AGW-BEVISET — UNIVERSUMS HISTORIA | 2010VII13 | 2010VIII18 | enproduktion | Senast uppdaterade version: 2016-01-06 · Universums Historia

innehåll · webbSÖK äMNESORD på denna sida Ctrl+F · sök ämnesord överallt i SAKREGISTER · förteckning över alla webbsidor

Inledning — allmän orientering · Kort snabbgenomgång med Globala Uppvärmningens Historia · De 6 Kurvkomponenterna · NASA-kurvans ythavsperioder ·

Havsytans uppvärmning

Jämförelse mellan IPCC | t(AGW)

Arrhenius Växthusekvation

Sammanställning på Engelska AGW och Arrhenius

Bildkälla ovan: IMAGE COURTESY OF THE IMAGE SCIENCE & ANALYSIS LABORATORY — NASA Johnson Space Center — NASA astronaut photograph ISS022-E-6678

http://earthobservatory.nasa.gov/Features/GlobalWarming/

Energin till den globala uppvärmningen · HUR den antropogena globala uppvärmningen FRAMTRÄDER · Havet spelar huvudrollen · AGW-beviset FÖRKLARAR NASA-CRU ·

AGW-beviset enligt relaterad fysik — Den globala uppvärmningens matematik och fysik

Utvidgad mera fullständig beskrivning från Originalförfattningen 10Okt2009

DEN GLOBALA UPPVÄRMNINGEN — beviset för att orsaken är INDUSTRIN — från ca 1800 och framåt

Originalbeviset	AGW-beviset	Del I	Del II	Del III
NASA-kurvans fullständiga upplösning	Alla De 6 Komponenterna	kurvorna	sambanden	effekt&energi
	1. NASA(CRU)-temperaturkurvan 2. Ythavsperioderna 3. Fossil-Carbon-kurvan 4. t|E—temperatur|Energi-kurvan som 3 5. Carbon-Dioxide-kurvan 6. t|E-kurvans integral som 5 7. AGW-effekten 8. AGW-effektens integral som 4		P effekten t AGW T förbränningen m fossilsläppet M lokalen
Förkortad beskrivning — förminskade illustrationer	Historien från början	Havet spelar huvudrollen	Grundsamband	Resultat

I originalförfattningen från 10Okt2009 finns ingen kvantitativt specificerad härledning till AGW-effekt och AGW-energi — ytterst trixiga detaljer att komma underfund med, trots deras relativa enkelhet som det har visat sig; Det har hänt flera gånger under författningsarbetet: JUST när man tror sig ha gått igenom allt, visar sig plötsligt en liten detalj, ett förbiseende i matematiken som naturligtvis raserar hela arbetet, och man får börja om från början igen.

I den här utvidgade presentationen ges full beskrivning — med ämnets hela möjliga flora av korsrefererande jämförelser med de mest framträdande etablerade beskrivningarna för att i möjligaste mån ge soliditet åt helheten [Se från Etablerade klimatmodeller och Satellitmätningar, Jämförelse mellan IPCC och t(AGW) och Varför Arrhenius samband inte matchar AGW]. Som det ser ut, är det bara AGW-beviset som kan samla alla seriösa bidrag i samma övergripande beskrivning. Se även Varför alla andra orsaker är uteslutna, och sist i AGW-bevisets slutform.

AGW-beviset Del 1 — Den globala uppvärmningens matematik och fysik

AGW-beviset från början

Ursäkta:

I åsynen [‡] av NASA(CRU)-temperaturkurvan,

NASA(CRU)-temperaturkurvan

den uppmätta globala uppvärmningskurvan från 1850,

http://climate.nasa.gov/keyIndicators/

18Juli2010: Bilden nedan finns inte längre på URL-adressen ovan; Originalet från CRU finns dock fortfarande kvar på

http://www.cru.uea.ac.uk/

http://www.cru.uea.ac.uk/cru/info/warming/

men i något annorlunda skala — ytterligare exempel på hur SVÅRT det är att hålla sig till Etablerade Referenser — de ändras hela tiden.

Från NASA-källan som ovan, September 2009 — Bilden finns inte längre på den adressen 18Juli2010.

Ythavsperioderna

ser en van person direkt att den i princip består av två komponenter:

en periodisk

Graf pixelUnit50 — PREFIXxCOS:

y = 0.222(0.9[(2cos pi x/1.48) + 0.5(cos 3pi[x-0.1]/1.48)])

NASA-kurvans tidsskala (x) kronologiskt reducerad till 65% för tidsmatchning med Fossil-Carbon-kurvan för sammanställd prövning; t(PERIODythav) nedan med de enkla approximerade naturliga komponenterna (orange 21 år, svart 62 år) som en van person direkt kan skriva ut,

i den förtydligade sammansättningen (violett summerar de bägge perioderna på 21 år och 62 år) [vidare i YTHAVSPERIODERNA],

Se även NASA-kurvan innehåller information om ythavsperioderna;

och en jämnt uppåtstigande kurvdel — AGW-kurvan

som, också för en van person, direkt identifieras med en energifunktion [E];

som tillsammans (streckad nedan) approximerar NASA-kurvan med — tydligen — god allmän följsamhet:

Den fortsatta kurvan

Fram till ca 2038 följer en relativt jämn temperaturperiod från 2005. Därefter stegras temperaturen drastiskt återigen liknande perioden 1972-2005. »Den tickande bomben» är just en utdragen högre global medeltemperatur: Permafrostens metanlager. Metan (CH4) är en molekyl med fem atomärt bundna komponenter [5·3=15 frihetsgrader] som därmed vida överglänser alla andra förekommande atmosfäriska molekylära bindningar; Om metanhalten ökar, vilket gynnas av globalt högre temperatur, kommer också värmemotståndet i Jordatmosfären att öka drastiskt, vilket medför ännu mera temperaturökning. Därmed förefaller en lavineffekt omöjlig att avstyra. Vilka konsekvenser en sådan utveckling får ligger helt utom ramen för den här presentationens framställning.

— och som tydligen kan göras mera noggrann med vidare insikter;

Separat webbsökning [Se Ythavsperioderna på Webben] visar att periodkurvan också har motsvarande möjliga experimentellt observerade ythavsperiod (50-80 år) — Men forskningen på området är komplicerad och är delvis rent experimentellt dåligt representerad: man vet inte mycket om detaljerna, det tar lång tid att mäta sig fram till tydliga resultat (jämför klimatdebatterna: i stort sett konstant grälande).

Den uppåtstigande kurvan (E) definierar tydligen den råa temperaturökningen i netto [direkt proportionalitet mellan t och E]. Om den kurvan kan visas stämma med industrikurvan för Fossil-Carbon, samt slutligen dess integral i formen av motsvarande samhörande värden med uppmätta koldioxidutsläpp [eg. koldioxidhalter som följd av kolutsläpp via fossil förbränning] (Carbon-Dioxide-kurvan) är temperaturökningens källa tydligen entydigt identifierad — alla sex komponenter identifierade.

Se vidare från AGW-beviset i Del 2.

HUR DEN ANTROPOGENA GLOBALA UPPVÄRMNINGEN FRAMTRÄDER

AGW, översikt

2010-08-12

AGW — den antropogena globala uppvärmningen

DEN ANTROPOGENA GLOBALA UPPVÄRMNINGEN I ÖVERSIKT — hur den framträder

AGW — antropogen global uppvärmning —————————————— Med utgångspunkt från en formgrafisk kännedom om effekt och energi i synnerhet (Fig:1) och periodiska funktioner (sin|cos) i allmänhet (Fig:4), tillsammans med åsynen av den observationellt grundade globala NASA(CRU)-temperaturkurvan (Fig:2) framgår med tankens omedelbara verkan att den uppmätta kurvan grundas på summan av två kurvformer: en elementär energifunktion, t|E-kurvan (Fig:3) — vi finner samma typ i den allmänna världsstatistikens beskrivning över totala energianvändningen — och en periodisk funktion (Fig:4). Periodformen (ca 60 år) kan bara ha koppling till havet (ythavsperioderna) — vilket också är precis vad som framkommer vid närmare granskning; Se Havet spelar huvudrollen. —————————————————————— Klicka på bilderna för original i artikel.

Fig:1 Effekt (P) och energi (E) med tiden som variabel bildar en integral enhet : Fig:2 Den empiriskt luftmarint uppmätta globala temperaturkurvan : Fig:3 Energikuvan, även temperaturkurva genom E=kT : Fig:4 Två sammansatta — enkla — trigonometriska perioder

Med industrialismens utveckling under 1900-talet som helt baserad på fossila bränslen (kol, olja, naturgas), blir det relativt enkelt (efter förarbetets stora möda) att anställa en mera ingående matematisk prövning av detaljerna. Nämligen på de enda fem (5) parametrar som alls hela komplexet kan handla om [PtTmM]: Tillskottet i temperatur (t) som läggs till globala medelvärdestemperaturen (15°C) från fossilförbränningens temperatur (T) via fossilförbränningens kolsläpp (m) i marklokalen (M) på Jordytan; Ökningen (nuvärdet 2010) i genomströmningsmaterialets termiska resistans hindrar ca 1/250 av det redan etablerade konstanta värmeflödet (P=250W/M²) som Solinstrålningen redan har etablerat på Jordytan (SER) att återutstråla till rymden. Den innestängda delen verkställer en motsvarande uppvärmning av markskiktet, analogt havsytan på kolsläppets kredit. Ingen extra energi behövs — utöver fossilförbränningens bidrag. Helt gratis.

Se utförligt från Värmemotståndets fysik, om ej redan bekant.

Hela slutresultatet för AGW-beviset finns redovisat i Effekt&Energi.

Se även i

UPPTAKTEN TILL AGW-BEVISET.

Se även i

DEN GLOBALA UPPVÄRMNINGENS VETENSKAPSHISTORIA.

UPPTAKTEN TILL AGW-BEVISET

Upptakten till AGW-beviset

Upptakten till AGW-beviset

Alla distinkt urskiljbara processer i fysiken följer exakt samma grundläggande princip:

Effekt (P=y’) och energi (E=y).

Se även DERIVATA (y’) och INTEGRAL (y) i NOLLFORMSALGEBRAN om ej redan bekant.

Processen har en början, ett förlopp, och ett slut.

Det finns inga undantag. Jämför även K-cellens Värmefysik.

Principen är densamma som för en (elementär) s.k. transientfunktion, figuren ovan — liknande en fyrverkeripjäs som bränns av, lyser upp en stund med maximal effekt, och som sedan falnar av i lugnare takt. För funktionernas elementära matematik, se Generella energikurvan.

Kurvbilden ovan från Fossil-Carbon-kurvan [övre svarta] tillsammans med den motsvarande utjämnade ideala energianvändningskurvan [t|E-kurvan] [ljusorange i bakgrunden].

På alldeles samma sätt är det med hela mänsklighetens tekniska utveckling (industrialiseringen);

Fram till elektrofysiken är utvecklingen relativt ljum (den frånses här helt i sammanhanget);

DEN EGENTLIGA TEKNISKA Historien börjar med att man upptäcker sambandet mellan magnetism och elektricitet (1820 Ørstedt) — elektrofysikens framträdande som naturvetenskap — och på vars grund den egentliga mera omfattande tekniska energianvändning kan börja;

Energianvändningen utvecklas som mest med största effekten i uppbyggnaden av den övergripande s.k. infrastrukturen:

Skeppstonnage, verkstadsindustri och kommunikation (1940-1970 världshandelns sjudubbling). När den delen har byggts ut, går energianvändningstakten in i en lugnare fas med en mera långsam utveckling med betydligt lägre dageffekter men fortfarande ökad energianvändning.

Industriländerna planar ut först, och efter dem kommer de mindre utvecklade länderna (med fördröjningar på runt max 20 år här utan vidare referenser).

Oavsett vilken energiform som försörjer den utvecklingen, är den att anse som naturlig i sig (självklart). Summan av alla bidrag ger hela världsutvecklingens industrialisering, och vi känner igen kurvformerna från olika statistiska presentationsgrafer, såväl landsvis som totalt.

Själva grundidentifieringen av den globala uppvärmningens mest enträgna kandidat blir således en enkel uppgift — till en första prövning:

Industrialismens utveckling under 1900-talet.

Med den uppmätta NASA(CRU)-temperaturkurvan som empirisk bas framgår sedan de resterande delarna automatiskt.

Se även kort sammanställning i

HUR DEN ANTROPOGENA GLOBALA UPPVÄRMNINGEN FRAMTRÄDER.

Se även kort i

DEN GLOBALA UPPVÄRMNINGENS VETENSKAPSHISTORIA.

Se utförligt från AGW-beviset Del 1.

HAVET SPELAR HUVUDROLLEN

BILDKÄLLA: Författarens arkiv · Bild12Excur6 · Jul2010 · NikonD90

Att det är havet, inte atmosfären, som innehar huvudrollen i den globala uppvärmningskurvan från NASA(CRU) framgår direkt ur den sistnämnda via de tydligt framträdande havsperioderna.

Sammanställningen nedan visar hur havsperioderna framgår ur det som hittills är känt (D’Aleo 2007 [Se Ythavsperioderna på Webben]). Den längre perioddelen (62[+3] år) framgår speciellt tydligt från AMO (Atlantic Multidecadal Oscillation, sv. AtlantMultidekadiska svängningen), nedan endast representerat av norra hemisfärens bidrag (ekvatorn till 70°N). Sidreferenserna hänvisar till PDF-dokumentet av Joseph D’Aleo [Se Ythavsperioderna på Webben]. D’Aleos figurer här skalanpassade efter gemensam kronologi för jämförelsens översikt. PDO refererar till Pacific Decadal Oscillation, sv. Stillahavsdekadiska svängningen.

Notera att komponenterna till t(PERIODythav) togs ut (i min referens, helt utan vetskap om några »ythavsperioder», enbart på ren matematiskt grafisk formekvivalens) som närmaste matchning till NASA(CRU)-temperaturkurvan på formen [PREFIXxCOS] (cos x1)KORT + (cos x2)LÅNG, se utförligt från AGW-beviset Del 1. Överensstämmelsen KRÄVER sedan (därmed) att det MÅSTE finnas åtminstone EN tydlig motsvarande praktiskt observerbar motsvarande havsperiod (på drygt 60 år). Och, som vi själva kan se av ovanstående sammanställning, är detta också alldeles uppenbart fallet — och så långt jämförelserna kan antas med nu (ännu 2010) kända observationella stöd.

För källreferenserna till D’Aleos framställningar, se Ythavsperioderna på Webben.

AGW:

Med, således, havet som huvudaktör har vi bara att också konstatera HUR den huvudrollens FYSIKALISKA DYNAMIK, tvunget, måste fungera — det finns, mig veterligt, ingenting annat att välja på, och som även styrks via AGW-beviset Del 2 där ekvivalenterna till NASA(CRU)-kurvan med dess 5 komponenter identifieras:

Den globala temperaturökningens fysikaliska dynamik

Fossilförbränningen (T) medför ökad mängd atmosfärisk koldioxid som via sin större gastyngd transporteras utmed marken [‡] till kontinentalgränserna på liknande sätt som en uppvällande golvbrunn tvingar vattnet att breda ut sig på markytan för att till slut tömmas i havet [Mera utförligt i Koldioxidens markbundenhet]; Havet absorberar koldioxiden som bildas från fossilförbränningen.

Den värmegrad som associeras med koldioxidsläppet — samma som den grad av ökad värmeresistivitet som fossilförbränning anställer — ombesörjs automatiskt av den redan befintliga värmegenomströmningeseffekten (P=250 W/M²) från Solen; fossilutsläppets resistiva uppvärmning stjäl (nu 2010) ca 1/250. Se utförligt från Värmemotståndets fysik.

t|E-kurvan generellt

(m)t|E-kurvan generellt — havsversionen av Fossil-Carbon-kurvan

Från AGW-beviset Del 1

y = 6[1–1/(1+[x/10]^4)] , se t-kurvans elementära energifunktion

Se även utförligt generellt om energikurvorna i statistiken i t-ENERGI-kurvan.

y’ = Dn 6[1–(1+[x/10]⁴)^–1] = (24/10)(1 + [x/10]⁴)^–2[x/10]³

y’ = (24/10)[(1+[x/10]'4)'–2][x/10]'3

Allmänna gaslagen E=kt ger direkt proportionalitet mellan temperatur (t) och energi (E) — med E-kurvans motsvarande analoga temperaturfunktion [t(AGW)];

t|E-kurvan tillsammans med ythavsperioden uppvisar tydligen det enda direkt grafiska formbeviset som finns för att NASA-kurvan verkligen kan ses innehålla en jämnt uppåtstigande temperaturkurva.

m-kurvan som t|E-kurvan — Fossil-Carbon-utsläppet

Med GRUNDSAMBANDET t/T=a(m/M), se AGW-beviset Del 2, framgår att t och m är direkt proportionella enligt m/t=(M/T)/a; Uppvärmningen (t) i den OBS avgränsade atmosfärmassan (M, se Beräkningen av M) är direkt proportionell mot kolutsläppet (m) i atmosfärmassan (M) via förbränningen (T).

Havsversionen av Fossil-Carbon

Det enda som krävs för att få fram den mera noggranna HAVSUPPLAGAN, kurvan ovan, ur den industriellt mera variationsrika Fossil-Carbon-kurvan är att beräkna skalförhållandet m/t med t i NASA-kurvan och m i Fossil-Carbon-kurvan — och vilket skalförhållande i sig bestäms av E-typkurvan ovan tillsammans med YTHAVSPERIODERNA.

Med kurvoriginalens skalanpassningar som använts i denna framställning blir förhållandet

7 T12 KG

—————————— = 10,17094 T12 KG/°C = m/t

[0,6 + 0,1(1–2/17)]°C

Se även i Beräkningen av M.

Med andra ord: Ordningen är alltså — i sträng mening — den följande:

Ovanstående m/t-kvot bestäms i princip DIREKT i och med att NASA-kurvan identifieras på de bägge komponenterna E-typkurvan ovan plus perioderna som beskrivs utförligt i AGW-beviset Del 1.

Därmed är i princip hela härledningen genomförd.

Den återstående delen består endast i att skalanpassa originalet till Fossil-Carbon-kurvan i vertikalled så att totalkurvan uppvisar maximal följsamhet med den så redan formidentifierade E-typkurvan ovan. Med den anpassningen (33%y) framgår m/t-kvoten ovan genom att (i något bild/ritprogram) läsa av skalstrecken och utföra divisionen.

Men därmed är också Fossil-Carbon-kurvans INTEGRAL — koldioxidens KONCENTRATION eller andel motsvarande någon Carbon-Dioxide-dito — av princip redan bestämd. OM man också lyckas få ut den integralkurvan i form och värde återstår bara att skalanpassa någon experimentellt uppmätt original-Carbon-Dioxide-kurva och se till så att den passar — om alls möjligt, vilket visats vara vårt fall — kronologin horisontellt och (därmed) integralformen vertikalt, se De 6 kurvorna.

Allt ska passa som ett pussel.

Kort sagt: Möjligheten att AV PRINCIP hamna FEL i härledningen av AGW-beviset är UTESLUTEN genom att beviset bygger på en matematisk formekvivalent som i sig består av FEM FRISTÅENDE OBEROENDE KOMPONENTER som alla måste passa ihop i samma matematisk-fysikaliska byggnad: den empiriskt givna NASA-temperaturkurvan.

Tabelljämförelsen mellan den slutligt uppnådda integralkurvan och Carbon-Dioxide-mätningarna utgör därmed själva bevisets slutform; Med en överensstämmelse på lägst 98% är det tydligt att den överensstämmelsen är så exakt man kan önska.

Processens utveckling

Genom att t|E-kurvan har samma uppstigande fot och bas som den statistiska industriella Fossil-Carbon-kurvan är enbart av det skälet AGW-beviset i princip redan stadfäst.

Därmed framstår AGW-beviset och dess detaljer till skarp åtskillnad från en förhållandevis stor mängd personer som (möjligen bara för att jävlas på icke naturvetenskapliga grunder) vill gendriva AGW med meningen att NASA-kurvan i själva verket skulle avspegla naturliga variationer [‡], alltså processer som inte har med människans roll att göra.

Övriga kandidater utesluts

Därmed — processens utveckling — bortfaller också automatiskt samtliga övriga klimatförändrande aspiranter som har föreslagits, typ variationer i Solens energiproduktion och-eller inverkan från den kosmiska partikelstrålningen.

Dessa bägge främsta kandidater kan i sig visas [‡1] sammanhänga med dels alldeles för små bidrag för att alls ha någon signifikant betydelse i sammanhanget, och som dels helt bortfaller på grund av att de saknar motsvarighet till den avgörande t|E-kurvans komponent som tillsammans med ythavsperioderna beskriver och förklarar NASA(CRU)-kurvans principiella variation [Se särskilt i De 6 kurvornas enhetliga sammansättning]; Enbart av det skälet saknar kandidaterna Solvariationer-kosmisk strålning helt koppling till den observerade globala uppvärmningens komplex.

ArtikelReferenser

———————————————————————————————————————————————

[‡]1:

Solen: Variationen i energin från Solljuset är dels alldeles för liten (0,1%, citatet nedan) för att själv kunna åstadkomma någon systematisk ändring över ett århundrade, och dels alldeles för periodiskt bunden till 11-årscykeln för att kunna åstadkomma något annat än motsvarande periodiska (väl märkbara men mindre) variationer i temperatur på Jordytan.

”Total solar output is now measured to vary (over the last three 11-year sunspot cycles) by approximately 0.1% [2][3][4]”,

@INTERNET Wikipedia Solar variation 2010-07-16.

http://en.wikipedia.org/wiki/Solar_variation

Min översättning:

Totala solära utflödet är nu uppmätt att variera (över de senaste tre 11-åriga solfläckscyklerna) med approximativt 0,1%.

Dock kan variationer generellt över längre perioder i Solens energiflöde tillsammans med naturliga variationer i avståndet Jorden-Solen åstadkomma motsvarande temperaturvariationer (möjligen också mycket större än de som förknippas med NASA-kurvan) — men som då också tvunget omspänner motsvarande längre tidsperioder (typ från tusentals år till tiotusentals och hundratusentals år). Dessa variationer har alltså, helt säkert, ingen koppling till någon motsvarande kandidatur för Fossil-Carbon-kurvan — den enda vars matematiska fysik kan harmoniera med de övriga fem nödvändiga kurvkomponenterna för att få fram NASA-kurvans variationsbyggnad.

Kosmiska strålningen: Även energin förknippad med den kosmiska strålningen [‡] är (på tok) alldeles för liten för att ensam kunna åstadkomma några större variationer i Jordytskiktets temperatur. Inte heller här finns några källor som kan ställa upp motsvarande kandidatur för Fossil-Carbon-kurvan. Jämför även

”The influence of cosmic rays on cloud cover is about a factor of 100 lower than needed to explain the observed changes in clouds or to be a significant contributor to present-day climate change.[69]”,

@INTERNET Wikipedia Global warming 2010-07-16.

http://en.wikipedia.org/wiki/Global_warming

Min översättning:

Inverkan av kosmisk strålning på molntäcket är omkring en faktor 100 lägre än den som krävs för att förklara de observerade molnändringarna eller för att vara en signifikant bidragare till dagens klimatändring.

De 6 Kurvkomponenterna — INLEDANDE ALLMÄNT ORIENTERANDE översiktlig BESKRIVNING

Inledande allmän orientering,

se även Snabbgenomgång

AGW-beviset

— beviset för att NASA-temperaturkurvans förklaring kan anställas på industrins Fossil-Carbon under 1900-talet: den globala uppvärmningen förorsakad av människan

AGW-beviset Del 1 — den enkla grunden

AGW-beviset Del 2 — den enkla grundens matematik

AGW-beviset Del 3 — effekt och energi i AGW (havets värmelagring)

Globala uppvärmningen

De med den uppmätta temperaturkurvan

SAMHÖRANDE fem temperatur-energi-kurvkomponenterna:

0. NASA-kurvan, 1. ythavsperioderna, 2. t|E-kurvan, 3. Fossil-Carbon-kurvan, 4. Carbon-Dioxide-kurvan, 5. t|E-integralen (C).

:

Ovanstående 5 komponenter beskrivs mera ingående genom följande sektions artikelblock.

DE 6 KURVKOMPONENTERNA

De 6 komponenterna — Klicka på bilderna för original i artikel

AGW-beviset	0	1	2	3	4,5
De 6 kurvorna	NASA-temperaturkurvan	Ythavsperioderna	t|E-kurvan	Fossil-Carbon-kurvan	Carbon-Dioxide-kurvan ——— t|E-integralen

Alla sex komponenter måste kunna visas stämma överens i en och samma matematiska energibeskrivning för att den uppmätta temperaturkurvans ekvivalenta kredibilitet ska vara trovärdig.

Det enda, enkla, sammanknytande grundsambandet som möter det villkoret är tydligen t/T=m/M.

Sambandet utpekar entydigt den industriella Fossil-Carbon-kurvan som liktydig med den komponent som havet ser som orsak till sin magasinerade förhöjda temperatur och som tydligen styr och reglerar hela den biologiska klimatsfären — drygt 50 meter över allt fast och flytande på Jordytan. Inte mer. Utförligt i Beräkningen av M.

Samhörigheten för de sex komponenterna stadfäster därmed och tydligen bortom varje tvivel AGW-beviset med Fossil-Carbon-kurvan som orsaken till den globala temperaturökningen på totalt ca 0,7 °C — som framgår med den naturligt överlagrade ythavsperioden frånräknad.

Många personer tycks helt ha missat just NASA-kurvans inslag med havsperiodens naturliga variation (på grovt 65 år, eg. [eller möjligen] två något olika perioder med olika amplitud), och därmed på olika sätt misstolkat olika kurvplatåer och nivåer i NASA-kurvan — vilket föranlett högst godtyckliga inslag av varierande klimattolkningar.

Inget av dessa spekulativa påståenden har — i ljuset av ovannämnda resultat — någon som helst naturvetenskaplig grund. Se även nedan i Kort Snabbgenomgång, där bl.a. resultat från IPCC belyses.

Med en verkligt energigrundad orsak som grund för den globala uppvärmningen, måste förklaringen tvunget innefatta alla de ovan angivna sex kurvkomponenterna som en enhetlig matematisk-fysikalisk beskrivning av en energiutvecklande process.

Med den stränga samhörigheten är det tydligt att alla andra möjligheter är uteslutna.

Se vidare utförligt från AGW-beviset Del 1, samt vidare i AGW-beviset Del 2.

Snabbgenomgång — Historien från början

DEN GLOBALA UPPVÄRMNINGENS VETENSKAPSHISTORIA

Kort snabbgenomgång — globala uppvärmningens korta historia

Globala uppvärmningen

Globala uppvärmningens uppmätta temperaturkurva

Globala uppvärmningens orsak

Globala uppvärmningen

De första indikationerna på global uppvärmning uppmärksammandes i slutet på 1700-talet genom paleontologiska analyser (som innefattar hela Jordhistorien).

Ref. @INTERNET Wikipedia History of climate change science 2010-07-16.

http://en.wikipedia.org/wiki/History_of_climate_change_science

Wikipediakällan ovan ger en allmän beskrivning;

1896 Svante Arrhenius genomför de första reguljära beräkningarna på effekten av ökad koldioxidhalt (från tidigare arbeten av Arvid Högbom [CO2] och Samuel Langley [värmestrålning])

-1950 Kontroverser, dispyter, osäkerheter

-1965 Städer uppvisar (problem med) smog

-1975 Allt flera forskare ansluter till uppfattningen om en förestående eller pågående global uppvärmning (som följd av växande koldioxidhalter från fossila kolutsläpp)

-1990 Forskarvärlden generellt går alltmer i riktning mot vetenskaplig samstämmighet i uppfattningen om en pågående global uppvärmning; IPCC etableras 1988 (Intergovernmental Panel on Climate Change, sv. (förenklat) »internationella klimat[regerings]panelen»)

-2010 Flera internationella konferenser med vetenskapliga sammanställningar understryker den globala uppvärmningen, olika överenskommelser undertecknas för att försöka begränsa koldioxidutsläppen (eg. koldioxid associerad med fossilt kolutsläpp)

Globala uppvärmningens uppmätta temperaturkurva

NASA-temperaturkurvan sammanfattar de uppmätta årsmedeltemperaturerna baserade på luftmarina mätningar vid Jordytan (land-hav) (med början från 1850).

Globala uppvärmningens orsak

IPCC: Alltmera avancerade klimatmodeller (2010) tillsammans med utvecklad forskning uppvisar en tvärvetenskaplig samstämmighet i omdömet att det mesta av den påvisade globala temperaturökningen tycks bero på mänskliga aktiviteter (fossilförbränning av kol-olja-naturgas), ref. @INTERNET Wikipedia, Scientific opinion on climate change 2010-07-16,

http://en.wikipedia.org/wiki/Scientific_opinion_on_climate_change

Relaterad fysik AGW123 [analog med ovanstående, men mera preciserat]:

— LOKALEN FÖR Solstrålningens globala medeleffekt på Jordytan (250 W/M²) materialändras med fossilförbränningen vilket medför en termisk resistansökning som leder till att den normala Solåterstrålningens återinträde till rymden utanför Jorden hindras av den inträngande värmeagenten (CO2, koldioxid). Den så hindrade återutstrålningen medför motsvarande uppvärmning i det luftmarina markskiktet där uppvärmningseffekten i stort sett dumpas direkt i havet genom CO2-absorption och därmed bidragets överföring till vattnets klimatkretslopp. Utförligt från AGW2. Se även från De 6 Komponenterna.

Carbon-Dioxide-kurvan

Svårigheten i den rent matematiska delen i AGW-beviset —

Den havsupptagande temperatur- energikurvans integral

http://en.wikipedia.org/wiki/Greenhouse_gas

http://en.wikipedia.org/wiki/File:Carbon_History_and_Flux_Rev.png

Bilden skalanpassad 125%y 156%x, integralkurvan till havsversionen av Fossil-Carbon-kurvan ljusviolett

Även om AGW-bevisets grafiska detaljer verkar förhållandevis enkla att komma på spåren, finns det en avgörande detalj som nära nog och här veterligt gör att de flesta droppar av när det kommer till kritan:

För att kunna få fram de slutliga, avgörande teoretiskt härledda värdena till jämförelse med de uppmätta, måste INTEGRALKURVAN till havsversionen av Fossil-Carbon-kurvan — som den uttagna t|E-kurvan —

y = 6[1–1/(1+[x/10]^4)] , se t-kurvans elementära energifunktion

kunna lösas ut. Vilket vill säga: Man måste kunna lösa ut den motsvarande (ovan) Carbon-Dioxide-kurvans teoretiska del för att kunna jämföra den med den praktiskt uppmätta motsvarigheten.

DEN SPECIELLA Svårigheten är den, att ÄVEN med tillgång till dagens avancerade arkiv och maskinella datorbaserade integrallösarmetoder, finns — tydligen — ingen direkt algebraisk lösning att jämföra med [Se sammanställningen i Integralkurvan för E; flera svar ges, men inget är rätt].

För att finna den korrekt KVANTITATIVA lösningen måste man då — då tydligen inget annat fungerar — använda numerisk integrallösning [Simpsons Formel] — man räknar ut diskreta punktvärden, antingen via den välkända Simpsons Formel, eller mera avancerat genom en mera elementär enklare Hyposerie (som inte kräver någon derivata; kurvan-integranden intervalldelas [kräver en snabb dator, intervallen måste vara minst runt hundratusen eller mer], varje intervalls linjära kurvlutning beräknas via Pythagoras sats, alla intervallytorna summeras), samt att man i slutänden — om så är möjligt, vilket i vårt fall visat sig vara fallet — söker någon enklare kurvfunktions delavsnitt som kan användas och som uppvisar tillräckligt god approximativ överensstämmelse [måste ligga inom den grafiskt presenterade mätkurvans tjocklek].

I vårt fall visar sig approximationskurvan relativt enkel: som en ordinär exponentialkurva (typ x^4) men uträtad i slutet i formen av en (med begränsad utsträckning) praktiskt taget helt rät linje med viss lutning: skoklack med lutad rätlinje.

Med hjälp av diskreta punktvärden från den numeriska integrallösningen, har så approximationskurvan

y = 0.74[(x/5.7)^4.25] ............. approximationen gäller fram till max år 2030

använts i jämförelsen med de uppmätta tabelldata för Carbon-Dioxide (från 1958 och framåt).

Se Integralkurvan för E.

Överensstämmelsen är som lägst 98%. Se särskild tabellredovisning.

Med den följsamheten är det tydligt att alla de sex kurvkomponenterna harmonierar.

Därmed är AGW-beviset tydligen stadfäst.

Det mest anmärkningsvärda — 50 meter

Det mest anmärkningsvärda — och som tydligen utagerar de etablerade klimatmodellernas blotta utgångspunkt i meningen av att de skulle vara lösningens HUVUDSAKLIGA ingrediens — är tydligen följande resultat:

I det enkla grundsambandet t/T=a(m/M) kan den berörda atmosfärmassan (M) som ansvarar för NASA-kurvans uppmätta värden via kolutsläppet (m) från fossilförbränningen (T) beräknas via ett höjdskikt h. Värdet man, något förvånande, finner är drygt

h ~ 50 meter ................................ se Beräkningen av h i M

Det är långt ifrån den förmodade totala atmosfäriska skiktmodell (minst flera kilometer) man vanligtvis brukar hitta i omnämnande av de etablerade korridorernas klimatmodelldiskussioner (här utan vidare referenser).

ÄMNETS MATEMATIK pekar alltså precis på ämnesreklamen: en marknära, havsytupptagande historia.

Utflykter med klimatmodeller som använder typ Stefan-Boltzmanns strålningslag (strålningspåverkan i atmosfäriska skikt, generellt olika former av radiativ överföring) har med detta resultat tydligen inte ett spår med ämnets huvudsakliga fysikaliska matematik att göra — men är i stort sett den enda matematiska utgångspunkt man ser i de etablerade korridorernas litterära flora.

Artikeln om Climate Models på Wikipedia (Zero-dimensional models) ger ett exempel på den KONVENTIONELLT allra enklaste klimatmodellens matematik via Stefan-Boltzmanns strålningslag

[P = aAkT⁴].

Alltså, i och för sig inte helt fel, men tydligen ändå långt från målet:

AGW kan inte förenas med normalt naturliga variationer [‡].

Ett exempel som visar hur tokigt det kan bli om man ändå försöker FÖRENA typ Stefan-Boltzmanns strålningslag med funktioner som kopplar till CO2-variationer visas i Stefan-Boltzmann-gasiska felapproximationen: Jättefina resultat NU — i generell mening, rena skräpet.

Jag skulle också ingå i det amatörsällskapet om det inte vore för den avvikande uppfattningen.

Utförligt från AGW-beviset Del 1.

Med t|E-kurvans integral som analog med Carbon-Dioxide-kurvan och därmed värdena i Tabelljämförelsen, är AGW-beviset Del 2 fullständigat.

Se vidare i AGW-beviset Del 3. Där slutförs AGW-beviset genom härledningen till komplexets allmänna effekt och energi. Sammanställning i Effekt&Energi.

NASA-kurvan, ythavsperioderna

NASA-temperaturkurvan innehåller preciserad information om ythavsperiodernas form

Webbutbudet av olika »NASA-temperaturkurvor»; Om det gäller blotta möjligheten att få fram en mera precis bild av havsperioderna (Jul2010) räcker det med att bara rekognoscera utbudet på BILDER till »global average temperature» — i stort sett en hel butik av GENERELLT SAMSTÄMMIGA kurvformer finns — men i detaljerna uppenbart OLIKA. Det understryker bara den allmänna svårigheten att få ut »exakta data» på YTHAVSPERIODERNA med tillgång till »etablerade mätdata»: Temperaturkurvorna måste ha MINST 5 ÅRS MEDELVÄRDEN för att kunna matcha havsdynamiken med lägst 5 års ytperioder.

Genom att Fossil-Carbon-kurvan utgör den enda energibas som finns i det antropogena energibidraget till Jordytans klimatologi (AGW), och att havet som den huvudsakliga agenten för den värmeenergins upptagning uppvisar en stor tröghet mot alla mindre och kortare variationer, blir t-kurvan den idealt praktiska Fossil-Carbon som havsmagasinet ser av den antropogena verksamheten.

Inledande Jämförelse

Alla massor i människans vardag är i princip försumbara i jämförelse med havet som massform.

Även stora (enorma) industrianläggningar ses av havet som pyttesmå lokaler med i princip helt försumbar massa.

Vi kan beräkna totala havsmassan via Jordytan vid ekvatorn med ett djupskikt på runt 4KM; Volymen blir

V=(4πr² )(4KM)=2,04474 T18 M³ ~ 2 T18 M³; Varje M³ vatten väger ca 1 ton (1000 KG) som ger totalmassan 2 T21 KG; ca 70% av Jordytan är hav, så slutsumman hamnar på 1,2 T21 KG.

Den samlade världsindustrins kolutsläpp, Fossil-Carbon-kurvan nedan, och den så bildade koldioxidens extra termiska motstånd utgör enligt AGW orsaken till att den genomsnittliga globala och konstanta Soleffekten på 250 W/M² vid Jordytan numera (2010) reserverar ca 1 W/M² (0,875 W/M²) vid marknivån för global uppvärmning.

Det gör ett temperaturtillskott på ca 0,7 °C på runt 100 år med ett motsvarande pyttelitet bidrag

(0,7°C)/(365,25d·100) = 1,91649 t5 °C/d ~ 0,000019 °C per dygn som havet genom sin koldioxidupptagande värmetröghet och genom Solens blotta kraft ser från alla världens bidragande industrianläggningar tillsammans;

Dag in och dag ut, vecka in och vecka ut, månad in och månad ut, år in och år ut;

Varje år ges ett fortfarande pyttelitet medelbidrag på bara 0,007 °C som havsmassan tar upp via det påtriggade värmetillskottet från industrins atmosfäriska kolutsläpp, Fossil-Carbon-kurvan nedan.

På hundra år i medelvärden vid havsytan och den närmaste luften blir det fortfarande det löjligt lilla 0,7 °C. Det är fortfarande bara litet större än ’nästan pyttelitet’, men hela NASA-temperaturkurvans nivåändring (från 1860) om man frånräknar de naturliga ythavsperiodernas variation.

Genom människans metriska litenhet får emellertid det pyttelilla bidraget vådliga konsekvenser.

Ett direkt konkret exempel är att vattnets täthet avtar med högre temperatur: vattenvolymen ökar med högre temperatur: havsnivån stiger. Sett för Jorden som helhet, är ökningen inte mer än mikroskopisk. Men sett till den lilla ytvarelsen människan, speciellt samhällen i låglänta oceanområden, hamnar kulturen i en katastrofzon.

Alla mindre variationer jämnas ut av havets magasinerande värmekapacitet.

Genom att havets stora värmetröghet jämnar ut alla mindre variationer, samt så ännu mer taget med ett globalt medelvärde där alla lokala havsvariationer inte längre syns, framgår den rena temperaturökningskurvan ur det mera variationsrika industrioriginalet i Fossil-Carbon-energibasen enligt t|E(AGW) nedan.

Helheten i beskrivningen pekar i princip på en liknelse i metrisk analogi med människans hud (Jordytan) och mikrober på eller i huden (fossileldade industrier) som förorsakar irritationer (lokala besvär [infektioner]) genom onaturliga omsättningar som påtvingar individen sjukdom — och som ev. kan leda till döden (t.ex. blodförgiftning) om personen inte får kunnig vård per omgående.

Industrikurvan

Energibidragskurvan i den industriella statistiken — Fossil-Carbon (svarta, totalt) :

Originalet på WIKIMEDIA COMMONS:

http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Global_Carbon_Emission_by_Type_to_Y2004.png

Även (m.fl.) RENEWABLE ENERGY — Critical Evaluation of the U.S. Renewable Energy Policy, 2009:

http://www.renewableenergy.typepad.com/

NOTERING. I AGW.htm-dokumentet från Okt2009 är originalet ovan angivet på URL-adressen

http://en.wikipedia.org/wiki/Greenhouse_gas

Men den typgrafen finns inte där (längre) — eller att den har flyttats (eller att något överföringsfel inträffade i redigeringen).

AGW-temperaturkurvan

Hur havet ser den industrikurvan — t|E(AGW):

y = 6[1–1/(1+[x/10]^4)] , se t-kurvans elementära energifunktion

Kurvan ovan är genom proportionaliteten mellan temperatur och energi [Se t|E-kurvan generellt] samma som själva den råa rena temperaturkurva som finns i NASA-kurvan om man tar bort havsperioderna. Vi kan därför också (här) kalla kurvan ovan för AGW-temperaturkurvan.

Bägge tillsammans:

Att t|E(AGW)-kurvan tillsammans med Fossil-Carbon-originalet hamnar rätt i vertikalskala kontrolleras genom att sammanställa ythavsperioderna

t(PERIODythav)

y = 0.222(0.9[(2cos pi x/1.48) + 0.5(cos 3pi[x-0.1]/1.48)])

ythavsperioden i PREFIXxCOS

— Hur får man fram periodformen?

— På samma fason som en notkunnig person kan höra musikstycket enbart genom att SE på partituret, medan en okunnig inte ’hör’ ett skvatt. Det är en ren övningsfråga.

— Enbart genom att SE på NASA-temperaturkurvan SER en ’notkunnig person’ direkt att NASA-temperaturkurvan består av en perioddel (ovan) och en elementär energikurva [t|E(AGW)].

— Med kännedom om periodernas elementära aritmetik, och tillgång till ett grafritande program, kan sedan den personen skriva in den elementära periodens matematiska funktion

[typiskt, från scratch i PREFIXxCOS: (cos x1)KORT + (cos x2)LÅNG]

och få fram den direkt på papperet, här enligt den anpassade formen som ovan, pixelUnit50)

med t|E(AGW)-kurvan (orange)

y = 6[1–1/(1+[x/10]^4)] , se t-kurvans elementära energifunktion

+ 0.222(0.9[(2cos pi x/1.48) + 0.5(cos 3pi[x–0.1]/1.48)])

ythavsperioden i PREFIXxCOS

och se till att resultatet (streckat nedan) överensstämmer så nära som möjligt med NASA-temperaturkurvan (heldragen nedan).

— Vilket betyder att med den passningen finns inte mycket att missa på:

Periodskillnaden

Med den tydligt plåsteraktiga passningen är det tydligt att SKILLNADEN kan avslöja information om själva den mera preciserade ythavsformen.

Vi kan gå tillväga rent pixelmässigt, räkna ut skillnaden pixel för pixel (med linjetjocklekens toleranser) för att få fram EXAKT havsperioddata. Låt oss emellertid ta ett mera matematiskt prövande grepp bara för att illustrera helhetsgreppet per matematik. Alternativet nedan uppvisar en något bättre passning,

y = 0.222(0.8[(2sinþx/1.48)+0.8(sin3þ[x–0.1]/1.48)–0.02–(sin0.5þ[x+0.95]/1.48)'12])

Den grå kurvdelen i bakgrunden föregående till jämförelse, ovanstående lagd streckad på NASA-kurvan nedan med t(AGW) orange

Sambanden i PREFIXxSIN

NASA(CRU)-kurvans motsvarande ekvivalent,

se ovan från Inledande jämförelse

y = 6[1–1/(1+[x/10]^4)] , se t-kurvans elementära energifunktion

+ 0.222(0.8[(2sinþx/1.48)+0.8(sin3þ[x–0.1]/1.48)–0.02–(sin0.5þ[x+0.95]/1.48)'12])

ythavsperioden i PREFIXxSIN

Se även ytterligare alternativt matematiskt modulationsexempel i Ythavsperiodens grafiska analys.

Slutsats:

Med tämligen säkra belägg — havets stora värmetröghet, och därmed t-kurvans stabila havskopia av industrins Fossil-Carbon-kurva — bör alltså NASA-kurvan minus t-kurvan uppvisa en tämligen noggrann medelform för just havsperioderna.

Man behöver, tydligen, ingen mer information för att helt säkert kunna se ämnets natur.

Epilog

t|E-kurvan tillsammans med ythavsperioderna visar SPECIELLT tydligt och helt säkert att varje KATEGORISK art, typ och form av AGW-opposition är — och alltid har varit, och så kommer att förbli — helt ogrundad.

Varje principiell invändning mot uppfattningen att den globala temperaturökningen som visas av NASA-kurvan beror på 1900-talets industriella fossilförbränning är, uppenbarligen, en naturvetenskapligt helt ogrundad invändning.

Se mera utförligt från De 6 Komponenterna.

NASA(CRU)-kurvans intervallvärden

18Juli2010

Variationerna i NASA(CRU)-temperaturkurvan som funktion av olika intervallmedelvärden — större än den redan exempelvisade precisionen i ythavsperioderna

Om vi (nu 18Juli2010) jämför graferna på URL-adressen

NasaVersionerna

(NASA, om den finns kvar …)

http://climate.nasa.gov/keyIndicators/

— Nej. Ytterligare ett nytt byte har nyligen gjorts, bild 3 nedan (upptäckt här först 26Aug2010). Den amerikanska tekniken att ange datumformat är, dessutom, här närmare inte känd: källan ger ingen specifikation, anger ”Data updated 07.21.10”, vilken kryptik möjligen får förstås kronologiskt som (År-Må-Da) 2010-07-21 — men kan möjligen också betyda 2007-10-21 om inget annat anges.

För bild 3, Se Förtydligande längre ner.

enligt versionerna

———————————————————————

NASA September 2009	NASA Juli 2010	NASA Augusti 2010

———————————————————————

1. NASA vers 1 från September 2009 och som nu ersatts (man har alltså helt enkelt fimpat den gamla: finns inte längre) av

2. NASA vers 2 (Juli2010)

här med passande skalanpassningar [(1)75%hrz; (2)75%vrt] och 50% transparens enligt

ser vi strax

att man har ändrat nivån (i bilden ovan höjt den med 20 pixels vertikalt) för själva den ursprungliga nivåkurvan, samt infört en annan (tätare) intervallmedelform (angiven som PER 5 år).

CRU-datakällan (NASAvers1)

http://www.cru.uea.ac.uk/cru/info/warming/

”The time series shows the combined global land and marine surface temperature record from 1850 to 2009.”,

Min översättning:

Tidsserien visar den kombinerade globala land och marina yttemperaturens dokumentering från 1850 till 2009.

redovisar å sin sida inte dataintervallet explicit (eller hur kurvjämnheten uppnåtts, vilket i sig är en bedrift som inte borde förekomma i naturvetenskapligt orienterade ämnen). Vi ser dock tydligt att följsamheten avspeglas inbördes harmoniskt i de bägge versionerna, vilket är det väsentliga.

Att kurvformen ligger på olika nivåer har i denna presentations ljus ingen som helst betydelse eftersom utgångspunkten i vilket fall är kurvans övergripande variation, se från AGW-beviset Del 1.

Vi kan dock (just) se HUR den motsvarande ythavsperiodiciteten tvunget måste följa i ett praktiskt motsvarande fall via PER-intervallet (5 år i NASAvers2 ovan) — och därmed direkt (här utan vidare undersökning) med en typform som helt överrider den föregående exemplifierade jämförelsen med två något olika ythavsperioder. Se Periodskillnaden.

Denna observation understryker (tydligen) främst två väsentligt avgörande punkter:

1. De inbördes olika intervallversionerna uppvisar tydliga om än marginella skillnader;

2. Intervallversionerna inbördes är (således) MÖJLIGEN större än toleranserna tillåter för en noggrann bestämning av ythavsperiodernas medelform; intervallversionerna behöver (möjligen) PRECISERAS (skärpas, betydligt) för att rendera KREDIBILITET i begreppet precision sett från klimathuvudaktören havets mycket värmetröga synvinkel (minst 10 års globalt medelintervall);

3. Havsperioderna är möjligen MYCKET mer sammansatta än vad den enkla versionen i NASAvers1 visar, så att ythavsexemplen i denna presentation måste förstås av typen MYCKET förenklade.

Speciellt för det 5-åriga minimiintervallet för havets del, se citatet från FOCUS MATERIEN.

Förtydligande

Tillägg 27Aug2010

Förtydligande — Klimatwebbsidan som ständigt byter preferenser

http://climate.nasa.gov/keyIndicators/

Beteckningarna från Nasaversionerna ovan.

Vi ser att den senaste nykomlingen (3:an) från NASA i stort uppvisar en utdragen blåsbälg av dragspelet i den föregående modellens (2:an) mera komprimerade design. Man har i sin senaste modell dessutom lagt till en animerad sondblinkande punkt längst ut i kronologin på senaste mätvärdet.

3-grafen har här relativt 1-grafen komprimerats till 75% i horisontalled för gemensam kronologisk passning.

Sammanfattning, översikt

NASA(CRU)-kurvans ekvivalenter

AGW-beviset Del1&2

AGW-beviset i Del 1 visar grundanalysen med en periodisk plus en jämnt uppåtstigande kurva;

Med den periodiska kurvan överlagrad på den jämna ges tydligen en mycket god approximativ överensstämmelse med och följsamhet mot NASA-kurvan.

AGW-beviset i Del 2 visar hur den jämnt uppåtstigande kurvdelen motsvarar vad havet ser av industristatistikens Fossil-Carbon-kurva, samt hur dess integral (C-kurvan) matchar en motsvarande uppmätt Carbon-Dioxide med redovisade tabellvärden till jämförelse från år 1958 till nu.

Tabellvärdena finns redovisade separat i Kalkylkortet (Tabell3).

Överensstämmelsen in till 98%

OM Fossil-Carbon är orsaken till NASA.kurvan,

DÅ ska också INTEGRALEN (C) TILL HAVSVERSIONEN av Fossil-Carbon-kurvan med C som en Carbon-Dioxide-kopia STÄMMA ÖVERENS MED UPPMÄTTA KOLDIOXIDHALTER enligt tabell. Det gör den också — med lägst precision på 98%. Se Jämförande Tabell.

Överensstämmelsen mellan den så härledda havsversionen av Fossil-Carbon-kurvans INTEGRAL, tydligen identifierad som Carbon-Dioxide-kurvan (mätvärdena från 1958), lämnar därmed inte längre något tvivel om att orsaken till den jämna temperaturstegringskurvan också är industrins Fossil-Carbon: Den fossila förbränningen av kol-olja-naturgas under runt sagt hela 1900-talet beskriver tydligen tämligen exakt orsaken bakom till NASA-kurvans temperaturökning.

Därmed har alla de sex kurvkomponenterna sammanförts till en och samma enhetliga matematiska-fysikaliska byggnad.

Därmed kan man också påstå, bortom varje tvivel, att den globala uppvärmning som framgår i NASA-temperaturkurvan är antropogent orsakad. Nämligen i anledning av den industriella Fossil-Carbon-kurvan.

AGW-beviset Del 2 — Inledande allmän global beskrivning

Inledande beskrivning,

forts. frn. AGW-beviset Del1&2,

Överensstämmelsen

Med t(AGW)-kurvans C-integral och dess överensstämmande mätdata står det följaktligen lika tydligt och klart:

Den antropogena (människoskapade) fossilförbränningen (kol, olja, naturgas, T ~2200 °C) uttöms enligt AGW-beviset Del 2 i atmosfären i form av ett koldioxidskikt (CO2) med verkningshöjden bara drygt 50 meter över Jordytan.

Tillskottet per år från denna försmädliga, lömska källa är helt omärkligt: 0,007 °C. Sju tusendelar. Per dygn lika med ca 20 µ°C (0,000019 °C). Hela 1900-talets industriella statistik: Timme in och timme ut. Dag in och dag ut. År in och år ut. Solstrålningens naturliga utåtreflexion täpps långsamt till, molekyl för molekyl. Sakta, men stadigt växer temperaturen på Jordytan som en osynlig värmande filt som bres ut över allt och alla.

Plötsligt, en dag som alla andra, går det upp för alla (seriösa) att något är fel.

Med genomförd sluträkning, se Det enhetliga resultatet från de 6 komponenterna, blir slutsumman tydligtvis den visade: den uppmätta NASA-temperaturkurvan.

AGW-beviset — Del 2 | Se även originalförfattningens separata härledning med alternativ formulering i Energihärledningen.

BILDKÄLLA — bakgrund: Författarens arkiv · Bild7Un2010|10—Bild129RMaj2009 · NikonD90 · montage · BILDKÄLLA — infälldVä: Fossila bränslen, @INTERNET sv. Wikipedia Fossila bränslen 2009-09-10

BILDTEXTEN i INLEDNING

Den globala uppvärmningens temperaturbild

I följande utvidgade version från Originalförfattningen (10Okt2009) ges en mera fullständig beskrivning av den till (en början) synes så svårfattliga process som tydligen sammanhänger med temperaturbilden i den observerade globala uppvärmningen. Den i grunden enkla termiska resistansmatematiken [Se från Värmemotståndets fysik] som tydligen — i koppling till den globala uppvärmningen — mera ingående förklarar hela dynamiken tillsammans med den redan uppkopplade konstanta Soleffekten (P) finns [här veterligt (Aug2010)] inte omnämnt i de mest synliga allmänt tillgängliga webbkällorna. En (ytterst enkel) liknelse som närmast hör till »vardagsköket» beskrivs kort i Liknelsen med CPU-kylningen.

SOLENS INVERKAN — energin till AGW — SolEkvivalenta Radiansen (SER)

Solens inverkan

2010-08-13

Energin till AGW

MÖJLIGEN nybörjarens allra största svårighet i bekantskapen med (det förtvivlade) orsakssökandet till mekanismerna i den observerade globala uppvärmningens stora dramatik, är Problemet med Energikällan bakom hela föreställningen. Att det är SOLEN som utför själva huvudnumret är nog de allra flesta redan på det klara med. Men när det sedan kommer till HUR det huvudnumret utförs blir det tyst i de allra flesta leden. Har man ingen exakt koll på vilket exakt matematik som kan förklara sammansättningen, är man också chanslös på helheten. Följande figurer med text och samband är ett försök att (på enklaste sättet) bringa klarhet i grundfrågan.

Exakt naturlig värmebalans på Jordytan: instrålning är lika med utstrålning. Ingen uppvärmning sker. Balansräkningen

utT = inT – t(AGW) ger utT = inT så länge ingen onaturlig [antropogen] införsel av värmemotståndsökande element sker:

t(AGW) = 0. Om en sådan införsel sker, hindras den naturliga Solåterutstrålningen i motsvarande grad, och en uppvärmning [t] bildas i den ansvariga lokalen i samma takt som den antropogena verksamhetens förorenande energianvänding utvecklas. Eftersom den enda naturliga klimatvariationens agent är Solen — och Solen anställer, vad vi vet, inga bergborrningar för upphämtande av fossila bränslen att elda med under Solen — är alla större kortperiodiska [som omspänner enstaka sekel], systematiska, globala temperaturändringar uteslutna [‡] enbart med Solen [inkl. den närmast variabla kosmiska strålningen] som klimatfaktor. Den sammanhängande matematik som tydligen kan förklara hela komplexet genom ekvivalenta former som inbegriper alla kända variationer [‡], och därmed den enda, är tydligen den som anställts av det fossila kolsläppet under 1900-talet. Sambanden beskrivs här utförligt i AGW2.

Beskrivning (SER)

Normalt sett råder exakt värmebalans på Jordytan: Den Solmedeleffekt per ytkvadratmeter som (från råvärdet ca 1367 W) håller Jordytan vid globala medeltemperaturen (TG=15°C) är ca 250 W. Den betecknas här som SER, SolEkvivalenta Radiansen på Jordytan: SolIN=SolUT. Globala medeltemperaturen (T=TG) kan då f.ö. beräknas direkt ur Stefan-Boltzmanns strålningslag enligt

P = AakT⁴ ; k ~ 5,7 t8 WM^–2°K^–4

om ett globalt medelvärde på ca 0,64 antas på absorptionskoefficienten (a);

T = [(P/A)/ak]^1/4

= [(250 W/M²)/(0,64 · 5,7 t8 WM^–2°K^–4)]^1/4

= 287,72082 °K ; närmevärdet –273°C för 0°K (eg. –273,15) ;

~ 15 °C

AGW:

Införs luftföroreningar (värmeledningsändrande element) i ett markskikt (M) från en fossil förbränning (T)

Termisk obalans på Jordytan: ett förorenat markskikt (M) spärrar Solens naturliga återutstrålning. Föroreningsspärren tvingar det kvarhållna Solljuset att värma upp Jordytan.

Både en enklare överslagsberäkning [‡] och slutresultatet i sig i AGW3 visar att den Soleffekt som

fördelat på Jordytan hindras att återstråla uppgår till ca 1 W/M² [som mest 0,884 W/M² — här frånsett alla ev. adderande bieffekter] via den observerade globala uppvärmningen på ca 0,7 °C — och som därmed bär ansvaret för AGW. Energin absorberas av CO2-molekylen i formen av cirkulära och linjära extramoment [Se Frihetsgrad].

Den använda energin i uppvärmningseffekten delas naturligt mellan hav och atmosfär via havets CO2-absorption med vidare cirkulation av R-bidragen. Därmed kommer en del av M-skiktets effektform att ventileras ut på den överliggande Jordatmosfärens räkning — vilket också reducerar möjligheten för havet att lagra hela den använda energin som värme. Exakt vilken proportion som havet bevarar finns här ingen uppställd räkning på. Sämsta fallets gränsvärde (som därmed aldrig uppnås praktiskt) är att hela den använda energin återfinns lagrad i havet (enligt AGW3 lika med 5,5 T22 J nu 2010). Se dock separat i Havets Uppvärmning.

tvingas [Mera utförligt från Värmemotståndets fysik] den redan befintliga Solinstrålningeffekten per Jordytskvadratmeter (P=250 W) att se varje tillförd CO2-molekyls temperaturtillskott (Δt) från förbränningen (T) som ett extra värmemotstånd enligt

ΔR = Δt/P ...................... termiska motståndet ändras med extra införd temperatur

Δt från fossilförbränningens förbränningstemperatur

Men temperaturtillskottets R-form besitter också [Se Frihetsgrad] genom själva den införda molekylens massform en alldeles egen, särskild värmeabsorptionsförmåga som kopplar samma värmemotstånd via samma Δt, sambandet ovan, enligt

R = Δt/P ....................... ändringen R motsvarar ändringen t med konstant P

R från materialets molekylmassa — R beror av t

Separat materialinförsel utan förbränning uppvisar ett annat förlopp via en annan matematik som inte omfattas av AGW:

Är förbränningen noll, är också Δt noll, och sambanden ovan gäller inte — i varje fall inte i den tecknade formen.

Se även AGW-bevisets slutform.

Tillsammans med CO2-molekylens särskilt materialinförda högre värmemotstånd bildas en dubbel Δt-kvantitet, analogt ett dubbelt R-tillskott: (R=t/P) = (R=t/P).

Bägge resistansändringsfaktorerna ΔR + R

— dels den som sammanhänger med temperaturen från fossilsläppet [ΔR=Δt/P] och dels den som sammmanhänger med själva molekylämnets R-faktor [R=t/P]

ΔR + R = Δt/P + t/P

— har tydligen samma arbetsgivare — fossilsläppet från T — vilket SÅLEDES ger två lika stora bidrag på samma konstanta effektbas: den redan etablerade konstanta Soleffekten P.

Resultatet ger alltså ett motsvarande temperatur-energirelaterat bidrag på 2t — som obönhörligen kommer att hämma — strypa — Soleffektens möjliga återutstrålning på JUST det beloppet, i just den lokalen, och endast så.

Den tunga, markstrykande, CO2-gasen (frånsett vindarnas inverkan) tvingas ut mot kontinentalgränserna likt vattnet på golvet som sprids från utsläppet och absorberas av havet [‡]. Därmed har t|R-tillskotten också överförts till vattnets betydligt högre värmekapacitivitet — och därmed en klimatfaktor i cirkulation mellan hav och luft.

Fortsättning i GRUNDSAMBANDET i Värmemotståndets fysik.

ENERGIN TILL DEN GLOBALA UPPVÄRMNINGEN — varifrån den kommer

Proportionaliteten mellan temperatur och energi

Eftersom temperatur och energi är direkt proportionella i den elementära fysiken (Se Allmänna gaslagen, E=pV=kT) blir alltid varje elementärt temperaturresonemang analogt med ett motsvarande (underliggande, utan särskild framställning) energiresonemang; temperatur är rörelseenergi. Se utförligt från Allmänna gaslagen, om ej redan bekant.

Grundillustration med beskrivning i SOLENS INVERKAN.

Liknelsen med CPU-kylningen

2010VIII2

Energin till den globala uppvärmningen

Termiska motståndets fysik — OM EJ REDAN BEKANT:

Det »enda som behövs» för att påtrigga en global uppvärmning är att det redan befintliga luftmarina Jordatmosfäriska skiktet genomgår en materialförändring i det effektflöde (P) som redan är etablerat från Solen — på alldeles precis samma sätt som då vi inom den elementära elektroniken ersätter en kylare med given kylyta på moderkortet i datorn till CPU:n (eng. Central Processing Unit, datorns själva centrala mikroprocessor) med en typ som har högre termisk resistans (samma kropp, annat material):

Bildkälla: FÖRFATTARENS ARKIV

Del av författarens gamla uttjänta moderkort (CPU:n ovan vänster) — Bild1Aug2010 — efter nära 6 års kontinuerlig drift (1,5 GHz) — kondensatorerna åldras — Till slut vägrar datorn ens att starta.

CPU:n utvecklar (idealt) precis lika mycket energi som tidigare, men blir varmare eftersom mindre värme än tidigare leds bort per tidsenhet på grund av den nya kylarens större termiska tröghet.

Analogin är precis den som brukar användas med en filt som man sveper omkring sig; Det både känns och blir varmare närmast huden, inte därför att man tillför någon extra energi, utan för att den befintliga värmen hindras från att läcka ut i den tidigare takten; Värme ackumuleras; Värmeventilationen avtar.

VÄRMEMOTSTÅNDETS FYSIK — Grundsambandet i AGW

Värmemotståndets fysik

Termisk resistans R=t/P (°K/W) i ett material med given strålyta kan ändras på två olika sätt — utan att den givna värmeeffekten (P) påverkas. Dvs., sett från konstant effekt (P):

1. Ett materials termiska resistans (R) kan öka om ett separat temperaturtillskott (t) införs från någon oberoende källa;

2. Ett materials termiska resistans (R) kan också öka genom att andelen (antalet) termiska isolationselement i materialet ökar — eller att de som finns ändrar egenskaper [större antal frihetsgrader].

I första fallet är temperaturtillskottet (t) den drivande R-ändringens orsak, R=t/P.

I andra fallet kan också samma temperaturtillskott vara orsaken till R-ändringen (R=R) — om materialinförseln sker som i det fossilförbrännande fallet på Jordytan. Dvs., i marklokalen (M) från förbränningstemperaturen (T) i den konstanta Solinstrålningseffektens närvaro (P): Kolemissionen (m) bildar koldioxid (CO2), CO2-molekylen innehåller ett temperaturtillskott (t) från förbränningstemperaturen (T), samma som R (=t/P), och som därmed samtidigt introducerar CO2-molekylen som ett nytt extra isolationselement (R) i M-lokalen — på exakt samma t-tillskottets räkning;

(t/P=R)₁ = (R=t/P)₂.

R-bidraget

Fossilförbränningen kan alltså förstås introducera t i (1) för sig, och kolkomponenten (C) i molekylbildningen (CO2) introducerar R i (2) för sig. Bägge således med samma t(1/P=R)|R(=t/P)-belopp [Se även Termiska motståndets matematik om ej redan bekant] via den underliggande konstanta Soleffekten (P) som ändringseffekten kommer att avdelas ifrån. Summan av de bägge ekvivalenta R-bidragen blir alltså 2R och som sett från P-källan bidrar med 2t genom termofysikens allmänna samband R=t/P, P konstant lika med Soleffektens bidrag (250 W/M²) på Jordytan.

P-källan påtvingas alltså ett högre strålutflödesmotstånd via det extra införda 2t (eller 2R), och som därmed hindrar P-källans normala utflöde;

Hindret anställer en separat lokal uppvärmning i M: AGW.

Resultatet i AGW3 visar att AGW-uppvärmningseffekten (nu 2010) ligger på Jordytsbaserade 0,875 W/M² med en total energianvändning på 5,5 T22 J för hela uppvärmningsperioden (från offset år 1815).

Grundsambandet

t/T = a(m/M)

Se även separat beskrivning för Enheterna i t&T

Den införda högre termiska resistansens (R) temperaturtillskott (t) återfaller på förbränningstemperaturen (T). Hur t verkar totalt bestäms av det T-styrda R-ändrande fossilsläppet (m) genom omfattningen av utsläppslokalen (M). Genom att (således) varje ändring i t med avseende på T kopplar en motsvarande ändring i m med avseende på M, kan variationerna t/T och m/M förstås inbördes ekvivalenta om man tillför en optimal koefficient (a, som mest 1, som minst 0) som får motsvara värmegradens (t) termiska absorptionsförmåga i M. Därmed ges de helt linjära variationerna (dt/dT)=a(dm/dM) som ger grundsambandet

t/T = a(m/M)

med

t =Ta(m/M)

Totalt för hela AGW-bidraget enligt R-bidraget därmed

Grundsambandet, slutform

t = 2t

= 2Ta(m/M)

= t(AGW)

Se även GRUNDFORMEN till ovanstående.

Beräkningen av M

Beräkningen av M

EKVIVALENTA Markskiktet som fossilemissionerna uttöms i — Se även Beräkningen av M i originalförfattningen

Med m&t direkt proportionella kan M beräknas via m/t om T och a är kända.

m/t fås via de vertikala skalorna genom skalförhållandet t i NASA-kurvan och m i Fossil-Carbon-kurvan. Horisontalskalorna för dessa mät- och statistikkurvor är bägge givna genom samma kronologi. Svårigheten ligger alltså i vertikaldelen.

Eftersom t-kurvan redan tydligt framgår som en energikurva (effektintegral), av samma natur som den industriella Fossil-Carbon-kurvan (havsabsorptionerna garanterar utjämningar av alla kortare tidsvariationer), behöver man endast söka den mest synbarligt (ungefärligt) mest (bäst) passande matchningen mellan Fossil-Carbon-kurvan och motsvarande elementära t-energikurva [t|E-kurvan]. Men även t-kurvans integral i formen av motsvarande uppmätta koldioxidhalter ur Fossil-Carbon-kurvans energibas måste finnas med för att tillsammans med de övriga bilda och uppvisa en gemensam enhet. Se särskilt Bestämningen av t-kurvans integral.

Men för att meningsfullt finna t-Fossil-Carbon-matchkurvornas optimala passning mot den aktuellt vertikala NASA-kurvans skaldel måste t-kurvan först sammanföras med ythavsperioderna (som f.ö. [för ett vant öga] framgår tydligt i principformen ur NASA-kurvan) så att man får en garanterat noggrann synbarhet på den bäst optimerade vertikalskalpassningen.

Man får alltså genomföra grafiska (matematiska) iterationer tills ett någotsånär gott, samstämmigt, resultat uppnås, och som sedan kan göras allt finare [eller, som oftast sker (men inte alltid) för den som redan är van — nära direkt i krysset på första försöket].

Alla sex kurvorna måste alltså kunna visas spela med i samma band: 0. NASA-kurvan, 1. ythavsperioderna, 2. t-kurvan, 3. Fossil-Carbon-kurvan, 4. Carbon-Dioxide-kurvan, 5. t-integralen (C).

t-kurvans elementära energifunktion

t-kurvans elementära energifunktion är i fysiken känd genom teckningen

y = a[1–1/(1+[x/b]ⁿ)] .......................... t-Fossil-Carbon-kurvans ideala typform

Se utförligt i t-ENERGI-kurvan. Se även t|E-kurvan generellt.

Efter analys och anpassningar blir t-grafen (efter en första mest optimala passning efter de grafiska förebilder som valts i presentationen, här i det konventionella PREFIXxCOS),

y = 6[1-1/(1+[x/10]^4)] + 0.222(0.9[(2cos (pi x/1.48)) + 0.5(cos (3pi[x-0.1]/1.48))])

Se t(NASA) i sammanställning av mtEC-kurvorna

med

m/t

7 T12 KG

m/t = —————————— = 10,17094 T12 KG/°C

[0,6 + 0,1(1–2/17)]°C

Därmed kan M beräknas enligt

M = 2Ta(m/t)

Med gängse ungefärliga värden för absorptionskoefficienten på eller omkring Jordytan (0,7) och T (Kol) ca 2200 °C fås M via t =1°C

M = 3,52138 T16 KG

Beräkningen av h i M

Med linjära värden nära Jordytan taget efter tätheten vid STP (Standard Temperature and Pressure¸normalvärdena vid havsytan), ges i den motsvarande berörda atmosfärmassan M ovan (i den enkla grundräkningen) ett höjdskikt på

h = 53,35 meter ;

Varje höjdmeter luft på Jordytan

r = 6,378 T6 M vid ekvatorn, hela klotet runt,

har via täthetssambandet

ρ = m/V

massan

m=ρV

med

m = M(luftJORDYTAN)

enligt

M(luftJORDYTAN) = ρ(LUFT)(A·1M) ; ρ(LUFT) = 1,3 KG/M³ ;

= (1,3 KG/M³)(4πr²·1M)

= 6,64541 T14 KG

~ 6,6 T14 KG

Antalet sådana enmetersskikt i M blir då (förenklat, alla lika stora och homogena) lika med höjden h enligt

h = M/M(luftJORDYTAN) · 1M

= (3,52138 T16 KG)/(6,6 T14 KG) · 1M

= 53,354242 M

~ 53,35 M

Med ett mera noggrant relaterat täthetsvärde för luften ρ(LUFT) = 1,225 KG/M³ vid globala medeltemperaturen 15°C och havsnivån (normaltrycket) ges värdet (56,233861)

h ~ 56,23 meter

Se även särskilt i originalförfattningens Beräkningen av M.

Med grovvärdet 1,3 KG/M³ för luftens medeltäthet vid Jordytan får M-skiktet höjden 53,35 meter. Med det mera noggranna värdet 1,225 KG/M³ vid havsytans 15°C — vilket har använts i denna framställning — blir M-skiktets höjd 56,23 meter (utan hänsyn till ev. skillnader i höjdled)

Eftersom lufttätheten i praktiken avtar med höjden, kan vi räkna med att det praktiska värdet blir något större, här utan vidare specifikation. (På grund av olika lokala atmosfäriska variationer med temperatur och tryck kommer i vilket fall minst lokala variationer på [här] uppskattningsvis 10-20 meter att finnas med [hur man än räknar]).

Slutresultatet med härledningen till t|E-kurvans integral som analog med Carbon-Dioxide-kurvan via Tabelljämförelsen

med en överensstämmelse på lägst 98%

visar sammantaget hur väl de 5 matematiskt samhörande kurvpassningarna matchar huvudgrafen med NASA-temperaturkurvan i sammanställningen för De 6 Kurvorna.

Med vidare fortsättning i AGW-beviset Del III.

TERMISK RESISTANS

Termisk resistans

(1/M²) Termisk resistans — R = t/P

Termisk resistans eller termiskt motstånd, även värmemotstånd [ofta R(th) i engelsk litteratur, °C|°K/W] R=t/P, motsvarar i elektrofysiken elektrisk resistans R=U/I;

TEMPERATUREN t (vanligtvis i praktisk elektroteknik) anges i °C och EFFEKTEN P i Watt (P=UI);

I elektrofysiken motsvaras elektrisk strömstyrka (I=U/R) av termisk effekt i termofysiken (effekten P, samma som värmeflödet);

elektriska spänningen (U, »strömpotentialen») inom elektrofysiken motsvarar inom termofysiken temperaturen eller termiska värmegraden (här t); Temperaturskillnaden i ett materieavsnitt motsvarar en potentialskillnad inom vars intervall (termofysiken)temperatur- eller (elektrofysiken)strömflödet sker.

Omvändningen, W/°K = 1/R, brukar kallas Konduktansen motsv. värmeledningsförmågan.

Eftersom effekten (P) också ansluter till Stefan-Boltzmanns strålningslag (P=A[akT⁴]) — effektens utstrålningsyta (A) är avgörande — kommer termiska motståndet (R_th) för en given kylkropp med viss yta (A) också att variera med just utstrålningsytan A (R_thA). Den mera fullständiga sambandsformen för termisk resistans kan då skrivas

R_thA = (t/P)/A ...................... termiska resistansens fullständiga samband

= t/PA .......................... °K/M²W, alt. °K/WM²

från Stefan-Boltzmanns strålningslag

P = A[akT⁴] = t/R_th ; W = °K/(°K/W)

P/A = [akT⁴] = t/R_thA ; W/(°K/W)M² irradians intensitet

R_th/A = [akT⁴] = t/PA = R_thA ; (°K/W)/M² = °K/WM²

Inom elektrotekniken brukar kylardata vanligen anges med kvadratmeterenheten underförstådd [Man mäter kylarens yttemperatur, dividerar med effekten och kylarytan]. Databladen anger typiskt värden i °C|°K/W för olika kylare. Ju lägre värde, desto mera effektiv kylning.

Se f.ö. hur de etablerade begreppen beskrivs i webbkällan

@INTERNET Wikipedia Thermal conductivity, Conductance|Resistance 2010-08-14

http://en.wikipedia.org/wiki/Thermal_conductivity

:

Wikipediaartikeln beskriver inte typen t/PA från Stefans-Boltzmanns strålningslag. De typer Wikiartikeln tar upp anges [13Okt2013] enligt

thermal conductance P/t ; W/°K

thermal resistance t/P ; °K/W

heat transf. coefficient P/At ; W/M²°K

thermal insulance At/P ; M²°K/W

På artikeln Thermal resistance anger Wikipedia [13Okt2013-10-13] sambandsformen

thermal resistance At/P ; M²°K/W

För praktisk (experimentell) orientering i termofysiken, se f.ö. med fördel

ELFAKATALOGEN — ELFAKATALOGENS FAKTASIDOR,

ref. Temperaturberoende, PDFs25|ELFAs1745sp2mn, 2013-10-13

https://www1.elfa.se/data1/wwwroot/webroot/Z_STATIC/sv/pdf/fakta.pdf

Enheterna i t&T

Enheterna i t&T från grundsambandet

Enheterna i t&T är tydligen »självreglerande» (autonoma):

Termerna i grundsambandet t/T=m/M har enheterna med innebörderna

M klimatlokalens medelmässiga atmosfäriska genomflödesmassa, KG

m kolutsläppet, KG/år

T förbränningstemperaturen vid utsläppet för m, °K

t temperaturökningen som resultat av T från m, °C från TG

med

TG normala naturliga globala medeltemperaturen (ca 15°C = 288 °K)

TG + t aktuella globala medeltemperaturen i °C

Autonomin i grundsambandets rent fysiska funktion ombesörjs tydligen automatiskt genom att t=0°C motsvarar m=0 KG fossilförbränningsutsläpp och därmed ingen inverkan på TG — vilket också i princip medför noll genomflödesmassa (M) för det obefintliga utsläppet (m) som primär förorsakande faktor; M=T([m=0]/t)=0. Se även i AGW-bevisets slutform.

Värmeisolationskoefficienten eller absorptionskoefficienten

Absorptionskoefficienten (a, = 1–albedo) som fullständigar grundsambandets praktiska fysik,

t/T = a(m/M) ;

medger utrymme för värmeläckage baserat på medelvärden för större land-hav-luftområden. Typiskt a-värde som ofta används i gängse fackverk i klimatbeskrivningar är för Jordytan ca 0,7 (albedo 0,3 [ref. Pierrhumbert, s116n Principles of Planetary Climate 2009]). Se även den mera utförliga originalbeskrivningen för Värmeisolationskoefficienten.

Grundformen

GRUNDFORMEN TILL Grundsambandet

GRUNDFORMEN

t/T = a(m/M)

——————————————————————————————

Från SVT:s klimatblogg [Klimatförnekaren, (18) September 2009]

”Björn H” — i princip ALLA som deltar i den här debatten — får inget grepp om hur påståendet om värmebidraget från den fortsatta koldioxidökningens ”logaritmiska avtagande” fungerar.

— Här är ett svar:

.

Hej Björn H

.

Man kan använda sambandet

.

t/T = a(m/M)

.

för att (grov-) beräkna hur stor värmegrad koldioxiden (utan hänsyn till Solstrålningens inverkan) bidrar med från olja-kol-naturgasförbränningen.

.

Sambandet beskriver, som du själv ser, en helt linjär proportionalitet mellan värmegrad och gasmassa med 0°C som basreferens för Jordytans årliga globala medeltemperatur, den gränsen beskriver en atmosfär som varken innehåller vattenånga eller avdunstning och därmed heller inte ingår i någon praktisk klimatmodell. Gränsen går alltså vid exakta 0°C. Alla temperaturvärden således i °C och tvunget större än 0°C.

.

t, värmegradens tillskott över Jordens globala årsmedeltemperatur (grovt 15°C);

T, förbränningstemperaturen hos fossilbränslet (minst 2000°C, mest 2200°C, gäller kol-olja-naturgas);

a, absorptionskoefficient, samma som Jordatmosfärens medelmässiga värmeisolation, max 1 min 0, nominellt ca 0,67 (grovt motsvarande medelreflektiviteten för granit, sand, gräs sammantaget);

m, koldioxidmängden i KG som förs ut från fossilförbränningen;

M, totala atmosfärens molekylmassa i KG

m/M är ca 3·10^-6 med grovvärdet 1% av atmosfärens totala koldioxidbank som tillfogas av människan genom kol-olja-naturgasförbränning.

.

EXEMPEL:

Med ovannämnda värden insatta ges

t = Ta(m/M) = (2000)(0,67)(3·10^-6) = 0,00402°C/år;

På hundra år alltså 0,402°C, men då är Solens inverkan inte medräknad (gängse mätdata som visas på webben ger runt drygt 0,7°C på 100 år, men då baserat på medelvärden som innefattar en låg trend i början, de första 50 åren, och en häftigare mot slutet, nära dubbelt).

…

Se vidare från Grundsambandet i AGW-Beviset Del 2.

Se även originalförfattningen i DEN GLOBALA UPPVÄRMNINGEN UNDER 1900-TALET.

De 6 Kurvornas enhetliga sammansättning

De 6 kurvorna

NASA-temperaturkurvan innehåller preciserad information om ythavsperiodernas form

AGW-beviset

Beviset för AGW — Den av människan förorsakade Globala Uppvärmningen (Anthropogenic Global Warming)

De 6 KURVORNAS ENHETLIGA SAMMANSÄTTNING

De 6 KURVORNAS ENHETLIGA SAMMANSÄTTNING

NASA-temperaturkurvan, heldragen nedan, visar de luftmarint uppmätta temperaturerna på Jordytan från ca år 1860 (1850).

Den streckade kurvdelen

y = 6[1–1/(1+[x/10]^4)] + 0.222(0.9[(2cos pi x/1.48) + 0.5(cos 3pi[x–0.1]/1.48)])

t(AGW)+ythavsperioden i PREFIXxCOS, vidare nedan

består av sammansättningen

1. naturliga ythavsperioderna approximerade (man känner dem inte exakt [men nära] [‡])

y = 0.222(0.9[(2cos pi x/1.48) + 0.5(cos 3pi[x-0.1]/1.48)])

ythavsperioden i PREFIXxCOS

2. den utjämnade havsversionen [t|E(AGW)-kurvan]

y = 6[1–1/(1+[x/10]^4)] , se t-kurvans elementära energifunktion

av Fossil-Carbon-kurvan (svarta övre nedan)

med integralkurvan (C, approximerad för substitution [ingen matematisk institution på Jorden verkar kunna ge en algebraisk integral lösning, se C-Integralen])

— som f.ö. verifierar den utjämnade havsversionen som C-kurvans derivata

y = 0.74[(x/5.7)^4.25] ............. C-approximationen gäller fram till max år 2030

— analog med Carbon-Dioxide-kurvan

och som via C-approximationens C-värden till jämförelse per tabelldata med mätningar från år 1958 till nu, visar lägst 98% överensstämmelse,

Tabellvärdena finns redovisade separat i Kalkylkortet (Tabell3).

och vilken samhörighet därmed bortom varje tvivel bevisar, styrker och certifierar överensstämmelsens äkthet — boven i dramat, energibasen, är tydligen Fossil-Carbon.

Se även NASA-kurvans ythavsperioder.

Att Fossil-Carbon-kurvans havsutjämnande versions integral i formen av C-kurvan skulle ha något med begreppen ANTAGANDE, TEORI eller HYPOTES att göra är här veterligt helt uteslutet med samma säkra fysik som den redan notkunnige inte kan anses framföra ett antagande, teori eller hypotes i det att musikstycket omedelbart uppfattas analogt med nottecknens framträdande, eller att den redan läskunnige inte kan anses framföra ett antagande, teori eller hypotes i det att stycket omedelbart uppfattas analogt med bokstävernas framträdande, ehuru C-kurvan följer av t|E-kurvan som omedelbart framgår ur NASA(CRU)-kurvan tillsammans med ythavsperioderna enligt AGW-beviset Del 1.

Med hänsyn till den jämna följsamheten, den — med hänsyn till komplexet nödvändiga mätintervall och globala medelvärdebildning — maximalt höga överensstämmelsen med lägst 98% i Tabelljämförelsen, samt de matematiskt samhörande fem kurvkomponenterna som delar av en och samma fysikaliskt grundade energibas, framstår tydligt begreppet EKVIVALENT i påvisandet av de 6 olika formdetaljernas komponenter.

C-kurvans påvisande från t|E-kurvan som havsversionen av Fossil-Carbon-kurvan får (således) och tydligen förstås som just en (analog) EKVIVALENT form: NASA-kurvans komponenter.

De 5 formekvivalenterna

Alla de sex kurvorna

0. NASA-kurvan, 1. ythavsperioderna, 2. t|E-kurvan, 3. Fossil-Carbon-kurvan, 4. Carbon-Dioxide-kurvan, 5. t|E-integralen (C).

NASA-kurvan med de fem formekvivalenterna

uppvisar en tydligt inneboende överensstämmelse

[Se särskild sammanställning i De 6 Kurvorna]

genom att vara komponenter i samma matematiska-fysikaliska komplex:

Frånsett havsperioderna som de övriga överlagras på: en UPPTAKT lika med t|E-kurvan med motsvarande industribaserad Fossil-Carbon som energibas och därmed obönhörligen med en tillhörande integral, C-kurvan analog med Carbon-Dioxide-kurvan.

Oberoende av teori, måste ovillkorligen alla fem angivna komponenter spela med i samma matematiska orkester — den uppmätta NASA-temperaturkurvan.

Alltsammans förklaras av (det ytterst enkla) grundsambandet
t/T = a(m/M)

med beskrivning i AGW-beviset Del 2 — med grund i den uppmätta NASA-temperaturkurvan.

Fortsättning i AGW-beviset Del 3.

AGW-beviset Del III 2010VII27

	Globala uppvärmningseffekten värmeenergin	AGW1 · 2 · 12 AGW3 HÄRLEDNINGAR	Arrhenius Växthusekvation	Varför inte Arrhenius matchar AGW
	Etablerade klimatmodeller och satellitmätningar	AGW3	Arrhenius samband	Jämförelse AGW-Arrhenius

INLEDNING · Temperaturökningstakten · Värmebidraget · Vattnets huvudroll · Vattenhalten i MJ · Samband · RHSER · Vattenångans andel · Uppvärmningsgradienten · Soleffekten vid Jordbanan

2010VII27

AGW-beviset — Del 3 (AGW3)

—————————————————————————

För att slutföra AGW-beviset fullständigt — hur AGW-bevisets föregående delar (Del 1 och Del 2) MÖJLIGEN kopplar till de allmänna klimatmodellerna och deras empiriska kopplingar till experimentellt uppmätta matchningar — återstår »endast» att härleda den motsvarande värmeeffekt som krävs av den redan befintliga Soleffekten på Jordytan i dess uppvärmningsdel för t(AGW) enligt AGW-beviset Del 2.

AGW-beviset Del 3

Den globala uppvärmningens matematik

INLEDANDE BESKRIVNING

uppvärmningsgraden		uppvärmningseffekten 2010 från Solen		uppvärmningens nuvarande hastighet
2t(SOL)		0,85 W/M²		2,79 t10 °C/S
Se Grundsambandet		AGW-beviset Del 3 — Hansen et al. 2005

M-skiktet med massan 3,5 T16 KG är här starkt förstorat för illustrationens tydlighet. M-skiktets höjd är i själva verket enligt AGW-beviset Del 2 bara drygt 50 meter över allt fast och flytande på Jordytan, se Beräkningen av M. Beräkningen av Solära uppvärmningseffekten på hela Jordatmosfären från dessa grunddata ger nuvärdet 0,85 W/M² med en bidragande vattenatmosfärisk luftmarin genomsnittskoncentration på 0,039 (3,9%) i M-delen — Eller 0,87 W/M² med 0,04 (4,0%) vilket visar känsligheten. Uppmätta värdet (2003) genom oceanernas värmeupptagning är (Hansen et al., 2005) 0,85±0,15 W/M², vidare i huvudtexten.

INLEDNING AGW3

Medan SAMMANSÄTTNINGEN i M-skiktet är egalt för AGW12, är den avgörande för AGW3.

— I AGW12 är M-lokalens sammansättning egal. Det är bara t|R-ändringen som räknas.

— I AGW3 däremot är det avgörande viktigt att den värmeledande molekylsammansättningen i det fasta medelbaserade ytutstrålande Jordytsskiktet (A=4πr²) specificeras; För vårt fall (så länge CO2-halten och övriga är relativt liten) främst avseende halten av vattenånga eftersom just vattnet spelar huvudrollen.

— AGW3-problemet kan då lösas genom att använda det redan definierade M-skiktets kvantitativa form via en specificerad M-lokal som vi nu kan kalla MJ-lokalen: MJ-lokalen måste nu betyda det sammansättningsmässigt ospecificerade M-skiktet från AGW12 plus hela Jordatmosfärens sammansättning som en komprimerad ekvivalent i M; MJ-lokalen måste avspegla hela Jordatmosfärens totalt SIGNIFIKANTA medelsammansättning, alla värmeagenter, samtliga möjliga termiska fall inbegripna, och vilken sammansättning i sig i M är egal för AGW12. Se särskild beskrivning i AGW12.

Vad som redan framställts i AGW12 äventyras alltså inte på den mera precisa bekvämligheten i AGW3 — eller ska i varje fall inte göra det (Annars är det kört).

AGW-beviset Del 3

Temperaturökningstakten

AGW-beviset Del 3 — genom utvecklingsexempel

AGW3 beskriver effekt och energi i AGW

Om den globala temperaturökningen nu (2000-2010) är 0,0882°C/10år, enligt t|E-kurvan (nedan) från AGW-beviset Del 1 (grafiska) och AGW-beviset Del 2 (matematiska)

Grafen ovan (t|E-kurvan) visar på enklaste sättet att temperaturen i intervallet åren 2000-2010 ökar med 15p/17p=0,882 bråkdelar av en tiondels värmegrad, analogt 0,0882°C/10år.

Värmebidraget

ger det ett aktuellt värmebidrag (Δt) i standardiserade enheter (per Sekund) enligt

Δt = (0,0882 °C)/[10·365,25·24·3600 S]

= 2,79488 t10 °C/S ; ................... nuvarande globala temperaturökningens hastighet

Tillskottet Δt~2,8 t10 °C/S gäller för hela M-skiktet med höjden h. Dvs., alla värmeagenter i M — varje enskild atom eller sammansatt medelmolekyl — besitter (som ovan) samma Δt~2,8 t10 °C per sekund. Men effekten [P(AGW) som avdelas från SER] som åtgår för den uppvärmningen är inte oberoende av antalet värmeagenter i M utan beror helt av deras antal (N) och måste därför relateras till en specifik koncentration av N i M (Därmed MJ). Eftersom också strålningseffekten i SER är bunden till Jordytan [‡1], måste N återföras på antalet värmeagenter i varje specifikt Jordytsskikt (A=4πr²) med medelavståndet mellan luftmolekylerna (d~3 nM). Totaleffekten slås alltså ut på summan (n) av alla sådana skikt i h,

n = h/d .................................... antalet genomstrålningsskikt i h med tjockleken d

Totaleffekten (P) i SER som avdelas för P(AGW) för att realisera värmeflödet via den termoresistiva ändringen Δt|R från fossilsläppet m i M via T [Se Grundsambandet i AGW2] således totalt via

(Δt~2,8 t10 °C/S)(n=h/d)(N) ....................... totala värmebidraget

———————————————————————————

[‡]1 — Strålbegreppet

—————————

I värmeläran (från Stefan-Boltzmanns strålningslag, [SBS]) utgår (som vi minns i härledningen, se dT nedan) all elementär värmestrålning från en minimal materialyta (A): volymVärmedifferentialerna

dT(x)=dT(y)=dT(z) uttrycker värmeflödets (Txyz) 3D-volymdifferential

[dT(x)·dT(y)·dT(z)] i det ljusutbredande rummets (Divergensens) alla riktningar xyz, vilket för varje fysiskt strålande källa tvunget också betyder en primär materiell strålyta

[dx·dy·dz motsv. A·dz] som strålningen utgår ifrån och vars tjocklek [dz] återfaller på och varierar med materialets atomsammansättning. Förekomsten av A i grundformen för SBS är alltså »trivial».

Editor2010VIII17

———————————————————————————

Grovt sett blir n lika med (50 M)/(3 nM)~1,7 T10. Vi ska dock använda mera exakta värden längre fram i slutresultatet (Se Uppvärmningsgradienten) med hjälp av Kalkylkortet, vidare nedan.

Med ovanstående värmebidrag (Δt) för varje idealt Jordytskikt (d) blir totala värmebidraget summan av alla de n bidragande ytskikten,

Δt(TOT) = (Δt)·(n) ............................ totala värmebidraget i M

Vattnets huvudroll

Men, som nyligen vidrördes, heller inte alla luftmolekyler deltar i uppvärmningen.

Den avgjort största värmeagenten i atmosfären är vatten.

ANLEDNING:

Den avgjort största värmeagenten i atmosfären är vatten

BILDKÄLLA: Författarens arkiv · Bild130RS · 17Maj2009 · NikonD90 · Stranddetalj

I förhållande till andra luftmolekylämnen tar vattnets värmekapacitivitet helt överhanden för alla värmetransporterande funktioner i kretsloppet hav-atmosfär — vatten drygt 4000 J/KG°K, vattenånga ca 2000 att jämföra med koldioxid ca 800. Den närmaste komponent som ens kommer i närheten är metangasens molekyl (CH4),

Tabellkällan [Wikipedia] i referensen till artikeln om värmekapacitivitetsbegreppet anger 2191 J/KG°K (vid 2°C) för metan. Andelen metan är emellertid (ÄNNU SÅ LÄNGE 2010) relativt låg (1,7ppm rel. CO2 387ppm [ref. @INTERNET Wikipedia Greenhouse gas, Natural and anthropogenic sources 2010-07-28]), och kan (ÄNNU 2010) därför helt bortses ifrån i det övergripande sammanhanget.

Vattenhalten i MJ

eg. värmeagenternas totala andel

Max dynamik bestämmer hur vattenångans andel i MJ ska bestämmas:

— ca 4% anges som ett ungefärligt max vid Jordytan [‡]: Täcker samtliga fall som bidrar till medelglobala temperaturen TG=15°C

Eftersom sambanden (empiriskt) redan är (väl) kända [‡] för atmosfärens vattenångtryck vid Jordytan, kan vi utnyttja dessa för en motsvarande anpassning till hur alternativa luftfuktigheter varierar relativt det givna 4%-värdet och med globala medeltemperaturen (TG) känd. Som generell koll på gränserna ska (i det närmaste) 100% vattenhalt tydligen gälla vid (eller nära) kokpunkten 100°C. Vi studerar lösningen nedan.

Samband

— hydrotermiska konstanten

Med kända maximerade (medelbaserade) toppvärden för lokala temperaturer på Jordytan framträder ett globalt relevant kriterium för antagande av en (hydrotermisk) materialkoefficient (c=4%) med känd variationskaraktäristik (dvs., ändringen i intervallet mellan vattnets fryspunkt och kokpunkt). En motsvarande (approximativ, generaliserad) maximal luftfuktighet (RH) — i kraft av det nyligen omnämnda vattnet som komplexet huvudrollsinnehavare — kan då härledas/beräknas för samtliga fall inom Jordytans termofysik via empiriskt kända atmosfäriska ångtryckssamband [‡] enligt följande preferens:

RHSER

Med referens till (maximala luftfuktigheten) RH-värdet vid TG=15°C vid havsytan (kalkylkortets mera noggranna värden),

RH = 0,01004 ............... maximala vattenandelen i luft vid havsytan vid 15°C

= RH15 .................... maximala vattenhalten för specificerad global medeltemperatur

= RHTG ................... allmänna maximala vattenhalten för given global medeltemperatur

~ 1% ....................... maximala vattenandelen i luft vid havsytan vid 15°C

och det globalt generaliserat maximerade aktuella luftfuktighetsvärdet på 4% vid TG=15°C

RH15M = 4% ....................... globala nominella luftfuktighetsMaxvärdet vid globala medeltemperaturen 15°C

= RHTGM

med den allmänna omvandlingsfaktorn (F)

F = RHTGM / RHTG

som (i vårt nuvarande fall via given globalmedeltemperatur) bestäms via

F = 4% / 1%

= 4

ges därmed generellt (RHSER = c = RHTGM) sambandet för samtliga globalt relevanta fall (så länge något levande kan finnas)

RHTGM = F · RHTG ;

RHTGM = RHSER

Den globalt maximerade luftfuktighetshalt som SolEkvivalenta Radiansen (SER) ser i MJ-lokalen, kan alltså uttryckas för samtliga fall enligt

RHSER = 4 · RHTG ............... Ekvivalenta Jordbaserade Solutstrålningskällans koncentration av värmeinduktiva element (vatten)

RHTG ..................................... allmänna maximala vattenhalten för given global medeltemperatur

RHTG = (610,78)e^{17,2694(t/[t+238,3])} med t=TG i °C, se Empiriska samband för vattenånga.

Med den matematiken kommer absoluta gränsen för globala medeltemperaturen (TG) att sluta där RHSER=100% vattenhalt. TGmax-värdet för detta blir enligt Kalkylkortet lika med (74,2525; 4·RHTG=1)

TGmax = 74,3 °C ................ referensgränsen för absolut globalt högsta möjliga medeltemperaturen

— max 25% vatten i luften

(Det går naturligtvis med högre temperatur, men situationen går då tydligen mer och mer mot en [kokande] bastuvärld).

Andelen (c [eng. contributing]) värmeupptagande molekyler i varje molekylärt luftskikt blir alltså (som en första preliminär ansats) i vårt nuvarande fall med TG=15°C

Vattenångans andel

— där dynamiken är som störst

c = 4% ................................... samma som RHSER

= 0,04 .................................. andelen värmeupptagande molekyler i varje skikt=1

Med alla skikt homogena kan det slutgiltigt totala värmebidraget Δt(FIN) då skrivas

Δt(FIN) = Δt(TOT)·(c) .................... slutligt totala värmebidraget i M

= (Δt)·(n)·(c)

Den del koldioxid som kommer från Fossil-Carbon-förbränningen kan (som redan omnämnts) i förhållande till c=4%-delen ses som i stort sett helt försumbar, trots att det är koldixodmolekylen som ansvarar för AGW-effektens energiöverföring till vattenbanken (att bankkassören dagligen hanterar stora summor pengar betyder inte att kassören också blir rik på kuppen): Grovt 400 ppm(v) = 0,04% atmosfärisk andel CO2 betyder bara (förgrovat) 1/100 av vattenångans andel (totalt 0,0404), vilket vi helt kan bortse ifrån.

Uppgifterna för den vidare sammanräkningen finns sammanställda i Kalkylkortet.

Insättning av kalkylkortets mera noggranna värden (här avrundat till tre decimaler) från ledet närmast ovan ger oss

Uppvärmningsgradienten,

effektsatsen

Δt(FIN) = (2,795 t10 °C/S)·(n=1,654 T10)·(0,040)

= 0,185 °C/S ....................... värmebidraget till hela M

Vi beräknar sedan — och slutligen — vilken ändring i Soleffektens utnyttjande som Jorden måste uppvisa för servering av ovanstående värmegrad Δt(FIN):

Globaltemperaturen varierar som Soleffekten

Den [helt »triviala»] satsbilden gäller alltid, under alla förhållanden, under alla omständigheter, genom alla jämförelser — därför att det är Solen som försörjer kvantiteterna i hela den termiska effektbilden till Jordklimatet, oavsett vilka de enskilda problemgrunderna är:

ΔP

Värmegradens tillskott Δt(FIN) måste tvunget förhålla sig till aktuella globala medelvärmegraden (TG=15°C=288°K) som den till AGW avdelade Soleffekten [per kvadratmeter i SER] (ΔP) förhåller sig till aktuella maximala Soleffekten (P) [per kvadratmeter vid Jordbanan].

Eftersom Jordytans ändrade sammansättning avgör hur stor deleffekt av Solära råeffekten vid Jordbanan (P/A=1367 W/M²) som omsätts på Jordytan (250 W/M² i vårt nuvarande fall) måste också det maxvärdet användas som absolut högsta råvärde för jämförelsen med den aktuella globala medeltemperatur (TG) som motsvarar den aktuella medelsoleffekten (250 W/M²). Därmed måste också den globala medeltemperaturen (TG) räknas i absoluta Kelvingrader (288°K för 15°C med förenklade 0°K=–273°C [eg. –273,15°C]).

Satsbilden således

Δt(FIN) ΔP

———— = ——— ; ([Δt(FIN)/ΔP]_ΔR = [TG/P]_R) = (ΔR = R) = globalresistansen 0,21°K/WM²

TG P

;

Δt(FIN)/(TG) = (ΔP)/(P) ; eg. = (ΔI)/(I₀), I = P/A, A=1M² ;

Sambandet för tillskottseffekten (ΔP, den aktuella effektfunktionen i hela AGW3) bestäms alltså genomgående av funktionen för Δt(FIN), vidare nedan. Den avgörande effektkoefficienten [P/TG] fås med insättning av värdena som ovan. Därmed den eftersökta effektgrafens ekvation enligt

ΔP = Δt(FIN)·(P)/(TG) ;

Funktionen för Δt(FIN) bestämmer den globala temperaturens variation.

Soleffekten vid Jordbanan

[SolP-värdet 1367 W/M² som används här hör till gruppen ε=0,612, a=0,7 och P/A=1367 W/M², från

@INTERNET Wikipedia Climate model, Zero-dimensional models 2010-07-24

http://en.wikipedia.org/wiki/Climate_model

Man får närmevärdet direkt ur Soleffekten 3,846 T26W [ref. Wikipedia [NASA] Sun (2009-03-23|2010-08-24) 3,846 T26 W] genom medelavståndet Jorden-Solen 1AU enligt

I(J) = P(SOL)/A(Jordbanan) = (3,846 T26W)/(4π[1AU=1,496 T11 M]²) = 1367,528 W/M²].

Med nuvarande värde i exempelutvecklingen från Temperaturökningstakten (2000-2010) som

Δt(FIN)=0,185°C ges

= (0,185°C)·(1367 W/M²)/(288°K)

= 0,878 W/M²

= 0,878 W/M² ;

ΔP = (Δt)_10år·(n)·(c)[(P=1367 W)/(TG=288°K)]

= (Δt)_10år·(n)·(c)[4,7465277 W/°K|°C]

= [(0,0878 °C)/(10·365,25·24·3600)_SEK]·(n)·(c)·[4,7465277 W/°K|°C]

= (0,0878 °C)[1,50408 t8 W/°K|°C]·(n=1,654 T10)·(c)

= (0,0878 °C)[248,77483 W/°K|°C]·(c)

= (0,0878 °C)[248,77483 W/°K|°C]·(0,04)

~ (0,0878 °C)·(10 W/°K|°C) om atmosfären inte börjar berikas med mera värmeagenter

De enda egentliga faktorer (rödmarkerade ovan) som kan påverka resultatet är

1. den molekylära sammansättningen i genomströmningslokalen MJ — som ovan med totalt c=4% värmeaktiva molekylagenter på

2. en temperaturgradient som i nuvarande skede visar Δt=0,0878°C/10år, värdena ovan.

— »Skräckscenariot» är att andelen metan (femvärd molekyl, CH4) ska öka (som på grund av de potentiellt fem [gånger 3, =15] frihetsgraderna också medför motsvarande mycket höga värmekapacitivitetstal), vilket drastiskt påtvingar Jordatmosfären en mycket högre värmetröghet; Följden, de ovan bägge rödmarkerade, betyder att temperaturgradienten, liksom andelen aktiva värmeagenter totalt ökar (lavinartat), och därmed uppvärmningseffekten; allt mindre strålning från Solen läcker ut tillbaka till rymden; allt mer stannar kvar. Mänskligheten har MAX 30 år på sig att avvärja den trenden.

Hur de ovan rödmarkerade värdena ser ut (i förlängningen från nu och framåt utan avseende på eventuella sidoeffekter) i förhållande till de allmänna klimatmodellernas olika scenarion visas i Jämförelse med etablerade klimatmodeller.

Med det molekylärt uppvärmande bidraget c=0,0388

(fortfarande utom räckhåll för koldioxidens direkta inverkan, den ligger först i fjärde decimalen)

ges till jämförelse mot föregående c=0,040 — för att belysa känsligheten — värdet

ΔP = 0,85 W/M²

Effektfunktionen AGW3

Funktionen för Δt(FINAL)

Sambandet generellt för effektfunktionen i AGW (ΔP) blir alltså

ΔP = Δt(FIN)(P/TG)

= Δt(FIN)(1367 W)/(288 °K)

= Δt(FIN)[4,7465277 W/°K|°C]

med

Δt(FIN) = Δt(TOT)·(c) .................... slutligt totala värmebidraget i M

= (Δt)·(n=1,654 T10)·(c=0,040)

och (Δt) som t-kurvans derivata [Se från Temperaturökningstakten], analogt energiintegralens tangensform lika med effektgrafens funktion

Δt = (2·459/39/170) [y’= (24/10)(1 + [x/10]⁴)^–2[x/10]³] ............. °C

där koefficientparentesen (2·459/39/170) [5å·459p/195å=459p/39][1°C/170p] avser utsträckningen ±5 år från x med hänsyn till grafkoefficienterna, hela komplexets grafiska pixelenhet unit50p, samt med tidsvariabeln x som tidigare lika med

Årskoefficienten

x = (ÅR – 1815)(2,35/50)

= (ÅR – 1815)(0,047)

= (ÅR – 1815)(1/21,276595), använd i originalförfattningen

Pixelbasen gör att de olika kurvoriginalen inte kan passas in med godtycklig precision i skalanpassningen, en viss mindre tolerans tillåts.

Resultatet av utvecklingsexemplet

;

ΔP = P(AGW) ........................... W, uppvärmningseffekten per M² Jordyta, gäller vid ÅR±5år

P(AGW) = (n=1,654 T10)·(c=0,040)·(2·459/39/170)·[y’= (24/10)(1 + [x/10]⁴)^–2[x/10]³]

;

För att få ut effektgrafens Wattskala [Se även Effektkurvan] används det grafiska toppvärdet (tangens = 0,64, ungefär vid 4Apr2002) tillsammans med resultatvärdet 0,88 W vilket ger

0,64t/0,88W = 0,727t/W = 1t/(1/1,375)W ;

Med 1t = 50pixel ges 1,375W/50p = 0,0275W/p eller 36p/W. Den motsvarande generaliserade AGW-effektens funktion kan då skrivas direkt per momentan (års)tidpunkt

P(AGW) = (1,375 W)·[y’= (24/10)(1 + [x/10]⁴)^–2[x/10]³] ........ W, per M² Jordyta

x = (ÅR – 1815)(2,35/50)

För hela Jordytan (via ekvatorialradien rEKV=6,378 t6 M) tillkommer

AJ = 4π(6,378 T6 M)²

= (5,11185 T14 M²)

;

P(AGW) = (5,11185 T14 M²)(1,375 WM^–2)·[y’= (24/10)(1 + [x/10]⁴)^–2[x/10]³]

P(AGW) = (7,0288 T14 W)·[y’= (24/10)(1 + [x/10]⁴)^–2[x/10]³] ........ W, hela Jordytan

x = (ÅR – 1815)(2,35/50)

t|E-kurvan som AGW-energikurvan

Eftersom tidsskalan för hela kurvkomplexet är årsbaserad, motsvarar ovanstående AGW-effektfunktion också ett årsbaserat energivärde E=P(1ÅR) med effektenheten Joule/År.

För att få ut energivärdet i vanliga standardenheter (MKSA-systemet), dvs., här på sekundbas, måste ytterligare en koefficient (ÅR till Sekunder) tillfogas till den motsvarande energikurvan (y nedan [Se Energikurvan i Härledningarna]), samma som i Temperaturökningstakten men här i en särskild skalform genom en speciell koefficient som kopplar energiskalan [allt med grund i proportionaliteten mellan temperatur och energi];

E(AGW) = (7,0288 T14 W·ÅR)·[y = 6[1–1/(1+[x/10]⁴)]] .................. WattÅr, hela Jordytan

x = (ÅR – 1815)(2,35/50)

som ger den sekundbaserade sammanlagt använda AGW-energin i WattSekunder

E(AGW) = (7,0288 T14 W)·ÅR·[y = 6[1–1/(1+[x/10]⁴)]]

= (7,0288 T14 W)·(365,25·24·3600 S)·[y = 6[1–1/(1+[x/10]⁴)]]

= (7,0288 T14 W)·(31 557 600 S)·[y = 6[1–1/(1+[x/10]⁴)]] ;

E(AGW) = (2,21812 T22 J)·[y = 6[1–1/(1+[x/10]⁴)]] ........................ J, hela Jordytan MJ

x = (ÅR – 1815)(2,35/50)

Varje enhet (50p) i AGW-energikurvans y-skala får alltså värdet 2,21812 T22 J = 50p, analogt

4,43624 T20 J/p ~ 4,44 T20 J/p;

E(AGW)-värdet nu (2010) visar 5,51 T22 J.

*

Se även resultatet för aktuella effekten i sammanställningen för hela komplexet i EffektEnergiAGW.

RESULTATET AV UTVECKLINGSEXEMPLET:

Jordkroppen (år 2005) måste kvarhålla ca 0,88 W/M² mera effekt nere vid marken från Solstrålningen än vad Jorden emitterar tillbaka ut i rymden för att kunna försörja AGW-bevisets uppvärmning av det drygt 50 meter höga h-skiktet i M.

Med NASA(CRU)-kurvans nuvarande [2010] t(AGW)-hastighet gäller den något lägre nivån 0,0875 °C/10år motsvarande ca 0,875 W/M².

KONTROLLRÄKNING

Kontrollräkning

2010VIII21

KONTROLLRÄKNING — med utomordentligt resultat

— med Exempel på dolda fällor · Stefan-Boltzmann-Approximationen · Stefan-Boltzmann-Gasiska felapproximationen

Vi kan göra en grov snabbkoll av resultatets rimlighet med hjälp av Stefan-Boltzmanns strålningslag enligt

P/A = ak(T₁⁴ – T₂⁴) = Î ; (Alt+0206, Î, »i-flex», intensiteten eller radiativkraften)

T₁ = 288°K + 0,7 °C ;

T₂ = 288°K ; a=1 ger

P/A = (1)(5,7 t8 WM^–2°K^–4)(67 130 292 °K⁴)

= a(3,8264266 WM^–2)

Med a=1 åtgår hela radiativkraften Î=P/A (eng. radiative force|forcing) (~4 W/M²) för uppvärmningen, vilket blir maxvärdet för tilläggstemperaturen 0,7°C och a=1.

Jordytans medelabsorption

Generellt (se referensen nedan, albedo α = 1–a) brukar värdet a=0,7 (ungefär medelvärdet av granit, sand, gräs) användas som ett medelvärde för Jordens absorption av Solljuset; 70% absorberas, 30% reflekteras.

”The average albedo of the Earth is about 0.3.[7] This is far higher than for the ocean primarily because of the contribution of clouds.”,

@INTERNET Wikipedia Albedo 2010-08-19

http://en.wikipedia.org/wiki/Albedo

Min översättning:

Det genomsnittliga albedovärdet för Jorden är omkring 0,3. Det är mycket mer än det som gäller för havet, huvudsakligen beroende på bidrag från moln.

Enligt BAs481sp2.80 definieras termen albedo (α) som förhållandet mellan reflekterat (spritt) och infallande ljus. Med beteckningen I(0) för infallet och I(r) för reflexionen kan albedokoefficienten då skrivas

α = I_r/I₀ .................... andelen reflekterat ljus, albedo (här också förenklat â)

Subtraheras andelen reflekterat från infallet återstår absorberat. Absorptionskoefficienten (a) kan alltså skrivas

a = (I₀ – I_r)/I₀

= 1 – I_r/I₀

= 1 – α ................... andelen absorberat ljus

Det finns också en motsvarande s.k. emissionskoefficient (ε)

”It is a measure of a material's ability to radiate absorbed energy.”,

@INTERNET Wikipedia Emissivity 2010-07-24

http://en.wikipedia.org/wiki/Emissivity

som sammanhänger med ett materials uppvärmning (via ljus); Om ingen uppvärmning sker, återstrålas (genomströmmas) lika mycket som a upptar; Genomgår kroppen uppvärmning, är a större än ε så länge uppvärmningen pågår, därefter gäller a=ε.

Generellt på (den engelskspråkiga) webben (i varje fall i Wikipedia) används knappast (längre, 2010) termen absorptionskoefficient (a). Man använder istället begreppet albedo (α=1–a) och emissivitet (ε) i de olika beskrivningarna.

Vi har alltså

Î = P/A = ak([TG+Δt]⁴ – [TG]⁴) ;

Stefan-Boltzmann-Approximationen

Stefan-Boltzmann-Approximationen: I=Îâ

Ovanstående sambandsform leder till följande användbara linjära approximation för AGW-effekten:

Jordreflexionskoefficienten 30%

I fortsättning från Jordytans medelabsorption:

— Är reflexionens andel 30%, kan bara max 30% av den totalt tillgängliga radiativkraften (effektvärmet)

Î = ak(T₁⁴ – T₂⁴) användas för uppvärmning. Med Jordens tämligen oföränderliga medelabsorption på ca 70% (a=0,7) — oavsett scenario, så länge någon grönt finns kvar — finns alltså en motsvarande reflektiv andel på max

100%–70% = 30% (â=1–a)

[Alt+0226, â, »a-flex», (â=1–a), reflexionskoefficienten, även konv. albedo, α], som kan åstadkomma en lokal uppvärmning;

I = Î(1–a)

= Îâ

= a(1–a)k(T₁⁴ – T₂⁴)

Stefan-Boltzmann-Approximationen [streckad blå] till AGW-effekten [mörkvioletta].

Stefan-Boltzmann-Approximationen — grafiskt som ovan streckad blå

I = 0,07965[([288+x]⁴)–(288)⁴](5,7·10^–8)(0,7)(0,3)(1/1,375) ................ W/M²

0.07965[([288+x]'4)–(288)'4](5.7·10'–8)(0.7)(0.3)(1/1.375) ................ GRAFISKA

Koefficienten 0,07965 från år 2010 via Δt=0,73°C vid ÅR x=(2010–1815)(0,047)=unit9,165 enligt

0,73°C/9,165u=0,0796508°C/u = 0,0796508°C/50p.

Koefficienten 1,375 från Effektgrafen, se Effektgrafens Skalfaktor.

Stefan-Boltzmann-Approximationen — i kalkylkortet, samma som ovan men med

x = (ÅR – 1815)(0,047) .......................................................................... se Årskoefficienten

I-funktionen (streckad blå ovan) är praktiskt taget helt linjär ända från startpunkten (1815), den är helt oberoende av molekylära sammansättningar, och den ger (just därför) en utomordentlig (överlägsen) approximation till den mera avancerade effektgrafen (mörkvioletta ovan) — Men, som vi ser, bara upp till maximum, strax under 1 W/M², och vilket maximum inträffar lägligt, just i vår tid (2002±10år).

Värdet vid år 2010 blir (streckade blå) I=0,839 W/M²— att jämföra med AGW3-effektgrafens (mörkvioletta) I=0,875 W/M². En mera utomordentlig approximation lär man nog få leta länge efter.

Vi studerar nedan hur man kan luras att förlita sig på jämförande analysvärden med bedrägligt innehåll — från till synes plausibla och högst förnämliga fysiska grunder.

BeroendeFelet

Det försmädliga BeroendeFelet

Det försmädliga BeroendeFelet — CO2-variabler demolerar hela kontrollräkningsmöjligheten:

Har man ingen koll på grafen utan använder den partikulära värdeöverensstämmelsen i tron om att funktionen verkligen är signifikant för hela komplexet, hamnar man i ett felberoende beskrivningssätt. Exemplet nedan visar.

Sätter man ihop ovanstående med koldioxidhalten (C-formen nedan) blir det som på Julafton:

UTOMORDENTLIGT — som bäst just nu 2010-2020. Resten: rena skräpet.

Sambandsformen kopplar inte ämnet.

Stefan-Boltzmann-Gasiska felapproximationen [streckad röd] till AGW-effekten [mörkvioletta].

Stefan-Boltzmann-Gasiska felapproximationen — grafiskt som ovan streckad röd

I = [1–1/(1+0,74[(x/5,7)^4,25]/C₀)]0,07965[([288+x]⁴)–(288)⁴](5,7·10^–8)(0,7)(1/1,375) ........................................ W/M²

(1–[1+(0.74[(x/5.7)'4.25])/16.588]'–1)0.07965[([288+x]'4)–(288)'4](5.7·10'–8)(0.7)(1/1.375) ........ GRAFISKA

Koefficienten 16.588: 290p/100ppmv=2,9p/1ppmv; 286ppmv=829,4p=16,588(50p)

Stefan-Boltzmann-Gasiska felapproximationen — i kalkylkortet, samma som ovan men med

x = (ÅR – 1815)(0,047) .......................................................................... se Årskoefficienten

;

C₀ = 286ppmv(1860)=16,588(50p)

C₁ = C₀ + C

C = 0,74[(x/5,7)^4,25] .................... Carbon-Dioxide-kurvans AGW-motsvarighet

c = 1 – C₀/C₁

= 1 – C₀/(C₀ + C)

= 1 – 1/(1 + C/C₀)

Totalfunktionen via föregående Î:

Î = P/A = ak([TG+Δt]⁴ – [TG]⁴) ;

y = Îc

= ak([TG+Δt]⁴ – [TG]⁴)[1 – 1/(1 + C/C₀)] ;

Beskrivning

ANVÄNDS DEN ALLMÄNT POPULÄRA KOLDIOXIDENS ANDEL (C-sambandet ovan) SOM VARIABEL tillsammans med Stefan-Boltzmann-approximationen hamnar man i situationsbilder som BARA DELVIS och INOM BEGRÄNSAD TID uppvisar hyfsad överensstämmelse.

— Vi byter ut föregående Jordreflexionskoefficienten (0,3) mot en generell faktorvariant (1 – C₀/C₁) enligt följande:

Med den normala absorptionskoefficienten på a=0,7 ges alltså ett absolut maxvärde för den absolut maximala globala uppvärmningseffekt som gäller vid uppnådda +0,7°C global uppvärmning

P/A = (0,7)(3,8264266 WM^–2)

= 2,6784986 W/M²

~ 2,7 W/M² ..................... absolut största AGW-effektens uppvärmande radiativkraft

Används den tillagda andelen CO2 (koldioxid) från nivån ca C₀=285 ppmv (1860) till nuvarande (2010) ca C₁=385 ppmv som en (grovt approximerad) procentuell värdemätare på hur stor andel av max nivå 2,7 W/M² som uppnåtts (mer CO2 betyder mer energiabsorption i det luftmarina materialet — mer av Solvärmen stannar kvar där — vilket betyder motsvarande uppvärmning)

385 – 285

———— = 25,97402% ~ 26% = 1 – C₀/C₁ ; C₁ = C₀(1 – %/100)^–1

385

vilket betyder att max nivå 100% kräver obegränsad CO2-halt, och vilken räkning missgynnar sämsta fallets katastrofscenario så att uppvärmningen dras ut och segas ut så mycket som möjligt (vilket f.ö. är naturens typiska sätt att hjälpa till när det går riktigt illa, vilket händer då och då, enligt berikad erfarenhet)

ges

P/A = (1 – C₀/C₁)(2,7 WM^–2)

= (0,26)(2,7 WM^–2)

= 0,702 WM^–2

~ 0,7 W/M²

Resultattabell

Resultat 2010 (Vi använder här direktvärden från Kalkylkortet):

Se även ovanstående grafresultat här betecknat I(CO2)

ÅR I(CO2), W/M² I(Stefan-Boltzmann), W/M² I(AGW3), W/M² resultat

——— —————— ——————————— ——————— ————

2010 0,700 0,839 0,875 OK notOK

Att jämföra med

1960 0,104 0,643 0,708

1900 0,002 0,372 0,201

REDAN 1960 (och vidare bakåt) är I(CO2)-effekten praktiskt taget utnollad;

Jämförelsen på enskilda värden är OK för 2010, och däromkring (fram till runt 2020).

I vidare mening, inte alls.

Sett till TRENDEN, innebär ovanstående I(CO2)-resultat en helt motsatt riktning relativt den verkliga enligt effektkurvan.

I(CO2)-RESULTATET GENERELLT betyder att i VARJE preciserad jämförelse blir värdena i grunden HELT VÄRDELÖSA som jämförande begrepp; CO2-varianten i kombination med Stefan-Boltzmanns strålningslag demolerar hela funktionskomplexet — därför att en sådan kombination inte kopplar AGW-komplexets matematik.

Se även ARRHENIUS SAMBAND — grafiska formerna som isolerade begrepp ger (delvis, mycket) goda approximationer, men utan någon direkt sammanhängande matematik.

I andra ord sagt, och som också påpekas i AGW-bevisets slutform: AGW-komplexets matematik är unik med sin variationsbas som energimässigt tidsgrundad (kronologin med industrins Fossil-Carbon). Komplexet med De 6 Kurvorna uppvisar en sammanhängande matematik som följer deriveringar i tre rakt nedstigande led — direkt från Carbon-Dioxide-kurvan: dess derivata som t|E-kurvan, samma som havsversionen av Fossil-Carbon, dess derivata i sin tur som effektkurvan, och dess derivata i sin tur med toppvärdena. Försöker man blanda in andra varianter typ Stefan-Boltzmanns strålningslag tillsammans med ovannämnda, se Beroendefelet, är det tydligt att komplexet demoleras, och bara vissa spår återstår.

Kontrollräkningens resultat

I jämförelse med (det mera noggranna) AGW3-resultatet på 0,87 W/M² kontra ovanstående resultat 0,83 W/M² från Stefan-Boltzmann-approximationen är det tydligt att värdena är (approximativt utomordentligt) samstämmiga. Resultatet visar samtidigt att det tydligen bara finns en relevant enklare approximativ funktion, just Stefan-Boltzmann-approximationen, som kan användas generellt i utvärderingen (dock endast fram till effektmaximum).

Därmed rimligheten generellt i resultatbilden.

Se även Effektgrafens skala bekräftas konventionellt.

Resultatet i Stefan-Boltzmann-Approximationen kan användas i prövande jämförelse med alternativa förklaringsmodeller

Med AGW-effektens radiativkraft på grovt 1 W/M² i hela Solbidraget på ca 250 W/M² blir AGW-effektens andel av hela Soleffekten approximativt

1/250 = 0,004

= 0,4% .................... nuvarande andel AGW-effekt av hela Soleffekten vs 0,7°C

Den referenssiffran kan användas i en översiktlig utvärdering av varje annan tänkbar — och föreslagen — kandidat som vill försöka förklara sig orsak till den observerade globala uppvärmning som visas i NASA(CRU)-temperaturkurvan.

JORDYTANS TERMISKA RESISTANS

Jordytans termiska resistans

2010VIII22

Jordytans termiska resistans

GLOBALRESISTANSEN

I en föregående artikel på UPPVÄRMNINGSGRADIENTEN framkom den allmänna relationsbilden

Δt ΔP

———— = ———

TG P

ur den enkla satsbilden »globaltemperaturen (TG) varierar som Soleffekten (P)», Δt här förenklat från Δt(FIN) och P som tidigare Solära radiativa råeffekten (eg. radiativkraften) 1367 W/M².

Som vi ser, uttrycker omvändningen

Δt TG

———— = ——— = R_Jth

ΔP P

en termisk resistans R(Jth) som kan förstås liktydig med en Jordytans totala medeltermiska resistans,

R(Jth) = TG/P

= (288°K)/(1367 W/M²)

= 0,2106803 °K/WM² ......... Jordytans termiska resistans, nominellt referensvärde

Normalt inom elektrotekniken betraktas en kylare med ett sådant värde som en extremt bra (effektiv) kylare.

Genom att TG långsamt ökar, i vårt fall idealiserat med +0,7°C grovt fram till nu (2010),

R(Jth) = (288°K + 0,7°C)/(1367 W/M²)

= 0,2111923 °K/WM² ......... Jordytans termiska resistans, aktuella nuvärdet (2010)

blir resistansändringen av samma storleksordning som temperaturändringen

(288,7°K)/(288°K) = 1,0024305

Vilket vill säga, i storleksordningen bråkdelar av procent (0,24305%).

Sagt på annat sätt, kan man alternativt återföra och beskriva hela den globala uppvärmningen på en motsvarande, ytterst marginell och långsam ökning i Jordytans termiska resistans.

HÄRLEDNINGAR AGW3 — allmänna integrala samband

Härledningar AGW3

Härledningar — sambanden till AGW3

Som redan bör ha framskymtat i AGW12, är temperatur-Energikurvan (t|E-kurvan)

Energikurvan

y = 6[1–1/(1+[x/10]⁴)] ................................... temperatur-energikurvan

Se t-kurvans elementära energifunktion

Se även utförligt generellt om energikurvorna i statistiken i t-ENERGI-kurvan.

Se även fullständig matematik i GENERELLA ENERGIKURVAN.

hela komplexets grundval via Upptakten till AGW tillsammans med ythavsperioderna. Då vi tydligen söker t|E-kurvans derivata (y’) i formen av den effekt (P=E/tid) som föranleder energins användning, får vi denna enligt (se Generella energikurvan nedan)

Effektkurvan

y’ = (24/10)(1 + [x/10]⁴)^–2[x/10]³ ................... effektkurvan, energikurvans derivata

Med pixelUnit50 motsvarande tangensenheten 1 och toppvärdet tan = 0,64 motsvarande effektvärdet 0,88 ges omvandlingsfaktorn 0,64t/0,88W = 0,727t/W = 1t/(1/1,375)W. Med 1t=50pixel ges 1,375W/50p=0,0275W/p eller 36p/W .

Se utförligt i EFFEKTKURVANS SKALKOEFFICIENTER. Där beskrivs hur värdena ovan framräknas.

Skalkoefficienterna till effektkurvan

UPPVÄRMNINGSEFFEKTENS VÄRMEENERGI

Varje n(W/M²) — intensiteten (I) — avspeglar medeleffekten (PJ) för hela Jordytan (AJ);

n(W/M²) = PJ/AJ ;

PJ = n·AJ ;

= n·4π(6,378 T6 M)² ............ Jordytans årsbaserade medeleffekt via ekvatorialradien

= n(5,11185 T14 M²) .......... n i antal W/M²

Effektens integral

UPPVÄRMNINGSENERGIN per WattÅr via energikurvan fås då (obs LINJÄRT)***

EJ = PJ · (365,25·24·3600 S = 31 557 600 S = 1 år)

= n(5,11185 T14 M²)(31 557 600 S)

= n(1,61318 T22 M²S) ; n i W/M² ; WS=J ;

= n(1,61318 T22 J) ; n i grafiska enheter

Skalfaktorn (n) till effektgrafen är som ovan 1,375W/[1tangens=50pixels] och som n-värdet måste multipliceras med. Därmed

EJ = n(1,61318 T22 J)(1,375)

= n(2,21812 T22 J) ......................... AGW-energikoefficienten

Slutformen för den totalt använda energi som åtgår för AGW blir alltså [Se även i Resultatet av utvecklingsexemplet], EJ = E(AGW);

E(AGW) = (2,21812 T22 J)·[y = 6[1–1/(1+[x/10]⁴)]] ........................ J, hela Jordytan MJ

x = (ÅR – 1815)(2,35/50)

med motsvarande för AGW-effekten

P(AGW) = (7,0288 T14 W)·[y’= (24/10)(1 + [x/10]⁴)^–2[x/10]³] .......... W, hela Jordytan

x = (ÅR – 1815)(2,35/50)

där koefficienten (7,0288 T14 W) är samma som effektgrafenhetens (1,375 WM^–2) gånger Jordytsvärdet (5,11185 T14 M²).

Ovanstående resultat tillsammans med alla kurvor i AGW-bevisets framställning finns sammanställda i Effekt&Energi i AGW. Motsvarande beräkningar finns i Kalkylkortet.

————————————————————————————————————————

*** Notera att EFFEKTKURVAN (y’) i princip KAN göras variabel via RHSER-variationer (om globala medeltemperaturen väsentligen överstiger nuvarande ca 15 °C) — vilket betyder att viss försiktighet måste iakttas i uppfattningen av effektkurvan för RHSER som derivata-kurvan till havsversionens Fossil-Carbon-kurva (t|E-kurvan); Så är det här också — men bara inom just den angivna medeltemperaturens ramar. Med alternativa värden på RHSER ändras den bilden (dock så marginellt för små skillnader att det — här — saknar praktisk betydelse i den översiktliga värdebeskrivningen).

Energiskalan för t|E-kurvan kopplar till Fossil-Carbon-emissionen, analogt världens totala energianvändning (ref. BP-statistik) och måste uppfattas strängt skild från integralkurvan till RHSER, trots som nyligen omnämndes, att dessa är identiska i formen — blott nuvarande globala medeltemperatur kvarstår (med små ändringar, ca 15 °C).

—————————————————————————————————————————[‡]*

I Effektkurvans toppvärde beräknas högsta tangensvärdet för x lika med

x = 6000^1/4 ................... GRAFISKA

= 8,8011173 ............ unit50p

= 2002,257816 ........ ÅRLIGA [4 April 2002 kl. 04:00:54,2016]

Därmed beräknas maxeffekten på effektkurvans funktion [Se Kalkylkortet], och man får

P(max) = 0,8808084 W/M²

~ 0,88

med tangensvärdet

tan(A) = 0,6391234

~ 0,64

Effektgrafens skalfaktor

Den mera noggranna pixelomvandlingsfaktorn blir då

k = (0,8808084 W/M²)/(0,6391234tan)

= 1,3781508 W/M²tan

att jämföra med det förenklade värdet från den enklare grafanalysen 1,375.

I KALKYLKORTET finns bägge dessa parameterlinjer representerade i jämförande celler (Kolumn J).

Värmekapaciteten i AGW

Värmekapaciteten i AGW

Grafiska skalförhållandet för t-kurvan är

6(1/3,4 = 0,2941176 °C/50p)=1,7647058 ~ 1,765

som motsvarar 170p/°C;

Energiskalan motsvarar som ovan (1,375)(1,61318 T22 J)=2,21812 T22 J per 50p;

t|E-proportionaliteten blir alltså

T/E = (0,2941176 °C)/(2,21812 T22 J) = 1,32597 t23 °C/J ; [1,32294 t23 via 1,3781508]

med motsvarande värmekapacitetstal för AGW

E/T = 7,5416 T22 J/°C ..................... värmekapaciteten för antropogena globala uppvärmningen

[7,55889 T22 via 1,3781508]

Hela komplexet grundas på proportionaliteten mellan temperatur och energi: varje ändring i temperatur motsvaras av en ändring i energi och vice versa:

Hur AGW framträder — 1 mening

Hur AGW3 framträder

1 mening — med utförliga referenser

Värmekapacitetstalet för AGW grundas helt på den centrala effekthärledningen i AGW-beviset Del 3, som helt grundas på energikurvans temperaturanaloga ekvivalent, samma som effektkurvans integral, med en maximal bank av värmeinduktivt bidragande luftmarina molekyler [‡] som (i nuvarande skede, om inget annat tillkommer) som mest består av vattenånga [‡], baserat på maximal luftfuktighet för högsta möjliga temperaturbidraget (drygt 50°C) till globala medelvärdet på ca TG=15°C, och vilken beräkningsgrund återfaller på empiriska samband för atmosfäriska vattenångtrycket [‡], och som leder till den avgörande uppvärmningsgradienten (ca 0,185 °C/S i nuvarande utveckling).

Generella energikurvan

Generaliserad sammanställning för effekt-och energikurvornas inbördes matematik från generella funktionssambandet, y nedan

GENERELLA ENERGIKURVAN

Energikurvans allmänna derivata — effektkurvan

y = a[1 – (1+[x/b]ⁿ)^–1] ; energikurvan, generella funktionssambandet [‡]

y’ = Dn y

= a · [0 – (–1)(1+[x/b]ⁿ)^–2(1 + [x/b]ⁿ)’]

= a · [0 – (–1)(1+[x/b]ⁿ)^–2(0 + n[x/b]^n–1[x/b]’)]

= a · [0 – (–1)(1+[x/b]ⁿ)^–2(0 + n[x/b]^n–1[1/b])]

= a · [(1+[x/b]ⁿ)^–2(n[x/b]^n–1[1/b])]

= (an/b) · [(1+[x/b]ⁿ)^–2([x/b]^n–1)] ; energikurvans derivata — effektkurvan

a = 6 ; vårt aktuella fall:

b = 10 ;

n = 4 ;

y’ = (24/10)(1 + [x/10]⁴)^–2[x/10]³ ; effektkurvan till t|E-kurvan ;

; effektkurvans integral blir

∫ y’dx = 6[1 – (1+[x/10]⁴)^–1]

= y

Energikurvans integral saknar f.n. algebraiskt uttryck. Lösningar av denna ges numeriskt.

Se utförligt i INTEGRALKURVAN FÖR E.

För matematiken ovan, se även FORMLAGARNA om ej redan bekant.

‡ GENERELLA FUNKTIONSSAMBANDET baseras här helt på den elementära effektens integrala transientfunktion

y = a[1 – (1+[x/b]^2)–1] med generaliserade koefficienter [vilket betyder: fysikens elementära energifunktion].

Effektkurvans toppvärde — Resultatet

2010VII19

Effektkurvans toppvärde

Vi utgår från t|E-kurvan som integralkurvan (y):

;

Toppvärdet till effektgrafen (y’) fås via effektkurvans derivata — alltså energikurvans andraderivata (y’’):

y’’ = (24/10)[(1 + [x/10]⁴)^–2[x/10]³]’

Vi frånser tills vidare koefficienten (24/10), och använder den redan välbekanta produktderivatan [(AB)’ = AB’ + A’B] för att lösa ut integralkurvans andraderivata, analogt effektkurvans förstaderivata; Dn synkoperar Derivatan (Till|För …):

;

Dn(1 + [x/10]⁴)^–2 · [x/10]³

+

(1 + [x/10]⁴)^–2 · Dn[x/10]³

=

(–2)(1 + [x/10]⁴)^–3[0 + 4[x/10]³[1/10]] · [x/10]³ = (–8/10)(1 + [x/10]⁴)^–3[x/10]³ · [x/10]³ = (–8/10)(1 + [x/10]⁴)^–3[x/10]⁶

+

(1 + [x/10]⁴)^–2 · 3[x/10]² [1/10] = (1 + [x/10]⁴)^–2 · (3/10)[x/10]²

=

–(1 + [x/10]⁴)^–3(8/10)[x/10]⁶

+(1 + [x/10]⁴)^–2(3/10)[x/10]²

;

Med koefficienten (24/10) därmed

y’’ = (24/10)[– (1 + [x/10]⁴)^–3(8/10)[x/10]⁶ + (1 + [x/10]⁴)^–2(3/10)[x/10]²]

;

Graf unit50

(24/10)(–[[(1+[x/10]'4)'–3](8/10)[x/10]'6]+[[(1+[x/10]'4)'–2](3/10)[x/10]'2])

Grafen förstorad 10ggr i y-led:

Nollgenomgången ligger nära x=9

;

Toppvärdet för förstaderivatan (effektgrafen) y’, betyder nollvärde för andraderivatan (y’’) ;

0 = (24/10)[– (1 + [x/10]⁴)^–3(8/10)[x/10]⁶ + (1 + [x/10]⁴)^–2(3/10)[x/10]²]

0 = [– (1 + [x/10]⁴)^–3(8/10)[x/10]⁶ + (1 + [x/10]⁴)^–2(3/10)[x/10]²] ;

(1 + [x/10]⁴)^–3(8/10)[x/10]⁶ = (1 + [x/10]⁴)^–2(3/10)[x/10]² ;

(1 + [x/10]⁴)^–1(8/3)[x/10]⁴ = 1 ;

a = [x/10] ; termförenkling ;

(1 + a⁴)^–1(8/3)a⁴ = 1

= (1/a⁴ + 1)^–1(8/3) ;

8/3 = 1/a⁴ + 1 ;

5/3 = 1/a⁴

= (1/a)⁴

= (10/x)⁴ ;

(5/3)^1/4 = 10/x ;

x = 10/(5/3)^1/4

= 10(3/5)^1/4

= (6000)^1/4

= 8,8011173 ;

x = (ÅR – 1815)(2,35/50);

ÅR = (6000)^1/4(50/2,35)+1815

= 2002,257816

= (dag 94,167294)år2002 ; Jan(31)31;Feb(28)59;Mar(31)90 ;

Resultat

RESULTAT:

Toppeffektvärdet inträffade alltså (årsmedelbaserat på 365,25 dagar per år baserat på offset år 1815 00:00:00,0000)

P(AGW)topp = 4 April 2002 04:00:54,2016

*

LUFTENS TÄTHET OCH MEDELATOMVIKT

Bihang till AGW-beviset Del 3

2010VII27

LUFTENS TÄTHET OCH MEDELATOMVIKT

Från Allmänna Gaslagen [SUMMERING — Allmänna gaslagen i komprimerad syntes] fås tätheten (ρ, grek. rhå, r) för en godtycklig gas vid STP

via

ρ₀ = 1/22,415189

= 0,0446126

med summan av atomvikterna

U = (U₁+U₂+U₃+…+U_n)

enligt

ρ = Uρ₀ .............................. tätheten för en godtycklig gas vid STP

= (U₁+U₂+U₃+…+U_n)ρ₀

Luftens täthet vid STP

EXEMPEL — luftens täthet:

Med tillgång till en sammansättningstabell över luftens beståndsdelar

THE ENGINEERING TOOLBOX — Molecular Mass of Air, 2005

http://www.engineeringtoolbox.com/molecular-mass-air-d_679.html

ges uppgiften

U = 28,97(u=1,66033 t27 KG) .......... luftens medelatomvikt

= 4,80997 t26 KG

;

ρ = Uρ₀

= (28,97)(0,0446126)

= 1,2924272 KG/M³ ....................... luftens täthet vi STP (0°C, 101325 Pa, Havsytan)

Det är f.ö. samma värde (1,2920) som anges i tabellen i

@INTERNET Wikipedia Density of air, Relationships 2010-07-27

Luftens variabla täthet

Luftens variabla täthet vid havsytan (konstant tryck) fås genom att först ansätta luftkonstanten vid STP enligt

k(L) = p/ρT

= (101325 [Pa=N/M²])/[(1,2924272 KG/M³)(273°K=0°C)]

= 287,17582 J/°K/KG ; ................ luftkonstanten vid STP

och sedan utföra beräkningen

ρ = [p/k(L)]T^–1 ;

= [(101325 [Pa=N/M²=J/M³])/(287,17582 J/KG°K)]T^–1

= [352,83262 °K·KG/M³]T^–1

Jämför t.ex. T=15°C=288°K ;

ρ = [352,83262 °K·KG/M³](288°K)

= 1,2251132 KG/M³ ....................... luftens täthet vid havsytan (normaltryck) och 15 °C

Wikipediatabellen anger till jämförelse 1,2250.

Notera att TRYCKET på Jordytan ändras med höjden över havet. För relativt små höjdavsnitt (tiotals till något hundratal meter) och i generaliserande mening (här utan referenser) betraktas trycket väsentligen som konstant.

Medelavståndet mellan luftens molekyler

Medelavståndet mellan luftmolekylerna kan då beräknas (V=1M³)

N = [m=ρV]/Uu

= [1,2251132 KG]/(4,80997 t26 KG)

= 2,54702 T25 ;

Varje luftmolekyl tar då upp volymen

V₁ = 1M³/N

= 3,92614 t26 M³

med kubsidan, lika med medelavståndet mellan luftmolekylerna

d = V ^1/3

= [3,92614 t26 M³]^1/3

= 3,39877 t9 M .............................. medelavståndet mellan luftmolekylerna vid havsytan och 15°C

~ 3 nM

*

u = 1,66033 t27 KG .............. atomära massenheten [ENCARTA 99 Molecular Weight]

AGW3 END.

Jämförelser med etablerade begrepp

JÄMFÖRELSE MED ETABLERADE KLIMATMODELLER

Jämförelse med etablerade klimatmodeller

Jämförelse mellan IPCC* och t(AGW)

———————————————————————————

*Special Report on Emissions Scenarios (SRES), ref. @INTERNET Wikipedia Global warming, Climate models, Global Warming Predictions, 2010-07-19

Om vi jämför resultatet i AGW-beviset med temperaturökningskurvan t(AGW) med de modellbaserade kurvor som framräknats av olika bidragsgivare t(GWP)

GWP Global Warming Projections, ref. Wikipedia Global warming 2010-07-19, med bildkällan (högra nedan)

http://en.wikipedia.org/wiki/File:Global_Warming_Predictions.png

med skalanpassning av t(AGW) så att den får samma passning som skalorna i t(GWP)

Skalanpassad jämförelse

enligt

SKALANPASSNING: 96%x[50p]=48pUNIT; GWP-originalet [280p/6°C]/[170p/°C]=0,2745098 ·1/96% = 0,2859477 = 28,6%y;

GRAFyPREFIXxSIN, mörkvioletta

0.2859[6[1–1/(1+[x/10]'4)]

Nio samhörande globala temperaturkurvor med nominell preferens vid år 2000 — de övre angivna åtta etablerade innefattar randeffekter (under sämsta fallets villkor: inga åtgärder vidtas) som inte ingår i den nedre nionde t(AGW)-kurvan. Denna sistnämnda kopplar enbart till industrins Fossil-Carbon. För bildkällan ovan till de åtta olika bidragen, se bildfilen

http://en.wikipedia.org/wiki/File:Global_Warming_Predictions.png

till huvudartikeln @INTERNET Wikipedia Global Warming, Climate models 2010-07-20

http://en.wikipedia.org/wiki/Global_warming

framgår att t(AGW)-kurvan tecknar den allra lägsta temperaturökningen i jämförelsen med alla etablerade klimatmodeller. Emellertid ingår INTE i t(AGW)-beviset randeffekter typ metanemissioner (som kan ge närmast våldsamma extra bidrag med en redan given temperaturökning som påtriggande katalysator, jämför konv. permafrosten) eller andra bidrag utöver den rent industriella Fossil-Carbon-emissionen.

Kurvbilden nedan kompletterad med havsperioderna (violett) överlagrade på t(AGW) ger en mera praktisk jämförelse.

SKALANPASSNING: 96%x[50p]=48pUNIT; GWP-originalet [280p/6°C]/[170p/°C]=0,2745098 ·1/96% = 0,2859477 = 28,6%y;

GRAFyPREFIXxSIN, mörkvioletta

0.2859[6[1–1/(1+[x/10]'4)]+0.222(0.9[(2sinþx/1.48)+0.5(sin3þ[x–0.1]/1.48)])]

Föregående anpassade t(AGW)-kurva här förtydligad tillsammans med de inlagda havsperioderna i jämförelse med de etablerade klimatmodellernas sämsta fallets scenarion. AGW-bevisets kurva [mörkvioletta] bortser ifrån alla bieffekter. Se utförligt från AGW-beviset Del 1.

Huvudlinjerna visar det väsentliga: Alla (seriöst) bidragande parter uppvisar tydligen inbördes entydigt överensstämmande temperaturökningskurvor men utifrån olika utgångspunkter i analys och beräkning.

t(AGW)-kurvan bevisar explicit NASA(CRU)-kurvans ekvivalenta samhörighet enligt det enhetliga resultatet från de 6 komponenterna med den industriella Fossil-Carbon-emissionen som t(AGW)-kurvans temperaturkatalyserande energigrund — och som därmed kategoriskt klassificerar varje invändning mot AGW som helt säkert obefogad.

ARRHENIUS SAMBAND — innebörd

Arrhenius samband, innebörd

2010VIII2

Arrhenius samband

Logaritmiska koldioxidsambandet (Arrhenius) har ingen praktisk betydelse för AGW-beviset

Man kan inte — inte alls överhuvudtaget — tillämpa specifika materialsammansättningskvantiteter på AGW12. Därför nämligen att AGW12 bara berör energibidraget till värmetröghetens ÄNDRING; AGW12 behandlar den avgränsade M-lokalen — utan hänsyn till dess sammansättning. Det är bara ändringen tidskronologiskt energigrundad i sammansättningen som räknas i AGW12. Arrhenius samband innehåller ingen sådan variationsbas. Därför kan heller inte Arrhenius s.k. växthuslag användas i någon som helst koppling till eller jämförelse med AGW-beviset (i delarna 1-2), eftersom Arrhenius samband just handlar om hela Jordatmosfären och dess sammansättning med Solen som aktivt kraftändrande bas, se även Arrheniussambandets härledning.

För att få något grepp om Arrheniussambandet i AGW-bevisets ljus, måste vi vända oss till AGW3:

t|E-kurvans integral — Carbon-Dioxide — är SNARLIK Arrhenius exponentiellt uttryckta samband (högra nedan, C)

I = I₀ ln(C/C₀) ; C = C₀e^(I/I₀) ; Se ursprunget i Arrheniussambandet;

Som en approximation kan Arrhenius samband (alltså, väl) användas, inom vissa gränser. Men därmed försvinner också kopplingen till t|E-kurvans derivata , samma som Arrhenius effektiva intensitetsvärde — den kan inte nås via derivering av naturliga logaritmen (Dn e^x = e^x). Därför kan heller inte Arrhenius samband tillämpas i någon sträng mening för en mera preciserad beskrivning av komplexet. Däremot ser vi att t|E-kurvans derivata OCKSÅ kan approximeras av Arrhenius ursprungsform (se särskild grafisk jämförelse nedan) — till en förvånansvärt betydande del om vi frånser vissa av historiens intervall och infogar lämpliga koefficienter (Färgrutorna ovan kopplar till motsvarande kurvdelar nedan):

Särskild grafisk jämförelse,

Arrhenius vs AGW

Från AGW3:

—————————————————————

Se originalstorlek.

—————————————————————

∫y = komplicerad

; numerisk lösning, approximation ay:

CO₂ ay = 0,74[(x/5,7)^4,25]

t|E y = 6[1–1/(1+[x/10]⁴)]

AGW P y’ = (24/10)[(1+[x/10]⁴)^–2][x/10]³

——————————————————————————————————————————————————————————

Arrhenius CO₂ y = e^0,55x

P y = 0,55lnx

Som framgår av kurvsammanställningen ovan:

Arrhenius tvågrenade samband — med lämpliga koefficienter — kan utom den centrala temperatur-energikurvans funktion som inte ingår ge hyfsat goda approximationer till hela det komplex som beskrivs mera ingående av den mera omfattande tripelgruppen derivata-integralgruppen ovan med Effekt(P)-TemperaturEnergi(t|E)-Koncentration(CO2). Arrhenius samband innefattar ingen antropogen orsak till koncentrationen (energiintegralen i AGW), utan beskriver (förutsätter) endast själva förekomsten som funktion av Solens inverkan:

Från härledningen (nedan) till Arrheniussamband, ser vi (alltså) direkt orsaken:

Ändringen (värmetröghetens ökning) i Jordatmosfärens koldioxidhalt (dC) med avseende på Solära radiativkraften (dI); Ändringen kommer från Solens Naturliga variationer i GW. Inte industrins gruvdrift (AGW, antropogena GW).

I praktiken gäller värmetröghets ändring INOM DEN OBSERVERADE GLOBALA UPPVÄRMNINGEN UNDER 1900-TALET inte med avseende på någon EXPLICIT inverkan från Solen, utan med avseende på inverkan — katalyserande — av en kraft (industrins Fossil-Carbon) som — tydligen — ligger helt utanför den ordinära ekobalansens domäner. Solen har ingen KATALYSERANDE inverkan på den delen:

Kolemissioner från fossila bränslen ingår inte i det naturligt ekologiska kretsloppet. Fossila kolemissioner (med följd i AGW) kan bara »aktiveras» genom gruvdrift och borrhål i Jordskorpan. Dvs., enbart genom mänsklig aktivitet.

Däremot KAN Arrhenius samband (generellt, således) spela in över (betydligt) större tidrymder där Solens inverkan på längre sikt genom de olika instrålningsintensiteternas variationer över tusentals, tiotusentals och hundratusentals år förorsakar mera övergripande variationer i t.ex. atmosfärens koldioxidhalt. Men det är inte vårt (nuvarande) problem.

I den tillgängliga webblitteraturen ser vi också att olika författare, med olika förutsättningar och olika utgångspunkter, använder olika koefficienter i användningen av Arrhenius samband:

Logaritmiska koldioxidsambandet (Arrhenius) har ingen praktisk betydelse för AGW-beviset Del1-2

— men kurvkomponenterna, lämpligt justerade, uppvisar en viss följsamhet, med goda approximationer via AGW-beviset Del 3

Arrhenius samband,

se även INLEDNING från INNEBÖRD

Arrhenius samband — Arrhenius växthusekvation

I IPCC räknar man — i ljuset av AGW som ovan — med koldioxiden som en PASSIV agent — typ Arrhenius tidiga »koldioxidformel», konv. Arrhenius växthuslag, eng. Arrhenius’ greenhouse law, [Se sep. härl.], vidare nedan,

I = I₀ ln(C/C₀), C koldioxidhalten (i ppm) från basvärdet C₀ (280 ppm [före 1800]) med intensitetskonstanten I₀=3,75 W/M², även benämnd radiativkraft(ning)en (eng. radiative forcing), ref. [PHYSICS SOCIENTY Jan2010],

Andra källverk använder andra konstanter, t.ex. I₀=5,35 W/M²

Exempel från UppsalaInitiativet

ref. (m.fl.)

UPPSALAINITIATIVET — Lin eller Log, 14 DEC 2009

http://uppsalainitiativet.blogspot.com/2009/12/lin-eller-log.html

Figuren ovan (förminskad 50%) från UPPSALAINITIATIVETs klimatblogg som ovan (Dec2009).

Vertikalskalan ( | ) i Uppvärmningseffekt W/M², horisontalskalan ( — ) [variabeln x i Arrheniussambandet] i CO2 ppm(v).

Sam