UNIIVERSUMS HISTORIA | FysikenGrund —GTactionCoriolisFoucault  | 2012VIII16  | a BellDHARMA production  |  Senast uppdaterade version: 2017-08-16 · Universums Historia

 

innehåll denna sida · webbSÖK äMNESORD på denna sida Ctrl+F · sök ämnesord överallt i SAKREGISTER  ·  förteckning över alla webbsidor

Fysikens viktigaste begrepp — Most Important Concepts in-OF related Physics

 

 

Fysikens viktigaste begrepp — Most Important Concepts in-OF related Physics — BILDKÄLLA: Författarens arkiv · MONTAGE: [Miljö2012]  21Mar2012  Bild2; 15Sep2012  E32  Bild153 · Nikon D90 · Detalj

 

 

KRAFTLÄRANS RELATERBARA NATURGRUNDER MED strängt ordnade betingelser för AKTION- OCH REAKTIONSKRAFT ingår inte i den moderna akademins lärosystem i någon ordnad form: »aktion och reaktion är godtyckliga». Se särskilt i artikeln

AktionReaktionMAC |

KRAFTBEGREPPET SOM SÅDANT (F=ma) besitter i den moderna akademins lärosystem över huvud taget ingen ställning som något reellt konkret. Se särskilt i artikeln

KraftbegreppetMAC |

DEN RELATERADE FYSIKENS BESKRIVNING — kraftläran enligt TNED — genomgås särskilt i grunderna i

GTaction |

med de främst centrala korsrefererande jämförande exemplen som visar motsättningarna i MAC i artiklarna

Centralaccelerationen i MAC | CoriolisEFFEKTEN | CoriolisFOUCAULT | Vektorfelen i MAC

 

Se även i RUBRIKER.

 

 

 

Allmän genomgång med jämförande exempel mellan TNED och MAC — TOPPRUBRIKER

FYSIKENS VIKTIGASTE BEGREPP

— GTaction

Allmän genomgång med jämförande exempel mellan TNED och MAC —  AktionReaktion

 

 

BILDKÄLLA: Författarens arkiv · 2Okt2010  Excur9R  Bild5RV · Nikon D90 · Detalj

 

 

 

GTaction | CoriolisORIGINAL | CoriolisEFFEKTEN | AktionReaktionMAC | KraftbegreppetMAC | CoriolisCINEMA | CoriolisFOUCAULT |

 

Med koppling till FactionReaction i

 

LISTA MED SAMBAND ÖVER FYSIKENS (OCH MATEMATIKENS) VIKTIGASTE (mest centrala, avgörande) BEGREPP

i jämförande syntes mellan relaterad fysik (TNED) och modern akademi (MAC)

 

 

FysikenGrundGTactionCoriolisFoucault — INTRODUCTION

 

Dokumentets Bakgrund, Hur och Varför

 

 

 

I LISTAN över FYSIKENS VIKTIGASTE BEGREPP i jämförelsen mellan TNED och MAC har ovanstående post (bildkopia) lagts till (Sep2012) med hänvisning hit till GTaction:

— Modern akademi [MACarbitraryActionReaction] [AllaKrafterOverkliga] har ingen varken ordnad eller över huvud taget kopplad beskrivning för hur naturen visar oss krafterna och deras verkan. Nämligen via aktionsriktningar — som förorsakar/underhåller verkan via aktuell energi typ rumsgolvet vi står på, ytterst atomkärnans fysik, och som hindrar oss att falla ner i ett gravitellt oändligt tätt tillstånd*** — och reaktionsriktningar — som låter oss känna, uppleva, och framför allt mäta krafterna och variationerna: instrumentfysiken.

— Kärnpunkten i den motsättningen återfaller enligt relaterad fysik [TNED] HELT på (ingår inte i MAC) gravitationens absolutverkan [förklaras utförligt i sektionen GTaction]. Nämligen i det sammansatta led som på ytterst enkelt sätt låter oss härleda elektriska laddningen (den härledningen existerar inte i modern akademi) via divergensens absolutacceleration (c=a·dt)

 

a=[d(v=∞GRAVITATIONEN/dT=([v=∞]/∞)/dT=cLJUSET/dT]

Ingår inte i MAC

 

Det ledet sammanfattar hela det här dokumentets sakinnehåll — med referenser, jämförande exempel, citat och belysande beskrivningar, konsekvenserna det medför och innehåller för fysikbeskrivningen i stort, samt de speciella ämneskomplex som särskilt tilldragit sig ämnets allmänna intresse: Corioliseffekten och Foucaults Pendel.

— Om redan bekant, är också resten av det här dokumentet överflödigt.

 

***  GRUNDÄMNESBILDNINGEN med HIMLAKROPPSBILDNINGEN utpekar en entydigt utpräglad aktionskraft [EXOTERMISKA KÄRNREAKTIONSLAGEN] [FusionsGränsMassan] som frigör energi [ATOMÄRA MASSDEFEKTEN] [ATOMVIKTERNA] för bildningen av materialens hållfasthet. På den grunden [GRIP] [DEEP] [GTaction] kan vi sedan utföra olika (reaktionsbaserade, rent instrumentella) mätningar baserade på olika tillståndsändringar, analogt med det vi kan känna och uppleva av och i kraftgrunderna i konkret, praktisk, vardaglig verksamhet. Den beskrivningsgrunden existerar inte i modern akademi. Det här dokumentet är tillägnat en generalgenomgång.

 

NEWTON III [ÄNDRINGSLAGARNA], kan man nog lätt påstå, bildar hela grundvalen för den, här, uppmärksammade fundamentala, radikala och avgörande motställningen TNED/MAC och som föranlett UniversumsHistoria. Se särskilt i Integrala Analogin: hur mekanikens grundbegrepp grundlägger begripligheten i elektrofysikens MOTSVARANDE grundbegrepp; Induktionsbegreppet (universella induktionslagen), särskilt via NewtonIII. Det sammanhanget, därmed, klargör mera ingående Ändringslagarna generellt.

 

Frånsett vissa delblock

(Gravitationens Unika Särställning i Relaterad Fysik)

(Inertialsystem)

(Entropibegreppet— ArbetsExempel)

har till skrivande stund dock ingen riktig — egentlig, dvs., av typen SAMMANFATTANDE GENERAL- — genomgång funnits i UniversumsHistoria; Frånsett länkblocken ovan, och in till skrivande stund (4Okt2012), innehåller UniversumsHistoria ingen mera ingående beskrivning av djupproblematiken i den här uppmärksammade motsättningen (NewtonIII) mellan TNED (relaterad fysik) och MAC (Modern ACademy) av typen: en mera konkret — mera elementär, tydligare, exempelbaserad, jämförande — formulering.

 

 

Detaljerna har (visst, men inte helt) funnits (i riklig mängd) från författarens allra första stund i ämnet (slutet av 1970-talet [eg. från början av 1970-talet] då hela fysikUniversumHistorien tog sin början [AtomkärnanBegin]), men har (i Web-dokumenten från 2006) måst uteslutas — till att börja med — för att lämna plats för DEN MERA ANGELÄGNA PRÖVNINGEN AV själva de konkreta resultatdelarna; resten sköts på framtiden: OM det visar sig att författningen innehåller något av värde, då, först, kan vi ta med de mera ingående djupdelarna. Vilket skulle vara nu (Okt2012), det, i så fall.

 

 

Således, sett från TNED, men utom kännedom i MAC:

   MED redan uppenbara exempel blev det angeläget att genomföra vad som här närmast kan kallas

ett FÖRTYDLIGANDE AV REDAN PRESENTERAT GRUNDMATERIAL:

— NEWTON III, och (MEN) som folket i modern akademi tycks ha så (oändligt) svårt för att få koll på, och som det följande är tillägnat;

 

 

 

I LISTAN i FysikaliskaGrundbegrepp2 över FYSIKENS VIKTIGASTE BEGREPP, med jämförande grundsamband i fysik och matematik mellan TNED/MAC, har detta htm-dokument sammanställts med tillägget

 

 

enbart som ett FÖRTYDLIGANDE av den redan väl kända NEWTON III, och som tydligtvis det stora flertalet inte verkar förstå fysiken för. (Vilket bara beror på att den moderna akademins träaktiga begrepp hindrar dem: sågbocken uppvisar tendenser att vilja gå ut om MAC närmar sig).

   Eller mera rättvist uttryckt, tydligen enligt TNED:

   Den moderna akademins begrepp om »naturfysik» hindrar tydligen de allra flesta ifrån att ens närma sig ämnet.

   Eller ännu mera kort och gott (som det framställs på annat ställe i detta dokument):

   ALLA KRAFTER OVERKLIGA:

 

— Den moderna akademins lärosystem har alldeles bestämt och helt radikalt misslyckats med uppgiften som LÄRARE. En lärare undervisar i naturkunskap — berättar, beskriver, talar om, leder, förklarar — inte dikterar att eleven redan från ruta ett är dum i huvudet, inte fattar grundläggande Percept.

 

— Förklara Befintligt. Diktera Inte Nytt. Jättesvårt. Berika — döda inte — Individen.

 

 

BILDKÄLLA: Författarens arkiv · MONTAGE: 15Sep2012  E32  Bild103/Bild155 · Nikon D90 · Detalj

 

 

 

Det är vad den här framställningen ska handla om;

— Du är redan perfekt, bara lite granna (JÄTTEMYCKET, om ej redan bekant) oupplyst.

— Termerna AktionReaktion (komponenterna i NewtonIII) har INTE TIDIGARE ANVÄNTS I UNIVERSUMS HISTORIA;

— Dessa termer är, emellertid, helt avgörande för att kunna belysa djupsammanhanget MAC/TNED — de konkreta exemplen som visar och beskriver HUR TNED och MAC skiljer sig åt i begreppsgrunderna — via (ytterst) konkreta (elementära) exempel (CoriolisBASIC) (FoucaultPendeln) (Tekoppen) (m.fl.).

 

OK tjejer. Då kör vi.

 

 

 

RUBRIKER — gravitationens unika särställning i fysiken — GENERALGENOMGÅNG — kraftens, massans, gravitationens och accelerationens fundamentala definitioner med tillämpningsexempel

G-beviset | GTaction | CoriolisBASIC | CoriolisINLEDNING | Tekoppen | CentralaccelerationenMAC | EulerCORIOLIS

Förståndsfelet i MAC

Coriolisbegreppet

RotationsParabolensFormfaktor

 

 

TNED:

Gravitationens Absolutverkan

MAC:

Einsteins Allmänna Relativitetsprincip

i  TNED:

i MAC:

 

Kinematiska Friktionslösa ParabelAnalogin

Vektorkalkylens sammanbrott i MAC

EulerCORIOLIS

CoriolisCELLEN

 

 

MIT-experimentet

Centrifugalkraften stryks i MAC

Mekaniken

GENERELLT

 

Argumenten generellt i modern akademi

FoucaultsPendel

 

TekoppsFenomenet

GTaction

ActionReaction

EinsteinsRelativitetsPrincip

 

 

 

 

G-beviset | GTaction | CoriolisBASIC | CoriolisINLEDNING | Tekoppen | CentralaccelerationenMAC |

 

MAC/TNED

2012IX4

Orsaken varför TNED innefattar MAC som primitiv

 

DGD

↑

G c Q → [GcQ-teoremet] → PLANCKEKVIVALENTERNA → n → nG

↓

v+ic-felet

 

 

RELATERAD FYSIK (TNED) framträder via sanningsbegreppet från FYSIKENS 7 PRINCIPER — genom tillståndets princip. På dess grund står hela den relaterbara fysiken, och matematiken, formulerad i UniversumsHistoria. I de markerade länkblocken är DEN ELEKTRISKA LADDNINGEN [Q = √(m/R)(A/dT)] avgörande central för hela den matematiska (tekniska) fysikens härledande beskrivning, och som leder till PLANCKEKVIVALENTERNA.

   Anledning:

   Proportionaliteten mellan massan (m) och motståndet (R) — exklusivt endast för elektrofysiken — garanterar laddningens bevarande;

   Föreställningen generellt att »föremål i fysiken får ökad massa på grund av RÖRELSE» har, som det framkommer via Q och genom PLANCKEKVIVALENTERNA, ingen relaterbart fysikalisk — experimentellt belagd — grund.

   Det är endast elektriskt accelererade massor, i elektriskt slutna system, som kan uppvisa en intern omfördelning som yttrar sig i en observerad, mätbar, massökning, f.ö. numera utomordentligt väl experimentellt belagt (konv. partikelacceleratorer).

   Den massökningen beskrivs, förklaras och härleds utomordentligt exakt, noggrant och i detalj i relaterad mening genom PLANCKEKVIVALENTERNA:

— Exakt samma matematiska formella detaljer som i MAC, men via en helt annan teoretisk, ypperligt, som det har visat sig, väl relaterbar grundval, och som rensar ut r-teorins (sedan länge redan uppenbart) bisarra inslag.

   Jämför PlanckEkvivalenterna KONTRA RelativitetsTeorin;

— PLANCKEKVIVALENTERNA utraderar (därmed) relativitetsteorins teoretiska-matematiska bild [vic-felet] ur fysiken, just på Q-formens härledda matematiska fysik:

— Från ljusfysiken (divergensen, c) via gravitationen [G], med vidare till atomkärnans härledning — Planckringen h=mcr=neutronen.

 

Därmed är avgrundsdjupet stadfäst mellan MAC och TNED:

 

— Gravitationen verkar INTE genom en begränsad hastighet (c) [GcQ-teoremet] [GTaction];

Massbegreppet I RELATERAD FYSIK kan inte härledas med det moderna akademiska lärosystemets begrepp, där man [se vic-felet] anser [GravitonMAC] att gravitationen verkar genom den begränsade ljushastigheten (c=2,99792458 T8 M/S)

 

— Massökningseffekten gäller INTE mekaniken [PLANCKEKVIVALENTERNA];

Partikelexperimenten med elektriska laddningars acceleration kopplar inte mekaniken massbegreppet=gravitationen

I RELATERAD FYSIK därför att mekaniken (g-fysiken) inte innefattar elektriska laddningens Q = √(m/R)(A/dT) motstånd (R)

 

Atomkärnan är enligt relaterad fysik (TNED) INTE en samling diskreta partiklar (»kvarkar» m.m.) utan istället en massans fundamentalform [PASTOM] (en enhet, 1) som kan delas (1=1/2+1/4+1/8+1/16 … +1/2n) på samma sätt som en vattenmängd kan det i deldroppar (bilden nedan, vänster): Dropparna kan sedan återförenas till en enhetlig vattenkropp och då utan de beståndsdelar inuti som kunde iakttas före föreningen [PLANCKRINGEN h=mcr=neutronen];

 

Den modern akademins begrepp om kärnfysiken generellt har i jämförelse med relaterad fysik  [Atomkärnan] [Planckringen] [MassansFundamentalprincip] ingen verklig fysikalisk förankring i naturen; MAC-begreppen visar en analog uppdelningsmodell (typ fristående vattendroppar) baserad på »VattenSplashEnergiEkvivalenter» (till en summerande enhetsvolym) från artificiellt uppbyggda partikelkollisioner — och som därmed blir något helt unikt i universum: naturen har , enligt vad som framkommit i relaterad fysik (K-cellens inre fysik), ingen motsvarande apparatur för ELEKTRISKT GENERERAD partikelacceleration, men VÄL en mekanisk dito (Kosmiska Partikelstrålningens Ursprung) — men modern akademi har inget annat att välja på än att, tvunget, anta ATT också naturen praktiserar den moderna PartikelAcceleratorTekniken:

 

BILDKÄLLOR: Författarens arkiv — 5Jul2012 E15 Bild144/138 · Nikon D90 · Detalj  — STRANDVÅGOR bryts periodiskt mot en sten och bildar rekyler som bryts upp i mindre fristående vattendroppar, som strax återförenas med modermassan.

 

 

 

NATUREN illustrerar sig själv i PRINCIPER. Se utförligt från ENERGILAGEN.

 

Förgreningarna utbreder sig sedan allt vidare [ATOMVIKTERNA]:

— Den moderna akademins fysikuppfattning beskriver i ljuset av TNED [Atomkärnan] [Planckringen] en speciellt primitiv [INERTIA] fysikuppfattning (speciellt inskränkt genom nämnda centrala punkter);

— Den primitiva fysikuppfattningen

(Se främst @INTERNET Wikipedia Atomic nucleus [2012-09-24] http://en.wikipedia.org/wiki/Atomic_nucleus, ”The nucleus is the very dense region consisting of protons and neutrons at the center of an atom.”)

bygger främst på analogin i att anse att de fristående vattendropparna (bilden ovan, vänster) som kan iakttas vid delningen av en vattenmassa (atomär partikel typ proton) också, verkligen, finns verksamma inuti vattenmassan som helhet (atomkärnan).

   Det finns ingenting sådant i relaterad fysik (TNED). De delpartiklar som bildas ur de artificiellt konstruerade partikelkollisionerna följer enligt relaterad fysik energiekvivalenter [MIC] som avspeglar atomkärnans inre (energiekvivalenta) strukturbyggnad. Dessa »VattenSplashEkvivalenter» och har absolut ingenting — i relaterad fysik — att göra med »frågan om massans upphov» [MACmasses].

   I termer av relaterad fysik (TNED) är (FÅR) den moderna akademins utflykter i »VattenSplashEkvivalenter», just, tydligen, relaterbarligen och uppenbarligen, förstås vara den primitiva avart (fiktion) av matematiskt teoretiserande som — utan verklig, relaterbar, insikt i fysikgrunderna — följer av oförmågan att penetrera ovannämnda aspekter, här i ytterligare syntes:

 

3. kan inte relatera G,

2. kan inte relatera c,

1. kan inte relatera Q,

4. kan inte relatera LJUSETS GRAVITELLA BEROENDE.

 

Med andra ord: kan inte relatera överhuvudtaget.

— MED vidare.

   Den moderna akademins teorier om atom- och kärnfysiken förpassades (för många decennium sedan) till fiktionen i och med antagandet av elektronen som »en punktpartikel med oändlig massa» [Se även Citatet i Spinnbegreppet i MAC]: Det finns ingen logik (begriplighet, relaterbarhet, rationalism [förnuft]) i den moderna akademins (försök till) beskrivningar av naturdjupen.

   Jämför PlanckEkvivalenterna KONTRA RelativitetsTeorin: precis så är (framstår) också det övriga.

 

 

Gravitationens tidsabsoluta verkan • Centripetalacceleration och Centrifugalacceleration — BILDKÄLLA: Författarens arkiv · MONTAGE: 12Sep2012  E28  Bild437; 15Sep2012  E32  Bild92 · Nikon D90 · Detalj

 

 

 

Med erinran om begreppsgrunderna för den naturvetenskapliga metoden och dess betraktelsesätt

Gravitationens Tidsabsoluta Ekvivalent

divergensaccelerationen — HUR GRAVITATIONEN DEFINIERAS EKVIVALENT från Gravitationens Princip [GRIP] I RELATERAD MATEMATISK FYSIK

 

Satsen om GRAVITATIONENS TIDSABSOLUTVERKAN oberoende av avstånd baseras i relaterad fysik uteslutande endast på FÖLJDRESULTAT från TILLSTÅNDETS PRINCIP [APARC], se GRIP.

— direkt från den elementära relaterbara matematiska fysiken

Ingår inte i MAC

 

MED ERINRAN OM BEGREPPSGRUNDERNA FÖR DEN NATURVETENSKAPLIGA METODEN OCH DESS BETRAKTELSESÄTT

Sammanställd förtydligad beskrivning — med jämförande exempel i den moderna akademins beskrivningar

 

 

GRAVITATIONSKRAFTEN DEFINIERAR EN DIVERGENSACCELERATION — centrifugalverkan — via en centralacceleration på Radiella Elementet v0/T

 

centralaccelerationen

 

Jämför härledningarna i MAC

 

Centralverkans grundbegrepp: IMPULSER p=mv UTMED ORTSVEKTORN (r) inåtCENTRIPETAL utåtCENTRIFUGAL

På grund av begreppet INERTIALSYSTEM i MAC — kraftbilderna ovan kallas FIKTIVA (skenbara CitatFM1975s72) i MAC — används inte termerna Centralverkan (eng. »Central Action») och Centralacceleration (eng. »Central Acceleration»). Dessa finns inte alls i MAC som samlingsbegrepp för den relaterade fysikens motsvarande klargörande Centripetal-Centrifugalbegrepp, som ovan. I MAC används endast termerna Centralrörelse (eng. Central Motion) och Centralkraft (eng. Central Force). Se särskilt citerat exempel i AskASci i CentralAccelerationen i MAC.

 

Beskrivning — DIVERGENSACCELERATIONEN

Centralaccelerationen

definierar genom radiella elementets ekvivalenta trigonometri (triangelrelationerna) tydligen ett begrepp om

 

DIVERGENSACCELERATION v0/T=å=w2/d

Ingår inte i MAC

 

 

— v0-vektorn (ovan) framträder som en primär komponent i en linjär acceleration (a=v/t) som idealiserat tagen cirkulärt omedelbart runt omkring 0-360° bildar divergensaccelerationens begrepp; Divergensaccelerationen, såsom gravitationskraftens (konvergenskraftens) omvända aspekt, baseras därmed, och alltså likaledes, på ett absolut tidsbegrepp: hela den cirkulära centralrörelsens (RINGENS) centrifugalverkan (omnämns inte i MAC, se CentralAccMAC) under den tidsdifferential (dT) som gäller för motsvarande (ringbaserade) momentana (ögonblickliga, tillståndsrelaterade) gravitationskraft [GRIP];

;

Hela centralrörelsens RINGKRAFT F=må=mw2/d motsvarar då, eller definierar, en ekvivalent, tidsabsolut, omvänt riktad RINGKONVERGENSKRAFT (konvergensacceleration) i perfekt jämvikt med det vi erfar och kallar gravitationen — och som vi associerar med ett motsvarande primärt linjärt vertikalt element i (den lokala, partikulära) gravitationskraften (g-kraften) F=ma;

— I ringens utvidgade sfäriska tappning omfattas (således) hela den idealt sfäriska g-kraftens fenomenbas av gravitationslagen,

 

centralaccelerationen

v/w=wT/d   som ger   v/T=å=w2/d

;

ω=2π/t=2πf

w=2πd/t=2πf·d=ωd

;

å =w2/d=(ωd)2/d= ω2d

 

F = ma = mw2/r = (w2/rm2)m2m = (w2/m2)m2m/r = (w2r/m2)m2m/r2 = Gm2m/r2 .......... gravitationslagen

 

— Gravitationsbegreppet får genom den matematiska fysiken som ovan med andra ord i den elementära, relaterade, meningen tydligen ett motsvarande ENTYDIGT tidsabsolut begrepp [GRIP]; divergensaccelerationen (centralaccelerationen cirkulärt eller sfäriskt F=må=mw2/d) i idealiserad ekvivalent motkraft till konvergensaccelerationen (gravitationskraften F=ma).

 

 FÖLJDSATS:  Ur gravitationen [GRIP] och dess avgörande tidsabsoluta verkan oberoende av avstånd följer Ljusfysiken [DEEP] — ELEKTROFYSIKEN:

 

Divergensens eller LJUSETS Absolutacceleration — BILDKÄLLA: Författarens arkiv · 15Sep2012  E32  Bild153 · Nikon D90 · Detalj

 

 

 

MAC VILL INTE SE ATT fysiken bygger på urgamla eviga principer  a=[d(v=∞)GRAVITATIONEN/dT=([v=∞]/∞)/dT=cLJUSET/dT] [DIFFERENS OCH DIFFERENTIAL] [ELEKTRISKA LADDNINGEN]

Ingår inte i MAC

 

Gravitationen definierar elektriciteten

Med [GRIP] gravitationens tidsabsoluta verkan (v=c∞) oberoende av avstånd insatt generellt i varianten eller differentialformen för accelerationen, a=dv/dt

— och med grunderna enligt relaterad fysik och matematik från NOLLFORMSALGEBRAN som observerar innebörden av den mängdoberoende (∞=∞+∞+∞+…+c∞) genom distinktionen mellan formvärldens differenser (intervall Δx) och deras variationer genom förståndsvärldens differentialer (punkter dx) [konventionella skrivsättet är »i stort detsamma» men beskrivningarna i MAC är galna (»Δx=dx»), se citat i NOLLFORMSALGEBRAN]

— ges i slutänden en motsvarande principiell divergensacceleration på en ändlig hastighet (c) [DIVERGENSEN] [DEEP från GRIP] enligt

 

a=[d(v=∞)GRAVITATIONEN/dT=([v=∞]/∞)/dT=(c=c∞/∞=v∞/∞)LJUSET/dT] ; divergensens absolutacceleration

Ingår inte i MAC

aLIGHTs GRAVITATIONAL DEPENDECY=c/dT

 

GcQ; elektriska laddningens praktiska fysik certifieras på ljusfysikens absolutacceleration (c/dT) från gravitationens absolutverkande princip [GRIP].

   Divergensaccelerationen eller ljusets absolutacceleration a=c/dT leder sedan direkt på 1. Ljusets g-beroende som tydliggör divergensen c som en av gravitationen betingad punktlokal fenomenform, att skilja från ljusets utbredningshastighet [LJUSHASTIGHETEN] som utvecklas över intervall, samt 2. elektriska laddningen — som ytterligare styrker den logiska konsistensen i det övergripande, beskrivande, sammanhanget;

 

F = ma = m(c/dT) = m(c/dT)(RA)/(RA) = Rc(m/R)(A/dT)/A = Rc(Q/r)2 ; elektriska kraftlagen

(m/R)(A/dT) = Q2 ;

Q = √(m/R)(A/dT) ; elektriska laddningen

Ingår inte i MAC — kan inte relatera dT

 

·          dT-faktorn i Q=√(m/R)(A/dT) garanterar att Q inte urartar med fasta referenser mRc, vilket vore fallet med ändligt T: fysiken havererar då;

·          Det elektriskt associerade motståndet R(Q) existerar inte i mekaniken (g-fysiken): mekaniken kopplar inte ljusfysiken [Ljusfrihetssatsen], [Michelson&MorleyExperimenten], [v+ic-felet], [RELATIVITETSTEORIN]. Det GARANTERAR dels att Q bevaras oberoende av variationer i laddningsmassan (m) som funktion av variationer i R(Q) — vilket sammanhänger med accelerationer av Q i slutna elektriska system, se utförligt i PLANCKEKVIVALENTERNA — och dels, därmed, att massökningseffekter i fysiken är uteslutande, och endast så, förbehållna elektrisk accelererade laddningar i slutna elektriska system typ elektronkanoner — uteslutande på bas av R‑variationer: Saken gäller enbart induktiva kraft- och energifenomen explicit för massökningseffektens del i elektrofysiken, dessa beskrivs ingående relaterat i MAFEM.

Planckekvivalenterna Kontra Relativitetstorin [PEKaReTt]

LJUSETS GRAVITELLA BEROENDE med POTENTIALBARRIÄREN — grunden till atomkärnans härledning (Planckringen h=mcr) — blir direkta konsekvenser av ovanstående.

— Men klarläggandet av Q leder också direkt på PLANCKEKVIVALENTERNA

PLANCKEKVIVALENTERNA

f0/f         = √ 1–(u/c)2 .............    PLANCKENERGINS FREKVENSEKVIVALENT               i Qm ändras med växande u

m0/m     = √ 1–(u/c)2 .............    PLANCKENERGINS MASSEKVIVALENT               i Qm ändras med växande u

λ/λ0           = √ 1–(u/c)2 .............    PLANCKENERGINS VÅGLÄNGDSEKVIVALENT            i Qm ändras med växande u

Ingår inte i MAC

 

med den utförliga förklaringen till massökningseffekten i elektrofysiken (»masschokning»), till skillnad från den moderna akademins antagna — tydligt teoretiskt primitiva, se utförligt från v+ic-felet — enligt Einsteins Relativitetsteori

RELATIVITETSTEORIN

T/T0      = Ö 1–(v/c)2 .............     tiden avtar med växande v

m0/m     = Ö 1–(v/c)2 .............     massan växer med växande v

d/d0           = Ö 1–(v/c)2 .............     längden avtar med växande v

Fundamentalt i MAC

 

och som, vad vi vet, inte en enda instans på planeten Jorden kan förstå, förklara eller relatera — utom TNED. Se utförligt från v+ic-felet.

— Nämligen som en primitiv företeelse i den mänskliga vetenskapshistorien, tydligt frammanad genom 1800-talets akademiska oförmåga att penetrera naturfysiken generellt (Jämför Herrefolkscitatet).

   Detaljerna stadfäster TNED.

   Resten av hela historien i Universums Historia består (då) endast i att »skriva ut rapporterna» med de rent matematisk-fysikaliska konsekvenserna (ett ytterst omfattande men i grunden »självskrivet enkelt» men ibland krävande arbete), och sedan »servera middagen». Allt måste stämma exakt, ingen felande länk får finnas; finns en sådan, faller hela framställningen, lätt som en plätt.

 

 

I modern akademi finns i jämförelsen med ovannämnda detaljutvecklingar endast motsvarande brytpunkter som omöjliggör sammanhanget.

 

 

— Det framträder i modern akademi (med början under 1800-talet) en tydlig strävan att motverka, undertrycka och motarbeta varje mening som söker återföra begreppet intelligens (Jämför Herrefolkscitatet) och förstånd på redan naturgrundade fundament som människan — modern akademi undantaget — upptäcker, inte skapar. Slutbild: MAC — ingen enskild eller allmän organiserad verksamhet, bara i kraft av en spontant konsekvensföljd — håller mänskligheten fången i en (våldsamt) primitiviserad naturbild med enda syfte och ändamål: att framhålla egna meriter.

 

 

MAC — i summering från Gravitationens Tidsabsoluta Verkan:

 

·          Gravitationen verkar genom en ändlig, begränsad hastighet c, postulerat från de teoretiska satsbilderna i v+ic-felet:

·          Q kan inte härledas då — och därmed i grunden inte heller de induktiva och magnetiska grundbegreppen;

·          Därmed bortfaller också ljusets g-beroende (c=c0[1–w2/cc0]): bevarandet av naturkonstanten c0 oberoende av gravitationens inverkan ersätts av en motsvarande (defekt) sambandsform (Einsteins ekvation c=c0[1–w2/c2]) som helt demolerar speciellt sammanhanget med bevarandet av naturkonstanten c0 oberoende av gravitationens inverkan;

·          Därmed bortfaller också samband och sammanhang i POTENTIALBARRIÄREN — grunden till atomkärnans härledning;

·          Atomkärnan (Planckringen h=mcr) kan inte härledas;

·          ATOMVIKTERNA FRÅN ATOMÄRA MASSDEFEKTERNA [U=AmN(1–mDme)] kan då inte heller härledas ur NEUTRONKVADRATEN som i sig framgår ur Planckringen och dess relativa dimensioner — vilket just utgör det avgörande exemplet som verkligen visar den praktiska innebörden i TNED kontra MAC: Medan TNED i princip prickar in varenda nuklid i överensstämmelse med experimentellt uppmätta värden baserat på NEUTRONKVADRATEN, ända från neutronen och vidare uppåt i nuklidskalan [ATOMVIKTERNA], felar MAC-alternativet så mycket att ingen som helst jämförande analogi existerar; Exemplet med atomvikterna/massdefekterna bara understryker soliditeten, riktigheten och konsistensen i TNED — den exceptionellt övergripande ENHETLIGHETEN och experimentella samstämmigheten;

·          Den kosmologiska översiktsbilden med ljusets g-beroende, och därmed den avgörande gravitella rödförskjutningen, kan inte heller nås i MAC, inte ens associativt genom det så uppställda hindrande moderna akademiska lärosystemets vokabulär, termer, begrepp, föreställningar och allmänna uppfattningar;

·          Fasthållandet vid r-teorins begrepp i v+ic-felet, som alltså omöjliggör härledningen av Q och därmed omöjliggör klarläggandet av PLANCKEKVIVALENTERNA, gör att också K-cellens värmefysik av princip bortfaller, och därmed också hela den kosmologiska helhetsbilden (c0-kroppen); Dopplersambanden för galaxernas rödförskjutning enligt fysikförklaringen från Planckekvivalenterna kan aldrig nås; därmed garanteras att MAC-föreställningarna konserveras av det etablerade lärosystemet och dess meriter, helt omöjligt för en enskild elev eller student att bryta igenom på den tid som står till elevens förfogande.

·          Eller kortare sagt: naturbilden förmörkas generellt (med början från 1800-talet) av den moderna akademins uppställda teser, föreställningar och idéer; Istället för att beakta de naturliga förutsättningarna, och därmed härleda grunderna, uppställs/antas andra, egna, uppfunna detaljer som bestämt förnekar en inneboende naturintelligens (matematiken framträder, inte skapas) och som den enskilda eleven tvingas underordna sig för att få meriter (att visa upp i förvärvslivet).

 

 

— Modern akademi [INERTIALSYSTEM] förstår — uppenbarligen — INTE Ändringslagarna [NEONS] i fysiken [KAUSALORDNINGEN].

 

Vi studerar det i detalj.

 

 

CitatFM1975s72 — Citat från FOCUS MATERIEN 1975 s72

 

 

Problemkomplexets sammanfattning

 

En utomordentligt klargörande översiktlig beskrivning/sammanfattning av hela PROBLEMKOMPLEXET för kraftbegreppet i TNED

— relaterad fysik kontra MAC modern akademi

— finns i FOCUS MATERIEN 1975.

 

Det är HÄR av avgörande vikt att källverket får visas i hela den BEGREPPSÅSYFTNING som kraftbegreppets problem avbildar (direkt kopierat från källverket), så att vi får en klart refererande uppfattning om ARGUMENTERINGENS DETALJER för vidare:

 

|§|

”Tröghetskrafter är skenbara krafter som uppträder i accelererade system. I ett stillastående system accelererar enligt kraftlagen en kropp som påverkas av en kraft (1 ovan). I ett system som följer med i rörelsen står kroppen stilla, men kraften finns kvar och måste upphävas av en (skenbar) motriktad kraft om kroppen skall anses vara i jämvikt (2).”,

 

FOCUS MATERIEN 1975 s72ill.ö.v.

 

 

FMaccVila

”I ett system som följer med i  rörelsen står kroppen stilla”:

 

FELET ligger INTE i källverkets presentation av vektorer, deras riktning och storlek.

Felet ligger i (bristen på) förmågan att relatera/förstå/beskriva det naturliga saksammanhanget:

TNEDaccVila

FMaccVila

Relaterad fysik svarar — och förklarar:

— Ett föremål som genomgår en acceleration (en ändring av tillstånd) kan INTE i relaterad mening — aldrig, någonsin, inte under några som helst omständigheter, förhållanden eller betingelser — betraktas, ses, förklaras eller förstås som ett föremål i vila.

 

 

I UTVECKLAT ILLUSTRATIONSEXEMPEL visas enligt relaterad fysik hur INSTRUMENTSYSTEMETS REFERENSER FÖRSTÅS GENERELLT — universellt — för samtliga fall: hur jämviktsbegreppet för variationernas bestämning genomskär alla, samtliga, referenssystem (kroppar, massor) av princip.

— NOTERA SYFTET med den framställningen i Universums Historia: det är inget försök att spela »expertens förklaring av hur naturen fungerar», utan en ren erinran av Ditt och Mitt medfödda naturvett som alltid funnits — men som förlorats ur sikte i det ensidiga 150 åriga indoktrinerandet från MAC som vill göra gällande att krafter är INBILLADE (skenbara, fiktiva, pseudo [CitatFM1975s72]) — som följd av den 100 åriga MAC‑uppfattningen att gravitationen verkar genom en ändlig hastighet (c) [»ingenting kan gå fortare än c»], som leder till uppfattningen att (Einsteins ekvivalensprincip) gravitation=acceleration (som sammanhänger med Einsteins allmänna relativitetsprincip [***]) och att det i det ljuset, i själva verket CitatAllaKrafterOverkliga, inte finns några krafter alls — inte alls över huvud taget.

— I princip så: Det vi kan känna och uppleva är overkligt. Det betyder också, tydligen, att begreppet naturvetenskaplig beskrivning i den andan — i ljuset av det faktum att det vi känner och upplever är högst verkligt — har mist sin kredit. Beskrivningssättet från MAC är, vad det än vara må, inte (längre) trovärdigt.

— Vi vill inte ha våra barn (framtidens ingenjörer) i en sådan, tydligt inskränkt, typ av undervisning. Den naturvetenskapliga undervisningen ska befrämja livsglädjen och utveckla den, inte undertrycka den eller stympa den.

— Varför är det klart?

 

 

 

Tillståndet som referensbegrepp

 

— vilan, jämvikten och balansen, den absoluta likformighetens princip, ETT värde, EN kvantitet, den linjära utsträckning tillståndet som bara kan finnas i punkten, ingenting, noll, därför att tillståndet inte finns i fysiken, fenomenvärlden, variationsvärlden —

 

innefattar inte förändring:

 

ingen acceleration existerar i en vila;

ingen vila existerar i en acceleration —

men en jämvikt finns alltid: a=dv/dt:

— ett momentant tillstånd i varje dt

 

 

— Såväl betraktaren i den accelererande bilen som personen som står vid sidan av vägen och ser på — och varje annan observatör i universum, förutsatt koll på situationen — kan se att kulan som hänger i taket (illustrationen ovan) i bilen gör utslag:

 

PRECIS SÅ SOM CITATET VISAR I DETALJ FRÅN FOCUS MATERIEN 1975 [CitatFM1975s72]

— man avskiljer tydligen kopplingen aktion(→)-reaktion(←) och, citatmeningen figur 1, menar att själva händelseformen beskrivs ensidigt av aktionskraften(→), själva händelseriktningen, där reaktionskraften(←) alltså inte finns med;

— »glömmer» också den övriga skaran modernt akademiskt utbildade artikelförfattare på webben (i MAC-litteraturen generellt) av INSTRUMENTSYSTEMET: reaktionskraften(←), den verkligt fysikaliskt kännbara kraftbilden med vars hjälp själva fenomenformen också kan studeras via instrumentell uppmätning.

 

— Det accelererande föremålet befinner sig INTE i vila — inte sett från någon position alls, inte alls över huvud taget i hela universum; bilen accelererar. Fysiken är — tvärt emot Einsteins försäkringar (allmänna relativitetsprincipen) — inte kinematisk (bild), utan kinetisk (kraft).

 

Vi studerar detaljerna.

Aktion-Reaktion

Relaterad fysik förklarar:

Fenomenkomponenterna med aktionskraft(←) och reaktionskraft(→) existerar tillsammans som varandras diametrala speglingar i NEWTONIII;

 

— Accelerationsintervallet (Δx) som framträder i (3), som resultat av impulsen (sammanstötningen F=ma=mv/T=p/T) i (2), existerar inte föregående impulstillfället (p=mv) i (2): Den infallande impulskroppen (1) möter objektet med konstant hastighet (v), och där finns inget accelerationsintervall FÖRE kontakten: »filmen baklänges» — MAC-påståendet att »fysikens lagar är tidsreversibla» [EntropiCitat5] — kan uppenbarligen inte avbilda orsakssammanhanget i fysiken. Dvs., MAC-påståendet gäller bara om man frånser fysikens detaljgrunder (accelerationen under intervallet Δx med a=dv/dt), vilket vi redan vet naturen garanterat INTE går med på.

 

För den som inte känner »den underbara hemligheten» med »intervallgåtan», se utförligt (garanterat uttömmande förklaring) i ZENONS TEOREM — kontinuitetens relaterbara natur.

   Modern akademi:

— »Intervallets Hemlighet» i relaterad fysik — ingår inte i MAC — har i modern akademi istället (högeligen) »mystifierats» (elektronen som »en punktpartikel med oändlig massa» [Se även Citatet i Spinnbegreppet i MAC], och därmed — garanterat — abstraherats ur trottoarfolkets åsyn) genom »kvantmekaniska fält» med tillhörande exotiska PremiärPartiklar [MIC] (typ HIGGS: många, många gånger tyngre än neutronerna — alla atomkärnors enskilda byggstenar — och som endast visar sig i tillfälliga, ytterst kortvariga »kraftsplashar» från kolliderande [mestadels] protoner som drivs upp av de slutna elektriska systemens moderna partikelacceleratorer till mycket nära ljushastigheten genom höga energitryck). Se speciellt i Wikipediaartikeln Interaction, Physics http://en.wikipedia.org/wiki/Interaction, [2012-09-25] ”An interaction is often described as a physical field, and is mediated by the exchange of gauge bosons between particles.”.

:

— I avsnittet om ENTROPIBEGREPPET [Kausalordningen] [Utförliga Arbetsexempel]

finns exemplifierat HUR

 

 

— i termer av relaterad fysik kontra jämförande påståenden från modern akademi 

— aktion och reaktion agerar tillsammans oskiljaktigt i detalj ENLIGT ÄNDRINGSLAGARNA (samma som Newtons Tre Rörelselagar [NEONS]), och med syftet att belysa den allmänt citerade vanföreställningen i MAC angående påståendet [EntropiCitat5] att fysikens lagar skulle vara tidsreversibla (»filmen baklänges»).

 

Termerna aktionskraft-reaktionskraft används dock explicit inte i Universums Historia frånsett i denna, här aktuella, presentationens htm-dokument, och då endast för att understryka sammanhanget i NewtonIII — med vidare: utan dessa kan grundfysikens detaljer inte preciseras.

 

Aktionskraft och Reaktionskraft framträder, observeras, beskrivs och förstås som EN form på diametrala riktningar [NEWTON III] i samma mening, tid, utsträckning, förekomst, observation, beskrivning, och förklaring som en acceleration (a=dv/dt) alls föreligger (och därmed en tröghetsreaktion).

— AKTIONSKRAFT(←) är den kraft/riktning som (naturligtvis) krävs för att underhålla en tillståndsändring;

— REAKTIONSKRAFT(→) blir maken/riktningen som kan MÄTA underhållet.

 

Beskrivningen i [‡CitatFM1975s72] är bevisligt felaktig: direkt vilseledande.

 

   Vi studerar hur.

 

Ändringslagarna [NEONS]

 

1. tillståndet kvarstår tills ändrat;

2. ändringen är proportionell mot den tillståndsändrande kraften (F=ma);

3. varje ändring (aktion) strävar att bevaras (reaktion — instrumentets utslag);

 

VERKANDE ReAKTIONSKRAFTER (F=ma=mv/T=p/T) framträder (uppkommer) alltid, uteslutande alltid, i följd av ett inneboende motstånd (inertie, Newtons vis inertiae, PRINCIPIA 1687 Definition III, ”this vis insita, may, by a most significant name, be called vis inertiæ, or force of inactivity”) mot absolut rörelseändring [ÄNDRINGSLAGARNA]. Den kraftverkan inbegriper likaledes uteslutande utan undantag kraftens aktionsriktning TILLSAMMANS MED den tillståndbevarande aktionskraftriktningens motriktning (»backen») [AktionReaktion]; Reaktionskraften — den som vi alltid kan känna — blir den egentliga kraftverkan eftersom det är genom denna som tillståndsändringen strävar att motverkas, det vi kan KÄNNA som det aktuellt instrumentregistrerande tröghetsmotståndet: själva det praktiskt fysiskt uppmätta mätvärdet.

— Se f.ö. jämförande exempel TNED/MAC i CentralaccelerationenMAC: MAC förstår, tydligen, inte funktionssättet (man anser att ordningen är godtycklig [AktionReaktion MAC-citatet]).

— I varje momentant ögonblick (dt) föreligger i andra ord enligt relaterad fysik en JÄMVIKT mellan den verkande kraftens aktionsriktning (den aktuella rörelseriktningen) och kraftens reaktionsriktning (den aktuella instrumentverkställande kraften som ger utslag som vi kan se och känna). Det är, uppenbarligen, den jämvikten mellan aktionskraft och reaktionskraft som fysiken i relaterad mening avhandlar [FUNTOP] — inte det tydligt verklighetsförnekande (”skenbara”), citerade, SÄTTET [‡CitatFM1975s72] ovan.

 

KRAFTENS VERKLIGA NATUR I RELATERAD FYSIK — klargörande beskrivning som visar att den moderna akademins uppfattning om kraftbegreppet är förståndsmässigt OUTVECKLAT: Newton synes ha fattat det, inte MAC.

 

 

Den upphängda kulan

 

Förståndsfelet i modern akademi

 

 

 

 

Förståndsfelet i MAC

 

Foucaults Pendel

Bilden ovan kan också illustrera principen bakom den konventionellt benämnda s.k. FOUCAULTS PENDEL:

— Släpper man kulan och låter den pendla mellan sina bägge ändlägen, samt om pendelns upphängningspunkt är analog med rotationsaxeln (Nordpolen) som Jorden roterar kring, och därmed pendelplanet skilt från Jordrotationen, bildar pendelplanets idealt friktionslösa periodiskt exakta xy-svängning ett idealt obegränsat utsträckt tillstånd, [NewtonIII], [Ändringslagarna];

— Pendeln blir ett precisionsinstrument som kan visa HUR och OM ett visst rörelsesystem genomgår någon tillståndsförändring, t.ex. befinner sig i rotation. Pendeln monterad på Jordens Nordpol (idealt med alla friktioner eliminerade, vilket ännu ingen riktigt verkar ha lyckats med experimentellt) ses vrida sig medurs (Jordrotationen moturs sett från Nordpolen), ett varv på ett s.k. sideriskt (stjärn-) dygn (23 tim 56 min 4 sek). Se mera utförligt i SCIAM-exemplet.

   Påvisandet av Jordens rotation via Foucaults Pendel gjordes i Paris år 1851 enligt Wikipediaartikeln

http://en.wikipedia.org/wiki/Foucault_pendulum

Foucault Pendulum [2012-10-04]

   Se vidare i SCIAM-exemplet.

 

Jämvikten mellan

aktionskraft

(← från energin som underhåller variationen; kraft över avstånd [E=Fd]) och

reaktionskraft

(→ som garanterar att mätinstrumentet gör utslag, »visaren som alltid strävar mot noll», och låter oss, verkligen, känna och uppleva kraftens verkan: F=ma=mv/T=p/T) är den faktor I RELATERAD FYSIK som i varje momentant ögonblick (dt) av händelseförloppet garanterar att fysiken är observerbar, iakttagbar, beskrivbar, förklarbar, och mätbar.

 

Observerbarheten och därmed mätbarheten garanteras (följaktligen) av att jämvikten beskriver ett tillstånd — en i förståndsvärldens mening obruten dimension av oföränderligt varande utan ändring, och som INGÅR i — tydligen utom modern akademi — DEN RELATERBARA FYSIKENS OCH MATEMATIKENS BEGREPP differential via DEN MÄNGDOBEROENDE som beskriver HUR skillnaden mellan formvärld (differenser, intervall, värden) och förståndsvärld (differentialer, punkter, positioner) fungerar — men som heller aldrig intresserat MAC;

 

JÄMVIKTEN [FUNTOP] med

tillståndet som referensbegrepp

 

— vilan, jämvikten och balansen, den absoluta likformighetens princip, ETT värde, EN kvantitet, den linjära utsträckning tillståndet som bara kan finnas i punkten (förståndsvärlden), ingenting, noll, därför att tillståndet inte finns i fysiken, fenomenvärlden, variationsvärlden (formvärlden)

 

— innefattar inte förändring:

 

ingen acceleration existerar i en vila;

ingen vila existerar i en acceleration —

 

och blir JUST DÄRFÖR grundvalen för vårt ENDA relaterbara sätt att förstå, observera och mäta variationerna i fysiken.

:

en jämvikt kan alltid påvisas om en acceleration kan det: a=dv/dt:

— ett momentant tillstånd i varje dt

— OBEROENDE av begreppet »referenssystem».

I relaterad mening existerar med andra ord inga »inertialsystem» i fysiken [FUNTOP] — därför att fysiken hela tiden är föremål för variation: tillstånd existerar inte i, inuti, fysiken, inuti kropparna, massorna; fysiken är intrinsiskt REN från vila: referensen för variation i relaterad mening är alltid uteslutande alltid utan något enda undantag JÄMVIKT — förståndsvärldens, inte formvärldens, grundbegrepp. Se utförligt från ATOMTRIANGELN om ej redan bekant.

 

— Den framställningen finns inte i den moderna akademins begrepps- och lärosystem. Det är anledningen.

   Varför inte?

— Sanningsbegreppet — det som allt utgår ifrån och kan återföras på i Universums Historia: kan förstås, beskrivas, förklaras och relateras i detalj; Djupt, innerligt, föraktligt behatat i MAC. Se särskilda exempelblock i Sanningens Filosofi. Se särskilt från EUROPAS FILOSOFER. Se även i ENTROPIBEGREPPET generellt.

 

 

 

 

I avsnittet om INERTIALSYSTEM ges en utförlig generalgenomgång med flera citerade exempel på HUR författarskaran i MAC generellt — verkligen (men omedvetet, vilket beskrivningen också är tillägnad att understryka orsaken i) — söker påtvinga läsaren uppfattningen att begreppet inertialsystem skulle ha Isaac Newton som upphovskälla — snarare än den moderna akademiska intelligentians tolkning av innehållet i Newtons PRINCIPIA.

 

Det blir i ljuset av den genomgången tydligt att det är 1800-talets specifika högtstående moderna akademiska intelligenser — inte naturfysiken som sådan — som generellt byggt upp bilden av den prominenta fysikbild där just användningen av och referensen till begreppet »inertialsystem» är avgörande centralt; Se speciellt Einstein i Citat6 i INERTIALSYSTEM, ”Vi ha lagarna, men vi veta inte till vilket system vi skola hänföra dem.”.

 

— I avsnittet om ENTROPIBEGREPPET [Kausalordningen] [Utförliga Arbetsexempel]

finns exemplifierat i termer av relaterad fysik kontra jämförande påståenden från modern akademi i detalj HUR aktion och reaktion agerar tillsammans oskiljaktigt

— fungerar ENLIGT ÄNDRINGSLAGARNA (samma som Newtons Tre Rörelselagar [NEONS])

— med syftet att belysa den allmänt citerade vanföreställningen i MAC angående påståendet att fysikens lagar skulle vara tidsreversibla (»filmen baklänges»). Det är ett påstående som f.ö. uppvisar ytterligare en utkomst av den moderna akademins uppenbart förytligade förståndsdjup på DE RELATERBARA NATURPRINCIPERNA (I syntes samma som Newtons rörelselagar [NEONS]).

 

 

— Ett föremål som genomgår en acceleration (CitatFM1975s72), ändring av tillstånd, kan i relaterad mening INTE

— aldrig, inte någonsin, inte under några som helst omständigheter, förhållanden eller betingelser

— betraktas, ses, förklaras eller förstås som ett föremål i vila. Se även i Varför är det klart?, om ej redan bekant.

”I ett system som följer med i rörelsen står kroppen stilla”;

   Den blotta meningsbilden — källan anställer accelererad rörelse i resonemanget — motsäger varje rationellt tänkande individs normala vardagliga förnuft:

 

   Rörelse är förändring. Vila är tillstånd.

 

   Naturvetenskapens uppgift är att FÖRKLARA befintligt — inte DIKTERA nytt.

 

     I modern akademi däremot [AccelerationVilaMAC], är den typen av framställning mer regel än undantag i ämnen som rör elementär mekanik;

 

 

Förutsatt att man INTE TÄCKER FÖR EXPERIMENTLABORATORIET PÅ OLIKA SÄTT FÖR ATT UTESTÄNGA EXPERIMENTELLA RESULTAT kan NATURLIGTVIS alla, samtliga, rörelsetillstånd i Universum — enligt Newtons tre rörelselagar [ÄNDRINGSLAGARNA], relaterad fysik (TNED), avgöras genom experimentell observation: rörelsetillståndet som begrepp bygger på NÅGON metrisk ändringsbild, och den kan mätas. Även konstant likformig rörelse.

— SPECIELLT typen »konstant rätlinjig rörelse» är i PRAKTIKEN bara — alltid — en idealiserad rörelsebild där man bortser ifrån vissa detaljer; mest populärt i MAC är att täcka för fönsterrutorna för passagerarna så att de inte kan se omgivningen rusa förbi.

 

 

Personer som försöker intala oss att vila är rörelse [FMaccVila] (eller rörelse vila), kopplar uppenbarligen ingen seriös naturbeskrivning:

Vi kan inte kalla ett sådant, tydligt STYMPAT, beskrivningssätt för naturvetenskapligt.

 

FELET ligger INTE i källverkets presentation av vektorer, deras riktning och storlek.

Felet ligger i (bristen på) förmågan att relatera/förstå/beskriva det naturliga saksammanhanget:

 

Det naturliga saksammanhanget i den accelererande bilens fall CitatFM1975s72 betyder uppenbarligen att den accelererande bilen inte får förstås som ett viloreferenssystem: ger man koncept åt den accelererande bilen är också bilen, verkligen, ett referenssystem under acceleration — inte i vila.

   Om inte redan bekant, se utförligt från FMaccVila.

 

 

Personer som exekverar i följande citerade ordningar

AccelerationVilaMAC

”Betrakta exempelvis en bil som accelererar i förhållande till sin omgivning. I ett koordinatsystem som ligger stilla i förhållande till vägen gäller Newtons kraftekvation. Bilen påverkas av en accelererande kraft från motorn via hjulen, och om denna kraft och bilens massa är kända, kan accelerationen beräknas ur ekvation (16). Om bilens rörelse däremot hänförs till ett koordinatsystem, som ligger stilla i förhållande till bilen, befinner sig denna ju i vila, medan dess omgivning däremot accelererar i motsatt riktning.”,

§;

”Om kraftekvationens giltighet skall bevaras måste man därför införa en kraft, som verkar på bilen i motsatt riktning mot den framdrivande kraften och som är lika stor som denna, så att de båda krafterna upphäver varandra. Denna nya kraft kallas tröghetskraften på bilen.”,

FOCUS MATERIEN 1975 s71 sp2mö

 

”As an example, consider you are on a car accelerationg past a tree. From your reference frame, the tree will have an acceleration that can not be accounted for by considering the physical force acting on it. Newton’s laws in their old form provide no way to resolve this paradox.”

@INTERNET Wkipedia Talk Newton’s laws of motion

Loom91 06:50 7 February 2007 (UTC)

 

(etc.) glömmer av KRITERIET FÖR TILLSTÅNDETS ÄNDRING:

— ett i kroppen eller föremålet upphängt eller inordnat instrumentsystem.

 

   Jämför gråsparvarna som leker i vårbuskarna: de flyger hur lätt som helst rakt in genom grensnåret med perfekt navigation, full pedal. Exakt intrumentsystem — tydligen baserat på uppfattning av navigation i förhållande till ett inneboende naturligt förståndsbegrepp om JÄMVIKT.

   I den accelererande bilens fall blir jämviktens tillståndsregistrerande instrumentsystem enklast en kula upphängd i en fin tråd i taket:

— Är bilen vilande (relativt marken, idealiserat) hänger kulan rakt ner; accelererar bilen, ställer sig kulan i vinkel i proportion till accelerationens magnitud.

   Personer som bara okritiskt antar (eller tvingas till det för att få meriter) föreställningarna i modern akademi per tradition (för att få meriter), och sedan, tydligen, själva för den traditionen vidare

— likt citatets författare, som FRÅNSER INSTRUMENTSYSTEMET och därmed frånser fysikens dynamik, KINETIKEN: rörelse med krafterna innefattat

— utpekar också den kategori personer som (utan insikt, och omedvetet, enbart genom att »föra traditionen vidare») försöker påtvinga globalbefolkningen naturfysiken utifrån ett akademiskt NUMERA VÄL inövat populärt beskrivningssätt. Nämligen det som kommer från den antagna Einsteins allmänna relativitetsprincip som beskriver rena PERCEPTIVA INTRYCK: KINEMATIK: rörelsens beskrivning utan hänsyn till krafterna;

— Marken accelererar relativt bilen, trädet accelererar relativt bilen, etc.; Einsteins allmänna relativitetsprincip.

   Fysikens beskrivning utifrån konkreta verkliga praktiska mätinstrument är kinetiken. Se f.ö. Ändringslagarna. Dessa mätvärden skulle då i konsekvens bortses, tydligen, ifrån av nämnda populationer. Vi vet att det inte fungerar så.

   Men därmed avhandlas bara ärendena utan något egentligt naturvetenskapligt intresse eller värde: händelsebeskrivning utan hänsyn till krafterna tillhör INTE fysiken utan geometrin. (Det blir också andemeningen i den antagna Einsteins naturfilosofi: det finns inga krafter alls i verkligheten [AllaKrafterOverkliga])

   Det blir i ljuset av den utvikningen alltså, och naturligtvis, befängt att resonera så som ovanstående citerade exempel visar:

— I ENA delen medger man en aktiv dynamik (bilens acceleration) medan man i ANDRA delen helt förnekar en sådan (acceleration finns inte, bara vila) — för tillfället att få festa på kvarlevorna av ett sensationellt perceptivt INTRYCK.

 

—————***

”The relativity principle that Einstein had established on the basis of the equivalence principle, however,

will be satisfied if all laws of this new metric theory of gravity, including the field equations for the metric

field, are generally covariant.”, s66ö,

http://nd.edu/~kbrading/Classes/Phil 93871/Of Pots and Holes.pdf

OF POTS AND HOLES: EINSTEIN’S BUMPY ROAD TO GENERAL RELATIVITY, Michel Janssen 2005

 

 

BILDKÄLLA: Författarens arkiv · 12Sep2012  E28  Bild124 · Nikon D90 · Detalj

 

 

 

 

DEN OTILLÅTNA LINJÄRISERINGEN

 

Man hoppar över gravitationens särställning som unik kraftform i fysiken, GTaction, beaktar inte gravitationens absolutverkan, utan anser (uppfinner) att gravitationens verkan sker via en ändlig hastighet (som därmed omöjliggör elektriska laddningens härledning, GTaction), och därmed helt enkelt DIKTERAR fysikbeskrivningen via utvalda, enstaka LINJER eller PUNKTER:

— och därmed en totalt sett STYMPAD naturbeskrivning.

 

AV DIVERGENSACCELERATIONEN SOM DEFINIERAR GRAVITATIONEN

framgår utomordentligt tydligt

i den konventionellt benämnda s.k. ekvivalensprincipen (citat nedan, som föregick Einsteins allmänna relativitetsprincip [kinematiken (synintrycket) bestämmer (referenserna) i fysiken]):

WikiEquivPrinc

”In the physics of general relativity, the equivalence principle is any of several related concepts dealing with the equivalence of gravitational and inertial mass, and to Albert Einstein's assertion that the gravitational "force" as experienced locally while standing on a massive body (such as the Earth) is actually the same as the pseudo-force experienced by an observer in a non-inertial (accelerated) frame of reference”,

http://en.wikipedia.org/wiki/Equivalence_principle

@INTERNET Wikipedia Equivalence principle [2012-09-06]

 

Gravitationskraften F=ma i MAC betyder i ljuset av ”ekvivalensprincipen” tydligen att F=ma: gravitation = acceleration, citatet ovan (se även i WikiEinsteinEquivPrinc):

 

»the gravitational "force" is actually the same as the pseudo-force experienced by an observer in an accelerated frame of reference»,

 

Relaterad fysik:

— Gravitationskraften har ingen fysikalisk ekvivalent [G-beviset]; gravitationens verkan kan inte härmas eller simuleras på någon principiellt ekvivalent form med hjälp av några andra fysikaliska fenomen — men modern akademi hävdar, bestämt, just det.

   Gravitationskraftens absolutverkan [GTaction] — konvergenskraften elementärt via en ringform — härleds i relaterad fysik med hjälp av ett aktionskraftsbegrepp: centralverkan med centralacceleration, en cirkulär rörelse med centripetal- och centrifugalkrafter som definierar den absolutverkande g-kraften via ett idealiserat DIVERGENSBEGREPP, och som helt saknar någon motsvarande känd TIDSABSOLUT fysikalisk existens: Gravitationens ABSOLUTVERKANDE KONVERGENSKRAFT har ingen direkt fysikalisk ekvivalent, bara en begränsad (punktlokal) kvantitativt analog värdeekvivalent.

 

   Se vidare från VadÄrEkvivalensprincipen.

 

BILDKÄLLA: Författarens arkiv · 12Sep2012  E28  Bild177 · Nikon D90 · Detalj

 

 

 

 

DEN MEST UPPENBARA BEGREPPSKOLLISIONEN I HELA BETRAKTELSESÄTTET i MAC blir (alltså) påståendet (ekvivalensprincipen) att

 

gravitation = acceleration

— I MAC är det i princip inga problem med den saken, eftersom man REDAN antagit uppfattningen att gravitationen INTE verkar tidsabsolut: man anser att gravitationen verkar via den ändliga ljushastigheten (c) [MACgraviton].

 

Nämligen just via TIDSASPEKTEN:

— Genom uppfattningen att gravitationen verkar genom en ändlig hastighet (c), ligger det nära till hands att ställa fram KONSEKVENSTEORIER som går ut på det här: kraftverkan (gravitation=acceleration) är i själva verket KVANTFLUKTUERANDE KRAFTFÄLT (tensorfält) som manifesterar MASSA (gravitation) i formen av olika exotiska ELEMENTARPARTIKLAR (Higgs) som själva (mer än hundra neutronmassor) aldrig syns i det naturliga kraftspelet ehuru deras FÄLT gör det, och vilka ModerMassor bara kan påvisas i dyra partikelacceleratorer med speciellt höga kollisionsenergier.

;

Det är inget fel på de experimentella resultaten. Men kolla TEORIN bakom. Jämför EXPERIMENTELLA BEKRÄFTELSER: exakt samma matematiska formalia ur exakt samma experimentella observationer, men i ljuset av helt väsensskilda teorier. Så, det är i ljuset av de exemplen inte matematiken i sig det hänger på, utan LOGIKEN med SAMMANHANGET: det relaterbara innehållet i vilket matematiken används (och hur det harmonierar med det övriga).

 

JÄMFÖR DET MEST fundamentala EXEMPLET: neutronens sönderfall med framträdandet av en elektron och en vätekärna, hur en väteatom framträder:

— Hur resonerar man i MAC för att förklara framträdandet av elektronen?

— I MAC blir det »massa skapas ur energi» — genom »kvantmekaniska fältfluktuationer» i formen av olika matematiska lösningar till resonanskraftfält som berör kollisioner mellan atomkärnor och som kan testats praktiskt i partikelacceleratorer.

— I relaterad fysik (TNED) finns ingenting sådant.

— I avsnittet om BETASÖNDERFALLET redovisas den hittills (Sep2012) mest detaljerade genomgången enligt TNED av hur atomkärnan avdelar komponenterna till sin elektronmassa; hur elektronen kommer fram UR atomkärnan — i enlighet med experimentella observationer, eller så inte alls.

 

Centralaccelerationen i MAC — Härledningarna i MAC — HyperPhysicsCitat — WikipediaCitat — AskAScientistCitat — BILDKÄLLA: Författarens arkiv · 11Sep2012  E27  Bild185 · Nikon D90 · Detalj

 

 

 

INLEDNING

— missuppfattningarna inom mekaniken generellt i modern akademi, enligt relaterad fysik, med citerat, jämförande, skolexempel

 

MAC förstår tydligen inte (kan inte relatera) fysikbalansen mellan centripetal och centrifugal: centrifugalkomponenten utelämnas

 

 

I MAC STRYKER man helt enkelt centrifugalkomponenten [ActionReactionMAC], [HyperPhysics], [Wikipedia], [AskAScientist] — läsaren [MACkraftParabeln] ges knappast (ens) chans att uppmärksamma Greppet: ingenting omnämns.

EARP — CentralMAC

— Varför?

— VARFÖR kan inte modern akademi relatera fysiken i ämnet centripetal och centrifugal?

 Einsteins allmänna relativitetsprincip, [EARP], ”Om också naturbeskrivningen fordrar ett av oss godtyckligt infört koordinatsystem, så borde likväl valet av dess rörelsetillstånd ej vara underkastat någon inskränkning. Lagarna borde vara fullkomligt oberoende av detta val (den allmänna relativitetsprincipen).”, MIN VÄRLDSBILD Albert Einstein s175 · Bonniers 1934:

— Objektsfixeringen med det perceptiva intrycket bestämmer referenserna i MAC — tillsammans med det uppfunna fysiska objektsbegreppet »inertialsystem» (eng. inertial frame eller inertial reference eller inertial system): fysikens lagar (NewtonII, kraftlagen F=ma) enligt MAC gäller inte i accelererade system [Citat2 INERTIE — FYSIK III, Mekanik s43, NKI Biblioteksförlaget 1964, ”giltigheten av Galileis och Newtons lagar är begränsade till referenssystem som inte accelereras”]; Enligt MAC, beskriver ett accelererat system CitatFM1975s72 inte något »inertialsystem»: ingen vila — balans mellan centrifugal→ och centripetal← — kan finnas i ett roterande system, »eftersom det är ett accelererat system» [FOCUS MATERIEN 1975 s72, Tröghetskrafter, ”Vid rotationsrörelse upphävs den inåtriktade centripetalkraften av en utåtriktad tröghetskraft, centrifugalkraften, om kroppen anses stå stilla i ett system som följer med i rotationen (3)”, se FM-figuren i CitatFM1975s72]. Se även samma typ (Sep2012) nedan i citatet från Wikipedia,

 

”Centrifugal force is often confused with centripetal force. Centrifugal force is most commonly introduced as an outward force apparent in a rotating frame of reference. It is apparent (fictitious) in the sense that it is not part of an interaction but is a result of rotation - with no reaction-force counterpart. This type of force is associated with describing motion in a non-inertial reference frame, and referred to as a fictitious or inertial force (a description that must be understood as a technical usage of these words that means only that the force is not present in a stationary or inertial frame).[4][5]”,

http://en.wikipedia.org/wiki/Centrifugal_force

@INTERNET Wikipedia — Centrifugal force, Fictitious centrifugal force [2012-09-24]

 

Referensen till skeendet, variationerna, i fysiken är i relaterad mening inget fysikaliskt objekt, utan ett begrepp — mätvärde = tillstånd [APARC] (idealt) under tidsdifferentialen dt och som garanterat inte finns i fysiken: dt­-begreppet i fysiken gestaltar för oss ett motsvarande icke fysiskt varaktighetsbegrepp (intervall, xyz-översiktsbild) som sinnebilden för jämviktens, mätvärdets (alltid momentana, idealt under tidsdifferentialen dt) referens, aldrig något fysiskt objekt:

 

Som vi ser, är MAC oförmögen att förstå Newtons vilande referenssystem (Newtons berömda ämbarförsök) som ett begreppsligt, instrumentellt (»matematiskt» med Newtons vokabulär [CitatNEWTONS PRINCIPER]) jämviktssystem: I relaterad fysik är (således) jämvikten (den instrumentellt mätande händelseanordningen i varje momentant ögonblick) som fysikens referens samma som tillståndet som princip under en tidsdifferential (dt) och som [FUNTOP] eliminerar föreställningen om »inertialsystem»; Därmed, nämligen, gäller »giltigheten av Galileis och Newtons lagar» för alla referenssystem i varje ögonblick (dt), oberoende av deras rörelsetillstånd, aldrig i något enda system eftersom [APARC] fysiken betingas av oupphörlig variation; Och därmed ÄR lagarna (NEONS) av naturen REDAN helt oberoende av de olika referenssystemens rörelsetillstånd [FUNTOP]; Och därmed den oåterkalleliga giltigheten av (NewtonIII) aktions- och reaktionskrafter [AktionReaktion] som självaste den förklarande, beskrivande, mätande och observerande grundvalen till fysikens värld av variationer [NOLLFORMSALGEBRAN]. MAC kopplar, tydligen, inte den nivån i förståndet.

   Det blev, tydligen, 1800-talsvetenskaparnas skuld, den moderna akademins uppsegling under 1800-talet, att INTE ha förstått Newtons Principer på den punkten [CitatNEWTONS PRINCIPER], utan att istället ha ställt upp nya, andra, akademiskt uppfunna regler för naturfysikens tydligt väl relaterbara 0=FACTION+FReACTION; Modern akademi, som i ovan nämnda exempelgenomgång per citat, med tydligt grund i olika typer av kärleksbetygelser till HerrefolksDeviser, stadfästes tydligt under 1800-talet som akademisk institution (»VÄRLDSSTATENS INTELLIGENSCENTRUM») som den människoskapade intelligensens dikterande verktyg. Inte som uttolkare av de redan existerande naturkällorna: 1800-talets ljushuvuden i Västerlandet började uppfinna logiken, inte härleda den. Se även i ENTROPIBEGREPPET [Kausalordningen] och ALLA TAL om ej redan bekant.

 

 

Vi studerar ett (övertydligt) exempel på hur låsningarna i MAC yttrar sig när det kommer till naturvettet:

 

 

”Another common mistake[original research?] is to state that

 The centrifugal force that an object experiences is the reaction to the centripetal force on that object.

”,

 

”Clearly, if an object were simultaneously subject to both a centripetal force and an equal and opposite centrifugal force, the resultant force would vanish and the object could not experience a circular motion”,

 

”The centrifugal force is sometimes called a fictitious force or pseudo force, to underscore the fact that such a force only appears when calculations or measurements are conducted in non-inertial reference frames.”,

 

http://en.wikipedia.org/wiki/Reaction_(physics)

@INTERNET Wikipedia — Reaction (physics), Centripetal and centrifugal force [2012-09-23]

 

 

Wikipediaförfattarna tycks inte räkna med följande (man använder [Sep2012] heller inte HELA den enkla figuren, som nedan, i MAC-härledningar, jämför efterföljande HyperPhysicsCitat):

Relaterad fysik förklarar:

 

 

 

OM INTE stenen i snöret r som snurras runt med periferihastigheten w=d/T erfar en UTÅTRIKTAD centrifugal HASTIGHET (v0), finns heller ingen grund för centralaccelerationen, den fast roterande rörelsen, som fysikaliskt fenomen enligt det enkla sambandet (från cirkelns obegränsat slutna polygonindelning, som inte ingår i Wikipedia) via elementära relationer mellan likformiga trianglar (figuren ovan)

 

v0/w = d/r = wT/r

som tydligen i likheten mellan första och sista leden uttrycker en linjär acceleration

v0/T = w2/r = å  ......................   centralaccelerationen i relaterad fysik

 

Nämligen: Den — så — utåtriktade eller centrifugala hastigheten i centralaccelerationen, centrifugalhastigheten v0→, måste, nämligen, för en fast roterande rörelse i riktningen w • ↑ UPPVÄGAS — balanseras — av en LIKA STOR MEN MOTRIKTAD centripetal hastighetskomponent, centripetalhastigheten v0←, och som tvingar stenen att hålla sig KONSTANT till den fasta längden r;

— Centrifugalhastigheten v0→ blir den mätande (på den snurrande karusellen) radiellt utåtriktade masskraftens (F=må)→ upplevelsemässigt aktiva accelerationskomponent, medan det kvarhållande snöret r garanterar den inåtriktande balanserande rörelseuppehållande, VidareRörelseFörorsakande och därmed aktionsbaserade centripetalkraften (F=må)← med centripetalhastigheten v0←. Dessa bägge kraftriktningar — aktionen som UNDERHÅLLER ← och reaktionen som MÄTER → — existerar alltid samtidigt som varandras diametrala motriktningar: den ena finns inte utan den andra:

— Ingen mätande kraft kan existera utan en motsvarande aktivt händelse(TIDS)uppehållande kraft (NewtonIII).

— Varifrån man SER händelsen, har ingen som helst betydelse för händelsen som sådan och dess mätande kraftfysik.

— Men modern akademi kopplar, tydligen som ovan, inte den nivån i fysikuppfattningen.

 

Jämför således mera korrekt uttryckt i här tillrättalagd , jämförande, omskrivning från Wikipediacitatet:

 

The centrifugal force that an object experiences is the concurrent, reactive, component of — not the reaction to — the centripetal force certifying the rotational motion of, not on, that object by »denying the cessation» of the centrifugal velocity component, and which component — even the term — is not included in the modern academic deductions to the central force efficacy, see CentralAccMAC

;

Clearly, whereas an object is simultaneously subject to both a centripetal force and an equal and opposite centrifugal force, the resultant force does not vanish but certifies the rotating object to be in a motional (radial) perfect balance with the tangentially impulse (p=mv) driving peripheral velocity and thus guaranteeing the object will continue to experience a circular motion

 

This is — for the rest of the story — the heart of the matter (explaining the entire complex): GTaction.

— Se vidare exempel i CoriolisBASIC och RotationsParabolensFormfaktor [MACkraftParabeln].

   It’s not an object. It’s a concept (once natural — but during the 1800’s lost by MAC).

 

 

AktionReaktionMAC — BILDKÄLLA: Författarens arkiv · 12Sep2012  E28  Bild199 · Nikon D90 · Detalj

 

 

 

AktionReaktionMAC

 

Wikipediaartikeln på samma rubrik (CentralaccelerationMAC) beskriver ämnet vidare i sektionen Remote action and reaction

 

MACarbitraryActionReaction

”The third of Newton's laws of motion of classical mechanics states that forces always occur in pairs. This is related to the fact that a force results from the interaction of two objects. Every force ('action') on one object is accompanied by a 'reaction' on another, of equal magnitude but opposite direction. The attribution of which of the two forces is action or reaction is arbitrary. Each of the two forces can be considered the action, the other force is its associated reaction.”,

 

http://en.wikipedia.org/wiki/Reaction_(physics)

@INTERNET Wikipedia — Reaction (physics) [2012-09-23]

 

Notera att ingen direkt referens ges till påståendesatserna — de meddelas från TYP en Expert till Idioterna nedanför själva Tornbyggnaden

 

 

Ett helt glänsande galant exempel på dessa sammansattheter i praktisk fysik i MAC skulle då vara vektorrepresentationen [Kinematiska Friktionslösa ParabelAnalogin] [VektorledetsMACform] i Corioliseffekten [CoriolisEFFEKTEN i Syntes]:

   Den avgörande relaterbara, förklarande, beskrivningen och härledningen förutsätter en STRÄNG — lagbunden [AktionReaktion] — distinktion mellan kraftriktning som UNDERHÅLLER ett skeende (aktionsriktningen) och kraftriktningen som MÄTER det skeende underhållet (reaktionsriktningen) [AktionReaktion].

   Blandar man ihop dessa,

 

vilket som vi ser av citatet ovan man gör FRISKT i MAC, ”arbitrary”;

”the attribution is arbitrary”,

 

elimineras samtidigt hela grundvalen för den förklarande och beskrivande fysiken: NOLL naturvetenskap.

   Se utförligt exemplifierat från CoriolisEFFEKTEN.

   Se även skolexemplet i RotationsParabolensFormfaktor [MACkraftParabeln] som används i MIT-exemplet i samband med den modernt akademiska etablerade beskrivningen av tillämpningar på begreppet Corioliseffekt. Det exemplet beskriver för övrigt hur modern akademi, på kredit av det uppfunna begreppet INERTIALSYSTEM (Utförligt i EARP) också i andra änden tvingas GÖMMA UNDAN NATURVEKTORER (här Centrifugalkraften) helt enkelt stryka, radera dem för att matcha det egna kökets serveringar: Man stryker naturens representation, uppfinner eget, kallar det för NATURVETENSKAP och meriterad intelligens.

— Kom sedan och berätta om ORSAKERNA till att människor som är skolade i den moderna akademins lärosystem INTE klarar av att beskriva, umgås MED, mekaniken i naturen.

 

 

Vidare:

 

 

”A particularly subtle mistake is to confuse the forces that cause action and reaction with the actual action and reaction.[original research?]”,

 

”This mistake comes about partly because the very definition of force is all about a mass experiencing an acceleration, and there is an assumption that an object's entire mass is always the entity that is accelerating.”,

 

http://en.wikipedia.org/wiki/Reaction_(physics)

@INTERNET Wikipedia — Reaction (physics), Remote action and reaction [2012-09-23]

 

 

Andra citatdelen explicit:

   Kraftbegreppet (eng. force) i relaterad fysik [KraftbegreppetTNED] beskriver inget annat än ekvivalens mellan massa och KRAFT:

m=m=m(a/a)=F/a; KRAFTEN grundas helt på gravitationens — massans — existens [GTaction]. Det finns — garanterat — ingen som helst kvalitativ relaterbar naturlig grund i påståendet ovan, att »definitionen på kraft är/handlar om massa som genomgår acceleration»:

 

”the definition of force is mass experiencing acceleration”

 

Fysiken i relaterad mening (TNED) innehåller ingenting sådant:

   Jämför AktionskraftensDefinition i relaterads fysik:

 

KRAFTVERKAN — AKTIONSKRAFTER som verkar över tidsintervall  — är ett entydigt resultat av

GRAVITATIONENS massans  ABSOLUTVERKANDE [GTaction] positionsändringsmotstånd

Ingår inte i MAC

 

Den begreppsbasen

— gravitationens absolutverkan [utförligt i GTaction med referenser] som grundval för hela fysiken

— ingår inte i den moderna akademins begreppssystem.

   Kraftlagen i relaterad fysik (NewtonII), F=ma, beskriver HUR massa (m) kan förstås SOM (konvergens-) KRAFT (F) via konvergenskraftens — gravitationens — fältstyrka (a).

   WikipediaTypen ”mass experiencing acceleration” — accelerationen (a=dv/dt) — sker alltid över intervall (Δx).

   Kraftbegreppet via gravitationens absolutverkande positionsändringsmotstånd verkar (absolut) över differential (dx):

— Jämför — som en del av den allmänna »matematikundervisningen» — ”dx=Δx” i MAC.

— Lägg dessa tillhopa, och MAC är garanterat portförbjuden i området.

   Det är inte ens någon idé att inleda en diskussion: den är redan avslutad.

 

En massa (m) som genomgår en acceleration (a), eng, a mass experiencing an acceleration, är, enligt relaterad fysik, ingen definition på kraft, utan en beskrivning av ett händelseförlopp i fysiken som uttrycker en kvantitativ ekvivalent, ingen kvalitativ definition, till det kvalitativa (mera vida) kraftbegreppet. Inget annat.

   Citatkällan i Wikipediaartikeln ger heller ingen referens för sin del vad som ska förstås med ”a mass experiencing an acceleration”.

   Den delen har, tydligen, ingenting med den relaterbara fysikens domäner att göra i fråga om kraftens definition: kraftriktningarna i ämnet aktion och reaktion.

 

Jämför det mera balanserade uttrycket, enligt relaterad fysik:

the very DESCRIPTION of force is all about a mass experiencing an acceleration

 

Så är det enligt relaterad fysik.

— Det finns ALLTID aspekter på Kvantitet och Kvalitet som kan anföras i relaterad fysik (TNED) MOT olika [befängda] MAC-påståenden, och som lika garanterat aldrig, inte någonsin, kan bemötas från MAC-hållet, och av den enkla anledningen att »MAC-personalen» enbart fokuserar på KVANTITETERNA och struntar i kvaliteterna. Jämför (f.ö.) Skolexemplet nummer ett i ENERGILAGEN [EKVANTITATIVT=(m→γ)c2=(m←γ)c2; EKvaliTATIVT=(m→γ)c2≠(m←γ)c2]: Atomkärnan, PLANCKRINGEN.

— Fortsättningen i Wikipediacitatet endast understryker det;

 

”Actually, though, when an object experiences a common impact-type of force, at the instant the force is applied, only the atoms and molecules at the surface of the object begin to accelerate.”,

 

http://en.wikipedia.org/wiki/Reaction_(physics)

@INTERNET Wikipedia — Reaction (physics), Remote action and reaction [2012-09-23]

 

[AktionReaktion]:

EXEMPEL (Newtons Vagga [Utförliga Arbetsexempel] — ögonblicket då ändkulan lösgör sig):

— I samma NanoMoment stålkulans atomer i stålgittret börjar uppvisa positionsändringar som sammanhänger med att stålkulan är på väg att lämna de övriga i raden ÄNDRAS OCKSÅ KULANS TYNGDPUNKT ANALOGT:

— Vi behöver EXPLICIT aldrig tala om »genomfarande gittervågor i materialet» i ett specifikt mekaniskt (principiellt) problem, eftersom I VILKET FALL tyngdpunktens position ändras med atomernas (kroppsytans) läge via den mekaniska stötvåg som får kulan att accelerera: det är i netto, i vilket fall, tyngdpunktens positionsändring som räknas, om det så hänger på ändringen av en enda atoms gitterläge.

— Påståendet i Wikipediaartikeln ovan är, i det ljuset,

 

only the atoms and molecules at the surface of the object begin to accelerate

 

med andra ord direkt felaktigt: samtidigt som NÅGON del i kroppsytan dras åt något håll, gör kroppstyngdpunkten det också, och man kan inte separera tyngdpunkten från summan av kroppens beståndsdelar och mena att »kroppen reagerar senare än ytan». Det är ett vettlöst påstående i mekaniken.

   Den ELASTISKA FÖRDRÖJNINGEN i koppling mellan positionsändring hos kroppens tyngdpunkt och kroppshöljet som följd av en impuls, sammanstötning med någon annan kropp utpekar tydligt uppkomsten av en deformationsvåg som bara har förflyttat referenspunkterna MED tyngdpunktens påverkan: det går inte att avhandla fysiken på någon grund som frånser den (elastiska) aspekten: tyngdpunktens omedelbara positionsändring MED varje kroppsdeformation (impulsbaserad, som går genom kroppens tyngdpunkt).

   Därför har Wikipediaförfattarens utläggning om SEISMISK AKTIVITET heller ingenting med ämnet att göra. Jämför författarens (således) direkt SEISMISKT felaktiga slutsats:

 

”From this description, however, it should be obvious that during the time that the wave of force propagates through an object, only part of the mass of the object is accelerating, not all of it.”

 

http://en.wikipedia.org/wiki/Reaction_(physics)

@INTERNET Wikipedia — Reaction (physics), Remote action and reaction [2012-09-23]

 

Vi instämmer naturligtvis med Wikipediaförfattaren i påståendet — och noterar samtidigt att mekaniken (speciellt i elementära problem) INTE intresserar sig för kropparnas specifika ämnesstruktur och de stötvågor dessa uppvisar, utan enbart för kroppens tyngdpunkt och dess positionsändringar.

   Termen, begreppet eller ordet center (of mass) förekommer heller inte i det aktuella Wikipediaartikelblocket: ingenting omnämns om den avgörande aspekten: tyngdpunkten.

 

Wikiartikeln exemplifierar motortekniska termer

Wikipediaförfattaren ger en (slutlig) referens till termen valv float — som (bara ytterligare) understryker att den aspekten endast, ytterligare, understryker det redan sagda:

 

»Ventilflyt»: Motorns varvtal blir så högt att ventilerna inte hinner stänga — eng. valve float

 

”Another variant on the theme is valve float, in which the force applied by a spring, which can move a valve in an internal combustion engine, doesn't affect the whole valve quickly enough to keep it in contact with a rapidly rotating cam.”,

 

http://en.wikipedia.org/wiki/Reaction_(physics)

@INTERNET Wikipedia — Reaction (physics), Remote action and reaction [2012-09-23]

 

— Kamaxeln vill pumpa ventilstången i en takt (1 2 3 4 5 …) som stångens stålfjäder (... 3 ... 1 ...) inte är avpassad för (tekniskt, för liten fjäderspänning): Exemplet beskriver en oscillerande mekanik, ingen singulär pulsanalogi i elementär mekanik. Men OK då.

 

— Analogin är att PUMPA (kamaxeltopparna) en serie impulser på en vilande materialkula (ventilfjäderns kontaktring) innan den hinner uppvisa någon märkbar reagerande position i kroppsändring (som om fjädern berördes med reducerad kraft: följer inte).

— Men också den tillämpningen kan återföras på en motsvarande, fördröjd, koppling mellan motsvarande stötvågor genom den vidrörda kroppen och dess tyngdpunktsförflyttning via det inre materialets elasticitet; tyngdpunkten påverkas i vilket fall av minsta lilla stöt (impuls p=mv), hur man än räknar, och vilken tillämpning man än hänvisar till. Det finns inga undantag.

 

När motorvarvet i en förbränningsmotor driver kamaxeln

(eng. cam shaft, den som har till uppgift att öppna och stänga ventilerna till motorns cylindrar för insug och utblås)

fortare än ventilernas återförande ventilfjädrar hinner med, uppkommer en felfunktion

(ventilerna wobblar, spinner, uppvisar slumpvisa resonansrörelser, står öppna kontinuerligt, motorns effekt reduceras [våldsamt], videosekvens finns på YouTube, se Valve Float), som kallas (eng.) valve float eller ventilflytning.

 

 

SUMMAN AV KARDEMUMMAN

är bara den som beskrivits i enklare ord på annat ställe (inget nämnt, inget glömt):

— »MAC-personalen» gör sitt allra bästa i världshistorien för att sänka varje minsta ljusglimt av någon HINT som leder fram till själva målet för individens vandring på kunskapsvägen: upplysningen.

 

 

 

 

HYPERPHYSICS

HYPERPHYSICSKÄLLAN ligger närmast den enkla härledningen i Centralaccelerationen [GTaction] med typen

 

http://hyperphysics.phy-astr.gsu.edu/hbase/cf.html - cf2

:

— Visningssättet är dock delvis (onödigt) obskyrt (dunkelt för nybörjaren) därmed att

1. de (galant) enkla elementära rektangel/triangelrelationerna inte framgår (explicit, men som kan utläsas av mera erfarna) i uttryckssättet, och

2. att termerna centripetal och centrifugal inte tydliggörs, ehuru de ingår i konceptet, samt används för att beskriva mekanikens detaljer: källan använder enbart termen centripetal, ordet centrifugal finns inte med;

— Källan skriver:

 

”By similar triangles

s/r = Δv/v

”,

”Approximating the arc with the chord

s = vΔt

”,

”

Substituting for s and rearranging gives the Centripetal acceleration                

Δv/Δt = a = v2/r

”,

http://hyperphysics.phy-astr.gsu.edu/hbase/cf.html - cf2

HYPERPHYSICS Centripetal Acceleration (»general World Wide Students Applications» — 2010)

 

Härledningen är i princip samma som i (figuren nedan) centralacceleration i relaterad fysik

 

 

med ersättningarna 2d=s, v0=Δv, w=v, Δt=T.

— Men HyperPhysicskällan utelämnar den avgörande centrifugalkomponenten: ordet centrifugal finns inte ens med. Det är också det genomgående temat generellt i MAC-framställningarna till centralverkan. Se särskilt beskrivande exempel i INLEDNING.

— Notera för cirkeln att den INTE kan beskrivas som en sluten kurva utan att ses via en bestämd polygonindelning (som växer obegränsat), analogt att cirkelbågen i princip måste förstås i formen av räta (kordor, obegränsat små) linjeavsnitt.

 

 

 

WIKIPEDIA

WIKIPEDIA [Centripetal force 2012-09-06] tillämpar ingen liknande enklare härledningsform; Wikipedias beskrivning av centralaccelerationen (som ensidigt kallas centripetalacceleration) verkar helt tillägnat den moderna akademins vektoralgebraiska matteelit, ”Calculus derivation” — ingenting för icke-högskolestuderande eller motsvarande insatta (utsatta). Det finns ingenting i någon enkel form att citera.

— Generellt i MAC beträffande rörelsens fysik (kinematiken, kinetiken) blir beskrivningarna ytterst omständliga och ytterst svårtillgängliga (om alls begripliga) på grund av att man i MAC använder sitt eget uppfunna INTERTIALSYSTEM med tillhörande klassificering av fysiken/mekaniken i PSEUDOKRAFTER och FIKTIVA (skenbara) KRAFTER (generellt alla F=ma).  Se exv.,

 

”A fictitious force, also called a pseudo force,[1] d'Alembert force[2][3] or inertial force,[4][5] is an apparent force that acts on all masses in a non-inertial frame of reference, such as a rotating reference frame.”,

http://en.wikipedia.org/wiki/Fictitious_force

@INTERNET Wikipedia Fictitious force, Examples of fictitious forces [2012-09-06]

 

— I TNED beskrivs fysikens variationer generellt i referens till en JÄMVIKT — precis så som vi skriver matematiken (a=dv/dt) och utför operationerna på verkstadsgolvet: begreppet »inertialsystem» existerar inte i relaterad fysik. Vi talar (max) om vilosystem och generellt om referenssystem (baserade på aktuella karaktäristika). Det är så enkelt.

   Se särskilt praktiska exempel i Bihang till FUNTOP, samt Referensen är jämvikt och balans.

 

 

 

ASK A SCIENTIST

BEGREPPSFÖRBISTRINGEN

 

”The term CENRTIFUGAL force appears to have come about because of a mistaken perception that there is a force that operates in the opposite direction as the CENTRIPETAL force. But that is a misconception. The "pull" that is felt by the ball on a string or by the hammer thrower is the force that has to be applied toward the center, to keep the ball from flying off tangentially, not radially.”,

http://www.newton.dep.anl.gov/askasci/phy00/phy00305.htm

ASK A SCIENTIST Centripetal vs. Centrifugal Forces (2001)

 

English:

THE REASON WHY the centrifugal force is excluded [MACkraftParabeln] [CentralAccelerationMAC] in modern academy can be understood, and explained, on credit of a corresponding idea in modern academy named inertial system. See details in EARP.

 

The PULL ”to keep the ball from flying off tangentially, not radially” is the exact balancing acting force to the reacting — instrumentally measurable, what we can feel, observe, and measure — PUSH needed to KEEP the ball rotating tangentially in a perfect radial balance with a remaining constant velocity: cutting the PUSH|PULL, means cutting the PULL|PUSH, leaving only the tangential constant left.

— There is no misconception of the phenomenon, except that in the quarters of modern academic scholarship: The members are exhibiting statements exposing a general inability to understand — explain — elementary physics.

— I WOULD be happy to be wrong. Show me. Please.

;

It is the impulse tangential pace (v=d/T) that brings the central accelerative part to act from/on the center of rotation.

— But the acceleration concept (a=dv/dt) [the mathematical-physical descriptive idea] in the central motion

— that which defines the accelerative idea v0/T

— is radial according to the simple and elementary general central force action physical mathematics:

 

 

v0/w = d/r = wT/r ;  v0/T = a = w2/r

 

Not tangential (w):

— The conception (forming percept and concept) of the acceleration — the CHANGE in velocity — is radial. Not tangential.

— The tangential part is a constant: no change.

— Hence, and still as a natural reflexion (on the state of the matters), it is obviously correct to describe mathematically as well as descriptively the centrifugal force as a force associated with an aspiration of the mass to escape away — basic figure above — from the center along the vector direction of v0.

— As long as the thread holds, this escape is inhibited by the PUSHING centrifugal companion (NewtonIII), and a perfect balance is established, guaranteeing the conservation of the constant tangential pace.

— There seems, in fact, no other mathematical way to equally deduce the actual connection v0/T=a=w2/r.

— With the circular motion the force acting in the thread or rope between the peripheral mass and the center is called centripetal (Newton’s PRINCIPIA, Definition 5, ”A centripetal force is that by which bodies are drawn or impelled, or any way tend, towards a point as to a center”, source as above). By analogy with the opposite force in gravitation, the conventional term is centrifugal.

 

”centrifugal c.1721, with adj. suffix -al (1) + Mod.L. centrifugus, 1687, coined by Sir Isaac Newton in "Principia," from L. centri- alternative comb. form of centrum "center" (see center) + fugere "to flee" (see fugitive). Centrifugal force is Newton's vis centrifuga.”,

http://www.etymonline.com/index.php?term=centrifugal

ONLINE ETYMOLOGY DICTIONARY [2012-09-07]

 

The direction of the centrifugal force is however unfortunately [MACkraftParabeln] [CentralAccelerationMAC] not regarded or considered REAL in modern academy [Because of Einstein General Relativity Principle and Modern Academy invented InertialSystem] [Abstract in EARP], but ”virtual” or ”fictitious”:

 

”Centrifugal force is a virtual force. It is not really a force.”, source AskAScientist as above.

 

— Obviously in terms of an elementary deductive mathematical-physical form [GTaction], the actual connection v0/T=a=w2/r, the centrifugal force (•→) is just as (opposite) real as is the gravitational and centripetal force (•←), which however is not recognized in MAC. (See Fictitious force in Wikipedia).

 

 

KraftbegreppetMAC generellt — BILDKÄLLA: Författarens arkiv · 15Sep2012  E32  Bild180 · Nikon D90 · Detalj — JORDEN, universums pärla

 

 

 

 

2012IX8

Kraftbegreppet i modern akademi — angående begreppet verklig KRAFT

Se även Centralaccelerationen i MAC

Med sikte på efterföljande citat [ForceFieldMAC]:

— Genom RELATIVITETSTEORIN har modern akademi (MAC) flyttat kraftcentrum

— från det makrokosmiska universum vi kan se och uppleva direkt med våra sinnen (KRAFTER)

— till det mikroskopiska (eg. picoskopiska) universumet: Man talar om KVANTUMFÄLT [ForceFieldMAC] och deras tillhörande ELEMENTARPARTIKLAR i föreställningen om begreppet kraft.

— Så här kan det låta (Sep2012):

 

”The force F does not arise from any physical interaction but rather from the acceleration a of the non-inertial reference frame itself.”,

http://en.wikipedia.org/wiki/Fictitious_force

@INTERNET Wikipedia — Fictitious force [2012-09-08]

 

physical interaction-länken leder till Force carrier:

 

Notera f.ö. språkförbistringen generellt i MAC: ”acceleration of a non-inertial reference”:

 

”A non-inertial reference frame is a frame of reference that is undergoing acceleration with respect to an inertial frame.”,

http://en.wikipedia.org/wiki/Non-inertial_reference_frame

@INTERNET Wikipedia — Non-inertial reference frame [2012-09-08]

 

Problemet i MAC är just det (med Albert Einsteins ord): ”Med en kropps rörelse menar vi alltid dess lägesändring i förhållande till en annan kropp” [CitatEinstein FYSIKENS UTVECKLING Natur och Kultur 1938 s178].

— Det fungerar inte så enligt relaterad fysik (Och Einstein försitter heller inte tillfället för sin del att understryka dramatiken, se aktuellt citat i Den Roterande Kroppen: ”Den klassiska mekaniken och det sunda förnuftet råkar här i en våldsam konflikt”):

— I relaterad fysik (TNED) är referensen alltid, uteslutande utan undantag Jämvikt och Balans [FUNTOP], det instrumentella mätvärdet idealt via en tidsdifferential (dt), helt OBEROENDE AV FYSIKENS FLORA AV OLIKA REFERENSSYSTEM (Se jämförande citatexempel FMaccVila) — därför att det inte finns några »inertialsystem» i fysiken i relaterad mening;

— MAC-uppfinningen (som resultat av oförmågan att förstå Newton [MACkopplarInteNewton]) ”Med en kropps rörelse menar vi alltid dess lägesändring i förhållande till en annan kropp” skapar (med andra ord) en grundläggande förvirring och förvillelse OM strävan är att beskriva, förstå och förklara naturfysiken. Det går inte.

— Jämför Wikipediacitatets generella mening i MAC ovan enligt

 

”force F does not arise from any physical interaction”

 

med den relaterade fysikens tillrättalagda mening

 

force F does always arise from a physical interaction

:

[POM] [ENERGILAGEN]:

— Impuls p=mv föregår — undantag existerar inte — kraftbildning (F) över tid (T), F=ma=mv/T=p/T;

— Alla inbördes variationer mellan massorna i fysiken följer den ordningen. Det finns inga undantag;

— MEKANIKEN: kraftöverföring sker alltid via impuls (p=mv) från någon kropp redan i rörelse (massa [AktionskraftensDefinition]);

— ELEKTROFYSIKEN: kraftöverföring sker alltid via impuls (p=mv) från någon elektriskt laddad kropp redan i rörelse (induktans) [Integrala(Tröghet-Induktion)Analogin];

— KRAFT i relaterad mening UPPKOMMER således ypperligt väl relaterbart uteslutande i följd av att kropparna växelverkar (eng. interacts): kolliderar (mekaniken) eller vidrör (elektrofysiken) varandra på ett eller annat sätt: F = ma = m(v/T) = mv/T = p/T:

 

”Physical interaction” in related physics ALWAYS is a result, effect and outcome from an acceleration [impulse precedes force]: there are no exceptions; ”inertial reference” in modern academy is — for the rest, as thoroughly related in INERTIAL SYSTEM — a highly corrupted term (and concept) because it deals with THE MODERN ACADEMIC INERTIAL SYSTEM INVENTION (from NOT understanding Newton’s three laws, during the 1800:s); IT has no physical correspondence — no place — in related physics: IT does not exist in physics; IT cannot be used in describing physics.

 

— Related physics explains:

 

— Force F=ma always appears as a result of physical interaction = change in distance between bodies (body contact).

— Force F=ma=mv/T=p/T always appears as a result of acceleration = body contact (mechanic or electric) = impulse p=mv over time T.

— There are no exceptions:

— OVER the accelerating interval (Δx) is established an acceleration a=dv/dt from the acquired velocity between no v and a v: from 0 to v during Δx. This interval — hence — becomes indestructible as energy is indestructible.

— THAT interval defines (all by Newton’s three laws) the transformation of the actual physical interaction that gave (resulted in) the following (subsequent) interacting interval, with its irrevocable acceleration over the Δx interval:

— Force F, impact over time, hence, and thus, always arises as an effect from a physical interaction between different bodies (charged or uncharged masses). There are no exceptions.

— How would you know?

— Because there are no alternatives but mechanics (inertia) and electricity (induction). Both these have the same basic integral connectivity [IntegralAnalogy] — in all in perfect concord with NewtonIII. That is physics. Always has been. Always will be.

 

— That is, as I have experienced, how we humans express our natural way of having experience; And no academic professor in what-so-ever-merit will ever have a mandate to change that order in nature. And so, the WAY we explain the content of any natural science, also should reflect that essence, or not at all. Don’t mess with us. Please.

 

— That is what we NATURALLY experience through our senses: they present to us the resulting changes, variations: a=dv/dt. Always. No exception. Sensed Forces are also real.

— »Force carrying particles» are (is) fiction in the minds of modern academic scholars: there are no individual particles inside the atomic nucleus (See The Planck Ring), never was, never will be;

 

— for the rest, an idea responsible for the Mess;

— As water drops return to the mother volume without being seen in there as individually moving particles — as perceived in a preceding moment from one of the simple images Nature shows us (below left) — so also is the atom constructed in related physics (TNED): as The Fundamental Form of Mass; [PlanckRING], [GravitationFundamentalForm], [PERIODIC SYSTEM], [ATOMIC MASSES] from [NeutronSQUARE]: it has no inner individual constituents.

 

 

BILDKÄLLOR: Författarens arkiv — 5Jul2012 E15 Bild144/138 · Nikon D90 · Detalj  — STRANDVÅGOR bryts periodiskt mot en sten och bildar rekyler som bryts upp i mindre fristående vattendroppar, som strax återförenas med modermassan.

 

 

 

NATUREN illustrerar sig själv i PRINCIPER — NATURE illustrates herself in PRINCIPLES.

 

There are however RESONACES [MIC] from the impact, giving rise to (the) different levels of resulting components (the individual droplets in the »nuclear watersplash»). See related details from MIC (Mass Interactive Connection).

 

   I wouldn’t claim you — modern academy scholars (MAC) — are wrong:

— The more explaining (appropriate — serious) term would be primitive:

— Nature is the advanced thing. Don’t mess with Her. Please.

 

 

— THERE ARE according to related physics NO »QUANTUM FIELDS OF FORCE» IN NATURE ForceFieldMAC: a supposed process creating »Force by Exchanging Elementary Particles» and which is claimed by MAC to exist in nature; The Corresponding Impact »WaterSplashParticleDetection» is real, yes, absolutely. But not the idea of »Force by Exchanging Elementary Particles»:

 

— Such »physical ghosts» are found (examined) only in the modern academic expensive particle accelerators:

— Short formation of a force structure (»WaterSplash») by particle collision IS no doubt a true effect, while the idea of a process creating

»Force by Exchanging Elementary Particles» is not: Experimental results are always OK, while not always the interpretations of them are.

— IN TERMS OF SAFELY RELATED PHYSICS [TNED] The Force Carrying Particles as such only exist in the minds of modern academic scholars, Compare Proving Multiple c: same math, same experiments, same results, but vastly different theories: the MATH-part and the EXPERIMENT-part is not the problem, but the idea of LOGIC IN GENERAL is;

 

— In particle accelerator experiments, according to related physics, they appear as short lasting »resonaces» from MIC — as explained in related detail by THE PLANCK EQUIVALENTS — in the same way as a specific water splash (picture above) repeats EXACTLY with all the droplet types provided EXACT repetition of the physical prerequisitions (qualifications). These short lived »mass-choked particles» have according to related physics no REAL — ordinary — physical existence (many times heavier than a neutron), but only show up, and are only the outcome of an energy tally in a particle collision: short energy (force) formations. A related example is discussed (as a class example — with cross referring comparisons) in detail in NeutronFragments — creation or division.

 

THIS

ForceFieldMAC

”In particle physics forces between particles arise from the exchange of other particles. These force carrier particles are bundles of energy (quanta) of various fields. There is one kind of field for every species of elementary particle.”,

http://en.wikipedia.org/wiki/Force_carrier

@INTERNET Wikipedia — Force carrier [2012-09-08]

 

is, according to related physics, an erroneous (PRIMITIVE) interpretation of what nature shows.

— In nature, forces are always present where there is an experienced acceleration.

— And: these forces appear from IMPACT: by impulse (p=mv) over time (T): F=p/T=mv/T=ma.

 

There is, according to related physics, nothing such in nature as ”a force carrier particle” ForceFieldMAC.

 

In respect to related physics as in

THE DEDUCTION OF THE ATOMIC NUCLEUS

— the gravitation element, totally free of internal individual components, the same as the fundamental element of mass

— ALL SUCH PECULIAR ASPECTS as the named ”force carrier particle” ARE DUE TO CIRCUMSTANCES IN MODERN ACADEMY WHERE THE PATH to the named deduction  IS DENIED: The Planck Ring as The Neutron h=mcr.

 

Se även i AktionReaktion hur MAC kan förstås ha »kompenserat sin elementära fysikuppfattning».

 

VÅG-PARTIKELDUALITETEN [Atomkärnans vågnatur] [Ingen VågPartikelDualitet i TNED] — som f.ö. i MAC omöjliggör en enhetlig beskrivning av LJUSETS FYSIK [Polarisation-Reflexion-Refraktion] taget över alla, samtliga, fenomenområden — är (kan i termer av relaterad fysik förstås vara) i MAC resultatet av följande:

— 1800-talets skapelser med INERTIALSYSTEM och (därmed grunden för) relativitetsteorin med »ingenting kan gå fortare än c»; Se resultatredovisningen från Gravitationens tidsabsoluta verkan.

 

Alldeles tydligt är det så, att Naturen — per osviklig konsekvenslogik — har tvingat in MAC i ett begränsat hörn (återvändsgränd) [ArgumentenMACgenerellt] i fysikbeskrivningen — med ett vokabulär som få (om ens någon alls) förstår. Exemplen understryker påpekandena.

 

 

I MAC har man infört sitt INTERTIALSYSTEM som skiljer mellan rörelser som anses återföras på de s.k. inertialsystemen eller tröghetssystemen (konv. konstant likformig rätlinjig rörelse) »till skillnad från accelererade rörelser som inte hör dit», och genom vilka man postulerar uppkomna s.k. FIKTIVA KRAFTER [CitatFM1975s72] (konv. eng., fictitious force, pseudo force, inertial force).

— I relaterad fysik och matematik finns ingenting sådant. Se särskilt i INERTIA:

— Variationer i relaterad fysik och matematik har JÄMVIKTEN som referens:

 

 

BILDKÄLLA: Författarens arkiv · 12Sep2012  E28  Bild411 · Nikon D90 · Detalj

 

 

 

Med JÄMVIKTEN som referens:

det finns i relaterad mening inte några fasta eller fixa referenssystem i fysiken, inte alls över huvud taget [utförligt i INTERTIALSYSTEM]

 

— just på grund av att fysiken kännetecknas av oupphörlig, oförtröttlig variation (a=dv/dt).

— Så, till vad, exakt, refererar vi då enligt relaterad fysik det vi utför och uppfattar?

   (Fråga t.ex. fåglarna som leker i vårbuskaget, gör loopar och branta sekundsnabba svängar så väl hälften vore nog):

— Jämvikt. Balans.

   Jämvikten (i varje momentant ögonblick) beskriver det avgörande tillstånd som variationen kan mätas, beskrivas, analyseras och formuleras matematiskt på — vad vi faktiskt utför på det praktiska verkstadsgolvet. Se FUNTOP. Se även praktiska exempel i Bihang till FUNTOP, samt Referensen är jämvikt och balans.

— Men den TYPEN av synsätt ingår inte i den moderna akademins lärosystem, inte begreppsformen som sådan alls.

   Jämför här ZENONS TEOREM, INTERVALLETS OFÖRSTÖRBARHET och NOLLFORMSALGEBRAN (i ljuset av den moderna akademins allmänna matematikundervisning: det allmänt tillgängliga utbudet på webben). Dessa nämnda exempel kan ses och förstås generellt som praktiskt jämförande studieexempel på hur modern akademi förhåller sig till ett — tydligtvis, som det får förstås — mera relaterbart synsätt.

 

Jämför även (det ständiga återkommande [även i FOCUS MATERIEN 1975 s71sp2mö]) bilexemplet på artikeln om Fictitious force i Wikipedia:

 

”Figure 1 (top) shows an accelerating car. When a car accelerates, a passenger feels like they're being pushed back into the seat. In an inertial frame of reference attached to the road, there is no physical force moving the rider backward.”,

http://en.wikipedia.org/wiki/Fictitious_force

@INTERNET Wikipedia Fictitious force, Examples of fictitious forces [2012-09-06]

 

 

En betraktare vid sidan av vägen som fotograferar kulan (figuren ovan) som hänger i taket från den accelererande bilen (←), kan klart och tydligt LIKSOM ÄVEN PASSAGERARNA I BILEN och alla andra observatörer i hela universum se kulans utslag motriktat bilens accelerationsriktning:

— Det spelar ingen roll VARIFRÅN MAN SER händelsen: alla får samma händelsebild av kulans utslag i bilen:

— Det som driver kulan bakåt (→) är en självklart verklig, inte skenbar, kraft, nämligen den ENDA FYSISKT MÖJLIGT INSTRUMENTELLT UPPMÄTBARA som DEFINIERAR den aktiva aktionskraften i motsatt riktning  — inget påhittat, eller »skenbart» eller »fiktivt» — men som, tydligen ”there is no force moving the rider backward”, Wikipediaartikeln (MAC generellt) söker indoktrinera mänskligheten INTE existerar, men som likväl alla kan känna, och som också utgör själva förutsättningen för den fysiskt instrumentellt mätande kvantiteten aktuell acceleration. Påståendet i wikipediacitat ovan ’there is no physical force moving the BALL backward’ är alldeles helt uppenbart helt fysikaliskt absurt, rena galenskapen: det har, uppenbarligen, ingenting med någon naturvetenskapligt fysikaliskt mätande förankrad beskrivning att göra: kulans faktiska, verkliga, konkreta utslag som definierar och påvisar magnituden i den framdrivande accelerationen.

— Här ser vi (således i Wikipediaartikelns påstående ovan) ett konkret skolexempel på hur man i MAC, generellt, FÖRSÖKER eliminera den avgörande fysikbeskrivningens Aktions- och ReaktionskraftsRIKTNINGAR — inte ge dessa något insteg — och förutan vilka hela den beskrivande, relaterbara, fysikbilden havererar; En relaterad fysikbeskrivning kommer följaktligen garanterat aldrig fram i Wikipediaförfattningens anda.

— Tala sedan om CoriolisEffekten, som ett ytterligare (bekräftande) skolexempel i ämnet Aktions- och ReaktionskraftsRIKTNINGAR.

 

 

— The ”physical force moving the rider backward” seen from an observer standing beside the road

(the same as a state of EQUILIBRIUM inside the car — state — before it begins to accelerate, and then further from each momentary corresponding state of equilibrium in measuring/detecting any change)

is the accelerating car;

— The accelerating mass of the person/car pushes on the person inside the car in that it (mass) is opposing the cause to the change in (any momentary) state (NewtonIII).

— The observer on the road, as well as an observer in the car, can actually see how the person is pushed backwards relative the more stiff equipment of the car:

— The effect of the pushing force exists whether seen from the road or inside the car;

— The pushing force is as real to the observer beside the road, as it is to the passenger inside the moving car, or any body else in the universe.

 

 

Den spontana reflexionen inför påståendet från modern akademi (här Wikipedia, citatet ovan) att KRAFTER man upplever i vardagslivet är OVERKLIGA (”fictitious”, ”pseudo”, ”not real”, ”skenbara”) är uppenbarligen av nedvärderande natur: jag KÄNNER en kraft, men det finns ingen naturvetenskapligt beskrivande LITTERATUR som bekräftar min iakttagelse och observation: »jag (mitt konkreta upplevande) är overklig» föranleder bara spontan avsky. Det är ingen naturbeskrivning, utan en naturvandalisering. Jag känner mig bara främmande (läs: inte välkommen) inför den typen.

 

Alla krafter overkliga

Jämför även artikeln nedan från Scientific American:

 

’alla krafter är overkliga’

 

”The forces you feel in a moving car—those that push you back into your seat when the driver steps on the gas or throw you side to side when the car makes sharp turns—are everyday examples of fictitious forces.”,

”Likewise in the car, there simply is no real force pushing you back into your seat, your senses notwithstanding.”,

”The term "fictitious force" has a precise meaning within Newtonian mechanics—in fact, it's always proportional to the mass of the object on which it acts.”,

”General relativity is his theory of gravity, and gravity is certainly the paradigmatic example of a "real" force.”,

”The cornerstone of Einstein's theory, however, is the proposition that gravity is itself a fictitious force (or, rather, that it is indistinguishable from a fictitious force).”,

http://www.scientificamerican.com/article.cfm?id=what-is-a-fictitious-force

SCIENTIFIC AMERICAN Ask the Experts — What is a "fictitious force"? — July 9, 2007

 

 

— DU är helt enkelt INTE verklig, enligt ovanstående Expertutlåtande: alla krafter är overkliga i MAC.

 

 

— OM det finns någon inrättning på Planeten som hade tänkt att den skolundervisningen skulle IMPONERA på något minimalt medfött tjejvett, har den helt säkert FEL. (Universums Morsa rynkar pannan, skjuter ihop ögonbrynen och reflekterar, helt spontant och KORREKT, vad i hela fridens namn har jag NU hamnat i för något sällskap: ’Jag är/upplever overkligt’. Finns det inget annat att välja på?).

 

— Den moderna akademins lärosystem har alldeles bestämt och helt radikalt misslyckats med uppgiften som LÄRARE. En lärare undervisar i naturkunskap — berättar, beskriver, talar om, leder, förklarar — inte dikterar att eleven redan från ruta ett är dum i huvudet, inte fattar grundläggande Percept.

 

 

SCIAM — CITERAT EXEMPEL PÅ ihopblandningen mellan principen för Foucaults Pendel och CorioilisEFFEKTEN • BILDKÄLLA: Författarens arkiv · 12Sep2012  E28  Bild331 · Nikon D90 · Detalj

 

 

 

 

Studieexempel SCIAM

 

Exempelbeskrivningen nedan är INTE tillägnad att utmåla SCIAM-författaren specifikt — MÅNGA (inte alla) modernt akademiskt skolade beskriver saken på samma sätt (GoogleUtdragOkt2012), här endast för att exemplifiera genom ett specifikt konkret källcitat

 

 

SCIAM-författaren (SCIAM, förk. Scientific American) påstår, initiellt — och uppenbarligen direkt felaktigt [SomBetyder?], vilket vi ska studera — att

 

”An elegant example of these types of apparent influences is the fictitious Coriolis force, which is responsible for the stately precession (or circular rotation) of a carefully suspended pendulum's plane of swing.”,

http://www.scientificamerican.com/article.cfm?id=what-is-a-fictitious-force

SCIENTIFIC AMERICAN Ask the Experts — What is a "fictitious force"? — July 9, 2007

 

Det finns ingenting sådant i den relaterbara fysiken [CoriolisSATS2]: ingen KRAFT är ansvarig, ”responsible” för den observerade pendelprecessionen, Foucaults pendel. Allra MINST CoriolisKRAFTEN [CoriolisSATS3] — men webben är (som vi ser av enbart av detta exempel propp) full av den beskrivande församlingen [WebCoriolisVideoDemos]. Vi studerar det — speciellt i ljuset av CoriolisSATS3.

 

”If such a pendulum were suspended directly above the North Pole, it would appear to rotate 360 degrees every day. If you viewed this pendulum from a stationary point in outer space, however, it would appear to swing in a single, fixed plane while the Earth turned under it. From the outer space perspective, there is no sideways force (that is, perpendicular to the plane of swing) deflecting the sway of the pendulum. That is why the somewhat pejorative term "fictitious" is attached to this force. Likewise in the car, there simply is no real force pushing you back into your seat, your senses notwithstanding.”,

http://www.scientificamerican.com/article.cfm?id=what-is-a-fictitious-force

SCIENTIFIC AMERICAN Ask the Experts — What is a "fictitious force"? — July 9, 2007

 

”From the outer space perspective, there is no sideways force”:

 

— Nej. Helt korrekt uppfattat. FENOMENET ”the stately precession” Foucaults pendel HAR UPPENBARLIGEN HELLER INGENTING MED KRAFT ATT GÖRA:

— SCIAM-författaren introducerar för läsaren DEN KINEMATISKA — idealt friktionslösa, vilket direkt utesluter CoriolisEFFEKTEN ur fysikbilden enligt CoriolisSATS3 — HÄNDELSEN av en plan pendel över Nordpolen och den underliggande Jordkroppens rotation;

 

En BILD (bio) mellan två helt fysiskt skilda rörelsesystem; Det finns, frånsett friktionsförluster, ingen fysisk koppling mellan de olika rörelsesystemen Pendeln-Jorden.

 

Principen med Foucaults pendel:

 

Vartefter Jorden vrider sig

 

liksom det snurrande cykelhjulet under det pekande, vaggande fingret ovanför navet

 

— tecknar pendelpunkten sett från det roterande underlaget en periodiskt vridande krökt linje:

— VRIDNINGSBILDEN, mellan motsvarande det snurrande cykelhjulet och det vaggande pekfingret ovanför , kopplar ENDAST fingervaggningen I NORMALRIKTNINGEN (rät vinkel) till cykelhjulsplanet, alltså UTMED rotationsaxeln; fingervaggning i cykelhjulets plan  visar ingen vridningsbild av vaggningen:

— Lutas pendelplanet relativt hjultallriken, reduceras vridningsbildens utslag (genom vanlig trigonometrisk, kinematisk bildprojektion; bilden av varje fingervaggning, konstant vaggtid, reduceras så att antalet fingervaggningar som fullbordar ett helt varv blir proportionsvis flera; tiden för ett helt varv går mot oändligt vid ekvatorn) och blir noll vid Jordekvatorn;

— perioden/pendeln kopplar ingen »rotationsaxelparallell anpassningskomponent» då pendelplanet lutas ur sin parallellitet med rottionsaxelns utsträckning, och fenomenet finns därför heller inte vid Jordekvatorn [FoucaultPendelns Fullständiga LatitudEkvation];

 

 

— Fenomenet med Foucaults Pendel får med andra ord förstås utomordentligt väl relaterbart som ett VISUELLT — kinematiskt (utan kraftens inverkan) — fenomen: en ren avbildning av ett rörelsesystem på ett annat. Inget kraftfenomen, ingenting som har med kinetiken (med kraftens inverkan) att göra.

 

 

OM det finns, möjligen, personer som tycker det är UNDERLIGT att BILDEN av det vaggande fingret över det snurrande cykelhjulet FÖREFALLER VARA NÅGOT SLAGS SKILT FYSISKT FENOMEN — »eftersom ju bilden inte följer med i Jordrotationens motsvarande analogi» — är iakttagelsen alldeles säkert korrekt uppfattad, men tolkningen ofullgången: TILLSTÅND  (—) är inte VARIATION (), och vice versa. Det som krävs för full upplysning är full PRAKTISKT INSIKT i accelerationsbegreppet [ÄNDRINGSLAGARNA]:

Mera ingående Djupbeskrivning, Foucaults Pendel

Pendelpunkten  i pendeln  besitter i varje momentan tidpunkt (dt) ett, och endast ett, entydigt definierat rörelseriktningsbestämt TRÖGHETSPLAN  xy (oberoende av art och typ av rörelsevariationer): x↨ och y↔. Dessa är i den praktiska pendelgrunden resultat av att pendeln avbildar en liten del av ett impulsmoment (J=mvr); J varierar med v från noll (pendelns ändlägen) till v (mittläget); Via y-rörelsedelen — den är kopplad till tyngdkraftens lodkomponent — garanteras den entydiga xy-planriktningen vid v=0 genom den potentiella orsaksriktningen som, då, ligger konserverad i pendelpunkten vid dt: I denna punkt  finns föregående verkans xy-riktningar som orsak till efterföljande, varigenom tröghetsplanets orientering i rymden [»det spinnande hjulet»] bevaras (idealt, frånsett friktionsförluster).

;

— Pendeln  ETABLERAR genom sitt TRÖGHETSPLAN xy  ett TILLSTÅNDETS innebörd [ÄNDRINGSLAGARNA], [NewtonIII]:

— Förutsatt att man inte PETAR på pendelplanet eller utsätter det för andra krafter, UTAN LÅTER DET VARA I FRED i sitt eget tillstånd, är pendelplanet alldeles tydligt, klart och uppenbarligen ett REGISTRERANDE FYSISKT PRECISIONSINSTRUMENT, just genom tillståndsbegreppet (idealt i bortseende från alla friktionsförluster i upphängningsanordningen och eventuell luftfriktion i pendlingen) — och som MAC-personalen tycks ha så oändligt svårt för att acceptera [INERTIALSYSTEM];

— Varje tillstånd som skiljer sig från det givna i pendeln kan följaktligen påvisas/bevisas med pendelns hjälp — utan någon som helst annan koll än den rent visuella: ingen kraftaspekt ingår ; Pendeln — tillståndet — ändras inte (frånsett friktionsförlusterna).

 

 

Pendeln visar samma princip som i Newtons berömda ämbarförsök: påvisandet av tillståndet

 

 

(Tillståndet: ”Newtons Absoluta Rum” enligt Einstein Citat7 — TROTS Newtons egna ansträngningar för att läsaren just INTE skulle tolka begreppen så, se citatsammanställning i MACkopplarInteNewton; Newton använde inte den av Einstein anmanade typen av begrepp [»Absolute Space», finns inte i Newtons Principia], det är en modern uppfinning som, av alla här tillgängliga källors referenser att döma, sedan lagts i munnen på Newton, se utförligt med jämförande citat och genomgångar i INERTIALSYSTEM)

 

 

som begrepp i fysikens beskrivning — och som Newton fått så mycket STRYK för från MAC-sidan. Se utförligt från INERTIALSYSTEM.

 

 

— I relaterad fysik [TNED] finns inte heller tillståndet som sådant TILL i formen av något fysiskt objekt [APARC]: hela fysiken kännetecknas av just VARIATION [FUNTOP]: tillståndet enligt relaterad fysik är ett BEGREPP OM JÄMVIKT, balans, oföränderlighet, som gäller FÖR alla system i fysiken, oberoende av art, typ, sort, eller sätt. Pendeln är en av flera anordningar med vars hjälp tillståndsändringar kan påvisas.

— Pendeln kan med andra ord förstås utveckla ideal nollkraft i sin fysikkoppling till varje annan fysikalisk anordning.

— Därför är påståendet att PendelFenomenet — Foucaults Pendel — skulle koppla till KRAFT felaktigt av kraftens ENDA skäl och också felaktigt med koppling till Coriolis av den obefintliga friktionens skäl: Corioliskraften kräver friktion [CoriolisSATS2].

 

 

Foucaults Pendel kan med andra ord förstås som inget Kinetiskt fenomen — fenomenet är Kinematiskt: Fenomenet visar en BILD (bio) av en (idealt) friktionslös koppling mellan två skilda fysikaliska rörelsesystems fysikhändelser (FoucaultPendelPrincipen): ett plant xy-translativt system (pendeln under tyngdkraftens inverkan), och ett roterande (Jordkroppen); fenomenet beror endast av relativa rörelsebilder mellan olika referenssystem, inte av några verkande krafter;

— Fenomenen endast bevisar tillståndet som princip (redan klargjort av Newton) — men som framstår så illa aktat i MAC — se utförligt från INERTIALSYSTEM.

 

 

Lutas pendelplanet vinkeln V° relativt lodplanet [FoucaultPendelns Fullständiga LatitudEkvation] (hela pendeln blir bunden till Jordrotationen via en precession) återstår motsvarande rent kinematiskt projicerade pendellinjes rotationsaxelrelaterade period (T) på rotationsplanet via projektionen i PREFIXxSIN enligt T·sinV — eller räknat från motsvarande Jordekvatorn med latitudvinklar

L=(±0-90°) enligt T·cosL: tiden för pendelplanets vridning ett helt varv går mot oändligt vid ekvatorn.

(Se även Wikipedia Foucault pendulum, Explanation of Mechanics [2012-09-21]);

— det finns med andra ord ingen kinetik (kraftfysik) att relatera som grund för fenomenet med Foucaults pendel;

   Se mera utförligt i FoucaultPendelns beteende vid avtagande latitudvinkel.

 

— Pendelplanets viloreferens i MAC anges typiskt

(Wikipedia Foucault pendulum, Explanation of Mechanics [2012-09-21]) som ”the plane is fixed in space”.

— I relaterad fysik (TNED) beskrivs och förklaras referensen till pendeln som Jordrotationens eget Jämviktssystem: samma referens som definierar — mäter — begreppet Jordrotation: det finns inte till som något referenssystem — inget objekt — i fysiken, utan är/avbildar ett rent (idealiserat) mättekniskt referenssystem baserat på JÄMVIKTENS PRINCIP genom tillståndets fysik [APARC] (och som i MAC brukar identifieras med ”fixstjärnorna” [konv. »det mest rörelselösa»]); Se speciellt utförligt från FUNTOP om ej redan bekant.

 

 

— Det som driver pendeln att vrida sig (frånsett aktuella friktionsförluster, vilka vanligen bortses ifrån i ämnets skolelementära behandling) är ingen kraft, utan ett resultat av EN VISUELL BILD AV EN GIVEN RÖRELSE SEDD I TVÅ OLIKA REFERENSYSTEM (söker man påverka pendeln med någon kraft, upphör dess tillstånd att gälla):

1. Jordkroppen med bilden av det fixa pendelplanet: pendelrörelsen i pendelplanet som avbildas roterande, och

2. Jordrotationens jämviktssystem, konventionellt »rymden utanför» med pendeln i sitt fasta, orörliga pendelplan och därifrån sett den underliggande roterande Jordkroppen.

— Det finns i relaterad mening ingen kraftaspekt i den bilden: den är uppenbarligen rent kinematisk (»rörelsefysikalisk»: ingen kraftaspekt [kinetik] ingår).

 

Summering CoriolisFoucault — min mening

VANFÖRESTÄLLNINGARNA i MAC i ämnet Foucaults Pendel med associationer till CoriolisKRAFT är närmast oerhörda, sett i mitt eget omdöme efter genomgången granskning av tillgängligt webbmaterial -Okt2012; mängden »vetenskapsfolk» verkar närmast komiskt överrepresenterad med tydliga, väl jämförbara exempel som framhäver något som närmast liknar en efterhärmande flod av (de mest skickliga författarnas påstådda) FoucaultPendel-CoriolisKRAFT-kopplingar med tillhörande avhandlingar och som, just, kan bemötas — förklaras, redas ut, och presenteras i begriplig — relaterbar mening. Det är det oerhörda i sammanhanget: att den delen inte har uppmärksammats.

 

Vi studerar det mera i djupdetalj;

 

FoucaultFigurerna visar — exakt — hur »CoriolisKorrumperad» MAC är:

Principen för Foucaults Pendel

RÖRELSEPROJEKTIONER — Kinematiska projektioner mellan skilda rörelsesystem (KIPEMSIR)

MOTIONAL PROJECTIONS — Kinematic projections between different motional systems (KIPBEDMISE)

PolärfunktionenFocaulltPendeln — BILDKÄLLA: Författarens arkiv · 11Sep2012  E27  Bild2 · Nikon D90 · Detalj

 

 

Kort sagt: Modern akademi kan i relaterad mening förstås ersätter Kinematiska RotationsAnalogier med »CoriolisKRAFT» på kredit av den moderna akademins VektorKalkyl, med förgreningar till Foucaults Pendel. Det tilltaget skapar enorma beskrivningsfel i relaterbarheten mellan Modern Akademi och Naturfenomenet; Naturfenomenet (följaktligen) undandrar sig förklarbarhet i termer av den moderna akademins lärosystem. Det är (milt sagt) genomkorrumperat. Följande försöker ta fatt på de fladdrande lösändarna och ge en sammanhängande beskrivning/förklaring, i detalj.

 

Detaljstudie av FoucaultFigurernas Matematik — i MAC »CoriolisKRAFT» —

ENLIGT RELATERAD FYSIK OCH MATEMATIK

Polärfunktionen i PREFIXxSIN r=sin nx

MAC-CoriolisSyndromets Absoluta Kärna: FoucaultFigurerna i Kinematiska RörelseAnalogierna

—————————————————————————————————

PoläraKoordinater PREFIXxSIN:

 

Kinematiska Friktionslösa Parabelanalogin visar att den friktionslösa pucken i MIT-experimentet roterar 2 varv på parabolens enda; Den rörelsen har (idealt med alla friktionsförluster fråntagna), uppenbarligen, samma matematiska form som polärfunktionen i PREFIXxSIN r=sin nx; n=1 ger r=sin x som avbildar just MIT-experimentets detaljer (den röda högercirkeln nedan i Figurdel BD);

 

rP          = sin nx                         ;

n           = (fP/fJ)(1/2)                   ;

fP           Pendelns totala svängningsfrekvens (01234, se figurdel C nedan)

fJ           Den roterande kroppens omloppsperiod (ofta Jorden i experimentsammanhang)

rP          = sin (fP/fJ)(1/2)x           ; Polärfunktionen för FocaulPendelFigurerna

För MIT-exemplet med den friktionslösa pucken (P) har man

             fP=2, fJ=1                       ;

rP          = sin x                           ;

Koniska Pendeln, härledning, figurdel A nedan:

å/a        = R/h = (v2/R)/a = ([2πR/tP]2/R)/a = [2πR/tP]2/Ra = ([2π]2R2/tP2Ra = ([2π]2R/tP2a     ;

h           = tP2a/[2π]2                   ;

h/a        = (tP/[2π])2                    ;

tP           = 2π√h/a                       ;  Koniska Pendelns Ekvation, h = KonHöjden, a = lokala tyngdkraftsacc.

 

FoucaultPendelnsMatematik — Kinematiska Friktionslösa Koniska Pendelns Kinematik VISUALISERAD PÅ EN ROTERANDE KROPP: Foucaults Pendel — PolärfunktionenFocaulltPendeln

 

A

B

C

D

Koniska Pendeln

Kinematiska Friktionslösa ParabelAnalogin — MIT-exemplet

Plana Pendeln (lKP→h)

PolärMatematiskaFunktionen  r=sin nx

 

(B):   Vi kan följa pendelrörelsen från 0 till 1 som den ses från den roterande kroppen under, och per lika rotationsvinkelintervall, genom skärningen mellan varje vinkelintervall och cirkeln; de lika vinkelintervallen utpekar motsvarande lika bågintervall på cirkeln, vilket visar att cirlkelrörelsens periferihastighet också är konstant.

 

Hur FoucaultFigurerna framkommer ur PendelAnalysen:

Om plana pendelns vinkelutslag är litet (lKP→h) blir skillnaden försumbar mellan koniska pendelns höjd (h) och dess mantellängd (lKP). Då kan det helt idealiserade sambandet för plana pendelns period användas (substitueras) med pendellängden hKP analogt med koniska pendelperioden så att man har (Foucaults Pendel)

Foucaults Pendel, sambandet från Koniska Pendelns Ekvation

tP           = 2π√hKP/a                    ;  Plana Pendelns Ekvation, h[KP] = PendelLängden, a = lokala tyngdkraftsacc.

 

Det är samma pendelekvation som används i det idealiserade experimentfallet med Foucaults Pendel. Förutsatt pendelutslaget är litet (massiv pendelkula på lång pendel med försumbar massa) kan en motsvarande FoucaultPendel användas för att (med växande noggrannhet, med växande precision i anordningen) bestämma t.ex. den lokala tyngdkraftsaccelerationen enligt

 

a           = hKP(2π/tP)2

             = hKPωP2                       ; Lokala accelerationskonstanten via en Foucaults Pendel

Man bestämmer pendelperioden genom att ta tid på ett antal svängningar via en absolut minsta möjliga utsläppsvinkel.

FoucaultFigurerna — FoucaultPendelnsMatematik

Genom att Koniska Pendelns sinusprojektion (i denna framställning i PREFIXxSIN)

 

(cirkelrörelsen projicerad på cirkeldiametern, projektionen sedan tagen eller substituerad som en helt exakt ideal Foucaults Pendel, samma som den friktionslösa puckens ideala rörelse i MIT-exemplet)

 

tagen i polära koordinater (r=sinnx) visar Kinematiska Friktionslösa Koniska Pendelns Kinematik VISUALISERAD PÅ EN ROTERANDE KROPP [FoucaultPendelnsMatematik, Figurdel D],

 

SINUS i PREFIXxSIN för Pendelpunktens Rotationsvinkel (sin nx)

(x i radianer, markerat med motsvarande punkter i intervall om 1 grad i [FoucaultPendelnsMatematik, Figurdel D])

utpekar radielängden (r) i PolärFormen r=sin nx;

— Illustrationsexemplet [FoucaultPendelnsMatematik, Figurdel D] visar MIT-experimentets friktionslösa puckrörelse visuellt från en fast position på den roterande parabolen (s6.Figure 4);

 

 

MIT-källan, sidan 6. Figure 4

 

Cirkeln är samma som den mindre prickade cirkeln inuti den större i [FoucaultPendelnsMatematik, Figurdel D]. Sambandsformen är också densamma i MIT-exemplet och anges av denna (s6ö) på formen i PREFIXxCOS enligt

 

υrot (t) = υ0 cos 2Ωt        ; MIT-källans uttryck för den cirkulära puckrörelsen

Men MIT-källan ger ingen ytterligare beskrivning.

 

sammanställs, tydligen, de BÄGGE inbördes kinematiskt skilda visuella rörelsebilderna till EN enda trigonometriskt sammansatt form:

 

r = sin nx = sin (fP/fJ)(1/2)x        ; Koefficienten (1/2) ger cirkeln med f[P] som dubbla f[J]

 

Ökas pendelfrekvensen (fP) från cirkelns 2 till 4, 6, 8, … , 50, … osv, med bibehållen kroppsrotationsfrekvens fJ=1, så att man får motsvarande r=sin{1;2;3;4;…;25;…}x, får man motsvarande FoucaultPendelKurvor sedda från den roterande kroppen (J) enligt figurerna nedan (fJ=1) i PREFIXxSIN;

 

 fJ = 1: FoucaultFigurer som ses på den roterande kroppen för olika FoucaultPendelFrekvenser

 

 

Med successionen av FoucaultFigurer för växande frekvenstal kan vi direkt utläsa (och testa) de inre sambandsformerna:

WebbenFoucaultCoriolisForce

Andra webbkällor som (mer eller mindre) visar motsvarande — Några av sökresultaten [2012-10-23] från

»FOUCAULT PENDULUM ARC TRAJECTORY filetype:pdf»:

 

http://ocw.nctu.edu.tw/course/calculusofvariation/foucault_pendulum/foucault_pendulum.pdf

APPLICATIONS: Foucault Pendulum

Källan härleder/visar sambandsformen (FoucaultFigurerna) r = sin nx (konv. cos i PREFIXxCOS).

— Termen Coriolis ingår inte,

;

http://www.kip.uni-heidelberg.de/image/f/oeffwiss/pendel/FKPTra.pdf

THE FOUCAULT PENDULUM’S TRAJECTORY - THE FORMALISM, J. Stiewe, KIP, April 2008

Källan härleder/visar sambandsformen (FoucaultFigurerna) r = sin nx (konv. cos i PREFIXxCOS).

— Termen Coriolis ingår, ”There are two forces acting upon the pendulum: Gravity and Coriolis force.”.

;

  I övrigt: ytterst tunnsått.

   Wikipedia kompletterar sin Foucault-artikel med att hänvisa till ”Rose (mathematics)”, alltså rosettbanan:

 

http://en.wikipedia.org/wiki/Rose_curve

@INTERNET Wikipedia — Rose (mathematics) [2012-10-24]

”Up to similarity, these curves can all be expressed by a polar equation of the form

r = cos(kθ).”.

”See also Foucault pendulum - which traces a rose curve as viewed from above.”.

Källan visar sambandsformen (FoucaultFigurerna) r = sin nx (konv. cos i PREFIXxCOS), samt ger en mera uttömmande formbeskrivning i de olika talresonansfallen.

— Termen Coriolis ingår inte.

;

http://jmp.aip.org/resource/1/jmapaq/v51/i8/p082703_s1?view=fulltext&bypassSSO=1

FOUCAULT PENDULUM AND SUB-RIEMANNIAN GEOMETRY, Meneses et al., 2009

Källan visar 2D-FoucaultPendelFigurer (Fig 9), men i en inte enkelt uttydbar mening (RiemannSpace, inte direkt vårt bord) — inget direkt utläsbart matematiskt samband finns att citera (ytterst kryptisk matematikkälla).

 

FoucaultFigurerna, Parametrar [FoucaultPendelnsMatematik]

Varje par cirkeltangentställen [2 ggr ett blads ytterdel (012 FigBCD)] = 1/2 period;

— Udda bladantal [13579] kopplar en hel period asymmetriskt: hela bladfiguren måste genomgås TVÅ gånger [=symmetriskt] för att nå utgångspunkten;

— Jämför r=sin3x; ta 1:a perioden (01234)[FigB&C]; Vi hamnar på en punkt längst upp; Nästa halvperiod till utgångspunkten — med det återstår ännu en halv period som tar oss till nedre bladpunkten; resterande period (01234) fullbordar symmetrin till utgångspunkten: summa TVÅ genomgångar.

— STEGVINKELN [S°] per P/4 (polärvinkeln från 0 till 1 i pendelperioden 01234, FigBCD) är monotont och entydigt avtagande med växande fP;

S° = 180/fP                                                           ;

 

Eftersom varje udda (13579) frekvenstal ger en asymmetrisk vinkelperiodrest på 0,5 — ofullbordat varv:

— Varje udda frekvenstal (13579) medför en FoucaultPendelFigur som kräver 2 genomgångar på ett f(J)-varv.

 

fJ=1; fP vid L°=90 Jordens Nordpol idealt

 

fP/2

fP

nPper fJ

nBlad

f(Blad)

P/4vinkel

TOTantalP/4perTJ

360/(P/4)

nPiFoucaultFig

f(Blad)

1

2

2

1

2=2/1

90

2×4=8

4

1

2

2

4

4

4

1=4/4

45

4×4=16

8

2

1

3

6

6

3

2=6/3

30

6×4=24

12

3

2

4

8

8

8

1=8/8

22,5

8×4=32

16

4

1

360 Grader

——————— = antalet P/4 genomgångar = 360/(P/4)

GradVinkeln för P/4

————————— = Antal P i FoucaultFiguren = nPiFoucaultFig

4

 

— BLADANTALET DÄREMOT växlar mellan udda (13579) och jämna (02468) fP/2:

fP/2 mod 2 = 0 om fP är jämnt (02468)                         ;

fP/2 mod 2 = 1 om fP är udda (13579)                          ;

n = BLADANTALET = (fP/2)(2–[(fP/2)mod2])        ;

— BladSeparationsVinkeln [B°] (vinkeln mellan två närliggande bladändar);

B° = 360/n = 720°[fP(2–[(fP/2)mod2])]–1                                                  ;

— Diametrala Vinkeldifferensen [D°=180–(P/2)°] mellan ändarna i en halv period 012 FigBC; Också denna är strängt monotont avtagande för växande fP; ;

D° = 2S° = 180/(fP/2) = 360°/fP                           ;

— FoucaultFiguren om fP är mindre än 1 — här fP=0,1 kräver 20 ritade varv för att återkomma;

— Figurerna nedan visar resultatet efter 5, 10, 20 ritade varv:

 

sin[x([0.1/1][1/2])] Unit500p förminskat

 

r = sin 0,05 i PREFIXxSIN; fP = 0,1; Unit500p, förminskat och konturförstärkt

 

— Tiden för pendelns plan att vrida sig ett varv:

— Är FoucaultPendeln kopplad till olika latitudella (skivorna mellan SydNord) lokaler på Jordytan, försvinner den kinematiska  a-kopplingen [tyngdkraftsaccelerationens komponent] (FigurdelAovan) [FigulrdelBnedan] i pendelkopplingen till Jordaxelrotation med latitudvinkeln (L°), analogt pendelplanets lutning kommer alltmer i rät vinkel mot rotationsaxeln vilket inträffar vid ekvatorn, och därmed nollbild:

 

— Om man direkt via Plana Pendeln försöker härleda FoucaultPendelns uppförande då den lutas relativt den jämförande rotationskroppens rotationsaxel — som i fallet med de olika latituderna på Jordytan — hamnar man i trubbel; Däremot om man tar det från ursprunget, Koniska pendeln, går det lättare:

 

 

FoucaultPendeln, beteende vid avtagande latitudvinkel — framställningssättet nedan har eftersökts på webben Okt2012 med liknande men ännu inte påträffats — kopplingen KoniskaPendeln-PlanaPendeln omskrivs knappt

 

 

 

 

(b):  För att bevara enhetligheten i KoniskaPendelns (a) Projektion på omloppscirkelns diameter

— och därmed analogin till PlanaPendeln (d)

— då KonPendelplanet lutas (b) ur latitudvinkeln L°=90, och som ger en förkortad h-längd h’=hcosL° i parallell med den jämförande rotationskroppens rotationsaxel (Jordaxeln), måste en motsvarande (fiktiv, kinematisk/trigonometrisk) förlängning av a-vektorn göras för att matcha den resulterande, verkliga, a-formen i KonPendelPreferensen vid Nordpolen (L°=90) som bevarar och garanterar ursprungspreferensen med förhållandet å/a=R/h vid L°=90.

— I annat fall bevaras inte periodpreferensens ursprungliga proportioner (relationen till den aktuella jämförande rotationskroppens rotationsaxel): tP-preferensen vid L=90°. Ändras den preferensen, spricker hela praktiken (pendeln urartar). Kinematiska Nettoverkan blir att tP avtar med växande lutning (h förkortas relativt rotationsaxelns utsträckning: fP ökar, tP avtar).

— Totalt betyder det en justering i rottermen med h(cosL)/[a/(cosL)]=cos²L(h/a).

FoucaultLatEkv — FoucaultLATITUD

Slutformen därmed i PREFIXxSIN

tP           = cosL·2π√h/a               ;  Koniska Pendelns LatitudEkvation, h = KonHöjden, a = lokala tyngdkraftsacc.

             = cosL · (tP = 1/fP) = 1/fP         ; fP = fP/cosL ; (tP|fP)ORIGINAL, (tP|fP)LATITUDPROJICERADE

 

tP           = cosL·2π√hKP/a           ;  Plana Pendelns LatitudEkvation, h[KP] = PendelLängden

L anger latitudvinkeln, figurdel b ovan. Med generaliseringen h(KP)=h för små utslagsvinklar gäller tydligen:

 

tP           = cosL·2π√h/a               ;  FoucaultPendelns Fullständiga LatitudPeriodEkvation, h = PendelLängden

             = cosL · tP

Genom att tP förkortas då L→0 ges motsvarande förkortning i pendelplanets vridningsutslag (första halvperioden 012 Figurdel BC)

D° = 360°/fP = 360°tP = 360° cosL · tP ; PREFIXxSIN

Eftersom endast trigonometriska (kinematiska) förkortningen räknas [D°], inte perioden i den fasta anordningens tP, kommer pendelplanets vridning att avta i motsvarande mening enligt

D°/tP = 360° cosL = 2π/tL = ωL                          ;

ωLATITUD = 360° cos L°             ; FoucaultPendelPLANETS Fullständiga LatitudPeriod

Jämför samma typ i PREFIXxCOS i MAC i SydneyKällan ω = Ω sin λ  och i WikipediaKällan ω = 360 sin φ° /day, men på helt annan teoretisk grund.

 

Notera att lutningseffekten är rent projektiv — kinematisk: ingen kinetik ingår i FoucaultFigurernas Matematik — men det är just vad som hävdas i MAC:

WikiFoucaultMomentum

”At the latitude of Paris a full precession cycle takes 32 hours, so after one sidereal day, when the Earth is back in the same orientation as one sidereal day before, the oscillation plane has turned 90 degrees. If the plane of swing was north-south at the outset, it is east-west one sidereal day later.”;

”This implies that there has been exchange of momentum; the Earth and the pendulum bob have exchanged momentum.”,

http://en.wikipedia.org/wiki/Foucault_pendulum

@INTERNET Wikipedia — Foucault pendulum, Precession as a form of parallel transport [2012-10-23]

 

Det är i storleksordningen värre än år 1311. Min mening.

 

— ExperimentPendelns egenperiod är exakt densamma för alla lokaler på Jordytan:

— tP ändras inte i FoucaultPendeln som sådan. Det är endast UTSLAGET (Kinematiska Projektionen — vridningen mellan Pendel och Rotationskropp) som ändras;

 

D°         = 2S° = 180/(fP/2) = 360°/fP                   ; L=90°   ; fP = fP

              = 360°/(fP/cosL) = cosL· 360°/fP          ; L=0-90°             ; fP = fP/cosL

 

 

EXEMPEL i PREFIXxSIN:

— Vid Nordpolen med fP=8, FoucaultFiguren ovan, och funktionen r=sin 4x är D°=360/8=45;

— Vid L°=30 fortfarande med samma experimentpendelkonstruktion är D°=cos(30)·45=(1/2)45=22,5;

— Det är alldeles precis samma D-värde som vid Nordpolen med dubbla fP=16 som ger D°=360/16=22,5;

— Utslaget blir exakt detsamma.

 

— Latitudändringarna i FoucaultPendelns planvridning (D° för första halvperioden 012 figuren ovan) har inget med kinetik att göra: Ämnet beskriver tydligen rena kinematiska — trigonometriska — projektioner. Det finns uppenbarligen ingen kraftbild att räkna på.

 

— D° reduceras: Flera svängningar med samma tP krävs för att fullborda hela varvet.

— Det har uppenbarligen ingenting med kinetik att göra. Det är ren kinematik: elementär trigonometri.

 

 

— Om vi för exemplets ytterligare tydlighet formjämför »FoucaultFigurVingarna» fP(L°=90)={4,6,8,10} för första kvartsperioden (01) 

 

 

 

i en PREFIXxSIN cosinus-0,5-projektion

 

 

med motsvarande fP(L°=90)={8,12,16,20} »= fP(L°=30)={4,6,8,10}»

 

 

 

ser vi också direkt

 

 

att skillnaden är knappt märkbar; Enbart den enkla BildProjektionen visar principen: ren trigonometrisk kinematik.

— Det finns ingen möjlighet att missa sammanhanget;

— FoucaultPendelVridningen med avtagande latitudvinkel (L°→0) har ingenting att göra med någon kinetisk koppling typ »momentöverföring» eller annat, utan beror på att pendeln tappar allt mer av sin BILD på rotationskroppens rotationsplan då pendelns svängningsplan alltmer sammanförs med rotationsplanet. Det finns ingen kraftaspekt med i händelsebilden.

 

— TÄNK att de här 1300-talsmänniskorna inte kan se BILDEN — själva BION — i hela förloppet: Foucaultpendelplanet som VRIDER SIG är en ren kinematisk — bio — effekt. Inget annat.

— TÄNK vad underbart om jag hade FEL. Visa.

 

 

Webben har genomsökts [23Okt2012] på källor som beskriver härledningssättet ovan, men ännu utan resultat. Däremot finns flera (många [alla]) etablerade källor som härleder samma slutform enbart på den plana pendelns utgångsform, men då via ytterst omständliga matematiska utvikningar — med inblandning dessutom av ”Coriolis force” GoogleUtdragOkt2012 som Bas för FoucaultPendelPlanets vridning — med den sedvanliga MAC-vektorkalkylens begrepp. Se t.ex. den utförliga Sydneykällan

 

SydneyKällanRef.

http://www.animations.physics.unsw.edu.au/jw/foucault_pendulum.html

UNSW School of Physics, Sydney — THE FOUCAULT PENDULUM (2005)

 

— Källan diskuterar FoucaultPendeln (mera än andra) i detalj;

— Källan innehåller fina FoucaultAnimeringar med korta video-gif-sekvenser som visar en praktisk anordning;

— Innefattar länk till en omfattande FoucaultMatematik (MAC-vektorkalkyl), samma slutresultat som ovan (men på betydligt flera parametrar med rikare tolkning); (svårtolkad — utom för redan insatta: latitudvinkeln [källan använder beteckningen λ] omnämns knappt, men ingår i beskrivningen).

— Ingenting omnämns som, direkt, ansluter till ovanstående enklare härledning. Källan skriver i slutet av den omfattande genomgången [Ω = ”the angular velocity of the earth Ω”]:

”With Ω not equal to 0 and at latitude λ not equal to 0, the complex vector ζs rotates (in the frame of the earth) with angular frequency − Ω sin λ, i.e. with a period 2π/(Ω sin λ) = Tearth/(sin λ) where Tearth is the period of rotation of the earth”,

http://www.animations.physics.unsw.edu.au/jw/pendulumdetails.html

UNSW School of Physics, Sydney — THE FOUCAULT PENDULUM - THE PHYSICS (AND MATHS) INVOLVED (2005)

— Det verkar generellt som att författarna i ämnet (alla) utgår från Plana Pendeln och inte alls — som man kunde tro — från Koniska Pendeln som källformen. Att försöka härleda ovanstående enbart på Plana Pendelns geometri, blir (då, likasom) att försöka härleda äppelträdet från äpplet (i princip omöjligt), istället för det naturliga: äpplet från trädet (kort och gott).

 

— Vi vet nu också att sambandsformen stämmer med ovanstående källas försäkran:

 

”With respect to the earth, the period of precession of the pendulum is 23.9 hours divided by the sine of the latitude. For most latitudes, this is considerably longer than a day. So, after the earth has turned once, the pendulum has not returned to its original plane with respect to the earth. For example, our pendulum in Sydney precesses at a rate of one degree every seven minutes, or one complete circle in 43 hours.”

;

— Sydneys latitud är 33.8683° S (Direkt från GoogleSearch, Sydney Latitude); Jordens sideriska omloppstid är 23tim56min4sek=86164 S, eller

24×(86164 S)/(86400 S= 24tim)=23,934444;

23,9/cos(33,8683°PREFIXxSIN)=42,94824tim. vilket vi ser stämmer tämligen exakt.

— Sambandsformen bör därmed vara väl praktiskt etablerad.

 

;

FoucaultPendeln motsvarar i relaterad mening uppenbarligen (mycket nära) en tillståndets fysikreferens — men som modern akademi tydligen inte kan relatera, läs: »inte kan begripliggöra för vardagsmänniskan»:

 

Exempel:

 

”To understand the Foucault pendulum geometrically, we consider an inertial frame outside of Earth”,

s888sp2n

http://fismat.uia.mx/if/foucault/internal/AJP/foucault/AJP000888.pdf

FOUCAULT PENDULUM THROUGH BASIC GEOMETRY, Bergmann et al., 2006

 

Förtydligande, eng.:

— The frame is here: state. But for a STATE, modern academy has no related expression, although Newton had. See INERTIAL SYSTEM — Newton’s famous experiment with the rotating vessel and for which modern academy erroneously credited Newton to have invented or introduced ”absolute space” (Einstein, Quote7), however already a rejected concept by Newton himself as explicitly written i Principia, see Quote from Newton: the term ”absolute space” is, obviously, a modern academic invention, no Newton idea; Newton’s concept is ”the true and absolute circular motion of the water” — unless already familiar; Not an object in space, not a physical system, but any idea of an equilibrium, a balance — a state; an instrumentally readable value.

— A pendulum (its plane of swing) features (almost perfectly) such a state reference (small [negligible] energy losses [for the purpose]). But it is not recognized as such in the modern academy teaching system:

— MAC insists

 

[Albert Einstein, Leopold Infeld, Fysikens Utveckling, Natur och Kultur 1938 s178, ”Men allt detta låter misstänkt. Är det tillåtet att betrakta rörelse hos en enda kropp i hela universum? Med en kropps rörelse mena vi alltid dess lägeändring i förhållande till en annan kropp. Det strider sålunda mot sunda förnuftet att tala om en enda kropps rörelse.”] (compare rotation; Newton’s famous experiment)

 

on that the state-reference MUST be understood as a physical object, an ”inertial frame” IN SPACE — although everybody knows without exception that such a frame IN SPACE does not exist in our universe: physics IS variation; there are no ”inertial systems” in physics; The reference in related physics is state — equilibrium [FUNTOP].

 

”The gyroscope's spinning rotor tracks the stars directly.”,

http://en.wikipedia.org/wiki/Foucault_pendulum

@INTERNET Wikipedia — Foucault pendulum, Explanation of Mechanics [2012-10-23]

 

Compare related physics:

 

»The gyroscope's spinning rotor tracks the universal physical orientational state from where the rotor was given its spin directly.».

 

 

I LJUSET AV GENOMGÅNGEN OVAN är det tydligt att SCIAM-författaren för ett, visst (men omedvetet), självbedrägligt resonemang utifrån uppenbart felaktigt [INERTIALSYSTEM] — den moderna akademins lärosystem i arv — uppfattade premisser, och som tydligen blandas ihop utan urskillning, och vilka skilda detaljer berör kinetiken (rörelsen MED kraftverkan inbegripet) och kinematiken (rörelsen utan hänsyn till de verkande krafterna).

— CoriolisKRAFTEN har, som genomgången visat, ingenting med den typen att göra.

 

Det är uppenbarligen också FELET i hela den moderna akademins framställningar med påståenden att FoucaultFigurerna skulle ha något med KRAFT — kinetik, »momentöverföringar» — att göra:

— CoriolisVERKAN i MAC ersätter — tydligen — Kinematiska RotationsAnalogierna på den kända formen från (den centralt förklarande) Kinematiska Friktionslösa ParabelAnalogin:

 

 

aCoriolisMAC = –2ω×vr = vr×2ω  .............   har inte ett spår med CoriolisKRAFT att göra, vektorfiguren

 

 

Men hela webben är också (propp) full av liknande beskrivande avhandlingar [WebCoriolisVideoDemos]:

— En (stor) mängd modernt akademiskt skolade bidrag finns på webben (Sep2012) som försöker ”förklara” för en allt (växande) mera förvånad (och förvirrad) publik vad författarna ändå, tydligen, misslyckas med (att, bl.a., beskriva CoriolisEffekten):

— Beskrivningssätten misslyckas (helt) därför att man

 

1. DELS söker »övertyga läsaren» om att verkligt upplevda sensationer — krafter — är något OVERKLIGT (”fictitious”, ”skenbara”, ”fiktiva”),

 

”What is a "fictitious force"?

California Institute of Technology theoretical physicist and 2004 Nobel laureate David Politzer helps shed some light on these mysterious influences.

 

The forces you feel in a moving car—those that push you back into your seat when the driver steps on the gas or throw you side to side when the car makes sharp turns—are everyday examples of fictitious forces. In general, these influences arise for no reason other than that the natural frame of reference for a given situation is itself accelerating.”,

http://www.scientificamerican.com/article.cfm?id=what-is-a-fictitious-force

SCIENTIFIC AMERICAN Ask the Experts — What is a "fictitious force"? — July 9, 2007

 

— I ljuset av resultatbilden från genomgången ovan SKULLE det betyda — OM man genomförde SERIÖS statistik — att situationen EFTER inlägget är VÄRRE ÄN FÖRE.

 

och

2. DELS som i ovanstående genomgångna SCIAM-exempel söker hänföra/förklara visuella, kinematiska

— icke-kraftbaserade

— händelsefenomen av och via krafter, vilket uppenbarligen är ännu mera övertydligt absurt;

— Det, om möjligt, uppväcker — vad man kan förstå — en ännu mera spontan AVSKY för (eller kanske Ironiserande Underhållning från) det s.k. modernt akademiska expertbaserade naturvetenskapliga beskrivningssättet.

 

FoucaultInteCoriolis

SCIAM-författaren påstår, initiellt — och uppenbarligen direkt felaktigt — att FoucaultPendelFenomenet skulle ha CoriolisKRAFTEN som orsaksgrund:

 

”the fictitious Coriolis force, which is responsible for the stately precession (or circular rotation) of a carefully suspended pendulum's plane of swing”

 

tillika med en STOR [‡] mängd andra i MAC-leden.

 

— Låt oss då gå på din linje med ”uppenbarligen direkt felaktigt”: Vad skulle det medföra?

— Ingenting annat än att ditt ljushuvud har möjlighet att börja skina, så som det var tänkt från Naturens sida:

 

FoucaultCoriolisMACex

Typiska examineringstexter (Universitet) skriver i samband med matematiska härledningar till Pendelrörelsen:

 

”There are two forces acting upon the pendulum: Gravity and Coriolis force.”,

http://www.kip.uni-heidelberg.de/image/f/oeffwiss/pendel/FKPTra.pdf

THE FOUCAULT PENDULUM’S TRAJECTORY - THE FORMALISM, J. Stiewe, KIP, April 2008

 

Jämför korrekt sakformulering i relaterad fysik, omskrivet:

 

»There are two FACTORS acting upon the pendulum: Gravity and Kinematic Rotational Aberration (KRA) [Kinematiska Friktionslösa ParabelAnalogin], the latter often misused and misunderstood in modern academy as »Coriolis force», where the KRA-term is not recognized»; same math 1, same math 2.

 

— Exemplet med CoriolisBERCIU [Hur MAC associerar Coriolis med Kinematiska] visar HUR man i MAC får ihop det med »Coriolismatematiken» som substitut för Kinematiska RotationsAvvikelsen; samma matematik, men MAC kan inte relatera tillståndets fysik [CentralverkanMAC], och tvingas därför »uppfinna» — som det får tolkas — att det skulle vara »Corioliseffekten» (Kinematiska RotationsAvvikelsen som MAC inte kan relatera) som ingår i de matematiska leden.

— UniversitetsFRASEN är en förklädnad.

— Det är, tydligen, inte matematiken det hänger på.

 

 

— CORIOLISSATSERNA — som på det allra enklaste följer direkt av Gaspard Coriolis två Coriolisteorem (enligt Persson 1998) eliminerar helt säkert bortom varje form av tvivel, i minutiöst noggrant relaterbar mening [CoriolisBASIC], varje friktionslös anordnings SÄTT att koppla Coriolisverkan:

 

 

 

Corioliseffekten kopplar inte friktionslösa rörelsesystem, typ Foucaults Pendel, Visuella Relationsbilder (CINEMA), o.dyl. Det finns, vad vi vet, ingenting sådant i den relaterbara, fullständigt förklarbara, fysiken.

 

 

 

— Det finns flera jämförande studieexempel som visar HUR man i modern akademi blandar ihop begreppen. Det »kaninhålet» sträcker sig ända ut till den moderna akademins antagna regelverk för vektorprodukt: se från Kinematiska Friktionslösa Parabelanalogin och Hur MAC associerar Coriolis med Kinematiska. Dessa formar (tydligen) ett helt tema i denna presentation, och kopplingen till det temat refereras också frekvent i framställningen tillsammans med jämförande beskrivningar, citat och exempel där så är möjligt.

— Svaret på frågan — mera reguljärt (’Vad skulle det medföra?’) — blir således: Bara ett ytterligare klargörande av att modern akademi inte besitter de begreppsliga verktygen som tydligen krävs för att förklara naturfenomenet; Man verkar istället, tydligen, trivas bäst i det vokabulär där naturgrunderna vandaliseras, vrängs, vantolkas och körs över: upprepat (Man stannar, lägger i backen, och backar över).

 

——————————————— [‡]

GoogleUtdragOkt2012 »Coriolis force, responsible for precession pendulum», ”About 621,000 results (0.41 seconds) ”:

 

”The Foucault Pendulum was conceived by Léon Foucault in the middle of the 19th century, with the goal of proving Earth's rotation through the effect of the Coriolis Force.”,

http://www.sciencebits.com/foucault

THE FOUCAULT PENDULUM, 2006

 

”Foucault pendulum  A Foucault pendulum, or Foucault's pendulum, named after the French physicist Leon Foucault, was conceived as an experiment to demonstrate the rotation of the Earth; its action is a result of the Coriolis effect.”,

http://www.sciencedaily.com/articles/f/foucault_pendulum.htm

ScienceDAILY — Science Reference, 1995-2012

 

”Coriolis effect  The Coriolis effect caused by the rotation of the Earth is responsible for the precession of a Foucault pendulum and for the direction of rotation of cyclones.”,

http://www.sciencedaily.com/articles/c/coriolis_effect.htm

ScienceDAILY — Science Reference, 1995-2012

 

”A Foucault pendulum, or Foucault's pendulum, named after the French physicist Léon Foucault, was conceived as an experiment to demonstrate the rotation of the Earth; its action is a result of the Coriolis effect.”,

https://sites.google.com/site/geokerk/foucaultpendulum

FOUCAULT PENDULUM — FROM WIKIPEDIA, THE FREE ENCYCLOPEDIA

 

”From the perspective of an Earth-bound coordinate system with its x-axis pointing east and its y-axis pointing north, the precession of the pendulum is described by the Coriolis force.”,

http://en.wikipedia.org/wiki/Foucault_pendulum

@INTERNET Wikipedia — Foucault pendulum [2012-10-19]

 

…

 

 

EinsteinsAllmännaRelativitetsprincip — BILDKÄLLA: Författarens arkiv · 13Sep2012  E29  Bild142 · Nikon D90 · Detalj

 

 

 

Einsteins Allmänna Relativitetsprincip

 

”Skulle verkligen de fysikaliska lagarnas oberoende av koordinatsystemets rörelsetillstånd endast gälla för koordinatsystem med ömsesidig likformig translationsrörelse? Vad har naturen att skaffa med de av oss införda koordinatsystemen och deras rörelser? Om också naturbeskrivningen fordrar ett av oss godtyckligt infört koordinatsystem, så borde likväl valet av dess rörelsetillstånd ej vara underkastat någon inskränkning. Lagarna borde vara fullkomligt oberoende av detta val (den allmänna relativitetsprincipen).”,

MIN VÄRLDSBILD Albert Einstein s175 · Bonniers 1934 [Citat:14]

 

”Lagarna borde vara fullkomligt oberoende av detta val”;

— De är redan det, Albert. Se INERTIALSYSTEM.

 

MAC kräver — generellt — en visuell (kinematisk) omvändning i fysikbegreppet, enbart för att matcha upp Einsteins formulerade allmänna relativitetsprincip; den förutan kollapsar den moderna akademins allmänna fysikuppfattning.

— Bilen accelererar i förhållande till vägen, precis som vi SER det — oberoende av om vi åker med eller står vid sidan av och ser på; bilen som referenssystem kan därför inte förstås som ett icke accelererande referenssystem — Men MAC hävdar just det, se citatet i FOCUS MATERIEN 1975 [FMaccVila].

 

MAC VILL INTE SE ATT fysiken bygger på urgamla eviga principer a=[d(v=∞)GRAVITATIONEN/dT=([v=∞]/∞)/dT=cLJUSET/dT] [DIFFERENS OCH DIFFERENTIAL] [ELEKTRISKA LADDNINGEN]

 

 

 

Genom gravitationens absolutverkan (konvergenskraften) är det bara kropparnas motstånd (inertie) mot rörelseändring (kraftlagen F=ma) som hindrar dem att omgående, omedelbart, störta ihop.

— Det är (tydligen) denna egenskap av »omedelbar sammandragning» [KONVERGENSKRAFT] som utmärker just gravitationen, och som därmed blir sak samma som definitionen för massa: massa är gravitation, och gravitation är massa [Atomkärnans g-härledning i TNED].

— Genom energilagen (energin är oskapad, utan upphov, kan inte skapas, kan inte förintas) garanteras massans motsvarande ekvivalenta ursprung: oskapad, utan upphov, kan inte skapas.

 

I MAC finns inte den utgångspunkten. (Se speciellt från ENTROPIBEGREPPET I MAC).

 

— Massans fundamentalform — likt en vattendroppe [STRANDVÅGORS STENBRYTNING] som kan uppdelas i mindre droppar och återförenas till en droppe utan att de föregående fristående dropparna fördenskull finns till som fristående individer inuti den större — är i TNED atomkärnan enligt Plancks konstant (h=mcr) eller PLANCKRINGEN (neutronen i TNED).

— I MAC (där man just ser atomkärnan som en summa av delpartiklar) tvingas man följaktligen uppfinna extrakrafter (konv. stark växelverkan) som håller ihop atomkärnan (närliggande fristående protonindivider med laddningen +e), medan något sådant inte existerar i TNED.

— Den massformen, atomkärnan, härleds i TNED som ett oändligt fraktalt system av ihåliga laddning-massa (±e) toroidPlanckringar [PLANCKRINGEN] [PLANCKS STRUKTURKONSTANT] [NEUTRINOSPEKTRUM]; som fraktalnivåerna växer obegränsat, går också atomkärnans massform alltmer mot YTA; med obegränsat fraktaldjup framstår atomkärnans YTA (oändligt tunn) som OÄNDLIGT TÄT [Atomkärnans inkompressibilitet], och därmed gravitationens verkande kraftform (urspr. i TNED från Potentialbarriären), med resten av fysiken.

— K-cellens värmefysik förklarar genom Allmänna Tillståndslagen HUR universum (K-cellen) återbildas periodiskt, och varför ämnet [c0-kroppen] står orepresenterat i MAC:

 

 

 

GcQ-teoremet — not included in modern academy teaching system:

not one and the same general universal speed of light exists for all observers:

c depends on LOCATION from c0 — se ABSOLUTA METRIKEN (gravitationens frekvensberoende gör att ljushastighetens lokalt gravitellt bestämda värde c=d/T mätt med atomklockor får toppvärdet c0 = 2,99792458 T8 M/S överallt) med praktiskt tillämpningsexempel i GPSexemplet

 

 

KRAFTBEGREPPET (i klassisk mening) i modern akademi tillämpas inte: man anser att begreppet KRAFT är någon PSEUDOAKTIGT, något som i verkligheten INTE existerar:

 

”With the development of quantum field theory and general relativity, it was realized that force is a redundant concept arising from conservation of momentum (4-momentum in relativity and momentum of virtual particles in quantum electrodynamics).”,

http://en.wikipedia.org/wiki/Force

@INTERNET Wikipedia, Force, Feynman diagrams [2012-09-06]

 

MassaGravitation

KVANTITATIVT gäller i relaterad fysik

massa = gravitation = Kraft/Acceleration = (F=ma)/a = m 

 

Eftersom gravitationen i relaterad fysik [GTaction] uppvisar ett TILLSTÅND [APARC] (oberoende av tid) medan accelerationen utförs på TID (a=dv/dt) gäller inte likheterna kommutativt:

 

Likheterna är inte kvalitativa:

 

gravitationen kan inte definieras ur accelerationen (a-termerna bortfaller automatiskt och kvarlämnar m). Dvs.;

accelerationen (variation) kan inte definiera gravitationen (tillstånd), ehuru

gravitationen definierar accelerationen (tillståndets princip grundlägger, förklarar och beskriver f.ö. hela fysiken):

— Nämligen via just den centralrörelse

(centrifugalkraften F=mw2/r som gravitationens motriktade jämviktsekvivalent)

med vars hjälp gravitationslagen får sin form via massan:

 

FG         = Fw                  ; se Massan

a           = å                    ;

F/m       = (w2/r)(r2/m2)(m2/r2)

             = å

             = a                    ;

             = G(m2/r2)        ;

F           = Gm2m/r2        ;  m2=m ; m2 = Fr2/G = Er/G

Gravitationens KONVERGENSKRAFT definierar sin egen motriktade DIVERGENSKRAFT via en idealiserad DIVERGENSACCELERATION från en enkel centralrörelse som uttrycker DET LINJÄRA ACCELERATIONSELEMENTET v0/T=a=v²/r=F/m liktydigt med den linjära accelerationens a=F/m

 

Den kvalitativa definitionen på massa via gravitationen

(massa verkställer gravitation, gravitation verkställer massa)

måste istället definieras av en struktur: atomkärnan, enligt TNED: En struktur som via energilagen förstås oskapad.

 

I MAC finns inte det beskrivningssättet. Man har generellt i MAC den allmänna tendensen att bortse ifrån kvaliteterna och enbart koncentrera sig på kvantiteterna (därmed den resulterande påtagligt ytliga förståndsfattningen på naturfysiken med tillhörande påtagliga oförmåga att relatera — härleda — sakinnehållet snarare än att uppfinna det).

   Se speciellt i ENERGILAGEN

(den moderna akademins allmänna våld på naturfysiken; jämför även det Allmänna Herrefolkscitatet i MAC som mera ingående klargör orsakerna till det allmänna tillståndet).

 

VadBetyderEkvivalensprincipen — BILDKÄLLA: Författarens arkiv · 13Sep2012  E29  Bild50 · Nikon D90 · Detalj

 

 

 

Vad betyder ekvivalensprincipen?

INLEDNING till VadÄrEkvivalensprincipen i MAC — se även i Einsteins egen beskrivning, citat från boken PROBLEM OCH PERSPEKTIV 1952

 

EKVIVALENSPRINCIPEN i MAC

— satsen (Einstein) att accelerationen (massbegreppet eller TRÖGHETEN [inertie]) ersätter/förklarar/beskriver gravitationen

 

Jämför Wikipedia,

 

”In the physics of general relativity, the equivalence principle is any of several related concepts dealing with the equivalence of gravitational and inertial mass, and to Albert Einstein's assertion that the gravitational "force" as experienced locally while standing on a massive body (such as the Earth) is actually the same as the pseudo-force experienced by an observer in a non-inertial (accelerated) frame of reference.”,

http://en.wikipedia.org/wiki/Equivalence_principle

@INTERNET Wikipedia, Equivalence principle [2012-09-05]

 

— är ingen härledd egenskap i fysiken utan en uppfunnen egenskap i fysiken som den moderna akademin antagit:

   Man gör flera fel i MAC:

KraftbegreppetTNED

— Kraftlagen F=ma beskriver INTE någon förmodad »ekvivalens» mellan massa (m) och gravitation;

 

— Kraftlagen F=ma beskriver ekvivalens mellan massa och KRAFT: m=m=m(a/a)=F/a;

— Gravitationen kan inte definieras via en enstaka (a) linjär utsträckning: en enstaka linjärt riktad kraftvektor F=ma;

— Gravitationen härleds [GTaction] och beskrivs kvantitativt ekvivalent [GRAVITATIONSLAGEN] via centralverkan (centrifugalkraften F=mw²/r) som en entydigt definierad kvalitativt konvergent fenomenform, ingen ensidigt enstaka linjär (a) rörelseekvivalent (tidsaspekten för den centralrörelsens omlopp som definierar g-kraftens ekvivalent motriktade jämviktskraft finns f.ö. inte med i gravitationslagens härledning: g-verkan är i den praktiska fysiken kvalitativt absolut runtom i den härledande centrifugalringen; Se även i Gravitationens absolutverkan).

WikiEinsteinEquivPrinc

Jämför Wikipedia (citerar Einstein),

 

”Albert Einstein's assertion that the gravitational "force" as experienced locally while standing on a massive body (such as the Earth) is actually the same as the pseudo-force experienced by an observer in a non-inertial (accelerated) frame of reference.”,

;

”Einstein's statement of the equivalence principle

 

A little reflection will show that the law of the equality of the inertial and gravitational mass is equivalent to the assertion that the acceleration imparted to a body by a gravitational field is independent of the nature of the body. For Newton's equation of motion in a gravitational field, written out in full, it is:

                    (Inertial mass) · (Acceleration) = (Intensity of the gravitational field) · (Gravitational mass).

It is only when there is numerical equality between the inertial and gravitational mass that the acceleration is independent of the nature of the body.

 ”,

http://en.wikipedia.org/wiki/Equivalence_principle

@INTERNET Wikipedia, Equivalence principle [2012-09-05]

 

 

F=ma-sambandet är ingen KVALITATIV definition på gravitationen, endast ett uttryck för massans motstånd mot rörelseändring (acceleration, NewtonII). Men många har tagit det för givet att se det så: sammanhanget kan förstås så att man bortser ifrån att gravitationen INTE kan härledas på en enstaka linjär rörelseform; man förenklar — UPPFINNER — hela betraktelsesättet genom att likställa gravitationskraften vid en acceleration.

 

 

— Påståendet ovan från Einstein är (således) ingen upplysning eller förklaring eller beskrivning, endast en uppenbart felaktigt (eg. vilseledande) terminologiserad analogi:

 

kraftlagen F=ma beskriver ingen ekvivalens mellan gravitation och massa. Inte på något som helst sätt;

Kraftlagen beskriver ekvivalens mellan massa (m) och KRAFT (F) via rörelsens ändring (a). Inget annat;

 

— Att BLANDA IN GRAVITATIONEN i kraftlagen F=ma UTAN VIDARE har ingen relaterbar innebörd i fysiken.

 

gravitationen = konvergenskraften definieras genom gravitationskonstanten G=a(r2/m2) från centralrörelsens motriktade kvantitativa ekvivalent, centrifugalaccelerationen a=w2/r i formen av en idealiserat tidsabsolut

 

DIVERGENSACCELERATION

Ingår inte i MAC

 

hela cirkelrörelsen runt och motriktad gravitationens motsvarande tidsabsoluta KONVERGENSKRAFT

 

FG         = Fw                  ; se Massan

a           = å                    ;

F/m       = (w2/r)(r2/m2)(m2/r2)

             = å

             = a                    ;

             = G(m2/r2)        ;

F           = Gm2m/r2

 

Gravitationskraften verkar konvergent, sammanstrålande, omvänt DEN IDEALT TIDSABSOLUT INFÖRDA DIVERGENSEKVIVALENTA centrifugalkraftens uppvägande jämvikt (w²/r):

det finns inga — existerar inga — rörelseformer i fysiken som kan efterhärma eller ersätta den fenomenformen.

Gravitationskraften är helt unik i fysiken.

 

ACCELERATIONEN följer en bana via TID (a=dv/dt), medan GRAVITATIONEN (Kraften) representerar ett tidsabsolut tillstånd [GTaction]:

 

massa = m = r√(F/G) = √(Er/G) = r1/2√(E/G)

 

Med konstant kraft (F) varierar massan (m) med, och på, massformens ideala sfär- eller ringradie (r).

Med konstant omsluten energi (E) varierar massan (m) med, och på, massformens ideala sfär- eller ringradies (r) kvadratrot.

 

Gravitationen (tillstånd) kan inte beskrivas av accelerationen (variation):

 

BILDKÄLLA: Författarens arkiv · 13Sep2012  E29  Bild63 · Nikon D90 · Detalj

 

 

 

— I MAC, där man underställt gravitationen ljushastigheten (Einsteins »ingenting kan gå fortare än c», se Relativitetsteorins grundmatematik) är det inget problem ATT skippa en differens (GravitationenInteAcceleration) som man i vilket fall inte bryr sig om [MACgraviton].

 

Relaterad fysik:

Variationen (accelerationen) beskrivs av/genom tillstånd (gravitationen, massan).

Relationen gravitation→acceleration är icke-kommutativ:

 

(gravitation → acceleration) ≠ (gravitation ← acceleration).

Gravitation kan ge acceleration, men inte ges från acceleration.

 

Accelerationsbegreppet (a) i gravitationen (F=ma) återfaller på centrifugalaccelerationens begrepp [GTaction];

 

— Därmed gäller, likväl (i gravitationens definition från centralverkan [GTaction])

 

från den allmänna formuleringen;

’ACCELERATIONEN går efter en bana (gäller per TID), medan GRAVITATIONEN representerar ett tillstånd’

 

att ”ACCELERATIONEN går efter en bana”, nämligen

1. ortsaccelerationen (radiella impulsvägen) och

2. DIVERGENSACCELERATIONEN som krävs totalt runt hela cirkelrörelsen för att få EKVIVALENT jämvikt, definitionsbasen, med g-fenomenet:

 

gravitationen definierar — tydligen — centrifugalaccelerationen som kvantitativ modell till gravitationslagen;

 

 

Gravitationen kan inte beskrivas av accelerationen.

 

 

Se även tidigare (9Feb2009) noterande stycke i Universums Historia [MASSA OCH GRAVITATION I MODERN AKADEMI]: införda begränsande villkor för gravitationens inverkan och som omöjliggör varje kritisk framställning typ

”The outcome of any local non-gravitational experiment in a freely falling laboratory” [Wikipedia, Equivalence principle, The Einstein equivalence principle 2012-09-09];

— Först görs påstående OM gravitationen (ekvivalensprincipen: gravitation=acceleration) och som SEDAN inte får ifrågasättas EXPERIMENTELLT genom att man BORTSER IFRÅN GRAVITATIONEN.

   Sic.

 

 

— De teoretiska experimenten i »Einsteins hiss» [‡FM] utgår ifrån att betrakta hissens ENTYDIGT ENKLA LINJÄRA acceleration (dessutom »på stort avstånd från g-centrum») vilket motsvarar idealt parallella lodlinjer och vilket är uppfinningen: g-fält utanför en godtycklig massform uppvisar ingen parallellitet i lodlinjer.

— Just genom att g-fältets lodlinjer ÄR konvergenta (och centralaccelerationens lodlinjer divergenta), säkerställs och garanteras från naturens sida att ingen rörelseform av något enda slag kan definiera gravitationen fenomenmässigt: gravitationen är en unik fysikalisk fenomenform [GRAVITATIONENS UNIKA SÄRSTÄLLNING].

— Detta bortses ifrån i MAC, och man antar istället Einsteins tes som ansluter till den s.k. allmänna relativitetsprincipen:

— rörelse i modern akademi beskrivs med hänsyn till

1. s.k. inertialsystem, också det av allt att döma en uppfinning i MAC [UPPKOMSTEN AV BEGREPPET INERTIALSYSTEM] [men som påstås komma från Isaac Newton, se utförligt i INERTIA], och som sedan

2. »avfärdas» med argumentet att »naturlagarna har det perceptiva, kraftoberoende, synintrycket som preferens», se Einsteins allmänna relativitetsprincip).

 

Jämför (se även i Einsteins egen beskrivning, citat från boken PROBLEM OCH PERSPEKTIV 1952)

— som ovan, men mera utförligt i citat: man har [numera] TVÅ olika typer av ”equivalence principle”, en WEAK och en STRONG:

 

”The Einstein equivalence principle

 

The Einstein equivalence principle states that the weak equivalence principle holds, and that:[42]

 

 The outcome of any local non-gravitational experiment in a freely falling laboratory is independent of the velocity of the laboratory and its location in spacetime.

”,

http://en.wikipedia.org/wiki/Equivalence_principle

@INTERNET Wikipedia — Equivalence principle, The Einstein equivalence principle [2012-09-09]

 

(Wao).

   Här dikterar man direkt premisserna för Skapelsen. Jämför Ljusets Gravitella Beroende: ingår inte i MAC.

 

 

 

LJUSETS GRAVITELLA BEROENDE — som inte igår i MAC — utesluts också här som METOD ATT FASTSTÄLLA VAD SOM GÄLLER I FYSIKEN PER EXPERIMENT (exakt vad ”non-gravitational” betyder framgår inte):

 

·          Påverkas man av en tyngdkraft från en närliggande masskropp är också den lokala ljushastigheten (c) i varje punkt i laboratoriet olika på olika avstånd från golvet enligt ljusets gravitella beroende, analogt atomklockornas frekvenser olika på olika höjd över golvet [‡1]

·          I det fria fallet med ett laboratorium som faller mot en närliggande masskropps tyngdpunkt avtar den lokala ljushastigheten (c) med tiden analogt med växande g-kraft ju närmare tyngdpunkten man kommer, och skiljer sig därmed även här med olika höjd över golvet, och därmed på samma sätt olika atomtider på olika avstånd [‡2]

 

Får man inte använda LJUSFYSIKEN — som i relaterad fysik innefattar gravitationens lokala inverkan på ljusets utbredning och dess lokala atomtid, jämför GPS-exemplet — heller, är det klart att man lika gärna kan utropa MAC direkt som Nya Tidens Absolutmekaniska Diktafon över Mänskligheten: du får kritisera mig, men inte på ett sådant sätt att jag mister kredit.

 

Säg efter mig (eng., say after me):

 

— Du får visserligen kritisera mina teorier om fysiken, men om du ska genomföra experiment för att testa det påstådda innehållet, får du inte göra det på ett sådant sätt, att det jag menar framstår som felaktigt eller primitivt.

 

— ’You are verily entitled to criticize my theories in physics, but in testing them experimentally, you must not do so in such a way as to expose my claims to be proven erroneous, or primitive’.

 

I would not credit such an attitude.

 

 

 

”The strong equivalence principle

 

The strong equivalence principle suggests the laws of gravitation are independent of velocity and location. In particular,

 

 The gravitational motion of a small test body depends only on its initial position in spacetime and velocity, and not on its constitution.

and

 The outcome of any local experiment (gravitational or not) in a freely falling laboratory is independent of the velocity of the laboratory and its location in spacetime.

”,

http://en.wikipedia.org/wiki/Equivalence_principle

@INTERNET Wikipedia — Equivalence principle, The strong equivalence principle [2012-09-09]

 

Här, citatdelen närmast ovan, blir det — således — MERA TYDLIGT att MAC har stött på patrull

— förutsatt att man tillåter att ”local experiment” INTE betyder ett POSTULERAT FÄNGELSE (isolerat rum, utan kontakt med omvärlden):

— Men: Nej. Inte heller där håller MAC streck:

— begränsningar införs (återigen, för att säkra den egna kosmologiska uppfinningsrikedomen):

MACdisclaimers

”The freely-falling object or laboratory, however, must still be small, so that tidal forces may be neglected (hence "local experiment").”,

http://en.wikipedia.org/wiki/Equivalence_principle

@INTERNET Wikipedia — Equivalence principle, The strong equivalence principle [2012-09-09]

;

”Locality eliminates measurable tidal forces originating from a radial divergent gravitational field (e.g., the Earth) upon finite sized physical bodies.”,

http://en.wikipedia.org/wiki/Equivalence_principle

@INTERNET Wikipedia — Equivalence principle, The weak equivalence principle [2012-09-22]

 

Och då ser vi hur man vill ha det i modern akademi — precis som »ironiserats» ovan:

 

— Man utesluter fysiken som en öppen scen där alla metoder är tillåtna, för ändamålet att postulera giltighet för vad man kallar fysikens lagar i det så fysiskt avgränsade, stympade, formuleringsuniversumet. Dvs., den öppna naturvetenskapens möjligheter att avgöra vad som är vad har dikterats bort för att säkra en begränsad fysikuppfattning.

 

   I princip så:

   RUMMET där experimenten utförs får inte vara så utbredda, att avgörande inverkan från gravitationsfältet kan användas för att detektera DET laboratoriets tillstånd som meningssatsen utgår ifrån gäller.

— Alltså i princip: alla kontrollerande experiment måste göras i en PUNKT

— så att man SÄKERT inte kan mäta DE differenser som detekterar tillståndet över INTERVALL, och så, därmed, att man inte kan KRITISERA framställningssättet, eller påpeka dess primitiva natur; Alltså en FriFörklaring (eng. Disclaimer, ansvarsfriskrivning).

— Är det någon NY typ av naturvetenskapligt särskådande det eller — att börja utesluta olika partier i fysiken som är VÄSENTLIGA i bevisföringen för de olika påståendenas tillrättaläggande?

 

Jämför föregående ironi — DisClaimer:

 

— ’Du får visserligen kritisera mina teorier om fysiken, men om du ska genomföra experiment för att testa det påstådda innehållet, får du inte göra det på ett sådant sätt, att det jag menar framstår som felaktigt eller primitivt’.

 

   Vad är det för någon fysikbeskrivning?

   Ingen jag känner till i varje fall:

 

— ’Du får visserligen rösta/titta på andra än mig, men gör du det, ska du veta, att det du röstar/tittar på inte gäller’.

 

   Det är precis som det redan finns formulerat (från 9Feb2009 i Universums Historia) i MASSA OCH GRAVITATION I MODERN AKADEMI;

 

 

GPS-Exemplet — TIDMÄTNINGEN som funktion av GRAVITATIONENS INVERKAN — har redan stadfäst principen:

 

   In accord — harmony —  with related physics (TNED), to be strongly distinguished from modern academy (MAC):

— The outcome of an experiment in a freely falling laboratory

(where the free fall is understood to take place towards the center of gravity of a given mass)

is not ”independent of the laboratorys location in spacetime”:

— As the laboratory approaches the center of gravity, the local value of the speed of light (c) increases towards the local top value (»c0=2,99792458 T8 M/S») in the center of gravity, equally affecting the atomic time [AbsoluteMetrics] through the gravitational influence over frequency:

— c itself cannot be directly measured by an atomic clock because also the atomic clock changes [AbsoluteMetrics]. However, changes in time-interval in the atomic clock can be measured by digital technique (as in the GPS-Example), and hence a way to confirm that

 

The outcome of an experiment in a freely falling laboratory

is not ”independent of the laboratorys location in spacetime”

 

The outcome of the experiment in measuring the atomic time — the gravitationally, locally, controlled speed of light — does depend on location.

 

 

 

GcQ-teoremet — not included in modern academy teaching system:

not one and the same general universal speed of light exists for all observers:

c depends on LOCATION from c0 — se ABSOLUTA METRIKEN (gravitationens frekvensberoende gör att ljushastighetens lokalt gravitellt bestämda värde c=d/T mätt med atomklockor får toppvärdet c0 = 2,99792458 T8 M/S överallt) med praktiskt tillämpningsexempel i GPSexemplet

 

 

 

SAMMANFATTNING — VadÄrEkvivalensprincipen i Inledning

 

I summeringen av den ovan citerade rymdfloran av den moderna akademins Disclaimers [MACdisclaimers], är det tydligt att MAC självmant retirerat in i en allmän kosmologisk fysikbeskrivning som, tydligen som det får förstås, motsvarar en så gravt stympad återstående fysikbild, att den, väl, kan ses och förstås som en föreställande variant på en verklighetens dockteater: alla detaljer som avslöjar den bilden som just primitiv, anses — deklareras explicit — ovidkommande.

 

— Varifrån har du fått din utbildning?

— Uppenbarligen INTE från något ställe du känner till.

   Det stavas: naturen.

   I stort, och frankt, och grovt sagt: Orepresenterat i MAC:

— Tjejvettet, medfött. Ren promenadseger. Fullt jubel.

 

 

VadÄrEkvivalensprincipen — G-beviset — BILDKÄLLA: Författarens arkiv — 15Sep2012  E32  Bild92 · Nikon D90 · Detalj — h = 200 M över Sfärytan (R=6,378 T6 M) ser man en kalott med radien r = √(R+h)²–R² = 50509,80103 M (5 mil).

 

 

 

Kopierat från Source1.doc — *ekvivalensprincipen, modern akademi

Vad betyder ekvivalensprincipen? Se Einsteins egen beskrivning

———————————————————————————————————————————————————

DEN MODERNA AKADEMINS FELUPPFATTNING AV GRAVITATIONENS NATUR — enligt relaterad fysik (TNED)

 

 

FÖRKLARINGEN till ekvivalensen mellan de enligt Einsteins [‡CitatEinstein] mening skilda innebörderna i tung (gravitell, vägande) och trög (accelererande) massa skulle enligt Einstein bestå i en motsvarande »ekvivalens mellan gravitation och acceleration» — om vi har förstått saken korrekt; den i modern akademi så kallade ekvivalensprincipen [WikiEquivPrinc]:

FOCUS MATERIEN citat

(1)  I en accelererande raket kan inget experiment utföras som avgör om man befinner sig i ett g-fält eller i en accelererande kropp

”Inget experiment i raketen kan avgöra om man påverkas av en tyngdkraft eller en tröghetskraft.”

FOCUS MATERIEN 1975 s85 text [‡] till illustrationssidan överst vä

 

(2)  I en fritt fallande hiss i ett g-fält kan inget experiment avgöra om man befinner sig i ett sådant g-fält eller i ett tillstånd där inga krafter alls verkar

”Det finns inget sätt att skilja det fria fallet från ett tillstånd då inga krafter alls råder.”

FOCUS MATERIEN 1975 s85 text [‡] till illustrationssidan överst vä

 

——————[‡]

”Allmän relativitetsteori

Den allmänna relativitetsteorin behandlar till skillnad från den speciella även accelererade system. Den bygger på ekvivalensen mellan acceleration och gravitation. T.h. illustreras denna ekvivalens; nedan några fenomen som tycks bekräfta teorins giltighet.”,

FOCUS MATERIEN 1975 s84ill.ö.v., rubriktexten till citaten ovan

 

Vi studerar nu hur relaterad fysik ger argumenten för att »ekvivalensprincipen» i MAC saknar naturvetenskaplig förankring:

 

Bägge påståendena är felaktiga i kraft av

 

1. ljusets gravitella beroende enligt relaterad fysik

2. den relaterbara g-fysiken (mekaniken) generellt

 

Vi studerar det.

 

(Kontrollera noga att alla följande påståenden verkligen är UTOMORDENTLIGT VÄL relaterbart förankrade i den elementära grundfysiken [GTaction]: den som garanterat kan förstås, beskrivas och förklaras i detalj).

 

1.1.  Påverkas man av en tyngdkraft är c olika på olika avstånd från golvet enligt ljusets gravitella beroende, analogt atomklockornas frekvenser [‡AbsolutaMetrikenRef] är olika på olika höjd över golvet

 

(se absoluta metriken);

 

Detta kan mätas. Se praktiskt exempel i GPS-exemplet. Påverkas man av en tröghetskraft, typ rummet i en accelererande raket, förutsatt långt från andra himlakroppar, garanterar det interstellära medelfältet mellan himlakropparna ett och samma c-värde även över mycket stora olika avstånd, och därmed ingen (praktiskt uppmätbar) tidsskillnad i atomklockorna på skilda höjder över golvet. Påståendet i (1) ovan är därmed motsagt:

— man KAN visst avgöra genom experiment om man befinner sig i ett g-fält eller i en accelererande kropp.

   Se även i Mekaniska Experiment.

 

1.2.  I det fria fallet i ett g-fält (utanför g-massan) avtar c med falltiden analogt med växande g-kraft, men skiljer sig även här med olika höjd över golvet och därmed olika atomtider på olika avstånd. Genom att mäta skillnaden i atomtid mellan de olika avstånden kan man alltså även i detta fall fastställa huruvida man (aktuell lokal) befinner sig i ett g-fält eller inte.

   Föreställningen i citatet ”då inga krafter alls råder” existerar (således, alls) inte i fysiken.

   Även påståendet i (2) ovan är därmed motsagt:

— man KAN visst avgöra genom experiment om man befinner sig i fritt g-fall eller i någon annan situation.

   Se även i Mekaniska Experiment.

Mekaniska experiment

 

Acceleration kan INTE beskriva gravitation

 

2.1  I en accelererande raket eller hiss (alla kraftvektorriktningar parallella med accelerationsriktningen, dvs rakt ner mot golvet) med försumbart dominant egengravitationsfält, långt ute i rymden mellan stjärnorna, är avståndet mellan två fasta lodlinjer oförändrat. Lodlinjerna är parallella och normaler till golvplanet. Divergensen c (ljushastighetens punktvärde under dT) är (inom de begränsade utrymmena mellan stjärnorna) en och samma på olika avstånd från golvet, samma som mellan de långt avlägsna stjärnorna (g-potentialerna mellan stjärnorna tar i stort ut varandra och kvarlämnar ett praktiskt taget medelhomogent g-potentialfält, inom vissa gränser, där ljushastigheten i princip är en och samma, se Alternativ beskrivning i stycket under Aberrationskurvans ljushyperbel).

   Med lodlinjer och c fastställda [‡AbsolutaMetriken] är därmed påståendet i (1) motsagt.

   Allmänna beskrivningar av LJUSVÄGARNA i förhållande till olika rörelsesystem finns f.ö. inte i fysiken i relaterad mening; Hur ljusvägen ser ut i aktuell lokal beror på den lokala makrogravitationen, och en sådan given ljusväg ändras inte nämnvärt med förbipasserande mindre föremål typ hissar och raketer — oberoende av deras rörelsetyp.

 

2.2  I ett utpräglat gravitationsfält — som i Jordens fall — är lodlinjerna konvergenta mot tyngdpunkten. Ljushastigheten varierar med olika höjd över golvet

enligt c/c0= (1/2)[1 + √  1 – 4w2/c02 ] med w2=Gm2/r från c0 till c0/2, därefter från till c0/2 till 0

enligt c/c0= (1/2)[1 – √ –1 + 4w2/c02 ] från grundsambandet c/c0=[1–w2/cc0].

Jämför Einsteins c/c0=[1–w2/c2] (han tillät inte c=0, tidens upphörande enligt honom).

— ABSOLUTA METRIKEN visar att c INTE kan mätas lokalt med hjälp av atomklockor; också atomklockornas frekvens ändras analogt med gravitationen inverkan [Frekvensens g-beroende] så att man ALLTID får toppvärdet c=c0=2,99792458 T8 M/S.

— Däremot kan TIDEN mätas (se GPS-Exemplet) vilket ger ett likvärdigt experimentellt resultatvärde till c-mätning.

 

I FRITT FALL I G-FÄLTET (via ett fast mätavstånd utanför centralmassan m2) växer konvergensvinkeln mellan lodlinjerna med tiden för fallet (det fasta mätavståndets upptagande vinkel blir allt större sett från g-centrum med minskande avstånd dit). Ljushastigheten på varje fast avstånd från golvet avtar med tiden ju närmare g-centrum fallet kommer, enligt samma samband som ovan.

   Med  lodlinjer och c fastställda [‡AbsolutaMetriken] är därmed också påståendet i (2) motsagt.

 

 

G-beviset

 

Inte i något av dessa fall FOCUS MATERIEN 1975 s85 kan gravitationen beskrivas med hjälp av accelerationen;

— Acceleration och gravitation kan i relaterad fysik INTE jämställas.

   Med referens till FOCUS MATERIEN 1975 s85 råder därmed, och tydligen, fullt kaos i den moderna akademins grundläggande naturbeskrivning (själva den förståndsmässiga uppfattningsförmågan).

   Orsakerna:

— Erinra GTaction: generellt (kortfattat) Ljusets g-beroende, v+ic-resonemangets ogiltighet i fysiken, med vidare i Planckekvivalenterna.

— Se även i GRAVITATIONENS UNIKA SÄRSTÄLLNING I RELATERAD FYSIK.

 

Det finns också ett betydligt enklare sätt att klargöra saken på — i termer av relaterad fysik (TNED)

 

(definitionsområdet ligger helt utanför den moderna akademins begreppsliga domäner, se utförligt från GTaction):

 

ACCELERATIONEN följer en bana (Δx) via TID (a=dv/dt), medan GRAVITATIONEN (Kraften) representerar ett tidsabsolut tillstånd [‡]:

— Men eftersom gravitationen lyder under ljushastigheten i MAC, omöjliggörs bara av den anledningen satsbilden i MAC:

 

RÖRELSE — TID — kan aldrig härma, substituera eller på annat sätt frammana någon ekvivalent till gravitation.

Ingår inte i MAC

 

 

 

 

OM man i en meningsmässig KONTEXT kan hitta ett KLART ARGUMENT som utpekar att ämnet berör, beskriver, behandlar eller associerar till olika påståenden som går ut på att GRAVITATION = ACCELERATION räcker det med att hänvisa till ovanstående [G-beviset]: den fullständiga förklaringen ges i Gravitationens Tidsabsoluta Verkan [GTaction] och de följdsatser som följer ur den delen OCH HUR MOTSVARANDE DELAR SER UT, HAR UTVECKLATS HISTORISKT OCH ANVÄNDS I NUTID I MODERN AKADEMI.

Aktionskraftens definition — inom mekaniken — Aktion-Reaktion

Om TRÖGHET definieras som »massans motstånd mot rörelseändring» och massa=gravitation, kan man säga att »gravitationens motstånd mot positionsändring» definierar trögheten:

— KRAFTVERKAN

som uppträder i samband med »massans motstånd mot rörelseändring»

(alltså AKTIONSKRAFTER: alla krafter F=ma som sammanhänger med ändring av givna tillstånd i resulterande riktningar och som då uppträder på BEGRÄNSAD TID [via ma=mv/T=p/T])

blir då, tydligen, ett entydigt resultat av

 

GRAVITATIONENS ABSOLUTVERKANDE positionsändringsmotstånd

Ingår inte i MAC

 

(tyngdpunktens förflyttning). Det blir, tydligen, i relaterad mening »förklaringen» bakom tröghetsverkan:

— kraftbilden vi känner.

— Vi ser då inte massan som en passiv komponent, utan som en aktiv: gravitationen.

Aktionskraftens definition — inom elektrofysiken

— Inom elektrofysiken — laddningens kraftåterkoppling via ljushastigheten (c) — blir aktionskraftens motsvarande definition:

INDUKTIONSVERKAN [INDUKTION och MAGNETISM]; induktansen (L=RT) ersätter massan (m), strömstyrkan (I) ersätter mekaniska hastigheten (v), och spänningen (U) ersätter mekaniska kraften (F), se utförligt i Integrala Analogin.

PunktKvantitetenFaFG

EKVIVALENSEN MELLAN ACCELERATION OCH GRAVITATION (F=ma) i relaterad fysik

gäller endast KVANTITATIVT (mängdbegrepp) och då endast i och för lokala punktvärden eftersom gravitationen [GTaction] verkar tidsabsolut och oberoende av avstånd, medan aktionskraften via acceleration (F=ma) inte gör det:

— Gravitationen,

KONVERGENSKRAFTEN som den motriktade ekvivalenten till centralverkans centrifugalkraft i RINGEN i formen av den idealiserade, motsvarande absolutverkande

DIVERGENSACCELERATIONEN [GTaction],

är i relaterad fysik absolutverkande: gravitationen verkar överallt i xyz via dt, enligt den sammanställda, förtydligande, härledningen i GTaction, relaterad fysik.

— I kvalitativ mening — rumsfysikens xyz-utsträckning och HUR fenomenformerna förstås — finns, således, ingen analogi alls mellan gravitation (absolutverkande överallt i xyz) och acceleration (verkar via TID i xyz).

   Med andra ord: acceleration=gravitation gäller i relaterad fysik uppenbarligen INTE ÖVER INTERVALL i rymden, endast i varje enskilt lokalt fristående punktvärde (F=ma, Galileiska Kraftfältet, ett och samma a överallt i xyz), garanterat av gravitationens absolutverkan under tidsdifferentialen (dt) oberoende av avstånd, medan acceleration i rummet (aktionskraft) utvecklas på TID (intervall, differens).

— Gravitationskraften på r från tyngdpunkten (F=ma=G[m/r]²) blir det  lokalt uppmätta ekvivalenta centralaccelerationsvärdet (a=w²/r) [GTaction] taget — idealiserat — som en absolutverkande sfärisk ekvipotentialyta av ekvivalenta a-värden och som uppväger den motriktade g-kraftens fältstyrka (a=Gm/r²).

— Någon rent KVALITATIV (med ändlig utsträckning xyz i rymden) ekvivalens mellan acceleration över intervall (Δx) och absolutverkande gravitation (dx) existerar, således, INTE i relaterad fysik.

 

 

Därmed i klartext:

— OM man med ”ekvivalensprincipen” menar det som kan utläsas ur de givna citaten från FOCUS MATERIEN, är det tydligt att den s.k. »ekvivalensprincipen» i termer av relaterbar fysik saknar naturvetenskaplig förankring.

 

— Gravitation kan inte liknas vid eller avbildas av något annat KVALITATIVT fenomen i fysiken än sig självt.

— Det finns bara två rörelsesätt att välja på: translation (rätlinjigt) och rotation.

— Frånsett att bägge rörelsesätten använder TID, och därmed bara av det skälet är uteslutna, visar den vidare analysen, som ovan, att varken translation eller rotation har de rent fältmässiga förutsättningarna för att kunna AVBILDA eller »ekvalentisera» gravitationen.

   Se utförligt ovan från VadÄrEkvivalensPrincipen.

 

BILDKÄLLA: Författarens arkiv · 13Sep2012  E29  Bild1 · Nikon D90 · Detalj

 

 

 

— Vad händer om man ändå antar den (uppenbara) förenklingen med införandet av »acceleration=gravitation»?

 

 

— Uppenbarligen inget annat än att

 

1. fysikbeskrivningen blir stympad i naturgrunderna, och

2. förytligad (primitiv) i förhållande till människans naturliga förståndsförmågor:

— I stället för naturvetenskapligt härledd teori, utvecklas (tydligen, enligt exempel) naturvetenskapligt uppställd fiktion.

   Exempel:

— I relaterad fysik krävs ett intervall, en TID [AktionReaktion], för en acceleration att utvecklas på, medan gravitationen [GRIP] är tidsoberoende [Aktionskraftens definition];

— Säg den konsekvenslogik som INTE kraschar om man inte förstår den grundfysiken: här veterligt: allt havererar.

— Atomkärnan kan inte härledas i MAC — ATOMKÄRNANS INKOMPRESSIBILITET — och därmed i MAC direkt, som ett konkret exempel, svarta hål: WelcomeFiction.

   Se även mera allmänna exempel generellt i EXPERIMENTELLA BEKRÄFTELSER.

   Kvantiteterna i jämförelsen MAC/TNED uppvisar (i allmänhet, men inte alltid, om alls) analoga former, medan teorierna eller KVALITETERNA är helt väsensskilda.

   Se den i termer av relaterad fysik [GcQ-teoremet] särskilt djupt antagna vanföreställningen i MAC: