AGW-BEVISET — UNIVERSUMS HISTORIA | 2010VII13 | 2010VIII18 | enproduktion | Senast uppdaterade version: 2011-07-04 · Universums Historia

innehåll · webbSÖK äMNESORD på denna sida Ctrl+F · sök ämnesord överallt i SAKREGISTER · förteckning över alla webbsidor

Inledning — allmän orientering · Kort snabbgenomgång med Globala Uppvärmningens Historia · De 6 Kurvkomponenterna · NASA-kurvans ythavsperioder ·

Havsytans uppvärmning

Jämförelse mellan IPCC | t(AGW)

Arrhenius Växthusekvation

Sammanställning på Engelska AGW och Arrhenius

Bildkälla ovan: IMAGE COURTESY OF THE IMAGE SCIENCE & ANALYSIS LABORATORY — NASA Johnson Space Center — NASA astronaut photograph ISS022-E-6678

http://earthobservatory.nasa.gov/Features/GlobalWarming/

Energin till den globala uppvärmningen · HUR den antropogena globala uppvärmningen FRAMTRÄDER · Havet spelar huvudrollen ·

AGW-beviset enligt relaterad fysik — Den globala uppvärmningens matematik och fysik

Utvidgad mera fullständig beskrivning från Originalförfattningen 10Okt2009

DEN GLOBALA UPPVÄRMNINGEN — beviset för att orsaken är INDUSTRIN — från ca 1800 och framåt

AGW-beviset	—	Del I	—	Del II	—	Del III
Alla De 6 Komponenterna		kurvorna		sambanden		effekt&energi
1. NASA(CRU)-temperaturkurvan 2. Ythavsperioderna 3. Fossil-Carbon-kurvan 4. t|E—temperatur|Energi-kurvan som 3 5. Carbon-Dioxide-kurvan 6. t|E-kurvans integral som 5 7. AGW-effekten 8. AGW-effektens integral som 4				P effekten t AGW T förbränningen m fossilsläppet M lokalen
Historien från början		Havet spelar huvudrollen		grundsamband		resultat

I originalförfattningen från 10Okt2009 finns ingen kvantitativt specificerad härledning till AGW-effekt och AGW-energi — ytterst trixiga detaljer att komma underfund med, trots deras relativa enkelhet som det har visat sig; Det har hänt flera gånger under författningsarbetet: JUST när man tror sig ha gått igenom allt, visar sig plötsligt en liten detalj, ett förbiseende i matematiken som naturligtvis raserar hela arbetet, och man får börja om från början igen.

I den här utvidgade presentationen ges full beskrivning — med ämnets hela möjliga flora av korsrefererande jämförelser med de mest framträdande etablerade beskrivningarna för att i möjligaste mån ge soliditet åt helheten [Se från Etablerade klimatmodeller och Satellitmätningar, Jämförelse mellan IPCC och t(AGW) och Varför Arrhenius samband inte matchar AGW]. Som det ser ut, är det bara AGW-beviset som kan samla alla seriösa bidrag i samma övergripande beskrivning. Se även Varför alla andra orsaker är uteslutna, och sist i AGW-bevisets slutform.

AGW-beviset Del 1 — Den globala uppvärmningens matematik och fysik

AGW-beviset från början

Ursäkta:

I åsynen [‡] av NASA(CRU)-temperaturkurvan,

NASA(CRU)-temperaturkurvan

den uppmätta globala uppvärmningskurvan från 1850,

http://climate.nasa.gov/keyIndicators/

18Juli2010: Bilden nedan finns inte längre på URL-adressen ovan; Originalet från CRU finns dock fortfarande kvar på

http://www.cru.uea.ac.uk/

http://www.cru.uea.ac.uk/cru/info/warming/

men i något annorlunda skala — ytterligare exempel på hur SVÅRT det är att hålla sig till Etablerade Referenser — de ändras hela tiden.

Från NASA-källan som ovan, September 2009 — Bilden finns inte längre på den adressen 18Juli2010.

Ythavsperioderna

ser en van person direkt att den i princip består av två komponenter:

en periodisk

Graf pixelUnit50 — PREFIXxCOS:

y = 0.222(0.9[(2cos pi x/1.48) + 0.5(cos 3pi[x-0.1]/1.48)])

NASA-kurvans tidsskala (x) kronologiskt reducerad till 65% för tidsmatchning med Fossil-Carbon-kurvan för sammanställd prövning; t(PERIODythav) nedan med de enkla approximerade naturliga komponenterna (orange 21 år, svart 62 år) som en van person direkt kan skriva ut,

i den förtydligade sammansättningen (violett summerar de bägge perioderna på 21 år och 62 år) [vidare i YTHAVSPERIODERNA],

Se även NASA-kurvan innehåller information om ythavsperioderna;

och en jämnt uppåtstigande kurvdel — AGW-kurvan

som, också för en van person, direkt identifieras med en energifunktion [E];

som tillsammans (streckad nedan) approximerar NASA-kurvan med — tydligen — god allmän följsamhet:

Den fortsatta kurvan

Fram till ca 2038 följer en relativt jämn temperaturperiod från 2005. Därefter stegras temperaturen drastiskt återigen liknande perioden 1972-2005. »Den tickande bomben» är just en utdragen högre global medeltemperatur: Permafrostens metanlager. Metan (CH4) är en molekyl med fem atomärt bundna komponenter [5·3=15 frihetsgrader] som därmed vida överglänser alla andra förekommande atmosfäriska molekylära bindningar; Om metanhalten ökar, vilket gynnas av globalt högre temperatur, kommer också värmemotståndet i Jordatmosfären att öka drastiskt, vilket medför ännu mera temperaturökning. Därmed förefaller en lavineffekt omöjlig att avstyra. Vilka konsekvenser en sådan utveckling får ligger helt utom ramen för den här presentationens framställning.

— och som tydligen kan göras mera noggrann med vidare insikter;

Separat webbsökning [Se Ythavsperioderna på Webben] visar att periodkurvan också har motsvarande möjliga experimentellt observerade ythavsperiod (50-80 år) — Men forskningen på området är komplicerad och är delvis rent experimentellt dåligt representerad: man vet inte mycket om detaljerna, det tar lång tid att mäta sig fram till tydliga resultat (jämför klimatdebatterna: i stort sett konstant grälande).

Den uppåtstigande kurvan (E) definierar tydligen den råa temperaturökningen i netto [direkt proportionalitet mellan t och E]. Om den kurvan kan visas stämma med industrikurvan för Fossil-Carbon, samt slutligen dess integral i formen av motsvarande samhörande värden med uppmätta koldioxidutsläpp [eg. koldioxidhalter som följd av kolutsläpp via fossil förbränning] (Carbon-Dioxide-kurvan) är temperaturökningens källa tydligen entydigt identifierad — alla sex komponenter identifierade.

Se vidare från AGW-beviset i Del 2.

HUR DEN ANTROPOGENA GLOBALA UPPVÄRMNINGEN FRAMTRÄDER

AGW, översikt

2010-08-12

AGW — den antropogena globala uppvärmningen

DEN ANTROPOGENA GLOBALA UPPVÄRMNINGEN I ÖVERSIKT — hur den framträder

AGW — antropogen global uppvärmning —————————————— Med utgångspunkt från en formgrafisk kännedom om effekt och energi i synnerhet (Fig:1) och periodiska funktioner (sin|cos) i allmänhet (Fig:4), tillsammans med åsynen av den observationellt grundade globala NASA(CRU)-temperaturkurvan (Fig:2) framgår med tankens omedelbara verkan att den uppmätta kurvan grundas på summan av två kurvformer: en elementär energifunktion, t|E-kurvan (Fig:3) — vi finner samma typ i den allmänna världsstatistikens beskrivning över totala energianvändningen — och en periodisk funktion (Fig:4). Periodformen (ca 60 år) kan bara ha koppling till havet (ythavsperioderna) — vilket också är precis vad som framkommer vid närmare granskning; Se Havet spelar huvudrollen. —————————————————————— Klicka på bilderna för original i artikel.

Fig:1 Effekt (P) och energi (E) med tiden som variabel bildar en integral enhet : Fig:2 Den empiriskt luftmarint uppmätta globala temperaturkurvan : Fig:3 Energikuvan, även temperaturkurva genom E=kT : Fig:4 Två sammansatta — enkla — trigonometriska perioder

Med industrialismens utveckling under 1900-talet som helt baserad på fossila bränslen (kol, olja, naturgas), blir det relativt enkelt (efter förarbetets stora möda) att anställa en mera ingående matematisk prövning av detaljerna. Nämligen på de enda fem (5) parametrar som alls hela komplexet kan handla om [PtTmM]: Tillskottet i temperatur (t) som läggs till globala medelvärdestemperaturen (15°C) från fossilförbränningens temperatur (T) via fossilförbränningens kolsläpp (m) i marklokalen (M) på Jordytan; Ökningen (nuvärdet 2010) i genomströmningsmaterialets termiska resistans hindrar ca 1/250 av det redan etablerade konstanta värmeflödet (P=250W/M²) som Solinstrålningen redan har etablerat på Jordytan (SER) att återutstråla till rymden. Den innestängda delen verkställer en motsvarande uppvärmning av markskiktet, analogt havsytan på kolsläppets kredit. Ingen extra energi behövs — utöver fossilförbränningens bidrag. Helt gratis.

Se utförligt från Värmemotståndets fysik, om ej redan bekant.

Hela slutresultatet för AGW-beviset finns redovisat i Effekt&Energi.

Se även i

UPPTAKTEN TILL AGW-BEVISET.

Se även i

DEN GLOBALA UPPVÄRMNINGENS VETENSKAPSHISTORIA.

UPPTAKTEN TILL AGW-BEVISET

Upptakten till AGW-beviset

Upptakten till AGW-beviset

Alla distinkt urskiljbara processer i fysiken följer exakt samma grundläggande princip:

Effekt (P=y’) och energi (E=y).

Se även DERIVATA (y’) och INTEGRAL (y) i NOLLFORMSALGEBRAN om ej redan bekant.

Processen har en början, ett förlopp, och ett slut.

Det finns inga undantag. Jämför även K-cellens Värmefysik.

Principen är densamma som för en (elementär) s.k. transientfunktion, figuren ovan — liknande en fyrverkeripjäs som bränns av, lyser upp en stund med maximal effekt, och som sedan falnar av i lugnare takt. För funktionernas elementära matematik, se Generella energikurvan.

Kurvbilden ovan från Fossil-Carbon-kurvan [övre svarta] tillsammans med den motsvarande utjämnade ideala energianvändningskurvan [t|E-kurvan] [ljusorange i bakgrunden].

På alldeles samma sätt är det med hela mänsklighetens tekniska utveckling (industrialiseringen);

Fram till elektrofysiken är utvecklingen relativt ljum (den frånses här helt i sammanhanget);

DEN EGENTLIGA TEKNISKA Historien börjar med att man upptäcker sambandet mellan magnetism och elektricitet (1820 Ørstedt) — elektrofysikens framträdande som naturvetenskap — och på vars grund den egentliga mera omfattande tekniska energianvändning kan börja;

Energianvändningen utvecklas som mest med största effekten i uppbyggnaden av den övergripande s.k. infrastrukturen:

Skeppstonnage, verkstadsindustri och kommunikation (1940-1970 världshandelns sjudubbling). När den delen har byggts ut, går energianvändningstakten in i en lugnare fas med en mera långsam utveckling med betydligt lägre dageffekter men fortfarande ökad energianvändning.

Industriländerna planar ut först, och efter dem kommer de mindre utvecklade länderna (med fördröjningar på runt max 20 år här utan vidare referenser).

Oavsett vilken energiform som försörjer den utvecklingen, är den att anse som naturlig i sig (självklart). Summan av alla bidrag ger hela världsutvecklingens industrialisering, och vi känner igen kurvformerna från olika statistiska presentationsgrafer, såväl landsvis som totalt.

Själva grundidentifieringen av den globala uppvärmningens mest enträgna kandidat blir således en enkel uppgift — till en första prövning:

Industrialismens utveckling under 1900-talet.

Med den uppmätta NASA(CRU)-temperaturkurvan som empirisk bas framgår sedan de resterande delarna automatiskt.

Se även kort sammanställning i

HUR DEN ANTROPOGENA GLOBALA UPPVÄRMNINGEN FRAMTRÄDER.

Se även kort i

DEN GLOBALA UPPVÄRMNINGENS VETENSKAPSHISTORIA.

Se utförligt från AGW-beviset Del 1.

HAVET SPELAR HUVUDROLLEN

BILDKÄLLA: Författarens arkiv · Bild12Excur6 · Jul2010 · NikonD90

Att det är havet, inte atmosfären, som innehar huvudrollen i den globala uppvärmningskurvan från NASA(CRU) framgår direkt ur den sistnämnda via de tydligt framträdande havsperioderna.

Sammanställningen nedan visar hur havsperioderna framgår ur det som hittills är känt (D’Aleo 2007 [Se Ythavsperioderna på Webben]). Den längre perioddelen (62[+3] år) framgår speciellt tydligt från AMO (Atlantic Multidecadal Oscillation, sv. AtlantMultidekadiska svängningen), nedan endast representerat av norra hemisfärens bidrag (ekvatorn till 70°N). Sidreferenserna hänvisar till PDF-dokumentet av Joseph D’Aleo [Se Ythavsperioderna på Webben]. D’Aleos figurer här skalanpassade efter gemensam kronologi för jämförelsens översikt. PDO refererar till Pacific Decadal Oscillation, sv. Stillahavsdekadiska svängningen.

Notera att komponenterna till t(PERIODythav) togs ut (i min referens, helt utan vetskap om några »ythavsperioder», enbart på ren matematiskt grafisk formekvivalens) som närmaste matchning till NASA(CRU)-temperaturkurvan på formen [PREFIXxCOS] (cos x1)KORT + (cos x2)LÅNG, se utförligt från AGW-beviset Del 1. Överensstämmelsen KRÄVER sedan (därmed) att det MÅSTE finnas åtminstone EN tydlig motsvarande praktiskt observerbar motsvarande havsperiod (på drygt 60 år). Och, som vi själva kan se av ovanstående sammanställning, är detta också alldeles uppenbart fallet — och så långt jämförelserna kan antas med nu (ännu 2010) kända observationella stöd.

För källreferenserna till D’Aleos framställningar, se Ythavsperioderna på Webben.

AGW:

Med, således, havet som huvudaktör har vi bara att också konstatera HUR den huvudrollens FYSIKALISKA DYNAMIK, tvunget, måste fungera — det finns, mig veterligt, ingenting annat att välja på, och som även styrks via AGW-beviset Del 2 där ekvivalenterna till NASA(CRU)-kurvan med dess 5 komponenter identifieras:

Den globala temperaturökningens fysikaliska dynamik

Fossilförbränningen (T) medför ökad mängd atmosfärisk koldioxid som via sin större gastyngd transporteras utmed marken [‡] till kontinentalgränserna på liknande sätt som en uppvällande golvbrunn tvingar vattnet att breda ut sig på markytan för att till slut tömmas i havet [Mera utförligt i Koldioxidens markbundenhet]; Havet absorberar koldioxiden som bildas från fossilförbränningen.

Den värmegrad som associeras med koldioxidsläppet — samma som den grad av ökad värmeresistivitet som fossilförbränning anställer — ombesörjs automatiskt av den redan befintliga värmegenomströmningeseffekten (P=250 W/M²) från Solen; fossilutsläppets resistiva uppvärmning stjäl (nu 2010) ca 1/250. Se utförligt från Värmemotståndets fysik.

t|E-kurvan generellt

(m)t|E-kurvan generellt — havsversionen av Fossil-Carbon-kurvan

Från AGW-beviset Del 1

y = 6[1–1/(1+[x/10]^4)] , se t-kurvans elementära energifunktion

Se även utförligt generellt om energikurvorna i statistiken i t-ENERGI-kurvan.

y’ = Dn 6[1–(1+[x/10]⁴)^–1] = (24/10)(1 + [x/10]⁴)^–2[x/10]³

y’ = (24/10)[(1+[x/10]'4)'–2][x/10]'3

Allmänna gaslagen E=kt ger direkt proportionalitet mellan temperatur (t) och energi (E) — med E-kurvans motsvarande analoga temperaturfunktion [t(AGW)];

t|E-kurvan tillsammans med ythavsperioden uppvisar tydligen det enda direkt grafiska formbeviset som finns för att NASA-kurvan verkligen kan ses innehålla en jämnt uppåtstigande temperaturkurva.

m-kurvan som t|E-kurvan — Fossil-Carbon-utsläppet

Med GRUNDSAMBANDET t/T=a(m/M), se AGW-beviset Del 2, framgår att t och m är direkt proportionella enligt m/t=(M/T)/a; Uppvärmningen (t) i den OBS avgränsade atmosfärmassan (M, se Beräkningen av M) är direkt proportionell mot kolutsläppet (m) i atmosfärmassan (M) via förbränningen (T).

Havsversionen av Fossil-Carbon

Det enda som krävs för att få fram den mera noggranna HAVSUPPLAGAN, kurvan ovan, ur den industriellt mera variationsrika Fossil-Carbon-kurvan är att beräkna skalförhållandet m/t med t i NASA-kurvan och m i Fossil-Carbon-kurvan — och vilket skalförhållande i sig bestäms av E-typkurvan ovan tillsammans med YTHAVSPERIODERNA.

Med kurvoriginalens skalanpassningar som använts i denna framställning blir förhållandet

7 T12 KG

—————————— = 10,17094 T12 KG/°C = m/t

[0,6 + 0,1(1–2/17)]°C

Se även i Beräkningen av M.

Med andra ord: Ordningen är alltså — i sträng mening — den följande:

Ovanstående m/t-kvot bestäms i princip DIREKT i och med att NASA-kurvan identifieras på de bägge komponenterna E-typkurvan ovan plus perioderna som beskrivs utförligt i AGW-beviset Del 1.

Därmed är i princip hela härledningen genomförd.

Den återstående delen består endast i att skalanpassa originalet till Fossil-Carbon-kurvan i vertikalled så att totalkurvan uppvisar maximal följsamhet med den så redan formidentifierade E-typkurvan ovan. Med den anpassningen (33%y) framgår m/t-kvoten ovan genom att (i något bild/ritprogram) läsa av skalstrecken och utföra divisionen.

Men därmed är också Fossil-Carbon-kurvans INTEGRAL — koldioxidens KONCENTRATION eller andel motsvarande någon Carbon-Dioxide-dito — av princip redan bestämd. OM man också lyckas få ut den integralkurvan i form och värde återstår bara att skalanpassa någon experimentellt uppmätt original-Carbon-Dioxide-kurva och se till så att den passar — om alls möjligt, vilket visats vara vårt fall — kronologin horisontellt och (därmed) integralformen vertikalt, se De 6 kurvorna.

Allt ska passa som ett pussel.

Kort sagt: Möjligheten att AV PRINCIP hamna FEL i härledningen av AGW-beviset är UTESLUTEN genom att beviset bygger på en matematisk formekvivalent som i sig består av FEM FRISTÅENDE OBEROENDE KOMPONENTER som alla måste passa ihop i samma matematisk-fysikaliska byggnad: den empiriskt givna NASA-temperaturkurvan.

Tabelljämförelsen mellan den slutligt uppnådda integralkurvan och Carbon-Dioxide-mätningarna utgör därmed själva bevisets slutform; Med en överensstämmelse på lägst 98% är det tydligt att den överensstämmelsen är så exakt man kan önska.

Processens utveckling

Genom att t|E-kurvan har samma uppstigande fot och bas som den statistiska industriella Fossil-Carbon-kurvan är enbart av det skälet AGW-beviset i princip redan stadfäst.

Därmed framstår AGW-beviset och dess detaljer till skarp åtskillnad från en förhållandevis stor mängd personer som (möjligen bara för att jävlas på icke naturvetenskapliga grunder) vill gendriva AGW med meningen att NASA-kurvan i själva verket skulle avspegla naturliga variationer [‡], alltså processer som inte har med människans roll att göra.

Övriga kandidater utesluts

Därmed — processens utveckling — bortfaller också automatiskt samtliga övriga klimatförändrande aspiranter som har föreslagits, typ variationer i Solens energiproduktion och-eller inverkan från den kosmiska partikelstrålningen.

Dessa bägge främsta kandidater kan i sig visas [‡1] sammanhänga med dels alldeles för små bidrag för att alls ha någon signifikant betydelse i sammanhanget, och som dels helt bortfaller på grund av att de saknar motsvarighet till den avgörande t|E-kurvans komponent som tillsammans med ythavsperioderna beskriver och förklarar NASA(CRU)-kurvans principiella variation [Se särskilt i De 6 kurvornas enhetliga sammansättning]; Enbart av det skälet saknar kandidaterna Solvariationer-kosmisk strålning helt koppling till den observerade globala uppvärmningens komplex.

ArtikelReferenser

———————————————————————————————————————————————

[‡]1:

Solen: Variationen i energin från Solljuset är dels alldeles för liten (0,1%, citatet nedan) för att själv kunna åstadkomma någon systematisk ändring över ett århundrade, och dels alldeles för periodiskt bunden till 11-årscykeln för att kunna åstadkomma något annat än motsvarande periodiska (väl märkbara men mindre) variationer i temperatur på Jordytan.

”Total solar output is now measured to vary (over the last three 11-year sunspot cycles) by approximately 0.1% [2][3][4]”,

@INTERNET Wikipedia Solar variation 2010-07-16.

http://en.wikipedia.org/wiki/Solar_variation

Min översättning:

Totala solära utflödet är nu uppmätt att variera (över de senaste tre 11-åriga solfläckscyklerna) med approximativt 0,1%.

Dock kan variationer generellt över längre perioder i Solens energiflöde tillsammans med naturliga variationer i avståndet Jorden-Solen åstadkomma motsvarande temperaturvariationer (möjligen också mycket större än de som förknippas med NASA-kurvan) — men som då också tvunget omspänner motsvarande längre tidsperioder (typ från tusentals år till tiotusentals och hundratusentals år). Dessa variationer har alltså, helt säkert, ingen koppling till någon motsvarande kandidatur för Fossil-Carbon-kurvan — den enda vars matematiska fysik kan harmoniera med de övriga fem nödvändiga kurvkomponenterna för att få fram NASA-kurvans variationsbyggnad.

Kosmiska strålningen: Även energin förknippad med den kosmiska strålningen [‡] är (på tok) alldeles för liten för att ensam kunna åstadkomma några större variationer i Jordytskiktets temperatur. Inte heller här finns några källor som kan ställa upp motsvarande kandidatur för Fossil-Carbon-kurvan. Jämför även

”The influence of cosmic rays on cloud cover is about a factor of 100 lower than needed to explain the observed changes in clouds or to be a significant contributor to present-day climate change.[69]”,

@INTERNET Wikipedia Global warming 2010-07-16.

http://en.wikipedia.org/wiki/Global_warming

Min översättning:

Inverkan av kosmisk strålning på molntäcket är omkring en faktor 100 lägre än den som krävs för att förklara de observerade molnändringarna eller för att vara en signifikant bidragare till dagens klimatändring.

De 6 Kurvkomponenterna — INLEDANDE ALLMÄNT ORIENTERANDE översiktlig BESKRIVNING

Inledande allmän orientering,

se även Snabbgenomgång

AGW-beviset

— beviset för att NASA-temperaturkurvans förklaring kan anställas på industrins Fossil-Carbon under 1900-talet: den globala uppvärmningen förorsakad av människan

AGW-beviset Del 1 — den enkla grunden

AGW-beviset Del 2 — den enkla grundens matematik

AGW-beviset Del 3 — effekt och energi i AGW (havets värmelagring)

Globala uppvärmningen

De med den uppmätta temperaturkurvan

SAMHÖRANDE fem temperatur-energi-kurvkomponenterna:

0. NASA-kurvan, 1. ythavsperioderna, 2. t|E-kurvan, 3. Fossil-Carbon-kurvan, 4. Carbon-Dioxide-kurvan, 5. t|E-integralen (C).

:

Ovanstående 5 komponenter beskrivs mera ingående genom följande sektions artikelblock.

DE 6 KURVKOMPONENTERNA

De 6 komponenterna — Klicka på bilderna för original i artikel

AGW-beviset	0	1	2	3	4,5
De 6 kurvorna	NASA-temperaturkurvan	Ythavsperioderna	t|E-kurvan	Fossil-Carbon-kurvan	Carbon-Dioxide-kurvan ——— t|E-integralen

Alla sex komponenter måste kunna visas stämma överens i en och samma matematiska energibeskrivning för att den uppmätta temperaturkurvans ekvivalenta kredibilitet ska vara trovärdig.

Det enda, enkla, sammanknytande grundsambandet som möter det villkoret är tydligen t/T=m/M.

Sambandet utpekar entydigt den industriella Fossil-Carbon-kurvan som liktydig med den komponent som havet ser som orsak till sin magasinerade förhöjda temperatur och som tydligen styr och reglerar hela den biologiska klimatsfären — drygt 50 meter över allt fast och flytande på Jordytan. Inte mer. Utförligt i Beräkningen av M.

Samhörigheten för de sex komponenterna stadfäster därmed och tydligen bortom varje tvivel AGW-beviset med Fossil-Carbon-kurvan som orsaken till den globala temperaturökningen på totalt ca 0,7 °C — som framgår med den naturligt överlagrade ythavsperioden frånräknad.

Många personer tycks helt ha missat just NASA-kurvans inslag med havsperiodens naturliga variation (på grovt 65 år, eg. [eller möjligen] två något olika perioder med olika amplitud), och därmed på olika sätt misstolkat olika kurvplatåer och nivåer i NASA-kurvan — vilket föranlett högst godtyckliga inslag av varierande klimattolkningar.

Inget av dessa spekulativa påståenden har — i ljuset av ovannämnda resultat — någon som helst naturvetenskaplig grund. Se även nedan i Kort Snabbgenomgång, där bl.a. resultat från IPCC belyses.

Med en verkligt energigrundad orsak som grund för den globala uppvärmningen, måste förklaringen tvunget innefatta alla de ovan angivna sex kurvkomponenterna som en enhetlig matematisk-fysikalisk beskrivning av en energiutvecklande process.

Med den stränga samhörigheten är det tydligt att alla andra möjligheter är uteslutna.

Se vidare utförligt från AGW-beviset Del 1, samt vidare i AGW-beviset Del 2.

Snabbgenomgång — Historien från början

DEN GLOBALA UPPVÄRMNINGENS VETENSKAPSHISTORIA

Kort snabbgenomgång — globala uppvärmningens korta historia

Globala uppvärmningen

Globala uppvärmningens uppmätta temperaturkurva

Globala uppvärmningens orsak

Globala uppvärmningen

De första indikationerna på global uppvärmning uppmärksammandes i slutet på 1700-talet genom paleontologiska analyser (som innefattar hela Jordhistorien).

Ref. @INTERNET Wikipedia History of climate change science 2010-07-16.

http://en.wikipedia.org/wiki/History_of_climate_change_science

Wikipediakällan ovan ger en allmän beskrivning;

1896 Svante Arrhenius genomför de första reguljära beräkningarna på effekten av ökad koldioxidhalt (från tidigare arbeten av Arvid Högbom [CO2] och Samuel Langley [värmestrålning])

-1950 Kontroverser, dispyter, osäkerheter

-1965 Städer uppvisar (problem med) smog

-1975 Allt flera forskare ansluter till uppfattningen om en förestående eller pågående global uppvärmning (som följd av växande koldioxidhalter från fossila kolutsläpp)

-1990 Forskarvärlden generellt går alltmer i riktning mot vetenskaplig samstämmighet i uppfattningen om en pågående global uppvärmning; IPCC etableras 1988 (Intergovernmental Panel on Climate Change, sv. (förenklat) »internationella klimat[regerings]panelen»)

-2010 Flera internationella konferenser med vetenskapliga sammanställningar understryker den globala uppvärmningen, olika överenskommelser undertecknas för att försöka begränsa koldioxidutsläppen (eg. koldioxid associerad med fossilt kolutsläpp)

Globala uppvärmningens uppmätta temperaturkurva

NASA-temperaturkurvan sammanfattar de uppmätta årsmedeltemperaturerna baserade på luftmarina mätningar vid Jordytan (land-hav) (med början från 1850).

Globala uppvärmningens orsak

IPCC: Alltmera avancerade klimatmodeller (2010) tillsammans med utvecklad forskning uppvisar en tvärvetenskaplig samstämmighet i omdömet att det mesta av den påvisade globala temperaturökningen tycks bero på mänskliga aktiviteter (fossilförbränning av kol-olja-naturgas), ref. @INTERNET Wikipedia, Scientific opinion on climate change 2010-07-16,

http://en.wikipedia.org/wiki/Scientific_opinion_on_climate_change

Relaterad fysik AGW123 [analog med ovanstående, men mera preciserat]:

— LOKALEN FÖR Solstrålningens globala medeleffekt på Jordytan (250 W/M²) materialändras med fossilförbränningen vilket medför en termisk resistansökning som leder till att den normala Solåterstrålningens återinträde till rymden utanför Jorden hindras av den inträngande värmeagenten (CO2, koldioxid). Den så hindrade återutstrålningen medför motsvarande uppvärmning i det luftmarina markskiktet där uppvärmningseffekten i stort sett dumpas direkt i havet genom CO2-absorption och därmed bidragets överföring till vattnets klimatkretslopp. Utförligt från AGW2. Se även från De 6 Komponenterna.

Carbon-Dioxide-kurvan

Svårigheten i den rent matematiska delen i AGW-beviset —

Den havsupptagande temperatur- energikurvans integral

http://en.wikipedia.org/wiki/Greenhouse_gas

http://en.wikipedia.org/wiki/File:Carbon_History_and_Flux_Rev.png

Bilden skalanpassad 125%y 156%x, integralkurvan till havsversionen av Fossil-Carbon-kurvan ljusviolett

Även om AGW-bevisets grafiska detaljer verkar förhållandevis enkla att komma på spåren, finns det en avgörande detalj som nära nog och här veterligt gör att de flesta droppar av när det kommer till kritan:

För att kunna få fram de slutliga, avgörande teoretiskt härledda värdena till jämförelse med de uppmätta, måste INTEGRALKURVAN till havsversionen av Fossil-Carbon-kurvan — som den uttagna t|E-kurvan —

y = 6[1–1/(1+[x/10]^4)] , se t-kurvans elementära energifunktion

kunna lösas ut. Vilket vill säga: Man måste kunna lösa ut den motsvarande (ovan) Carbon-Dioxide-kurvans teoretiska del för att kunna jämföra den med den praktiskt uppmätta motsvarigheten.

DEN SPECIELLA Svårigheten är den, att ÄVEN med tillgång till dagens avancerade arkiv och maskinella datorbaserade integrallösarmetoder, finns — tydligen — ingen direkt algebraisk lösning att jämföra med [Se sammanställningen i Integralkurvan för E; flera svar ges, men inget är rätt].

För att finna den korrekt KVANTITATIVA lösningen måste man då — då tydligen inget annat fungerar — använda numerisk integrallösning [Simpsons Formel] — man räknar ut diskreta punktvärden, antingen via den välkända Simpsons Formel, eller mera avancerat genom en mera elementär enklare Hyposerie (som inte kräver någon derivata; kurvan-integranden intervalldelas [kräver en snabb dator, intervallen måste vara minst runt hundratusen eller mer], varje intervalls linjära kurvlutning beräknas via Pythagoras sats, alla intervallytorna summeras), samt att man i slutänden — om så är möjligt, vilket i vårt fall visat sig vara fallet — söker någon enklare kurvfunktions delavsnitt som kan användas och som uppvisar tillräckligt god approximativ överensstämmelse [måste ligga inom den grafiskt presenterade mätkurvans tjocklek].

I vårt fall visar sig approximationskurvan relativt enkel: som en ordinär exponentialkurva (typ x^4) men uträtad i slutet i formen av en (med begränsad utsträckning) praktiskt taget helt rät linje med viss lutning: skoklack med lutad rätlinje.

Med hjälp av diskreta punktvärden från den numeriska integrallösningen, har så approximationskurvan

y = 0.74[(x/5.7)^4.25] ............. approximationen gäller fram till max år 2030

använts i jämförelsen med de uppmätta tabelldata för Carbon-Dioxide (från 1958 och framåt).

Se Integralkurvan för E.

Överensstämmelsen är som lägst 98%. Se särskild tabellredovisning.

Med den följsamheten är det tydligt att alla de sex kurvkomponenterna harmonierar.

Därmed är AGW-beviset tydligen stadfäst.

Det mest anmärkningsvärda — 50 meter

Det mest anmärkningsvärda — och som tydligen utagerar de etablerade klimatmodellernas blotta utgångspunkt i meningen av att de skulle vara lösningens HUVUDSAKLIGA ingrediens — är tydligen följande resultat:

I det enkla grundsambandet t/T=a(m/M) kan den berörda atmosfärmassan (M) som ansvarar för NASA-kurvans uppmätta värden via kolutsläppet (m) från fossilförbränningen (T) beräknas via ett höjdskikt h. Värdet man, något förvånande, finner är drygt

h ~ 50 meter ................................ se Beräkningen av h i M

Det är långt ifrån den förmodade totala atmosfäriska skiktmodell (minst flera kilometer) man vanligtvis brukar hitta i omnämnande av de etablerade korridorernas klimatmodelldiskussioner (här utan vidare referenser).

ÄMNETS MATEMATIK pekar alltså precis på ämnesreklamen: en marknära, havsytupptagande historia.

Utflykter med klimatmodeller som använder typ Stefan-Boltzmanns strålningslag (strålningspåverkan i atmosfäriska skikt, generellt olika former av radiativ överföring) har med detta resultat tydligen inte ett spår med ämnets huvudsakliga fysikaliska matematik att göra — men är i stort sett den enda matematiska utgångspunkt man ser i de etablerade korridorernas litterära flora.

Artikeln om Climate Models på Wikipedia (Zero-dimensional models) ger ett exempel på den KONVENTIONELLT allra enklaste klimatmodellens matematik via Stefan-Boltzmanns strålningslag

[P = aAkT⁴].

Alltså, i och för sig inte helt fel, men tydligen ändå långt från målet:

AGW kan inte förenas med normalt naturliga variationer [‡].

Ett exempel som visar hur tokigt det kan bli om man ändå försöker FÖRENA typ Stefan-Boltzmanns strålningslag med funktioner som kopplar till CO2-variationer visas i Stefan-Boltzmann-gasiska felapproximationen: Jättefina resultat NU — i generell mening, rena skräpet.

Jag skulle också ingå i det amatörsällskapet om det inte vore för den avvikande uppfattningen.

Utförligt från AGW-beviset Del 1.

Med t|E-kurvans integral som analog med Carbon-Dioxide-kurvan och därmed värdena i Tabelljämförelsen, är AGW-beviset Del 2 fullständigat.

Se vidare i AGW-beviset Del 3. Där slutförs AGW-beviset genom härledningen till komplexets allmänna effekt och energi. Sammanställning i Effekt&Energi.

NASA-kurvan, ythavsperioderna

NASA-temperaturkurvan innehåller preciserad information om ythavsperiodernas form

Webbutbudet av olika »NASA-temperaturkurvor»; Om det gäller blotta möjligheten att få fram en mera precis bild av havsperioderna (Jul2010) räcker det med att bara rekognoscera utbudet på BILDER till »global average temperature» — i stort sett en hel butik av GENERELLT SAMSTÄMMIGA kurvformer finns — men i detaljerna uppenbart OLIKA. Det understryker bara den allmänna svårigheten att få ut »exakta data» på YTHAVSPERIODERNA med tillgång till »etablerade mätdata»: Temperaturkurvorna måste ha MINST 5 ÅRS MEDELVÄRDEN för att kunna matcha havsdynamiken med lägst 5 års ytperioder.

Genom att Fossil-Carbon-kurvan utgör den enda energibas som finns i det antropogena energibidraget till Jordytans klimatologi (AGW), och att havet som den huvudsakliga agenten för den värmeenergins upptagning uppvisar en stor tröghet mot alla mindre och kortare variationer, blir t-kurvan den idealt praktiska Fossil-Carbon som havsmagasinet ser av den antropogena verksamheten.

Inledande Jämförelse

Alla massor i människans vardag är i princip försumbara i jämförelse med havet som massform.

Även stora (enorma) industrianläggningar ses av havet som pyttesmå lokaler med i princip helt försumbar massa.

Vi kan beräkna totala havsmassan via Jordytan vid ekvatorn med ett djupskikt på runt 4KM; Volymen blir

V=(4πr² )(4KM)=2,04474 T18 M³ ~ 2 T18 M³; Varje M³ vatten väger ca 1 ton (1000 KG) som ger totalmassan 2 T21 KG; ca 70% av Jordytan är hav, så slutsumman hamnar på 1,2 T21 KG.

Den samlade världsindustrins kolutsläpp, Fossil-Carbon-kurvan nedan, och den så bildade koldioxidens extra termiska motstånd utgör enligt AGW orsaken till att den genomsnittliga globala och konstanta Soleffekten på 250 W/M² vid Jordytan numera (2010) reserverar ca 1 W/M² (0,875 W/M²) vid marknivån för global uppvärmning.

Det gör ett temperaturtillskott på ca 0,7 °C på runt 100 år med ett motsvarande pyttelitet bidrag

(0,7°C)/(365,25d·100) = 1,91649 t5 °C/d ~ 0,000019 °C per dygn som havet genom sin koldioxidupptagande värmetröghet och genom Solens blotta kraft ser från alla världens bidragande industrianläggningar tillsammans;

Dag in och dag ut, vecka in och vecka ut, månad in och månad ut, år in och år ut;

Varje år ges ett fortfarande pyttelitet medelbidrag på bara 0,007 °C som havsmassan tar upp via det påtriggade värmetillskottet från industrins atmosfäriska kolutsläpp, Fossil-Carbon-kurvan nedan.

På hundra år i medelvärden vid havsytan och den närmaste luften blir det fortfarande det löjligt lilla 0,7 °C. Det är fortfarande bara litet större än ’nästan pyttelitet’, men hela NASA-temperaturkurvans nivåändring (från 1860) om man frånräknar de naturliga ythavsperiodernas variation.

Genom människans metriska litenhet får emellertid det pyttelilla bidraget vådliga konsekvenser.

Ett direkt konkret exempel är att vattnets täthet avtar med högre temperatur: vattenvolymen ökar med högre temperatur: havsnivån stiger. Sett för Jorden som helhet, är ökningen inte mer än mikroskopisk. Men sett till den lilla ytvarelsen människan, speciellt samhällen i låglänta oceanområden, hamnar kulturen i en katastrofzon.

Alla mindre variationer jämnas ut av havets magasinerande värmekapacitet.

Genom att havets stora värmetröghet jämnar ut alla mindre variationer, samt så ännu mer taget med ett globalt medelvärde där alla lokala havsvariationer inte längre syns, framgår den rena temperaturökningskurvan ur det mera variationsrika industrioriginalet i Fossil-Carbon-energibasen enligt t|E(AGW) nedan.

Helheten i beskrivningen pekar i princip på en liknelse i metrisk analogi med människans hud (Jordytan) och mikrober på eller i huden (fossileldade industrier) som förorsakar irritationer (lokala besvär [infektioner]) genom onaturliga omsättningar som påtvingar individen sjukdom — och som ev. kan leda till döden (t.ex. blodförgiftning) om personen inte får kunnig vård per omgående.

Industrikurvan

Energibidragskurvan i den industriella statistiken — Fossil-Carbon (svarta, totalt) :

Originalet på WIKIMEDIA COMMONS:

http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Global_Carbon_Emission_by_Type_to_Y2004.png

Även (m.fl.) RENEWABLE ENERGY — Critical Evaluation of the U.S. Renewable Energy Policy, 2009:

http://www.renewableenergy.typepad.com/

NOTERING. I AGW.htm-dokumentet från Okt2009 är originalet ovan angivet på URL-adressen

http://en.wikipedia.org/wiki/Greenhouse_gas

Men den typgrafen finns inte där (längre) — eller att den har flyttats (eller att något överföringsfel inträffade i redigeringen).

AGW-temperaturkurvan

Hur havet ser den industrikurvan — t|E(AGW):

y = 6[1–1/(1+[x/10]^4)] , se t-kurvans elementära energifunktion

Kurvan ovan är genom proportionaliteten mellan temperatur och energi [Se t|E-kurvan generellt] samma som själva den råa rena temperaturkurva som finns i NASA-kurvan om man tar bort havsperioderna. Vi kan därför också (här) kalla kurvan ovan för AGW-temperaturkurvan.

Bägge tillsammans:

Att t|E(AGW)-kurvan tillsammans med Fossil-Carbon-originalet hamnar rätt i vertikalskala kontrolleras genom att sammanställa ythavsperioderna

t(PERIODythav)

y = 0.222(0.9[(2cos pi x/1.48) + 0.5(cos 3pi[x-0.1]/1.48)])

ythavsperioden i PREFIXxCOS

— Hur får man fram periodformen?

— På samma fason som en notkunnig person kan höra musikstycket enbart genom att SE på partituret, medan en okunnig inte ’hör’ ett skvatt. Det är en ren övningsfråga.

— Enbart genom att SE på NASA-temperaturkurvan SER en ’notkunnig person’ direkt att NASA-temperaturkurvan består av en perioddel (ovan) och en elementär energikurva [t|E(AGW)].

— Med kännedom om periodernas elementära aritmetik, och tillgång till ett grafritande program, kan sedan den personen skriva in den elementära periodens matematiska funktion

[typiskt, från scratch i PREFIXxCOS: (cos x1)KORT + (cos x2)LÅNG]

och få fram den direkt på papperet, här enligt den anpassade formen som ovan, pixelUnit50)

med t|E(AGW)-kurvan (orange)

y = 6[1–1/(1+[x/10]^4)] , se t-kurvans elementära energifunktion

+ 0.222(0.9[(2cos pi x/1.48) + 0.5(cos 3pi[x–0.1]/1.48)])

ythavsperioden i PREFIXxCOS

och se till att resultatet (streckat nedan) överensstämmer så nära som möjligt med NASA-temperaturkurvan (heldragen nedan).

— Vilket betyder att med den passningen finns inte mycket att missa på:

Periodskillnaden

Med den tydligt plåsteraktiga passningen är det tydligt att SKILLNADEN kan avslöja information om själva den mera preciserade ythavsformen.

Vi kan gå tillväga rent pixelmässigt, räkna ut skillnaden pixel för pixel (med linjetjocklekens toleranser) för att få fram EXAKT havsperioddata. Låt oss emellertid ta ett mera matematiskt prövande grepp bara för att illustrera helhetsgreppet per matematik. Alternativet nedan uppvisar en något bättre passning,

y = 0.222(0.8[(2sinþx/1.48)+0.8(sin3þ[x–0.1]/1.48)–0.02–(sin0.5þ[x+0.95]/1.48)'12])

Den grå kurvdelen i bakgrunden föregående till jämförelse, ovanstående lagd streckad på NASA-kurvan nedan med t(AGW) orange

Sambanden i PREFIXxSIN

NASA(CRU)-kurvans motsvarande ekvivalent,

se ovan från Inledande jämförelse

y = 6[1–1/(1+[x/10]^4)] , se t-kurvans elementära energifunktion

+ 0.222(0.8[(2sinþx/1.48)+0.8(sin3þ[x–0.1]/1.48)–0.02–(sin0.5þ[x+0.95]/1.48)'12])

ythavsperioden i PREFIXxSIN

Se även ytterligare alternativt matematiskt modulationsexempel i Ythavsperiodens grafiska analys.

Slutsats:

Med tämligen säkra belägg — havets stora värmetröghet, och därmed t-kurvans stabila havskopia av industrins Fossil-Carbon-kurva — bör alltså NASA-kurvan minus t-kurvan uppvisa en tämligen noggrann medelform för just havsperioderna.

Man behöver, tydligen, ingen mer information för att helt säkert kunna se ämnets natur.

Epilog

t|E-kurvan tillsammans med ythavsperioderna visar SPECIELLT tydligt och helt säkert att varje KATEGORISK art, typ och form av AGW-opposition är — och alltid har varit, och så kommer att förbli — helt ogrundad.

Varje principiell invändning mot uppfattningen att den globala temperaturökningen som visas av NASA-kurvan beror på 1900-talets industriella fossilförbränning är, uppenbarligen, en naturvetenskapligt helt ogrundad invändning.

Se mera utförligt från De 6 Komponenterna.

NASA(CRU)-kurvans intervallvärden

18Juli2010

Variationerna i NASA(CRU)-temperaturkurvan som funktion av olika intervallmedelvärden — större än den redan exempelvisade precisionen i ythavsperioderna

Om vi (nu 18Juli2010) jämför graferna på URL-adressen

NasaVersionerna

(NASA, om den finns kvar …)

http://climate.nasa.gov/keyIndicators/

— Nej. Ytterligare ett nytt byte har nyligen gjorts, bild 3 nedan (upptäckt här först 26Aug2010). Den amerikanska tekniken att ange datumformat är, dessutom, här närmare inte känd: källan ger ingen specifikation, anger ”Data updated 07.21.10”, vilken kryptik möjligen får förstås kronologiskt som (År-Må-Da) 2010-07-21 — men kan möjligen också betyda 2007-10-21 om inget annat anges.

För bild 3, Se Förtydligande längre ner.

enligt versionerna

———————————————————————

NASA September 2009	NASA Juli 2010	NASA Augusti 2010

———————————————————————

1. NASA vers 1 från September 2009 och som nu ersatts (man har alltså helt enkelt fimpat den gamla: finns inte längre) av

2. NASA vers 2 (Juli2010)

här med passande skalanpassningar [(1)75%hrz; (2)75%vrt] och 50% transparens enligt

ser vi strax

att man har ändrat nivån (i bilden ovan höjt den med 20 pixels vertikalt) för själva den ursprungliga nivåkurvan, samt infört en annan (tätare) intervallmedelform (angiven som PER 5 år).

CRU-datakällan (NASAvers1)

http://www.cru.uea.ac.uk/cru/info/warming/

”The time series shows the combined global land and marine surface temperature record from 1850 to 2009.”,

Min översättning:

Tidsserien visar den kombinerade globala land och marina yttemperaturens dokumentering från 1850 till 2009.

redovisar å sin sida inte dataintervallet explicit (eller hur kurvjämnheten uppnåtts, vilket i sig är en bedrift som inte borde förekomma i naturvetenskapligt orienterade ämnen). Vi ser dock tydligt att följsamheten avspeglas inbördes harmoniskt i de bägge versionerna, vilket är det väsentliga.

Att kurvformen ligger på olika nivåer har i denna presentations ljus ingen som helst betydelse eftersom utgångspunkten i vilket fall är kurvans övergripande variation, se från AGW-beviset Del 1.

Vi kan dock (just) se HUR den motsvarande ythavsperiodiciteten tvunget måste följa i ett praktiskt motsvarande fall via PER-intervallet (5 år i NASAvers2 ovan) — och därmed direkt (här utan vidare undersökning) med en typform som helt överrider den föregående exemplifierade jämförelsen med två något olika ythavsperioder. Se Periodskillnaden.

Denna observation understryker (tydligen) främst två väsentligt avgörande punkter:

1. De inbördes olika intervallversionerna uppvisar tydliga om än marginella skillnader;

2. Intervallversionerna inbördes är (således) MÖJLIGEN större än toleranserna tillåter för en noggrann bestämning av ythavsperiodernas medelform; intervallversionerna behöver (möjligen) PRECISERAS (skärpas, betydligt) för att rendera KREDIBILITET i begreppet precision sett från klimathuvudaktören havets mycket värmetröga synvinkel (minst 10 års globalt medelintervall);

3. Havsperioderna är möjligen MYCKET mer sammansatta än vad den enkla versionen i NASAvers1 visar, så att ythavsexemplen i denna presentation måste förstås av typen MYCKET förenklade.

Speciellt för det 5-åriga minimiintervallet för havets del, se citatet från FOCUS MATERIEN.

Förtydligande

Tillägg 27Aug2010

Förtydligande — Klimatwebbsidan som ständigt byter preferenser

http://climate.nasa.gov/keyIndicators/

Beteckningarna från Nasaversionerna ovan.

Vi ser att den senaste nykomlingen (3:an) från NASA i stort uppvisar en utdragen blåsbälg av dragspelet i den föregående modellens (2:an) mera komprimerade design. Man har i sin senaste modell dessutom lagt till en animerad sondblinkande punkt längst ut i kronologin på senaste mätvärdet.

3-grafen har här relativt 1-grafen komprimerats till 75% i horisontalled för gemensam kronologisk passning.

Sammanfattning, översikt

NASA(CRU)-kurvans ekvivalenter

AGW-beviset Del1&2

AGW-beviset i Del 1 visar grundanalysen med en periodisk plus en jämnt uppåtstigande kurva;

Med den periodiska kurvan överlagrad på den jämna ges tydligen en mycket god approximativ överensstämmelse med och följsamhet mot NASA-kurvan.

AGW-beviset i Del 2 visar hur den jämnt uppåtstigande kurvdelen motsvarar vad havet ser av industristatistikens Fossil-Carbon-kurva, samt hur dess integral (C-kurvan) matchar en motsvarande uppmätt Carbon-Dioxide med redovisade tabellvärden till jämförelse från år 1958 till nu.

Tabellvärdena finns redovisade separat i Kalkylkortet (Tabell3).

Överensstämmelsen in till 98%

OM Fossil-Carbon är orsaken till NASA.kurvan,

DÅ ska också INTEGRALEN (C) TILL HAVSVERSIONEN av Fossil-Carbon-kurvan med C som en Carbon-Dioxide-kopia STÄMMA ÖVERENS MED UPPMÄTTA KOLDIOXIDHALTER enligt tabell. Det gör den också — med lägst precision på 98%. Se Jämförande Tabell.

Överensstämmelsen mellan den så härledda havsversionen av Fossil-Carbon-kurvans INTEGRAL, tydligen identifierad som Carbon-Dioxide-kurvan (mätvärdena från 1958), lämnar därmed inte längre något tvivel om att orsaken till den jämna temperaturstegringskurvan också är industrins Fossil-Carbon: Den fossila förbränningen av kol-olja-naturgas under runt sagt hela 1900-talet beskriver tydligen tämligen exakt orsaken bakom till NASA-kurvans temperaturökning.

Därmed har alla de sex kurvkomponenterna sammanförts till en och samma enhetliga matematiska-fysikaliska byggnad.

Därmed kan man också påstå, bortom varje tvivel, att den globala uppvärmning som framgår i NASA-temperaturkurvan är antropogent orsakad. Nämligen i anledning av den industriella Fossil-Carbon-kurvan.

AGW-beviset Del 2 — Inledande allmän global beskrivning

Inledande beskrivning,

forts. frn. AGW-beviset Del1&2,

Överensstämmelsen

Med t(AGW)-kurvans C-integral och dess överensstämmande mätdata står det följaktligen lika tydligt och klart:

Den antropogena (människoskapade) fossilförbränningen (kol, olja, naturgas, T ~2200 °C) uttöms enligt AGW-beviset Del 2 i atmosfären i form av ett koldioxidskikt (CO2) med verkningshöjden bara drygt 50 meter över Jordytan.

Tillskottet per år från denna försmädliga, lömska källa är helt omärkligt: 0,007 °C. Sju tusendelar. Per dygn lika med ca 20 µ°C (0,000019 °C). Hela 1900-talets industriella statistik: Timme in och timme ut. Dag in och dag ut. År in och år ut. Solstrålningens naturliga utåtreflexion täpps långsamt till, molekyl för molekyl. Sakta, men stadigt växer temperaturen på Jordytan som en osynlig värmande filt som bres ut över allt och alla.

Plötsligt, en dag som alla andra, går det upp för alla (seriösa) att något är fel.

Med genomförd sluträkning, se Det enhetliga resultatet från de 6 komponenterna, blir slutsumman tydligtvis den visade: den uppmätta NASA-temperaturkurvan.

AGW-beviset — Del 2 | Se även originalförfattningens separata härledning med alternativ formulering i Energihärledningen.

BILDKÄLLA — bakgrund: Författarens arkiv · Bild7Un2010|10—Bild129RMaj2009 · NikonD90 · montage · BILDKÄLLA — infälldVä: Fossila bränslen, @INTERNET sv. Wikipedia Fossila bränslen 2009-09-10

BILDTEXTEN i INLEDNING

Den globala uppvärmningens temperaturbild

I följande utvidgade version från Originalförfattningen (10Okt2009) ges en mera fullständig beskrivning av den till (en början) synes så svårfattliga process som tydligen sammanhänger med temperaturbilden i den observerade globala uppvärmningen. Den i grunden enkla termiska resistansmatematiken [Se från Värmemotståndets fysik] som tydligen — i koppling till den globala uppvärmningen — mera ingående förklarar hela dynamiken tillsammans med den redan uppkopplade konstanta Soleffekten (P) finns [här veterligt (Aug2010)] inte omnämnt i de mest synliga allmänt tillgängliga webbkällorna. En (ytterst enkel) liknelse som närmast hör till »vardagsköket» beskrivs kort i Liknelsen med CPU-kylningen.

SOLENS INVERKAN — energin till AGW — SolEkvivalenta Radiansen (SER)

Solens inverkan

2010-08-13

Energin till AGW

MÖJLIGEN nybörjarens allra största svårighet i bekantskapen med (det förtvivlade) orsakssökandet till mekanismerna i den observerade globala uppvärmningens stora dramatik, är Problemet med Energikällan bakom hela föreställningen. Att det är SOLEN som utför själva huvudnumret är nog de allra flesta redan på det klara med. Men när det sedan kommer till HUR det huvudnumret utförs blir det tyst i de allra flesta leden. Har man ingen exakt koll på vilket exakt matematik som kan förklara sammansättningen, är man också chanslös på helheten. Följande figurer med text och samband är ett försök att (på enklaste sättet) bringa klarhet i grundfrågan.

Exakt naturlig värmebalans på Jordytan: instrålning är lika med utstrålning. Ingen uppvärmning sker. Balansräkningen

utT = inT – t(AGW) ger utT = inT så länge ingen onaturlig [antropogen] införsel av värmemotståndsökande element sker:

t(AGW) = 0. Om en sådan införsel sker, hindras den naturliga Solåterutstrålningen i motsvarande grad, och en uppvärmning [t] bildas i den ansvariga lokalen i samma takt som den antropogena verksamhetens förorenande energianvänding utvecklas. Eftersom den enda naturliga klimatvariationens agent är Solen — och Solen anställer, vad vi vet, inga bergborrningar för upphämtande av fossila bränslen att elda med under Solen — är alla större kortperiodiska [som omspänner enstaka sekel], systematiska, globala temperaturändringar uteslutna [‡] enbart med Solen [inkl. den närmast variabla kosmiska strålningen] som klimatfaktor. Den sammanhängande matematik som tydligen kan förklara hela komplexet genom ekvivalenta former som inbegriper alla kända variationer [‡], och därmed den enda, är tydligen den som anställts av det fossila kolsläppet under 1900-talet. Sambanden beskrivs här utförligt i AGW2.

Beskrivning (SER)

Normalt sett råder exakt värmebalans på Jordytan: Den Solmedeleffekt per ytkvadratmeter som (från råvärdet ca 1367 W) håller Jordytan vid globala medeltemperaturen (TG=15°C) är ca 250 W. Den betecknas här som SER, SolEkvivalenta Radiansen på Jordytan: SolIN=SolUT. Globala medeltemperaturen (T=TG) kan då f.ö. beräknas direkt ur Stefan-Boltzmanns strålningslag enligt

P = AakT⁴ ; k ~ 5,7 t8 WM^–2°K^–4

om ett globalt medelvärde på ca 0,64 antas på absorptionskoefficienten (a);

T = [(P/A)/ak]^1/4

= [(250 W/M²)/(0,64 · 5,7 t8 WM^–2°K^–4)]^1/4

= 287,72082 °K ; närmevärdet –273°C för 0°K (eg. –273,15) ;

~ 15 °C

AGW:

Införs luftföroreningar (värmeledningsändrande element) i ett markskikt (M) från en fossil förbränning (T)

Termisk obalans på Jordytan: ett förorenat markskikt (M) spärrar Solens naturliga återutstrålning. Föroreningsspärren tvingar det kvarhållna Solljuset att värma upp Jordytan.

Både en enklare överslagsberäkning [‡] och slutresultatet i sig i AGW3 visar att den Soleffekt som

fördelat på Jordytan hindras att återstråla uppgår till ca 1 W/M² [som mest 0,884 W/M² — här frånsett alla ev. adderande bieffekter] via den observerade globala uppvärmningen på ca 0,7 °C — och som därmed bär ansvaret för AGW. Energin absorberas av CO2-molekylen i formen av cirkulära och linjära extramoment [Se Frihetsgrad].

Den använda energin i uppvärmningseffekten delas naturligt mellan hav och atmosfär via havets CO2-absorption med vidare cirkulation av R-bidragen. Därmed kommer en del av M-skiktets effektform att ventileras ut på den överliggande Jordatmosfärens räkning — vilket också reducerar möjligheten för havet att lagra hela den använda energin som värme. Exakt vilken proportion som havet bevarar finns här ingen uppställd räkning på. Sämsta fallets gränsvärde (som därmed aldrig uppnås praktiskt) är att hela den använda energin återfinns lagrad i havet (enligt AGW3 lika med 5,5 T22 J nu 2010). Se dock separat i Havets Uppvärmning.

tvingas [Mera utförligt från Värmemotståndets fysik] den redan befintliga Solinstrålningeffekten per Jordytskvadratmeter (P=250 W) att se varje tillförd CO2-molekyls temperaturtillskott (Δt) från förbränningen (T) som ett extra värmemotstånd enligt

ΔR = Δt/P ...................... termiska motståndet ändras med extra införd temperatur

Δt från fossilförbränningens förbränningstemperatur

Men temperaturtillskottets R-form besitter också [Se Frihetsgrad] genom själva den införda molekylens massform en alldeles egen, särskild värmeabsorptionsförmåga som kopplar samma värmemotstånd via samma Δt, sambandet ovan, enligt

R = Δt/P ....................... ändringen R motsvarar ändringen t med konstant P

R från materialets molekylmassa — R beror av t

Separat materialinförsel utan förbränning uppvisar ett annat förlopp via en annan matematik som inte omfattas av AGW:

Är förbränningen noll, är också Δt noll, och sambanden ovan gäller inte — i varje fall inte i den tecknade formen.

Se även AGW-bevisets slutform.

Tillsammans med CO2-molekylens särskilt materialinförda högre värmemotstånd bildas en dubbel Δt-kvantitet, analogt ett dubbelt R-tillskott: (R=t/P) = (R=t/P).

Bägge resistansändringsfaktorerna ΔR + R

— dels den som sammanhänger med temperaturen från fossilsläppet [ΔR=Δt/P] och dels den som sammmanhänger med själva molekylämnets R-faktor [R=t/P]

ΔR + R = Δt/P + t/P

— har tydligen samma arbetsgivare — fossilsläppet från T — vilket SÅLEDES ger två lika stora bidrag på samma konstanta effektbas: den redan etablerade konstanta Soleffekten P.

Resultatet ger alltså ett motsvarande temperatur-energirelaterat bidrag på 2t — som obönhörligen kommer att hämma — strypa — Soleffektens möjliga återutstrålning på JUST det beloppet, i just den lokalen, och endast så.

Den tunga, markstrykande, CO2-gasen (frånsett vindarnas inverkan) tvingas ut mot kontinentalgränserna likt vattnet på golvet som sprids från utsläppet och absorberas av havet [‡]. Därmed har t|R-tillskotten också överförts till vattnets betydligt högre värmekapacitivitet — och därmed en klimatfaktor i cirkulation mellan hav och luft.

Fortsättning i GRUNDSAMBANDET i Värmemotståndets fysik.

ENERGIN TILL DEN GLOBALA UPPVÄRMNINGEN — varifrån den kommer

Proportionaliteten mellan temperatur och energi

Eftersom temperatur och energi är direkt proportionella i den elementära fysiken (Se Allmänna gaslagen, E=pV=kT) blir alltid varje elementärt temperaturresonemang analogt med ett motsvarande (underliggande, utan särskild framställning) energiresonemang; temperatur är rörelseenergi. Se utförligt från Allmänna gaslagen, om ej redan bekant.

Grundillustration med beskrivning i SOLENS INVERKAN.

Liknelsen med CPU-kylningen

2010VIII2

Energin till den globala uppvärmningen

Termiska motståndets fysik — OM EJ REDAN BEKANT:

Det »enda som behövs» för att påtrigga en global uppvärmning är att det redan befintliga luftmarina Jordatmosfäriska skiktet genomgår en materialförändring i det effektflöde (P) som redan är etablerat från Solen — på alldeles precis samma sätt som då vi inom den elementära elektroniken ersätter en kylare med given kylyta på moderkortet i datorn till CPU:n (eng. Central Processing Unit, datorns själva centrala mikroprocessor) med en typ som har högre termisk resistans (samma kropp, annat material):

Bildkälla: FÖRFATTARENS ARKIV

Del av författarens gamla uttjänta moderkort (CPU:n ovan vänster) — Bild1Aug2010 — efter nära 6 års kontinuerlig drift (1,5 GHz) — kondensatorerna åldras — Till slut vägrar datorn ens att starta.

CPU:n utvecklar (idealt) precis lika mycket energi som tidigare, men blir varmare eftersom mindre värme än tidigare leds bort per tidsenhet på grund av den nya kylarens större termiska tröghet.

Analogin är precis den som brukar användas med en filt som man sveper omkring sig; Det både känns och blir varmare närmast huden, inte därför att man tillför någon extra energi, utan för att den befintliga värmen hindras från att läcka ut i den tidigare takten; Värme ackumuleras; Värmeventilationen avtar.

VÄRMEMOTSTÅNDETS FYSIK — Grundsambandet i AGW

Värmemotståndets fysik

Termisk resistans R=t/P (°K/W) i ett material med given strålyta kan ändras på två olika sätt — utan att den givna värmeeffekten (P) påverkas. Dvs., sett från konstant effekt (P):

1. Ett materials termiska resistans (R) kan öka om ett separat temperaturtillskott (t) införs från någon oberoende källa;

2. Ett materials termiska resistans (R) kan också öka genom att andelen (antalet) termiska isolationselement i materialet ökar — eller att de som finns ändrar egenskaper [större antal frihetsgrader].

I första fallet är temperaturtillskottet (t) den drivande R-ändringens orsak, R=t/P.

I andra fallet kan också samma temperaturtillskott vara orsaken till R-ändringen (R=R) — om materialinförseln sker som i det fossilförbrännande fallet på Jordytan. Dvs., i marklokalen (M) från förbränningstemperaturen (T) i den konstanta Solinstrålningseffektens närvaro (P): Kolemissionen (m) bildar koldioxid (CO2), CO2-molekylen innehåller ett temperaturtillskott (t) från förbränningstemperaturen (T), samma som R (=t/P), och som därmed samtidigt introducerar CO2-molekylen som ett nytt extra isolationselement (R) i M-lokalen — på exakt samma t-tillskottets räkning; (t/P=R)₁ = (R=t/P)₂.

R-bidraget

Fossilförbränningen kan alltså förstås introducera t i (1) för sig, och kolkomponenten (C) i molekylbildningen (CO2) introducerar R i (2) för sig. Bägge således med samma t(1/P=R)|R(=t/P)-belopp [Se även Termiska motståndets matematik om ej redan bekant] via den underliggande konstanta Soleffekten (P) som ändringseffekten kommer att avdelas ifrån. Summan av de bägge ekvivalenta R-bidragen blir alltså 2R och som sett från P-källan bidrar med 2t genom termofysikens allmänna samband R=t/P, P konstant lika med Soleffektens bidrag (250 W/M²) på Jordytan.

P-källan påtvingas alltså ett högre strålutflödesmotstånd via det extra införda 2t (eller 2R), och som därmed hindrar P-källans normala utflöde;

Hindret anställer en separat lokal uppvärmning i M: AGW.

Resultatet i AGW3 visar att AGW-uppvärmningseffekten (nu 2010) ligger på Jordytsbaserade 0,875 W/M² med en total energianvändning på 5,5 T22 J för hela uppvärmningsperioden (från offset år 1815).

Grundsambandet

t/T = a(m/M)

Se även separat beskrivning för Enheterna i t&T

Den införda högre termiska resistansens (R) temperaturtillskott (t) återfaller på förbränningstemperaturen (T). Hur t verkar totalt bestäms av det T-styrda R-ändrande fossilsläppet (m) genom omfattningen av utsläppslokalen (M). Genom att (således) varje ändring i t med avseende på T kopplar en motsvarande ändring i m med avseende på M, kan variationerna t/T och m/M förstås inbördes ekvivalenta om man tillför en optimal koefficient (a, som mest 1, som minst 0) som får motsvara värmegradens (t) termiska absorptionsförmåga i M. Därmed ges de helt linjära variationerna (dt/dT)=a(dm/dM) som ger grundsambandet

t/T = a(m/M)

med

t =Ta(m/M)

Totalt för hela AGW-bidraget enligt R-bidraget därmed

Grundsambandet, slutform

t = 2t

= 2Ta(m/M)

= t(AGW)

Se även GRUNDFORMEN till ovanstående.

Beräkningen av M

Beräkningen av M

EKVIVALENTA Markskiktet som fossilemissionerna uttöms i — Se även Beräkningen av M i originalförfattningen

Med m&t direkt proportionella kan M beräknas via m/t om T och a är kända.

m/t fås via de vertikala skalorna genom skalförhållandet t i NASA-kurvan och m i Fossil-Carbon-kurvan. Horisontalskalorna för dessa mät- och statistikkurvor är bägge givna genom samma kronologi. Svårigheten ligger alltså i vertikaldelen.

Eftersom t-kurvan redan tydligt framgår som en energikurva (effektintegral), av samma natur som den industriella Fossil-Carbon-kurvan (havsabsorptionerna garanterar utjämningar av alla kortare tidsvariationer), behöver man endast söka den mest synbarligt (ungefärligt) mest (bäst) passa