SOLFYSIKEN 2007XI30 a BellDHARMA production · Stjärnfysikens fundamentala grunder enligt TNED | Senast uppdaterade version: 2012-01-19 · Universums Historia

innehåll denna sida · webbSÖK äMNESORD på denna sida Ctrl+F · sök ämnesord överallt i SAKREGISTER · förteckning över alla webbsidor

Solens Temperaturfysik · Solens 3 Ekvationer · kvaliTATIVA Fotometriska Effekten · kvantiTATIVA Fotometriska Effekten · Solradien

Solens Fyra Värmegrader enligt TNED · T skalvärmegraden · T_P Planckvärmegraden · Tw Wienvärmegraden · Tg strålvärmegraden · Koronafysiken · Joniseringen i Solkoronan räkneexempel

se även från Solsystemets uppkomst enligt TNED · ovan, bildkälla: GoogleSearch Solsystemet, bildträffar

Stjärnmassans Radiella variation ·

se även från Universums Födelse enligt TNED · grundämnesbildningen · fusionsgränsmassan · nuklidbarriären · atomkärnans härledning · Fysikens 7 Principer

universums allmänna värmegrund

allmän inledning till stjärnfysiken

STJÄRNORNAS ALLMÄNNA TRYCKEKVATION (p–p_e–^gp=0) innebär enligt TNED att en stjärna bildas primärt om

g-trycket [p = G(m₂/2R²)²/p] är större än

e-trycket [p_e= k(Ze/d)²/(pr₀)²], och endast då. Differensen eller g-övertrycket (p–p_e=^gp) definierar det strålningstryck (^gp) som stjärnan spänns upp på. Strålningstrycket i TNED är ett kärninduktivt värmemotstånd (enhet N/M²) som härleds ur Stefan-Boltzmanns strålningslag. Stefan-Boltzmanns strålningslag härleds separat enligt TNED tillsammans med Plancks strålningslag och Wiens förskjutningslag med (vidare) grunder i Planckringen, samma som atomkärnans härledning — som INTE ingår i moderna akademi. Dessa strålningslagar bildar teorins hela grundval. Se även Degenerationstrycket: det har ingen funktion i TNED men är centralt i den moderna akademins kosmologiska uppfattning.

Stjärnfysikens grunder

tryckekvationen

Stjärnfysikens Grunder enligt TNED — i fortsättning från Termofysikens Matematik

STJÄRNORNAS ALLMÄNNA TRYCKEKVATION

ELEMENTÄRA GRUNDSAMBAND

Genom det initierande neutronsönderfallet som sker från divergenständningen (tON) garanteras att alla stjärnor i universum ENLIGT TNED börjar från grunden med Väte-1-baserad stjärnmateria som omvandlas successivt till Helium-4. Vi studerar hur.

Stjärnornas allmänna tryckekvation framgår från de tidigare omnämnda fusionsgränsmassorna

med klarläggandet av GRUNDÄMNESBILDNINGEN genom DIAKVADRATEN som funktion av K-cellens expansion genom divergenständningarna, tillsammans med härledningen av massdestruktionens energifrigörande (m®g) via strålningstryckets termonukleära ekvivalent samt i klarläggandet av att det konventionellt betecknade degenerationstrycket saknar fysikalisk grund ENLIGT TNED, enligt

Solens primära bildning

STJÄRNORNAS ALLMÄNNA TRYCKEKVATION ENLIGT TNED:

^gp = p – p_e

Degenerationstryck saknar ENLIGT TNED fysikalisk grund, se DEGENERATIONSTRYCK

p g-trycket

p_e Coulombtrycket

^gp strålningstrycket

beskrivning

OM DEN IHOPTRYCKANDE GRAVITATIONSKRAFTEN (g-trycket, p) efter divergenständning i den avdelade J-kroppens massa är större än den kärnrepellerande Coulombkraften (Coulombtrycket, p_e) mellan de maximalt närliggande atomkärnorna, pressar g-trycket atomkärnorna LUGNT (mycket långsamt) över varandras nuklidbarriärer i det centrala maximalt täta J-klotet.

I fallet med atomkärnorna som spinnsynkroniserade Väte-1-kärnor (se Spinnsynkronisering), medför passagen över nuklidbarriären att atomkärnorna förenas (fusion) enligt KÄRNREAKTIONSLAGEN

K1 + K2 – (m®g) = K .................................................................................. kärnreaktionslagen

Föreningen verkställer massförintelse (m®g) som bildar värme och ljus,

(m®g) värme&ljus

motsvarande ett termonukleärt strålningstryck (^gp). Därmed har J-massan bildat en termonukleär energiproducerande enhet som vi kallar för en stjärna eller i vårt fall Solen. Strålningstrycket (^gp) spänner upp stjärnan och bygger upp stjärnans allmänna Planckstrålning i försorg av massdestruktionen (m®g) — ända nerifrån närmast noll liggande våglängder enligt härledningarna i Planckringen. Vi noterar att modern akademi inte kan härleda denna del enligt Planckenergin E=hf eftersom energin växer över alla gränser då våglängden närmar sig noll obegränsat. Se även Alla våglängder i Planckringen.

GOOGLE-sökning @INTERNET 2007-03-14 på »highest possible frequency» leder bl.a. till ett frågeforum

[www.physicsforums.com/archive/index.php/t-109616.html] där frågan om kortast möjliga våglängd ventileras och man kommer fram till i stort sett samma slutsats som här:

det går inte med de samband man känner till.

SourceRef.

Strålningstrycket klingar av, nya fusionsagenter strömmar till …

… och g-trycket tar (återigen) över för att bilda en ny fusionsvåg …

Solgränsmassan m_0SLIM

STJÄRNGRÄNSMASSAN eller Solgränsmassan — J-massan där precis p=p_e gäller — beräknas direkt ur de kärnfysikaliska parametrarna ENLIGT TNED med hänsyn till

den maximala centrala Coulombtätheten (r₀=r_C, kärnornas omskrivna sfärer vidrör varandra precis) enligt

p_e = p

k(Ze/prd)² = Gm₂²/4pR⁴ ; r kärnradien, d avståndet kärnyta-kärnyta, R stjärnradien, m₂ stjärnmassan

r₀ = 3m₂/4pR³,

R = (3m₂/4pr₀)^1/3 ;

Gm₂²/4pR⁴ = Gm₂²(4pr₀/3m₂)^4/3/4p

= Gm₂^2/3(4p)^1/3(r₀/3)^4/3 ;

k(Ze/prd)² = Gm₂^2/3(4p)^1/3(r₀/3)^4/3 ;

m₂^2/3 = k(Ze/prd)²(4p)^–1/3(r₀/3)^–4/3G^–1 ....................................................... Solgränsmassan m_SLIM

m_SLIM bevaras på

den maximalt centrala Coulombtätheten (rätblock, atomkärnorna vidrör varandras omskrivna kuber);

r₀ = m_A/8r³ .......................... kärnkuben (2r)³ = 8r³

= r_C= m_{A 1,0078252u}/8(r_{1,37 t15 M})³, lika med 8,13444 T16 KG/M³ för Väte-1-bas

m₂ = [k(Ze/prd)²(4p)^–1/3(r₀/3)^–4/3G^–1]^3/2

= [k(Ze/prd)²(4p)^–1/3(m_A/8r³3)^–4/3G^–1]^3/2

= [k(Ze/d)²(1/r)²(1/p)²(4)^–1/3(1/24)^–4/3(p)^–1/3(1/r³)^–4/3(m_A)^–4/3G^–1]^3/2

= [k(Ze/d)²(r)^–2(p)^–2(4)^–1/3(1/24)^–4/3(p)^–1/3(r)⁴(m_A)^–4/3G^–1]^3/2

= [k(Ze/d)²(r)²(4)^–1/3(24)^4/3(p)^–7/3(m_A)^–4/3G^–1]^3/2

= [k^3/2(Ze/d)³(r)³(4)^–1/2(24)²(p)^–7/2(m_A)^–2G^–3/2]

= [(Ze/d)³(r)³(288)p^–7/2m_A^–2(k/G)^3/2] ; r=d ;

m₂ = [(Ze)³(288)p^–7/2m_A^–2(k/G)^3/2] ;

m₂ = m_A^–2Z³ · e³p^–7/2(288)(k/G)^3/2

= m_SLIM = m_A^–2Z³ · e_{1,602 t19 C}³p^–7/2(288)(k_{8,98743 T9 VM/C}/G_{6,67 t11 JM/(KG)}2)^3/2

ATOMMASSAN m_A

som utgör stjärnans ämnesbas (primärt Väte-1) ska egentligen associeras med atomkärnan — genom att max täthet inbegriper en aktiv fullständigt joniserad centralt opererande materialkärna. Denna detalj kan förbises i de översiktliga beräkningarna men är viktigt att känna till om mera exakta värden är kritiska.

Med ämnesbasen Väte-1 som har m_A=1,0078252×1,66033 t27 KG ges stjärngränsmassan

m_0SLIM = 1,204 T28 KG, eller ca 6 Jupitermassor (Jupitermassan är 1,89885 T27 kilo).

Lägsta möjliga gränsmassan ges enligt TNED på Deuteriumbas (₁H²) som hamnar på ca 1,6 Jupitermassor.

skilda grundteorier

OBSERVERA STRÄNGT SKILDA KOSMOLOGISKA GRUNDIDÉER:

enligt modern akademi:

Stjärnbildningen enligt

MODERN AKADEMI:

Stjärnorna antas bildas i ett expanderande universum ur omfattande stoft- och gasmoln som tänks sammandras under lång tid av gravitationen. Problemen med att beskriva stjärnbildningen enligt den modellen är ytterst komplicerad, innehåller en stor mängd obesvarade frågor, och kan bara i vissa avgörande delar simuleras lösningsvägen genom omfattande datorprogram. Fusionerna i stjärnan tänks verkställas genom slumpvisa kollisioner av samma typ som i högenergiforskningens partikelacceleratorer.

egenskap: gravitationen vill komprimera mera — men HINDRAS AV DET INRE TRYCKET

från kallt till varmt — initiell temperaturekvivalent: 0 °K min

enligt relaterad fysik:

stjärnstädet

Stjärnbildningen enligt

RELATERAD FYSIK (TNED):

Stjärnbildningen utgår ifrån ett maximalt tätt materietillstånd där begreppet stjärna bestäms av balansen mellan inåttryckande g-kraft och mottryckande elektrisk Coulombkraft. Stjärna bildas om g-kraften är större, och fusionerna verkställs på en inre maximalt tät mycket liten stjärnkärna här benämnd stjärnstädet. Fusionerna verkställs periodiskt genom lugna mjuka g-tryck. Stjärnbildningens mekanismer återfaller på K-cellens allmänna värmefysik med enkla matematiska funktioner som kan beskrivas och förklaras i detalj.

egenskap: centrum vill expandera mera — men HINDRAS AV GRAVITATIONEN

från varmt till kallt — initiell temperaturekvivalent: 9 T11 °K max

De två olika sätten har inga kvalitativa beröringspunkter. De existerar i från varandra helt skilda föreställningsvärldar.

Genom den följande presentationen kommer löpande jämförelser att göras i resultatformerna med nu kända konventionella föreställningssätt och teorier.

Värmegrunderna · se även från stjärnstädet

VÄRMEBILDNINGENS GRUNDER GENOM STJÄRNFYSIKEN

PLANCKSTRÅLNINGENS UPPBYGGNAD

FRÅN NOLL

Se även i jämförelse REFERENSERNA I DEN MODERNA AKADEMINS VÄRMETEORI

1. Städklotets fusionsmantel (se illustrationen ovan), äv. fusionsskiktet är stället där fusionerna sker — i städklotets tunna yta genom stjärnans hela energicykel; Städklotets fusionsmantel omsätter i Solens fall (Väte-1-bas) 6 T11 KG nuklidmaterial per sekund med effekten grovt P = 4 T26 W.

2. Massdestruktionen (m®g) genom kärnornas förening ger em-strålning som bygger upp kroppens allmänna värmestrålning — samma som den allmänna Planckstrålningen: från maximalt korta våglängder, garanterat ända nerifrån noll enligt härledningarna i Planckringen, till allt längre med successiv frekvensminskning.

Se utförligt från Neutrinospektrum och Plancks Strålningslag.

OBSERVERA SOLSTÄDETS FUSIONSMANTEL: Med medelvärdet 6 T11 KG per sekund för Solens del blir fusionsskiktet extremt, ytterst tunt. Vi bör inte räkna med (hur vi än räknar) att det skiktet någonsin överstiger ens en ynka millimeter just på grund av den höga centraltätheten. Det leder till flera konsekvenser för beskrivningen av Solfysiken och som inte uppmärksammats i moderna kvarter just på grund av de strängt skilda föreställningssätten; En skillnad på 40 nanometer i städet speglas av Solytan som en kilometerstor skillnad.

I BESKRIVANDE ORDNING studeras först den allmänna matematiska fysik som fås för stjärnfysiken enligt TNED. Se nedan från STJÄRNFYSIKENS FUNDAMENTALTEOREM.

Se även (efter vidare nedan)

Solklotets elektronfrihet

Solranden

Solvinden

Solens ämnessammansättning

Väteytan

Värmeteorin i det allmänna lärosystemet

Stjärnfysikens fundamentalteorem

STJÄRNFYSIKEN ENLIGT TNED

STJÄRNFYSIKENS FUNDAMENTALTEOREM

Stjärnfysikens fundamentalteorem framgår KVALITATIVT Ur stjärnornas allmänna tryckekvation

ÖVERTÄTHETEN (r_mR) via stjärnans städradie (R) och centralmassa (m₂)

r_mR = m₂/R³ · (3/4p) FRÅN G-TRYCKET — från max Coulombtäthet

r₀=r_C=m_A/8r₀³=m_R/V_R=3m_R/4pR³=8,13444 T16 KG/M³ för Väte-1-bas som sätter gränsen —

DEFINIERAR DEN Primärt OROTERADE STJÄRNANS ABSOLUTA ARBETSTÄTHET

genom ett motsvarande förhållande mellan städradien R — den maximalt inre täta Solkärnan som fusionerna trycks fram på av g-trycket — och ytradien r enligt

R/r=kr_mR.

STÄDRADIEN är den maximalt täta centralkärna som stjärnan trycker fram fusionsenergin på.

Övertätheten (r_mR) används här som preferens för relationen (R/r) med koefficienten k som justerande faktor och som vi kommer att lösa ut nedan.

Övertätheten blir den del som garanterar stjärnans funktion.

Är r=R kan m₂ INTE bilda SOL därför att det inte finns någon övertäthet, analogt ingen stötmassa och därmed ingen rekylkraft som kan igångsätta energiproduktion genom fusion. Genom att för detta gränsfall 1=k · r_mR definiera

yttätheten (r_r=m_R/V),

m_R = r_rV ;

1 = r_rV/m_R

samt

centraltätheten (r₀=r_C=m_R/V_R) och normal- eller

medeltätheten (r_nom=r_n=m₂/V) enligt substitutionerna

= r_rV/m_R · V_R/m₂ · m₂/V_R = r_rV_R/m_R · V/m₂ · m₂/V_R = r_r/r_nr₀ · r_mR = k · r_mR

ges totalt enligt TNED

stjärnfysikens fundamentalteorem

R/r=r_mRk= m₂/R³(3/4p)r_r/r_nr₀

I ord utsäger stjärnfysikens fundamentalteorem följande:

ALLA Primärt OROTERADE STJÄRNOR kan beskrivas genom en konstant centraltäthet (r₀=r_C),

en konstant medeltäthet (r_n) och en konstant yttäthet (r_r), lika för alla.

Ett annat sätt att uttrycka samma sak på är:

VOLYMENERGIN PER (KG)³ ÄR KONSTANT för stjärnor med samma ämnesbas. Se även MASSA-LUMINOSITETSRELATIONEN.

r₀ = r_C = m_A/8r₀³ ........................................... m_A anger atombasens massa, r₀ anger kärnradien

= 8,13444 T16 KG/M³ ............................... maximala Coulombtätheten, Väte-1-bas

r_n = 3m_S/4pr_S³ ................................................. medeltätheten för alla (oroterade) stjärnor, från Solen

Då gäller i fortsatt utveckling ALLMÄNNA STJÄRNKONSTANTEN, M³/KG

R⁴/m₂r = (3/4p) · r_r/r_nr_C ....................................... allmänna stjärnkonstanten

= (3/4p) · r_r4pr³/3m₂r_C ; R⁴/r = r_rr³/r_C ;

TÄTHETENS RADIELLA VARIATION (r:=r_r) ges då enligt

(R/r)⁴ = r_r/r_C med

YTTÄTHETSKONSTANTEN

r_r = r_C(R/r)⁴ ................................................................ yttäthetskonstanten med r för hela stjärnradien, KG/M³

Yttäthetskonstanten skrivs mera allmänt i den här presentationen enligt

r = r₀(R/r)⁴

Yttäthetskonstanten och Solradien · generella samband för vidare

YTTÄTHETSKONSTANTEN OCH SOLRADIEN KAN BERÄKNAS — ENLIGT TNED

Se utförliga beskrivningar nedan i yttäthetskonstanten och Solradien

r_r = Ö 18e₀(E)/Gc₀ ................................ YTTÄTHETSKONSTANTEN för primärstjärnor, (E) = 1VM^–1C^–1S^–3KG

= 8,9277145 t5 KG/M³ konv. anger 0,0001 [BAs128fig.8.2]; värdet ger P=4,1 T26 W

e₀ = 8,8543 t12 C/VM .......................... 1/R₀c₀, elektriska konstanten

= r_r²Gc₀/18 · 1MCS³V^–1(KG)^–1

Solens gravitella radie

r_G = [r_r(8/m_A)–1/3/r₀]^–1/4(3/4p)^1/3·[(1/m_0SLIM)^1/3 – (1/m_S)^1/3]^–1

= 6,97063467 T8 M .......................... SOLENS MASKINRADIE — större än synliga Solradien med ca 1000 KM

r_F = 6,96 T8 M ...................................... SOLENS UPPMÄTTA FOTOMETRISKA RADIE (synranden, [BAs127.Tab8.1])

[Se även 6,955 T8 M ref. @INTERNET Wikipedia Solar radius 2010-04-12]

P = A²e₀(E) ............... SOLENS RÅEFFEKT oberoende av temperatur och absorptionskoefficient

= (4pr²)²e₀(E) = (4p[6,97 T8 M]²)²(8,8543 t12 C/VM)(E)

= 3,29993 T26 W, [jämför ENCARTA(1999-2004-) P=3,83 T26 W; Wikipedia Sun 2009-03-23 3,846 T26 W] se även Fotometriska Effekten

e₀ = 8,8543 t12 C/VM .......................... 1/R₀c₀, elektriska konstanten

= r_r²Gc₀/18 · 1MCS³V^–1(KG)^–1

r_n = 3m_S/4pr_S³, r_S=r_G, m_S=1,989 T30 KG

= 1 402,3223 KG/M³ ........................ SOLENS MEDELTÄTHET r_nom=r_n

SOLRADIEN Solens Elektrogravitella Radie KAN INTE HÄRLEDAS AV MODERN AKADEMI

Stjärnfysikens fundamentalteorem grundas på stjärnstädet med stjärnans allmänna tryckekvation. Dessa detaljer säkerställer, garanterar och certifierar bortom allt tvivel att sambandet för Solradien ligger helt utom den moderna akademins räckhåll: sambanden kan inte härledas ur den moderna akademins lärosystem. Det finns inga som helst beröringspunkter.

Massa-luminositetsrelationen · MLR

MASSA-LUMINOSITETSRELATIONEN (MLR)

stjärnornas energiproduktion

Den matematiska fysikens grundval för stjärnornas energi enligt TNED ges av massa-luminositetsrelationen (MLR). Den bygger på stjärnstädet (R) med maximala Coulombtätheten, enligt föregående beskrivningar.

Eftersom alla stjärnor med samma ämnesbas arbetar på samma typstäd, finns ingen ytterligare central maximal täthet att hämta hur stor stjärnmassan än blir. Endast kraften ökar och därmed också hastigheten i förbränningen. Alla OROTERADE stjärnor utgår följaktligen ifrån en och samma maximala inre täthet (rC) som sedan droppar av utåt tills jämvikt uppnås mellan strålningstryck och g-tryck. Medeltätheten för alla stjärnor med samma ämnesbas bör därför också verkligen vara en KONSTANT — oberoende av massan — densamma medeltäthet r_n=1 402,1847 KG/M³ som gäller för Solen. Varje OROTERAD stjärna (med Solens ämnesbas) kan därmed beräknas sin ytterradie enligt

r_STAR = (3m_STAR/4pr_n)^1/3 .......................... stjärnradien, primärt oroterad stjärna

r_STAR = m_STAR^1/3(0,0554245 KG^–1/3M) @ m_STAR^1/3/18

Ökar kraften, vilket betyder att stjärnan har större massa, ökar också volymen i motsvarande grad så att nettomedeltätheten bevaras.

Ett annat sätt att säga samma sak på är

VOLYMENERGIN PER KG³ ÄR KONSTANT för stjärnor med samma ämnesbas.

härledning

ARBETET (E) som utvecklas i masslinjen (m) genom hastigheten (v) i den linjära konstanta accelerationen

a=v/T=(2d/T)/T=2d/T² skrivs i mekaniken

E = Fd = mad = m · v/T · d = mv · d/T = mv · v/2 = mv²/2

VARIATIONEN för E med avseende på masslinjen skrivs som varianten eller derivatan dE_x/dm_x=v²/2.

DIFFERENTIALEKVATIONEN skrivs då med given linjär hastighet dE_x=dm_x · v²/2.

VARIANTEN för E med avseende på massvolymen med förutsättningen att dm_x=dm_y=dm_z kan då skivas totalt

dE_xyz/dm_xdm_ydm_z = v²/2 ; med differentialekvationen

dE_xyz = (v²/2) dm_xdm_ydm_z ; med lösningen

E_xyz = m³v²/12 = (v²/2) òòò dm_x dm_y dm_z ;

Om stjärnan utvecklar sitt arbete (värmet) likformigt divergent (sfäriskt) i varje lokal rymdpunkt genom en konstant linjär acceleration (a) genom ett konstant linjärt intervall (d=x=y=z), då förhåller sig volymenergierna E och E_s för de olika massvolymerna m och m_s enligt

EE_s^–1 = (m³ · v²/12)(m_s³ · v²/12)^–1

= (m/m_s)³ .............................................................................. volymenergirelationen

Tilläggskoefficienternas fysikaliska enheter för ytenergin (KG) och volymenergin (KG)² bortfaller i

EE_s^–1 så att den vanliga linjära arbetsenergins ekvivalent återstår. Eftersom E=Pt får vi alltså

EE_s^–1 = PP_s^–1 = (m/m_s)³, suffixet s refererar till Solvärdena.

Analogt med begreppet effekt (P) används i stjärnfysiken begreppet luminositet (L) så att vi får

MASSA-LUMINOSITETSRELATIONEN

PP_s^–1 = (m/m_s)³ ....................................................... massa-luminositetsrelationen (MLR)

Med P=P_s(m/m_s)³ ges från E=Pt tidsekvationen t=E/P=E/P_s(m/m_s)³=(E/P_s)(m_s/m)³.

VOLYMENERGINS FUNKTION bygger på en central exotermiskt termonukleär energikropp (exotermisk, som ger energi i motsats till endotermisk, som kräver energi) där det bildade Heliet genom sin större Coulombpotential drivs ut mot stjärnytan och därmed ersätts av motsvarande inströmmande Väte. Därmed hålls effekten (luminositeten) konstant. Utan den förutsättningen gäller inte sambanden. Denna detalj ansluter också helt till definitionen av strålningstrycket enligt TNED.

Tidsekvationen

tidsekvationen

Tidsekvationen

STJÄRNORNAS LIVSLÄNGD

Med Solens effekt eller luminositet P_s som en ideal konstant över Solens hela livstid och dess massa m_s som preferens för en fast, given och fullständigt definierad värmebildning av endast EN bestämd typ (Väte-Heliumförbränning), och inget annat i enlighet den generella sfäriskt likformiga divergens som ges av MLR, kan vi alltså bestämma luminositet och livslängd för varje annan solstjärna med utgångspunkt från dess massa.

Massdestruktionen (m®g) i förhållande till hela Solmassan är (i princip) helt försumbar (0,7%) varför vi kan sätta Solmassans preferens som konstant oberoende.

Med E=(m®g)c²=Pt — som i Solens fall med massdefekten i Väte-Heliumförbränningen per väteatom ger

E=1,065 t12 J — ges t=EP^–1 [Se även räkneexempel i BAs56sp1m]. Energibidraget totalt per KG i Väte-Heliumfusionerna i Solens fall blir E_s= 6,36347 T14 J. [Utförligt i Energibidraget i Solens fall]. För en godtycklig stjärnmassa m [max 60 Solmassor (se J80-MASSAN)] gäller då E=mE_sKG^–1. Med P = P_s(m³/m_s³) ges därmed i fortsättning från ovanstående via t = EP^–1 ekvivalenterna

t = mE_sKG^–1[P_sm³/m_s³]^–1 = mE_sKG^–1m_s³/m³P_s = E_sKG^–1m_s³/m²P_s = m^–2 · E_sKG^–1m_s³/P_s = m^–2K

= m^–2K = (nm_s)^–2K = n^–2Km_s^–2 = n^–2 · E_sKG^–1m_s/P_s = n^–2T_s .................. tidsekvationen, S

n anger antalet Solmassor m_s=1,989 T30 KG. Luminositeten P_s kan beräknas exakt och diskuteras i efterföljande artiklar (Solens tre ekvationer).

Med E_s=E_sKG^–1m_s=(6,36347 T14)KG^–1(1,989 T30)=1,26569 T45 J taget över 1 miljard år (T9) ges

E_ST9 = (E_sKG^–1m_s)/(T9 år)=4,01074 T28 J/(T9 år)

Dividerat med P_s i Watt ges då livslängden T_s för Solen direkt i T9 år så att man får

T_s = E_ST9/P_s = (4,01074 T28 J)(T9 år)^–1 · P_s^–1 ..................................... Solens livslängd i miljarder år

t = n^–2T_s ............................................................................................... tidsekvationen, S

= n^–2(4,01074 T28 J)(T9 år)^–1P_s^–1 .................................................... n anger antalet Solmassor

t ges i antal miljarder år, n anger antalet Solmassor, P_s anger Soleffekten.

I gängse fackverk anges P_s=3,9 T26 W [ENCARTA 1999/2004 Sun anger 3,83 T26 W] som ger T_s=102,84 T9 år idealt med fullständig väteförbränning. [Se även motsvarande räkneexempel i BAs56sp1]. Med Solära Råeffekten P_s=3,3 T26 W ges (avrundat neråt) T_s=121 T9 år.

Strålningstryckets radiella variation · Stråltryckstemperaturens radiella variation

Strålningstryckets radiella variation

^gp = p – p_e ; allmänna tryckekvationen, ^gp anger strålningstrycket

p = (^gr/3)^4/3[(4p)^1/3Gm₂^2/3], p anger gravitationstrycket (g-trycket)

p_e = ^gr²[k(Ze/d)²/(pr₀)² = k(Ze/(m_A/4r₀³ – 1)pr₀²)²], p_e anger Coulombtrycket (e-trycket)

Stjärnan spänns upp på strålningstrycket ^gp och är full utbildad vid jämvikten ^gp = p – p_e.

Begreppet degenerationstryck förekommer inte i stjärnfysiken enligt TNED.

Se utförligt i degenerationstrycket.

beskrivning

Strålningstryckets utbildning ansvaras för av atomkärnorna, och det är deras geometri och ekvivalenta fysik som bestämmer täthetens medelvärdesform genom stjärnans tryckekvation

p – p_e – ^gp = 0 ........................... stjärnans allmänna tryckekvation

p_e ............................................... kärnYTtrycket eller Coulombtrycket, F/A

= k(Ze/d)²/(pr₀)², k=Rc₀=(R₀/4p)c₀ @ 9 T9 VM/C

p ................................................. stjärnYTtrycket eller g-trycket, F/A

= G(m₂/r)²/4pr²

^gp ................................................ strålningstrycket, F/A

= (a_P)_{2,53387 t16}T⁴ (absorptionskoefficient 0,67), för a_P se nedan

NOTERING: ^gp = (a_P) _{2,53387 t16}T⁴ med

a_P = ak_P = 2,53387... t16 (N/M²)°K^–4 = (a=2/3)(k_P=2k/c₀=3,781904041 t16 NM^–2°K^–4)

är strålningstryckets funktion enligt grundformen

^gp = ak_PT⁴ med absorptionskoefficienten a=2/3 och ak_P samma som a_P. Se även Strålningstryckets funktion.

ANLEDNINGEN varför I DENNA ANALOGI det INTE går att räkna ”konventionellt” på d i elektriska kraftlagens F=k(Ze/d)² är enkel: KÄRNytTRYCKET gäller inte UTANFÖR atomkärnan. Naturligtvis inte. Kärnyttrycket gäller endast i linje med toppspinnets axel, analogt kärnbrunnen där MAXIMAL Coulombisk ömsesidig elektrisk kraftverkan gäller — ENLIGT TNED.

BERÄKNINGEN AV STRÅLNINGSTRYCKETS VARIATION med avseende på stjärnradien blir alltså SPECIELL. Därmed dikteras den variabla täthetsparametern (r) av atomkärnans cylindriska, eller i total volymuppfyllande analogi rätblockiga, utsträckning V=(2r₀)²(r₀+d)=4r₀³(1+d/r₀) [Se PLANCKRINGENS DIMENSIONER]. Det går alltså INTE att beräkna d från antagen täthet r=3m₂/4pr³ genom d=(m_A/r)^1/3–r₀; Resultaten blir galna (p_e avtar långsammare än p och passerar p vid ca r=170 KM. Jämför p_e = p – ^gp som för detta fall skulle kräva ^gp=0=stendöd stjärna).

Relationerna ger

medeltätheten med konstant massa (d refererar ekvivalenta kärncylinderlängden), r₀ anger kärnradien (primärt protonradien 1,37 t15 M)

r = (1+d/r₀)^–1 · m_A/4r₀³ ; ............................. tätheten, från Coulombdistansen, = r_n

(1+d/r₀) = r^–1 · m_A/4r₀³ ;

d = r₀([ r^–1m_A/4r₀³ ] – 1) ; ............................. Coulombdistansen, från tätheten, = ^gd

;

p_e = k(Ze/dpr₀)² ........................ = F/A = k(Ze/d)²/(pr₀)² e-tryckets härledning

= r² · k(Ze/([ m_A/4r₀³ ] – 1)pr₀²)²

p = G(m₂/r)²/4pr² = G(rV/r)²/4pr² = G(r4pr³/3r)²/4pr²

= 4pG(rr/3)²

= 4pG(r[3m₂/4pr]^1/3/3)²

= (r/3)^4/3(4p)^1/3Gm₂^2/3

;

p – p_e = (r/3)^4/3(4p)^1/3Gm₂^2/3 – r²k(Ze/[m_A/4r₀³ – 1]pr₀²)²

= strålningstryckets radiella variation = ^gp ;

—————————————————

^gp = (r/3)^4/3a_G – r²a_e ............. från stjärnornas allmänna tryckekvation, N/M² med

a_G = (4p)^1/3Gm₂^2/3

a_e = k(Ze/[m_A/4r₀³ – 1]pr₀²)²

—————————————————

r = m₂/V=3m₂/4pr³ = r_n ....... medeltätheten i stråltrycksbildningen dikteras direkt från variabeln r

via den fasta stjärnmassan m₂:

MED GIVEN FIX MASSA (m₂) bestäms stråltrycksrelaterade medeltätheten r_n via r enligt r=m₂/V=3m₂/4pr³.

Samma som den fasta massa med dynamiskt varierande täthet som stjärnan spänns upp på av strålningstrycket från dag ett.

NOTERING. En termkonflikt har här uppstått: r_n betecknar också normaltätheten från stjärnfysikens fundamentalteorem. Beteckningen ovan för r_n används dock knappast vidare.

Om vidare risk för missförstånd skulle uppkomma, anges detta särskilt i texten.

STRÅLTRYCKSTEMPERATURENS RADIELLA VARIATION

Genom separat härledning av Stefan-Boltzmanns strålningslag och

STRÅLNINGSTRYCKETS TERMONUKLEÄRA EKVIVALENT

^gp = 2ak₀T⁴/c₀ = ak_PT⁴ med

k_P= 2k/c₀ = 3,781904041 t16 NM^–2°K^–4

k = 5,7 t8 WM^–2°K^–4 ............. experimentellt

= 2p b⁴p⁴/15h³c₀² ................ teoretiskt, från Plancks strålningslag

= 5,66893154148517 t8 WM^–2°K^–4

b = Boltzmanns konstant 1,3805502 t23 J/°K

ges därmed även

Stråltryckstemperaturens radiella variation

T_g = (^gp/ak_P)^1/4 ......................... ^gp beräknas ^gp=p–p_e

med ^gp som den egentliga variationen i strålningstryckets radiella utbredning enligt föregående härledning.

Absorptionskoefficienten a (se särskild artikel) härleds i samband med strålningstryckets termonukleära ekvivalent och är för alla normalstjärnor (enatomiga stjärnämnen) optimalt lika med 2/3.

Stjärnstädet

Solstädet

STJÄRNSTÄDET är ENLIGT TNED (cirkelcentrum ovan vänster) den lilla kompakta massiva kärna som avgränsar stjärnans arbetsyta (städytan), och som stjärnan bildas på och som energin produceras ifrån genom (ytterst långsamma) periodiska g-tryckvågor. I konventionell kosmologi (ovan höger) finns ingen teoretisk grund för den typen, utan man tänker sig istället Solen som en sluten behållare som innehåller gas av hög temperatur och tryck där fusionerna bildas kontinuerligt genom slumpvisa kollisioner.

STJÄRNSTÄDET

STÄDRADIENS EKVATION se även ovanstående illustration är given från stjärnfysikens fundamentalteorem enligt

R = r(r_r/r₀)^1/4 ................................... stjärnstädets radie, r anger stjärnradien, r₀=r_C anger centraltätheten, r_r anger yttätheten; R ingår inte i MAC

Solen omsätter drygt 2,5 ton Väte-1 till Helium-4 per sekund på varje kvadratmeter vid städytan med radien R=4012 meter som forslas in och ut med effektförbrukningen runt 3,3 T26 Watt. Tjockleken på ett sådant skal med (tätheten r₀ och) 2,5 ton kärnmaterial per kvadratmeter kring R mäter 11 stycken omskrivna atomkärnsfärer på rad. En sådan hinna är långt ifrån synlig ens i det starkaste mikroskop. (En mera effektiv värmemaskin än Solen är [således] av allt att döma omöjligt att hitta i universum). Sambandsformerna leder till en energicykelkurva som i princip håller konstant brinneffekt hela Solens livstid — som ett (idealt) alkaliskt batteri med konstant spänning hela tiden.

Stjärnstädets ekvation innefattas i stjärnfysikens fundamentalteorem.

Se även Stjärngränsmassan m_0SLIM.

Se utförlig härledning till STÄDRADIEN R.

Städradiens härledning

STÄDRADIEN R

Gravitationens övervikt pressar atomkärnorna in över varandras nuklidbarriärer. Fusion sker, SOL bildas.

Solsfären spänns ut som en tunn hinna precis på strålningstrycket ^gp i stjärnans allmänna tryckekvation.

STÄDRADIEN blir den maximalt täta centralkärna som stjärnan trycker fram fusionsenergin på.

Med vidare beskrivning från stjärnfysikens fundamentalteorem

STÄDRADIENS EKVATION är given från stjärnfysikens fundamentalteorem enligt R

stjärnstädets radie, r anger stjärnradien, ingår inte i Modern akademi

R = r(r_r/r₀)^1/4 ......................... M

Det finns emellertid en liten fördjupning i R som (eventuellt) kan åsamka bryderier om man inte känner till den. Nämligen den absolut minsta städradien.

Givna — r anger kärnradien, Z anger atomnumret ;

r_C = r₀ = m_A/8r³ ...................... maximala Coulombtätheten från given atombas

= 8,13444 T16 KG/M³ ........ maximala Coulombtätheten, Väte-1-bas

m_0SLIM = m_A^–2Z³ · e_{1,602 t19}³p^–7/2(288)(k_{8,98743 T9}/G_{6,67 t11})^3/2

= 1,204 T28 KG .................. minsta stjärnmassan med Väte-1-bas (6 Jupitermassor)

r_0SLIM = 1,27027 T8 M .................. minsta stjärnradien med Väte-1-bas (6 Jupitermassor)

= (3m_0SLIM/4pr_n)^1/3 .............. r_n=3m_S/4pr_S³= 1402,3223 KG/M³ med r_S=6,97 T8 M (se Solradien)

= r_S(m_0SLIM/m_S)^1/3 = r_S(0,1822484)

R_min = (3m_0SLIM/4pr_C)^1/3

= 3281,4823 M .................... initiellt minsta städradien

GRÄNSFALLET med 1 = k · r_mR från R/r=kr_mR i stjärnfysikens fundamentalteorem medför följande.

R_min avser en stjärna med endast 1/165 av Solens massa. SOLSTÄDETS RADIE bör därför vara något större än R_min, motsvarande ett R+R_min. (Fetstilen för R, absolut minsta städradien, används här av bekvämlighetsskäl för att slippa floran av suffix).

STRÅLNINGSTRYCKET (^gp) UTGÅR FRÅN STÄDET (R=r_mSLIM=3281 M för vätebas). Gasen tvingas därmed expandera — med MOTTRYCKET i konstant inåtriktad form på städkroppen (m_SLIM=6 Jupitermassor för vätebas). Städets STÖTYTA utvecklar exakt den energi som differensen mellan initierande g-tryck (p) och Coulombtryck (p_e) ger.

STÄDRADIENS EKVATION är given från stjärnfysikens fundamentalteorem enligt

stjärnstädets radie, r anger stjärnradien, ingår inte i Modern akademi

R = r(r_r/r₀)^1/4 ........................... M

För att kunna bygga en stjärna som slutar på alla oroterade stjärnors konstanta medeltäthet r_n=1402,3223 KG/M³ med r_S=6,97 T8 M, från ett uns över gränsmassan 1,2 T28 KG med primärradien 3281 meter på ett arbetsstäd med maximala Coulombtätheten r₀=8,13444 T16 och yttätheten r_r=8,9277145 t5 KG/M³, och följaktligen radien

r_min=r_0SLIM=1,27027 T8 M, MÅSTE dynamiken tvunget TA av den befintliga gränsmassan (m_0SLIM) och kvarlämna ett centralt arbetsstäd i r₀ med radien

R=r_0SLIM(r_r/r₀)^1/4=731,1384 M. (Fetstilen för R, absolut minsta städradien, används här av bekvämlighetsskäl för att slippa floran av suffix). Det är alltså uppenbart att R<R_min i fallet med den allra minsta stjärnan.

Vi sätter R_SOL= R+R_min= R för Solens städradie som ger

R = R – R_min

= r_S(r_r/r₀)^1/4 – R_min = r_S(r_r/r₀)^1/4 – (3m_0SLIM/4pr_C)^1/3

= r_S(r_r/r₀)^1/4 – (3m_0SLIM/4pm_A/8r³)^1/3

= r_S(r_r/r₀)^1/4 – (3m_0SLIM8r³/4pm_A)^1/3

= r_S(r_r/r₀)^1/4 – (3m_A^–2Z³ · e_{1,602 t19}³p^–7/2(288)(k_{8,98743 T9}/G_{6,67 t11})^3/28r³/4pm_A)^1/3

= r_S(r_r/r₀)^1/4 – (m_A^–2Z³ · e_{1,602 t19}³p^–9/2(1728)(k_{8,98743 T9}/G_{6,67 t11})^3/2r³/m_A)^1/3

Med yttäthetskonstanten r_r beräknad från kapacitivitetstalet, r_r= 8,9277145 t5 KG/M³, beräknas Solradien från Solmassan 1,989 T30 KG som beräknas via kärnparametrar och Keplers tredje lag [Från avståndet Jorden-Solen 1,496 T11 M och Jordens anomaliska omloppstid (365,2596425 d) kring Solen][Se särskilt i Solmassan] enligt

r_e0S = [r_r(8/m_A)^–1/3/r₀]^–1/4(3/4p)^1/3[(1/m_0SLIM)^1/3 – (1/m_S)^1/3]^–1

= 6,97063467 T8 M ............................ SOLENS MASKINRADIE

Därmed

R = 731,1384 M ...................... absolut minsta städradien, Väte-1-bas

Eller direkt från R-sambandet med r för r_e0S = 6,97063467 T8 M (värdena varierar något beroende på preferens),

R = r(r_r/r₀)^1/4 ......................... stjärnstädets radie, r anger stjärnradien, R ingår inte i konventionen

= r(5,75576545 t6) = 4012,1338 M .................... Solens städradie

R = R – R_min = 731,0696 M ...................... absolut minsta städradien, Väte-1-bas

Yttäthetskonstantens koppling till Solradien · Solradiella yttäthetsekvivalenten

Yttäthetskonstantens koppling till Solradien

YTTÄTHETSKONSTANTEN (r_r) med Solen som referensstjärna kan skrivas r_r=r₀([R+R_min]/r_S)⁴ med R_SOL= R+R_min= R som ovan i r_r=r₀(R/r)⁴ från stjärnfysikens fundamentalteorem, och R som städradien. Med R=r_0SLIM(r_r/r₀)^1/4 ges r_r=r₀(R/r_0SLIM)⁴. Därmed fås ekvivalenterna

r_r = r₀(R/r_0SLIM)⁴ = r₀([R+R_min]/r_S)⁴

Ur de bägge sista delarna framgår minsta stjärnmassans städradie R, samt därmed Solens städradie och därmed yttäthetskonstanten r_r enligt

R/r_0SLIM = [R+R_min]/r_S ;

r_S/r_0SLIM = 1+R_min/R ;

R_min/R = r_S/r_0SLIM – 1 ;

R = R_min(r_S/r_0SLIM – 1)^–1 ; .................. minsta städradien, Väte-1-bas

R_SOL = R+R_min ..................................................... Solens städradie

r_r = r₀([R+R_min]/r_S)⁴

Vidareutveckling ger

r₀ CENTRALTÄTHETEN se nedan

R+R_min = R_min(r_S/[r_S – r_0SLIM])

[R+R_min]/r_S = R_min/[r_S – r_0SLIM]

r_r = r₀(R_min/[r_S – r_0SLIM])⁴

R_min = (3m_0SLIM/4pr₀)^1/3

r_0SLIM = (3m_0SLIM/4pr_nom)^1/3

r₀ = m_A/8r₀³ .................................................... centraltätheten, kubiska block, se ill. ovan

;

r_r = r₀((3m_0SLIM/4pr₀)^1/3/[r_S – r_0SLIM])⁴

= r0^–1/3((3m_0SLIM/4p)^1/3/[r_S – r_0SLIM])⁴

= (m_A/8r₀³)^–1/3((3m_0SLIM/4p)^1/3/[r_S – r_0SLIM])⁴

= (8r₀³/m_A)^1/3((3m_0SLIM/4p)^1/3/[r_S – r_0SLIM])⁴

= r₀(m_A/8)^–1/3((3m_0SLIM/4p)^1/3/[r_S – r_0SLIM])⁴

m_0SLIM = m_A^–2Z³ · e³p^–7/2(288)(k_{8,98743 T9}/G_{6,67 t11})^3/2

r_0SLIM = (3m_0SLIM/4pr_nom)^1/3

…

r_r = r₀(1/[r_S/R_min – r_0SLIM/R_min])⁴

= r₀(1/[r_S/R_min – (r₀/r_nom)^1/3])⁴

= r₀(1/[(m_Sr₀/m_0SLIMr_nom)^1/3 – (r₀/r_nom)^1/3])⁴

= r₀(1/(r₀/r_nom)^1/3[(m_S/m_0SLIM)^1/3 – 1])⁴

= r₀((r_nom/r₀)^1/3/[(m_S/m_0SLIM)^1/3 – 1])⁴

= r₀^–1/3(r_nom^1/3/[(m_S/m_0SLIM)^1/3 – 1])⁴ .........................................

r_nom = 3m_S/4pr_S³

r_nom^1/3 = (3m_S/4p)^1/3r_S^–1

r_r = r₀^–1/3((3m_S/4p)^1/3r_S^–1/[(m_S/m_0SLIM)^1/3 – 1])⁴

= r₀^–1/3((3/4p)^1/3r_S^–1/[(1/m_0SLIM)^1/3 – (1/m_S)^1/3])⁴

r₀^–1/3 = r₀(8/m_A)^1/3

;

r_r = r₀(8/m_A)^1/3((3/4p)^1/3r_S^–1/[(1/m_0SLIM)^1/3 – (1/m_S)^1/3])⁴ ...............

Sambandet ovan används för beräkning av Solradien (r_G) genom Solens Tre Ekvationer.

Yttäthetskonstanten · Solens Tre Ekvationer · Solens 3 Ekvationer · Solens Unikitet · Solens Gravitella Radie

2007XII16

Solens 3 Ekvationer

SOLRADIEN FRÅN YTTÄTHETSKONSTANTEN — Hur yttäthetskonstanten beräknas

SOLENS TRE EKVATIONER

STJÄRNORNAS LUMINOSITET OCH VÄRMEGRADENS RADIELLA VARIATION

p ® T: den enda temperaturgenererande faktor som en stjärna alls kan besitta ges från strålningstrycket, som kommer från fusionsenergin;

jämvikten med g-trycket definierar funktionen

referenssamband

1=R₀c₀m_S/M²t³; t @ 6 T13 S @ 2 miljoner år … se utförligt längre ner från Solen Identifieras

P VM KG r_r²Gc₀

——— = e₀ ——— · ——— = —————

A² C M²S³ 18

beskrivning

STRÅLNINGSTRYCKETS FUNKTION p®T enligt p=ak_PT⁴ bildar fasta tillståndets värmezoner på varje sfärisk skalyta r med given lokal täthet r=dm/dV. Differentialformen gäller tydligen explicit VID r. Genom att utnyttja g-tryckets allmänna form vid randen av r för en given homogen innesluten massa m — FÖR EN VISS BESTÄMD STJÄRNMASSA (m) — enligt

p = F/A=G(m/r)²/4pr²=G(m)²/4pr⁴ = ak_PT⁴ ................. se STRÅLNINGSTRYCKETS FUNKTION

kan täthetens homogena normalform r=m/V användas direkt eftersom den i vilket fall endast avser det g-tryck — och därmed det partiella strålningstryck — som gäller i klotytan.

Strålningstryckets värmebildning

kommer på detta sätt i vilket fall att arbeta på DEN LOKALA tätheten r=dm/dV. Vilket vill säga, exakt VID r.

TERMISKA JÄMVIKTEN bestäms då av det lokala g-trycket via lokala tätheten kontra lokala värmegraden.

Vi skiljer alltså — skarpt — mellan värmegrad (T) och stråltrycksgrad (Tg, strålningstryckets temperaturekvivalent):

OBSERVERA att strålningstryckets egen temperaturekvivalent (stråltrycksgraden T_g) har medelvärdestäthetens momentanvärde via stjärnans fasta massa som variabel. Värmegraden däremot (T) har den lokala vanliga tätheten r=r₀(R/r)⁴ som variabel. Insättning av r=r₀(R/r)⁴ i m från p ovan ger då via

m=rV=r · 4pr³/3 som ger

G(m)²/4pr⁴ = G(r4pr³/3)²/4pr⁴ = 4pG(rr/3)² = p = ak_PT⁴ ;

(rr/3)² = p/4pG = ak_PT⁴/4pG

r₀=r_C

e₀=1/R₀c₀ elektriska konstanten C/VM = A/VMS = 8,8543 t12 C/VM

Solparametrarna från kapacitivitetstalet för vakuum (e₀=1/R₀c₀) — vidareutvecklingar från strålningstryckets samband

Täthetens radiella variation r=r₀(R/r)⁴ ger alltså (r · r/3)²=([r₀(R/r)⁴]r/3)²=([r₀R⁴/r³]/3)²=r^–6(r₀R⁴/3)². Därmed

p=ak_PT⁴=4pG(rr/3)²=4pGr^–6(r₀R⁴/3)² som ger T⁴ = (ak_P)^–1 r^–6 4pG(r₀R⁴/3)² ;

SOLENS FÖRSTA EKVATION:

(1) T_a = (4pG/ak_P)^1/4 r^–3/2 (r₀R⁴/3)^1/2 ...................... värmegradens radiella. variation, °K

VID YTAN gäller r₀R⁴=r_rr⁴ som ger

SOLENS ANDRA EKVATION:

(2) T_ar = (4pG/ak_P)^1/4 r^1/2 (r_r/3)^1/2 ........................... stjärnytans värmegrad, °K

Med T_ar⁴ = (4pG/ak_P) r² (r_r/3)² = a^–1(4pG/k_P) r² (r_r/3)² ges slutligen från Stefan-Boltzmanns strålningslag

P = aAkT_ar⁴ ................................................. stjärnans allmänna effekt

= aAk · a^–1(4pG/k_P) r² (r_r/3)² = Ak · (4pG/k_P) r² (r_r/3)² ; 4pr²=A ;

= A² · k_{5,67 t8} · (G_{6,67 t11}/k_{P 3,78 t16}) (r_{r8,98 t5}/3)² ; k_P = 2k/c₀;

SOLENS TREDJE EKVATION:

(3) P = A² · r_r²Gc₀/18 ...................................... effekten oberoende av T och a

SOLEN IDENTIFIERAS via e₀=(r_r)²(Gc₀/18)CMS³V^–1(KG)^–1

(3) utpekar en bestämd typstjärna:

Solens råeffekt

P = A²e₀(1VM^–1C^–1S^–3KG)

= 3,3011376 T26 W .................................. se även Solens Fotometriska effekt (konv. 3,846 T26 W [Wikipedia Sun 2009-03-23])

beskrivning

r_rGc₀ i (3) är konstanter som ger P/A²=konstant=r_r²Gc₀/18.

Men P/A² är ingalunda en konstant i det allmänna fallet.

bevis

I det allmänna fallet gäller från Stefan-Boltzmanns strålningslag P=aAkT⁴ att P/A²=akT⁴/A=variabel. P/A=akT⁴ är variabel. Men enda sättet att eliminera en variabel v genom införande av faktorer är att införa variabelns invers enligt v·v^–1=1. I fallet med substitutionen A/A och ledvis överflyttning ökas istället variabelns potens. Därmed är det klart att P/A²=akT⁴/A=variabel om P/A är det.

följdsats:

Det är alltså tydligt att P/A²=konstant=(KG/M²)/S³=(m/M²)/t³ utpekar en bestämd typstjärna med bestämd massa, MASSYTSKONSTANT (m/M²) och radie — och därmed också en bestämd primär egenrotation.

Utan den sistnämnda parametern är stjärnans exakta fysik obestämd: en högre primär egenrotation dämpar stötenergin i stjärnstädet på grund av centrifugalkraftens motverkande funktion och därmed en reducerad effekt.

MED SUBSTITUTIONEN 1=(e₀/e₀) i P/A²=konstant=KG/M²S³ ges

P/A² = (e₀/e₀)m_S/M²t³ = (R₀c₀e₀)m_S/M²t³ = e₀ · R₀c₀m_S/M²t³.

Separat undersökning visar med konventionella Soldata som grund att Solens primära egenrotation inte får överstiga max 0,00023 Hz om Solradievärdet 6,96 T8 M ska vara korrekt i tredje decimalen. Högre primärrotation [Se ROTATIONENS INVERKAN PÅ STJÄRNANS FYSIK] betyder att stjärnytan drastiskt utvidgas och därmed en växande osäkerhet i mätningarna för Solens del. Det visar sig att t-faktorn i ovanstående samband uppfyller villkoret om man sätter

1 = R₀c₀m_S/M²t³

som ger

t = (R₀c₀m_S/M²)^1/3 = 6,07892 T13 S

Primärrotationen f₀ kan beräknas idealt ur slutvärdet (f=1/t) vid fullt utbildad stjärna [Se utförligt från STJÄRNORNAS OMFÅNG] enligt

f₀ = (r/R₀)²f ............ R₀=(3m₂/4pr_{max=1,82 T17})^1/3

Solmassan beräknas klassiskt ur Keplers tredje lag m_STARG/4p²=R³/t² från den kända anomaliska omloppstiden (365,2596425 dygn) och avståndet Jorden-Solen (1AU@1,496 T11 M). I Solens fall ges

m_STAR = 1,98941 T30 KG.

I rotationsfallet (f ^–1=6,07892 T 13 S) ges f₀=4,20476 t5 Hz. Marginalen mot 2,3 t4 Hz är alltså god.

Därmed garanteras en nära helt ideal primär effektparameter med en maximalt avgränsad och fokuserad kroppsrand.

Antas ovanstående, ges

e₀ = r_r²(Gc₀/18)·CMS³/V(KG) enligt

P VM KG r_r²Gc₀

——— = e₀ ——— · ——— = —————

A² C M²S³ 18

Därmed

r_r² = 18e₀/Gc₀ · VM^–1C^–1S^–3KG ;

r_r = 8,9277145 t5 KG/M³yttäthetskonstanten

r_r = 8,9277145 t5 KG/M³ .................... yttäthetskonstanten, primärt oroterade stjärnor

Solradien

DÄRMED KAN via Solradiella yttäthetsekvivalenten (separat beskrivning med härledning från Stjärnstädet)

r_r = r₀(8/m_A)^1/3((3/4p)^1/3r_S^–1/[(1/m_0SLIM)^1/3 – (1/m_S)^1/3])⁴

den unika Stjärn(Sol)radien BERÄKNAS DIREKT (för prövning mot Solära fotometriska observationsvärdet r_F=6,96 T8 M (±0,002 T8 M) för fastställande av unikiteten i ovanstående självutpekade sambandsformer) ur elektriska kapacitivitetstalet för vakuum (e₀) via Keplers tredje lag från avståndet Solen-Jorden och omloppstiden för Jorden kring Solen. Man får då

Solens elektrogravitella radie r_S=r_G enligt

r_G = [r_r(8/m_A)^–1/3/r₀]^–1/4(3/4p)^1/3

· [(1/m_0SLIM)^1/3 – (1/m_S)^1/3]^–1

r_G = [r_r(8/m_A)^–1/3/r₀]^–1/4(3/4p)^1/3·[(1/m_0SLIM)^1/3 – (1/m_S)^1/3]^–1

= 6,97063467 T8 M .......................... SOLENS MASKINRADIE — större än synliga Solradien med ca 1000 KM

r_G-värdet blir ca 1000 KM större än synliga Solradien, vilket också stämmer kvalitativt med TNED (se vidare från Solens Vågenergi och Fusionsperioden). Därmed är Solen identifierad som den unika stjärnan som stämmer överens med ovanstående utpekade samband.

Den låga egenrotationen i Solens fall (f₀=4,20476 t5 Hz) garanterar att r_r kan likställas med en praktiskt taget primärt idealt oroterad stjärna som därmed får utgöra preferens.

Solens råa effekt (P_S), oberoende av temperatur (T) och absorptionskoefficient (a) kan därmed beräknas enligt (3)

P = A² · r_r²Gc₀/18 ...................................... effekten oberoende av T och a

= A²e₀·1VM^–1C^–1S^–3KG

= 3,3011376 T26 W

Se även Solens Fotometriska effekt (konv. 3,846 T26 W [Wikipedia Sun 2009-03-23]).

Solens Fotometriska Effekt · härledning till matematiska delen

KVALITATIVA DELEN — från Solens fyra värmegrader

FOTOMETRISKA EFFEKTEN

Ytljusstyrkan vid Solytan påverkas mycket litet av strålningstrycket vid Solytan i förhållande till hur strålningstrycket påverkar de mycket tätare liggande atomerna i ett fast material, t.ex. en fotometer (på behörigt Solavstånd).

FOTOMETRISK MÄTNING på Solen ska realt avse strålningstryckets värmebildande effekt på Solytan (vars ljusstyrka ska mätas), analogt Solkroppstemperaturens koppling till ytljusstyrkan, eller med samma innebörd Solens effekt.

Inte på fotometerns betydligt tätare materierum.

Fotometern ska mäta på Solytans material. Inte på fotometerns material. Men strålningstryckets värmegradsbildande funktion garanterar att inverkan på fotometerns tätare materierum är större än inverkan på Solytans betydligt tunnare materierum: Fotometern kan inte obetingat mäta på Solytans materierum.

Fotometern ska idealt mäta på den VERKAN som strålningstrycket åstadkommer på Solytan: verkan ska avse värmegraden med effekt och ljusstyrka som kopplar till sambandsformerna (Stefan-Boltzmanns strålningslag) och som studeras i den täta materiens Jordiska laboratoriemiljö — och vilken värmegradsverkan antas utbredas från Solytan via em-strålning för att träffa till exempel känselytan på en fotometer.

Men fotometern och alla andra föremål utsätts i verkligheten för strålningstryckets inverkan som en separat fenomenfaktor vid sidan av den (avlägset) sekundära värmebildning som strålningstrycket åstadkommer — som i fallet med Solytan.

Solytans värmegrad (T) ges av strålningstrycket (se Solens Fyra Värmegrader, Värmebildningen). Solytans värmegrad och dess emissioner blir därför av en sekundär termisk ordning. Det är Solytan vi vill mäta på, men fotometern kan inte gömma sig för strålningstryckets inverkan generellt utan lägger denna till Solytsemissionerna. Fotometerns elektronemission — flödet av elektroner som funktion av energin i det TOTALA inflödet av em-strålning — blir därför beroende inte bara av emissionerna från Solytan som gavs av strålningstrycket där, utan även av den lokala strålningstrycksverkan på själva fotometermaterialet.

Strålningstryckets värmegrad (T_g) och fotometriska objektets värmegrad (T Solytan) är INTE analoga. T bildas ur T_g, varav fenomenformen (Jordmaterialens experimentella motsvarigheter) T (som övergår i T_P från Solytan) ska mätas via fotometer men vars materierum INTE kan frikopplas från T_g lokalt. Därmed åstadkommer lokala T_g på fotometermaterialet (som fotometern för sin del idealt INTE vill se) ett extra energigenomflöde och därmed ett elektronbaserat energiflödesfel i mätningen.

Tätheten vid Solytan är f.ö. runt en tiondels gram per kubikmeter. Det är 25 miljoner gånger mindre än Jordytans genomsnittstäthet 2,5 ton per kubikmeter.

Snarare än att mäta på ljuset från den glesa Solytan, mäter fotometern på strålningstryckets inverkan på den fasta materiens täta atomavstånd: fotometern.

Fotometriska energiflödesfelet kopplar DÄRMED tvunget till de skilda atommedelavstånden (d_C/d_S) i de olika materierummen fotometern/Solytan.

Genom aritmetiska undersökningar framkommer följande bild i beskrivande klarhet.

atomavstånden enhetsdistansens värmegrader

d_S/d_C (T_g/T)_LOC

——————— = ——————— = b

P/(P_mät – P) (T_g/T)_SUN

effektvärdena Solytans värmegrader

beskrivning

Förhållandet mellan T_g och T_w (Solytan/Lokalt) är konstant (1,00085327) och oberoende av avståndet från Solytan. Förhållandet mellan endera T_g-T_w och T däremot ger en växande kvot med växande avstånd från Solytan.

Nu är det emellertid just T som bildar preferens i data för Solens effekt och luminositet med motsvarande fotometriska (och spektroskopiska) instrumentella mätobservationer — med T_g som värmegrunden för T.

Det faktum att (TgELLERTw)/T

inte är analoga och inte oberoende av avståndet till Solytan, samt att FOTOMETRISKA MÄTNINGEN enbart vill ha T-formen och inget annat men att den ordningen INTE är fysiskt möjlig, betyder att fotometriska mätningen påtvingas Tg. Men inverkan från Tg betyder ett högre energigenomflöde än det som skulle mätas från T. Därmed benämningen fotometriska effekten: mätvärdet blir för högt.

Solytans värmegrader kan beräknas först med kännedom om Solradien. Men Solradien kräver förutom kärnfysikaliska parametrar kännedom om Solmassan, och den kan bara, vad vi vet, ges från enhetsdistansen 1 AU — medelavståndet Jorden-Solen 1,496 T11 M — via Keplers III:e lag:

w² = Gm₂/r= (2pr/T)² = 4p²r²/T² ; Gm₂/4p² = r³/T² ; m₂ = (4p²/G)(r³/T²).

Förhållandet mellan värmegradsgradienterna respektive vid Jordbanan/Solytan kan då sägas bilda en MODUL (grundpreferens) för anomalierna mellan ”den normala laboratoriets värmegrad” T och den i moderna kvarter mindre bekanta strålningstryckets värmegradsekvivalent T_g.

sambandet

Det visar sig nu att förhållandet mellan värmegradsgradienterna (T_g/T) respektive vid Jordbanan/Solytan kan ställas i likhet med förhållandet mellan atommedelavstånden (d_S/d_C) Solytan/FastaMaterien och effektvärdena reala/uppmätta P/(P_mät – P) enligt

atomavstånden enhetsdistansens värmegrader

d_S/d_C (T_g/T)_LOC

——————— = ——————— = b

P/(P_mät – P) (T_g/T)_SUN 14,6497311

effektvärdena Solytans värmegrader

(T_g/T)-värdena kan beräknas (kvoten ger b=14,6497311) liksom d_S-värdet (kubiska, 2,65632 t8 M) samt P-värdet 3,3 T26 W. P_mät-värdet är känt [ENCARTA (1999-2004-) Sun 3,83 T26 W; Wikipedia Sun 2009-03-23 3,846 T26 W] ca 3,84 T26 W. Därmed kan atommedelavståndet d_C i den fasta materien som motsvarar fotometriska anordningens materierum beräknas (eg. kontrolleras), och man finner värdet 2,96 Å. Det är en utomordentlig bekräftelse på sambandets giltighet.

P_mät = P[1+ b(d_C/d_S)] ......................................... fotometriska effekten

fotometriska effektvärdet med

d_C = 2,96 Å och

d_S = (m_Au/r_r)^1/3=2,65632 t8 M=266 Å och

b = 14,6497311 och

P = 3,3011376 T26 W

= 3,84087 T26 W uppmätt värde enligt ENCARTA (1999-2004-)Sun 3,83 T26 W; Wikipedia [NASA] Sun (2009-03-23) 3,846 T26 W

Fotometriska Effekten · beskrivning av mätvärdet

KVANTITATIVA DELEN — Hur Soleffekten beräknas från instrumentell spektroskopisk observation

FOTOMETRISKA EFFEKTEN

Se även KVALITATIVA DELEN ovan.

så räknar man

Uppmätt värde (typiskt) i intensitetsfördelningen för Solkroppens värmestrålning (Wientoppen eller Plancktoppen)

l = 4 983 Ångström = 4,983 t7 M;

Man använder Wiens förskjutningslag (toppvärdet för Planck-kurvskarans primärvärmekurva, se även Plancks strålningslag)

T = k_{2,898 t3 M°K}l^–1

Det ger värmegradens ekvivalent

T = k_{2,898 t3 M°K}(4 983 t10)^–1 = 5806 °K

Antas T-värdet SOM OM Solen vore en absolut svart kropp — utan varje spår av reflekterande egenskaper — fås via Stefan-Boltzmanns strålningslag ytljusstyrkan

P/A = k_5,7t8T⁴ = 6,44 T7 W/M²

Effekten blir med Solradien (fotosfären) r = 6,96 T8 M lika med

P = (4pr²)(6,44 T7) = 3,92 T26 W [BAs9 anger 3,9 T26 W].

Jämförande citat

”Solens effektiva temperatur, 5800 K, är direkt relaterad till dess ytljusstyrka, som är 6,44 × 10⁷ watt/m². Enligt Stefan‑Boltzmanns lag motsvarar nämligen detta strålningsflöde det flöde man kan vänta sig från ytan av en s.k. svart kropp vars temperatur är just 5800 K. Man bör emellertid hålla i minnet att temperaturen varierar med djupet i solatmosfären. Det är i och för sig möjligt att definiera en slags medeltemperatur för de synliga skikten i atmosfären — den effektiva temperaturen är en sådan, och flera andra definitioner, som alla ger något olika resultat, har kommit till användning — men alla dessa definitioner har sina begränsningar.”

BONNIERS ASTRONOMI 1978 s130sp2n

BERÄKNINGEN kan (alltså) inte genomföras fullt ut därför att absorptionskoefficienten som normalt figurerar i Stefan-Boltzmanns strålningslag INTE är känd för Solytan — ehuru man vet att den i vart fall är mindre än 1. Jämför:

”S:s verkliga temperatur undandrar sig beräkningar; den är emellertid större än S:s effekti’va temperatur [den temperatur, som en absolut svart kropp (se Strålning) med samma skenbara storlek som S. måste äga för att utstråla samma värmemängd som S.], vilken beräknats till 5,600°—6,000°.”

BONNIERS KONVERSATIONSLEXIKON X 1927 sp1158

Se även utförligt i kvalitativa delen till

Fotometriska Effekten

Stjärnmassans radiella variation

STJÄRNMASSANS RADIELLA VARIATION — härledning

Med stjärnfysikens fundamentalteorem givet, med yttäthetskonstanten

r = r₀(R/r_R)⁴ = r₀(1+r/R)^–4

fås GRAFISKA INTEGRALEN (för utförlig beskrivning av integral, derivata och differentialbegreppen, se från Relaterad Fysik och Matematik)

ò r₀(1+r/R)^–4 dr = –r₀R(1+r/R)^–3/3 + r₀R/3

= (r₀R/3)[1 – (1+r/R)^–3] ................ ytan växer med r mot gränsvärdet (r₀R/3)

FYSISKA INTEGRALEN är knepigare. Eftersom grafiska ytvärdet har ett bestämt gränsvärde kommer också massan i varianten r=dm/dV att få ett högsta värde. Eftersom ett sådant bara kan motsvara stjärnmassans absolut största värde (m_MAX), måste en konstant (k) införas i varianten enligt

rk=kr₀R⁴r_R^–4=dm/dV. Differentialekvationen blir då

dm = kr₀R⁴ · r_R^–4dV ............................................................. r_R=r+R

med V=4pr³/3. Differentialtransformationen från dV till dr_R blir dV/dr=V’=(4p/3) Dn r³=(4p/3) · 3r²=4pr² som ger dV=4pr²dr med r=r_R. Därmed den fullständiga differentialekvationen

dm = kr₀R⁴ · r_R^–44pr²dr_R = k4pr₀R⁴ · r_R^–2dr_R ;

ò dm = k4pr₀R⁴ ò r_R^–2 dr_R ;

m = –k4pr₀R⁴r_R^–1 ;

Arbetsmassan (m) är noll vid r_R=R; vi bestämmer integralkonstanten vid motsvarande r_R=R:

m(0) = –k4pr₀R³ ;

Arbetsmassan kan då skrivas på den bestämda integralen

m = k4pr₀R³ – k4pr₀R⁴r_R^–1

= k4pr₀R³(1 – Rr_R^–1)

= k4pr₀R³(1 – [1+r/R]^–1)

Vid r=0 blir också m=0. För att få med m_SLIM gäller fullständigt stjärnmassans radiella variation

m = k4pr₀R³(1 – [1+r/R]^–1) + m_SLIM

m = k_STAR(1 – [1+r/R]^–1) + m_SLIM ................ stjärnmassans radiella variation, OBS r räknas från städradien R.

Med kända MAX m vid MAX r och städradien R och stjärngränsmassan m_SLIM kan k_STAR därmed beräknas för varje OROTERAD stjärna direkt enligt

k_STAR = k4pr₀R³ = (m_STAR – m_SLIM)(1 – [1+(r_STAR–R)/R]^–1)^–1 KG = masskonstant för varje specifik stjärna

OBSERVERA ovan att r/R=(r_STAR–R)/R eftersom r måste räknas från R, inte från 0;

k_STAR = k4pr₀R³ = (m_STAR – m_SLIM)/(1 – R/r_STAR) KG

Därmed stjärnmassans radiella variation mellan R och r som ovan enligt m.

k_STAR för Solen är 1,97697 T30 KG (Solmassan dividerad med 1,0060901) med R=4012 M, r_G=6,97 T8 M och m_SLIM=m_0SLIM =1,204 T28 KG.

Stjärnornas effektförbrukning

Med klarläggandet av SOLENS FOTOMETRISKA EFFEKT kan alla (primärt oroterade) stjärnor beskrivas generellt till sin allmänna effektförbrukning.

STJÄRNORNAS EFFEKTFÖRBRUKNING

Från Solens 3:e Ekvation gäller råeffekten

P = A² · r_r²Gc₀/18 ............................. Solens totala temperaturoberoende råeffekt

= A²e₀·1VM^–1C^–1S^–3KG

= 3,3011376 T26 W

Med MASSA-LUMINOSITETSRELATIONEN (konstant volymenergi per kubikkilo) PP_s^–1= (m/m_s)³ ges då för alla stjärnor (Väte-1-bas) motsvarande

P = (m_STAR/m_S)³ · A_S²r_r²Gc₀/18

= (m_STAR/m_S)³ · A_S²e₀·1VM^–1C^–1S^–3KG

Solens kapacitans · Råvärden · Från idealt statisk Solkropp utan avskärmande effekter (HELA laddningsmängden räknas) ·

C = Q/U = R₄₀₁₂ · (4pe₀)_{1,11266 t10} = 4,46399 t7 F; Qbegin=2,46708 T19 C; Qend=Qbegin/2; Ubegin=Qbegin/C=5,52662 T25 V

SOLENS KAPACITANS

Totalt ENLIGT TNED i Solen [Se Solens Energiräkning nedan] bildas i genomsnitt per sekund ca N_e+=15,4 T37 positronmassor e⁺ — av totala elektronladdningen 1,18865 T57 elektronmassor. IDEALT HÄLFTEN kvarstår vid Solenergins slut. Räkningen baseras på TNED-råvärdet från Soleffekten 3,3 T26 W [se fotometriska effekten 3,84 T26 W]. Per sekund och i genomsnitt under Solens hela livstid bränns alltså lika många N_e+=15,4 T37 positronmassor som elektronmassor.

Strålningstrycket garanterar att uppströmningen av det bildade, mera laddningstunga, 2+-joniserade ₂He⁴ från det centrala Solstädets mantelyta uppvägs av ned- eller inströmmande joniserat Väte-1, dessa bägge strömriktningar (netto) tar (således) ut varandra. Återstår: den positronström (i_e+ =Q/t) som bildas från städet, som transporteras till Solytan i kraft av strålningstrycket, och som annihileras i ytan tillsammans med motsvarande e^–. Följaktligen, reala strömmar, finns i egentlig mening bara en konstantström i_e+ enligt

forts.

Solens energiräkning — allmän referens

4([14,5–1,5=13] m_{e 9,11521 t31})c_3T8²=4,26591 t12 J .............................. energin från fyra väteatomer till en helium-4-atom

3,3 T26 W ........................................................................................... Energiutgivningen per sekund enligt TNED, se Solens Råeffekt

Antal H-He-fusioner per S: (3,3 T26 W)/(4,3 t12 WS) @ 7,7 T37

He-4-massa: 4×1,66033 t27 KG × 7,7 T37 = 5,11381 T11 KG @ 5 T11 KG per S

Med konventionella avrundade effektvärdet P = 4 T26 W ges

He-4-massa: 4×1,66033 t27 KG × 9,3 T37 = 6,17642 T11 KG @ 6 T11 KG per S

Antalet 7,7 T37 motsvarar också antalet bildade positronpar per sekund; SEKUNDMEDELVÄRDET FÖR Antalet positroner som ska brännas av per sekund blir alltså

N_e+ = 15,4 T37

Den motsvarande elektronmängden ger laddningen

Q_e– = 15,4 T37 × 1,602 t19 C = 2,46708 T19 C

Energibidraget

Energibidraget totalt per KG i Väte-Heliumfusionerna i Solens fall

FÖRKLARINGAR TILL SAMBANDSFORMERNA

Varje Väteatom bidrar med atomära massdefekten i elektronmassor (e) genom massdefekten för Helium (14,5) minus den för Väte (1,5) enligt

14,5–1,5=13

Massdefektens energibidrag explicit per Väteatom blir (värdena här blir mera noggranna än ovan)

E=mc²=m_{e 9,11521 t31 C}(13)c_{2,99792458 T8 M/S}² = 1,065 t12 J

Antalet likadana atomer i massan M KG med atomvikten U i atomära massenheter u är för samtliga fall

N=M/uU

Väteatomens atomvikt är (avrundat) 1,008 — eller approximativt 1 om vi bara söker grovvärden. För 1 KG Väte gäller antalet Väteatomer

N=(1KG)/u_{1,66033 t27 KG}U_1,008 = 5,97509 T26 @ 6 T26

Energibidraget totalt PER KG i massförbränningen från Väte till Helium blir alltså

E= N · mc² = 5,97509 T26 · 1,065 t12 = 6,36347 T14 J

Detta värde kan användas genomgående i en grovberäkning för alla stjärntyper.

Maximala livslängden räknas sedan via L=E/t via tidsekvationen enligt

t =m₂(E/KG)/L

med m₂ som stjärnmassan.

forts

i_e+ = Q/t = e(15,4 T37)/S = 2,46708 T19 A.

En sfär med halva Solradien genomträngs av denna ström (medelvärdet) med litet drygt 16 A per kvadratmeter.

KONDENSATORLAGEN C=Q/U med U=E/Q=Fr/Q=Q(r · 4pe₀)^–1 ger för spänningen varianten (se Derivata och Integral i Relaterad Fysik och Matematik)

dU/dr=X=F/Q=Q(4pr²e₀)^–1.

Då ges för en sfärisk kondensator [ref. Teknisk Elektricitetslära, E. Danielson Gleerups 1965, s138] differentialekvationen dU=Q(4pr²e₀)^–1 dr med lösningen

òdU=U=òQ(4pr²e₀)^–1 dr = –Q(r · 4pe₀)^–1

Spänningen går mot oändligt då r går mot noll. Distansen r=d måste alltså anställas på en minsta möjliga offsetradie, lika med städradien R=a, från vilken d utgår så att man får lösningen

U=–Q(4pe₀)^–1(a+d)^–1. Integralens bestämda form blir då

U=–Q(4pe₀)^–1(a+d)^–1 – –Q(4pe₀)^–1(a)^–1 = Q(4pe₀)^–1[(a)^–1 – (a+d)^–1].

Kapacitansen C=Q/U blir

C = (4pe₀)[(a)^–1 – (a+d)^–1]^–1 = (4pe₀)[a^–1 – b^–1]^–1

= (4pe₀)_{1,11266 t10} · ab(b – a)

med städradien a=R och stjärnradien b=R+d=r. Eftersom b^–1 är försumbart relativt a^–1 ges direkt praktiskt

C = a · (4pe₀)_{1,11266 t10} ....................... stjärnklotets kapacitans, Farad, a anger stjärnans städradie

Solens städradie är a=4012 meter. Solklotets maximala kapacitans blir alltså

C_SOL = 4,46399 t7 F eller 0,4464 µF.

Värdet motsvaras av en ordinär (liten, vanlig) avkopplingskondensator. Men kolla spänningen:

Eftersom Solen vid sitt slut idealt omvandlat allt Väte-1 till Helium-4, har utgångsladdningen i e^–-stocken halverats genom avbränningen mot positrondelen som bildades från deuteriumfaserna i fusionerna. Med konstant kapacitans C=R(4pe₀)_{1,11266 t10}=Q/U ändras alltså Q från

Qbegin=2,46708 T19 C till Qend=Qbegin/2 med tillhörande spänning

Ubegin = Qbegin/C = 5,52662 T25 V och slutvärde Uend = Ubegin/2 = 2,76331 T25 V

(Nuvärdet ger 5,0511479 T25 V via [SolensNuvarandeÅlder20,82]/[SolensIdealaLivslängd121], se Tidsekvationen).

Solklotets elektronfrihet · Solens Polarisation

från Strålningstryckets Kraftekvivalent

SOLKLOTETS ELEKTRONFRIHET

SOLENS POLARISATION

STRÅLNINGSTRYCKETS KRAFTJONISERANDE INVERKAN garanterar INITIELLT ENLIGT TNED att alla existerande väteatomer i Solklotet från Solens primära bildning blir säkert fullständigt joniserade enligt sambandet

F_T = T_g² · Z(8,54859 t22)(NM^–2°K^–4 VMC)^1/2

Se sambandet för STRÅLNINGSTRYCKETS KRAFTJONISERANDE INVERKAN.

kvantitativt

BERÄKNINGSEXEMPEL H⁺-JONISATIONEN

Med Z=1 och T_g=24 T6 °K som gäller från Solytan ges

F_T = 4,92398 t7 N ;

Väteatomens jonisationsenergi är 13,6 eV eller

E_J = 2,17872 t18 J;

Sämsta fallets kraftpotential (F_T) som sammanhänger med atomens jonisationsenergi (E_J) kan helt säkert fastställas (med angivna d=r_a=0,529Å för Väte och Helium) enligt sambandet