INDUKTION OCH MAGNETISM APPENDIX | 2007IV15 | a  production  | Senast uppdaterade version: 2011-10-12 · Universums Historia

 

innehåll denna sida · webbSÖK äMNESORD på denna sida Ctrl+F · sök ämnesord överallt i SAKREGISTER  ·  förteckning över alla webbsidor

 

tre jämförande exempel · syntes av induktionen och magnetismen · e-fältets frihetssats

 

 

 

 

 

 

 

 

InduktionenOchMagnetismen

magnetiska fältvektorns matematiska uppkomst

 

MAGNETISKA FÄLTVEKTORNS MATEMATISKA UPPKOMST

DEN MATEMATISKA UPPKOMSTEN AV DEN MAGNETISKA FÄLTVEKTORN

 

*1996XII by 199XII Compilation of INDUCTION AND MAGNETISM 2007VI15

—————————————————————————————————————————————————————

extraherat från KRAFTLAGEN 1999XIII

 

 

Förklaring till den magnetiska fältvektorn B

TRIGONOMETRIN KOPPLAR REDUKTIONERNA ORDNAT MED B-VEKTORN

 

 

 

I de följande matematiska sambanden visas specifikt hur representationen för vektorer mellan vänstra delblocken (;® expansionsvektorer elektriciteten) och högra delblocken (;¯ tangentiella vektorer magnetismen) blir matematiskt ekvivalenta genom en negativ koordinatrotation (–i) på 90 grader. Det förklarar specifikt hur vektorrepresentationen för magnetismen har reduktionerna (expansionsvektorerna M) som ekvivalenta begrepp kontra den mera allmänna tangentiella representationen (B, enligt högerhandsregeln).

 

 

Vilket betyder: det konventionella B-vektorbegreppet är en matematisk konstruktion — inte en fysikalisk egenskap. Magnetismen i relaterad fysik förklaras enbart med hjälp av reduktionens vektorer (M). Reduktionsbegreppet förklaras utförligt från Kausalsambandet. Men det ingår inte i den moderna akademins lärosystem. Jämför inledande citat i inledningen till induktionen och magnetismen enligt relaterad fysik.

 

 

Det betyder att den konventionella föreställningen om ”vektorprodukt”

— som är en modern akademisk konvention (som underförstår vissa, av den moderna akademin under 1800-talet uppfunna idéer, om hur fysiken förmodas fungera — som om naturen skulle underordna sig mänskliga rådslag) och som används frekvent av högskoleingenjörer i »försöken att förklara magnetismen och induktionen»

— INTE är tillämplig på den elementära fysiken. Som “fysikalisk teori” är den konventionella föreställningen om ”vektorprodukt”, och förblir så, en matematisk sofism — med redan väl erkända kvantitativa kvaliteter. Märk också detta väl.

 

 

Se även i

Uppdagandet — The Revelation — vektorkalkylens grunder i modern akademi

 

 

 

 

 

 

EKVIVALENSEN MELLAN EXPANSIONER OCH TANGENTER

 

expansions och tangentekvivalenterna

EKVIVALENSEN MELLAN

EXPANSIONER OCH TANGENTER

i PREFIXxSIN

 

  I utdrag och vidarebearbetning Från DYNAMIKENS GRUNDER 1995 Del III s23 Compaq Edition

vektorformerna till tvåkropparskomplexet för gravitationen, elektriciteten och magnetismen

 

geometrisk vektorrepresentation

 

 

 

¯A2  A1

motsatta strömmar

 

 

B2

B2

= (å x’)2 + (å y’)2

= (å x’)2 + (å y’)2

= (B1sinA1              + B2sin[A2+180])2

= (   B1sin[A1—90]   + B2sin[A2+90])2

+ (B1cosA1             + B2cos[A2+180])2

+ (   B1cos[A1—90] + B2cos[A2+90])2

= (B1sinA1              – B2sinA2             )2

= (   B1cosA1            – B2cosA2          )2

+ (B1cosA1              – B2cosA2            )2

+ ( –B1sinA1              + B2sinA2          )2

= B12 + B22 — 2B1B2sin(A1 — A2)

= B12 + B22 — 2B1B2sin(A1 — A2)

 

Notering. ; (–a+b)2 = (a–b)2

EXPANSIONSVEKTORER

TANGENTIALVEKTORER

EXPANSIONSVEKTORER

TANGENTIALVEKTORER

Notering. ; (–a–b)2 = (a+b)2

 

B2

B2

= (å x’)2 + (å y’)2

= (å x’)2 + (å y’)2

= (  B1sin[A1+180]   + B2sin[A2+180])2

= (  B1sin[A1+90]   + B2sin[A2+90])2

+ (  B1cos[A1+180] + B2cos[A2+180])2

+ (  B1cos[A1+90] + B2cos[A2+90])2

= (–B1sinA1               –B2sinA2             )2

= (–B1cosA1            –B2cosA2          )2

+ (–B1cosA1               –B2cosA2            )2

+ (  B1sinA1             +B2sinA2          )2

= B12 + B22 + 2B1B2sin(A1 — A2)

= B12 + B22 + 2B1B2sin(A1 — A2)

 

 

 

samriktade strömmar

¯A2  A1¯

 

 

 

 

Specifikt för magnetismen ser vi att de trigonometriska funktionerna automatiskt säkerställer de kvantitativa ekvivalenterna mellan resultanterna till expansionsvektorerna;® och tangentiella vektorerna ; genom summeringen av reduktionerna såsom omvänd i motriktade strömmar relativt summeringen i komplexet med samriktade strömmar: högerhandsregeln med det magnetiska fältets riktning är, tydligen, innefattad i logiken/matematiken av naturen — helt säkert betryggande skild från varje människoskapad institutionalism.

 

 

 

 

Illustrationerna och utvecklingarna i de ovan givna uttrycken visar hur vektorsummering utförs för fältvektorer som har källform i två skilda centra A1 och A2.

En grafisk representation av de resulterande fältformerna finns här längre ner i magnetiska fält.

 

Som är uppenbart från den vänstra blockdelen, expansionsvektorerna ;®, har dessa vektorformer exakt analogi med riktningsformerna för den elektriska fältstyrkan med källa i två olika punktladdningar. Speciellt för laddningar med lika tecken, blir vektoralgebran också ekvivalent med en vektorsummering för fälten mellan två idealt sfäriska graviterande kroppar A1 och A2, analogt överensstämmande expansionsvektorer vid samriktade strömmar. För det magnetiska fältets fysik ger analysen ett motsvarande PLANT SNITT genom de idealt bägge oändligt långa raka parallella ledarna A1 och A2 med de åtföljande fältringarna i det givna planet analogt med papperets eller bildskärmens plan med referensaxlarna (xy)’ enligt ovanstående uppställningar.

 

 

DEN ALLMÄNNA BETECKNINGEN B

 

För att strikt matematiskt understryka samhörigheten i detta sistnämnda fall mellan reduktioner som expansionsvektorer ;® (illustrationens vänstra delar) och reduktionernas resulterande interferens genom respektive fältrings tangent (analogt, rätvinkligt expansionens riktning och illustrationens högra delar ;¯­), har BETECKNINGEN B valts kollektivt för dessa bägge olika vektorkomplex.

   Som vi ser via de trigonometriska funktionerna (vi förutsätter deras bekantskap här) tar de automatiskt hand om de kvantitativa ekvivalenterna mellan resultanterna för de expansiva och tangentiella vektorerna genom reduktionssummering såsom reverserad i motriktade strömmar relativt summeringen på samriktade strömmar i det magnetiska fallet. Det beundransvärda i denna naturgivna ordning kan inte nog understrykas. Se även från Matematikens Grunder.

 

 

 

 

 

 

InduktionenOchMagnetismen

 

e-fältets frihetssats

fältstyrkefrihetssatsen

 

ELEKTRISKA FÄLTSTYRKANS FRIHETSSATS

— Electric Field Strength Liberty Clause: X demands at least two Q

 

 

Betrakta först från elektriska kraftlagen leden nedan

 

(1)        F          = k(Q/r)2          = ma                 = mc/dT           = Rc(m/R)(A/dT)/A

(2)        U          = k(Q/r)           = Fr/Q              = E/Q  

(3)        U/r       = kQ/r2             = F/Q               = X                   = kQ/r2  ..................     elektriska fältstyrkan

 

sats:

                                                               X kräver minst 2 Q

bevis:

 

INOM EN ENSKILD ELEKTRISK LADDNING

 

Q = Ö (m/R)(A/dT)

 

är ingen elektrisk fältstyrka — spänning U eller potential över en ändlig distans r — (3) möjlig;

En enskild laddning har bara att referera till sitt eget mobila momentana laddningsskal Q som återkopplar via c, och det skalets distansparameter är differentiell (ds=dr); intervallbegrepp — kraftverkan över distans — är för den enskilda laddningen ett abstrakt begrepp;

POTENTIALEN på r från Q-origo DÄREMOT i DET Q-skalet har den elementära formen i (2) i differentialer enligt U=Rc(dQ/dr), det som (således) i relaterad fysik kallas för potentialimpulsen på r från Q-origo via den lokala g-styrda divergensen c;

 

För att SÅLEDES realisera en elektrisk fältstyrka (X), måste den givna laddningen delas eller relateras till två separata laddningar (två skilda ds separerade av någon distans, ett INTERVALL), eller en annan laddning måste insättas eller relateras tillsammans med den givna, formande en allmän koppling åtskild av distans r, ett elektriskt fält (se denna elementära fältgeometri illustrerad längre ner),

 

F/q1 = kq2/r2 = X

resultat

VILKET VILL SÄGA: Den interna kraften hos en fysiskt elementär laddning Q bevaras eller SKYDDAS således av kvadraten

(Q/r)2 = Q2/A = m/RdT

 

vilket garanterar bevarandet av Q oberoende av tid och rymd.

Begreppet om ett elektriskt fält UPPKOMMER ALLTSÅ FÖRST ur begreppet om en rörelse (separation, delning, separering):

 

X = dU/dr = dF/dQ.

BETYDELSE:

Vilket betyder: X kräver minst två Q.

DETTA VIKTIGA KLARLÄGGANDE HAR EFTERSÖKTS I DEN MODERNA AKADEMINS LÄROSYSTEM, MEN INTE HITTATS.

Elementära elektriska fältet i relaterad fysik ges alltså som funktion av potentialimpulsen via 1/r;

I modern akademi tillämpas däremot en makromodell på den enskilda laddningen — genom införandet av s.k. provkroppar — som därmed likställs med ett makroskopiskt elektriskt fält och som således ges i funktion av 1/r2. Se vidare nedan i ELEKTRISKA FÄLTETS GEOMETRI.

 

 

 

 

 

 

InduktionenOchMagnetismen

elektriska fältets

elementära geometri

5KB JPG

ELEKTRISKA FÄLTETS ELEMENTÄRA GEOMETRI

Q-systemets divergensfält

  elektriska fältet

 

 

 

Elektriska fältet · grundläggande elektricitetslära

 

Avtagande sfärer markerar avtagande potential. Den övergripande bilden är idealt sfärisk till geometrin; fältbilden expanderar idealt mot oändligt med Q som en momentant mobil sfärisk yta som utvidgas fortlöpande från centrum med hastigheten c, uppdaterande systemets potential kontinuerligt.

 

det grundläggande elektriska divergensfältet

Den principiella c-bindningen till massan från ljusets eller divergensens g-beroende

Se utförligt grunden från superpositionsprincipen

definierar tydligen ett motsvarande grundläggande fält av fortlöpande ändlös c-utvidgning baserad på en gravitell kärna.

Vi kan därför kalla det fältet för ett divergensfält.

Notera att begreppet ”divergensfält” KAN ha en helt annan innebörd i den moderna akademins vektorkalkyl. Denna ingår dock inte i den här presentationen varför risken för sammanblandningar är helt utesluten.

Som den typen också ansluter till elektriska kraftlagen eller divergenskraften, representerar den också det fundamentala statiska elektriska fältet (e-fältet). Divergensen relaterad i endera riktningen definierar den elektriska polariteten ±. Den enkla illustrationen ovan avbildar e-fältet.

Längre ner visas den mera matematiskt avancerade elementära tvådimensionella fältformen.

 

 

 

MED KLARLÄGGANDE FRÅN ELEKTRISKA FÄLTETS FRIHETSSATS

Statiska elektriska fältet

 

 

Den laddade massan Q avbildar ett potentialDivergensfält U=kQ/r. Fältpotentialen U varierar proportionellt mot växande avstånd r från masscentrum (idealt förutsatt direkt proportionalitet mellan massa och laddning). Vi kallar I RELATERAD FYSIK det typiska ELEMENTÄRA ELEKTRISKA KRAFTVÄGSFÄLTET, under inverkan av divergensen, för det elementära statiska elektriska fältet eller enklare statiska e-fältet. Vi kan också kalla det elementära divergensfältet eftersom divergensen tydligen (genom c-flödet över intervall) definierar ±-egenskapen hos elektriciteten (inflöde eller utflöde, det finns bara två olika att välja på). De avtagande »sfäriska punkterna» i figuren ovan representerar avtagande fältpotential.

 

Matematiken för

ELEKTRISKA FÄLTET

Elektriska fältet (a) nedan illustreras genom en s.k. solfjäder. Alltså, en paragon (gen. geometriskt mönster) bestående av ekvidistanta radiellt dragna successiva vinkelrum från ett centralt origo.

 

Med två varandra skärande (interfererande) solfjädrar (b) framträder det elementära elektriska superponerade fältet från två lika (punktformiga) elektriska laddningar (c). Figurerna abc nedan illustrerar detaljerna för vidare diskussion.

 

 

 

 

INTERFERENSMÖNSTRET SOM BILDAS i (b) har två olika möjliga lösningar. Dessa visas illustrerat (förtydligat) i (c):

Antingen genom lika laddning (++ eller – –) ELLER genom olika laddningar (+– eller –+).

 

Plansnittet genom det idealt sfäriska elektriska fältet illustreras av figuren i (a); fältexpansionen motsvarar ökningen i divergensen c från ljusets g-beroende. I respekt till gravitationsfysiken (mekaniken) kallas samma typfält för ett gravitationsfält, eller enklare ett g-fält (ett gravitationellt fält).

 

 

Se även i EKVIVALENSEN MELLAN EXPANSIVA OCH TANGENTIELLA VEKTORER

 

 

De två olika mönstertyperna från (b) i (c) visas illustrerat förtydligat nedan.

 

 

 

De bägge kurvsystemen betecknade respektive dipol- och antidipol-fält framträder markerade i figur (c), vidare förtydligade till höger ovan med motsvarande applicerade fältvektorer betecknade U. Grunden för hur dessa kan beräknas (funktioner av 1/r) beskrivs vidare nedan.

 

 

viktigt att observera:

Grundläggande begrepp i fysiken kan inte förklaras av den moderna akademins lärosystem

 

I MODERN VETENSKAP OCH AKADEMI anses  penetrationen U=F/Q=k(Q/r) i det elementära Q-fältet vara en skalär. Från ELEKTRISKA FÄLTSTYRKANS FRIHETSSATS i relaterad fysik är denna elementära U-form emellertid en väl differentiellt relaterbar vektorform, ingen skalär. Dess matematiska funktion är av distansen 1/r att särskilja från den elektriska fältstyrkans makroskopiska vektorform som är en funktion av 1/r2. Superponering av två elementära Q-fält motsvarar således de bägge ovan avbildade kurvaturerna. Se vidare från beviset i ELEKTRISKA FÄLTSTYRKANS FRIHETSSATS. Se också från POTENTIALBEGREPPET.

 

matematik

Man finner de två olika kurvaturerna genom att fylla i varannan angränsande mosaiska kvadrat; en automatisk kurvatur framträder då, som sammanbinder typkurvan med respektive laddningscentrum.

Cirkulärfältets form [övre delen i (c), orange] kallas ett fält av typen

dipol (ett s.k. dipolfält). Det motsvarar fältet mellan två elektriska laddningar med

olika polaritet, ±.

Logaritmiska kurvaturen kallas (här) ett fält av typen

antidipol (ett s.k. antidipolfält). Det motsvarar fältet mellan två elektriska laddningar med

lika polaritet, (– –) eller (+ +).

 

dipol:

Toppkurvaturen i (c) bildar cirkelbågar:

Varje fältpunkt bidrar till bågteckningen genom att ansluta

en Ökande r-distans till ett origo, och

en Minskande r-distans till det andra origot;

Laddningarna attraheras.

Cirkelradien (R) hos bågen med höjden h över kordan k som förbinder laddningarnas origo beräknas (här utan bevis)

 

R = [h2+(k/2)2]/2h  ..........................      dipolkurvans ekvation

 

R-origo är beläget på vertikallinjen mellan laddningarna i föreningspunkten mellan varannan mönsterkvadrat.

 

antidipol:

Bottenkurvan i (c) formar en logaritmisk typkurva som emellertid måste ritas matematiskt med skilda ekvationer för x och y (en så kallad parametrisk ekvation): Varje fältpunkt bidrar till bågteckningen genom att ansluta

bägge Ökande r-distanser till bägge origo;

Laddningarna repelleras.

Den aktuella antidipolkurvan sätts matematiskt genom att välja en initierande fast vinkelskillnad V=A1–A2 vars skärande vinkellinjer utpekar en initierande fältpunkt relativt de bägge laddningarna. I figuren (c) ovan har origo för vinkeln A1 valts som xy-systemets origo. Då blir, genom trigonometriska samband, kurvan formellt ritad parametriskt från xy-origo enligt

 

x = y/tanA1  ...................................         antidipolkurvans ekvation, x-delen

y = k(tanA1–1+anA2–1)–1  .............           antidipolkurvans ekvation, y-delen med A1=V+A2

 

*How electricity descends from Gravitation by Principle · Compilation with mathematical derivations 2007VI19

 

 

 

 

 

 

InduktionenOchMagnetismen | Begreppen Fältstyrka och Potential

 

ALLMÄNNA (vanliga) VANFÖRESTÄLLNINGAR I MODERN AKADEMI OCH VETENSKAP OM ELEKTRISKA TERMER

förklarat enligt relaterad fysik

 

BEGREPPEN FÖR

FÄLTSTYRKA OCH POTENTIAL

INOM ELEKTROFYSIKEN

 

kraftvägen i elektriska fältet 1996XI27

 

POTENTIALBEGREPPET

POTENTIALBEGREPPET

U = k(dQ/dr)  ................................................     Volt

Från det gravitella fältets (gravitationsfältets, eller enklare g-fältets) potential (ekvipotentialytan genom centrifugalaccelerationen w2/r) med formen

                                      

             Fr/m = w2 = Gm2/r  ..........................    g-fältets potential, w är den perifera g-balanserande rotationshastigheten

                                      

svarar analogt men inte identiskt det motsvarande elektriska fältets potential i den individuella centralkroppens idealt sfäriska system enligt

                                      

             Fr/Q = U = kQ/r

                                      

I det statiska elektriska elementära fältet  är potentialen U en penetration, d[Fr]/[dQ], och som sådan en riktad differentiell impulsform:

U = k(dQ/dr) penetrerar en vektordifferential.

Inte en skalär.

Riktningen ges av divergensen (c i Rc=k=elektriska konstanten) i Q-flödet — positivt (utåt) eller negativt (inåt) beroende på polaritet.

vektor och skalär

Definitionen på en vektoriell storhet betraktas allmänt analogt med varje riktningsbestämd faktor, vad den än vara må: riktning betyder vektor.

Definitionen på en skalär storhet betyder vektordefinitionens negation: utan bestämbar riktning i 3D-rymden (t.ex. dagens högsta temperatur).

Referenser till allmänna definitioner på vektor (utsträckning) och skalär (reellt tal) finns exv i MATEMATIKLEXIKON W&W 1991.

 

Begreppet skalär för den elektriska potentialen håller först när laddningen sätts i rörelse och fältet har etablerats i ett makroskopiskt sammanhang.

Se även föregående beskrivna ELEKTRISKA FÄLTSTYRKANS FRIHETSSATS.

 

begreppet fältstyrka

 

DEN ELEMENTÄRA ELEKTRISKA LADDNINGENS FÄLTDYNAMIK

DEN ELEKTRISKA FÄLTSTYRKAN

ELEKTRISKA FÄLTSTYRKAN

dU/ds = X         V/M     (X, Grekiska bokstaven X, xsi [eller symboliskt »e-f» som i Elektriskt Fält])

ett begrepp reserverat för uppkomsten av magnetiska fält — laddningar i rörelse — logistiken för potentialfälten i makroskopisk skala

 

·          Formen dU/ds är reserverad för laddningar i rörelse — för uppkomsten av magnetiska fält

·          Ett statiskt elektriskt laddningsfält har ingen dU/ds på någon enda punkt

·          Ett statiskt elektrisk laddningsfält innehåller ingen elektrisk fältstyrka:
de differentialformer vi kan tala om för den ideala elektriska laddningens del, inkluderat elektrisk fältstyrka, har i vilket fall kvantitativ nollform enligt differentialens definition i relaterad fysik; ett statiskt elektrisk laddningsfält innehåller därmed hur man än räknar ingen elektrisk fältstyrka. Se även ELEKTRISKA FÄLTSTYRKANS FRIHETSSATS, där ges den helt tydliga förklaringen.

 

 

Betrakta (X, xsi, eller e-f) för en singulär laddning Q elektrofysikens

 

             F/Q = X = kQ/r2 = U/r

 

i analogi till gravitationsfysikens

 

             F/m = a = Gm/r2 = w2/r

 

I g-fysiken gäller — enligt relaterad, klassisk fysik, se GcQ-teoremet — absolut verkan mellan alla kroppars tyngdpunkter, och därmed en direkt vektorrepresentation för den lokala gravitella fältstyrkan a ; a är en fysikaliskt riktad storhet, en vektor.

 

 

                                                               En absolut verkan över avstånd — F/Q — existerar emellertid INTE inom elektrofysiken.

 

 

Kraftvägen — kopplingen — mellan en fältpunkt och laddningens centrum är bruten av fältkopplingens begränsade ljushastighet c, vilket innebär att (F/Q)-formen är ett odefinierat begrepp — märk väl — det elementära elektrostatiska fältet. Det leder oss till de följande klargörande punkterna:

 

 

*forts. 1996XII by 199XII Compilation of INDUCTION AND MAGNETISM 2007VI15

—————————————————————————————————————————————————————

 

 

·          det finns ingen elektrisk fältstyrka inuti ett elementärt statiskt elektrisk laddningssystem

·          formen U/r = F/Q har varken någon vektoriell eller skalär substans inom ett statiskt laddningsfält, den existerar inte

 

POTENTIALENS VIKTIGHET

förklarande penetrationens aspekt i elektriciteten

 

FÖR ATT KUNNA relatera dynamiken i varje fältåterkoppling mellan fältpunkt och laddningens centralpunkt (Q), MÅSTE ändpunkterna i flödesvägen finnas innefattade. Det är grundvillkoret. Detta villkor uppfylls uppenbarligen av formen Fr/Q = U = k(dQ/dr) — ARBETET (Fr) genom fältmättnaden (Q, laddningsytan). Det ger potentialimpulsen i punkten P på r från Q-origo. Impulsidén ansluter till divergensformen för c vilket genom ljusets absolutacceleration a=c/dT genom Newtons tredje lag uppenbarligen betyder en otvetydigt motsvarande differentiell penetration i elektriska flödets riktning [dE/dQ = k(dQ/dr)]. Se även explicit i innebörden av begreppet differential enligt relaterad fysik till skillnad från konventionens differens.

 

Impulsen mc/dT som genom resistansen (R) över ytan (A) — enligt relaterad fysik [se GcQ-teoremet] — bildar ekvipotentialytorna i e-fysikens singulära laddningsfält (statiska elementära fältet från en punktladdning av idealt sfärisk modell), analogt laddningen Q fördelad och konserverad över varje ekvipotentialyta 4pr2, ger i varje penetrerande punkt av den sfäriska ytan, och analogt, impulsvektorn k·dQ/dr. Den — utmed radien differentiellt riktade— aktiva impulsvektorn vars penetrerande punkt svarar mot differentialkvoten

 

             dQ/dr

 

analogt den differentiella kvoten för arbetet Fr över fältmättnaden (laddningen) Q

 

             d(Fr)/(dQ)

 

enligt (totalt för hela bollytan)

 

             Fr/Q = U = kQ/r,

 

definierar således fältets riktning.

Vi kan (således) knappast få en tydligare illustration av vad, exakt, begreppet vektor har för konkret praktisk innebörd.

   Det finns ingen annan faktor att hänföra fältets kraftåterkopplande utvidgning till, än densamma faktor som producerar penetrationen. Det är, den lokala(och genom ljushastigheten i fältet integralt återkopplande) divergensen — nämligen i dess impulsiva karaktär genom ljusets absolutacceleration a=c/dT i ändpunkten för r via laddningens elektriska flöde genom c enligt ljusets gravitella beroende och den därmed sammanhängande superpositionsprincipen som i allt definierar det statiska elementära elektriska laddningsfältet ENLIGT RELATERAD FYSIK; U=k[dQ/dr].

   Penetrationen — fältriktningen, kraftvägen i fältet — och dess normal (rätvinkliga) yta produceras alltså identiskt. Vi erinrar att dessa begrepp i den här diskussion är differentiella. Se även differentialbegreppet i nollformsalgebran enligt relaterad fysik och matematik.

   Potential ¯U via impuls genom [dQ/dr] —  — definierar BÅDE en fältriktning OCH en differential till impulsytan Q. Genom denna dubbelform för U, och inget annat, superponeras fälten mellan skilda elektriska laddningar — och därmed kraftverkan.

   Dessa grundfakta leder till följande allmänna punkter:

 

·          begreppet skalär för U saknar representation i det elementära elektriska laddningsfältet

·          penetrationen U — spänning d[Fr]/[dQ] — är en riktad impulsform i det elementära elektriska laddningsfältet, ingen skalär

·          den samhörande normalytan till penetrationsresultanter i superponerande laddningsfält (samma som fältinterferenserna eller kurvorna rätvinkligt fältriktningen) är inga ekvipotentialytor; ekvipotentialytor följer helt andra vägar relativt sådana underförstått innefattade formaliteter (modern akademi har nämligen sina egna idéer på området och som ansluter till elektriska fältets kvantitativt makroskopiskt mätbara delar; relaterad fysik och modern akademi skiljer sig här fundamentalt åt i representationerna med elementära fältbildningar som funktion av 1/r respektive 1/r2, se Magnetiska fältbilderna)

·          de superponerade individuella VEKTOR-impulserna (U = kQ/r) bestämmer det resulterande fältets riktningsgeometri (kraftvägarna i fältet)

;

 

Det finns inget spänningsbegrepp av någon intervallmässig natur inom det elementära statiska laddningsfältet DÄRFÖR ATT DET INTE FLYTER NÅGON STRÖM DÄR — ingen energi krävs för att ”fylla” en laddning för att få den att fortsätta agera »oändligt laddningsfält i evighet» (därför att summan av alla krafter och moment i massa-laddningen är noll [se även utförligt från Atomkärnans härledning]) — bara ett pågående divergensflöde (se superpositionsprincipen), som återkopplar kraftvägarna inom flödets fältmässiga utvidgning. Den elementära statiska laddningens fält är inget spänningsfält, utan ett uttalat ljusimpulsfält upphängt på den centrala laddningskroppens g-fält. Se även grunderna enligt GcQ-teoremet.

 

;

 

Potentialen (spänningen) U, formen dQ/dr i det elementära elektriska fältet, arbetar INTE som det makrofysikaliska begreppet potential (spänning) och vilket senare begrepp är en skalär. Potentialen (spänningen) i det elementära elektriska fältet arbetar istället som en direkt impulsvektor inom en begränsad gravitellt relaterad punkts domän och vilken riktningsform definierar den lokala kraftåterkopplingen i fältet. (Det »stavas» i allt enligt U = kQ/r).

 

 

*forts. 1996XII by 199XII Compilation of INDUCTION AND MAGNETISM 2007VI15

—————————————————————————————————————————————————————

 

Se även mera utförligt i

 

ELEKTRISKA FÄLTSTYRKANS FRIHETSSATS.

 

POTENTIALBEGREPPET

 

 

 

 

 

 

InduktionenOchMagnetismen

elektriska fältets begrepp

 

ELEKTRISKT FÄLT — elektrisk och magnetisk kraftväg

 

ELEKTRISKA FÄLTETS BEGREPP

central beskrivning av missuppfattningarna i modern vetenskap och akademi

 

 

Genom att införa i en godtycklig punkt (P) en »testkropp» (q) i det elementära statiska elektriska fältet kopplat till en centralladdning (Q), uppkommer en begränsad vektoriellt utvidgad elektrisk fältstyrka (X=F/q)med ett tillhörande makrofysiskt potentialbegrepp (U=Fr/q) genom vektorkraftens verkan (F=kQq/r2) mellan testkroppen och Q.

 

”Elektriskt fält

Ett elektriskt fält avgör vilken elektrisk kraft en testladdning skulle utsättas för i varje punkt.”

BONNIERS ASTRONOMI · The Cambridge Encyclopaedia of Astronomy · Bonniers 1978 · s477sp2n

 

Den vektoriellt likformiga fältbilden som ernås på den vägen — i allt funktionen av 1/r2 — beskriver det elektrostatiska fältet MEKANISKA kraftväg (makrofältet, eller probfältet) med tillhörande »fältlinjer». Det elektrostatiska fältets ELEKTRISKA kraftväg, analogt det elektriska fältets struktur — i allt funktioner av 1/r — uppvisar å andra sidan en ordning dä ingen testkropp är närvarande; Den elektriska kraftvägen bestäms enbart av hur det elektriska fältets flöde återkopplar mellan central laddning och omgivande rymdpunkter på en referensram som ENLIGT RELATERAD FYSIK bestäms av den lokala gravitationen enligt elektriska fältets definition (se superpositionsprincipen): energifördelningen över laddningen i varje fältpunkt enligt Fr/Q = kQ/r = U, = E/Q. Denna typ, typen 1/r märk väl, finns INTE närvarande inom den beskrivande moderna världsvetenskapens akademiska elementära elektriska litteratur. Den kan inte mätas, utan tillhör ett avsnitt av den elementära elektrofysikens grundteori som helt saknar representation i modern akademi, jämför elektriska laddningens härledning. Den omnämns aldrig.

 

Utgående från en sådan »testkroppsmekanik», nämligen i ett ensidigt fasthållande och erinrande av »experimentella resultat» — således i sig själva på intet sätt felaktiga förhållningssätt — och därigenom ovillkorligen framhållande och byggande hela teorin för elektriciteten på det fältbegrepp som extraherats härifrån, blir alla grundläggande missuppfattningar av de elementära formerna inom elektrofysiken så exakt likadant garanterat framgångsrikt  cementerade. Undra sedan inte över kalabaliken. Den har en perfekt förklaring.

 

Med grund i detta närmande, når man heller inte den förklarande teorin till uppkomsten av magnetismen och induktionen, där impulsbegreppet E/Q (den elektriska laddningens radiellt riktade form och verkan i varje fältpunkt genom den lokala ljushastigheten c, se superpositionsprincipen enligt relaterad fysik) är central och helt avgörande — varigenom dessa nämnda två fenomen, 1/r kontra 1/r2, istället förväxlas. Friskt. I RELATERAD FYSIK däremot får genom impulsbegreppet (dE/dQ) uppkomsten av magnetismen och induktionen en fullständig fenomenologisk förklaring — utan inre växelverkan (växelverkansfrihetssatasen). Se vidare från Induktionen och Magnetismen. Se även i PARALLELLEXPERIMENTEN i detta dokument.

 

EXEMPEL:

*forts. 1996XII by 199XII Compilation of INDUCTION AND MAGNETISM 2007VI15

 

 

 

KONVENTIONELLT SKOLEXEMPEL FRÅN EN TRADITIONELL SVENSK LÄROBOK SOM VISAR DEN KOMPLEXA NIVÅN PÅ DEN MODERNA AKADEMINS OCH VETENSKAPENS MISSUPPFATTNINGAR INOM ELEKTROFYSIKENS GRUNDLÄGGANDE ELEMENTÄRA BEGREPP

 

 

 

”

Exempel

 

Två punktladdningar med storlekarna –Q och +2Q är belägna enligt fig. 14.05 på avståndet a från varandra. Sök potential och fältstyrka i punkten P.

 

 

 

I Utdrag från modern  undervisningslitteratur | originalets illustration här omritad av mig för bästa tydlighet 

TEKNISK ELEKTRICITETSLÄRA E. Danielson Gleerups Lund 1965

Danielsons bok är f.ö. den i sitt slag allra förnämsta — helt utmärkta — svenska referens som alls finns i elektrofysikens grunder

      

Fig. 14.05

 

Potentialen är

V = 2Q/(4pe0 · a · Ö2) – Q/(4pe0 · a)            V = Q(Ö2 – 1)/(4pe0 · a)  volt

      

Elektriska fältstyrkan sammansättes av E1 och E2, varvid

E1 = 2Q/(4pe0 · 2a2)                  E2 = Q/(4pe0 · a2)

      

Resultanten E har en horisontalkomponent

Ex = E1 · cos 45° = Q/(4pe0 · a2 · Ö2)

      

och en vertikalkomponent

      

Ey = E1 · cos 45º – E2 = Q/(4pe0 · a2 · Ö2)   –   Q/(4pe0 · a2)  Ey = [Q/(4pe0 · a2 · Ö2)][ 1 – Ö2 ]

\ E = ÖE2x + E2y = [Q/(4pe0 · a2)] · Ö(2 – Ö2)

      

Vidare är i fig. tg a = –Ey/Ex = Ö2  –  1 \ a = 22,5°

 

Ekvipotentialytor.

 

Punktladdningar förekommer visserligen relativt sällan inom tekniska tillämpningar. Då det elektriska fältet från sådana laddningar är relativt enkelt, fortsätter vi dock undersökningen av dessa fält. Resultaten kan sedan tillämpas på mera komplicerade system.

”

TEKNISK ELEKTRICITETSLÄRA E. Danielson GLEERUPS Lund 1965 s122-123

—————————————————————

 

Kommentar:

I en ELEMENTÄR ELEKTRISK LADDNING finns ingen elektrisk fältstyrka F/Q. Se från POTENTIALENS VIKTIGHET samt förtydligat i ELEKTRISKA FÄLTSTYRKANS FRIHETSSATS. Så, exemplet ovan skulle kunna vara ett högeligen praktiskt korrekt exempel på hur att beräkna och verifiera varje fysikaliskt möjlig mätning av en makroskopisk elektrisk fältstyrka. Men, återigen, det är i så fall inte en beskrivning av elektrofysiken på nivån elementär. Boken berättar (nämligen) ingenting om detta, eller ger i övrigt någon ledtråd till någon form av klargörande. Och så är böckerna generellt i vår kultur färgade av samma inneboende akademiska gestalt; Alla missar poängen. Den relaterade fysikens grundbegrepp kan inte beskrivas av den moderna akademins lärosystem; Grunderna finns inte ens omskrivna, utan sammanblandas (friskt) med makroskopiska fältbegrepp — typ ovan givna skolexempel.

   Se utförlig beskrivning enligt relaterad fysik från Begreppen Fältstyrka och Potential.

 

 

 

 

 

 

InduktionenOchMagnetismen

magnetiska fält

MAGNETISKA FÄLT

 

 

 

 

Fältformerna i de tre ovanstående sammanställda samlingen kurvor visar magnetiska fältets form och struktur utgående ifrån två idealt oändligt långa raka parallella ledare. Som synes, uppnås ekvivalenta fältstrukturer för kraftfält med samriktade strömmar (övre vänster) och samhörande B-värden för motströmmar (nedre höger) Fältbilderna gäller också för ekvipotentialerna för elektriska antidipolfältet och gravitationsfältet mellan två lika massor, nedre vänstra bilddelen. Övre vänstra och nedre högra bilddelarna gäller även för elektriska antidipolnormalerna och dipolekvipotentialerna. Fältbilderna för elektriska dipol och antidipolfälten visas illustrerat i elektriska fältets matematik enligt relaterad fysik.

 

relaterad fysik

och modern akademi

1/r² KONTRA 1/r

 

Den mekaniserade fältbilden [F/Q, f (1/r2)] blir något annorlunda jämfört med den elektriska fältbilden [E/Q, f (1/r)] eftersom graferna för elektriska fältstyrkan X=F/Q är funktioner av 1/r2 till skillnad från 1/r som gäller för det rena elektriska fältet (se föregående från POTENTIALENS VIKTIGHET) där X inte existerar. Grundformen med dipol och antidipolfälten får i runda linjer sagt nära samma utseende; cirklar i mekaniska dipolfältet är ”nästan cirklar” [Se exv FOCUS MATERIEN 1975 ill.s77]).

 

För fältbilderna till ekvipotentialkurvorna, blir emellertid relationerna helt annorlunda. Eftersom begreppet differentiella potentialer [se från POTENTIALENS VIKTIGHET] i det makroskopiska fältet alltid löper i samma riktning som elektriska fältet X, den elektriska fältstyrkan, blir alla ekvipotentialkurvor transversella (rätvinkliga) till vektorkurvorna för X.

   Detaljerna som hör till de konventionella 1/r2-formerna (i den mening de alls visas) finns väl beskrivna i konventionell litteratur och avhandlas därför inte i den här presentationen, utöver vad som sagts ovan. Jämför föregående EXEMPEL.

 

 

 

 

 

 

InduktionenOchMagnetismen

parallellexperimentet

 

 

PARALLELLEXPERIMENTEN FRÅN 1994

 

Parallellexperimenten från 1994

För att bevisa induktionens friställning från magnetismen anställdes (1994) följande »enkla» experiment:

 

 

Två raka parallella strömledare AB är kopplade till en strömkälla som under kort tid kan generera (mycket) höga strömstyrkor på väl definierade stigande och fallande strömramper. Mellan AB-ledarna är magnetiska fältstyrkan noll om de lika stora AB-strömmarna är samriktade, och maximalt större än noll om AB-strömmarna är motriktade (Kretsen för uppmätning av magnetiska fältstyrkan visas separat längre ner i Hallelementet). På denna avgörande mittlinje finns alltså uppspänd en (mycket) fin koppartråd (C). Genom att mäta spänningen i C då strömmarna i AB ändras växande och avtagande, kan man avgöra vad det är som gäller i praktiken. I figuren ovan är C kopplad till en mycket känslig operationsförstärkare som i sin tur är direkt kopplad till ett oscilloskop där allt som händer i C-linjen kan studeras i detalj. Experimentkopplingen och resultaten beskrivs mera detaljerat nedan.

 

Experimenten har nu (2008) för länge sedan redovisats till ledande svenska universitet.

Man skickar tillbaka materialet med avhandlingen

»Vi har ingen möjlighet att ta del av dina skriverier». Heja Sverige.

 

experiment, utförande

 

 

Parallellexperimenten 1994. I den tunna precisionsplacerade tråden C induceras en spänning då strömmen genom de samgående lika stora parallellströmmarna ändras — trots att den magnetiska fältstyrkan i C är konstant noll. Experimenten bevisar således att induktionen existerar oberoende av magnetismen — exakt så som förutsägs enligt relaterad fysik.

 

mekanik, anordning

 

 

Den mekaniska anordningen (sprängskissen från 1994, förminskat A4-format).

Spännskruven anställdes som del i projektet för att samtidigt kunna genomföra experimentet med den elektromekaniska induktionen: den svängande strängen i det fasta magnetfältet. Den beräknade och förväntade effekten infann sig.

 

koppling, kretsschema

 

 

kretsbeskrivning

GENOM EN PRECISIONSSTYRD PowerMosfet-koppling skickas en exakt 8Hz repeterande hög toppström på 15Ampere precisionspuls med 1mS varaktighet och strömderivatan di/dt=75000 A/S genom de två parallella raka 5mM×0,1M mässingsrörledarna A&B. Den låga repetitionsfrekvensen med den korta strömpulsen gör att hela elektroniken kan byggas direkt på ett kopplingsdäck utan kylare. Centrumavståndet mellan A&B i experimenten var 15mM.

   Genom en separat mätning på mittlinjen C mellan A&B (HALLELEMENT 3103 C) konstaterades noll magnetisk fältstyrka.

På C spändes sedan upp en fin 0,1mM koppartråd kopplad till en högresistiv (1 TW) operationsförstärkare som mätte spänningen i C mellan ändpunkterna. På respektive stigande/fallande strömflank registrerades då på ett oscilloskop en induktiv puls om ca ±5mV: Det induceras spänning där inga variabla magnetiska fält kan påvisas.

I C induceras alltså, verkligen, en spänning, helt utan koppling till någon påvisbar magnetisk fältstyrka.

Den inducerade spänningen i C visade sig vara helt oberoende av C-materialet, men beroende av A&B-materialet samt deras tvärsnittsdimensioner.

   Sedan detta resultat kontrollerats genom flera försök, kopplades ena stången bort då det i vilket fall stod klart att magnetismen inte hade någon inverkan. Med en sålunda halverad ström halverades också amplituden på induktionspulsen i C till ca ±2,5mV.

uppmätning av

magnetiska fältstyrkan

 

 

KRETSSCHEMAT ovan visar den separata kopplingen för hallelementet 3103 C för uppmätning av magnetisk fältstyrka.

Nedan visas hur oscilloskopet kopplades till operationsförstärkaren TL074 som mätte spänningen i den uppspända C-linjen.

 

 

 

Med en fördubblad strömstyrka på 30Ampere i ena rakledaren, di/dt=150000 A/S, kunde så konstateras att induktionen i C återgick till föregående nivå ca ±5mV.

Med motvända 15A-strömmar i A&B, di/dt=75000 A/S, uppmättes maximal magnetisk fältstyrka (ca 0,8 mT).

I C blev då mätlinjen helt rak: noll. Ingenting kunde observeras trots i sammanhanget full magnetisk närvaro.

 

 

 

 

 

 

InduktionenOchMagnetismen

IndMagSyntes

 

Syntes av induktionen och magnetismen

Den sekundära induktionen och fjärrverkan i magnetismen (eng. far application)

 

 

De följande nio sambanden i min referens tillhör de ursprungliga utvecklingarna [från 1996XII]. De använder ett klassiskt matematiskt språk av enklaste och mest elementära slag i trigonometrins PREFIXxSIN. Sambanden har, såvitt här känt, absolut ingen konventionell representation eller motsvarighet. Uttrycken förklaras efter den följande sammanställningen. X (Grekiskans X, xsi) betecknar elektrisk fältstyrka (X=U/r).

 

(1)        Xs/Xr    = sinb

                          = (dU/ds)/(dUc/dr) = (dU/dUc)(dr/ds)

                          = sinb = (dU/dUc)(1/sinb)

(2)                     (sinb)2 = dU/dUc

                          dU = dUc(sinb)2

(3)        Rc = R’ç = 1/e = ®Rmaxç0 = konstant = k(4p), VM/AS

             ¯¯                         ¯¯¯¯¯¯¯¯

(4)   ç0 = c – v  ..........................      kausalsambandet divergensens partiella reduktion

 

(5)        P          = dQ/(4p dr)

(6)        U          = Uc(sinb)2

                          = Rc · P(sinb)2

                          = ®Rmax · ç0P(sinb)2

(7)                     = ®Rmax · (c – v)P(sinb)2

                          = ®RmaxcP(sinb)2 – ®RmaxvP(sinb)2

                          =          Uc        +              ­Uv

                          =          Uc         +         (­U + ¯Û)

                          =          Uc         +            u  +   û

­Uv = u + û        = –®RmaxvPsin2b

                                ®Rmax := [®Rmax– ¯R] ; ¯R = û = 0  för konstant v

                          = – (®Rmax– ¯R)vPsin2b

                          = –®RmaxvPsin2b + ¯RvPsin2b

(8)        u           = –®RmaxvPsin2b  ...........         ­ReduktionsPotential, magnetisk fältPotential

 

(9)        û           =    ¯RvPsin2b  ..................       ¯InduktionsPotential, induktiv fältPotential

 

 

 

*cont. 1996XII by 1999XII Compilation of INDUCTION AND MAGNETISM 2007VI15

—————————————————————————————————————————————————————

 

BESKRIVNING

I det följande kommer ovanstående samband att relateras.

 

Statiskt i laddningsfältet för Q gäller

             Uc = Rc(Q/4pr)

Med förenklingen (5)

             P = (Q/4pr)

ges

             Uc = RcP

En ideal elementär elektrisk laddning Q+ som lägesändrar med ds/dt = v i riktningen i­y med hänsyn till punkter (P) idealt fixerade av ett fasta tillståndets fysik i en lokal gravitell dominans, liknande referensen för ett laboratorium på den idealt fasta Jordytan,

producerar — tillsammans med den statiska fältimpulsen Uc i varje rymdpunkt P, i fältets framriktning ­y — en sammansatt impulsverkan i P av formen

             Uc + ­Uv = U

Här sammansätter ­Uv formen för impulsen i P associerad med lägesändringen (v). Genom fältåterkopplingen i Uc på ändringen v­, blir verkan av lägesändringen för Q+ ekvivalent med den positionsändrande impulsen ­Uv. Denna ändring producerar delvis en elektrisk fältspänning ­U [motsvarande en elektrisk spänning ­U som driver laddningen i dess rörelse] med en tillhörande elektrisk fältstyrka ­X [Grekiskans xsi, eller E-F], och delvis en induktiv resistans ¯R som strävar att motverka lägesändringen. Denna induktiva resistans motsvarar ett X motriktat elektrisk kraftfält med en tillhörande elektrisk dipolfältstyrka ¯Ð (D-E [Alt+0208]). ¯Ð är alltid riktad så att ändringen motverkas (se Tredje ändringslagen). Om ändringen ds/dt är konstant v, uppträder emellertid den induktiva resistansen endast differentiellt (dRÛ0, se differentialens definition), eftersom v då projiceras linjärt utmed den konstanta divergensen c som gäller i det lokalt dominanta g-systemets referens. I lägesändringen med ett konstant v = s/t uppträder således ingen motverkande kraft. Denna detalj innebär tydligen att

 

·          R i riktningen v­ bevaras konstant, oberoende av magnituden i v

·          en laddning i rörelse möter inget motstånd så länge rörelsen saknar variation

 

Som divergensen saknar koppling till kinetiken, adderas inte c med v­. Den uppkomna effekten från v i en motsvarande rymdpotential hos laddningen — enda återstående alternativet — är istället given som en v tvärställd (rätvinklig) högre resistans ®R’, och vilken kompression relativ den omgivande g-dominanta rymden (P) producerar den magnetiska fältringen i respekt till P. Som R’ strävar att uttömma sig i det omgivande tunnare rummet R, expanderar ringen sålunda i riktningen x® rätvinkligt strömlinjen y­ som R’ närmar sig R. Den magnetiska fältringen blir således en uttalad planvåg i riktningen x och vilken expandera fullständigt rätvinkligt v. (Jämförelsen med ringarna på vattenytan från den fallande vattendroppen ger en excellent liknelse).

 

·          Genom oförmågan hos divergensen c att förena sig med laddningens hastighet v i den givna g-referensen uppkommer ett magnetiskt fält som expanderar inom den lokala gravitellt relaterade rymdens toppdivergens (c) i riktningen x® rätvinkligt v­

 

Flödesfaktorerna Rc är, som nyligen omnämndes, således bevarade intakt i riktningen för strömvägen i analogt med laddningens hastighet v. För att denna i varje rymdpunkt bevarade Rc-konstant ska kunna matcha den uppkomna, partiellt (differentiellt) högre magnetiska fältvågsresistansen ®R’ rätvinkligt strömriktningen i­, gäller det tydligen att

 

Rc = ®R’ç = ®Rmax · ç0 = KONSTANT  .............................      WM/S = VM/AS

 

Den magnetiska fältvågen utbildas alltså på ett motsvarande (normalt mycket marginell) lägre c-värde (ç0) motsvarande den aktuella reduktionen och som därmed förklarar vågens expansion mot den omgivande normalrymdens c då fältvågens högre R uttömmer sig i normalrummets lägre R.

Termen ç förenklar här ett »c-komma». Rc-konstanten är (konventionellt) benämnd elektrisk permeabilitet, eller (i fri rymd) den elektriska konstanten (Eller ännu mera specialiserat, kapacitiviteten för vakuum, Rc = 1/e).

Analogt med den högre resistansen i fältvågen uppkommer således en motsvarande lägre divergens.

 

·          Som Rmax närmar sig R när ringen expanderar, närmar sig analogt ç toppdivergensen c från minimum ç0.

 

Som framträdandet av ç0 motsvarar magnituden för v, får man v = c – ç0. Vilket vill säga,

 

             ç0 = c – v

 

Effekten av den totala fältimpulsen Uc + ­Uv , framkommande genom inverkan av v i strömriktningen i­ för Q+, kan därmed uttryckas

             Uc + ­Uv = ®Rmaxç0P

Resistansformen ®Rmax rätvinkligt strömriktningen i innefattar den induktiva resistansens verkan. Det beror på att summan av verkan och motverkan i strömriktningen alltid avbildar den aktuella strömstyrkan via kvantiteten ®Rmax och i varje rymdpunkt P. Är motverkan noll, samma som konstant v, räknas bara ett rent ®Rmax. Ändras v, uppkommer den induktiva resistansen ¯R som reducerar kraften i strömriktningen. Den totalt aktiva resistansens form kan då skrivas

 

R = [®Rmax– ¯R]  ...................................................       W = V/A

 

Denna form är den aktuella och fullständiga formen för den resistiva delen i komplexet. På liknande sätt kan vi betrakta impulsen ­Uv som sammansatt av fältspänningen ­U och den motriktade induktiva spänningen ¯Û (u-flex [Alt+0219]). Detta ger oss sambanden

             ­Uv = ­U + ¯Û

             Uc + ­Uv = Uc + ­U + ¯Û

Vi har därmed

             Uc + ­U + ¯Û = [®Rmax– ¯R]ç0P

 

Den induktiva impulsen ¯Û blir additiv då den, i sin verkan som impulsform, motverkar fältimpulsen ­U. Av samma anledning ges den induktiva resistansen ¯R som subtraherande — då ¯R uppenbarligen agerar skalär reducerande på verkan från ®Rmax. Därmed kan ledet skrivas mera komprimerat och summerande enligt

             Uc + ­U + ¯Û = ®Rmaxç0P

 

Impulsformen genom divergensen c på r från Q, [dQ/dr], bestämmer dynamiken i hela komplexet.

 

Impulsformen ger speciellt vinkelkomponenter för fältresistanserna — ®Rmax utmed x-axeln och ¯R utmed y-axeln — liksom för verkan av Q i lägesändringen utmed y-axeln [­][uppPil; dess SymbolTeckensnitt visas inte i htm-dokumentet med Internet Explorer; anledning okänd].

Rätvinkligt strömriktningen i­, ®, ges ändringen ds i y-riktningen analogt med en tangentiell del [ô ][dubbelriktad VertikalPil i Windings] av laddningens ekvipotentialyta. Verkan i denna del blir alltså noll. Vi ska nu närmare studera de här nämnda komponentdetaljerna i de skilda riktningarna xy.

 

På vägen ds i riktning ­v finns avbildat utöver d­Uv också dUc så att fältstyrkan i riktning ­v totalt blir

             Xs = (dUc+d­Uv)/ds = d(Uc+­Uv)/ds

Vi relaterar detta.

Är Uc inte associerad med ­Uv utgår förutsättningen för fältstyrkan i riktningen ­v för att övergå till den vilande dUc/(ds=dr), vilket alltså gäller då v är noll. Är nämligen

v=0=­Uv är det givet att

dUc/ds = dUc/dr

eftersom ansatsen i ett framträdande med ett figurerande v i vilket fall måste bygga på ett intervall (variationens, analogt integralens grundval) och därmed förutsätta en väg-tid-kvantitet större än noll, och vilken ordning vi — således — finner relevant.

Formen för X [elektriska fältstyrkan, här Grekiskans Xsi, X]s är således väldefinierad.

 

Med denna överföring (eng. mapping) av Uc=k(dQ/dr) på s, analogt i riktningen för ­v, upphör emellertid inte Uc att agera som en potentialimpuls utmed r.

[Vi minns att det är den lokala divergensen c som bestämmer Q-potentialen från varje individuell massladdning (mQ), se superpositionsprincien, och termen »potentialimpuls» på r från Q-origo är alltså välrelaterad, och endast så].

 

Den rent dynamiska verkan i överföringen av Uc på s är, nämligen, en funktion av Uc i P. Vilket betyder; i ändpunkten av varje r. Därmed bör överföringen också totalt på s vara relaterad till den momentana verkan Uc på r (Från tidigare diskussioner vet vi att denna verkan inte är projektiv eftersom ingen rörelse existerar utmed r i det statiska fältet). Med denna i P momentana agerande punktfältstyrka

             Xr= dUc/dr

får vi relationen

             [(dUc+d­Uv)/ds]/[dUc/dr] = Xs/Xr

Med v=0 finner vi då ds=dr och därmed dUc/dUc = 1 eftersom då enbart dUc=dUc är relevant. Sambanden är alltså väl relaterbara.

 

Relationen [(dUc+d­Uv)/ds]/[dUc/dr]=Xs/Xr motsvarar exakt den trigonometriska projektionen mellan s och r via vinkeln b som sinb i PREFIXxSIN. Vi får

 

             [(dUc+d­Uv)/ds]/[dUc/dr] = Xs/Xr = sinb;

             [(dUc+d­Uv)]/[dUc][dr/ds] = sinb;

             [(dUc+d­Uv)]/[dUc] = sinb[ds/dr] = (sinb)2;

Och vi har

             Uc+­Uv = Uc(sinb)2 = ®Rmaxç0P(sinb)2 = Uc + (­U + ¯Û)

författarens personliga notering

NOTE. In Kraftlagen 1999 is erroneously stated (typical ”tired-error”):

Relationen (dUc+d­Uv)/dUc motsvarar exakt den trigonometriska projektionen mellan s och r via vinkeln b som sinb med PREFIXxSIN. Vi får

[(dUc+d­Uv)/dUc][dr/ds] = sinb[dr/ds] = (sinb)2

Och vi har

Uc+­Uv = Uc(sinb)2 = ®Rmaxç0P(sinb)2 = Uc + (­U + ¯Û).

The correction should be as stated above:

Relationen [(dUc+d­Uv)/ds]/[dUc/dr]=Xs/Xr motsvarar exakt …

This compilation has been corrected 2002VIII31 on the above notified error.

 

Resultatet blir samma som en ”trigonometrisation” av de olika delarna;

Vinkelkomponenten till Q för alla b¹0 blir i PREFIXxSIN Psinb utmed y-axeln, och motsvarande ®Rmaxsinb för fältresistanserna i x-riktningen. Det ger de vidare leden

             Uc + ­U + ¯Û = ®Rmaxsinb·ç0·Psinb

             Uc + ­U + ¯Û = ®Rmaxç0Psin2b

Med förenklingen u = ­U och û = ¯Û, och insättningen ç0 = c – v, (se Kausalsambandet) ges

             Uc + u + û = ®Rmax(c – v)Psin2b

             Uc + u + û = ®RmaxcPsin2b – ®RmaxvPsin2b

             u + û = –®RmaxvPsin2b

Den induktiva resistansen ¯R är, som nyligen omnämndes, differentiell [analogt kvantitativt=0, se begreppet differential om ej redan bekant] i resistanskomplexet med ett konstant v. Den är aktuell endast när v ändras, analogt när Q uppvisar en acceleration. Med det tidigare härledda sammansatta sambandet för resistanskomplexet totalt, får vi

             u + û = – (®Rmax– ¯R)vPsin2b

             u + û = –®RmaxvPsin2b + ¯RvPsin2b

varav

u = –®RmaxvPsin2b............        ­REDUKTIONSPOTENTIALEN magnetiska fältpotentialen

û = ¯RvPsin2b.......................    ¯INDUKTIONSPOTENTIALEN induktiva fältpotentialen

 

Som tidigare, är P = (Q/4pr).

 

 

Som ®R(max) och ¯R arbetar i olika riktningar, har de ingen ömsesidig växelverkande koppling.

Se även särskilt i växelverkansfrihetssatsen.

 

 

Den komprimerade matematiska formalian i induktionens och magnetismens arbetande komplex kan förenklas utgående direkt från den elektriska fältstyrkans relation i (1) enligt

             Xs/Xr     = sinb

 

 

Resultaten i uttrycken (8) och (9)

(8)        u           = –®RmaxvPsinb2  ...........         ­ReduktionsPotential, magnetisk fältPotential

 

(9)        û           =    ¯RvPsinb2  ..................       ¯InduktionsPotential, induktiv fältPotential

kan utvecklas, vidare, till mera praktiskt användbara uttryck som följer:

 

Induktiv potential (9):

             û = ¯RvPsin2b

             û = ¯Rv(Q/4pr)sin2b

             dû = ¯Rv(dQ/4pr)sin2b

                      ¯RvdQ = ¯R(ds/dt)diT

             dû = ¯RT(di/dt)(1/4pr)sin2b ds

             dû/ds = Xinduktiv:= Ð = ¯RT(di/dt)(1/4pr)sin2b

                                                                      s/r = sinb

                                                     RT = L

Р         = L(di/dt)(1/4pr2)sinb · s

dÐ        = L(di/dt)(1/4pr2)sinb · ds  ............................    V/M, induktiva dipolFältstyrkan i P i PREFIXxSIN

 

Magnetisk potential (8):

             u = –®RmaxvPsinb

             u = –®Rmaxv(Q/4pr)sin2b

             u/s = ­X = du/ds = –®Rmaxv(Q/4pr)sin2b/s

                                                                s/r = sinb

             ­X = –®Rmaxv(Q/4pr2)sinb

                                 v = ds/dT

             ­X = –®Rmax(ds/dT)(Q/4pr2)sinb

             ­X = –®Rmax(Q/dT4pr2)sinb · ds

             d­X = –®Rmax(dQ/dT4pr2)sinb · ds

             d­X = –®Rmax(I/4pr2)sinb · ds

             d­X/ç0 = dBP

             dBP = –(®Rmax/ç0)(I/4pr2)sinb · ds

                          R0c0 = ®R’ç = 1/e0 = ®Rmaxç0 = konstant, VM/AS

                          ¯¯¯¯                              ¯¯¯¯¯¯¯¯

             ®Rmax               = R0c0/ç0

             ®Rmax/ç0           = R0c0/ç02 = Rc/ç02 = 1/e0ç02 |; fullständigt (ç0/c0)/e0ç02 = 1/e0ç0c0 |

 

Med en förenkling av den medelmässiga reduktionen för små v relativt c enligt ç0=c0 får vi det enklare — men, att observera, det dynamiskt omöjliga —

             ®Rmax/c0 = R0c0/c02 = R0/c0 = µ0

Vilket betyder: Med ett sant [ç0=c0–v]=c0 får vi v=0 som betyder noll magnetisk verkan.

 

Var gärna noga med att erinra denna förenkling eftersom annars teorin för induktionen och magnetismen blir djupt bekymmersam.  

I strikt mening finns inte ett µ0 i magnetismen. Men det klargörandet finns inte upptaget eller ens omnämnt i modern akademi. Se vidare i µ0.

 

Därmed — i erinran av dessa punkter och utan hänsyn till minustecknet — har vi i PREFIXxSIN

differentialekvationen för den magnetiska expansionsintegralen

 

OREPRESENTERAD I MODERN

AKADEMI OCH VETENSKAP

 

dBPx     = µ0(I/4pr2)sinb · ds = d(dBPs/dbs)  ..........................     VS/M2, magnetiska fältstyrkan i P i PREFIXxSIN

 

Sambandsformen är varken befintlig eller omnämnd i modern akademi eller vetenskaplig teori eller litteratur — därför att modern akademi använder begreppet vektorprodukt, se nedan, för att formulera sin del, och denna kan garanterat INTE kopplas bakåt via vektorproduktens definition.

Lösningen däremot

är känd som Biot-Savarts lag; den markerar grunden för modern elektrisk teori.

I konventionellt PREFIXxCOS skrivs lösningen till ovanstående givna integral (typiskt)

 

dB        = µ0(I/4px)sinb dbs eller mera generaliserat med användning av så kallad vektorprodukt

             = (µ0/4p) · I · ds × r/r3

 

 

 

 

 

 

InduktionenOchMagnetismen

 

treatise

 

                          EXAMPLES in

 

                                              2001XI3

Advanced examples in induction and magnetism | a TREATISE ON

The fallacious modern academy interpretations in

INDUCTION AND MAGNETISM

 

 

TRE PRECISA EXEMPEL

FÖR EXAKT JÄMFÖRELSE

 

EXEMPLIFIERING AV DEN MODERNA AKADEMINS FATALITETER INOM INDUKTION OCH MAGNETISM

Exempel i Induktion och Magnetism

 

Exempel 1

I artikeln om sekundära induktionen [Ringen och den cirkulära spolenTHE RING AND CIRCULAR COIL] härleddes det generaliserade uttrycket för den allmänna induktansen hos en (tunn) cirkulär spole med n varv och diameter d enligt

 

     ûCOIL(di/dt)–1 =

             L          = d·n2·Ld /1M  .....................      allmänna ringSpoleInduktansen ENLIGT RELATERAD FYSIK, VS/A

 

I den väletablerade eminenta svenska elektroniska fackreferensen ELFA [Faktasidorna, Induktansen, katalog 1998 (s624) och vidare — detaljerna har sedan medtagits i alla efterföljande årsupplagor av ELFA-katalogen] är den följande spolformen given med L i µH, d spoldiametern och l spolens bredd (eller höjd, se illustrationen ovan) i cM:

 

             L = (0,08d2n2) / (3d + 9l) ................      µVS/A (= µVS/AcM · cM)

Med l << d kan faktorn 9l frånses. ELFA-sambandet blir då det enklare

             L          = (0,08d2n2)/(3d)                       µVS/AcM · cM

                          = 0,08d·n2/3                               µVS/AcM · cM

                          = k · d·n2 · 1M–1                       µVS/A · M · 1M–1

                              k·106 = Lk ;

                  = d·n2·Lk · 1M–1                        VS/A

vilket vi ser är exakt samma principiella form och samband som det ovan från relaterad fysik.

 

 

NOTERING:

Från Ringen och den cirkulära spolenTHE RING AND CIRCULAR COIL har termen Ld  ovan sambandet

             Ld /1M =pKµL

 

M                  För detta exempel och de två följande noteras specifikt för vart och ett:

 

 

Men modern akademi har utvunnit sina uttryck från uppfattningen att magnetismen (F) kopplar till induktionen, medan den relaterade fysikens uttryck utgår från den rena induktiva effekten där ingen som helst magnetism existerar — se bevisen från parallellexperimenten om ej redan bekant, samt härledningarna till de aktuella sambanden: dessa är helt orepresenterade i den moderna akademins lärosystem.

Helt rent.

Hur förklaras då likheten?

 

 

OBSERVERA ATT TOTALA PRIMÄRA INDUKTANSEN PER METER µL — som det ser ut okänd av modern akademi — HOS LEDAREN MÅSTE VARA KÄND enligt relaterad fysik genom

             µL = K(µ0+µc)  .....................   totala ledningsPrimära induktansen per meter , VS/AM

[För µL se PRIMÄRINDUKTANSEN I SAMMANFATTNING].

 

 

*cont. EXAMPLIFYING THE MODERN FATALS ON INDUCTANCE AND MAGNETISM

 

Exempel 2

I samma artikel som Exempel 1 erhölls också

             L          = µLn2 · A/h  ......................................    allmänna ringspoleinduktansen

A är ytan av ringspolens tvärsnitt, h är spolens höjd och n är antalet spolvarv.

 

Låt oss nu göra ett fel:

Syftet är att jämföra slutresultatet med standardmeningarna i den modern akademins lärosystem genom de fackböcker vi kan läsa och studera på biblioteken. Vi ska (nämligen) »härleda» ovanstående L-typ genom att FELAKTIGT förmoda att faktorn F=B·A, vi kommer strax tillbaka hit, vilket vill säga i sammanhanget B, har koppling till induktionen — som det är omtalat, erkänt och praktiserat av modern akademi — vilket den (B) garanterat INTE har enligt relaterad fysik: magnetismen och induktionen växelverkar inte enligt relaterad fysik. Se den utförliga förklaringen och grunden till den detaljen i Uppkomsten av Induktionen och Magnetismen enligt Relaterad Fysik, om ej redan bekant, samt de experimentella bevisen i Parallellexperimenten.

 

I SEKTIONEN FÖR MAGNETISMEN

[Tillämpning B-styrkan i en lång rak spoleB-STRENGTH IN A LONG STRAIGHT COIL]

fann vi

 

            

             B = –µ0nI/s  ............     fältstyrkan inuti lång rak spole i Tesla, VS/M2

             n  ..............................    antal varv

             I  ..............................     strömstyrkan

             s  ..............................    spolens längd

             µ0  ............................    1,25662 t6 VS/AM

 

Detta uttryck är också välkänt i det moderna lärosystemet.

Bara för erinran; en spänning induceras explicit i varje lindningsvarv eller ring från de totala n–1 ringarna genom strömderivatan (di/dt).

 

DET AVGÖRANDE FELET

Låt oss nu utföra det avgörande felet genom att hävda att lagen för elektroMEKANISK induktion

             U1 = dF/dT

beskriver den inducerade spänningen i en sådan spolring som den i exemplet [fix ledare som badar i variabelt B]. Vilket vill säga, vi identifierar FELAKTIGT FÖRST induktionen med magnetismen och tillämpar SEDAN ÄVEN FELAKTIGT ett samband från magnetismen på den så felaktigt påsyftade induktiva effekten. Då får N ringar den inducerade spänningen

             UN = N(dF/dT)

Som den allmänna induktionen gäller för alla möjliga fall oberoende av HUR spänningen induceras enligt U=L(di/dt), har vi därmed fått fram det centrala departementet i hela FelRestaurangen enligt

 

             UN = N(dF/dT) = L(di/dt)  .................  centralEXEMPLIFIERADE FelRestaurangsDepartementet

 

Termerna Tt och Ii är inte avgörande i differenserna (lilla i [i] används ibland för att beteckna en variabel ström). Då gäller

             NdF = Ldi = LdI  som ger NF = LI. Som F = BA får vi NBA = LI och därmed

             L = NBA/I. Insättning av föregående resultat för B låter oss anlända till

             L = N(–µ0nI/s)A/I = –Nµ0nA/s. Vilket vill säga, med längden s som höjden h och n=N

     L          = –µ0N2A/h  .....................................     resultatet av felutvecklingarna

EXAKT.

Frånsett minustecknet och den alternativa indexeringen för µ0 och µL ,

är det exakt samma uttryck som den ovan omnämnda relaterade fysikens allmänna ringspoleinduktansen,

 

     L          = µLn2 · A/h  ......................................    allmänna ringspoleinduktansen

Exakt samma form. Exakt samma kvantitet.

Och vart ville vi komma med det?

L-uttrycket som vi nyligen härledde sensationellt genom de (dubbla) felgreppen,

refereras — verkligen — till

av modern akademi som

(exempel från en modern skolbok)

 

”Man kan visa att induktansen hos en spole växer med kvadraten på varvtalet.”.

Boken skriver i marginalen:

“L = µ0N2·A/l

(Gäller för en lång spole utan järnkärna.)”.

GYMNASIETS FYSIK Åk2 Liber 1978/1980, s212

 

M             Som vi ser, är uttrycken identiska (l = h). Man kan visa.

 

 

*cont. EXAMPLIFYING THE MODERN FATALS ON INDUCTANCE AND MAGNETISM

 

Exempel 3

I artikeln

 

induktionen på den primära ledarytanINDUCTION ON THE PRIMARY CONDUCTOR SURFACE

Simplified application for comparison

 

fann vi

            

 

     L          = –(µL/2p)s[ln(4s/d) – 2s/d]  .........................   den relaterade fysikens samband

          Allmänna självinduktionen på ytan av en rak primärledare,

               sekundära induktionen

     L          =   (µ0/2p)s[ln(4s/d) – 3/4]  ..........................    modern akademi

          rak ledare, modern akademi,

               sista termen anges som en korrektionsfaktor, den varierar beroende på källa

 

För att utvärdera hävden, har modern akademi bland många andra de följande referenserna:

 

Källan Elektronikens Grunder Del 1, John Schröder 1971, s124 specificerar (här t för 10–)

          L= 2t7·l[ln(4l/d) – 3/4]

där 2t7 @ µ0/2p = (1,25662 t6 VS/AM)/2p = 1,99997 t7 VS/AM.

Samma specifikation finns i Electronics Equations Handbook, Stephen J. Erst 1989 s7.

ELFA-katalogen (1998-99, s624) specificerar

          L= 0,002·l[ln(4l/d) – x]

med x som frekvensberoende [x=3/4 för låg frekvens] och L i µH med l och d i cM.

Frånsett x, samma som föregående ovan.

 

M             Och återigen, som vi ser, är sambanden formellt identiska.

 

 

SlutPåExempelENDofExamples.

 

 

Orsakerna — från Tre jämförande exempel

 

Varför har det blivit så här?

 

Följande punkter sammanfattar observationerna sett från kausallogiken (för magnetismen och induktionen, se särskilt i Kausalsambandet), samma som relaterad fysik — varför, och hur, begreppen induktion och magnetism inte kan beskrivas med hjälp av den moderna akademins lärosystem:

 

Trots den uppenbara — men tydligtvis inte uppmärksammade »triviala» — väsensskillnaden mellan induktion och magnetism som visas i den äldre skolans begrepp Maxwells regel, verkar det inte finnas någon etablerad litteratur, inte alls överhuvudtaget, som uppmärksammar just den detaljen: Maxwells regel visar hur magnetismen i praktisk mening onekligen måste vara fenomenskild från induktionen: En noggrann genomgång har, tydligen och hur i sanning märkligt det än kan synas, inte genomförts — inom den moderna akademins kvarter. Jämför Parallellexperimenten från 1994. En motsvarande experimentform i konventionella referenser har eftersökts men inte påträffats.

 

Uppkomsten av induktionen och magnetismen i relaterad fysik

— grundbegreppen som förklarar och beskriver ljusets plats i fysiken (divergensen, DEEP) och gravitationen (konvergensen, GRIP) och som förklarar och beskriver grundbegreppen med rymdkompakthet (µ=R/c, konv. magnetiska konstanten, konv. se Vacuum permeability @INTERNET Wikipedia [2011-09-06]) och rymdlängdskompakthet (L=RT=µs, induktansens grundbegrepp i relaterad fysik), och som i relaterad fysik med en gång klargör väsensskillnaden mellan induktion och magnetism

— har ingen motsvarande beskrivningsgrund i den moderna akademins lärosystem:

Växelverkansfrihetssatsen klargör enligt relaterad fysik varför magnetism och induktion inte växelverkar — men har ingen motsvarighet i den moderna akademins lärosystem.

 

Anledningen varför man i modern akademi felaktigt identifierar µ0 med magnetismen

— och som i relaterad fysik utgör den egentliga grundorsaken till kalabaliken: ljusets grundläggande fysik

— framgår genom den nära analogin att förenkla divergensen (ljushastigheten) som ingår i rymdkompaktheten (µ) i magnetismen (Rmax/ç0) med fria rymdens motsvarande (i normala fall) obetydligt skilda kvantitet (R0/c0); Se särskilt i ovanstående Tre Jämförande Exempel, dessa ger direkta konkreta kvantitativa praktiska exempel med konventionella referenser till jämförelse på hur (och varför) »det fungerar» trots fel. (Modern akademi gestaltar en »dockskåpsteater»).

 

Expansionsintegralen för magnetismen klargör (i summa av ovanstående) ytterligare en anledning varför detaljerna har undgått den moderna akademins skarpsinnen: den moderna akademins vektoranalys — med generaliserande begrepp (Maxwells ekvationer): Modern akademi utgår ifrån den s.k. Biot-Savarts lag — integrala lösningen till magnetiska expansionsintegralen och vars differentialekvation INTE kan innefattas i den moderna akademins vektoranalys (begreppen skalär- vektorprodukt) med mer än den analysen havererar. Maxwells ekvationer är (med andra ord) en förenkling (genom att på ett sätt återföra induktionens fenomenfysik på magnetismen, och på ett annat sätt reducera magnetism till induktion: matematiska [be]grepp). Se särskilt Differentialelementet i MAC.

 

Se även i Epilog.

 

Editor2011IX6