PLANCKRINGEN 2007XI11 · I fortsättning från Fysikens Sjunde Princip · a production · | Senast uppdaterade version: 2011-10-29 · Universums Historia

innehåll denna sida · webbSÖK äMNESORD på denna sida Ctrl+F · sök ämnesord överallt i SAKREGISTER · förteckning över alla webbsidor

atomära massenheten u |

FYSIKENS SJUNDE PRINCIP (PASTOM Principal Structure of Mass) är en direkt följd av energilagen (tredje principen), gravitationen (femte principen) och elektriciteten (sjätte principen) och vilka delar definierar den primära massförstöraren E=mc² som krävs för bildningen av värme och ljus från massförbränningen (m®g) med Solen som det närmast strålande exemplet. Villkoret för en sådan total massupplösning är att massan av princip inte får innehålla några (stela) beståndsdelar. Detta villkor uppfylls av den sjunde principens massekvivalent m=m[n®¥]^–1[n®¥] som visar att massan av princip får förstås som bestående av ett obegränsat antal obegränsat små delar som oupphörligen delas så att någon minsta beståndsdel inte kan återfinnas.

Genom det ytterligare villkoret att materien som sådan, tydligen, inte behöver någon energipåfyllning för att vara just materia, är det lika tydligt att materiens minsta beståndsdelar, atomerna, tvunget summerar nollmoment: en spinnande ring (J=mvr) med massa och laddning som fortsätter att snurra i evighet om den inte omvandlas till värme och ljus. Ringformens elementära matematik skrivs som J=mvr med J som det s.k. impulsmomentet eller rörelsemängdsmomentet (Eng., angular momentum), vilket är samma som Keplermomentet K=vr med massan m inbegripen. Dess mest eminenta form är känd som Plancks konstant h = m_nc₀r_n = 6,62559 t34 JS

[ref. HOP s7–155] (t för 10^–, T för 10⁺) med m_n som neutronringens massa, r_n som neutronringens radie (tyngdcirkeln) och c₀ som ljushastighetens toppvärde, samma som divergensen c enligt resultaten från Ljusets Grundläggande Fysik. Därav den naturliga benämningen Planckringen för atomkärnans mest elementära individ: neutronen. Benämningen ”Planckring” finns (här veterligt 2007XI14) inte i gängse kvarter. Det gör inte heller den följande framställningen som beskriver atomkärnans härledning i detalj.

atomkärnans härledning

Atomkärnans Geometriska Härledning · Atomkärnans Gravitella Härledning

ATOMEN OCH ATOMKÄRNAN DEFINIERAS ELEMENTÄRT FRÅN

PLANCKRINGEN h=m_{nneutronmassan}c_{0toppdivergensen}r_{nneutronradien}

1,67481 t27 KG × 2,99792458 T8 M/S × 1,3196611 t15 M värdena varierar marginellt beroende på standardiserad epok och institutionell metod

För Inledning, se ovan.

1. Högerhandsregeln. Tummen pekar i kraftvektorns riktning J, fingrarna i rotationsriktningen v. 2. Planckringen med impulsmomentet J=mvr. 3. Planckfraktalerna som krävs för att definiera summa nollmoment: ringar i ringar i evighet utan slut definierar massekvivalenten m = m[n®¥]–1[n®¥], n är antalet ringar som växer obegränsat:

Planckringen innehåller i grunden inga beståndsdelar. Bara ren, strukturerad, kraft.

J i praktiken. Ett cykelhjul som hålls mellan händerna i axeländarna och roterar ger ett utmärkt exempel på innebörden av kraftvektorn J. Varje försök att ändra hjulets position i rotationsplanet stöter omedelbart på starkt motstånd.

Planckfraktalerna

Förklaring:

Atomen (kärnan och dess elektronmassa) behöver inte vridas upp eller tankas för att fortsätta snurra: Summan av alla krafter och moment i atomen är noll. Enda sättet för en sådan ekvation att gå ihop, är med en struktur av ±-laddningar (b) med ±-spinn som regleras av ett allmänt impulsmoment (eg., rörelsemängdsmoment) J=mvr som ovan:

mvr + –mvr = 0 = J₀+NJ₁. Eftersom ingen stel del får finnas — på villkor som bestäms från den primära massförstöraren E=mc², se vidare nedan — måste varje ring uppvisa en liknande understruktur (Planckfraktaler), totalt med ringar i ringar i all oändlighet enligt den ekvivalenta massformen m = m[n®¥]–1[n®¥] så att ingen beståndsdel kan återfinnas i m, analogt oupphörlig delning. Vi ska här löpande studera hur ringstrukturen fungerar med de angivna sambanden, och i slutänden se att allt stämmer galant. De närliggande motställda ringarnas förmåga att förinta eller annihilera varandra fullständigt är avgörande för giltigheten av den primära massförstöraren E=mc² som ger värmen och ljuset (m®g), se Solen nedan, och som produceras genom induktionens inverkan ur massdestruktionen: motsatta spinn och laddningar tar ut varandra. Som redan formulerats i Energilagen bevaras accelerationen som komponent i massan genom induktionen (motsv. Newtons tredje lag) medan den gravitella eller kvalitativa massdelen försvinner med m-strukturen. Observera att denna beskrivning är högeligen allmän och elementär. De beskrivna Planckringarnas oändliga toroidala fraktala struktur, genom de elektriska (Q) och mekaniska (m) detaljerna, framställer hela ämnet naturligt på akronymen TNED (Toroid Nuclear Electromechanical Dynamics), eller Toroidnukleära Elektromekaniska Dynamiken. Därmed framstår impulsmomentet (J=mvr) med Plancks konstant i ringen h=mcr som en strukturkonstant.

Solen FÖRBRUKAR MASSA KONTINUERLIGT. Massan förintas och dess inneboende energi överförs på andra massor genom värme och ljus (m®g) enligt

e^– + e⁺ = 0 ............... laddning

s_e– + s_e+ = 0 .............. spinn (rörelse)

m_e– + m_e+ = 2m_e ......... massa

Överföringen sker INDUKTIVT (se induktionens elementära definition) enligt COEI (Conservation of energy by induction)

U_ind = E=^UQ/Q_s = L(di/dt)k = Lk = kRTQ/T² = kRQ/T = kRI = kU. Massans kvalitativa struktur (E/c²) förintas, men energin bevaras. Jämför även från Energilagen:

Då m en gång förintats, kan det sedan inte återskapas. Dock kan massans energiekvivalent substituera massan enligt den redan experimentellt välkända kvantitativa ekvivalensen

E = (m®g)c² = (m¬g)c²

Dvs., ett kvantitativt utbyte massa-energi kan alltid bildas. Formen (m®g) som sådan är dock kvalitativt irreversibel: m kan förintas, men inte återskapas.

Primära massförstöraren, E=mc² där m omvandlas till ljus och värme (här generellt gamma, g) genom induktionen (m®g), utgör Planckringens grundval: den allmänna energiförsörjningen. Ytterst för vår del har den upphov i Solen och stjärnorna (och i mindre omfattning från de naturligt radioaktiva grundämnena i Jordkroppen).

De konstant spinnande ringarna i Plackstrukturen (illustrationen ovan, detalj 3) sammanhålls, tydligen, inbördes av magnetiska krafter liknande den sammandragande magnetiska kraften mellan lindningsvarven i en vanlig teknisk elektrisk spole. Enda principiella skillnaden är att Planckringarnas olika laddningsringar med motsatta spinn i netto ger motsvarande ekvivalenta lika ringar med samma spinn och laddning. Den magnetiska effekten i netto är densamma som i en normal enkellagrad elspole.

deplacementet

NEUTRONENS NEGATIVA KÄRNMAGNETISKA MOMENT

+ protonens kärnyta + neutronens kärnyta

| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |

– –

Bildkopia nedan av ovanstående textoriginal i WORD 2000 — efter upptäckt Apr2010 att SAMTLIGA TESTADE WEBBLÄSARE Internet Expolorer 7, Internet Expolorer 8, Google Chrome, Netscape, Mozilla Firefox, Opera vill ha det på annat sätt: Är webbläsaren korrekt utformad av programmakaren ska skillnaden mellan bildoriginalet nedan och textalternativet ovan vara noll. Se även en tydligare illustration i LADDNINGSDEPLACEMENTET. Kommer det internetverktyg snart som kan visa naturfysiken? Därför att nu är det — tydligen — så dåligt som det någonsin kan bli.

Genom ett ytterst litet (positivt) deplacement mellan ±-ringarna, alltså en liten toppförskjutning så att ringarna inte ligger helt jämnt med varandra i ytan och vilken detalj bekräftas av det faktum att neutronen uppvisar ett negativt kärnmagnetiskt moment, uppvisar Planckringen en ytterst sinnrik elektrodynamisk mekanik som hindrar ±-ringarna att attraheras fullt ut inbördes, vilket skulle leda till omedelbar förintelse; Deplacementet fungerar tydligen så, i försorg av ringens toppspinn och därigenom dess magnetism, att ±-laddningarna drivs ifrån varandra med negativa inåt och positiva utåt så att deplacementet tenderar att förstärkas. Nettoeffekten blir att den inbördes elektriska attraktionen mellan ±-ringarna motverkas. Se utförligt i CENTRALKONTAKTERNA. Se även i Neutronens Sönderfall.

Deplacementets ytterligare förskjutning innebär emellertid att jämvikten eller tyngdcirkeln i Planckringens J=mvr rubbas: Då m strävar att dra in sig mot centrum är det tydligt att r strävar att reduceras. Men det går inte enligt det konstanta J=mvr. För att motverka ändringen och därmed återställa balansen J, svarar alltså neutronen på enda tillgängliga sättet: Att föra ut precis så mycket ekvivalent kärnmassa att balansen i tyngdcirkeln återställs, medräknat energiförlusten i ombyggnadsarbetet (m®g) som motsvarar en viss massdefekt.

Resultat: Neutronen är instabil och sönderfaller (inom 12-14 minuter) till en Väteatom i formen av atomkärnan eller protonen med sin omgivande elektronmassan eller elektronen. Kärnan ansvarar alltså för att den slutliga balansen netto i laddningsfördelningen kärna-elektron är exakt noll. Därmed framstår kärnladdningen (+e) som omvänd på elektronladdningens belopp (–e). Så börjar historien.

atomkärnans

inkompressibilitet

Planckmomentet J=mvr garanterar att ringen inte kan komprimeras: Enda sättet att minska r i det konstanta mc₀r är att öka m. Atomkärnan, konstant m, kan inte komprimeras. Men det står också klart redan genom elektriska kraftlagen F=k(Q/r)² via massekvivalenten m = m[n®¥]^–1[n®¥]; Med analogt obegränsat avtagande r är det tydligt: atomkärnan står redan på noll. Se även i ATOMKÄRNANS FORMBEVARANDRE KRAFT.

Med högerhandsregeln tillämpad genom hela den fraktala ringstrukturen, så att varje närliggande två fraktalnivåer summerar nollspinn enligt grundformen

mvr + –mvr = 0 = J₀+NJ₁, kommer varje ytterligare lägre fraktalnivå för v-faktorn att växa från toppvärdet v genom ledformen nedan där k betecknar en principiell fraktal delningsfaktor för varje fraktalnivå,

v, vk₁, vk₁k₂, vk₁k₂k₃, vk₁k₂k₃k₄, vk₁k₂k₃k₄k₅, …

Byggnaden för de fraktala ringspinnen summerar en bild med en nettoeffekt som visar HUR en godtycklig punkt på toppringens yta inte uppvisar någon rörelse alls enligt de omväxlande riktningarna i v-faktorns spinn och som tar ut varandra då fraktaldjupet avancerar mot oändligt och vi växlar betraktelsen mellan de bägge rätvinkliga fraktala orienteringarna. Detta är också det villkor som måste uppfyllas för att vi ska kunna betrakta bara ett spinn åt gången — därför att varje annan ordning kommer att splittra hela byggnaden på de individuella spinnen (erinra varje försök att ändra riktning på det roterande cykelhjulet: det går inte utan tillförande av energi, och någon sådan bensinstation har inte atomen), som betyder ingen modell alls. Hela toppringen kan med detta resultat därmed förstås rotera (spinna) på en ekvivalent stel ringkropp. Vilket vill säga: spinnet relaterar till toppringens bägge närmast inre rätvinkliga spinn, alltså som redan noterats 0 = J₀+NJ₁. J₀ längst upp med J₁ närmast under och N antalet (stela) ringar i J₁:

n(m/n)(v·k)(r/k) = mvr ;

NJ₁ = J₀ ;

J₀ + NJ₁ = 0

Med andra ord: Enbart genom framträdandet av Plancks konstant (h=mvr), får atomkärnan inte förstås som en statisk solid homogen substans innehållandes en samling partiklar. Atomkärnan enligt Plancks konstant måste istället förstås som en dynamisk, ihålig fraktal ringbyggnad helt utan beståndsdelar, en massans fundamentalform, helt omöjlig att relatera till någon materiell modell. Den främsta egenskapen, således, hos Plancks konstant h:

alla våglängder

h är fraktalt: E=hf=(h/n)nf. Vilket betyder — samt upplöser en stor klassisk svårighet i modern teoretisk kärnfysik: Våglängder direkt från noll innefattas i Plancks strålningslag. De finns redan där, men i modern akademisk teori kan man inte förklara dem, eller ens beskriva dem, därför att deras blotta närvaro kräver oändlig energi enligt E=hf: Med konstant h och obegränsat växande frekvens f=c/l, analogt obegränsat avtagande våglängd l, måste tydligen Planckenergin (E=hf) växa över alla gränser. Ett fraktalt h däremot löser den knuten galant: kortaste våglängderna motsvarar de minsta och mest sublima energierna Atomkärnan med toppringen J₀ bildar gränsformen. Ekvivalenter är ekvivalenter.

ATOMKÄRNANS EXAKTA FORMBILD

hur atomkärnan ser ut, forts. frn. atomkärnans härledning

kärnfysikens

J_0K + NJ_1K = 0

HUR BILDEN AV ATOMKÄRNAN

FRAMTRÄDER

PLANCKRINGEN eller analogt det allmänna sambandet för impulsmoment J=mvr visar hur atomen måste definieras med utgångspunkt från

NEUTRONEN h=m_nc₀r_n,

den primära massförstöraren E=mc²,

samt den därav följande massans principiella struktur som inte tillåter några beståndsdelar enligt

m = m[n®¥]^–1[n®¥]. Vilket vill säga: Atomen måste skrivas på nollformen

0 = J₀+NJ₁

Därmed är i princip atomkärnans byggnad identifierad. Dess exakta form kan beräknas genom Planckstrukturens fraktala toroidsystem via TOROIDMATEMATIKEN på de bägge toppnivåerna J₀ och J₁, enligt bestämningen av N-faktorn i den senare, och med hjälp av kubgrafen r=r₀A^1/3 som den approximativa grunden för atomkärnans tillväxt från grundindividen A=1 och därmed radiella grundreferens. Kubgrafen har (också, nämligen) visat sig approximativt korrekt enligt experimentella observationer [HOP]. Kubgrafens härledning är ytterst enkel och ges i särskild artikel som här förutsätts bekant.

derivering

Råsambandet för summan av A stycken ihåliga toroider som bildas av toroiden A=1

R_A=r_A[(cos 180°/N)^–1–1]+2(r_A+r²mA/r_A) i PREFIXxSIN

beskriver Plancktoroidens formfaktorer genom de bägge variablerna N, antalet underringar, och m, förhållandet i underringen mellan dess ringtjocklek och den närmast längre ner i strukturen liggande ringtjockleken. R_A (=r) anger toppradien, och r_A anger radien i underfraktalen. För att kunna lösa ut formfaktorerna, måste R_A-sambandet deriveras (se r-sambanden nedan) för att i slutprodukten få fram mesta möjliga kompakta produkt och därmed mesta möjliga energihushållning. Därefter måste parametrarna slutligt bestämmas med hjälp av någon mätpraktiskt förankrad referens, vilket sker med hjälp av den nyssnämnda approximativa kubgrafen. Resultatet redovisas nedan.

KÄRNRADIERNA 2007XI11 | Grundredovisning i sammanställning från DYNAMIKENS GRUNDER 1995X

Kärnradierna — Del I

ATOMKÄRNANS EXAKTA GEOFYSIK eller — Atomkärnans härledning I —

KÄRNRADIERNA GENOM PLANCKRINGEN

Så framträder bilden av NORMALTILLSTÅNDETS atomkärna. Se även från Inledningen.

Se även Kärnradierna i Resultatredovisning.

KÄRNRADIERNA GENOM PLANCKRINGENS NÖDVÄNDIGA MASSFRAKTALER m=m·[n®¥]^–1·[n®¥] för att satisfiera fullständig massupplösning utan stela beståndsdelar enligt E=(m®g)c² (Principal Structure of Mass) [från Fysikens 7:e princip]

r = f (A)₁ · f (A)₂ · f (A)₃ · … ju flera parametrar som tas med, desto noggrannare blir beskrivningen … Vi börjar med den första:

r = f (A)₁

= [2r₀/(2[m+1]+K)]Ö 2mA(2+K) = k · r₀A^1/2 .......... råsambandet för toroidradierna efter deriveringen, gäller från A=2

k = [Ö 2m(2+K)] · [1/(m+1+K/2)]; växande m ger avtagande k (mot 0), växande N ger växande k (mot 1)

K = [(cos 180°/N)^–1–1] i PREFIXxSIN

N = antalet underringar i första underfraktalen, teoretiskt minst 3 för att bilda ett spinnplan (J)

m = toroidens formfaktor i första fraktalen (ringdiametern/ringtjockleken), teoretiskt större än minst 2

A = masstalet

r₀ = neutron-protonradien (skillnaden mellan dessa är marginell och frånses här), gäller för A=1

0 = J_0K + NJ_1K, atomkärnan-atomens allmänna impulsmomentsekvation (»impulsekvationen»)

N3m20

0 Ø₁ Ø₂

| | |

: tillståndsbild utan toppspinn. I praktiken:

N3m20

m-FAKTORN Ø₂/Ø₁

m bör idealt vara (relativt) stort (vilket betyder en spinkig inre kärntoroid):

Stort m garanterar (nämligen) att den massförskjutande inverkan från neutronens negativa kärnmagnetiska moment får så liten slaglängd som möjligt (vilket återfaller på Ø₁) och därmed under så kort tid som möjligt, vilket begränsar det momentets metriska dynamik på atomen som helhet och därmed effektiviserar (optimerar) sönderfallets inre dynamik (på tid och distans, och därmed ett minimum av ombyggnadsenergi, analogt minimal massdefekt).

N3m20

Faktorn k: Växande m ger avtagande k (mot 0), växande N ger växande k (mot 1); m måste vara teoretiskt större än minst 2, och N måste vara minst 3 för att kunna bilda ett spinnplan för impulsmomentets ekvivalenta atomära grundform J_0K + NJ_1K=0: summan av alla moment i atomen är noll; En atom kräver ingen påfyllning för att fungera, den är ett passivt perpetuum mobile: den spinner i evighet (om den inte omvandlas till värme och ljus).

— Men hur kom du fram till N=3?

— Eftersom, teoretiskt, matematiskt, enklaste vägen att pröva fram Nm blir att hålla N på minimum (alltså 3)

— då N i annat fall leder till att toroidgrafen (r=kr₀A^1/2) drar iväg uppåt, långt över grundgrafen (kubgrafen, orange) till jämförelse och vilket skulle leda alldeles fel med just kubgrafen som approximativ jämförande grundreferens

— blir det givet att den faktor som per störst precision bestämmer mittpunkten i balansen mot kubgrafen (r=r₀A^1/3) blir m-faktorn:

N=3 är alltså i princip redan givet från grunden: minsta möjliga nominella avvikelse från kubgrafens grundreferens.

Med skärningarna mellan graferna ungefär i mitten av nuklidspektrat (A_max ca 270, men egentligen max 240 med Uran-238 som det naturligt tyngsta grundämnet), ges

m=20 med N=3 analogt k = 0,440460982.

Alla prövningar hittills (i min historia från 1993 till nu 2007) har enbart bekräftat den bilden. Se vidare i

RESULTATREDOVISNING KÄRNRADIERNA.

FRÄMSTA EXEMPEL: se neutronkvadraten: Atomvikterna.

Det fins också en annan (oberoende) del som verifierar N=3-modulen. Se vidare i Kvanttalen

— utan N=3 blir det svårt att få ihop det rent matematiskt.

h=m_nc₀r_n

Se härledning från Planckringen.

Atomkärnan 3Dmodell Simply 3D °

Därmed är atomkärnan känd — J_0K + 3J_1K = 0

SE även i ATOMKÄRNANS DIMENSIONER.

Se även i KÄRNRADIERNA Resultatredovisning nedan.

ATOM- OCH KÄRNFYSIKENS TVÅ KUNGSEKVATIONER

J_0K+3J_1K = 0 impulsekvationen

F_BT + F_eZ = 0 kraftekvationen

atomens impulsekvation

J_0K+3J_1K = 0

tyngdcirkeln

Atomens tyngdcirkel — med början från härledningarna i Planckringen

ATOMKÄRNANS GEOMETRI tillsammans med de primära toppspinnen

(J_0K och J_1K) definierar ett nollmoment som återfaller på en ekvivalent tyngdcirkel: tyngdcirkeln definierar medelradien (r) för ringmassan (m) genom toppdivergensen (c₀) enligt impulsmomentet J=mvr. Riktningen för de tre toppringarnas samlade impulsmoment 3J_1K tas ut av toppspinnets impulsmoment J0K så att summan blir noll på tyngdcirkeln enligt J_0K+3J_1K = 0.

BTfältet

Vänster: atomens kraftekvation F_BT + F_eZ = 0. Höger: tyngdcirkeln enligt J_0K+3J_1K = 0.

Atomkärnans allmänna magnetiska yttoroidfält (B_T)

Ringspinnet enligt högerhandsregeln bildar genom impulsmomentet J₁ på kärnstrukturen ett magnetfält (B_T) med den riktning som utpekas i ovanstående illustration enligt topptoroidfältet B_T. Genom den svagt positivt laddade atomkärnans toppspinn (samma riktning som för B_T ovan) ges ett motsvarande magnetiskt topptoroidkärnfält (B_K) med samma riktning som för J genom kärnbrunnen.

atomens kraftekvation

F_BT + F_eZ = 0 ....................... se även ovanstående illustration

Kraftekvationen

OM B_T utverkar någon influens på elektronmassan utöver vad som ingår i balansräkningen för atomkärnan — summan av alla moment och krafter är noll enligt J_0K+3J_1K = 0 — måste B_T-kraften F_BT uppvägas av en lika stor och motriktad kraft, enligt Newtons tredje lag (se ändringslagarna). Eftersom influensen bara kan komma ifråga om elektronmassan kommer utanför kärnan, kan motkraften bara vara kärnattraktionen F_eZ: kraftvägen blir i bägge fallen densamma, via c. Då gäller kraftekvationen

F_BT + F_eZ = 0

Därmed bibehåller kärnan balansräkningen i sin utvidgade form som atomen per exakt matematisk fysik.

Ekvivalensen mellan krafterna innebär, tydligen, en sluten NOLLRESISTIV bana som den kärnbundna elektronmassan följer. Elektronkomponenten bibehåller den hastighetskomponent (v_t) den hade då den lämnade kärnan, och återkommer med samma belopp. Den slutna banformen bestäms då av kurvaturen för komponentfältet F_BT+F_eZ=0 som verkar på v_t. Se vidare i elektronmassans komponenter.

ENERGIN i kraftvägen för F_eZ mellan kärna och elektronelement grundlägger vektorhärledningen till spektrum och kvanttalen (se Spektrum och Kvanttalen).

Kemikopplingen. ALLA ATOMER som satisfierar balansräkningen F_BT+F_eZ=0 är atomer som beskriver slutna elektriska flödessystem motsvarande en ideal elektrisk isolator. FLERA ATOMER kan då forma atomsystem om, och endast då, deras summadynamik satisfierar ovanstående enkla balansräkning. Det betyder att de kan dela på elektronmassor antingen i 1. ett gemensamt centralflöde via F_BT eller i 2. en gemensam energidelning via F_eZ, eller 3. en kombination av dessa enligt

(F_BT+F_eZ)₁+(F_BT+F_eZ)₂+(F_BT+F_eZ)₃+…+(F_BT+F_eZ)_n = 0

KÄRNRADIERNA resultatredovisning

Se härledning från Kärnradierna genom Planckringen.

KÄRNRADIERNA 2007XI11 | Grundredovisning i sammanställning från DYNAMIKENS GRUNDER 1995X

Svarta ringar, mätdata på 19 nuklider från NUCLEAR PHYSICS (år?) av Irvin Kaplan s387 Table 16–5 (från prof. Otterlund Lunds Univ. 1996)

Kubgrafen : r = r₀A^1/3 ................................................... räknas från A=1

YtToroiden : r = (0,4404609)r₀A^1/2 ............................... räknas från A=2

Linjära: r = r₀(1,15–A/900) ............................... räknas från A=2, se massa-spinnkompensationen

Transient: r = r₀[1+x(3+x⁵)^–0.7] .................................. x = (A – 2)/15, räknas från A=2, se massa.täthetskompensationen

Slutgrafen : r = (1,15–A/900) · [1+x(3+x⁵)^–0.7] · (0,4404609)r₀A^1/2, räknas från A=2, r₀=1,37 t15 M

KUBGRAFEN r=r₀A^1/3 (orange kurva) är den approximativa grunden och utgångspunkten i härledningen till atomkärnans formfysik. Den härleds helt enkelt med föreställningen — till att börja med som en grov referens — att atomkärnan är en homogen kropp likt en (sfärisk) vattendroppe. Alla atomkärnor bildas som en summa av en minsta kärnindivid A=1 (neutronen-protonen), vilket leder direkt på kubgrafen, sambandet r=r₀A^1/3, se särskild härledning.

PLANCKRINGENS YTTOROID kr₀A^1/2 (blå kurva) nödvändiggörs ur energilagen som leder till massans struktur och som krävs för att kunna förklara den primära massförstöraren E=mc²: Omvandlingen till värme och ljus från massa (m®g) som tas till energin för arbetet som omsätts då atomerna byggs upp, eller generellt massdestruktion enligt E=mc², kräver att massan inte får innehålla (stela) beståndsdelar. Massans rörelseform beskrivs elementärt på impulsmomentet eller ringen J=mvr generellt. Plancks konstant (J=h) innefattar redan grundindividen i den analysen enligt h=m_nc₀r_n, neutronmassan · toppdivergensen · neutronradien, och är därför självskriven här. Därav toroidmatematiken: atomkärnorna förenas primärt på yta, inte på volym.

ATOMENS GRUND DEFINIERAS h=m_nc₀r_n med

m_n = 1,0086652u ..................... neutronmassan, 1u=1,66033 t27 KG [ENCARTA 99 Molecular Weight]

c₀ = 2,99792458 T8 M/S ....... toppdivergensen

r_n = 1,3196611 t15 M ............ neutronradien

Definitionen gäller neutronens ekvivalenta tyngdcirkel med Plancks konstant h=6,62559 t34 JS [ref. HOPs7-155].

ATOMEN DEFINIERAS AV PLANCKRINGEN h=m_nc₀r_n

kärnrad. forts.

Parameterdelarna i sambandet kr₀A^1/2 (Planckradierna) specificeras ur en derivering av ringens (toroidens) formfaktor då flera ringar förenas till större — vilket hur man än räknar leder till att atomkärnan med masstalet A=2 får ett yttre omfång som är mindre än grundindividens A=1. Detta beror på att grundformen A=1 är (betydligt) mindre kompakt än produkterna från A=2. Se utförlig beskrivning i m-FAKTORN.

Se även nedan i särskild verifikation genom HOP-källan i Deuteronradien i HOP.

Deuteronradien i HOP. Referensen HOP [s9-210sp1ö] visade sig innehålla ett avgörande svar. Grundformen för toroidmatematiken förutsäger en radie på 62% av r₀ för ₁H². HOP avhandlar i aktuell artikel bestämning av deuteronradien genom spridningsförsök, uttryckt via olika matematiska samband. Något direkt värde anges inte, enbart ett allmänt uttryck vars lösning dock är en andragradsekvation. Lösningen ger tvenne svar på deuteronens radie. Det ena är 315% av r₀, det andra 77%. Medan det förra är osannolikt stort, är det senare en ren kvalitativ fullträff — betydligt mindre än 1. Toroidmodellen kan alltså inte (enkelt) avfärdas på den punkten: den innefattar resultatet.

Eftersom kubgrafen (orangea kurvan) också enligt observationer sägs uppvisa en approximativt hyfsad experimentell motsvarighet, kan Planckradiekurvan (blå) avstämmas ungefärligt mot kubgrafen (orange) för att därigenom bestämma Planckringens, alltså atomkärnans, motsvarande formfaktor. Med en ungefärlig delning av (det kända) kärnspektrat i två lika hälfter, med skärningen mellan Plackradierna och kubgrafen ungefär i mitten (här ca A=135), framgår så Planckringens formfaktorer Nm enligt toroidaggregatet N3m20 för A=1. Värdet på k blir då 0,440460982.

Faktorn k har (nämligen) parametrarna [Ö 2m(2+K)] · [1/(m+1+K/2)] med K = [(cos 180°/N)^–1–1] i PREFIXxSIN: växande m ger avtagande k (mot 0), växande N ger växande k (mot 1); m måste vara teoretiskt större än minst 2, och N måste vara minst 3 för att kunna bilda ett spinnplan för impulsmomentets ekvivalenta atomära grundform J_0K + NJ_1K=0: summan av alla moment i atomen är noll; En atom kräver ingen påfyllning för att fungera, den är ett passivt perpetuum mobile: spinner i evighet (om den inte omvandlas till värme och ljus).

Eftersom, teoretiskt, matematiskt, enklaste vägen att pröva fram Nm blir att hålla N på minimum (alltså 3) då N i annat fall leder till att den blå grafen drar iväg uppåt, långt över grundgrafen (orange) till jämförelse, blir det givet att den faktor som per störst precision bestämmer mittpunkten i balansen mot kubgrafen blir m-faktorn (»ungefär 20» ger ovanstående), analogt k = 0,440460982.

JUSTERADE PLANCKRADIERNA (röd kurva) bildas ur grundkurvan (blå) med beaktande av att ytformen inte inbegriper någon massfördelning i Planckringen med växande A: med hänsyn till den nödvändiga fraktala ringstrukturen i Planckringen går masstätheten mot oändligt i toroidytan då antalet fraktala nivåer går mot oändligt (se Atomkärnans Gravitella Härledning). Det finns (främst) två allmänna justeringar som måste genomföras för att kompensera yttoroidens brist på denna punkt och som i slutänden medför den ovan avbildade röda funktionskurvan, se Masstäthetsdistributionen och Yttäthetskompensationen. De svarta ringarna till jämförelse är kärnradievärden från experimentella mätdata (Kaplan-Otterlundbidragen) [från den stora experimentalepoken under 1950-talet].

Från resultatet av Planckringen i KÄRNRADIERNA GENOM PLANCKRINGEN

ATOMKÄRNANS ALLMÄNNA

ELEKTROGRAVITELLA EGENSKAPER

Från Energizonen i Potentialbarriären från Ljusets Gravitella Beroende

ATOMKÄRNANS ALLMÄNNA ELEKTROGRAVITELLA EGENSKAPER

I särskilt resultat från KÄRNRADIERNA GENOM PLANCKRINGEN

Eftersom naturkonstanten c₀ bevaras oberoende av gravitationens inverkan enligt kraftvektorledet F_c = F_c0 – F_G, samt även elektriska konstanten bevaras enligt

R₀c₀=(±1)R_max(±1)ç₀, kan tydligen — oberoende av gravitationens inverkan — Planckringen, eller »atomkärnans egen inre övergripande elektrogravitella-magnetiska oändligt fraktala massfysik», likväl beskrivas på energizonens ekvivalent c₀/2=c_z MED ett motsvarande internukleärt ekvivalent fristående w=c (enligt redan tidigare berörda grundsatser)

1a. varje masskropp (m) har sitt eget särskilda g-fält oberoende av samverkan och interferens med andra kroppars g-fält (superpositionsprincipen)

1b. divergensen bestäms lokalt av gravitationen genom kraftvektorledet F_c0 –F_c– F_G=0 som en med gravitationen förbunden egenskap, oberoende av interferens och samverkan med andra kroppars gravitella, elektriska eller magnetiska fält, vilket garanterar bevarandet och konserverandet av c₀

Dvs., atomkärnans fysik kan beskrivas I EKVIVALENS MED KONSEKVENSEN att atomkärnans fraktala ytstruktur — en direkt konsekvens av Plancks konstant, se från Planckringen — konserverar en egen absolut och fristående strukturell g-dominans i bevarandet av c₀ och som inte kan förstöras eller ändras, oberoende av interferens och samverkan med makrofysikens övergripande yttre dominanta g-fält. Energizonen kan alltså sägas bevaras EKVIVALENT oberoende av makrogravitationens styrka — därför, nämligen, att atomkärnan, som härletts ovan, grundas på en obegränsad toroid fraktal ihålig ringstruktur där tätheten går mot oändligt med växande fraktaldjup. Detta gör det (nu) möjligt att i detta skede härleda atomkärnan också på dess strikt gravitella form — och som garanterat ligger utanför den moderna akademin möjligheter (Se Einsteins Ekvation), se Atomkärnans Härledning II. Det betyder alltså att atomkärnan är okänslig för makrogravitationens inverkan.

Eftersom principalringen med c₀/2=c_z närmar sig noll obegränsat med växande fraktaldjup och därmed med obegränsat växande täthet innefattar alla möjliga grader av motsvarande yttre makrogravitationer, finns ingen möjlig makrogravitation, hur stark den än är, som kan ”döda” eller ”stänga av” atomkärnans elektromagnetiska funktion.

Det enda som händer om makrogravitationen växer obegränsat är att atomkärnan bara blir ”hårdare”, analogt mera em-avstängd i sin näryta. Energizonerna c₀/2=c_z bevaras i vilket fall inom atomkärnans fundamentala massform.

Ekvivalenter är ekvivalenter.

Hur kan Q koppla till massytans c=0?

Dynamiken

I och med att divergensen, analogt det elektrostatiska fältet, bygger på massans g-fält, nämligen genom divergensens g-beroende och därmed bevaras i samma mening som massan bevaras — e-fältet definieras av g-fältet — finns alltid en dynamiskt levande och med gravitationens verkande garanti (Se GcQ-teoremet) absolut koppling mellan potentialbarriären och massan. Om partikeln påverkas elektriskt, vilket innebär att fältpunkternas potentialer påverkas, dras centralmassan automatiskt med eftersom e-verkan ytterst sett grundas på partikelns g-fält. Och omvänt, om partikeln påverkas rent mekaniskt följer dess omgivande potentialbarriär med allt eftersom kroppens g-fält antar andra positioner med kroppens förflyttning.

Innan det stod klart att denna avancerade dynamik saknar upphov (Se Energilagen: om energin saknar upphov, gör massan det också) uppstod (i min historia) den till synes dräpande svåra frågan hur man skulle förklara den elektriska verkan i potentialbarriären då ju barriärens kontakt med partikelytan går via c=0. I och med energilagen som säger att massan saknar upphov därför att energin gör det, och därmed att dynamiken redan är uppkopplad via g-fältet och därmed e-fältet som grundat på divergensen c, samt det avgörande kraftvektorledet F_c0 –F_c– F_G=0 som förklarar c i detalj genom gravitationens samtliga möjliga fall, elimineras denna svårighet fullständigt. Laddningen är, som massan och spinnet, utan upphov. Med dessa klarlägganden förklaras alla elektrofysikens fenomen med utomordentlig skärpa och exakthet.

[c0.docs99].

atomkärnans g-härledning

Se även Atomkärnans Härledning I i KÄRNRADIERNA GENOM PLANCKRINGEN

ATOMKÄRNANS GRAVITELLA HÄRLEDNING — Atomkärnans härledning II — MASSANS Eller

GRAVITATIONENS FUNDAMENTALFORM

ATOMKÄRNANS MASSA LIGGER INTE I DESS VOLYM UTAN I DESS YTA: Planckringens strukturfraktal h=mvr med massekvivalenten m = m[n®¥]^–1[n®¥] garanterar att masstätheten går mot oändligt som fraktaldjupet ökar: Atomkärnan är en utpräglad (oändligt ihålig) skalbyggnad vars yta i princip är oändligt hård men samtidigt oändligt tunn. Vi studerar hur.

ATOMKÄRNAN HÄRLEDS ENLIGT TNED från PLANCKRINGEN h=m_nc₀r_n ur gravitationen=massan

från den primära massförstöraren E=mc² som enligt energilagen grundlägger en massans fundamentalform genom Planckringen (J=mvr) med massekvivalenten m = m[n®¥]^–1[n®¥].

ATOMKÄRNANS GRAVITELLA HÄRLEDNING ENLIGT RELATERAD FYSIK görs från gravitationslagen

F=ma=Gm₂m/r² genom energilagen (POM) som en fundamental massform (PASTOM) genom potentialbarriärens ring J=mvr.

m = [n®¥]m/[n®¥] = [n®¥]m’; m’= n^–1(F/a) = F(an)^–1 = F/a’ .............. basic (PASTOM)

a’ = an = nGmr^–2=Gmn^–1(rn^–1)^–2=Gm’(r’)^–2 ; a I FORMYTAN växer OBEGRÄNSAT med n®¥

a’ = Gm’(rn^–1)^–2 ........................................................................... aktuella fallet, m&r®0

= nGmr^–2 .................................................................................. fast r, m®¥

· Den fundamentala massformen m = m[n®¥]^–1[n®¥] innehåller alltså inga partiklar;

· massa består av ett obegränsat antal masselement som oupphörligen delas så att någon minsta massdel inte kan återfinnas

· massa är ställen utan ljus c=0 — som bevarar det GENOM GRAVITATIONEN F

· Atomkärnan består inte av några partiklar, utan en ytterst sammansatt GRAVITERANDE kraftväv F/a’ med utanpåliggande elektriska och magnetiska fält — som följd av att hela kärnmassan fragmenterar på ringfraktalerna där a’®¥ så att någon minsta beståndsdel inte kan återfinnas, m’®0

· Plancks konstant är SÅLEDES en fraktal strukturkonstant E=hf=hn^–1nf=h_n f_n, n®¥;
högsta frekvenserna i djupaste delarna med lägsta energierna

· det finns ingen våg-partikeldualitet i fysiken kärnan är ett elektromekaniskt svängningssystem (mvl=h)

· massan konserverar laddningen via Potentialbarriären (c₀/2)

· masstätheten r I FORMYTAN växer obegränsat med växande n

r = n²m · [V_tor=(2p²)r_T²r]^–1 ............................................................. r>r_T, fast V, m®¥

= n2m · [V_tor=(2p²)r_T2n^–2r]^–1 ...................................................... fast m, V®0

= n2mn^–1[V_tor=(2p²)r_T2n^–2rn^–1]^–1 ............................................... aktuella fallet, m&V®0

FRAGMENTERINGSKRAFTEN kan bara upphävas genom en ±bn-struktur: SUMMA NOLLSPINN, SUMMA NOLLADDNING: attraherande massor som upphäver fragmenteringskraften F och därmed nollzonerna (m®g):

· a överförs på andra massor via induktionen (COEI), således går ingen energi förlorad

Giltigheten av den primära massförstöraren (E=mc²) från energilagens andra huvudsats (m®g) beskriver massan på en obegränsat fraktalt delbar total form utan partikulära beståndsdelar vars fundamentala matematiska fysik innefattar ett impulsmoment J=mvr eller ringen. Atomkärnans form är därmed given som ringar som består av ringar i all oändlighet. Den aktuella ihåliga toroidformen framkommer genom att jämföra den idealt kompakta toroidformens multiplicitet (proportionaliteten mellan massa och laddning vid fusion) via en heltalsbaserad (A) kubanalogi

r = r₀A^1/3 (r₀ atomkärnans grundradie) med yttoroidens matematik, kr₀A^1/2. Medelformen (en atomkärna drygt i mitten av det naturliga nuklidspektrat, runt A=135) motsvarar N3m20-aggregatet eller grundnukliden som beskriver neutronens-protonens fysiska geometri. Se från KÄRNRADIERNA GENOM PLANCKRINGEN (Atomkärnans härledning I). Övriga tyngre kärnor följer sedan av grundnuklider som förenas till större kärnor.

N3m20 verifierades (1994) speciellt i analysen av kollisioner mellan spinnpolariserade protoner (från artiklar i Scientific American 1979 och 1987, Alan D. Krish: May 1979 The Spin of The Proton frn. s.58 och August 1987 Collisions between Spinning Protons frn. s.32). Neutronkvadraten ger toroidmodellen dess slutliga bekräftelse genom matematiken för atomvikterna, samt vidare i K-cellens allmänna värmefysik (se från Universums Historia) som helt bygger på dessa resultat.

[c0_I.doc s29]

neutronens sönderfall

NEUTRONEN

Med fortsättning från

NEUTRONENS NEGATIVA KÄRNMAGNETISKA MOMENT

efter resultatet i KÄRNRADIERNA GENOM PLANCKRINGEN

Neutronens sönderfall — se även i Neutronens nolladdning

Neutronen innefattar elektronen och protonen genom massdefekten 0. Neutronen är emellertid instabil; den sönderfaller till en kärna (protonen) och ett hölje (elektronen) i formen av en väteatom inom 12-14 minuter. Orsaken är deplacementet.

1. Den magnetiska effekten från J_0K på laddningsdeplacementet bildar en förskjutning in mot kärncentrum M mellan ±-ringarna i de inre toppringarna (nedan t.h.). Ett inåtdragande moment ¬ bildas då, bort inåt centrum från ideala tyngdcirkelns tyngdlinje som därmed också rubbas.

2. För att bibehålla jämvikten måste ett lika stort men motriktat moment bildas.

3. Kärnan genomför det — arbetet — genom att dels bränna av massa (m®g) som krävs för energin till arbetet, och dels genom att FÖRA UT — inte skapa — NEGATIV DEPLACEMENTELEKTRONMASSA från ringstrukturen ut, utanför kärnan, bort från den inre dislokationen. Därmed flyttas tyngdcirkelns tyngdlinje tillbaka utåt bort från kärncentrum till läge jämvikt.
Kärnan svarar alltså med att bygga en exakt balanserad atom. Dess kraftekvation är F_BT + F_eZ = 0, där FeZ definierar Spektrum och Kvanttalen i detalj. Kraftledet reglerar hela kommunikationen mellan den centrala atomkärnan och de yttre elektronmassorna och är ansvarig för alla kemiska bindningar och varje annan strömstyrd verksamhet som inbegriper atomen.

4. Alla atomkärnor, även neutronen, får genom ovanstående ordning en utpräglad kärnpol: negativa och positiva elektronmassor avges i diametralt motsatta riktningar enligt en strängt bestämd ordning [‡1]. Se även i Elektronens Bubbelkammarspår.

5. Atomkärnan justerar, reglerar och anpassar deplacementet dynamiskt per dia, para och ferromagnetiska kärnmagnetiska typmoment.

ATOMKÄRNANS n-p-STRUKTUR

Med neutronens sönderfall till en protonkärna och en elektronmassa (Väteatom), framkommer också en ny kärnstruktur. Det finns därmed totalt två olika ytstrukturer

neutronens kärnyta protonens kärnyta

enligt neutronsönderfallets mekanism,

Höger (ba): Underringarna har här ikoniserats med små sfärer för att förtydliga principen. Blå sfärer för minus och orangea för plus. De inre blå sfärerna representerar de negativa ringarna som bär ansvaret för neutronens negativa kärnmagnetiska moment. På grund av magnetismen från toppspinnet, i kraft av det redan existerande positiva deplacementet, strävar dessa negativa delar att separera de positiva och negativa ringarna ytterligare — med följd i att de senare drivs inåt. Därmed skapas obalans och som neutronen återställer genom att droppa av minusmassa. Den resulterande kärnan, protonen, uppvisar i följd härav en mera utpräglad ringstruktur med positiva delar längre ut, precis uppvägande den utförda minusmassan, samt med nettoresultatet att också protonens kärnmagnetiska moment övergår i ett positivt dito. (Kärnmagnetiska momentets matematiska fysik beskrivs i särskild artikel).

där massan i neutronens negativa kärnmagnetiska moment (se texten under ovanstående illustration) som förorsakade neutronens instabilitet flyttas ut i formen av elektronmassan. Därmed uppvisar den resulterande centrala kärnytan en mera utpräglad elektriskt laddad ytstruktur (+) genom att skillnaden mellan de positiva och kvarvarande negativa ringarna blivit något större. På den grunden kan kärnstrukturen relateras i varje atoms särskilda s.k. nuklid;

OBSERVERA GRUNDVILLKORET FRÅN PASTOM: atomkärnan som enhetsform är helt fri från inre partikulära beståndsdelar. Men för att kunna beskriva den enheten som grundad på nollkraft och nollmoment (atomkärnan behöver ingen energipåfyllning för att fungera) måste vi — som exemplifierats ovan — använda en termuppdelning (med förgreningar) av typen J0+NJ1=0 (typ –5+5=0) och som därmed anställer en viss uppfattning om partikulära (inre) beståndsdelar. Notera (därmed) också den kvantitativa ekvivalensen mellan massa och energi generellt: Alla kärnmodeller som uttrycker kärnenergins ekvivalenter har tvunget fysikalisk giltighet, vare sig vi gillar det eller inte. Men det betyder INTE att ”energipartiklarna” existerar som beståndsdelar i atomkärnan, även om man kan påvisa att de existerar under mycket kort tid genom speciellt höga kollisionsenergier. Vilket vill säga: I TNED har ”kvarkteorin” ingen som helst ställning därför att atomkärnan inte innehåller några beståndsdelar av någon som helst kvalitativ art. Atomkärnan (från neutronen) är en harmonisk enhet, helt utan beståndsdelar. Se även explicit i Neutronens fragment.

Se även Allmänt om den moderna Kvarkteorin.

npStrukturen

Nukliden är atomens specifika kärndel, såsom komponerad av typen n-struktur (n) och p-struktur (p). En viss nuklid med dess speciella kärnstruktur kan därmed återföras på n-p-typerna som nukleoner, alltså atomkärnans grundläggande strukturelement: atomkärnans bildning kan återföras på dessa som komponenter, och atomkärnan kan också sönderfalla i sådana. Varje p-nukleon bidrar med en elektronmassa. Vi noterar att termen nukleon i konventionell kärnfysik används ungefärligen på samma sätt (men inte riktigt), samt att den där betecknar en beståndsdel i atomkärnan. I TNED finns ingenting sådant: atomkärnan innehåller inga beståndsdelar. Se vidare från Planckringen.

DEPLACEMENTSFÖRSKJUTNINGEN avbildad ovan gäller också, delvis vidare, för alla tyngre atomkärnor i deras olika och möjliga n-p-skepnader genom att kärnan, allt efter energiinnehåll och balans, kan justera deplacementet och därmed också reglera det kärnmagnetiska momentets form, fason och magnitud. Endast vissa n-p-strukturer bildar de stabila nukliderna i formen av atomernas centrala kärnbyggnader. Utöver dessa finns en stor flora av instabila nuklider som ligger spridda omkring det stabila huvudstråket.

NUKLIDKARTAN (AZ) i TNED

Nuklidstatiska medelvärdeslinjen A=12Z/5 skär med god approximation nuklidfältet (vitt i AZ-kartan nedan). Där återfinner vi de naturliga grundämnenas stabila atomer. Genom att n-p-strukturen kräver vissa utfyllnader med växande atomnummer Z, kommer en del av grundämnesatomerna att uppvisa isotoper: samma Z men med olika masstal A. Atomer med samma masstal (A) men olika atomnummer (Z) kallas isobarer.

Individer vid sidan av de stabila är mjukt instabila (masstalet bevaras under sönderfallet):

Betasönderfallets mekanism

Termen beta avser elektronmassans bägge polariteter (både elektron och positron).

Jumboneutroner till höger och Jumboprotoner till vänster. Jumboneutronen är för tung för sitt atomnummer, den strävar att göra sig av med en (eller flera) elektron för att komma in på rätt läge längre ner i kartan via ett högre Z. Jumboprotonen är för lätt för sitt Z; genom att bränna av +b-ringar, eller alternativt dra in en (eller flera) elektron, kan den minska sitt Z och därmed förflytta sig uppåt i läge korrekt balans. AZ-kartan innefattar också gränser för atomer som är hårt instabila (masstalet ändras under sönderfallet, generellt från Z=83). Beskrivningen för den delen är mera utrymmeskrävande och behandlas inte i denna korta översikt.

forts.

RADIOAKTIVITETENS MATEMATISKA FYSIK ENLIGT TNED

Kort beskrivning (särskilt avsnitt under utarbetande) [Från ENERGY_Spark][utf. RadioNUDE]

Enligt TNED beskrivs alla instabila atomkärnors ändring mot ett stabilt tillstånd via de två typleden

(K) – E_hf18 = K = (K1+K2 – (m®g) + _b0_gm) – E_hf18 .............. betasönderfall, betainstabila atomer, betanuklider

[K] – E_hf1818 = K = [K1+K2 – (m®g) + _T 0_gm] – E_hf1818 .......... nuklidsönderfall, nuklidinstabila atomer, radionuklider

Tas den neutrinostyrda radiokomponenten E_hf1818 bort ur kärnreaktionslagen, får man endast uttrycket för en stabil nuklid, vilket INTE är radiofallet.

Av den anledningen vet vi helt säkert ATT neutrinoinfluenserna spelar en avgörande roll för radionuklidernas sönderfall. Men teorin — DEN ÄR OMFATTANDE — ingår inte i konventionella led.

Varje radionuklid har sitt särskilda neutrinospektrum, och olika radiotyper interfererar därför INTE i sina respektive sönderfall. BETASÖNDERFALLEN däremot har ömsesidiga influenser eftersom neutrinoemissionerna ÄR av samma typ för alla betasönderfall och motsvarande energier därför också kan genereras av elektronsvängningar. I radiosönderfallen däremot är neutrinonivåerna isolerade från elektrongenererade effekter.

forts.

Nuklidkartan AZ i TNED

beskrivning

[Från c0_I]

KÄRNSTRUKTUREN, toroidens system av ±b-ringar, beskrivs i TNED genom protonens typstruktur med beteckningen p och neutronens typstruktur med beteckningen n. KOMBINATIONERNA p-n bestämmer aktuell atomnuklid. Beteckningen Z används allmänt för atomnummer, samma som antalet ekvivalenta protonindivider. Beteckningen A används allmänt för masstal, samma som antalet ekvivalenta p och n i samma atombyggnad: A=p+n.

KÄRNSTRUKTUREN ENLIGT TNED

neutronens kärnyta protonens kärnyta anti-protonens kärnyta

Om vi fyller på p-formen med omgivande (integrerade) n-former — en Zn-Zp-Zn-nuklid, en s.k. JumboNeutron — ser vi direkt varför den resulterande kärnbyggnaden förr eller senare måste mista sin karaktäristiska kärnladdning; Neutronmassorna tvingar resultanten att dra in det positiva b-deplacementet. För att kärnan ska kunna uppvisa en stabil laddning måste den därför och för detta fall spädas ut med mera p-ämne. Om p-kärnan å andra sidan växer jämnt med ett minimum av n-massa — idealt en n-Zp-n-nuklid, en s.k. JumboProton — ser vi lika enkelt att kärnladdningen tvunget måste växa i magnitud; Kärnan tappar också här sin grundharmoni från den enkla protonen, analogt väteatomens kärna. En ideal Zn-Zp=Z(n-p)-nuklid skulle ge exakt balans — förutsatt ringen hade n-form. Att så inte är fallet leder fram till en medelvärdeslinje — nuklidstatiska medelvärdeslinjen. Nuklidstatiska medelvärdeslinjen (röda diagonalen ovan) beskriver i stort VAR vi återfinner grundämnenas stabila atomer och kärnor i hela den möjliga n-p-kartan.

Sambandet för nuklidstatiska medelvärdeslinjen är medelvärdet av koefficienterna för ideala Z(n-p)-nukliderna via k=1/2 med Z=A/2, och Jumboneutronens Z(n-p-n)-nuklider via k=1/3 med Z=A/3. Medelvärdet blir [(1/2)+(1/3)]/2=5/12 med Z=5A/12, eller A=12Z/5.

neutronen

Neutronkvadratens Uppdagande

ALLMÄNNA RESULTAT från härledningarna i Planckringen FÖR JÄMFÖRANDE EXEMPEL

h=m_nc₀r_n

Från resultatet av Planckringen i KÄRNRADIERNA GENOM PLANCKRINGEN

NEUTRONEN — (1818+18+2,624)m_e

neutronmassan m_n=1,0086652u [HOP Table 2.1 s9–65]

elektronmassan m_e=0,000548598u [HOP Table 10.3 s7–155 för m_e , Table 1.4 s7–27 för u]

m_n/m_e=1838,264

Se illustrationens förklaring i Nuklidkartan AZ

OM NEUTRONMASSAN 1,0086652u uttrycks i elektronmassan 0,000548598u fås värdet

1838,264 elektronmassor som kan skrivas på uppdelningen

1818 + 18 + k

1818 .................. centralmassivet

18 ...................... förbrukningsvara, omsätts i atomära massdefekten

k ........................ löpande (»smörjmedel») 2,624 e-massor

Talet 18 markerar en viktig detalj i kärnfysiken —

ENLIGT TNED

Atomära massdefekten — i fortsättning från beskrivningen närmast ovan:

Skillnaden mellan 1. neutronmassan som krävs för att bilda hela den atomen, samma som masstalet (A) gånger neutronmassan och 2. atomens aktuella egenmassa (som bara kan erhållas genom praktiska experiment [genom en s.k. masspektrograf]), med skillnaden uttryckt i antalet elektronmassor per neutronnukleon, hela nuklidkartan igenom,

är max 18 ELEKTRONMASSOR. Atomära massdefektens formella grund beskrivs utförligt i Atomära Massdefekten.

Järntoppen

Järnindividen ₂₆Fe⁵⁶ ligger högst med värdet 17,759142e.

· Atomära massdefekter större än 18 förekommer inte

· Begreppet ATOMÄR MASSDEFEKT finns inte med i modern akademi

I modern akademi har man antagit en annorlunda massdefektsdefinition;

Den grundas på kärnmassan — inte på hela atomen.

Därmed fås delvis andra värden, med en helt annan ordningsföljd mellan maxima och minima i kärnfysiken.

massdefekterna

Jämför (se även mera utförligt längre ner)

RELATERAD FYSIK

m_D: 1.₂₆Fe⁵⁶_17.759142, 2.₂₈Ni⁶²_17.748159, 3.₂₈Ni⁶⁰_17.744140, 4.₂₆Fe⁵⁸_17.738285.

m_Dn: 3.₂₆Fe⁵⁶_17.168214, 1.₂₈Ni⁶²_17.176463, 4.₂₈Ni⁶⁰_17.149481, 2.₂₆Fe⁵⁸_17.171605.

MODERN AKADEMI (MAC)

— MAC-värdena ovan omräknade från en webbkälla som jag lyckats missa … Se dock exempelräkningen nedan, samt citatet från Wikipedia med vidare referenser som styrker ordningen (MAC-värdena ovan fås identiskt i tre decimaler om man använder elektronmassan 0,0005497126u tillsammans med de nedan övrigt angivna parametrarna …).

Räkneexemplen nedan använder »en vanlig gammal klassisk kalkylator» med sju fasta decimaler.

Exempel MAC, viktsenheter i u=1,66033 t27 KG, A=56, p=1,0078252u–0,00054598u=1,0072756u, n=1,0086652u:

antal 0,51103373 MeV

atomen kärnan, k 26p+30n, j massdefekt, j–k (j–k)/A=a a/m_eu ger a i e-massor

26Fe56 55,9349363 55,920672 56,449121 0,5284488 0,00943658 17,201277

Notera att man får något olika värden beroende på noggrannheten i valet av antalet decimaler: t.ex. elektronmassan avrundat 0,000549 mot det mera noggranna 0,000548598 ger märkbara skillnader i dessa jämförelser; det är här inte känt exakt vilka basreferenser som använts för de ovanstående fyra representanterna i MAC-värdena; I exemplet närmast ovan har använts TNED-preferenserna.Kör man exemplet ovan i ett kalkylblad (MsWORKS) blir slutvärdet 17,2021173 beroende på högre noggrannhet. Till jämförelse anges MeV-värdet 8,7946 för Ni-62 i @INTENET Wikipedia Nickel 2008-10-30, som ger likvärdiga 17,210305 elektronmassor. I vilket fall hamnar vi märkbart långt ifrån den relaterade fysikens detaljupplösning.

”At the peak of binding energy, nickel-62 is the most tightly bound nucleus, followed by iron-58 and iron-56.^[1]”,

@INTERNET Wikipedia Binding energy 2008-10-30

Min översättning:

Vid toppen för bindningsenergin, är nickel-62 den hårdast bundna atomkärnan, följd av järn-58 och järn-56.

Exempel TNED, viktsenheter i u=1,66033 t27 KG, A=56, n_u=1,0086652, m_eu=0,000548598:

atomen, a a/A/nu=b (1–b)/m_eu=c

26Fe56 55,9349363 0,9902573 17,759142

c = massdefekten per neutron uttryckt i elektronmassaenheter i u

Har dessa skillnader någon betydelse?

Ja. Verkligen. Stor betydelse. Vi studerar det.

Om man använder gängse tabeller över atomvikter U för givna masstal A [HOP Table 2.1 s9-65 – 9-86] och uttrycker U i den atomära massdefekten

— skillnaden mellan

1. neutronmassan som krävs för att bilda den atomen

[vi minns att neutronen innefattar hela väteatomen och därmed elektronmassan, vi behöver aldrig bry oss om den på något särskilt sätt, den ingår automatiskt med max en per neutron] och

2. den aktuella atomens massa,

allt uttryckt i elektronmassaenheter per neutron

atomära massdefekten

ekvation

m_D = (1–U/Am_n)/m_e ................... atomära massdefekten, U = Am_n(1–m_Dm_e) med

m_n = 1,0086652 ........................ neutronmassan i atomära massenheter (u) [HOP Table 2.1 s9–65]

m_e = 0,000548598 .................... elektronmassan i atomära massenheter (u) [HOP Table 10.3 s7–155 för m_e , Table 1.4 s7–27 för u]

begreppet atomär massdefekt beskrivs mera utförligt och vidare i Atomära Massdefekten.

eller mera egentligt med m_nm_em i enheten KG och med m_D=n_e som antalet elektronmassor, m aktuella atommassan och A masstalet

n_e = u(1–m/Am_n)/m_e ................... atomära massdefekten,

ALLMÄNNA RESULTAT FÖR JÄMFÖRANDE EXEMPEL

h=m_nc₀r_n

Från resultatet av Planckringen i KÄRNRADIERNA GENOM PLANCKRINGEN

får man nedanstående kartbild. Nuklidkarta Ae visar atomära massdefekten för de stabila nukliderna (de instabila ligger spridda omkring huvudspåret). Maximum vid 18m_e bestäms teoretiskt av sambandet ovan genom

18/1,0086652=17,845366 .......................... teoretiska maxgränsen, praktiskt max 17,759142 för ₂₆Fe²⁶

Begreppet atomär massdefekt beskrivs mera utförligt och vidare i Atomära Massdefekten.

DÄRMED KAN Ae-KARTAN ANSTÄLLAS TILL JÄMFÖRELSE MED ETABLERAD TEORI.

Läsaren, om inte redan förtrogen, kommer alldeles strax att få exakta besked.

GRUNDKARTA

Nuklidkarta Ae. De stabila nukliderna inprickade efter deras atomära massdefekt. Skalan 0-18 anger antal elektronmassor som bränts av per primär neutronindivid (masstalet A, som också kan uppfattas som en summa av neutron-protonindivider eftersom neutronen av princip redan innefattar hela väteatomen) för att bilda den atomen.

I konventionella beskrivningar används inte atomära massdefekten utan istället en nukleär massdefekt som ger delvis annorlunda värden eftersom elektronerna inte ingår där. Detaljerna beskrivs vidare i huvudtexten.

Viktigheten i den beskrivningen framkom (i min historia) inte förrän betydelsen av Ae-kartan uppdagats:

Går det att, på något sätt, beräkna motsvarande atomvikter teoretiskt enligt Planckringen för att på så sätt kontrollera precisionen mellan experiment och teori? Finns det någon sådan grund?

Javisst gör det det. Det är det som är det anmärkningsvärda, det enastående. Det finns en mönstergeometri, som här kommer att kallas neutronkvadraten. Med den grunden är, tydligen, helt okänd av modern vetenskap. Helt komplett fördold. Resultatet, i samma skala som den ovan visade, blir nämligen:

SAMMA KARTA.

Hur? Vi ska strax studera detaljerna närmare i neutronkvadraten.

Först:

Vad visar den moderna akademins teoretiska värden till jämförelse?

Notering: Följande jämförelse bygger HELT på nedanstående redovisade data från Weizäckerekvationen. Någon annan representant för den moderna akademins teori är här inte känd.

atomkärnans energibindningar

jämförelse · jämförelser mellan TNED och Modern Akademi

Se även Atomvikter i jämförande tabell som ansluter till ovanstående grafiska presentation.

Se även kompletterande delvis mera utförlig jämförande beskrivning HOP/TNED/MAC i Bekräftelser på Atomkärnan enligt TNED.

De svarta punkterna i högra delen visar de teoretiska värden man får enligt Weizäckerekvationen i modern akademiskt teori och som ansluter till vätskedroppsmodellen. (Genom en tidigare felräkning, min historia, hamnade Weizäckervärdena på tok alldeles för högt upp; Felet: en exponent A^–1/3 hade feltecknats i kalkylbladet [–^1/3 istf. korrekt ^–(1/3)]. Se även beskrivningen i Weizäckerekvationen).

Frånsett de tre första nuklidvärdena (som ger helt horribla värden, antydda med siffror nederst) ansluter Weizäckerekvationens resultat ”hyfsat” till de experimentellt uppmätta värdena (se även annan illustrerad jämförelse nedan). Ser man emellertid till en mera noggrann test av teorin är det tydligt att Weizäckerekvationens värden i vilket fall INTE har förutsättningen för just en noggrann stämning. TNED-Planckringens värden däremot håller sig (nära) som ett plåster till experimentalfysiken via HOP-tabellens värden. Felet med Weizäckerekvationen är att den grundas på en volymär analogi; Korrekt sätt är (enligt TNED) en ytanalogi — om inget annat revolutionärt uppkommer som kan uppvisa en ännu mera avancerad precision.

En mera ingående redovisning av hur TNED-värdena framräknats finns i PRECISIONEN I ATOMVIKTERNA ENLIGT TNED.

Ett annat sätt att visa samma resultat:

MAC (modern vetenskap och akademi): röd; EXPERIMENTELLA OBSERVATIONER (HOP): svart; TNED: svart

Röd kurva motsvarar Weizäckerekvationens värden, den svarta är de experimentellt uppmätta värdena.

Illustrationen samt nedanstående citat är hämtade från

Internet Seminar MICROSCOPIC WORLD –3– The World of the Atomic Nucleus

English translation of "The Internet Seminar (Microscopic World -3- The World of the Atomic Nucleus)"

from the original Japanese version,

Jan. 1, 2006 · Dr. Kenjiro Takada · Emeritus professor of Kyushu University

“2-4: The Liquid Drop Model [Comparison with Experimetal Data]

In order to confirm how well the Weizsaecker-Bethe mass formula can reproduce the experimental data of nuclear binding energies, the comparison with experiment is shown in the following figure, in which the red curve shows the values of the binding energy per nucleon obtained by the Weizsaecker-Bethe formula, and the black points indicate the experimental data, which are equivalent to those in the figure at the bottom of the preceding page.”

Internet Seminar MICROSCOPIC WORLD –3– The World of the Atomic Nucleus, Dr. Kenjiro Takada 2006

Min översättning:

2–4. Vätskedroppsmodellen [Jämförelse med Experimentella Data]

För att bekräfta hur väl Weizäcker-Bethe massformeln kan återge de experimentella data på nukleära bindningsenergier, visas jämförelsen med experiment i den följande figuren, i vilken den röda kurvan visar värdena för bindningsenergin per nukleon erhållen från Weizäcker-Bethe formeln, och de svarta punkterna indikerar experimentella data, som är ekvivalenta med dem i figuren längst ner på föregående sida.

Texten till Figuren:

“As seen in the above figure, the Weizsaecker-Bethe mass formula can reproduce well the experimental data for a wide range of nuclei. We can therefore conclude that the liquid drop model is enough valid in nuclei.”

Min översättning:

Som ses i figuren ovan, kan Weizäcker-Bethe massformeln återge väl de experimentella data för ett brett område av nuklider. Vi kan därför sluta oss till att vätskedroppsmodellen är tillräckligt giltig i atomkärnor.

Jämför återigen TNED via NEUTRONKVADRATEN: den svarta grafen. Det är det mest anmärkningsvärda i hela den här historien: TNED och experimentalfysiken tycks här gå helt hand i hand. Där kan man — tydligen — tala om precision. Se även ovanstående jämförande grafer.

massdefekterna i grafisk sammanställning

Grafen nedan som visar den atomära massdefekten för de stabila nukliderna sammanfattar jämförelserna mellan de olika teoretiska kärnmodellerna i modern akademi (Weizäckerekvationen — vit) och relaterad fysik (TNED — blå) med referens till de experimentellt uppmätta basvärdena (HOP — röd). Diagrammet har ritats av MsWORKS 4.0 Kalkylprogram med grund i resultatdata från respektive teorier enligt Weizäckerekvationen och allmänna massdefektsekvationen enligt TNED.

Det lilla glappet som syns mellan TNED/HOP vid Järntoppen (omkring masstal 60) beror på att TNED-värdena här framräknats delvis genom de allmänna medelellipser som bildar Neutronkvadratens mönsterkropp snarare än via de mera noggranna reguljära elliptiska massdefektsekvationer som finns för ändamålet (men som är krävande då ännu ingen uttömmande genomgång finns i författning); Om vi studerar vågfunktionen för medelellipserna ser vi (genom separat överlagrande bildanalys) att dessa kurvor ligger aningen för högt mot slutet; den sista vågkammen slutar också i samma avsats, vilket ger en liten ”läpp” på slutet. (Se även Allmänna massdefektsekvationen). Ytterligare sådana förenklingar finns i TNED-grafen — vilket innebär att en fördjupad analys bör göra precisonen ännu mera markant. En fördjupning av dessa detaljer är dock inte av nöden i detta skede. Lägg för övrigt märke till att Weizäckerekvationen garanterat INTE klarar de allra första grundnukliderna utan närmast våldsamma fel. TNED däremot prickar in värdena med excellent glans.

ENBART med grund i ovanstående träffsäkerhet från TNED är saken avgjord: frågan om äktenskapet gäller (tydligen) mellan experimentalfysiken och TNED. Helt klart är det så — tydligen från första till sista prick.

Se även en del av ovanstående motsvarande sifferdata i JÄMFÖRANDE TABELL MED ATOMVIKTER.

Se även kompletterande beskrivning (diagrammet ovan mera utförligt) i Bekräftelser på Atomkärnan enligt TNED.

Observera att jämförelsen i massdefekter mellan modern akademi (nukleära) och TNED (atomära) INTE besitter linjäritet: resultatskalorna är förskjutna och man får olika maxima och minima:

modern akademi

I den moderna akademins lärosystem beskrivs begreppet massdefekt i atomfysiken med referens till atomkärnan — inte hela atomen — enligt typformen

MASSDEFEKTEN I MODERN AKADEMI

m_Dn = Zm_P + [A–Z]m_N – m_K ............... konventionella massdefekten, berör endast atomkärnan

Z anger atomnumret (atomens elektrontal, samma som antalet p-nukleoner), m_P protonmassan 1,0078252u, m_N neutronmassan 1,0086652u, m_K totala kärnmassan, och A masstalet. Z motsvarar ”antalet protoner i kärnan” och A–Z ”antalet neutroner i kärnan”. De olika sätten, m_D i relaterad fysik och m_Dn i modern akademi, bildar inbördes förskjutningar som gör att respektive maxima och minima INTE är analoga.

Atomära massdefekten från nukleära massdefekten

m_D = (m_Dn + Z[m_n – m(₁H¹)])/Am_em_n

visar att sambandet beror på tre parametrar, m_Dn Z A, och därför inte enkelt kan översättas från det ena sättet till det andra:

det finns ingen enkel korsreferens mellan de olika sätten.

De beskriver alltså väsentligen olika egenskaper i fysiken och kan därför inte jämföras med varandra i någon direkt mening.

EXEMPEL:

Till jämförelse visas nedan de fyra atomindivider som har de högsta massdefekterna i de två olika definitionssätten. Värdena anges på formen

_ATOMNUMMERATOM^MASSTAL_MASSDEFEKT. Siffrorna först anger ordningstalet för massdefekten från högsta (1) till lägsta (4), samma individer till jämförelse.

RELATERAD FYSIK

MODERN AKADEMI

Som framgår av ovanstående jämförelse: Det är alldeles tydligt att den moderna akademins vetenskapliga lärosystem har »problem med definitionen av den atomära massenheten» — numera (2007) välkänd sedan 1960 års nyare standard.

(Tidigare användes Syreindividen ₈O¹⁶ — och dessförinnan Väteatomen ₁H¹ från början).

Se även historia i

[www.sizes.com/units/atomic_mass_unit.htm]).

Se även Konventionella Kärnmassdefekten (m_Dn som ovan men i mera matematik med direkta konventionella referenser).

neutronkvadraten

Jämförelserna ovan sammankopplas genom Neutronkvadraten — se även från Neutronkvadratens grundform:

NEUTRONKVADRATEN

Neutronkvadraten ingår inte i den moderna akademins litteratur. Det finns heller ingenting i ämnet på @INTERNET.

NEUTRONKVADRATEN FRAMKOMMER (i min historia) genom att

1. teckna upp konventionellt tabellerade atomvikter U för givna masstal A uttryckta i atomära massdefekter enligt

n_e = u(1–m/Am_n)/m, se Nuklidkarta Ae

2. konstatera den råa mönstergeometrin som utpekas av Ae-skalorna enligt figurformen

tillsammans med den anmärkningsvärda precisionen i de tillhörande kvantitativa värdena som visar

grundkärnradierna

genom neutronkvadraten

och deras koppling till

atomvikterna

med experimentellt jämförande grunddata [HOP Table 2.1 s9-65 – 9-86]

grundnukliderna

I PREFIXxSIN	atomär massdefekt neutronkvadraten		tabellvärde, HOP	differens
1H ^2	mD = 6 – 12cos15°	= 2,8941716	2,9169332	0,0227616
2He^3	mD = 0 + 12cos30°	= 6	6,0033368	0,0033368
2He^4	mD = 6 + 12cos45°	= 14,485281	14,4834105	–0,0018705

De fyra första grundnukliderna, masstalen 1 till 4 har speciella, fasta, kopplingar i neutronkvadraten. Tre av dem framgår som ovan. Kopplingen för Väte ₁H¹ kan göras till masstalet för Helium-4 — eftersom kärnradierna för protonen (med förstoringsfaktorn från neutronen Ö8/(1+Ö3)=1,0352761) och Helium-4-kärnan får förstås (nära) identiska. Se även i KÄRNRADIERNA.

Neutronkvadraten utpekar kärnradievärdet 1/Ö2 för deuteronen (₁H²), se från HELIUMLINEN, och 1 för Helium-4 (₂He⁴). För den enda stabila atomkärnan med masstalet 3 (₂He³) ligger kärnradien mellan 0,71r₀ och 1r₀. Sambandet för toroidaggregatets kärnradier ger den värdet 0,9r₀; En mera bekväm värdeform (men kanske inte helt korrekt, exakt referens saknas här veterligt) via neutronkvadratens mönsterform ger 0,95r₀ (1–3/60=0,95).

Väte-Heliumkopplingen ger då atomära massdefekten för ₁H¹

(m_D= 1,4610753)×(1,0352761)=1,5126164. HOP-tabellen anger 1,5180399. Differensen blir 0,0054235.

; jämför differensvärdet i tabellen ovan med maximala upplösningen 0,05e för skärmbilden i Ae-kartan, analogt samma bild: precisionen i neutronkvadratens enkla råvärden ovan tål alltså att förstoras ytterligare tillsammans med de experimentellt grundade värdena utan att någon skillnad kan ses, faktiskt (precisionen är rent ut sagt läskig …)

3. konstatera den fortsatta anmärkningsvärda kvantitativa överensstämmelsen genom att söka en djupare härledning för atomära massdefektsekvationen som leder till ELLIPTISKA EKVATIONER — såväl horisontella som vertikala — som beskriver den matematiska-geometriska kärnformen i neutronkvadraten tillsammans med resultaten från exotermiska kärnreaktionslagen (fusionslagen) som visar vilka nuklider som kan bildas ur dem redan givna och som tydligen uppvisar hela nuklidkartan, även vidare från masstal 60:

Max masstal enligt TNED är A=300. Det bestäms med speciell referens till Heliumlinjen ovan vid mD=6+12/Ö2 genom en hyperbel som framgår ur ovanstående mönstergeometri. Beskrivningen ges utförligt i särskilt avsnitt i Nuklidkartans gränsvärde.

beskrivning

NEUTRONKVADRATENS ELLIPTISKA FUNKTIONER — se även från punkt 3 ovan

Lätta nukliderna N60-GRUPPEN — mDmax toppsätter horisontalellipserna

En mera djupgående beskrivning av hur ellipserna kopplar till Neutronkvadraten finns i

ATOMVIKTERNAS PRECISION GENOM NEUTRONKVADRATEN

samt i

Ellipsekvationernas härledning genom NEUTRONKVADRATEN.

Här följer endast korta sammandrag som överlåter den djupare bekantskapen på nämnda avsnitt.

Toppellipserna avgränsar medelformen för de stabila nuklidernas exotermiska bildning ur EXOTERMISKA FUSIONSLAGEN genom två olika ellipser, en JÄMNA-ellips för nuklider med masstal som slutar på 0 2 4 6 8 och en UDDA-ellips för nuklider med masstal som slutar på

1 3 5 7 9 — tillsammans med en, integrerad, helt enkel i PREFIXxSIN COSINUSERAD vågfunktion

0,1 · cos 0,2[5x(120+5x)]^0,5

Den härrör från neutronkvadratens horisontalelliptiska grundekvation

0,1 · 0,2[5x(120+5x)]^0,5 ..................... A=5x, gäller för den grafiska skalanpassningen

med typutseendena

Ringarna markerar de experimentellt uppmätta värdena. Kurvorna från Neutronkvadratens mönstermatematik.

Följsamheten är alldeles tydligt utpräglad.

Tunga nukliderna N60+-GRUPPEN

HORISONTALELLIPSERNAS EKVATION I NEUTRONKVADRATEN är (E anger ellipsens stora excentricitetstal lillaxeln/storaxeln)

y = offset + E(1/5)Ö 600x–25x²

Direkt ur denna form får man en hyperbel genom att eliminera x i 600x samt sätta +E som –E med inre variabeln positiv,

y = offset – E(1/5)Ö 600+25x²

Resterande delar bestäms av 18-gränsvärdet för Järn-Nickeltoppen. Efter mellanräkningar ges en rå datahyperbel

y=–0,0146(600+25x2)^0,5

Utan överlagrad vågfunktion visas i nedanstående graf hur råhyperbeln följer de experimentellt uppmätta stabila nuklidernas atomära massdefekter i den tunga nuklidgruppen [nukliderna över masstal från runt 200 och uppåt blir alltmera utpräglat tungt radioaktiva (kärnorna sönderfaller) och har här utelämnats].

m_D = 18 – 0,0146Ö 600 + (A–60)² ......................... aktuella massdefektsekvationens råhyperbel

Råhyperbelns kurvform utgörs av den vita linje som genomskär färgringarna.

Det är utan vidare uppenbart av följsamheten att de stabila nuklidernas förekomst beskrivs väl av neutronkvadratens basgeometri.

VERTIKALELLIPSERNAS FUNKTION

TVÄRELLIPSERNA beskriver explicit de nuklider som ligger utanför vågfunktionens linje enligt neutronkvadratens allmänna massdefektsekvation:

Från DE STABILA GRUNDNUKLIDERNA beräknas ALLA ANDRA ATOMER genom elliptiska ekvationer (tvärställda ellipser) enligt

allmänna massdefektsekvationen

_____________________

Ö 60² – (60 – E^–1[A – K])²

mD = 6 + ————————————— ............. A, masstal

5

Massdefektsexcentriciteten

E = 1 – (A_REFERENS)/6 ............................................ definierar ellipsbågen

Masstalsoffseten .............................................................. placerar ellipsen, enhet i masstal

K = A_REFERENS[1+ (NUKLIDREFERENS_MASSDEFEKT)/6]

K beror på vilken/vilka nuklid som är »förälder» i fusionerna

En och samma nuklid kan bildas på flera (många) olika vägar

Allmänna massdefektsekvationen beskrivs mera utförligt i PRECISIONEN I ATOMVIKTERNA ENLIGT TNED.

exempel

Exempel

Helium-3-nukliden som AREFERENS omspänner totalt en primär fusionsbildning av fem grundämnen med masstalen {6,9,11,14,15}. Vi finner den delen genom särskild fusionsanalys (hänsyn till kärnstrukturen enligt TNED). Vi genomför inte den analysen här utan förutsätter bekantskap.

Vi får då massdefektsexcentriciteten E = 1 – (A_HELIUM-3)/6=1/2. Nuklidreferensen i K är för alla grundnuklider (som t.ex. ₂He³) lika med neutronbasens massdefekt 0 vilket ger oss

K = A_HELIUM-3[1+(0)/6] ..................................................... = 3

Vi får alltså massdefektsekvationen

m_D = 6 + (1/5)[60² – (60 – 2[A–3])²]^0,5 ............................ A={6,9,11,14,15}

med värdena — HOP-tabellens värden a till jämförelse

nuklid m_DHOP=a m_Dnk=b a–b 1/E K

₇N¹⁵ 15,6465044 15,6000000 0,0465044 2 3

₇N¹⁴ 15,2626269 15,2865494 –0,0239230 2 3

₅B¹¹ 14,1307300 14,1584312 –0,0277010 2 3

₄Be⁹ 13,2126736 13,2000000 –0,0126736 2 3

₃Li⁶ 11,1039987 11,2306787 –0,1266800 2 3

Det är endast Litiumindividen som kommer att synas något avvikande i samma illustrationsskala som ovan.

Generellt måste man först göra en utvärdering för en viss nuklid för att se om den gäller som en exotermisk dito (som ger energi vid bildningen). Därmed får man grunddata på referenserna

A_REFERENS och NUKLIDREFERENS_MASSDEFEKT

som krävs för att genomföra beräkningen för m_D. Alla sådana beräkningar utgår ifrån det tidigare nämnda grundnukliderna som själva framgår direkt ur neutronkvadratens mönstergeometri.

Nedan till jämförelse de värden som hör ihop med föregående jämförande illustration i Ae-kartan.

atomvikter — jämförande tabell

Jämförande Tabell med teoretiskt beräknade atomvikter för jämförelse mellan TNED och MAC

relativt experimentellt uppmätta i Tabelldata HOP. Nedanstående tabelldata ansluter till den jämförande illustrationen i Ae-kartan.

Tabelldata HOP (HANDBOOK OF PHYSICS, E.U. Condon, McGraw-Hill 1967) anger experimentellt uppmätta atomvikter enligt

Table 2.1 s9-65–9-86. ₂He⁶ och ₄Be⁸ är instabila och har här medtagits endast för jämförelse. Tabellvärdena avrundade till 4 decimaler.

Tabellen visar tydliga skillnader mellan MAC och TNED. Skillnaderna framgår dock tydligare i motsvarande graf, se den jämförande illustrationen (MAC med svarta punkter) i Ae-kartan.

WEIZÄCKEREKVATIONEN

beskrivs bland annat i HOP-källan [HOP s9–8] och även i FOCUS MATERIEN 1975 s125.

I sammandrag lyder den

+dA^–3/4......... even_n-even_p

B = a₁A – a₂A^2/3 – a₃Z(Z–1)A^–1/3 – a₄[(N–Z)/2]²A^–1 ±0 ............... HOP s9-8sp2m

–dA^–3/4.......... odd_n-odd_p

med

a₁ a₂ a₃ a₄ d (=a₅)

MeV 14.0 14.0 0.61 84.2 ~34 FOCUS MATERIEN 1975 s125sp2n anger d=33.5 MeV

som efter strukturell analys ger

Weizäckerekvationens praktiska form

B = a₁A – a₂A^2/3 – a₃Z(Z–1)A^–1/3 – a₄(A/2–Z)²A^–1 + a₅(1–Amod2)(–1)^Zmod2A^–3/4

nukleära massdefekten (bindningsenergin) MeV

där Xmodn betyder samma som den heltaliga resten av divisionen X/n (från divisionsalgoritmen, grundmatematiken).

HOP-källan skriver:

”A number of fairly good semiempirical binding-energy or mass functions have been constructed which give a good approximation to the true masses over the wide range of both stable and unstable nuclei in terms of relatively few empirical constants. Perhaps the simplest such formula is that of Weizäcker: (2.1) …”

HOP [HANDBOOK OF PHYSICS McGraw-Hill 1967, E.U. Condon, s9-8sp2]

Min översättning:

Ett antal hyfsat bra semiempiriska bindningsenergi- eller mass-funktioner har konstruerats som ger en god approximation till de sanna massorna över det breda området för både stabila och instabila nuklider i termer av relativt få empiriska konstanter. Kanske den enklaste sådan formel är den av Weizäcker.

HOP-källan beskriver de fem termerna sålunda (s9-8sp2). Första termen representerar en ”volymeffekt”, en bindningsenergi proportionell mot antalet nukleoner. Andra termen uttrycker volymenergibidragets avtagande som beror på yteffekter. Tredje termen uttrycker ”the fact that the binding energy is diminished by the electrostatic repulsion between the protons. There are ½Z(Z–1) interactions between the charges which are taken to be uniformly distributed over the volume of the nucleus. The A^–1/3 factor expresses the dependence of this energy contribution on the radius of the nucleus which is assumed to be proportional to A^1/3.”. Fjärde termen beaktar effekten av kärntillståndens symmetriegenskaper och hur dessa modifieras när nukleonantalet hålls konstant och neutronöverskottet varierar. Femte termen representerar också en symmetrieffekt som sammanhänger med jämna-udda fördelningar av kärnnukleonerna. Termer liknande de tre första uppträder också i samband som uttrycker energin för en laddad vätskedroppe.