TNEDa0 — UNIVERSUMS HISTORIA | a production 2020IV25 | Efter sammanställningar från 1986-1991+ | Senast uppdaterade version: 2023-11-30 · Universums Historia

innehåll denna sida · webbSÖK äMNESORD på denna sida Ctrl+F · sök ämnesord överallt i SAKREGISTER · förteckning alla webbsidor

Genombrotten i TNED ¦ ironCORE ¦ FUSIONSELLIPSERNAS FULLSTÄNDIGA FÖRKLARING I TNED — INLEDANDE EXEMPEL

FUSIONSELLIPSERNAS KOPPLING TILL TUNGA NUKLIDGRUPPEN KLARLAGD ¦ FusionsEllipsernaAVprincip

MICROSOFT — efter Bill Gates-eran (vi vet inte exakt, men åt det hållet) — KLARAR INTE AV DATORPROGRAMMERING I KONKRET MATEMATIK

Inledning: Story

TNED FRÅN BÖRJAN — hur det hela började ..

ENHET UTAN DELAR

— KOMPLEMENT TILL KÄRNFYSIKEN efter flera genombrott Apr2020

TNED FRÅN BÖRJAN ¦ noMASSorigin

ENHET UTAN DELAR är själva grundpremissen i hela Fysikboken. Annars går det inte: sammanhang utan luckor.

Massans upplösning i värme och ljus: (m→γ) — noll restmassa. PRINCIPAL¦principle STRUCTURE OF MASS ¦ PASTOM.

KÄRNFYSIKEN i Modern Akademi: — »Fristående vattendroppar ur en vattenmassas delning FINNS verksamma inuti vattenmassan som FRISTÅENDE partiklar i rörelse»:

— ”Atomkärnan INNEHÅLLER Neutroner och Protoner”: Mänsklighetens — detaljerbart bevisligt — allra mest PRIMITIVA föreställning. Jämför Naturboken — relaterad fysik:

KÄRNFYSIKEN i Relaterad Fysik: — Atomkärnan är partikellös — men Strukturen kan beskrivas EKVIVALENT utifrån dess observerbara fristående partikelfragment: np-strukturen.

Se även den kortare sammanställningen i GENOMBROTTEN I TNED.

TNEDbeginStory: — Hur började den här Historien?

TNED FRÅN BÖRJAN

TOROID NUKLEÄRA ELEKTROMEKANISKA DYNAMIKEN — TNEDbegin

———————————————

StabDIFF ¦ PLANCKRINGEN —— h = mcr —— neutronen ¦

NEUTRONKVADRATEN:

Neutronkvadratens kärnmatematik måste hanteras strängt med början från mD=0, neutronen, och uppåt med hjälp av de givna fasta och fixa masstalens mD-värden. — neutronkvadratens egen specifika mönsterform.

På dessa vilar sedan hela nuklidkartans bevisbarhet: härledningen till samtliga möjliga grundämnesatomer genom exotermiska fusioner — sådana som entydigt ger ut värme och ljus i föreningarna; alltså sådana fusioner som inte kräver extra yttre moment för att realiseras; med andra ord, endast sådana fusioner som realiseras då atomkärnorna redan ligger innanför varandras nuklidbarriärer, och därmed kan utföra spontana föreningar utan behov av yttre moment för att komma in i föreningsläget.

Syntes:

I en allra mest sammanfattande — kort — syntes:

— Vad går hela den här framställningen ut på?

SVAR: Detaljerade bevis för korrekt natur- och fysikbeskrivande atom- och kärnfysikalisk teori:

———————————————

StabDIFF ¦ PLANCKRINGEN —— h = mcr —— neutronen ¦

Den moderna akademin (1800+) plågas förvisso svårt av bristen på inblick i naturdjupet. Det är speciellt uppenbart i ljuset av det trängande behovet av MILJÖVÄNLIG ENERGI som inte — icke — resulterar i naturmord. Mänskligheten tvingas följa i spåren av förödelsen: förmågan att uppröras i blotta åsynen av en pågående naturmisshandel (särskilt tydlig 2010+ i Sverige) har ingen som helst synbar medial representation. Inte ett ord 2020. Inga uppslag. Inga diskussioner. Ingen kritik. Och ingen hjälp ser heller ut att vara på ingående.

Modern akademi kontra relaterad fysik: TNEDbeginStory

Jämför etablerat:

MASS DEFECT DEFINITION IN PHYSICS AND CHEMISTRY, Nov2019 www.thoughtco.com:

” In physics and chemistry, a mass defect refers to the difference in mass between an atom and the sum of the masses of the protons, neutrons, and electrons of the atom. This mass is typically associated with the binding energy between nucleons. The missing mass is the energy released by the formation of the atomic nucleus.”;

— As interpreted: mD = Mp + Mn + Me — U.

FOCUS MATERIEN 1975 s124sp1n:

” Det visar sig att massan hos en given kärna alltid är något mindre än den sammanlagda massan hos de nukleoner som ingår i kärnan. Skillnaden kallas massdefekt. Om massdefekten betecknas ΔM samt protonens och neutronens massor resp. Mp och Mn gäller alltså [Z+N=Amasstalet]

ΔM = Z Mp + N Mn — Mkärna

Massdefekten motsvarar enligt ovan ett energibelopp som kallas kärnans bindningsenergi och som betecknas B.”.

CHINESE PHYSICS C Vol. 41, No. 3 (2017) 030003 — The AME2016 atomic mass evaluation, s30003-2sp1ö:

” In general the nuclear masses MN can be calculated from the atomic ones MA:

MN (A,Z) = MA (A,Z) – Z×Me + Be(Z). (1)

Nowadays several measurements are conducted with fully or almost fully ionized atoms. In such cases, a correction muste be made for the total binding energy of all the removed electrons Be(Z), which can be found in the table of calculated total atomic binding energy of all electrons by Huang et al [10]. Unfortunately, the precision of the calculated values Be(Z) is not well established, since this quantity (approximately 760 keV for ₉₂U) cannot be easily measured.”.

Elaw: Elaw1¦ noMASSorigin

ENERGILAGEN:

ENERGY LAW: mass origin energy without ultimate cause

is impossible to relate to any idea of a creation

energy — work — can neither be created, nor be destroyed, only converted: mass can be destroyed through induction giving heat and light because it cannot be created; gravitatiion — mass — is not light: light does not connect to kinetics, no mother god loving way; Se även utförligt från vic-felet.

LJUS KAN INTE SKAPA MASSANS INNEBOENDE OSKAPADE — ENERGILAGEN: UPPHOVSLÖSA — STRUKTUR: INTE DESS NATUR: INTE DESS EGENSKAP: h = mcr = Plancks konstant = neutronen

I RELATERAD FYSIK GÄLLER den kvantitativt reversibla ordningen E=(m→γ)cc=(m←γ)cc:

— men inte den kvalitativt motsvarande (m←γ): (m→γ)≠(m←γ): ljus är inte massa; ljus är inte gravitation:

• ljus kan inte skapa massans inneboende oskapade — energilagen: upphovslösa — struktur;

Så finner vi generellt i modern akademi att

• kärnbegreppen i modern akademi gör ingen åtskillnad mellan kvantitet och kvalitet.

ENERGILAGEN har redan klargjort dessa detaljer (Inledningsvinjetten):

• LJUS är INTE gravitation: ljus har ingen massa, uppvisar inte centrifugalkraft i gravitella avböjningsbanor;

• MASSA KAN INTE SKAPAS därför att den KAN förintas i värme och ljus: energins bevarande genom induktionen (COEI).

———————————————

NEUTRINOSPEKTRUM ¦ ENERGILAGEN ¦ Solrandsavböjningarna från 1919 ¦ COEI ¦ Parannihilation — massförintelsens process

Energilagen och massbegreppet: Syntes ¦ DiffGRAFERNA

AS EXPLAINED BY RELATED PHYSICS AND ITS ATOMIC ICONS: May2020

There is no way to physically remove electrons from a parent atomic nucleus: nuclei and electrons compose the atomic unit. The electrons can only be attracted to some other location, proportional to the ionizing energy input (applied strong electric field). Any electric/inductive excitation energy is still a such, and has no gravitational representation: no mass. But electrons do have mass; Any idea that excitation energy (ionization) in mass spectrometry connects to MASS is a fallacy — says TNED. Modern academy has not The Neutron Square: atomic masses from atomic mass defects — a geometrical-physical morphological paragon for nuclear physics — perfectly in line with experimental results. And, as seen: there is no way to establish a corresponding dialog between the two different ways in viewing atomic and nuclear physics. Only one of them can explain the other as a primitive.

———————————————

TNED ¦ NEUTRON SQUARE — Neutronkvadraten

Konventionens/KinaLedets Be(Z)-faktor har i relaterad mening ingen masskoppling; Den delen ger ett (mindre) felvärde (som inte är signifikant för den här framställningen, men som bör noteras):

MODERN AKADEMI:

massa + massa — massa = ENERGI = massa

MN (A,Z) + Z×Me – MA (A,Z) = Be(Z) ;

RELATERAD FYSIK:

massa + massa — massa = massa ≠ energi : bindningsenergi är inte vägande massa.

• ENERGI — massa — kan inte relateras ett upphov: energi kan varken skapas eller förintas endast omfördelas;

• Massa kan förintas i värme och ljus därför att den INTE kan skapas: upphov existerar inte i logiken, säger energilagen;

• LJUS ÄR INTE GRAVITATION — massa, atomkärnan, gravitationens fundamentalform — och massa — gravitation — är inte ljus;

• Ljusbanor kring gravitationsobjekt utverkar inga centrifugalkrafter:

• LJUS HAR INGEN MASSA, KOPPLAR INTE KINETIKEN, inte alls över huvud taget.

JÄMFÖR KORREKT RELATERAD SKRIVNING:

massa + massa — massa = (m→γ)

KINALEDETS KÄLLTEXT exemplifierar en teoretisk form för beräkning av den angivna Be(Z):

Be(Z) i KeV = (14.4381·Z^2.39 + 1.55468×10^–6 · Z^5.35)/1000

KinaKällan s30003-2, ref. Lunney, Pearson and Thibault [11];

Uttryckt i antal elektronmassor [Be(Z)KeV/511KeV] ges ett lägsta värde

(1H1) → Be(Z)KeV/511KeV = 0.0000283, och ett högsta (LBL-tabellens 118Ui293)

(118Ui293) → Be(Z)KeV/511KeV = 2.8982892.

Avvikelserna från de sanna atomviktsvärden (U) blir i motsvarande storleksordning i atomära massenheter (u)

0.0000000 (obetydligt,1H1-fallet)

0.0015900 (mera märkbart, 118Ui293-fallet — Neutronkvadratens värden har liknande avvikelser). Källtextens exempel med Uran-92 (92U238) på värdet 760 KeV ger i ledet ovan 762.67 KeV eller ett massfel på 1.4925046 elektronmassor i atomviktsvärdet.

———————————————

EXEMPEL PÅ EN HÄRLEDD ELEKTRONS ATOMÄRA BINDNINGSENERGI:

Väteatomens jonisationsenergi 13.6 eV ¦

Kortare

TNED-sättet påstår inte direkt att det konventionella sättet är FEL — så bara om det framhävs vara det enda som finns. Däremot framhäver TNED-sättet att det konventionella sättet är (ytterst) PRIMITIVT. I förhållande till ett detaljerat relaterbart natursätt har avgörande delar tagits bort — eliminerats. Helheten har uteslutits och finns inte längre med. Beskrivningssättet utelämnar detaljer som gör naturbeskrivningen omöjlig: dikterande. Inte härledande.

Experimentalfysiken — instrumentmekaniken — visar vägen. Absolut. Men den moderna akademins teorier slutar på rena spökskepp. Rätta gärna om fel: det finns inte en enda modern akademisk teori som INTE våldför sig på Naturen.

Det vore intressant, djupt, att få veta att författaren har fel i den ståndpunkten. Visa.

— VAD BETYDER mNUC=MN(A,Z) — vad är det? Här enda kända relaterade svaret:

— mNUC (kärnmassan, begrepp i modern akademisk kärnfysik) är den rent kvantitativa atommassa som återstår av en given atom (U) sedan dess elektronhöljesmassa (Zme) avlägsnats, samt AtomBildningsArbetsEnergins ursprungliga atommassa (mDAme) har återställts [filmen baklänges: (m←γ)] och lagts på atom-Minus-Elektron-Mass-Kvantiteten.

Jämför Neutronkvadratens relaterade sätt — det finns inte i modern akademi:

— ATOMÄRA MASSDEFEKTEN (mD) är

AtomBildningsArbetsEnergin som användes för atomens byggnad

uttryckt (mD i antal elektronmassor via exotermiska E=mcc) som en jämn fördelning över antalet ursprungliga neutroner (A, masstalet: AVRUNDAT[U/u]):

— atomens massa i KG dividerat med atomära massenheten (u=m[6C12]/12), avrundat som heltal.

— Differenserna mellan U och A är av typen 17.999¦18.0001 → A=18. Noll felrisk.

Perfekt helhetsbeskrivning utan luckor. mD = (1 – U/Amn)/me.

Atomens kärnladdning (Z) ingår integrerat tillsammans med atomens yttre elektronbesättning.

Modern akademi har inget liknande. Och det finns heller ingen korresponderande sambandsform:

— Formbegreppet (atomkärnans morfologi) är i modern akademi en primitiv idé, säger TNED: uppfunnen. Inte härledd.

———————————————

ATOMKÄRNANS n-p-struktur ¦ PLANCKRINGEN ¦ PASTOM ¦ LaddningsDeplacementet

Vilket är det övergripande felet?

— Nukleonbegreppet. Absolut tveklöst nukleonbegreppet. Det finns inga fristående nukleoner i atomkärnan. Jämför återigen Inledningen. Används den begreppsformen bokstavligt leder den ofelbart till en djupgående feluppfattning av kärnfysikens natur. Nukleonbegreppets enda rationella innebörd i relaterad fysik kopplar atomkärnans n-p-struktur som reglerar kärnladdningen: det finns inga protoner i atomkärnan, och heller inga neutroner, endast en väv av ±e i form av fraktala Planckringar (h=mcr): toroidringar i obegränsad fraktal utsträckning (PASTOM) som reglerar kärnans toroida ytstruktur (laddning, magnetiskt moment): .. — och som möjliggör inväxlingsfenomen (med tillräckliga triggande energier) av typen ”antipartiklar”: n-p omvandlas till p-n under excitationsperioden. Utförliga härledningar i PLANCKRINGEN.

Med Järntoppen (26Fe56) = mDmax som ytterligare exempel framträder helt olika preferenser i toppvärdet för

själva begreppet massdefekt — dialog saknas.

DIFFERENSERNA MÄRKS TYDLIGAST I ORDNINGEN FÖR DEN SÅ KALLADE JÄRNTOPPEN: nuklidkartans morfologi:

ORDNINGEN OVAN UNDERST refereras också i PDF-dokumentet

CHINESE PHYSICS C Vol. 41, No. 3 (2017) 030003 — The AME2016 atomic mass evaluation, s30003-3sp1ö:

” The highest binding energy per nucleon is observed for 62Ni, followed sequentially by 58Fe and 56Fe.”.

— Vad är haken?

— Jämför återigen inledningsvinjetten[‡]: Atomkärnan — gravitationens fundamentalform — innehåller inga fristående separata partiklar. Kärnfysiken — gravitationens fundamentala form — har ingen sådan morfologi. Det är tydligt att också naturformerna avspeglar/illustrerar/påpekar den fingervisningen.

———————————————

GRAVITATIONENS FUNDAMENTALFORM ¦ Järntoppen ¦ StabDIFF ¦ Vattendroppen som åker på vattenytan — elementär kärnfysik

Beteckningar — T¦t förenklar 10^±

—————————————

U = m(Z=atomnummeratomA=masstal)/(u=1.66033 t27 KG = m[₆C¹²]/12) = atomvikt; U=m/u; m=Uu.

U i konventionell litteratur kallas (eng.) relative isotopic mass (WIKIPEDIA Atomic mass [Maj2020]: U=m/u).

— Beteckningen U finns inte i konventionell litteratur: eftersökt, inte upphittad.

u i konventionell litteratur (WIKIPEDIA Atomic mass [Maj2020]

= 1.660 539 066 60(50) t27 KG = atomära massenheten betecknas 1 Da, 1 Dalton efter John Dalton (1766-1844), atomteorins grundare inom kemin.

INSTRUMENTEPOKENS STANDARDVÄRDEN (1960-1999) KONTRA

DATOREPOKENS STANDARDVÄRDEN (2000+) exemplifieras och belyses i SOLENS FOTOMETRISKA EFFEKT: Jämförelse/test/utvärdering — TNED, relaterad fysik endast — görs mellan de bägge epokernas marginellt något olika värden i beräkningen av Solens fotometriska effekt tillsammans med det IAU-uppmätta och standardiserade värdet. Instrumentepokens värden ger fullträff, medan datorepokens värden missar målet. Jämförelsen är ägnad att understryka ämnesinnehållet: begreppet EXAKTA EXPERIMENTELLA VÄRDEN beror av olika metoder; De olika anordningarnas interna preferenser (»utvecklas i tiden» med tekniken .. på gott och ont).

— Av de skälen håller vi oss här helt och hållet konsekvent till de redovisade instrumentepokens standardvärden som primära referenser — så att tillfället för jämförelser bevaras.

JÄMFÖR:

— Det har tagit runt 40 år att sammanställa atom och kärnfysiken i TNED: Vi kan (alltså) inte hålla på och vela med ändringar under tiden arbetet fortlöper allt eftersom Societeten Uppfinner Nytt: Vi håller oss istället till »gamla hederliga instrumentvärden» — och testar SEDAN dessa löpande tillsammans med societetens nya datoriserade bevekelsegrunder — så länge instrumentmekaniken håller måttet. Vilket den uppenbarligen har gjort hittills. Annars går vi hem.

m_n neutronmassan 1.0086652u

m_e elektronmassan 0.000548598u

———————————————

INSTRUMENTEPOKENS ANVÄNDA STANDARDVÄRDEN ¦ Jämförande DATOREPOKENS STANDARDVÄRDEN ¦ Konstanterna

SOLENS FOTOMETRISKA EFFEKT ¦ IAU framträder— klockren fullträff ¦ TNED

FEfullTNED: Inledning

FUSIONSELLIPSERNAS FULLSTÄNDIGA FÖRKLARING I TNED — INLEDANDE EXEMPEL

HUR LÄTTA NUKLIDGRUPPENS NUKLIDER KAN DEFINIERA TUNGA NUKLIDGRUPPENS EXOTERMSISKA NUKLIDBILDNINGAR

2He4 8O18 28Ni58 54Xe130

INLEDANDE SAMMANSATT EXEMPEL SOM VISAR och bevisar ÄMNETS CERTIFIERADE ÄKTHET — se även komplementen i BERYLLIUMKLACKEN och 3Li8-nukliden:

Atomindividernas ikoniserade grundnuklider/fusionsagenter enligt TNED:

•••DOTS: EXPERIMENTALLY MEASURED ATOMIC MASSES by U = Amn(1 – mDme)

INLEDANDE BELYSANDE EXEMPEL — fusionsleden ovan beskriver resultatbilden nedan.

NEUTRONKVADRATENS KÄRNFYSIK:

Fusionsleden sammanställda ovan illustrerar den övergripande resultatbilden nedan.

Tabell 1 O61 — hExoterm2020test.ods

ITERATIONSellipsens egna mD-värde för 28Ni58 från egna NK-bestämda 2He4¦14.4852814 och 8O18¦15.7262112 : 28Ni58¦17.6270014

Illustrationens skara av färgade små ringar representerar tabellverkens samtliga stabila nukliders atomvikter U omräknade i atomära massdefekter mD=(1—U/Amn)/me.

Utsträckningen till max A=300 är större än (ordinära) fönsterbredden och avkortas därför här illustrativt från fall till fall beroende på aktuell tillämpning.

— ITERATIONEN HÄR HAR GJORTS MANUELLT — den är ytterst krävande (visst stimulerande). Men det tar TID för att komma fram till att 1.0000000 = 1.0000000. Alla decimaler.

18Maj2020: mD¦ber/TNED i kalkylremsan vänster visade sig kunna snabba upp iterationen via K Sd och Md betydligt genom att skriva ut skillnaden R = övre — undre i tomrutan underst; Slutvärdet för den ska bli: R = 0.0000000. Med koll på den itereras K Sd och Md betydligt snabbare genom att R-värdet kan visa negativt¦positivt: man får veta direkt åt vilket håll iterationen på aktuell parameter ska göras — dessa växlar stundtals riktning under processen vilket utan R-rutan i bland kan bli så frustrerande att man vill gå Hem. Länge. Alltid. Med R-rutan görs iterationerna nu manuellt inom 10 minuter.

Den allra första, ingen R-ruta, tog tre timmar.

———————————————

EXPERIMENTELLA ATOMVIKTSVÄRDENA I HOPKÄLLAN (LBL, CODATA med här obetydliga avvikelser från HOP men med betydligt flera individvärden):

HOP ¦ INSTRUMENTEPOKENS ANVÄNDA STANDARDVÄRDEN ¦ Jämförande DATOREPOKENS STANDARDVÄRDEN

Man måste (nog) se det för att tro det.

2He4-kopplingen i exotermiska fusionsellipsens led, figuren ovan, visade sig överraskande plötsligt efter olika prövningar med uppritning av den enkla iterationsellipsen (Se ELLIPSITERATIONERNA: den avviker visuellt omärkligt från figurens mera exakta). Uppgiften gällde att, eventuellt, hitta en exakt fusionsanalys för

8O18 + 20Ca40 = 28Ni58. Vi fann den med besked. Vi studerar hela Neutronkvadratens exotermiska Fusionskomplex — grundämnesbildningen från neutronen och uppåt med försök till förklaring — alla detaljer genom särskilda exempel.

54Xe130

54Xe130-atomen bör också passa in på fusionsellipsen. Vi kan testa den delen genom att direkt skriva in masstalet 130 för 58 (andra parametrar berörs inte). Resultatet blir, visar det sig, exakt detsamma som att kopiera hela kalkylremsan med K Sd och Md värdena, och använda samma agent 2He4 med det nyligen NK-mD-bestämda objektet 28Li58 samt den sökta fusionsprodukten 58Xe130: NKmD(58Xe130) = 16.8956866. Atomvikterna i slutänden skiljer sig i relationstal på 58.2 miljondelar. Eller med differensen i antal atomära massenheter: 0.0007568u (=+1.38 elektronmassor).

Tabell 1 O101 — hExoterm2020test.ods

Inte en enda knapptryckning utöver det.

Allmän metodbeskrivning

Vi utnyttjar tillgängliga tabeller (HOP, CODATA, LBL) med atomvikter för att bevisa fusionsellipsernas allmänna och generella förankring: atomvikternas koppling till Neutronkvadratens elliptiska funktioner. En grovform tas först fram ut tabellvärdena som visar hur Neutronkvadratens fusionsellipser inbegriper aktuella fusionsobjekt och deras produkter. Vi kan studera varje enskilt sådant resultat i de särskilda tabellceller som redovisar kvantiteterna. Vi använder sedan framräknade motsvarande atomvikter enbart via Neutronkvadratens anvisningar. Dessa resultat jämförs sedan i slutänden med de experimentellt uppmätta värdena.

———————————————

StabDIFF ¦ EllipsIterationerna ¦ FusionsEllipsfunktionernas härledning ¦

FusionsEPSmetod: Insatex

a: Tabellvärden med atomvikter (U) — omräknade till atomära massdefektsvärden mD = (1 – U/Amn)/me;

b: Approximerade förenklade fusionsellipser via tabellvärdena;

c: Fusionsellipsernas resultatparametrar med redovisade exotermiskt avgivna fusionsenergier i varje steg.

FUSIONSRINGAR (G-centrumBegin) kan bara existera i reguljära neutronmasskroppar: primärkroppar med maximal neutrontäthet (1,82 T17 KG/M³); Atomkärnorna ligger redan innanför varandras nuklidbarriärer, och fusionerna kan börja så snart neutronerna sönderfaller; Ljusets g-beroende bestämmer olika sönderfallszoner i neutronmasskroppen: i centrum där g-potentialen är som lägst och därmed ljushastigheten som störst sker sönderfallet först och snabbast. Därmed etableras olika neutronkvoter i spridning genom hela kroppen under den totalt sett snabba fusionsfasen, vilket garanterar att olika fusionsringar kan bilda och sammansätta olika slutprodukter i fusionsleden: de färdiga grundämnesatomerna.

Etablerade teorier om grundämnesbildningen brottas med stora problem — för tyngre atomer än omkring Järntoppen. I TNED (relaterad fysik) finns inte den problematiken i och med att hela grundämneskomplexet ombesörjes med början från maximalt materietäta kroppskomplex som sedan expanderar under fusionsfasen och på den vägen antar sina normalt slutliga kroppsformer. Den teorin saknas helt och hållet i etablerade kvarter. man anser där istället att kropparna bildats genom »singulär uppsamling av nedfallande material under lång tid». Svårigheten att förklara grundämnesbildningen med den bevekelsegrunden är formidabel. Kortare sagt: omöjlig. Vissa citat från etablerade verk ges löpande.

———————————————

Atomkärnans inkompressibilitet ¦ G-centrumBegin ¦ Fusionsringar EXEMPEL — 6C16 ¦ Kurvskaran till 6C16 ¦

— Varför ”omöjligt”, vad är haken?

— Tunga nuklidgruppens atomer kräver exotermiska fusionsagenter (med höga neutroninnehåll) som normalt är (ytterst) kortlivade: »finns inte i bygden». Hur så — What’sUp? Etablerad kosmologi har ingen individuellt kroppskompakt begynnelse: himlakropparna anses bildas FÖRST sedan »allt har exploderat»: därefter följer, säger man, »successiv sammandragning» (lottovinster åt alla med en gång). Ett sätt att få ihop det med den bevekelsegrunden skulle — då — vara »successiv neutronpåbyggnad». Men inte heller några överdrivet ymniga neutronkällor finns »i den moderna akademins kosmologiskt exploderade närbygd». Så, moderna genier brottas med stora (omöjliga) förklaringsproblem. Kanske det främsta: blotta påpekandet att alla naturliga grundämnen (redan) finns på/i Jorden.

Största frågorna: syret, vattnet: livskemin. Vi.

RELATERAD GRUNDATOMFYSIK — radioaktiva kolet C14

mD[6C14] = 15.2 = 6 + 12[60—14]/60

6C14 är betainstabil [5 700 år]. Den bildas från stabila kväveatomen 7N14 genom kosmisk strålning: Högenergetiska partiklar från yttre rymden kommer in till Jordatmosfären och åstadkommer häftiga partikelkollisioner. En del av fragmenten är neutroner: En sådan som träffar på en kväveatom 7N14 resulterar i ett utbyte med energiupptag: 7N14 neutraliseras [exciteras] i kärnladdningen på en elektronladdning till 6C14: den atomen är nu exciterad — och kvarstår så med halveringstiden 5 700 år tills den återigen blir en vanlig stabil 7N14 atom genom utgivning av den tidigare erhållna extra neutraliserande, exciterande, elektronmassan från kollisionsögonblicket. Den utgivna elektronmassan tillhör den kolliderande neutronen med dess egna slutna sönderfallsprodukt, och bildar i nettoresultaträkningen atom med denna som en väteatom [1H1]. Se även motsvarande beskrivning i Wikipedia Carbon-14 [FOCUS MATERIEN 1975 s314sp2ö].

Reaktionen skrivs relaterat motsvarande n → [7N14 = ([p]+e) → (7e+)N14 = (6e+)C14] → [p] = 6C14(5700y) + (e + [p] = 1H1) + (m→γ) = 7N14 + 1H1.

Konventionellt förkortat: n + 7N14 → 6C14 + p med sönderfallet 6C14(5700y) + e + v → 7N14, v för neutrino. Gammakomponenten (m→γ), generellt neutrinostrålning i relaterad fysik »m till gamma» (Comptoneffekten garanterar att strålningesfrekvensen avtar med strålningens växelverkan med materia), är den som normalt den kolliderande neutronen skulle ge ut i samband med sitt eget naturliga betasönderfall (12-14 minuter) till stabil väteatom (1H1). Den delen tas istället upp av 7N14 vid kollisionsögonblicket, och kvarstår sedan som en excitationsenergi med förlängd varaktighet, och som utges med återgången från 6C14 till 7N14.

Omvandlingen 7N14 → 7N14 blir alltså i netto helt förlustfri: ingen massdestruktion sker i den stabila 7N14, den ändras inte (»nukleär morfologi»). Neutronkvadratens egna fasta mD-värde för 7N14 (15.2865494) härleds här i 3Li6-GRUPPEN. 6C14(U=Amn[1—mDme]=14.0035¦32) blir alltså något litet tyngre än 7N14(U=14.0029¦31) med tillägget av en extra elektronmassa plus massan som åtgår i energin som krävs för att få det återställande arbetet utfört.

———————————————

3Li6-GRUPPEN ¦ Neutrinospektrum ¦ Comptoneffekten illustrerad ¦ 6C12 ¦ Neutrinostrålning ¦ ComptonEffekten illustrerad

Neutronkvadratens grundnuklider framträder genom kvadraturens egen inneboende enkla mönstergeometri.

Kvantiteterna identifieras uteslutande enbart genom

• elliptiska funktioner från atomära massdefektens mD = (1–U/Amn)/me härledning via certifierade

• experimentellt uppmätta atomvikter U = Amn(1 – mDme).

— Inte förrän jämförande experimentellt grundade tabellverk finns kan Neutronkvadraten bevisas.

Elaw1: eLAW

MASSA (m) SAKNAR UPPHOV

föreställningen om ett världsallt med ändlig begränsad massa, en yttersta skapelseakt, saknar logisk och rationell fysisk soliditet

DÄRFÖR ATT ENERGIN GÖR DET

energi kan varken skapas eller förintas, endast omfördelas: frågan om en energins, massans, begynnelse och början, ett upphov, är en tankevilla, en sinnets förvillelse

Rätta gärna om fel (noMASSorigin): — Det går inte — är logiskt intrinsiskt omöjligt — att relatera ett yttersta upphov

till massans existens på energilagens kredit: energi kan varken skapas eller förintas,

endast omfördelas. Upphov saknas. Ifrågasätt gärna — relaterat: Eftersökt. Inget upphittat. Än.

———————————————

Energilagen ¦ noMASSorigin

ALLMÄNNA GRUNDER INOM DEN RELATERBARA (TNED) KÄRN- OCH ATOMFYSIKEN

Begreppet Atomär Massdefekt finns inte inom modern akademi — modern akademi använder uteslutande begrepp som baseras på atomens kärna: M_D = Z·Mp + (N=A–Z)·Mn — Mkärna,

ref. FMs124sp2ö, motsvarar ”kärnans bindningsenergi”. I relaterad fysik finns inget sådant motsvarande begrepp:

— Atomkärna + Elektronhölje = Atomen som en enhet; Modern akademi anser att »elektroner skapas» medan relaterad fysik påpekar att elektroner kommer ur neutronens sönderfall = inifrån neutronen = den neutrala fundamentala massform, gravitationsfundamentet, vi kallar för en atom (i formen av en kompakt atomkärna). Neutronens naturliga instabilitet (normalt inom 12-14 minuter) resulterar i ett sönderfall: en stabil väteatom bildas:

atomkärna + (atomhölje=elektronhölje).

Relaterad fysik innefattar inget begrepp om ”nukleär massdefekt” — det finns ingenting sådant i relaterad fysik därför att atomkärnan är partikelfri: inga »fristående neutroner och protoner» existerar i atomkärnan. Det är en vanföreställning — se särskilt ovan från inledningen. Massdefektsbegreppet berör hela ATOMEN. Toppvärdet nås vid JÄRNTOPPEN.

———————————————

JÄRNTOPPEN ¦ Precisionsgränsen 1.0008 ¦ TNED

m_D = (1 – U/Amn)/me atomära massdefekten i antal elektronmassor ingår inte i modern akademi;

U atomvikten i u-enheter: 1u = 1.66033 t27 KG = 1/12 av 6C12-massan;

A masstalet antalet ursprungliga neutroner (med intern strukturfördelning i n och p »antal neutroner och protoner»);

mn neutronmassan i u-enheter: 1.0086652;

me elektronmassan i u-enheter: 0.000548598;

U/Amn är verkliga atomvikten (U) genom ursprungliga neutronmassmängden: U alltid den mindre;

1 – U/Amn är massförstörda neutronmängden (m→γ) som användes till arbetet för att bygga U-atomen;

(1 – U/Amn)/me är ekvivalenta elektronantalet för byggmassan (m→γ) till U-atomen: atomära massdefekten.

Fusionsellipsernas prövningsvärden — möjliga exotermiska fusioner genom iterationer

I prövningarna insätts godtyckligt utan mera ingående fusionsanalyser massdefektsvärden från redan genomlysta atomnuklider.

(Fusionsanalyserna hur en produktnuklid bildas exotermiskt från en given fusionsagent med fusionsobjekt, flera olika vägar finns kan vara krävande, som det har visat sig, och det är inte alltid man ser lösningarna med en gång — om alls ..)

Resultatbilden, om alls relevant, utpekar sedan eventuellt vidare kandidater som passar in på experimentellt uppmätta värden — med en garanterad atomviktsprecision i relationstal

EXPERIMENTELL/BERÄKNAD mindre än precisionsgränsen 1.0008 eller större än dess invers 1/1.0008 = 0.999200639 — vi ser helst värden av typen 1.0000nn och mindre mot 1 vilket visar relevanta resultat ju större precisionen är.

Varför är ”den barnsliga” mönsterkvadraturen viktig? Därför att hela atomens balanserade dynamik (tydligen: detaljerad härledning) är grundad på resonanser — hela tal (Se HÄRLEDNINGEN TILL PERIODISKA SYSTEMET från KEPLERRESONANSERNA) — och hela kärnan på utpräglade Q-parsymmetrier (±e): parsymmetrierna styr — i kraft av energivillkor — formerna för stabilitet och jämvikt (atom- och kärnfysikens två kungsekvationer [impuls och kraft]). Och därmed en uppenbar självservering till den matematiska geometrin:

Kärnformen avspeglar symmetriformen — och därmed den atomära massdefekten (mD) som definierar atomvikterna (U=nu) ur masstalen (A) via elektronresonanserna (periodiska systemet):

Om vi kan finna den mönsterformen, mera exakt, bör den följdriktigt utpeka atomvikterna

— via massdefekterna från rena geometriska koncept!

Det gör den också!

———————————————

Periodiska systemets härledning ¦ KUNGSEKVATIONERNA för atom- och kärnfysiken i TNED ¦ Allmänna ATOMÄRA Massdefektsekvationen i TNED

NEUTRONKVADRATENS HÄRLEDNING INNEFATTAR ELLIPTISKA EKVATIONER SOM DEFINIERAR NUKLIDBILDNINGEN GENOM EXOTERMISKA KÄRNREAKTIONSLAGEN — MEN ÄMNET STÅR FULLKOMLIGT OREPRESENTERAT I MODERN AKADEMI. Hur har det kommit till? TESTA SVAR: Därför att modern akademi under sin uppsegling 1800+ föresatte sig att leka Herre Över Universum — inskription på medaljongen till matematikernas förnämsta utmärkelse — genom att UPPFINNA fysiken. Inte HÄRLEDA den ur REDAN INTELLIGENT FRAMSTÄLLDA — detaljerat bevisbara — PRINCIPER. Säg igen. Berätta. Undervisa oss: Relatera.

EX: Aref = 3 = K = 6(1 – E) = Aref(1 + NUKLIDREFERENS_MASSDEFEKT/6) ¦ NUKLIDREFERENS_MASSDEFEKT = 0 ¦ E = 1 – K/6 = 0,5 ¦ E = 1–(Aref)/6 ¦ A={6;9;11;14;15}

Basnukliderna från neutronen 0n1 upp mot Järntoppen 26Fe58 har egna mönsterrelaterade fasta mD-värden som framgår ur Neutronkvadratens egen fasta och fixa mönstergeometri — överensstämmelsen med redan experimentellt uppmätta värden är slående. Se STABDIFF. En del av dessa framgår direkt via Neutroncirkeln, en del andra via Fusionsellipserna exemplifierade i tre fall ovan. Från dessa, med ytterligare härledda — eller itererade — fusionsellipser kan vi luska ut mD-värdena för tyngre atomgrupper och därmed de motsvarande reella atomvikterna för — i princip — samtliga möjliga atomer. Men byggprincipen (här i relaterad fysik) med tyngre från lättare förutsätter enbart exotermiska fusioner — ett stort problem i modern kosmologisk teori för alla atomer i den tunga nuklidgruppen, de efter Järntoppen. I TNED blir den självskriven genom himlakroppsbildningen som grundad på maximala neutronmasskroppar på atomkärnans garanterade inkompressibilitet: max neutronmassatäthet är Dmax = 1,82 T17 KG/M³. Exempel följer.

———————————————

FUSIONSELLIPSERNAS HÄRLEDNING ¦ ATOMÄRA Massdefektsekvationen — originalet från 2003 ¦ Dmax ¦ Atomkärnans inkompressibilitet ¦ TNED ¦ STABDIFF ¦ K-cellens Expansion

Neutronkvadratens kärnmatematik måste hanteras strängt med början från mD=0, neutronen, och uppåt med hjälp av de givna fasta och fixa masstalens mD-värden. Dessa är flera och, som ovan, utpekas av neutronkvadratens egen specifika mönsterform. Det går INTE att »hoppa in var som helst» — utan Viss »Vägledning av Befaren»: Komplexet fungerar som En Slags Växt: måste börja nerifrån roten (fröet).

Neutronkvadratens Exempelformer:

GRUNDNUKLIDER INOM LÄTTA NUKLIDGRUPPEN — masstal A=1-60:

— Kalkylkorten nedan beräknar mD via den givna sambandsformen genom inmatning av respektive nuklids masstal A.

— Analysen utgår från Neutronkvadratens givna mD-värden. Dessa byggs sedan på uppåt till tyngre nuklider — med samtidig koll på Exotermiska Kärnreaktionslagen som garanterar att fusionen är exotermisk, annars går det inte — vars mD-värden SÅ beräknas från de enkla basnukliderna.

Kalkylkorten nedan är sammanställda från resultaten i grundarbetena (2003+), samt en del ytterligare (Apr2020) för att visa och bevisa (jämförelser med resultat från den moderna akademins teorier) Neutronkvadratens praktiska ställning inom experimentalfysikens uppnådda resultatvärden.

GN: NK

Grundnukliderna i TNED-Neutronkvadraten — 1H1 1H2 1H3 2He3 2He4

Tabell 1 C52 — hExoterm2020test.ods

mD(2He4) = 6 + (12/60 = 1/5)√1800 = 6 + (60/√2)/5 = 6 + 12/√2 = 6 + √72 = 6 + 2√18 = 14.48528137..

½NK-tvärellipsens egna mD-värden: 1H1¦1.4610754 1H2¦2.9275417 1H3¦6.0000000 2He3¦6.0000000 2He4¦14.4852814

———————————————

Jämförande diagram CODATA/HOP

mD = 6 ± .. :

FUSIONSELLIPSER SOM FÖRENAR NUKLIDAGENTER I LÄTTA NUKLIDGRUPPEN

här särskilt (enbart) 1H1 och 1H2 — just beträffande deras 6 MINUS i mD-formen (teckenvillkor) —

kräver särskild uppmärksamhet i fusionsellipsernas beräkning och kontroll:

Se FUSIONSEXEMPEL.

Med de två enda minus-kandidaterna 1H1 och 1H2 i allmänna massdefektsekvationen 6 + EKV blir enda åtgärden att införa 6 + (SIGN[A–3])·EKV ; SIGN[A–3] för A={1;2} ger MINUS1, övriga PLUS1.

— Tidigare framställningar i Universums Historia har (explicit) inte fokuserat på den mera allmängiltiga lösningsmängden (inga föregående exempel i UH av den typen).

Här ges en mera fullständig genomgång.

— Erinra f.ö. fusionskomplexets begränsningar: max 3 nuklider i varje STEG — typ ABA — är alltid möjliga i primärkropparnas maximalt tätt liggande primära neutronpackningar — före neutronsönderfallet;

— mellankärnan B spärrar effektivt Coulombkrafterna i spinnaxlarnas riktning mellan AA så att fusioner alltid sker korrekt spinnsynkroniserat på ändplattor typ A¦B¦A, eller för ett par A¦B.

NKmax60:

NEUTRONKVADRATENS 60-GRÄNS

I sammanställt bildkopierat utdrag från originalet 23VI2003 — MPcKärnsynt.wps i MsWORKS 4.0 med Windows 3.1:

MsWORKS med dess kalkylprogram förbjöds (vandaliserades/vanställdes/spärrades) av Microsoft 2008 för vidare datoranvändning

— FÖRETAGETS PERSONAL KAN INTE HANTERA DATORER, DATORUTVECKLING, DATORSTÖDD VETENSKAP. Rätta gärna om fel: förstår inte konceptet. Tydligen.

———————————————

60-skalan ¦ DEUTERONENS HEMLIGHET — 1/√2 — impulsmomentets bevarande¦ KÄRNRADIERNA ¦

PREFIXxSIN — (R–2)/R = sinA = 1–2/R ¦ R = 2/(1–[sinA=15°]) ¦ r₀ = 1.37 T15 M:

Neutronkvadratens 60-skalan ger reguljära neutronkvadratens mD(1H2) = 6 — 0.2√ 60² — 58² =

mD = 2.92 754 170 med U = 2.01 409 047. Motsvarande experimentellt uppmätt HOP ger

mD = 2.91 693 323 med U = 2.01 410 222. TNED-medelvärdet: (2.92 754 17 + 2.89 417 14)/2 = 2.91 085 655.

1H2 — Neutronkvadraten TNED — relaterad fysik 2020V7

NEUTRONKVADRATENS FUSIONSELLIPSER

I PRAKTISKA EXEMPEL — hur neutronkvadraten definierar atomvikter ur beräknande atomära massdefekter

3Li6 4Be9 5B11 7N14 7N15

Sammanställningar genom kalkylkort — jämförande resultatvärden TNED/Experimentalfysiken — vi för resonemangen (en del vidlyftiga) delvis successivt i det följande:

Tabell 1 A61 — hExoterm2020test.ods

½NK-tvärellipsens egna mD-värden: 2He3¦6.0000000 3Li6¦11.2306787 4Be9¦13.2000000 5B11¦14.1584312 7N14¦15.2865494 7N15¦15.6000000

———————————————

NEUTRONKVADRATEN — exempel ¦ Jämförande diagram CODATA/HOP

minstEXOTERMISKT AVGIVEN FUSIONSENERGI:

1H1+1H2 →¦ 2He3:5.45MeV ¦ + 1H3 →¦ 3Li6:15.66MeV ¦ + 1H3 →¦ 4Be9:17.54MeV ¦ + 1H2 →¦ 5B11:15.68MeV ¦ + 2He3 →¦ 7N14: 20.56MeV ¦ + 0n1 →¦ 7N15: 10.74MeV ¦ sma: 85.63 MeV

MAC, Cosmic:

VAD VISAR OCH BEVISAR EXEMPLEN?

— Kosmologins fundamentala huvudfråga: GRUNDÄMNESBILDNINGEN.

I modern akademi (BONNIERS ASTRONOMI 1978 ger en del fusionsexempel) kan man inte härleda EXOTERMISKA (som ger energi ¦ endotermiska kräver energi) FUSIONER

— bildningen av tyngre atomer från lättare

— över Järntoppen (masstal A vid max 60).

Varför inte? Max tätt liggande inkompressibla atomkärnor från ruta ett ingår inte i modern akademi.

TNED klarar det (galant) — vi återkommer strax dit (Grundämnesbildningen).

———————————————

BONNIERS ASTRONOMI 1978 ¦ GRUNDÄMNESBILDNINGEN ¦

2He6 8O17 ¦ (8O17)II

Tabell 1 B71 — hExoterm2020test.ods

½NK-tvärellipsens egna mD-värden: 2He6¦9.7940414 8O17¦15.7579575

3Li7 5B10

½NK-tvärellipsens egna mD-värden: 3Li7¦11.4476176 5B10¦13.3415157

” När temperaturen nått ända upp till 4 × 10⁹ K har nästan samtliga kärnor omvandlats till isotoper kring järntoppen.”,

” Här slutar uppbyggandet, eftersom varje fortsatt fusion kräver ett tillskott av energi; för att de grundämnen som är tyngre än järn skall uppstå krävs alltså andra processer.”, BAs123sp1mn.

3Li6 6C12

Tabell 1 C81 — hExoterm2020test.ods

½NK-tvärellipsens egna mD-värden: 3Li6¦11.2306787 6C12¦15.6000000

Testa gärna annat: Vi vet (genom exempel) att en specifik grundnuklid kan bildas på flera (många) olika sätt (beroende på antalet ingående neutroner, den här benämnda s.k. neutronkvoten). Här ges endast enstaka (mest framträdande) exempel.

KOLLISIONSFUSIONER det enda modern akademi förfogar över i sin kosmologiska teoretiska idé om grundämnenas ursprung — genom successivt stegrad temperatur — säger modern akademi. Men bara upp till en viss gräns (Järntoppen, konv. T = 4 T9 °K). Stjärnor kan inte bilda högre temperaturer, enligt modern akademisk teori:

”.. för att de grundämnen som är tyngre än järn skall uppstå krävs alltså andra processer.”, BAs123sp1mn.

Berylliumklacken:

4Be9 6C13 8O16 (4Be8)

Tabell 1 C86 — hExoterm2020test.ods

½NK-tvärellipsens egna mD-värden: 4Be9¦13.2000000 6C13¦15.2204989 8O16¦16.2499951

——————————————————————————————————————

För Aref=3.5, se härledningarna i TVÄRELLIPSENS DYNAMIK ¦ BerylliumKlacken ¦ Helium3Syntesen ¦ ATOMÄRA MASSDEFEKTEN

— DET FINNS KNAPPAST FLERA SÄTT ÄN ETT ENDA MATEMATISKT SÅDANT för härledningen till grundämnenas möjliga exotermiska uppkomst.

Nämligen med början från ATOMÄR MASSDEFEKT lika med 0: neutronen. Sedan vidare som en VÄXT: stadigt och strängt nerifrån och uppåt, utåt.

— Den som menar annat får gärna träda fram med tydliga exempel.

Litteraturen (BA) är rik på referenser och sticker inte under stol med att många, och svåra, frågor återstår att lösa »innan man (helt) förstått uppkomsterna».

Så är, för att nämna exempel vägen från järnets masstal 56 till den mest förekommande naturliga uranisotopen ₉₂U²³⁸ med atomära massdefekten 15.26 e-massor per nukleon per neutron tämligen lång. Det är ingen enkel gåta hur det har gått till — med den moderna akademins kärnteoretiska kosmologiska preferenser.

Att — rent teoretiskt — plocka på befintliga nuklider ur helium-järnspektrat med neutroner ”i snabb takt” och därigenom ”få” befintliga grundämnen genom olika sönderfall verkar inte vara några större problem. Neutronen har massdefekt noll exakt, så den kan ”omedelbart” betjäna vilken fantasiverkstad som helst om det gäller avdelningen ”snabba teoretiska fusioner”.

Problemet är hur det gått till i praktiken: marken vi står på.

Neutronkällorna växer inte precis på träden. Heller fungerar inte vilka som helst ”neutronbombardemang” i praktiken.

2He6 8O17 ¦ (8O17)a

— möjligen; 1H1 → 0n1 ← 1H1 = 2He3 = 1H1 + 1H2: nuklidreferensen kan återföras på en typ mD(2×1H1 + 0n1 = 2×1H1) ¦ Aref=3:

Tabell 1 B93 — hExoterm2020test.ods

½NK-tvärellipsens egna mD-värden: 2He6¦9.7940414¦5 8O17¦15.7579575¦6

———————————————

Helium3Syntesen ¦

— EXEMPLEN VISAR — OCH BEV ISAR — ATT DEN HÄRLEDANDE ORDNINGEN KRÄVER EN MINUTIÖST NOGGRANN GRUNDFORM MED VÄL RELATERBARA NUKLIDREFERENSER SOM TILLÅTS VÄXA NERIFRÅN OCH UPPÅT PÅ REDAN GIVNA PREMISSER.

— FÖREKOMMER FEL I ANALYSEN, VISAR DET SIG DIREKT I GALNA VÄRDEN — vi testar alltid resultaten mot experimentellt uppmätt, om tillgängligt.

” En förklaring till många tunga grundämnens uppkomst är att de skulle ha byggts upp gradvis genom neutroninfångning.”, BAs123sp1mn.

9F19 10Ne20

Tabell 1 B97 — hExoterm2020test.ods

½NK-tvärellipsens egna mD-värden: 9F19¦15.8054367 10Ne20¦16.2023393

———————————————

Helium3Syntesen ¦ KÄRNRADIERNA ¦ Väte-HeliumKopplingen — 60-skalan ¦ GRUNDNUKLIDERNA ¦ NEUTRONKVADRATENS BASVÄRDEN ¦ N3m20-härledningen

Uppgiften på Väte 1H1¦1.52 [HOP 1.5180399] anges i förekommande fall som tabellverkets experimentella make — medan Neutronkvadraten för sin del utpekar ett värde genom Neutronkvadratens alternativa allmänna atomära massdefektsekvation, se NEUTRONKVADRATENS BASVÄRDEN,

mD = 6 — (59/56)×(12/60)×ROT(60² — 56²) = 1.461075377: Kopplingen till 56 ges via VÄTE-HELIUMKOPPLINGEN ¦ GRUNDNUKLIDERNA masstalet 4 = 60—56 med referens till DE LIKA KÄRNRADIERNA för Vätekärnan och Helium-4-kärnan enligt N3m20-härledningen och dess koppling till KÄRNRADIERNA.

Det finns alltså något olika preferenser här — som kan användas för att testa olika slutresultat. FÖR ATT GÖRA ANALYSEN RÄTTVIS, ANVÄNDER VI här ENDAST NEUTRONKVADRATENS — N3m20-REFERENSERNAS — VÄRDEN FÖR ATT INTE BLANDA IHOP REFERENSERNA MED REDAN GIVNA ATOMVIKTSVÄRDEN FRÅN EXPERIMENTELLA MÄTNINGAR — frånsett grundkvantiteterna för neutronmassan och elektronmassan [HOP] och atomära massenheten som vi inte kan undvara.

”Varifrån de neutroner och protoner som möjliggör dessa processer egentligen kommer är ovisst, men det är möjligt att de produceras i stora mängder i de senare stadierna av stjärnornas utveckling, eller också kan kanske allt detta ha hänt under alldeles speciella betingelser i början av Vintergatans utveckling.”, BAs123sp2n.

Kanske är ovisst möjligt.

— Vad säger TNED — med bevis i Neutronkvadratens detaljerade elliptiska funktionsexempel?

Ljusfysikens friställning från kinetiken (Ljusfrihetssatsen), Ljusfysikens gravitella (GRIP) beroende (DEEP), Atomkärnans härledning (PASTOM, Planckringen h=mcr, Neutronen), Elektriska laddningens härledning

— ingen av dessa ingår i modern akademi

— visar en helt annan kärnteoretisk kosmologisk fundamentalgrund:

• atomkärnan kan inte komprimeras, den står redan på noll;

• atomkärnans massinnehåller bygger INTE på volymär (vattendroppsliknande) utfyllnad;

• atomkärnans massform (gravitationens fundamentalform) ligger i YTA — toroidfraktaler. Inte i volym.

— Det är den främsta anledningen till, och förklaringen av, att modern akademi missar experimentella resultat (partikelfysiken) med STORA teoretiska marginaler;

— Experimentalfysiken visar vägen. Men modern akademi ligger långt utanför inblicken i hur det fungerar. Närmare: Fasansfullt långt utanför.

— Rätta gärna om fel. Absolut.

11Na23 12Mg24 13Al27 14Si28

Tabell 1 C102 — hExoterm2020test.ods

½NK-tvärellipsens egna mD-värden: 11Na23¦16.4606692 12Mg24¦16.7759733

———————————————

Helium3Syntesen ¦

— MED LEDNING AV GRUNDEXEMPLEN HÄR — ALLA FRÅN BÖRJAN I HELA ANALYSEN (2003) — FÅR VI UPPSLAG SOM VISAR HUR EN FORTSÄTTNING MED VIDARE NUKLIDSERIER KAN REALISERAS: analysen är tveklöst sammansatt, den kräver en grundlig förtrogenhet med fusionsbegreppen och deras — vissa — begränsningar.

— Ingen helt enkel söndagspromenad. Men oerhört givande.

Tabell 1 C107 — hExoterm2020test.ods

½NK-tvärellipsens egna mD-värden: 13Al27¦16.9493414 14Si28¦17.1991314

• Max Neutromasstäthet är (TNED¦Dmax) 1,82 T17 KG/M³.

• Genom ”BigBang” — enligt relaterad fysik, TNED — bildas alla himlakroppar från DET maximalt täta materietillståndet — i regi av ljusfysikens gravitella beroende:

• K-cellen — universum — pulserar periodiskt genom

• energilagens obevekliga krav på att

• inget upphov till massan som energiform kan relateras, spåras, förstås, härledas eller på annat sätt framställas:

• massan som FYSIKALISK BEGREPP kan inte ges någon förståndsbaserad eller dito grundad föreställning — energilagen — om ett »absolut upphov»;

— Ifrågasätt — attackera påståendet; KRIGA MOT DET — gärna: rätta om fel. Det håller.

• den moderna akademins föreställning om ett ”universums massa är ändlig” har ingen logisk, rationell, begriplig, relaterbar förankring i förståndet: massbegreppet saknar upphov:

• massa har alltid funnits — enligt energins, arbetets, definition.

———————————————

NolldivergensZonen ¦ Dmax ¦

3Li6 20Ca40

Tabell 1 C113 — hExoterm2020test.ods

½NK-tvärellipsens egna mD-värden: 3Li6¦11.2306787 20Ca40¦17.3137085

Speciellt genom (TVÄRELLIPSENS DYNAMIK) Helium-3-syntesen ges särskilda uppslag

— Aref behöver nödvändigtvis inte enbart representera hela tal —

om hur de härledda parametrarna i Neutronkvadraten ska — eller kan — användas för att nå relevanta resultat; Vi kan bara, i vilket fall, testa validiteten genom jämförande tabellverk. I här efterföljande sekvenser testas ett sätt att studera den betainstabila [0.86S→4Be8(5t14S→2[2He4])] nukliden 3Li8 med dess vidare möjliga primärt exotermiska påbyggnad.

———————————————

TVÄRELLIPSENS DYNAMIK ¦ Fusionsanalysen ¦ Helium-3-syntesen ¦ BerylliumKlacken

KOMPLETTERANDE TABELLUPPGIFTER instabila nuklidernas sönderfallstider FRÅN VAN NOSTRANDS ENCYCLOPEDIA 1976

TYPEN 0n1 → 2He4 [2He5] sönderfaller snabbt inom t21 S [VanNostrand’s Table 3 2He5]. OM föreningen flankeras av en närliggande neutron, de två neutronerna bägge inom och på var sida om Heliumkärnans nuklidbarriär,

0n1 → 2He4 ← 0n1 finns möjligheten för bildning av den mera långlivade men fortfarande instabila 2He6 [0.82 sekunder].

I primärtillståndets tätt packade neutronregioner finns säkert den möjligheten — helt säkert. Men möjligen på sannolika grunder i mindre förekommande fall. Principen är dock klar och kan relateras och utnyttjas som ovan.

3Li8Nukliden: 6C16-grunderna ¦ 3Li6

GRUNDÄMNESBILDNINGEN I RELATERAD FYSIK — allmän genomgång i Neutronkvadraten

3Li8-nukliden kräver en del särskild uppmärksamhet:

3Li8

Tabell 1 A117 — hExoterm2020test.ods

½NK-tvärellipsens egna mD-värden: 3Li8¦10.5860772

———————————————

A deuterium = Aref = 0.7305377 ¦ TNED

Varför intresset för 3Li8?

— VI (med våra kära husdjur): grundämnenas primärbildning — enligt relaterad fysik.

Utvecklingen av den organiska kemin inom Jordbiosfären.

Nuklidagenten 6C16 [(0.747S)→7N16(7.36S)→8O16] = 2×3Li8 spelar (möjligen, enligt TNED) en STOR roll i den möjliga kosmologiska (TNED) förklaringen till grundämnesbildningen i Jordens himlakroppshistoria, såväl som i fallet med alla övriga himlakroppar, säger TNED-kosmologin (Neutronkvadratens exotermiska fusioner).

2He4 2He6 3Li8 4Be8 — TNEDbasics

———————————————

TNED ¦ KÄRNRADIERNA ¦ Kalkylkort — EXOTERMISKA KÄRNREAKTIONSLAGEN — Exoterm2020.ods

minsta EXOTERMISKT AVGIVEN FUSIONSENERGI i MeV: n + 2He4 + n →¦0.96MeV¦2He6 + 1H2 →¦9.70MeV¦3Li8 + 3Li8 →¦27.96MeV¦6C16: sma 38.62MeV.

ENLIGT TNED i NEUTRINOSPEKTRUM OCH PRIMÄRFUSIONERNA (se EXEMPLET ExoEx) är sönderfallstiderna för betaaktiva nuklider (sådana med stora neutronövervikter, typ 6C16) inte kritiska i den primära fusionsfasen:

— de stora frigjorda exotermiska elektronEkvivalenta fusionsenergier som genomtränger himlakroppen under dess korta fusionsfas täcker gott och väl excitationsgraderna i betasönderfallen; Dessa sönderfall börjar inte förrän fusionsenergierna (neutrinostrålningens hf-värde) sjunker under hållvärdena för aktuell betasönderfallande nuklid (energiekvivalenterna garanterar balansen).

———————————————

DEUTERONENS HEMLIGHET ¦ NEUTRINOSPEKTRUM OCH PRIMÄRFUSIONERNA ENLIGT TNED ¦ EXEMPEL ExoEx

VERIFIERINGSTEST: ovanstående 3Li8 resultat med hjälp av

ITERATIONSALGORITMEN FÖR FUSIONSELLIPSERNA (se ITkort):

— Det BORDE finnas en

(originell, möjligen exotermisk, någonstans i området 0-14 minuter, neutronens normala sönderfall i Jordlaboratorier)

fusionsväg av arten (med ledning av detaljerna ovan)

23Li8 → 6C16 → (7N16 → 8O16) + 6C16 → 14Si32 → 16S32

TVÅ snabbt förenade instabila 3Li8 till en instabil 6C16 — som [0.747 + 7.36 = 8.107 S] får sönderfalla via kväve 7N16 [7.36 S ¦ VNS 5 1976 Table 3s495] till en stabil 8O16 — som förenas med en annan ännu 6C16 — bildar en instabil »JumboNeutronnuklidTyp» 14Si32 — som så småningom slutar på en stabil svavelatom:

— enbart betasönderfall: Kisel 14Si32 till Fosfor15P32 på 700 år, därifrån på 14.22 dygn till stabilt Svavel 16S32].

— I primärlokalens referens KAN sönderfallen 6C16 till 8O16 [halveringstid 8,107 S] vara VÄL relevanta efter en initierande snabb primär fusionsfas — vars efterklanger [när fusionsenergierna ebbar ut från kroppen] kan realisera sekundära mera normala sönderfall — tillsammans med ev. kvarvarande [utflyende via Coulombkrafterna] 6C16.

— Det är i vilket fall de TNED-principiella exotermiska möjligheterna.

———————————————

ITkort ¦ PRECISIONEN I ATOMVIKTERNA ENLIGT TNED

och SÅ baserad på föregående fusionsbas för 3Li8 — möjligen. Vi har dock ingen TNED-beräknad atomär massdefekt för nukliden 6C16: Neutronkvadratens bascirkel antyder att värdet skulle ligga nära 14 — LBL-tabellens atomvikt (16.0147013) omräknad till mD (=[1—U/Amn]/me) ger värdet

mD(6C16)=13.9990021.

— Insättning av LBL-tabellens värden

mD1(3Li8)=10.5796723 och mD2(6C16)=13.9990021 i fusionsellipsens iterationsblock ger

K = 4.6150140

E = 0.7453747 ;

— Insättning av TNED-mD-resultatet för 3Li8

mD1(3Li8)=10.5860722 och mD2(6C16)=13.9990021 i fusionsellipsens iterationsblock ger

K = 4.6009701

E = 0.7462942 ;

3Li8 6C16 14Si32 — TNEDbasics

3Li8Tabellerna: VERIFIERINGSTEST — Nuk3Li8

Tabell 1 A124 — hExoterm2020test.ods

———————————————

ITkort ¦ PRECISIONEN I ATOMVIKTERNA ENLIGT TNED

Villkor: DifferensFaktor

För att TNED-värdena ska vara meningsfulla i jämförelsen med experimentellt uppmätta värden får jämförelsen TNED/Experimentell mellan största/minsta atomvikterna (U-värdena)

inte överstiga .......... 1.0008 och minsta/största

inte understiga ........ 0.999200639 = 1/1.0008

— TNED-värdena ska i inget enda fall göra våld på den gränsformen — om det ska vara någon mening med resultatbilden. Förekommer någon enda gränsöverskridning, är TNED körd.

alternativa inslag ..

Genomgående — hittills i alla kontroller och jämförelser (2003+) — har TNED-värdena via Neutronkvadraten visat sig hålla måttet, inte sällan med (mycket) goda marginaler som i dessa exempel.

— Om Neutronkvadraten (verkligen) håller vad den lovar, ska det inte finnas en enda fysiskt möjlig exotermisk fusionsväg som INTE innefattas i neutronkvadratens elliptiska funktionskomplex: alla fysikens exotermiska fusionsvägar ska vara direkt illustrerbara via konkreta ellipsvägar. ÄVEN om vi amatörer kan ha väldiga problem att hitta rätt: i princip varje fusionsväg måste göras 100% relaterbar. I detalj.

Agent6C16:

½NK-tvärellipsens egna mD-värden: 3Li8¦10.5860772 6C16¦13.9998211 14Si32¦17.0602839

3Li8 VERIFIERINGSTESTETS AKTUELLA FUSIONSELLIPS[‡]

— differenserna (mellan de tre tabellversionerna) syns inte i denna skala:

3Li8 6C16 14Si32

NEUTRONKVADRATEN: Aref = 6(1–E) = max6 ¦ a₀ = 60 – √ 60² – [5(mD – 6)]² = (A – K)/E ¦ K = A – a₀E ¦

— Hur ser en ellipslösning ut som beskriver någon fusionsväg från lätta nuklidgruppen till den tunga — den generella bildningen av tyngre nuklider från Järntoppen och vidare mot max masstal (max 300 i TNED)?

Sätter vi enbart vår LIT till föregående ellipsITERATIVA exempel kan vi hoppa över mellandelarna och gå direkt på en certifierad fusion för att få syn på den aktuella fusionsellipsen som sammanknyter objekten.

Se exempel i

FUSIONSELLIPSERNA TILLSAMMANS.

noMASSorigin: Inledning ¦ Elaw

MASSAN Neutronen h=mcr=6.626 t34 JS

SAKNAR UPPHOV DÄRFÖR ATT ENERGIN GÖR DET

— Det går inte — är logiskt, intrinsiskt, omöjligt — att relatera ett yttersta upphov

till massans existens på energilagens kredit: energi kan varken skapas eller förintas,

endast omfördelas. Upphov saknas.

———————————————

Energilagen ¦

Grundämnesbildningen:

GRUNDÄMNESBILDNINGEN GENOM FUSIONSPROCESSERNA I DE PRIMÄRA HIMLAKROPPARNA

enligt relaterad fysik — TNED

Så formulerar energilagen sig själv i formen av en Kosmisk Allmän Tillståndslag som gäller för den pulserande centrala K-cellen inom energilagens »massa saknar upphov: får förstås obegränsat»:

• En DETONATIONSFAS (konv. ”BigBang”) inträder vid varje kontraktionsmaximum;

• Kontraktionsmaximum — ljusfysikens g-beroende — tvingar all kontrakterad massa att NEUTRONFRAGMENTERA: alla tidigare bildade atomkärnors sammansättningar löser upp sig i form av återbildade neutroner (massformen är känd i modern akademi som sådan och kallas konventionellt för typen neutronstjärna):

———————————————

NolldivergensZonen ¦ Dmax ¦ K-cellens expansion ¦ Galaxbildningen ¦ Solsystemen i Vintergatan ¦ DIAKVADRATEN — nuklidbildningarna

Energilagen ¦

Detonationen kastar ut den universellt komprimerade neutronmasskroppen (K-cellen primärt) i formen av uppdelningar — likt vattenfysikens vattendroppsuppdelningar som kan studeras i detalj.

• Ljusfysikens gravitella beroende ser till att allt neutronsönderfall (normalt 12-14 minuter) är i läge OFF så länge gravitationen framtvingar noll makroskopisk ljushastighet;

• En DIVERGENSZON — Nolldivergenszonen gränslinjen mellan c=0 och c>0 — sveper fram över den detonerade K-cellen med konstant ljushastighet (c=c₀) — genom hela Expansionsfasen;

• Divergenszonen tänder neutronsönderfallet för varje berörd särskild utkastad avdelad neutronkropp.

Neutronsönderfallet resulterar i en fusionsfas med en efterföljande expansionsfas där himlakroppens mineralogi utformas slutligt.

Se särskilda avsnitt som berör TNED-kosmologins beskrivning av himlakroppsbildningens mineralogiska detaljer i JÄRNKÄRNAN och IsBILDEN.

DiffGraferna:

Vi studerar en översikt som visar DIFFERENSER MELLAN

MODERN AKADEMI OCH RELATERAD FYSIK —

ATOMVIKTERNA FRÅN ATOMÄRA MASSDEFEKTER

Vi kan studera jämförande skillnader och differenser mellan TNED och MAC (modern akademisk kärnfysikalisk teori via Weizsäckersambanden) genom jämförelser EXPERIMENTELLT/TNED kontra EXPERIMENTELLT/MAC. Jämförelserna här innefattar enbart stabila nuklider, dvs., alla atomfamiljer ZatomA från 0n1 till 83Bi209:

StabDiff: DiffGraf

DIFFERENSERNA

Experimentellt/TNED är som vi ser nära försvinnande små.

Experimentellt/ModernAkademi däremot uppvisar — trots »allmän följsamhet» men med vissa kaotiska inslag, speciellt i början. Det har klassificerats från ruta ett i Universums Historia som »ren utklassning».

StabGraf:

Det lilla TNED-hacket i övergången mellan lätta-tunga nuklidgrupperna berör gränsfallet mellan ellipsfunktionen och hyperbelfunktionen. Neutronkvadratens idealt fast geometriska mönster-A=60-gräns är emellertid inte fullt i överensstämmelse med den praktiska kärnfysikens mera mobila nuklidindivider: det finns en viss övergångsosäkerhet i området masstalen 58 till 60 (Järn-Kobolt-Nickel). Används även hyperbelsambandet för den delen (i stället för strikt från masstal 60+) försvinner hacket och värdena harmonierar mera direkt med de övriga HOP¦CODATA¦LBL experimentellt uppmätta [Blå graf]. De två öppningarna i blågrafen beror på att två av förekomsterna efter atomnummer inte är stabila [43Teknetium och 61Prometrium].

:

Dessa är beräknade genom 1. sammanställningarna i lätta nuklidgruppens resultat (se MASSDEFEKTSEKVATIONEN 2003) masstalen A=1till60 och 2. tunga nuklidgruppens resultatvärdet från mD¦HRBwave resterande till A=209.

———————————————

MASSDEFEKTSEKVATIONEN 2003 ¦ mD¦HRBwave-ekvationerna ¦ WeizsäckerEkvationen ¦ Hofstadters spridningsexperiment 1961 ¦

Kärnradierna DEL 2

Jämförelserna visar alldeles tydligt att experimentalfysiken + TNED — relaterad = härledd kärnfysik — = sant.

Särsklilt i början från 0n1: De allra första nukliderna där den moderna akademins generellt antagna vattendroppsmodell för atomkärnan ställer till med gruvliga konventionsbrott i fysiken. Se även jämförande data i KÄRNRADIERNA II (Hofstadters elektronspridningsexperiment som gav viss vägledning, men som numera har förkastats och ersatta av andra mera Avancerade Laserbetonade Modernt DatorModellerande Begrepp).

U¦eDIFF: eDIFFen

DIFFERENSERNA i ANTAL elektronmassor U¦(TNED–HOP)/me:

från originalarbeten 2003 i MsWORKS 4.0 som plötsligt förbjöds/stängdes för av Microsoft i Windows Vista 2008:

Vertikalskalan med massdefektsdifferenserna i antal elektronmassor 0.000548598u:

Undre orangea — Efter originalarbetena 2003: Neutronkvadratens atomviktsvärden minus de experimentellt uppmätta (HOP-tabellen) i antal elektronmassor visar precisionen. Differenserna fram till 3Li6 (No5; –0.76) är helt försumbara: Dessa kopplar helt blygsamma kvantiteter för massökningseffekter från accelerationsspänningar i storleksordningen 10 KV. Övre blå: Precisionsbestämda neutronkvadratsvärden via exotermiskt fusionsbestämda iterationsellipser efter Järntoppens mD-NK-bestämning. Se IronTop 26Fe56. Den delen står här i skrivande stund under fortsatt löpande framställning (iterationerna är delvis besvärliga, och det tar tid att få fram resultaten — jämför Kurvskaran för 6C16).

———————————————

IronTop ¦ Kurvskaran för 6C16

DifferensFaktor:

NOTERING/ARGUMENT — differenser i ett mindre antal elektronmassor:

Enda direkta skillnaden som kan finnas mellan Neutronkvadratens motsvarande mD-atomviktsvärden (U)

U = Amn(1 – mDme)

och de experimentellt uppmätta (HOP, CODATA, LBL, alla med försumbara inre differenser) ligger uteslutande i den möjliga differens i elektronmassa som den masspektroskopiska atomen måste joniseras genom. Massobjektet atomen måste elektrifieras — avlägsnas (eller påföras) lägst en elektronladdning — för att den ska få hastighet i en partikelaccelerator och så kunna uppmätas i spektrografens avläkningsanordning.

Skillnaden i massa mellan den joniserade och neutrala atomen har bara motsvarande elektronmassor att återfalla på.

DET FINNS INGEN ANNAN MASSFORM ATT RÄKNA PÅ UTÖVER ATOMKÄRNANS MASSA ÄN ELEKTRONMASSAN

— Ingen annan massform finns att välja på.

DET ENDA TILLGÄNGLIGA ATT SUBTRAHERA ÄR DEN BROMSANDE ATTRAKTIONSKRAFT SOM DE AVLÄGSNADE MODERELEKTRONERNA UTÖVAR PÅ MODERKÄRNAN I DET ATT DEN ACCELERERAS GENOM SPEKTROMETERANORDNINGEN: i tröghetshänseendet praktiskt taget försumbart: några få avlägsnade elektronmassor på en accelererad typ Järnkärna har ingen direkt inverkan. Snarare omvändningen: moderkärnan utövar den större dragverkan genom sin större masströghet mot de lättare elektronmassornas ringa (helt försumbara) tröghetsmotstånd..

Masspektrografens princip

Neutrala atomer berövas först — eller erhåller extra — någon del av sin elektronbesättning: atomkärnan joniseras i en jonisationskammare. Jonisationsprocessen blottlägger den positivt laddade atomkärnan. Den blottlagda kärnan attraheras av en rätvinkligt ställd elektrisk accelerationsanordning. Om kärnan passerar fältet mellan ett par lämpligt utformade magneter, avlänkas kärnan olika mycket beroende på dess massa. En spektroskopisk skärm fångar upp spåren efter atomerna sedan de avlänkats. Beräkningsalgoritmer används sedan för att få fram aktuell atommassa.

— Eftersom Neutrokvadraten beskriver neutrala atomer — idealt vilande helt opåverkade — uppkommer en intressant frågeställning. Nämligen i observationen att differensen i atomvikt uttryckt i antal elektronmassor mellan Neutronkvadratens värden och de experimentellt uppmäta — gängse tabellverk (HOP CODATA LBL) — just skiljer i intervallet grovt 0-10. De första grundnukliderna avviker helt obetydligt. Differenserna märks först från 3Li6 (–0.76).

— KinaLedets ekvation och framställning visar och bevisar att det redan finns ett — mindre — märkbart massfel i kalkyleringen (ENERGILAGEN och MASSBEGREPPET) — lägst obetydliga 0.0000283 för 1H1 och störst mera märkbara (LBL-tabellen) för 118Ui293 med 2.8982892. Utöver den uppgiften finns inget ytterligare känt om den exakta räkneprocedur som används i den masspektroskopiska sluträkningen för de olika atomernas massor. Vi måste få se den räkningen i detalj, innan något vidare kan fastställas.

———————————————

ENERGILAGEN och MASSBEGREPPET ¦ KinaLedet ¦ NEUTRONKVADRATEN

Inga närmare kvantitativa besked finns på de avgörande punkterna från etablerat håll, eller ens hur man räknar/skriver sambanden i detalj — utom möjligen typen (KinaLedet)

” Nowadays several measurements are conducted with fully or almost fully ionized atoms. In such cases, a correction muste be made for the total binding energy of all the removed electrons Be(Z)”,.

———————————————

CHINESE PHYSICS C Vol. 41 ¦ eDIFFen

MODERN AKADEMI:

massa + massa — massa = ENERGI = massa

MN (A,Z) + Z×Me – MA (A,Z) = Be(Z) ;

RELATERAD FYSIK:

massa + massa — massa = massa ≠ energi : bindningsenergi är inte vägande massa.

———————————————

ENERGILAGEN och MASSBEGREPPET ¦ KinaLedet

”Total binding energy” kopplar ingen massform.

— Den spektroskopiska atomen dras upp till hastighet utan sin normalt tillhörande yttre elektronbesättning, och uppträder därför som en något lättare komponent (massökningseffekter i jämförande kvantitet är i dessa sammanhang helt försumbara, se eDIFF.en). Positiva värden i grafbilderna ovan antyder den typen, medan negativa antyder ett tillskott.

Men det finns här ännu inga motsvarande etablerade uppgifter att gå på för jämförelsen:

CHEMISTRY — LIBRE TEXTS, 2016 ¦ 4.1: Atomic Mass

” Because atoms are much too small to measure individually and do not have charges, there is no convenient way to accurately measure absolute atomic masses. Scientists can measure relative atomic masses very accurately, however, using an instrument called a mass spectrometer.”,

” The technique is conceptually similar to the one Thomson used to determine the mass-to-charge ratio of the electron. First electrons are removed from or added to atoms or molecules, thus producing charged particles called ions. When an electric field is applied, the ions are accelerated into a separate chamber where they are deflected from their initial trajectory by a magnetic field, like the electrons in Thomson’s experiment.”.

Gängse litteratur hittills beskriver enbart mera övergripande spektroskopiska aspekter.

— Webben blir också allt svårare att konsultera (Apr¦Sep¦Nov2020): En del naturvetenskapliga webbsidor har börjat stänga till helt och hållet för insyn om man inte accepterar anslutning till COOKIES.

— 4Nov2020: Google&Microsoft låser alla internetsidor om man inte medverkar i cookies.

Planeten är fortfarande rund: alla människor har samma grundläggande rättigheter, och kunskapen är öppen för alla 24/7 utan åtskillnad. Det finns ingen som helst anledning att utestänga, hindra, uppehålla eller på annat sätt märka upp någon enda människa. Typer som ändå gör det, hittar på anledningar för att bryta sig in, skapa avbrott i den individuella människans kunskaps- och associationsflöde, sätta fram hinder, framhäva eget, introducera avbrott, gör bäst i att göra det tydligt och synligt. Vi återkommer till dessa särskilt senare.

U1U2?:

AVGÖRANDE FRÅGA: En och samma ZnamnA familjens atomindivider med marginellt olika atomvikt = olika atommassa?

KAN OLIKA mD-VÄRDEN=ATOMVIKTER FÖR EN OCH SAMMA ZnamnA FINNAS? Naa ..

ZnamnA — normal associerat EN BESTÄMD ATOMVIKT

EN OCH SAMMA ATOMNUKLID ZnamnA kan ha (något, litet marginellt) olika U beroende på exotermiska fusionsvägen?

— Vi har hittat en kandidat (29Maj2020):

8O17(1)mD=15.751656¦ Tvärellipsbestämd med 2He6; ......... (U¦TNED–U¦LBL)/me ................................................ = –0.1058702244

8O17(1)mD=15.75179575¦ Tvärellipsbestämd med 2He6; ........... (U¦TNED16.9990736–U¦HOP16.9991329)/me ......... = –0.1080963722

8O17 = 1H1 + 1H2 = 2He3 ¦ + 2He6 = 4Be9 ¦ + 3Li6 = 7N15 ¦ + 1H2 = 8O17

8O17 = : ALLA EXOTERMISKA minMev: 6.30 ¦ 43.94 ¦ 23.64 ¦ 8.78 ¦ : 27.61 ¦ 55.18 ¦ 18.11 ¦ 5.40 ;

2He4 + 6C13 = 8O17 ¦ + [2·7N15 = 14Si30] = 22Ti47 ¦ + 3Li6 = 25Mn53 ¦ + 1H1 = 26Fe54 ¦ : 22Ti47 ¦ + [3Li7+1H3 = 4Be10] = 26Fe57 ¦ : 26Fe54 + 2·6C16 = 38Sr86 ¦ + 6C16 = 44Ru102 ¦ + 6C14 = 50Sn116

8O17(2)mD=15.7207076¦Horisellipsbesmd med 2He4; ..................... (U¦TNED–U¦LBL)/me ............................................... = +0.5328666214

ref. N160 Exoterm2020test.ods:

50Sn116 avviker med +14e i atomviktsdifferenserna — vilket möjligen gör hela den mD-uppgiften tveksam.

Tabell 1 N160 — hExoterm2020test.ods

Det kan — ju — också vara så att »den som gäller» är den med minsta massförlusterna = mest stabila anordningen. Vi hittar (nämligen, ibland något) olika e-differensvärden för redan tidigare bestämda genom de olika möjliga ellipsvägarna. Som i detta fall, samma parametrar som ovan, Järntoppen 26Fe56

som här tydligen avviker mera märkbart från den tidigare bestämda via mD-värdena för 6C16 och 20Ca40 ;

mD(26Fe56) = 17.7098627; eDIFF = 2.7814300.

— 8O17 i det första fallet är dessutom bestämd via en grundTvärEllips och borde enbart av den anledningen — utöver mest tajta passningen — representera det genuina mD-värdet. Vi antar fortsättningsvis den ordningen, om inget annat anges.

———————————————

JärnToppen ¦ 8O17 ¦ 1818 + 18 + k

8O17(0)mD=15.7517834¦LBL-tabellvärdet;

— Skillnaden mellan de bägges atomvikter

(1) 16.9990736

(2) 16.9994240

= 0.000312u

skulle (här veterligt) vara helt omöjlig att avgöra genom en masspektrometerAnordning. Nämligen i begreppet SPRIDNING — kanske t.o.m. beroende på lokal och region: färre eller flera; »Man hittade olika Typer beroende på var man Letade». Bidra gärna med klargörande den som kan.

— I PRINCIP: VARI skulle masskillnaden bestå? HELA atommassan skiljer här i vårt uppmärksammade exempel på 0.63 elektronmassor (gott och väl inom k-värdet i antalet 1818+18+k elektronmassor i neutronen). I varje fall i TNED-teorin finns ingen möjlighet att utesluta den variationen (alla inom k grovt max 2.6 elektronmassor [per neutron]).

— Olika fusionsvägar — och därmed olika fusionsgradienter (ellipsbågarna), häftigheten i exotermiska föreningen — bestämmer slutformen.

Men det finns också en annan (»mera kraftig») aspekt, som ovan:

— Minsta möjliga motståndets lag ombesörjer mesta möjliga hushållning på minsta möjliga arbete. Om det finns två vägar med två olika mängder, väljer Naturen alltid den som tar minst tid, kräver minst arbete och utförs snabbast: maximal skärpa.

Lägsta differenserna mot noll. Alltid.

FEalla: 6C16-agenten

DiffGRAFERNA

Bilden klarnar .. identifieringsfallen ..

DEN GENERELLA BEVISBARHETEN

FUSIONSELLIPSERNA I LÄTTA OCH TUNGA NUKLIDGRUPPERNA TILLSAMMANS

— Ännu (Apr2020):

KÄRNREAKTIONSLAGEN certifierar en viss fusionsprodukt:

Vi finner också dess motsvarande fusionsellips via enbart agent och produkt.

Men då enbart i tabellvärdenas referens som bevisar att en koppling existerar inom vissa mindre toleransgränser. För att få ut agent, objekt och produkt, alla tre i samma fusionsellips och i mix mellan lätta och tunga grupperna, krävs en mera omständlig procedur. Se inledningsexemplet med 54Xe130.

———————————————

INLEDNINGSEXEMPEL — fusionsellips i lätta och tunga gruppen; 54Xe130 ¦

¦ Kalkylkort — EXOTERMISKA KÄRNREAKTIONSLAGEN — Exoterm2020.ods

— Hur finner vi FusionsEllipsen till fusionskomponenterna Agent→Produkt om vi känner Agent→Objekt?

(TYP: 1H2 + 102No255 = 103Lr257)

SVAR (Maj2020 — efter många olika vidare utvecklingsdetaljer):

GENERELLT MELLAN LÄTTA OCH TUNGA NUKLIDGRUPPERNA:

För att få fram alla tre skärande en och samma ellipsbåge är vi allra först hänvisade till en exotermisk fusionsanalys: Vi måste veta fusionsordningen, exakt, mellan komponenterna agent-objekt-produkt, och säkert veta att fusionen verkligen är exotermisk = ger ut energi vid fusionen.

— För att få fram endast två av de tre — förutsatt exotermiskt fusionskontrollerad via exotermiska kärnreaktionslagen — räcker det med att mata in komponenterna agent-objekt eller agent-produkt i ellipsiterationsalgoritmen (kalkylkort). Se ENKLA FUSIONSELLIPSERNA.

———————————————

ENKLA FUSIONSiterationsELLIPSERNA ¦

Kalkylkortet tar fram den ellipsen och dess parametrar omgående. Vi kan alltid testa den delen med hjälp av diagrampunkter över experimentellt uppmätta atomvikter (U) med motsvarande omräknade atomära massdefektsvärden mD=(1–U/Amn)/me genom att se efter att aktuella nuklidobjekt verkligen skärs av ellipsbågen (inget hittills påträffat fall som har missat den delen — om det sker går jag hem).

Prövning på sambandsformerna i den härledda exotermiska kärnreaktionslagen garanterar alltid överensstämmelsen.

För att få fram alla tre — produktens atomära massdefektsvärde beräknas oberoende genom de redan kända Neutronkvadratsvärdena för agent och objekt — kan den enkla ellipsbågen mellan två komponenter användas som en första ansats (parametervärdena K Sd och Md). Fortsättningen kräver nämligen en högre (betydligt mera krävande) iterationsnivå. Exempel på sådana ges här längre fram. Se från BELYSANDE PRECISIONSEXEMPEL med 26Fe56.

———————————————

Belysande precisionsexempel ¦ Kalkylkort — EXOTERMISKA KÄRNREAKTIONSLAGEN — Exoterm2020.ods ¦

mD ORIGINALVÄRDENAS BESTÄMNING från grundarbetena 2003 ¦ Utvecklat 2020

Tidigare enda fristående sambandsformen för fallen med nukliderna 60+ var den allmänna Hyperbelformen (mDHRB¦wave) — som i sig tämligen väl ansluter till experimentellt uppmätta STABILA nuklider — alltså fram till Bismut (sv. Vismut: Bi atomnummer 83 masstal 209 — med en del vidare ..).

— Se särskilt i DEN TUNGA NUKLIDGRUPPENS CERTIFIERING: exotermiska exempelräkningarna som bevisar fusionerna upp till de allra tyngsta nukliderna.

———————————————

TUNGA NUKLIDGRUPPENS CERTIFIERING ¦

— I samtliga fall verifieras beräkningarna via allmänna atomära massdefektsekvationen.

Den gäller också enhetligt för samtliga fall (CEPH-ekvationen):

PREFIXxSIN

SMÅ — »ovidkommande skillnader» — framträder i atomvikterna mellan HRB och HRBwave.

Mera allmänna — precisa — bestämningsfall även för den tunga nuklidgruppens atomindivider ges från

Belysande precisionsexempel ¦

Fusionsexempel, Lätta-Tunga: Inledande Exempel

FUSIONSAGENT + FUSIONSobjekt

ENKLA ELLIPSITERATIONEN illustrerat nedan i exempel kan ringa in två eller flera sant exotermiska fusionskomponenter (som först har kontrollerats exotermiskt, se Exotermiska Kärnreaktionslagen). Däremot krävs en ytterligare djupdykning (minst tre komponenter: agent, objekt och produkt) för att kunna definiera Neutronkvadratens motsvarande egna atomära massdefektsvärde (mD) för produkten: mD-värdena för både agent och objekt måste obönhörligt vara bestämda via neutronkvadraten för att också kunna bestämma produktens neutronkvadratsrelaterade mD-värde.

Se särskilt sammansatt exempel från 2He4 till 54Xe130.

———————————————

Enkla ELLIPSITERATIONEN ¦ Kalkylkort — EXOTERMISKA KÄRNREAKTIONSLAGEN — Exoterm2020.ods ¦ Ex2He4TILL54Xe130

FUSIONSAGENT + FUSIONSprodukt

Neutronkvadratens fusionsellipser visar att vi ALLTID — genom tabellerna för redan uppmätta atomvikter, här den omfattande LBL-tabellen — (direkt) kan ringa in (minst) två fusionskomponenter (tabellexakt). Vi kan sedan använda den

ellipsen som grund för en vidare utvärdering — men ytterligare, mera komplicerade iterationer krävs för att få fram Neutronkvadratens motsvarande egna oberoende massdefektsvärden, och därmed atomvikter till jämförelse.

Se utförligt från BELYSANDE PRECISIONSEXEMPEL.

———————————————

Belysande Precisions Exempel ¦ Jämförande diagram CODATA/HOP

ELLIPSANALYSEN NEDAN/ovan IN TILL TUNGA NUKLIDGRUPPEN FANNS INTE TIDIGARE

utvecklades först här med början (Mars-April) 2020 — för ökad beviskraft i relaterad atom- och kärnfysik

x–60/K = +0.054 ellipsens placering utmed x-axeln.

FusEPSprinc:

Fusionsexempel

2020V7

FUSIONSELLIPSERNA — AV PRINCIP

MASSDEFEKSEKVATIONEN m_D = a + bE√cx – x² från CEPH-ekvationen — offsetvärde (a) —

gäller av princip vilka som helst horisontella och vertikala ellipser inom NEUTRONKVADRATEN: begränsningar saknas.

———————————————

MASSDEFEKTSEKVATIONEN 2003 ¦ Ellipsfunktionen ¦ CEPH-ekvationen ¦ NEUTRONKVADRATEN

Tabell 1 O34 — hExoterm2020.ods

ITERATIONSDELEN TILL FUSIONSELLIPSERNA — Fusionsellipserna

Värdena som kommer fram — 1/E och K — matas in (manuellt) i grafprogrammets ellipsekvation som sedan (Enter) ritar ut aktuell ellips för analys och illustration.

• TVÅ GODTYCKLIGT GIVNA PUNKTER i xy-planet kan alltid beröras/genomskäras av en CIRKELBÅGE;

BEVIS: Cirkelns radie, diameter eller korda förenar/definierar alltid två godtyckliga punkter

°

°

• TRE GODTYCKLIGT GIVNA PUNKTER i xy-planet kan alltid beröras/genomskäras av en ELLIPSBÅGE, i en del fall även av en cirkel, men inte alltid.

BEVIS: Punkterna med största avståndet = Ellipsens storaxel (Md major axis): tredje punkten väljs alltid så att den projiceras som normal (rätvinkligt) på (Md):

°

°

°

— Genom att öka ellipsens lillaxel (Sd, semi axis) skär så ellipsbågen den tredje punkten.

— En cirkelbåge kan inte alltid fånga in en så definierad tredje punkt.

MED NUKLIDSYSTEMETS atomära massdefekter och dess alla ORGANISERADE xy-PUNKTER i xy-planet

nuklidernas aktuella atomära massdefektsvärden

över/under TVÅ HORISONTELLT (—) BESTÄMDA ELLIPSÄNDAR

KAN ALLA MÖJLIGA minst TRE SYSTEMPUNKTER SKÄRAS AV EN LÄMPLIG ELLIPSBÅGE.

Neutroncirkeln i Neutronkvadraten ¦ UDDA och JÄMNA horisontella NUKLIDELLIPSERNA

TVÄRELLIPSERNA ¦ Horisontella nuklidellipsena

I Neutronkvadratens fall bestäms ellipsbågens skärning med givna nukliders atomära massdefektsvärden

uteslutande enbart av

EXOTERMISKA FUSIONSVILLKOR.

Begränsningar

NEUTRONKVADRATEN ÄR EN STATISK GEOMETRISK ANORDNING — idealt fasta neutrala icke joniserade gitteratomer

Nuklidreferenserna i Neutronkvadraten utgår ifrån EXOTERMISKA FUSIONSORDNINGAR: Dessa föreligger bara — uteslutande endast enligt TNED — i himlakropparnas primära bildningsfaser med utgångspunkt från ett maximalt tätt materietillståmd (ATOMKÄRNANS INKOMPRESSIBILITET): Neutronmassorna. Genom att neutronerna redan ligger innanför varandras kommande nuklidbarriärer som sönderfallna väteatomer — protonkärnorna — behövs inga yttre moment för att igångsätta exotermiska fusionsprocesser.

———————————————

Atomkärnans inkompressibilitet ¦ Kalkylkort — EXOTERMISKA KÄRNREAKTIONSLAGEN — Exoterm2020.ods ¦

VILKA MÖJLIGA KÄLLOR FINNS FÖR AVVIKELSER MELLAN NEUTRONKVADRATENS VÄRDEN OCH MOTSVARANDE EXPERIMENTELLT UPPMÄTTA?

Enda här ännu kända svaret:

— Antalet elektronmassor som varje (masspektroskopiskt) mätande utrustning måste påföra atomobjekten genom jonisationsprocesser för att få atomobjekten att flytta sig in till anordningens mätande sensorer.

— Om Neutronkvadratens värden är av typen »väl balanserade» bör avvikelsen mot experimentella värdena ligga i storleksordningen (beroende på atomobjekt) 2-10 elektronmassor. Se diagrammet U¦eDIFF. Direkta uppgifter från experimentella uppmätningar på den parametern saknas här (olika atomobjekt kräver olika typer av jonisationsanordningar, tillgång till direkta laboratoriedata krävs).

———————————————

U¦eDIFF ¦ eDIFFen

Massökningseffekter (eDIFFen) i mätförloppen har i dessa sammanhang (enkla räkneexempel) praktiskt taget ingen inverkan. De är alltför blygsamma för att spela någon roll.

Maxvärdet 18 (Se 1818-kroppen) för atomära massdefekterna är ett absolut idealt toppvärde som aldrig uppnås i praktiken: Praktiska toppvärdet innehas av den experimentellt uppmätta (Järntoppen) stabila järnnukliden 26Fe56 med värdet 17.759142 ~ 17.76.

DIFFERENSERNA MÄRKS TYDLIGAST I ORDNINGEN FÖR DEN SÅ KALLADE JÄRNTOPPEN: nuklidkartans morfologi:

ORDNINGEN OVAN UNDERST refereras också i PDF-dokumentet

CHINESE PHYSICS C Vol. 41, No. 3 (2017) 030003 — The AME2016 atomic mass evaluation, s30003-3sp1ö:

” The highest binding energy per nucleon is observed for 62Ni, followed sequentially by

58Fe and 56Fe.”.

— Neutronkvadratens eget värde (se Järntoppen: 26Fe56¦17.7098627: U¦eDIFF=2.7814300) bestämmer 18-skalans absolut högsta fysiskt möjliga toppvärde. Det värdet kan (nu Maj2020) utnyttjas för att undersöka/avstämma eventuellt högre noggrannheter i de tidigare (2003) beräkningarna (udda-jämna-basellipserna) där nuvarande utvikningar ännu inte var bekanta.

———————————————

Järntoppen ¦ 1818-kroppen

JÄMFÖRELSER — villkor:

— Vi utnyttjar redan experimentellt uppmätta atomvikten

(U, som beräknas från atomära massdefekten: m_D = [1 – U/Am_n]m_e; A masstalet, m_n U-neutronmassan 1,0086652, m_e U-elektronmassan 0,000548598)

som referensindex i samtliga — utan undantag — prövningar, analyser och utvärderingar i bevisen:

• och undersöker sedan hur och på vilket sätt som Neutronkvadraten DEFINIERAR dessa atomvikter (atomära massdefekterna mD) av princip

• genom de Elliptiska funktionerna och deras ekvationer — om alls.

Någon annan referens är inte här känd.

Grundämnesbildningen, dess mera detaljerade sidor:

HUR GRUNDÄMNESATOMERNA BYGGS UPP MED BÖRJAN FRÅN NEUTRONERNA I RELATERAD FYSIK

NEUTRONKVADRATENS GEOMETRISKA-FYSIKALISKA FUSIONSMORFOLOGI

NEUTRONKVADRATENS exotermiska fusionsMORFOLOGISKA MÖNSTERKROPP

Tyngre nuklider i den lätta nuklidgruppen (1-max60) »fusionspumpas» genom de allra lättaste grundnukliderna med givna egna mD-värden — direkt givna från Neutronkvadratens geometri. Se GRUNDNUKLIDERNA. De tyngre produkterna definieras så på de lättares atomära massdefekter.

— För att komma in i tunga nuklidgruppen, masstalen 60+, finns särskilda fusionsagenter i den lätta gruppen som fortsätter »pumpa in» exotermiska nya produkter in till den tunga gruppen. Se särskild inledningsexemplet med 54Xe130-serien. Samt vidare i KURVSKARAN för 6C16-agenten.

— Vartefter den tunga nuklidgruppen avancerar med allt tyngre — gränsen enligt TNED går vid Amax = 300 (eg. 317, se NUKLIDKARTANS GRÄNSVÄRDE) — krävs fusionsagenter i den lätta gruppen med allt lägre egna atomära massdefekter: tyngre »fusionspumpas» utåt högeränden genom användning av lättare alltmer mot vänsterändens nedre regioner. Se även särskilt i TUNGA NUKLIDGRUPPENS CERTIFIERING. Grundämnesbildningens relaterade kosmologi beskrivs här kort från GRUNDÄMNESBILDNINGEN.

———————————————

GRUNDNUKLIDERNA ¦ 54Xe130 ¦ KURVSKARAN 6C16 ¦ TUNGA NUKLIDGRUPPENS CERTIFIERING ¦ GRUNDÄMNESBILDNINGEN

———————————————

Max atomär massdefekt ¦ DEN KONVENTIONELLA Kärnmassdefekten MISSAR HELA ÄMNESOMRÅDET ¦ MaxMasstal

— Modern akademi garanterade sig själv utestängning från Neutronkvadraten genom 1800-talets nitiska uppfinnarkonster i ämnet Fysik.

Se utförligt i noMACfysik ¦ ATOMVIKTERNA GENOM NEUTRONKVADRATEN ¦ Nuklidkartans gränsvärde ¦

Massdefektsgradientens förklaring ¦

NK — äkthetsbevis:

NEUTRONKVADRATENS ÄKTHETSBEVIS

Det faktum att samma atomära massedefektsvärde (mD) nås på flera olika fusionsgradienter (ellips eller cirkel) för en och samma atomindivid bevisar, exemplifierar och garanterar att neutronkvadratens resultatvärden är konsistenta med dess åberopade geometriska-fysiska morfologi.

Exemplen nedan med fusionsagenterna 3Li6 och 6C16 ger en solid grund för bevisningen med tillhörande kopplingar in i den tunga nuklidgruppen.

———————————————

GRUNDNUKLIDERNA ¦ NK basic ¦ 3Li6-GRUPPEN ¦ KURVSKARAN FÖR 6C16 ¦ Udda och Jämna NUKLIDGRUPPERNA

AgentC16:

AGENT 6C16

Flera exempel framträder successivt under arbetets gång med att leta fram sammanhängande exotermiska fusionsellipser. Exemplen nedan från analysen Maj2020.

Tabell 1 N144 — hExoterm2020test.ods

Sammansatthet med inbördes överensstämmelser utesluter alla tvivel om ATT den geometriskt utpekade rent fysikaliska morfologin i neutronkvadraten verkligen avtäcker en genuin naturparadigm: fasta mönsterformer som grundlägger hela atom- och kärnfysiken. Jämför även i GRUNDÄMNENAS PERIODISKA SYSTEM.

———————————————

Agent6C16 ¦ 3Li8 ¦ 6C16 ¦ 14Si32 ¦ 13Al27 ¦ 14Si28 ¦ GRUNDÄMNENAS PERIODISKA SYSTEM

AMax300: NKmax60

NUKLIDKARTANS GRÄNS —Amax=300

Bevis:

LBL-tabellens omfattande nuklidkarta i den tunga nuklidgruppen visar — och bevisar — att beskrivningen i TNED för neutronkvadratens nuklidgräns max 300 (eg. 317) är väl förankrad. LBL-värdena i grafen ovan ser ut att sluta praktiskt taget på masstalet 293 — med vissa möjliga vidare spridningar in mot 300.

Med ovanstående genomgång är hela nuklidspektrets flora av definierade massdefektsellipser genom Neutronkvadratens formdetaljer belyst och exemplifierat, enligt här och nuvarande kända förhållanden (Apr2020).

Hur fusionsellipserna beräknas beskrivs särskilt i FUSIONSELLIPSERNA — HUR.

PLANCKRINGEN/Neutronatomens 1818+18+k elektronmassor med

atomära massdefekternas18-skala i Neutronkvadraten

m_D = (1 – U/Am_n)/m_e

innefattar (StabDiff ¦ StabGraf) alla experimentellt kända, observerade och uppmätta grundämnens atomvikter

U = Am_n(1 – m_Dm_e)

———————————————

PLANCKRINGEN ¦ NEUTRONATOMENS INDELNING i elektronmassivet 1818+18+k elektronmassor ¦ NEUTRONKVADRATEN ¦

StabDIFF ¦ StabGRAF ¦ 18-skalan ¦ ELLIPSEKVATIONERNAS HÄRLEDNING ¦ EXOTERMISKA KÄRNREAKTIONSLAGEN

Genom neutronkvadratens definition av fusionsellipser

(ELLIPSEKVATIONERNAS HÄRLEDNING — exotermiska fusionsvägar som bildar tyngre exotermiska fusionsprodukter från lättare fusionsagenter och fusionsobjekt: Grundämnenas successiva uppbyggnad från lättare till tyngre, se särskilt EXOTERMISKA KÄRNREAKTIONSLAGEN)

omfattas — så — varje möjlig exotermisk fusionsprodukt av en specifik ellips vars båge genomskär minst två, men generellt tre eller flera av de involverade fusionskomponenternas specifika atomära massdefektsvärden genom neutronkvadratens fast givna 18-skala.

Atomära massdefektsekvationen med parametrar — fusionsellipsernas definition

—————————————————————————

m_D = 6 + [√(60² – [60 – (A – K)/E]²)]/5

K = Aref(1+ NUKLIDREFERENS_MASSDEFEKT/6)

6K = Aref(6+ NUKLIDREFERENS_MASSDEFEKT)

E = 1– (Aref)/6

Aref = 6(1–E) = 6K/(6+ NF)

= K/(1+ NF/6)

—————————————————————————

NUKLIDREFERENS_MASSDEFEKT = NF

—————————————————————————

ELLIPSEKVATIONERNAS HÄRLEDNING ¦

Funktionsexempel, vertikala:

TVÄRELLIPSERNA — GEOMETRISK PRINCIPFUNKTION

Fusionsellipsens exotermiska bevisning för aktuell fusionsprodukt baseras — så — på

• atomkomponenternas garanterat exotermiska fusionsled i redovisade kvantitetsvärden, typ

———————————————————————

₅B¹⁵ = ₂He⁶ + ₁H³ + ₂He⁶

2He6 + 1H3 + 2He6→¦ 5B15:20.99MeV.

= (₂He⁶ + ₃Li⁸ = ₅B¹⁴) + ₀n¹

3Li8 + 2He6→¦ 5B14:14.75MeV ¦ + 0n1→¦ 5B15:2.74MeV.

₂He⁶ = 2₁H³

1H3+1H3 →¦ 2He6:12.20MeV.

₃Li⁸ = ₁H³ + ₁H² + ₁H³

1H3+1H2+1H3 →¦ 3Li8:21.9MeV .

MeV = minstEXOTERMISKT AVGIVEN FUSIONSENERGI MEGAelektronVolt: E=UQ; E/Q=U; (E/e)/T6 = MeV.

ALLA RESULTAT FRÅN EXOTERMISKA KÄRNREAKTIONSLAGENS KALKYLKORT ;

— Atomnamnen matas in typ 2He6, atomvikter tas ut från en gratis tillgänglig atomviktstabell — här LBL-tabellen.

Basvärdena underkastas sedan beräkningar genom exotermiska kärnreaktionslagen, resultaten kan direktkopieras.

MeV = minstEXOTERMISKT AVGIVEN FUSIONSENERGI i MegaElektronVolt: E=UQ; E/Q=U; (E/e)/T6 = MeV.

———————————————————————

• fusionsellipsens genomskärning av fusionskomponenterna agent-objekt-produkt,

• gratis tillgängliga atomviktstabeller från experimentella uppmätningar certifierar resultatens äkthet och möjliggör jämförande teoretiska resultatbilder.

• Både praktiskt exempel och teori visar att det räcker med att bestämma ett K-värde tillsammans med slutvärden för Sd och Md — ellipsens excentricitet E = Sd/Md — med ellipsens genomskärning av aktuella fusionskomponenter — INOM precisionsgränsen 1.0008 eller dess invers 0.9992 med växande noggrannhet mot exakt 1;

• De övriga parametrarna NUKLIDREFERENS_MASSDEFEKT och Aref har ingen inverkan på slutresultatet FÖRUTSATT att K-värdet är bestämt och Sd/Md-värdenas ellipsbåge uppfyller fusionskomponenternas genomskärning inom precisionsgränserna: det hänger alltså i princip enbart på att bestämma rätt K-form.

Men vi kan inte alltid identifiera alla parametrar — vilket lämnar den fullständiga fusionsanalysen ofullbordad.

— Vi kan försöka (och gör det, allt som oftast). Men den analysen blir (ibland) krävande: det finns (alltid) flera olika sätt (fusionsvägar med olika komponenter) att sammansätta en given fusionsprodukt. och ellipsbestämningen blir därför (ibland) väl komplicerad — än så länge är det bäst att tillägga: naturvetenskapen utvecklas.

Funktionsexempel, horisontella:

ELLIPSAXLARNAS DEFINITION med Stora Excentricitetstalet E = Sd/Md görs här med VERTIKAL ELLIPS: Sd=x / Md=y = E.

I fallen med Md=x och Sd=y som ovan ges E-värdet motsvarande inverterat. Formelkonceptet är detsamma i vilket fall.

mD-villkoren:

NEUTRONKVADRATENS FRAMRÄKNADE

atomära massdefektsvärden — mD-villkoren

OM vi kan få fram en ellipsbåge som — placerad via ett bestämt K-värde — genomskär exotermiskt prövade och verifierade nuklidkomponenters mD-värden

— agenten a med objektet o som ska bilda produkten p med i Neutronkvadraten redan kända och bestämda massdefektsvärden (mD) för a och o: vi söker mD(p) från de givna mD(a¦o)

— då får mD(p) anses och förstås bestämt OM

• ellipsens bågskärning EPSmD(a¦o) med de redan kända mD(a¦o) uppfyller villkoret

EPSmD(a¦o)/mD(a¦o) = 1.0000000 med sju decimaler, samt att

• förhållandet med det så ellipsbestämda EPSmD(p) och motsvarande tabellverks atomviktsvärde (se PRECISIONSGRÄNSEN)

EPSmD(p)/TABELLmD(p) >1.0008 eller > 1/1.0008, eller allra helst bättre typ

EPSmD(p)/TABELLmD(p) >1.00002 eller > 1/1.00002

för att säkra och garantera överensstämmelsen mellan experiment och teori;

• De största avvikelserna man finner i jämförelse mellan mellan olika tabellverks atomviktsvärden (för huvuddelen av de stabila nukliderna) ligger i storleksordningen just 1.00002 och mindre. Med vidare hänsyn till laddning-massa-förhållandet

(Z/A)(me/mn) <= max 1.0002 enligt gängse tabellverk som blotta grundvalen för de instrumentella atomviktsmätningarna över huvud taget, utgör dessa värden område för en teoretisk precision som vi måste beakta i prövningen av varje atomteori och dess anspråk på jämförande atomviktsvärden. Exakt hur dessa antydda precisionsgränser ska tolkas vet vi inte riktigt: etablerad kärnteori har ingen TNED-parallell, ingen jämförande Modern Neutronkvadrat. Så, vi eftersträvar (enbart) »största möjliga precision» med ovan givna preferenser.

BelysandePrecisionsExempel: mD-villkoren

BELYSANDE PRECISIONSEXEMPEL

———————————————

NEUTRONKVADRATEN ¦ STABdiff ¦ Jämförande diagram CODATA/HOP ¦ WeizsäckerEkvationen ¦ TNED ¦ Precisionsexempel — Järntoppen

Vertikalskalan numeriskt med förhållandet mellan experimentellt uppmätt och teoretiskt beräknat:

Neutronkvadratens beräknade atomära massdefekter omräknade till atomvikter och jämförda med gängse gratis tillgängliga atomviktstabeller [HOP, CODATA, LBL, alla dessa är jämbördiga med smärre differenser gott och väl inom området 1.00005 för huvuddelen av nukliderna med masstalen 0-123, se Jämförande HOP/CODATA] ligger alla inom området ±1.0001. Den moderna akademins motsvarande teoretiskt framräknade värden (Weizsäcker) ligger så långt utanför dessa marginaler att de är helt ointressanta i jämförelserna, särskilt de första sex stabila nukliderna, se StabDIFF. Den mest avvikande ”läppen” ovan som sticker ut mest här är Järntoppens toppmassdefektsnuklid (26Fe56). Den beräknades (originalen här från 2003) efter UddaJämna fusionsellipserna med deras (approximerade) vågfunktion och utan den mera preciserade kännedom om det aktuella gränstoppvärdet närmast under toppgränsen 18. Vi ska strax återkomma till de senare kunskaperna (Maj2020) om precisionen i den känsliga punkten.

Nämligen — experimentalfysikens olika metoder med — uppmätningen av atomvikterna. Den mätningen baseras genomgående på ett laddnings-massaförhållande (WIKIPEDIA: Atomic mass ¦ Mass spectrometry [Maj2020] ”.. is an analytical technique that measures the mass-to-charge ratio of ions”). Vi kan undersöka en teoretisk maxgräns i ONOGGRANN PRECISION (OP) för varje tabellerad nuklid med uppgift om atomnumret (Z), masstalet (A) och massorna för elektron (me) och neutron (mn) genom sambandet OPmax = (Z/A)·(me/mn).

— Vi finner att huvuddelen (LBL-tabellens 3180 nuklider) med smärre avvikelser ligger i området 1.0005nnn och neråt

mot 1 (LBL-tabellens minsta värde visar ett 0.0000777).

Nu är den maxgränsen (vad vi vet) INTE direkt aktuell i massspektrografernas atomviktsmätningar — men till viss här inte närmare känd del. Atomkärnorna måste — nämligen — tvunget först joniseras, elektronexciteras, för att sedan kunna accelereras fram till den avlänkande (traditionellt apparatspektrografiska) magnetiska avböjningsanordningen. Vilket innebär att mätningen av atomvikter INTE görs på Neutrokkvadratens idealt geometriska (som den får förstås) stillastående nuklidobjekt — aktuellt idealt vilandeATOM. Kortare: Atomens kärna måste dels exponeras och dels befinns sig i markant rörelse = ha tilldelats särskild rörelseenergi för att mätningen alls ska kunna genomföras. Resten är statistik och utvärderingar med ”mest noggranna resultatbild” baserat på någon viss minsta MÄNGD av den aktuella atomgruppens individer. Dessutom har vi att ta hänsyn till de olika epokernas något marginellt olika standardvärden (elektron och neutronmassorna, atomära massenheten, Plancks konstant).

Sammantaget blir det omöjligt att komma ifrån en viss (här inte närmare känd) osäkerhet i jämförelsen mellan experimentella tabelldata och Neutronkvadratens EGNA atomnuklidvärden.

EXEMPEL. Neutronkvadratens mest exakta egna nuklidreferens är Heliumnivåns egna atomära massdefektsvärde

mD(2He4) = 14.485281374 = 6 +12/√2. Med HOP-källans värden för elektronmassan, neutronmassan, och det här använda värdet för atomära massenheten 1.66033 t27 KG (ENCARTA99) blir atomvikten

U(2He4) = Amn(1 – mnme) =

4.0025990u = Neutronkvadratens absolut garanterat statiska ideala atomviktsvärde.

HOP-tabellens atomviktsvärde för Heliumatomen 2He4 anges

4.00260312u med HOP-värdet u= 1.66043 t27 KG.

LBL-tabellen ger motsvarande 2He4 atomviktsvärde

4.0026033u = LBL-tabellens värde (här inte närmare känt u-värde).

Jämförande största förhållandet mellan atomviktsvärdena blir

HOP/NK = 4.00260312/4.0025990 = 1.000 0010 35

LBL/NK = 4.00260330/4.0025990 = 1.000 0010 80

Det är alldeles uppenbart att vi i det exemplets ljus befinner oss bortom varje begripligt ifrågasättande kritik angående PASSNINGEN mellan Neutronkvadratens idealt statiska geometriskt utpekade atomviktsvärde och det rent experimentellt uppmätta. Vi kan här veterligt inte påvisa någon som helst avgörande principiell skillnad; differenserna ligger tydligen inom storleksordningen en miljondel. Och då känner vi (här) fortfarande inte till hur de nödvändiga rörelseenergierna påverkar den kvoten för att alls få till stånd en masspekroskopisk atomviktsmätning.

Neutronkvaratens grundnuklider 1H1 1H2 1H3 2He3 2He4 (GN) i samma typ av jämförelse befinner sig i stort i samma område: det skiljer på ental miljondelar. Generellt för Neutronkvadratens samtliga värden — de ursprungligen (från 2003) beräknade värdena som i StabDIFF-jämförelsen ovan — ligger de största avvikelserna i området ± 1.0001. Precisionsgränsen för de teoretiskt beräknade värdenas meningsfullhet är ±1.0008. Större värden gör hela teorin praktiskt taget helt och hållet värdelös.

Det vore också sensationellt om neutronkvadratens värden vore exakt identiska med de experimentellt uppmätta. Vi bör under alla omständigheter alltid finna vissa differenser — »inte för stora» — mellan statik och dynamik.

———————————————

¦ Precisionsgränsen 1.0008

Sambansformerna samlade

TVÄRELLIPSEN MED FAST STORAXEL:

m_D = 6 + [√(60² – [60 – (A – K)/E]²)]/5 ;

TVÄRELLIPSEN MED VARIABEL STORAXEL:

m_D = 6 + 12[√(Md² – [Sd – (240/60)(A – K)/E]²)]/240 ;

m_D = 6 + 12[√(Md² – [Sd – (½NK/60)(A – K)/E]²)]/½NK ;

Gemensamma Enheter för Sd Md NK (pixels illustrativt).

m_D = 6 + 12[√([Md/½NK]² – [Sd/½NK – (1/60)(A – K)/E]²)]

PrecisionsExempel:

6C16 + 20Ca40 = 26Fe56 → 39.11 MeV ................... stabil: Järn

Vi har tidigare beräknat Neutronkvadratens fasta och helt statiskt ideala mD-värden för atomnukliderna 6C16 och 20Ca40. Vi har också kontrollerat exotermiska fusionsvägar för dessa enligt fusionsleden

6C16 + 20Ca40 = 26Fe56 → 39.11 MeV stabil Järn

6C16 + 20Ca40 + 6C16 = 32Ge72 → 64.57 MeV stabil Germanium

6C16 + 26Fe56 = 32Ge72 → 25.45 MeV stabil Germanium

6C16 + 26Fe56 + 6C16 = 38Sr88 → 54.23 MeV stabil Strontium

———————————————

KALKYLKORTET ¦ 6C16-grunderna

MeV, minsta avgivna exotermiska fusionsenergin enligt exotermiska kärnreaktionslagen

26Fe56:

Ovanstående fusionsled antyder — kräver, säger Neutronkvadraten — att vi också bör — ska — kunna bestämma mD-värdet för Järnindividen 26Fe56 ur mD-talen för agenten 6C16 och objektet 20Ca40 enligt (mD-villkoren) allmänna atomära massdefektsekvationen

Resultat efter genomförd (manuell) prövning:

IronTop: Maj2020 JÄRNKÄRNAN

ELLIPS-Skaran 6C16 ¦ Formationen av fusionsagenten 6C16 ¦ ExoEx

a: Vi matar in fusionsagent 6C16 och fusionsobjekt 20Ca40 i exotermiska kärnreaktionslagen för att certifiera fusionsproduktens exotermiska natur; Det gjort använder vi sedan fusionsellipsernas iterationsalgoritm för att hitta den fusionsellips som innefattar agent, objekt och produkt: agent och objekt matas in och eftersom atomära massdefektens elliptiska funktioner, verkligen, definierar exotermiska fusioner, omfattas/tangeras/vidrörs produkten automatiskt av den framitererade ellipsbågens skärning, eller ska i vart fall göra det, »enligt Neutronkvadratens anvisningar».

— Det iterationsresultatet är, emellertid, bara en råform: ännu så länge (tills vidare) måste en slutlig manuell precisionsiteration genomföras för att få fram den ellipsbåge som ger definitionsgaranti (L/T=T/L=1.0000000) på den identifierade produktkandidaten 26Fe56: Ellipsbågen måste skära/tangera tre nuklidpunkter i nuklidkartan över horisontella ellipsaxeln. Resultatet garanterar/bevisar samhörigheten.

———————————————

KALKYLKORTET ¦ Fusionsellipsernas iterationer ¦ Fusionsellipserna

Tabell 1 O15 — hExoterm2020test.ods

ITERATIONSellipsens egna mD-värde för 26Fe56 från egna NK-bestämda 6C16¦13.9998211 och 20Ca40¦17.3137085 : 26Fe56¦17.7098627 —

———————————————

U från mD: U = Amn(1— mDme); mn neutronmassan 1.0086652u, me elektronmassan 0,000548598u, u 1.66033 t27 KG, se HOP-referenserna.

b: Den egentliga neutronkvadratens definition av fusionsproduktens 26Fe56 atomära massdefektsvärde mD — från agentens och objektets mD-värden enbart genom neutronkvadratens försorg: fusionsproduktens experimentellt oberoende mD-värde. Så, kan vi utvidga TNED-värdena för vidare jämförelser.

— Om allt stämmer, ska differensen mellan det värdet omräknat i atomvikt och tabellvärdets atomvikt för fusionsprodukten ligga i storleksordningen ental elektronmassor (vad vi kan sluta oss till handlar om differenserna mellan nukleära och atomära bindingsenergier tillsammans med de nödvändiga joniserande ingreppen för att alls kunna få fram mätdata på atomvikter — men vi har här inga som helst säkra basdata på hur det förhåller sig med dessa differenser: modern kärnteori har inte Neutronkvadraten: jämförelser saknas)

(Se WIKIPEDIA: Atomic mass ¦ Mass spectrometry [Maj2020] ”.. is an analytical technique that measures the mass-to-charge ratio of ions”).

Vi utnyttjar — så — ellipsplaceringen i a som bas och — fortfarande manuellt krävande men ytterst givande och stimulerande tills vi ev. kan utforma en mera avancerad itererande maskinordning — itererar fram slutvillkoret:

• Ellipsbågens ekvationsresultat (variabler K Sd Md: Sd/Md=E) måste, tvunget, innefatta de redan givna mD-värdena för fusionsagenten 6C16 och fusionsobjektet 20Ca40 — exakt in till sista (här 7:e) decimalen: jämförelserna måste, tvunget, sluta på 1.0000000.

• När det inträffar, är fusionsproduktens motsvarande experimentellt mätoberoende mD-värde definierat.

• eDIFF (Neutronkvadraten¦TNED-beräknat minus Experimentellt uppmätt) i kalkylremsan visar atomviktsdifferensen i antal elektronmassor för ev. vidare utvärdering. RESULTATBILD:

————————————————————————————

Neutronkvadratens identifierade atomära massdefektsvärde mD för

den exotermiska fusionsprodukten 26Fe56 enligt fusionsledet

6C16 + 20Ca40 = 26Fe56 → 39.11 MeV stabil Järn

m_D(26Fe56) = 17.7098628 med motsvarande atomvikt U=Amn(1–m_Dme) ¦ mnme

U¦TNED = 55.9364634; Experimentellt uppmätta (LBL-tabellen):

U¦LBL = 55.9349375; förhållande största:

U(TNED/LBL) = 1.0000273 ............... certifierad under övre gränsen 1.0008.

Differens i e-massor = 2.7814210

————————————————————————————

StabDIFF ¦

Fe+:

Jämförelserna i StabDIFF med ovanstående 26Fe56-resultat — violetta punkten, vänster — ersatt av föregående (originalet 2003 höger). Tidigare mera allmänna värden från UddaJämna-ellipsernas vågfunktioner visar hur precisionen i jämförelsen med experimentellt uppmätta atomvikter avsevärt förbättras. Så har vi också att förvänta för resten av toppnukliderna (Järnisotoper 57¦58, Nickel 58, Kobolt 59) runt masstalen 56-60. Dessa värden är här i skrivande stund ännu inte framräknade. Se vidare pågående utvecklingar i U¦eDIFGFen.

———————————————

U¦eDIFFen ¦

EPS16-skaran: IronTop

NEUTRONKVADRATENS EXEMPEL

Precisionen i ellipstangenternas atomära massdefektsvärden bevisar tillförlitligheten i TNED-matematiken: Neutronkvadratens elliptiska funktioner

FUSIONSAGENTEN 6C16 MED EXOTERMISK FÖRDJUPNING — IN TILL TUNGA NUKLIDGRUPPEN

Lätta nuklidgruppen: masstalen 1-60 ¦ Tunga nuklidgruppen: resterande 60+ till nuklidkartans slut.

PRIMÄRA ELLIPSITERATIONER

———————————————

PRECISIONSEXEMPEL ¦ 6C16-grunderna ¦ Masstalsgränsen 300

På alldeles samma sätt som PRECISIONSEXEMPEL i föregående fall kan vi bestämma den experimentellt oberoende — neutronkvadratens — atomviktsvärde för i princip samtliga nuklider också i den tunga nuklidgruppen: Nukliderna med masstalen 60+ fram till änden (max 300). Figuren ovan med kurvskarans 7 individer exemplifierar hur fusionsagenten 6C16 rent exotermiskt förmår bilda tyngre nuklider fram till gränsnukliden 56Ba136. För att komma än vidare i den tunga nuklidgruppen, måste en annan agent anställas med lägre massdefekt. Vi måste dock, som i föregående fall, iterera fram varje enskilt mD-värde explicit för varje specifik fusionsprodukt som i b-fallets precisionsexempelbeskrivning; Vad vi vet (än) finns ingen enkel genväg vid sidan av den manuella iterationsproceduren för att snabba upp tiden fram till ett resultatvärde (i början tar det timmar att iterera fram ett slutresultat manuellt).

32Ge72:

Vi anställer fusionsellipsen som ska sluta på produkten 32Ge72 — och finner efter visst arbete:

Tabell 1 O27 — hExoterm2020test.ods

NK-mD-bestämda 6C16 och 20Ca40 NK- beräknar mD för 32Ge72¦17.5531404

————————————————————————————

Neutronkvadratens identifierade atomära massdefektsvärde mD för

den exotermiska fusionsprodukten 32Ge72 enligt fusionsleden

6C16 + 20Ca40 + 6C16 = 32Ge72 → 64.57 MeV stabil Germanium

6C16 + 26Fe56 = 32Ge72 → 25.45 MeV stabil Germanium

m_D(32Ge72) = 17.5531404 med motsvarande atomvikt U=Amn(1–m_Dme) ¦ mnme

U¦TNED = 71.9245541; Experimentellt uppmätta (LBL-tabellen):

U¦LBL = 71.9220758; förhållande största:

U(TNED/LBL) = 1.0000345 ............... certifierad under övre gränsen 1.0008.

Differens i e-massor = 4.5174182

————————————————————————————

38Sr88:

Vi anställer på samma sätt en fusionsellips som ska sluta på produkten 38Sr88. Vi får:

Tabell 1 O38 — hExoterm2020test.ods

NK-mD-bestämda 6C16 och 26Fe56 NK- beräknar mD för 38Sr88¦17.5419545

————————————————————————————

Neutronkvadratens identifierade atomära massdefektsvärde mD för

den exotermiska fusionsprodukten 38Sr88 enligt fusionsleden

6C16 + 26Fe56 + 6C16 = 38Ge88 → 54.23 MeV stabil Strontium

6C16 + 32Ge72 = 38Ge88 → 28.78 MeV stabil Strontium

m_D(38Sr88) = 17.5419545 med motsvarande atomvikt U=Amn(1–m_Dme) ¦ mnme

U¦TNED = 87.9083330; Experimentellt uppmätta (LBL-tabellen):

U¦LBL = 87.9056121; förhållande största:

U(TNED/LBL) = 1.0000310 ............... certifierad under övre gränsen 1.0008.

Differens i e-massor = 4.9596745

————————————————————————————

METODIKEN för att härleda Neutronkvadratens egna rena mD-värden består alltså i att — som en MARKVÄXT — bygga nerifrån (fröet) på primärt fasta givna mD-individer, utnyttja deras värden med vidare föreningar/fusioner »uppåt Solen», och så få fram resultatvärden för allt tyngre nuklider.

eDIFFen: U¦eDIFFen

eDIFF-värdet?

Den intressanta frågan här är eDIFF-värdet. Ett uppslag:

— Atomvikter kan omöjligen mätas på atomer utan att utsätta dem för en eller annan påverkan.

— Så: hur får vi veta vilka differenser i real massa som gäller — om alls — i förhållandet mellan normalt vilande atomer — neutronkvadratens fall — och dem som figurerar i en massspektrograf: Har eDIFF-värdet här någon koppling?

Med en enklare utvärdering med hjälp av redan experimentellt kända sambandsformer är svaret på den frågan ett entydigt:

— Nej. eDIFF-värdets storleksordning (differens i flera elektronmassor) är alldeles för stor för att koppla massökningseffekter eller andra liknande detaljer inom masspektroskopin. Differenser finns där, naturligtvis. Men i de flesta fall bara obetydliga bråkdelar av elektronmassan (typ 0.002) och med de accelerationsspänningar (max 25 KV) som massspektrograferna använder (enligt viss litteratur):

— Med accelerationsspänningen 25KV för objektsatomen via en dess förberedande jonisation (atomen joniseras genom att beröva den en elektronbindning) på en elektron (Q=1e=1.602 t19 C), får vi exempelvärden i tilläggsmassa:

A = 1 ........... eDIFF= 0.049;

A = 100 ....... eDIFF = 0.00049, A masstal.

Inte heller differenser inom de olika epokernas standardvärden — neutronmassa, elektronmassa, atomära massenheten, eller de olika tabellverkens något olika atomviktsvärden — har någon inverkan. Dessa skillnader är i dessa sammahang helt försumbara.

Jämförande Grundnuklider: eDIFFen

Föregående fusionsellipser i exempel

Exempel Järntoppen 6C16+20Ca20=26Fe56; .............. mDdiff = 0.05e ¦ Udiff = 2.87e ¦ faktor: 2.87/0.05 = 57.4;

Exempel Germanium 2(6C16)+20Ca20=32Ge72; ........ mDdiff = 0.06e ¦ Udiff = 4.52e ¦ faktor: 4.52/0.06 = 75.3;

Exempel Strontium 2(6C16)+26Fe56=38Sr88; ......... mDdiff = 0.06e ¦ Udiff = 4.96e ¦ faktor: 4.96/0.06 = 82.7;

mD-differenserna i atomviktsenheternas slutform ger alltid värdet Amn: Omräkningen Faktor/A=neutronmassan.

Vi noterar att GRUNDNUKLIDERNA inte — alls — ansluter till större avvikelser — snarare till nyssnämnda område för mätapparaturen, eDIFFen;

SAMBANDSFORMERNA med slutvärdena högra har formen (U¦L — U¦T)/(mD¦L — mD¦T) = masstalet A — som ger slutvärdet A·mn:

Divideras slutvärdena höger med resp. masstal A ges i samtliga fall konstanten neutronmassan i u-enheter 1.0086652.

Tabell 1 C52 — hExoterm2020.ods

Neutronkvadratens grundnuklider avviker obetydligt i atomvikterna från de experimentellt uppmätta värdena. Till och med så litet att avvikelserna tangerar den spektroskopiska apparaturens smärre avvikande kvantiteter i massa för att alls få till stånd en mätning — exemplet ovan med 25KV accelerationsspänning för en en-elektron-joniserad atomkärna med masstalet A=1: max 0.049e. Exakta praktiska apparatvärden är här inte närmare kända: Olika laboratorier har egna specifikationer [som inte lämnas ut gratis till allmänheten, vad vi vet]. Precis information är svår att få fram.

— Särskilt för 2He4-individen [1e-joniserad] ges massavvikelsen 0.0077e med en accelerationsspänning på 15.8 KV. Det var ju upplysande.

NFM:

NEUTRONKVADRATENS FUSIONSELLIPTISKA MORFOLOGI (formlära)

EN DEL (grundpremisser, för ev. vidare) KAN VI KLARLÄGGA GENOM RELATIVT ENKLA BEVIS:

Beviset för unik fusionsellips

ILLUSTRATIONEN TILL ba-komplexet:

———————————————

NK-äkthetsbevis ¦ eDIFFen

GIVEN FIXERAD FAST HORISONTELL PLACERING för Ellipsaxeln:

— För en fast given xy-punkt (A;mD) över horisontella ellipsaxeln finns obegränsat många ellipser som skär xy-punkten: Konsekvens/Bevis:

— För en annan fast given xy-punkt (A;mD) över horisontella ellipsaxeln finns — således — inget annat än bara

en enda unikt given ellips som skär bägge de fast och fixt givna xy-punkterna:

Given horisontell ellipsaxel:

• Två olika ellipser existerar inte som bägge skär två eller flera fixt givna xy-punkter över horisontella axeln;

• Två eller flera fixt givna xy-punkter över horisontella axeln kan bara skäras av en enda unik ellipsbåge.

• Given fusionsagent (A;mD)1 och fusionsobjekt (A;mD)2 definieras av en unik fusionsellips;

• Andra (A;mD)-värden kopplar andra fusionsellipser — och därmed andra fusionsprodukter (A;mD)3.

• Given fusionsagent (A;mD)1 och fusionsobjekt (A;mD)2 definierar en unik fusionsprodukt (A;mD)3;

Nämligen det första att klargöra (eDIFFen):

EUAKIFE:

EXPERIMENTELLT UPPMÄTTA ATOMVIKTER KOPPLAR INTE FUSIONSELLIPSERNA EXAKT

trots en relativt hög precision i den allmänna utvärderingen (men det finns exempel som ligger väldigt nära):

FUSIONSPRODUKTEN MISSAS MED RELATIVT STORA BELOPP vilket bevisar påståendet

———————————————

EPS6C16-skaran ¦

Vi studerar ba-exemplet med Järntoppen

Tabell 1 Q23 — hExoterm2020.ods — kortet används genomgående för olika värden — med olika noggrannhet beroende på analys

Tabell 1 O32 — hExoterm2020test.ods

a-delen är (FIRST) bara en approximativ ellips som används (vi utnyttjar tabelldatat som grund) för mera preciserad manuell iteration.

b-delen är neutronkvadratens exakt motsvarande framitererade exotermiska fusionsellips i fusionsledet

6C16+20Ca40=26Fe56 — värdena visas i b-originalet (bildlänken ovan).

TESTAR VI DIREKT på de experimentellt uppmätta atomvikterna (Uu) genom mD-omräkningen

mD=(1–U/Amn)/me och på den vägen (SECOND) söker fusionsprodukten (26Fe56) från de experimentellt motsvarande mD-komponenterna (13.9990021 och 17.3495902) hamnar vi på tok långt över det experimentellt uppmätta värdet 17.7591044. Nämligen (blå ellipsbågen i a) på nivån 17.8555083.

— Avvikelsen i atomvikt eDIFF=–5.45e är dessutom galet stor (antyder inverkan av ett möjligt systemfel). Slutsats:

Direkt EXPERIMENTELLT UPPMÄTTA ATOMVIKTER DIREKTKOPPLAR INTE direkt uppmätta atomviktsvärden för NEUTRONKVADRATENS (NK) FUSIONSELLIPSER;

• Tabellvärden för atomvikter — i Neutronkvadraten — U¦agent+objekt kopplar inte U¦produkt exakt. Ifall nu någon hade trott det.

— Varför inte då?

• DÄRFÖR ATT NK-matematiska fysiken INTE inbegriper masspektroskopins massmätande jonisationskomplex — som innebär en icke möjlig närmare exakt specificerbar störning i det naturliga atomkomplexet.

• NK-matematiska fysiken ”mäter på helt naturliga atomer” — som blir omöjligt att kontrollera så snart en fysisk mätprob införs i ett naturligt atomgitter.

• En ATOMS MASSA som specifik för en atoms masstal (och atomnummer) är — vad vi har förstått — helt och hållet temperaturoberoende. Det skulle motsvara Neutronkvadratens rent geometriskt-fysiska fundament: garanterat noll joniserande inverkan för »exakt naturmassa» (som vi alltså inte närmare kan kontrollera ..).

• Masspektroskopin däremot bygger på en tvungen excitation (elektronkapning = atomär massreduktion) av ett STORT antal atomer i samma familj, och därmed ett utspritt medelvärde i slutänden som också avhänger jonisationens (eventuella) inverkan relativt icke-joniserade tillståndets fysik.

Ifall nu någon hade trott något åt »det exakta hållet». Neutronkvadratens inneboende matematiska morfologi kopplar inget atom mass mätande jonisationskomplex.

• Vilket skulle bevisas (med Järntoppen som skolexempel).

• Gernom att jämföra experimentellt uppmätt med NK-värdena får vi i vilket fall en noggrann bekräftelse på vad som är vad i sammanhanget: se DIFFgraferna.

• Det är tydligt att Experimentellt + TNED = Sant.

Nuk8O18:

DET SAGT — 8O18 ett starkt närliggande exempel:

a: Komponenterna 1H2 och 8O18 insätts i iterationsalgoritmen för en neutronkvadratens fusionsellips (iterationsEllipsens storaxel här alltid lika med vertikala neutronkvadratens sida [240pixels]). Värdena som kommer fram — K och E på givna A=2 och 18 — insätts i (b) allmänna massdefektsekvationen;

8O18 — TNEDbasics

Tabell 1 B163 — hExoterm2020.ods,

Tabell 1 Q53 — hExoterm2020test.ods

b: Allmänna Massdefektsekvationen mD = 6 + SIGN(A – 6)√(60² – [60 – (A–K)/E]²) räknar ut mD-värdena för respektive masstal A={2,9,18}. Aref och Nuklidreferensvärdena beräknas automatiskt med givna KE,

Aref = 6(1–E), NuklidRef = 6(K/Aref – 1).

— SIGN(A – 6) behövs för att få korrekt värde med mD-tal mindre än 6: SIGN=–1 för dessa fall.

Och som vi ser,

ligger de så beräknade mD-värdena nära de motsvarande experimentellt uppmätta (LBL-tabellen) — exakt för 8O18-nukliden.

UPPSLAGET med den (relativt) enkla ellipsiterationens resultat i a leder oss så till en ren Neutronkvadratsbestämning av atomära massdefekten för just nuklidindividen 8O18 (nära, men inte exakt samma ellips):

ATOMÄRA MASSDEFEKTSVÄRDET FÖR 8O18 enligt Neutronkvadratens anvisningar: 15.7262112 elektronmassor ¦ 4Be9 ¦ 1H1

NK-mD-bestämda 1H2 och 4Be9 NK- beräknar mD för 8O18¦15.7262112

———————————————

eDiff¦U/mD-värdet används här endast som ett kontrollvärde: slutar alltid på samma konstant; aktuellt masstal A × Neutronmassan 1.0086652u: eDIFF-värdet dividerat med A ger alltid 1.0086652.

— Iterationsarbetet för att få fram ovanstående OK är fortfarande krävande (upp mot eller mer än timmen) då ännu en utformad iterationsalgoritm saknas för ellipser med tre bågkomponenter (Vidare utvecklat längre fram). Slutresultat: Neutronkvadratens mD(8O18) = 15.7262112. LBL-tabellen ger 15.7437139.

Vi noterar att de automatiskt givna värdena för Aref och NF (nuklidreferensen) i fallet 8O18 INTE har (här, ännu) någon motsvarande genomlyst fusionsanalys (enda ledtråd: 1.8 = 9/[5=7–2]; 3Li7 ligger vid sidan av ellipsen). Vi nöjer oss med att bevisa det motsvarande exotermiska fusionsledet enligt resultaten från exotermiska kärnreaktionslagens kalkylkort:

1H2 + 3Li7 = 4Be9 → 16.55 MeV ¦ + 4Be9 = 8O18 → 23.27 MeV

I neutronkvadraten går vi (alltså) istället »åt andra hållet»:

HELT SÄKERT MED EXPERIMENTELLT UPPMÄTTA ATOMVIKTER

ICKE EXAKT ÖVERENSSTÄMMANDE VÄRDEN

U¦agent+objekt = U¦produktKOPPLAR SAMTLIGA

EXOTERMISKT BEVISBARA FUSIONSKOMPONENTER

som genomskärs av en och samma fusionsellips — allmänna atomära massdefektsekvationen —

är den enda bevisform vi känner för att kunna härleda atomvikter med närmast möjliga exakta

precision mot experimentellt uppmätta värden — genom Neutronkvadraten

MED SÅ TILLRÄCKLIGT STOR NOGGRANNHET

att vi kan postulera överensstämmelser — i synnerhet för grundnukliderna som uppvisar så små differenser att dessa tangerar områdena för mätapparurens noggrannhet eller onoggrannhet.

— Men vi behöver laboratoriernas mera noggranna apparatspecifikationer för masspektroskopisk mätning för att kunna avgöra den frågan mera ingående.

BETRÄFFANDE GRUNDNUKLIDERNA i sammanhanget:

— Grundnukliderna har ingen gemensam — eller över huvud taget någon — fusionsellips alls att referera till i Neutronkvadraten (NK). Enbart NK som sådan. Grundnuklidernas mD-värden utgår ifrån andra — tydligen geo-matematiskt morfologiska — premisser: En fast (NK) fixerad GEOMETRISK bas. Därför kan vi heller inte anställa någon direkt fusionsbaserad experimentell jämförelse. Vi har endast de jämförande atomviktsvärdena att ta hänsyn till i prövningen: Neutronkvadratens värden kontra de experimentellt uppmätta.

———————————————

GRUNDNUKLIDERNA ¦ Jämförande Grundnuklider

Tripelbestämningar:

TRIPELBESTÄMNINGAR — unika mD-värden i Neutronkvadraten

2020V23

27Co59 = 2He4 + 7N15 = 9F19 ¦ + 18Ar40 = 27Co59 ¦ = 6C14 + 21Sc45 ¦ NKmD(27Co59) = 17.6695552 ¦ LBLmD: 17.7057143;

DESSA FÖREFALLER YTTERST SVÅRA ATT FINNA KOPPLINGAR TILL — flera försök, alla misslyckas .. :

20Ca48 är felräknad i Exoterm 2020test.ods ? ...

20Ca48 = 5B11 .. + 10Ne20 .. [+ 8O19] ellipsen (underligt ..) stämmer (någorlunda ..) på 23Vanadin50

(‡ 2·5B11 = 10Ne22, + 10Ne20 = 20Ca42, + (3Li8=2He6+1H2) = 23V50 ..)

20Ca48 → 4(1H3) + 2(8O18) → EPSok (tydlig fusionsring 1H3 3Li7 8O18 .. — inga diskreta par ..) MEN MISSAR MÄRKBART PRODUKTEN 20Ca48, snarare 22Ti48 mD17.62. Mysko ..

Exoterm2020test.ods¦P147:

Ett annat sätt för 20Ca48:

2(2He6 + 8O18 = 10Ne24) = 20Ca48 → EPSok;

Men iterationen vill peka divergent: hopplöst fall. Råformens tripelellipspunkter stämmer bäst, men dessa är tabellvärden;

mD-beräkningen ger 17.3839377 mot LBL-värdet 17.4465374. Det skiljer på 3.032 e-massor i U-värdena.

SOM DET VERKAR: Det krävs mellanliggande instabila nuklider i blandningen för att få fram tyngre. Inte alltid, men tydligen särskilt.

LÖSNING 20Ca48 Exoterm2020test.ods¦N170: 17.4795692; eDIFF= –1.5992677.

26Fe58 = 6C16 + 20Ca42 ingen lätt match .. hittar ingen 3-koppling ..

(2He4 + [2(2He3) = ”4Be6”] = ”6C10”) + 20Ca48 = 26Fe58 → 17.8109723 ¦ LBLmD: 17.7384857; U¦eDiff¦T–L = –4.2406556 (möjligt fel);20Ca48

5B11 ¦ 10Ne10 ¦ 20Ca48 ... troligen fel ..

2He4 ¦ 20Ca48 ¦ 26Fe58 → 2He4 + (2·2He3=4B6) = 6C10 ¦ + 20Ca48

44Ru104:

ALLA STABILA nuklider:

Tabell 1 O46 — hExoterm2020test.ods

50Sn120:

Tabell 1 O73 — hExoterm2020test.ods

Iterationerna visar och bevisar att vertikala ½NK-längden ingalunda utgör någon absolut maxgräns för en fusionsellips. Den kan tydligen lika väl som vara mindre också vara större än grundnuklidernas tvärellipstiska grundaxel, ½NK.

56Ba136:

Tabell 1 O94 — hExoterm2020test.ods

Enkelellipsen som avslöjade lösningen ovan:

Frånsett 44Ru104-nukliden — den skiljer på två pixels = 1/10 elektronmassa: Avvikelserna mellan Neutronkvadratens beräknade mD-värden och de från tabellerna är omärkligt åtskilda. Ingen skillnad framgår i figurens skala.

62Sm152:

Tabell 1 O80 — hExoterm2020test.ods

68Er168:

Tabell 1 O87 — hExoterm2020test.ods

TRIPA:

2020V16

TRIPELITERATIONERNA

NEUTRONKVADRATENS SIDA: NK=240pixels:

Trepunkts Iterationsellipser via Sd Md och K på givna mD-värden från fusionsagent och fusionsobjekt med given fusionsprodukt ZnamnA vars mD-värde söks:

Tre eller flera givna punkter på en given ellipsbåge kan omöjligen också omfattas av någon annan ellipsbåge än den givna. Nämligen punktparens inbördes TANGENTER: lutningsvinklarna mellan parpunkterna är unika för varje unikt given ellips (Sd/Md=E) och kan omöjligen ändras om de nödvändigtvis ska vara unika.

TVÅ PUNKTER DÄREMOT — en enda rät linje: ingen specifik kurvatur — kan omfattas av hur många olika ellipsbågar som helst (eller andra kurvformer): MED BÄGGE ELLIPSAXLARNA VARIABLA

finns hur många olika ellipser som helst som kan fånga in två fixa punkter över ellipsernas gemensamma fasta horisontalaxel. Figuren ovan illustrerar tre typellipser med tre givna bågpunkter med olika ellipskopplingar: en mDlow punkt för alla tre ellipser, två punkter för två ellipser, och alla tre punkterna för en enda.

ITERATIONSALGORITMEN FÖR TVÅ ELLIPSBÅGPUNKTER MED FAST VERTIKAL ELLIPSAXEL (Neutronkvadratens inskrivna cirkelradie ½NK) är redan utformad. Vi bör kunna utnyttja denna som bas för en vidare iteration. Nämligen med uppgiften att finna den tredje bågpunkten — fusionsprodukten från given fusionsagent mDlow och fusionsobjekt mDhigh. Men det förutsätter att vi får modifiera ½NK-ellipsaxelns vertikala höjd över NK-mittlinjen (mD=6 elektronmassor). Samt det avgörande att iterationen på att finna samhörigheten mellan agent, objekt och produkt sker utifrån Neutronkvadratens egna bestämda mD-värden.

FUSIONSELLIPSERNA — HUR: FusEPSprinc

FUSIONSELLIPSERNA — hur?

———————————————

Fusionsellipserna ¦

— HUR får man fram ovanstående FUSIONSEXEMPEL bevisbara exotermiska fusionskoppling mellan Deuterium och Nobelium med resultat i Lawrencium?

Engagemang. Motivation. TID att OSTÖRT studera Partituret.

Anledningen till min egen framgång beror uteslutande på att hela Parken stått öde och tom under lång tid: jag har fått vandra tämligen ensam här bland alla godbitarna, ljuvligheterna och omfamningarna.

Men det är nog slut med det nu, snart. Parken är till för alla.

ITERATIONSELLIPSERNA — KALKYLKORTET

NUKLIDEXOTERMISKA ELLIPTISKA ITERATIONER — UH 26Apr2020 — exempel på tunga nuklidgruppens exotermiska fusionsbildning med hjälp av [DEN MODERNA AKADEMINS TEORETISKT OMÖJLIGA] lätta nuklidgruppens [lämpliga] fusionsagenter — PRIMÄRA GRUNDÄMNESBILDNINGARNA I K-CELLENS EXPANSIONSHISTORIA ENLIGT RELATERAD FYSIK: TNED

FÖRKLARING — exotermiska kärnreaktionslagen styr:

• Säkra FÖRST GARANTI för att en exotermisk fusion genom (kalkylkortet för) EXOTERMISKA FUSIONSLAGEN alls är möjlig: Endast om fusionen är möjlig (”OK”) finns en ellips som förenar komponenterna. Annars inte.

DEL AV DET NUMERA — Apr2020 — HELAUTOMATISERADE KALKYLKORTET TILL EXOTERMISKA FUSIONSLAGEN:

Tabell2 (och 3) innehåller alla 3179st LBL-nuklider (LBL2003) med angivna atomvikter — huvuddelen av dem är av typen instabila. Den tidigare (1967) HOP-tabellens drygt 1200 isotoper (stabila + instabila) uppvisar endast marginella numeriska avvikelser. Typformen för dessa kan också studeras i jämförelsen mellan HOP och CODATA i särskilt diagram. En särskild liknande jämförelse LBL/HOP kräver en (relativt, manuell) omfattande insättning av de drygt 1200 HOP-objekten kontra de 3179st LBL objekten, vilket arbete ännu inte har färdigställts — stickproven visar obetydliga differenser typ

6C16HOP=16.014700 mot 6C16LBL=16.014713.

(som också beror på valet av värden för neutronmassa, elektronmassa och atomära massenheten här u = 1,66033 t27 KG; dessa varierar marginellt i vilket fall beroende på epok och tabellkälla: jämför de 6 något olika u-värdena i HOP).

———————————————

CODATA ¦ Jämförande diagram CODATA/HOP

• MATA SEDAN HELT ENKELT IN respektive nuklid med LÄTTASTE (A1=1-60) överst och TYNGSTA (i princip alla möjliga tabellupptagna A=A2 större än — eller lika med — A1) underst i ITERATIONSKORTET:

— Kalkylkortets cellkoder använder sedan LBL-datat och letar upp respektive nuklid, dess angivna atomvikt (U) och masstal (A); Atomvikten U räknas om automatiskt till atomär massdefekt (mD) enligt Neutronkvadratens anvisningar (Neutronkvadratens härledning, grundsambanden);

• En ITERATIONSALGORITM nedan tar fram den fusionstangerande ellips som skär de givna nuklidobjektens mD-värden via deras angivna A-värden — vilket bevisar samhörigheten via Neutronkvadratens grundsamband:

ITEref:

NEUTRONKVADRATENS ELLIPTISKA ITERATION:

— Vi ser endast till den orangea texten i rutan nedan — det övriga utvecklades först med unik giltighet endast inom lätta gruppen (Amax=60), den delen kan inte användas heltäckande.

a₀ = (A – K)/E

BESKRIVNING:

• Vi utnyttjar K1 för att iterera fram ett K1=K2;

• Beräkna varje nytt E från K1 på masstalet från A2 och mD2 enligt

NyttE1 = ABS((K1 – A2)/[nD2 + TECKEN(A2 – 60)·60]) FÖRKLARING:

— »FEJKA K2 på K1» — för att »få syn på» var K2 hamnar med K1:s referens — resultatet blir att K2 närmar sig K1, hur man än räknar. Fortsätt så för varje nytt varv tills (K2=K1) slutresultatet inte ändras mer i valt antal decimaler.

• Färdigt.

• ELLIPSENS UPPRITNING genom mina egna utformade Delphiprogram vars utvecklingsmiljö Microsoft slutligt har stängt vägen för användning av (2016+) med (den djupt förnedrande påtvingade datorockuperande) lanseringen av Windows10 — vi väntar på tillfället att få returnera Den Eminenta Företagsamheten i motsvarande uppvisad ödmjukhet:

GrafEPS EX: Md=120

(1–[([x+0.054]/2.59)–1]'2)'0.5

• Neutronkvadratens elliptiska vertikalaxel är konstant Neutronkvadratens längd för hela komplexet (mD-skalan med max 18 elektronmassor med en resterande möjlig negativ del på minus 6).

• HELA ellipsen ritas upp

via övre delen

+(1–[([x+0.054]/2.59)–1]'2)'0.5 och undre delen

–(1–[([x+0.054]/2.59)–1]'2)'0.5

ITERATIONERNA MANUELLT — »pionjärerna»

Under utvecklingsarbetet (Apr2020) användes först den helt enkla »anordningen»

CELLKOD: OM(TECKEN(K1–K2)=–1;"ökaE"; "minskaE");

— Med generell början på E=1 »ges information om hur nästa steg ska utföras» — t.ex. (lämpligast) E=2;

— Är inslaget E för stort meddelas »minskaE».

— Och: Efter idogt petande når man svaret (rätt snabbt). Men hur går Det till? Jättekul uppgift.

Utformningen i ITE-delen testades först med cellkoden under ”E¦SRE” (refererar fejkberäkningen på K2): Med E=1 från start »presenteras» nästa lämpliga E: Man matar in det värdet, och E¦SRE ger ett ännu mera närliggande nästa inmatningsvärde. Och så vidare. Slutresultatet är detsamma som i (hela uppställningen) den orangea ITE.

ACTIVATE (1aktiverad, 0 avställd) stänger för eller öppnar iterationsleden (0 för att slippa se irrelevanta meddelanden typ gapiga VÄRDEFEL! under utvecklingsarbetet).

FörstaFörsöket:

Apr2020

Separat fusionsanalys — en del av komponenterna

———————————————————————

₅B¹⁵ = ₂He⁶ + ₁H³ + ₂He⁶

2He6 + 1H3 + 2He6→¦ 5B15:20.99MeV.

= (₂He⁶ + ₃Li⁸ = ₅B¹⁴) + ₀n¹

3Li8 + 2He6→¦ 5B14:14.75MeV ¦ + 0n1→¦ 5B15:2.74MeV.

₂He⁶ = 2₁H³

1H3+1H3 →¦ 2He6:12.20MeV.

₃Li⁸ = ₁H³ + ₁H² + ₁H³

1H3+1H2+1H3 →¦ 3Li8:21.9MeV .

MeV = minstEXOTERMISKT AVGIVEN FUSIONSENERGI i MegaElektronVolt: E=UQ; E/Q=U; (E/e)/T6 = MeV.

———————————————————————

— Det var det intressanta: det fanns en koppling.

Alternativ som först framkom vid prövningen:

Problemnötterna med att finna fusionsanalysens parametrar för K, Aref och NuklidReferensen NF.

KURVSKARAN 6C16: FusionsEPSmetod

6C16 FUSIONSELLIPSERNA I NEUTRONKVADRATEN

Hur vi finner atomära massdefektsvärden — atomvikterna — för exotermiska fusionsprodukterna

Enkla iterationsellipserna:

Enkla ITERATIONSELLIPSERNA OVAN med resultatdata från beräkningarna: U = Amn(1 — mDme);

Sammansatta tabellformer på givna cellresultat

1 och 2: NK-mD-bestämda 6C16 och 20Ca40 NK- beräknar mD för 26Fe56 mD = 17.7098627;

3 : NK-mD-bestämda 6C16 och 20Ca40 NK- beräknar mD för 32Ge72 mD = 17.5531404;

4 : NK-mD-bestämda 6C16 och 26Fe56 NK- beräknar mD för 38Sr88 mD = 17.5419545;

5 : NK-mD-bestämda 6C16 och 32Ge72 NK- beräknar mD för 44Ru104 mD = 17.1940036;

6 : NK-mD-bestämda 2He4 och 32Ge72 NK- beräknar mD för 50Sn120 mD = 17.1480771;

Ingen definierad skärning finns med ett fusionsOBJEKT.: närmast 28Ni64. [via2He4].

— Det finns en ellipsväg via 2He4 och 26Fe56. eDIFFmD större med —0.0156744

7 : NK-mD-bestämda 2He3 och 32Ge72 NK- beräknar mD för 56Ba136 mD = 16.9642150;

Samma här: Närmast mD17.6: 29Cu67 eller 30Zn67 mD17.625

— Funnen via 2He3 och 32Ge72, ELLIPS 2He3 + 56Ba136 visar skärningen direkt.

STÖRRE än tabellvärdet med —0.0367396.

8 : NK-mD-bestämda 6C16 och 32Ge72 NK- beräknar mD för 62Sm152 mD = 16.6774799;

Den går, skärs av 32Ge72.

STÖRRE än tabellvärdet med —0.0636772.

9 : NK-mD-bestämda 6C16 och 32Ge72 NK- beräknar mD för 68Er168 mD = 16.3411658;

Också denna skärs av 32Ge72 — va en ellips med LITET större vertikalvärde än ½NK: 240.9289960.

eDIFFmD=0.0458048;

Exotermiska Fusionsagenten 6C16 slutar på fusionsprodukten 68Er(Erbium)168. För att komma vidare till ännu tyngre atomer måste en annan fusionsagent anställas, en med lägre massdefekt.

HAVSGRÖNA KOLUMNvärden anger tabellverkets (här LBL)

———————————————

Jämförande diagram CODATA/HOP

atomära massdefektsvärde (mD) beräknat från tabelloriginalets atomviktsvärde (U) enligt mD = (1 – U/Amn)/me med

U atomvikten i atomära massenheter (här 1u = 1.66033 t27 KG)

— varierar marginellt (här helt utan betydelse) mellan olika tabellverk

A masstalet — antalet primära neutroner (konv. protoner och neutroner) som atomen bildats av

mn neutronmassan (här 1.0086652u)

me elektronmassan (här 0.000548598u)

Det faktum att neutronkvadratens ellipser — nära men inte exakt — skär dessa värden ger i sig en (inledande) stark indikation på samhörigheten: Experimentalfysiken + TNED = sant.

EFTERFÖLJANDE ANALYS använder de — så — approximativt givna fusionsellipserna för att mera — noga, exakt och precist — ta fram Neutronkvadratens egna — exakta — mD-värden ur de redan tidigare och föregående givna. Se särskilt från GRUNDNUKLIDERNA. Dessa skiljer sig så litet från experimentellt uppmätta värden att differenserna tangerar området för massökningseffekter i den masspektroskopiskt uppmätande apparaturens referens. Se särskilt 2Helium4-differensen i Jämförande Grundnuklider.

———————————————

GRUNDNUKLIDERNA ¦ Jämförande Grundnuklider ¦ ELLIPSITERATIONERNAS HÄRLEDNING ¦

Här avslutas framställningen i ämnet TUNGA NUKLIDGRUPPENS FUSIONSELLIPSER

• Vi har gett en del exempel med jämförelser på hur atomära massdefekter kan itereras fram ur TNED-fysiken.

————————

Editor22Nov2020

Partierna nedan som följer ger främst kopplingar till fusionsnuklidernas möjliga status i samband med primära Jordkroppens bildning, enligt TNED-kosmologins anvisningar. Se särskilt från IronCORE.

Utvecklingen: NuklidTab4.wks2003 ¦

INRÄTTNINGAR SOM HINDRAR OCH FÖRSTÖR FÖR KUNSKAPSUTVECKLINGEN: — Microsoft 2015+ — börjar diktera användningen av den tidigare valda egna inköpta datorn ..

UTVECKLINGEN:

— »Du vill inte veta» vilket stundtals helt onödigt Microsoftpåtvingat h-e:

— Webben blir också allt svårare att konsultera (Apr¦Sep¦Nov2020): En del naturvetenskapliga webbsidor har börjat stänga till helt och hållet för insyn om man inte accepterar anslutning till COOKIES.

— 4Nov2020: Google&Microsoft låser alla internetsidor om man inte medverkar i cookies.

” 1. Var och en har rätt att äga egendom ensam såväl som i förening med andra.”, A17.1;

” 2. Ingen får självsvåldigt berövas sin egendom.”, A17.2.

ASSOCIATIVT TÄNKANDE MED KUNSKAPSUTVECKLING — SOM UTFÖRS MED HJÄLP AV SKRIVMASKIN OCH BILDBEHANDLINGSVERKTYG SOM INKÖPTS FÖR EGNA MEDEL — ÄR PRIVAT PERSONLIG INDIVIDUELL EGENDOM SOM UTOMSTÅENDE INTE HAR MED ATT GÖRA. VARFÖR KASTAR INTE VÄRLDSSAMFUNDET UT MICROSOFT 2020 OCH LÅTER, TILLÅTER, MÄNSKLIGHETEN ATT FÅ UTVECKLA SIG SJÄLV UTAN INTRÅNG, UTAN DIKTAT, UTAN INSYN OCH INBLANDNING FRÅN MICROSOFT? What’sUp?

Lätta nuklidgruppens stabila isotoper upp till atomnummer 29 ¦ masstal 59 — se särskilda fönsterdumpar NuklidTab4.wks2003 som har kiopierats med resultatbilden här i efterhand (22Nov2020) från en Windows XP-dator.

Microsoft har tagit bort det enda kalkylprogrammet MsWORKS 4.0 som kan presentera cellkoderna i exakt överensstämmelse med redan kända atom och nukliddata: får inte visas för allmänheten, enligt Microsoft. Företaget samarbetar inte med enskilda.

— EXCEL och OpenOffice + associer4ade demolerar — kan inte översätta, transponera — originalet heller UTOM till oigennkännelighet.

Kan inte användas för uppgiften.

— Varför framstår MsWORKS 4.0 Kalklylprogram som suveränt — inom relaterad atom och kärnfysik? Programkoden för VILLKOR är logiskt korrekt.

— Microsoft förbjöd — stängde ner — hela den programformen efter en uppdatering som företaget vägrade återkalla (WindowsVista 2008).

KALKYLKORTEN GENERELLT i UniversumsHistoria

— alla de som utvecklades först i MsWORKS 4.0 — är inte av den mera komplicerade art som exemplet ovan (NuklidTabell4.wks). Dessa (av den mera enkla arten) kunde därför utan större äventyr översättas till OpenOffice-versioner (med vissa äventyr) och därmed integreras med huvuddokumenten. Se

KALKYLKORT — ALLMÄNT OM ÖPPNINGSMANUALEN i Register.

Exemplet med lätta nuklidgruppens atomer ovan understryker ett allmänt allvar, och ansvar, i kunskapsutvecklingen som speciellt affärsrörelser och deras ansvariga ägare verkar ha väldigt svårt med, som det har visat sig.

NEUTRINOSPEKTRUM OCH PRIMÄRFUSIONERNA, enligt TNED:

AVGÖRANDE VIKTIGT FÖR LÄSAREN ATT KÄNNA TILL

ALLMÄNNA GRUNDSATSER INOM DEN

RELATERBARA (TNED) KÄRN- OCH ATOMFYSIKEN

PLANCKS STRÅLNINGSLAG BEVISAR EN PLANCKS STRUKTURKONSTANT som inte uppmärksammats inom den moderna akademins kvarter: begreppet om en osäkerhet för VARJE fraktal Planckringsnivå h=mcr. Inte enbart den yttersta.

LJUS ÄR INTE GRAVITATION = massa. Säg det åt Modern Akademi. Icke sa Nicke. I FEEL you.

I sammanfattande utdrag från originaltexten — neutrinospektrum illustrerat

Eftersom detaljerna är helt orepresenterad i moderna kvarter, är det avgörande viktigt att läsaren känner till dessa följande ytterst viktiga — och delvis »enkla» grunder. I annat fall missas hela insikten.

——————————————————————

NEUTRINOSPEKTRUM ¦ Energilagen ¦ Neutrinostrålningens grunder ¦ Planckringen ¦

Samma sak uttrycks mera avancerat i ENERGILAGEN.

Eftersom massans vägande struktur således inte kan skapas, och elektronen HAR vägande massa som utvecklar centrifugalkraft (se trådstråleröret), är det tydligt att elektronmassan måste härröra — avdelas — från (och åter kunna upptas av) atomkärnan.

Eftersom massa inte kan skapas är elektronens vägande massa en fundamentalt avdelad beståndsdel av atomkärnan (neutronen).

ENERGILAGEN gör Det alltså klart redan från grunden.

I modern akademi finns inte begrppet struktur för Plancks konstant (se Plancks strukturkonstant) varför heller ingen uppfattning KAN finnas om elektronmassan som bestående av mindre element och som i sin tur härrör just från atomkärnan — trots att modern akademi mycket väl känner till att elektronen ligger utspridd kring atomkärnan. Allt återfaller på Q — den elektriska laddningens härledning och som modern akademi garanterat inte kan härleda. Se utförligt från elektriska laddningen.

PSKref:

Beskrivning — objekt:

E = hf = (m→γ)c²

I TNED ÄR PLANCKS KONSTANT EN STRUKTURKONSTANT — Neutronen (N3m20): Planckringen h=mcr

Eftersom elektronspektrum är lika för alla atomer (betasönderfallen) men inte neutrinostrålningen (som »bygger upp» atomkärnornas struktur genom fusioner från lättare till tyngre), KAN massekvivalenta elektronenergier sönderdela alla atomkärnor enligt det kvalitativa sambandet E = hf = (m→γ)c² = (m←γ)c². Samma kvantitativa sönderdelningsenergier, nämligen, som bildas från fusionerna garanterar att energierna som frigörs med bildandet av de tyngre atomkärnorna INTE sönderbryter de lättare atomkärnornas byggnad. Neutrinoenergierna som sammanhänger med atomkärnornas bildning, bildar TVUNGET olika fraktala nivåer i atomkärnan (se från Planckringen), och dessa är inbördes säkrade genom att de högsta neutrinofrekvenserna tillhör de lättaste atomkärnorna så att dessa inte sönderdelas på de tyngres bildning. Om energin vore elektronhomogen också för kärnfysiken, vore (alltså) de olika atomkärnorna en omöjlighet.

kärnspektrum

Atomkärnans fraktala frekvens och våglängdsspektrum i TNED

Betrakta

Om n₁ motsvarar den djupast liggande fraktalnivån, motsvarande den lättaste atomkärnan, n₂ den närmast högre liggande fraktalnivån motsvarande den närmast högre liggande nuklidbildningen, osv, ges en frekvenskarta exakt motsvarande nuklidbildningarna där frekvensen avtar från lättare till tyngre, analogt fusionsvåglängden är växande med tyngre nuklider. n-suffix med högre heltal motsvarar då atomkärnor med högre atomvikt: Fusionsfrekvenserna spärrar kvalitativt mot varandra så att frekvenserna från tyngre nuklider (längre våglängder) inte åstadkommer en sönderdelning av frekvenser från lättare nuklider (kortare våglängder).

Med ovanstående ekvivalent vinner man den excellenta fördelen, att en energiekvivalent (E=hf) alltid kan bildas kvantitativt genom (artificiellt genererade) elektronsvängningar, vilka ju gäller lika för alla atomer och för ändamålet att exakt kunna ”fejka” en nukleär uppdelning av vilka som helst nuklider i deras komponenter genom att låta en nuklid ”bada” i sin egen kvantitativa fusionsenergi (m→γ) = (m←γ).

Nukliderna själva har under nuklidbildningarna ingen sådan finess, eftersom frekvenserna i den naturbaserade grundämnesbildningen alstras av kärnan (se Grundämnesbildningen, Nuklidbarriären).

Inte höljet.

Den lägsta frekvensen (tyngsta nukliden) har tvunget kortare våglängd än elektronelementet, vilket spärrar för elektronkopplingar — som i annat fall skulle överföra fusionsenergierna i ett blandat kvantitativt tillstånd, tillämpliga på alla atomkärnor, och därmed effektivt krossa hela byggnaden.

Därmed bevaras fusionsfrekvenserna säkert separerade i de lokaler där de termonukleära fusionerna utlämnas åt sig själva genom naturliga processer. Högre nuklidbildningar äventyrar inte de lättare komponenternas hållfasthet, vilket skulle vara fallet om fusionsfrekvenserna vore helt kvantitetsgrundade.

Därmed säkras grundämnesbildningen i samma termiska lokal med samtidig existens av lättare och tyngre nuklider — oberoende av temperaturens magnitud. Fusionerna kan alltså friska på bäst de vill med avgivandet av termiska bidrag via massdefekterna. I och med, nämligen, att dessa med allt tyngre nuklider förknippas med allt längre fusionsvåglängder, gynnas rörelseenergin för de lättare omgivande (på kortare våglängder baserade) nukliderna. Därmed kan också rejält höga temperaturer bildas (lokalt) som följd av fusioner från lägre till högre masstal.

Om man alltså artificiellt försöker att härma den naturliga, självutlämnade proceduren, kommer man grundligt att misslyckas med det, eftersom den enda artificiella svängningsgenerering som finns att tillgå är den som gäller lika för alla atomer. Nämligen den som ombesörjs av elektronsvängningar, analogt Plancks STRUKTURKONSTANT h på dess högsta fraktalnivå (No1).

Vad man med ovanstående energiekvivalent följaktligen kommer att finna i sådana experiment, blir just det att en strålenergi som kan sönderdela en viss atomkärna enligt E=hf, samtidigt också kan sönderdela samtliga lättare typer enligt ekvivalenterna

Betasönderfall däremot hämmas generellt lika för alla atomer eftersom alla atomer i det avseendet grundas på exakt samma komponent: elektronen (vidare nedan i Grundämnesbildningen).

OBSERVERA att våglängdsbildningarna för atomkärnorna via neutrinospektrum INTE är analoga med den motsvarande konventionellt benämnda s.k. de Broglies vågekvation (λ=h/mv) där våglängden avtar med växande masstal. I TNED är sambandet λ=h/mv en interatomär elektromekanisk energiöverföringsform (MIC, mass interactive connection) mellan mekaniska och elektriska fenomen (jämför neutrondiffraktion), ingen beskrivning av materiens eller massans byggnad.

Neutrinofrekvensernas n-suffix beror på fraktalsystemets matematiska delning, och den algoritmen är enligt TNED bara känd i detalj för första underfraktalen enligt N3m20-aggregatet. Neutrinospektrums fraktala delning kan alltså fastställas av princip, ehuru (ännu 2007-01-22) inte i någon annan detalj än den som sammanhänger med atomvikternas inbördes relationer. Se vidare i NEUTRONKVADRATEN.

———————————————

MIC ¦ Plancks Strukturkonstant ¦ N3m20-aggregatet ¦ Neutronkvadraten ¦ Grundämnesbildningen ¦ Nuklidbarriären ¦

Planckringen ¦ Elektriska laddningen ¦ Elektriska laddningens härledning ¦ Energilagen ¦ Neutrinostrålningens grunder

GRUNDÄMNESBILDNINGEN ¦

Comptoneffekten illustrerad: Neutrinospektrum

———————————————

INTERVALLETS OFÖRSTÖRBARHET ¦ Atomtriangeln ¦ Zenons Teorem ¦ PASTOM — massans principiella struktur ¦ Comptoneffekten

COMPTONGRÄNSEN ¦ Elektriska Kraftlagen

ATOMKÄRNANS — toroidkroppens — EKVIVALENTA GEOMETRI VID DEFORMATION