DEN GLOBALA UPPVÄRMNINGEN
UNDER 1900-TALET | 2009X10 · a 
production |
Senast
uppdaterade version: 2011-10-10 · Universums Historia
innehåll
· denna sida · webbSÖK äMNESORD på denna
sida Ctrl+F · sök ämnesord överallt i SAKREGISTER · förteckning över alla webbsidor
Den globala uppvärmningen under 1900-talet ·
BILDKÄLLA: Författarens arkiv · Gammalt ModerKort · Bild1Aug2010 · NikonD90
En mera utförlig beskrivning från Augusti 2010
finns i AGW-beviset — samma som här men fullständigat
med kompletterande härledningar för effekt och energi samt jämförande
referenser till redan etablerade modeller och begrepp.
AGW-beviset — illustrerad
kortform
Jämförande Tabellvärden — jämförande koldioxidhalter (CO2) för kontroll av AGW-bevisets
kredibilitet
AGW
eng. Anthropogenic Global Warmning, sv. Antropogen
(av människan förorsakad) global uppvärmning
Jämför
en bland flera eminenta uppfattningar som kan hittas på webben:
”Det
är inte koldioxiden som orsakar växthuseffekten utan den globala uppvärmningen
som ökar kol”,
http://www.klimatbalans.info/co2.htm
I den här framställningen reder vi ut
begreppen.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Den
Globala Uppvärmningen under 1900-talet
En utförlig och uttömmande beskrivande upplösning av NASA-temperaturkurvans
matematiska-klimatologiska sammansättning: du kan själv beräka kurvvärdena — från
1860-SåLångtDuVill med t som funktion av människans (nuvarande fortsatta)
kolutsläpp.
inledande beskrivning
Det finns en del
personer som fått för sig att den uppmätta temperaturökningen (t) under
1900-talet (se NASA-temperaturkurvan) har andra orsaker än människans kolemissioner.
Det faktum att t entydigt
sammanhänger med kolemissionerna kol-olja-naturgasförbränningen utesluter
den möjligheten. Men många personer har (tydligen) inte förstått hur det
sammanhanget kan bevisas, förstås eller ens SES i de aktuella (numera berömda)
uppmätta kurvformerna. Ett exempel (raka motsatsen till efterföljande):
”Titta på en temperaturkurva och fundera en stund på när de
stora koldioxidutsläppen började och något omedelbart samband kommer du inte
att se. Det stämmer helt enkelt inte”.
http://uppsalainitiativet.blogspot.com/2009/09/behover-klimatskeptikerna-bemotas.html
Det är precis det det gör.
Vi studerar hur.
Finns det ingen enkel matematik som
bevisar-avfärdar AGW?
Jo. Det finns det. Men det verkar som att
inte många känner till den delen (ännu Oktober 2009).
— Kolla:
Kolutsläpp orsakar
global temperaturökning — FÖRKLARINGEN TILL DEN UPPMÄTTA GLOBALA
TEMPERATURÖKNINGEN UNDER 1900-talet
|
Kolutsläpp orsakar global
uppvärmning |
t
från kol-olja-naturgas
|
t från NASA-kurvans
fullständiga upplösning Koldioxidens integralkurva
från den tekniska utvecklingens styrkurva |
TITTA PÅ NASA-TEMPERATURKURVAN
I SAMMANSTÄLLNING
MED FOSSIL CARBON EMISSION,
NÄR DE STORA KOLDIOXIDUTSLÄPPEN BÖRJADE, OCH DU KOMMER ATT SE ETT OMEDELBART
SAMBAND. DET STÄMMER PERFEKT : t(NASA)
= t(ENERGI)
+ t(PERIODythav); t(NASA) = 6[1-1/(1+[x/10]^4)] + 0.222(0.9[(2cos pi
x/1.48) + 0.5(cos 3pi[x-0.1]/1.48)]) — Det är ”plåster” mot NASA-kurvan. — Du kan räkna ut årsmedeltemperaturen själv,
från 1860-såLångtDuVill med nuvarande omsättningstakter och precis så exakt
som t(PERIODythav) uppvisar. Det
sambandet är (här, ännu) inte optimerat (mera termer krävs), men alldeles
tydligt tillräckligt för att ta andan ur varje AGW-ifrågasättande en gång för
alla — från 1860-såLångtDuVill. : http://climate.nasa.gov/keyIndicators/ http://en.wikipedia.org/wiki/Greenhouse_gas : 1. Reducera NASA-kurvan till 65% i x-led (horisontellt): 2. Reducera FossilCarbon-kurvan till 33% i y-led (vertikalt): Placera 1+2 transparent över varandra, samma tidsskala, med
2:ans kurvnolla vid 1:ans y-skalvärde –0,4°C, samma som kurvnollan för t(PERIODythav). 3. Rita ut t(NASA)-kurvan på pixelUnit50 (normal
skärmpixelupplösning 96dpi) 4. t(ENERGI)-kurvan stämmer exakt i uppsatsen med Fossil
Carbon-kurvan. 5. Eftersom temperatur och energi är proportionella i fysiken,
finns bara en matematisk ekvivalent: t(ENERGY) som funktion av Fossil Carbon,
analogt t som funktion av ENERGIN: t från Fossil Carbon. |
förklaringen till den uppmätta
globala temperaturökningen |
NASA-Temperaturkurvan 2009-10-10
http://climate.nasa.gov/keyIndicators/
http://en.wikipedia.org/wiki/Greenhouse_gas
Hela den mänskliga elektro-mekaniska-tekniska utvecklingen (från
Ørstedts revolutionerande upptäckt år 1820) sker alldeles tydligt på en
elementär styrfunktion,
den är av samma form och typ som varje industrilands egen
energianvändningsstatistik visar: från nollnivå, snabbt upp med utbyggnad och
etablering av det tunga tonnaget i skeppsvarv, verkstäder, pappersbruk,
stålverk, sågverk, allmän industri, befolkningens tillgång till typ spis,
kyl-frys, dammsugare, etc.
mänsklighetens tekniska utveckling:
det finns bara ett lopp att välja på
Världsomsättningens motsvarande graf uppvisar (grovt) ca 10 års
eftersläpning (här utan specifik redovisning) i jämförelsen mellan de rika
industriländerna och den övriga världen, samt motsvarande ”intaxningsbanor” som
varje land uppvisar, likt Sverige ovan; När teknikutvecklingen i det landet har
mättat befolkningens energibehov (typ allmänna anordningar för ljus och värme,
spis, kyl, frys, dammsugare, tvättmaskiner, verkstadsmaskiner,
produktionsmotorik, industrimontage, etc.), planar energianvändningsökningen ut
och antar endast en svagt växande ökning (främst beroende på naturlig
befolkningstillväxt) — om ingen ytterligare teknisk revolution är på gång.
När den utvecklingen mättas, går processen helt naturligt in i ett
lugnare skede (ungefär som personer efter ett kalas blir mätta och slutar att
glufsa i sig allt möjligt), men fortfarande i växande men betydligt
långsammare. Den funktionen är också en elementär energifunktion,
y = a[1–1/(1+[x/b]n)]
Är tidsfaktorn (x) linjär gäller den normala energifunktionen
med n=2: Är x icke-linjär, vilket tydligen gäller i fallet med t(NASA), sker
tillväxten allt snabbare med växande n, i vårt fall tydligen (approximativt)
n=4.
Källdata
— Energianvändningen i statistik från 1800
verkar (Sep2009) svårt att få fram på webben i någon svensk tappning (jämför
ekonomifakta.se). Det finns dock flera engelska webbkällor som beskriver
energistatistik från 1800 och som i stort ansluter till den ovanstående
streckade grundkurvan, se exv.
The Encyclopedia of Earth
[http://www.eoearth.org/article/Energy_transitions],
2008.
Boston University.
Energy Intensity and GDP in 2050
[http://www.paulchefurka.ca/WEAP2/Energy_Intensity_GDP_2050.html],
2007.
Energy intensity and the challenge that lies ahead
[http://simondonner.blogspot.com/2007/08/energy-instensity-and-challenge-that.html],
2007;
Simon Donner,
Geography Department, British Columbia University.
|
|
Se från t
från Fossil Carbon
Alla personer som under någon tid sysslat med PERIODISKA
FUNKTIONER och deras matematik, kan (beroende på träning) direkt se mer eller
mindre hur en viss periodisk kurvform är sammansatt (läs: kan uppdelas) i
separata enskilda komponenter. Det är enklare än du tror när man väl fattat
principen.
Studerar man (alltså) NASA-kurvan
med FossilCarbon-kurvan
transparent överlagrad, framgår ”direkt” inte bara det periodiska mönstret t(PERIODythav)
(från 1880) utan även den baskurva t(ENERGI)
som havsperioden ligger överlagrad på. Resten består ”bara” i att skriva ut
kurvformens matematiska funktion och se till att allt passar in på
referenskurvorna.
— Men varför har inte folk i Jordens alla forskarkretsar
upptäckt det, enkla, redan långt tidigare?
— Fråga dom. För mycket glass och jordgubbar kanske (kombinerat
med alldeles för litet sex …).
HAVSPERIODEN — ca 62(+max3, växande)år — är här en vald terminologi
av det enda enkla tvingande skälet att det inte finns någon annan (veterlig)
förklaring till den typen. Det finns också (observerade) DJUPhavsperioder (här
utan referens), men dessa är betydligt längre (ca 10ggr minst). Det finns
(möjligen) även andra (kortare) land-havs-perioder som kan spela in, men dessa
är i så fall (här, ännu) inte kända (och dessutom betydligt mera komplicera att
beskriva någon GLOBAL medelform för [en sådan finns strängt taget inte, enbart
lokaler] i exakt matematik).
— Se även längre ner i ythavsperiodens
grafiska analys.
Citat från FOCUS MATERIEN
1975 s487sp2n, fetstilen min markering:
”Mellan vattnet i atmosfären och vattnet i oceanen försiggår ett
ständigt utbyte genom systemet avdunstning-nederbörd. Med ledning av
koncentrationsfördelningen av vissa radioisotoper i olika delar av oceanen har
man funnit att en ocean består av två nästan oberoende cirkulationssystem,
nämligen ett mellanskikt i förbindelse med ytvattnet och med polaroceanen samt en djupocean
i utbytesförbindelse med polaroceanen.
Ytvattnet över 500-metersnivån har enligt denna uppskattning en utbytestid av 5 år, mellanvattnet ca 300
år, djupvattnet ca 800 år samt polaroceanen
ca 50 år.”
Se även vidare om havsperioderna generellt från D’Aleo.
Citat från American
Meteorological Society, AMA Journals Online, Journal of Physical Oceanography 1998,
Sensitivity of Ventilation Rates and Radiocarbon Uptake to Subgrid-Scale Mixing
in Ocean Models, Volume 29, Issue 11 (November 1999),
http://ams.allenpress.com/perlserv/?request=get-document&doi=10.1175%2F1520-0485(1999)029%3C2802%3ASOVRAR%3E2.0.CO%3B2&ct=1
”Ocean Deep Water is estimated to be around 1000–1250 years old
in the GM cases and the 14C estimates, whereas it is only 200–400 yr in ISO and
300–600 yr in HOR-Z. Overall, it appears that each model case has its own
problems in reproducing global ocean ventilation timescales within reasonable
levels of accuracy.”,
Min översättning:
Oceaniskt Djupvatten uppskattas vara runt 1000-1250 år gammalt i GM-fallen och 14C-uppskattningarna, medan det är bara 200-400år i ISO och 300-600år i HOR-Z. Totalt, ser det ut som att varje modellfall har sina problem i att reproducera den globala oceaniska ventilationens tidsskala inom rimliga gränser för noggrannhet.
Kommentar
Som (också) anges i källan ovan:
— Data på havets olika cykler är (extremt) svåra att få fram, de
varierar mellan olika expeditioner och metoder, och uppvisar i slutänden (ännu
Oktober 2009) föga mer än ovanstående citatdel från FOCUS MATERIEN 1975.
— Webben innehåller flera (många) liknande rapporter (en del av
rapporterna får man inte läsa, kräver särskild behörighet, eller så får man
köpa rapporten för dyra pengar), man finner dem på sökfraser (ev. tillsammans
med »timescale») typ
»ocean
renewal rates»
»rate
of ocean ventilation»
|
|
Ythavsperiodens grafiska analys
Se från t(PERIODythav)
För att exemplifiera det redan antydda:
— De approximativa Komponenterna till t(PERIODythav) i t(NASA)-sammansättningen
är som nedan enligt
Observera att de angivna trigonometriska sambanden använder PREFIXxSIN,
samt en del kryptiska tecken (þ [Alt+0254]
för pi) som kommer från det grafritande programmets inmatningsdel.
— Vi ser att matchningen mot NASA-kurvan längst upp visserligen
är approximativt OK, men ändå inte så hemskt översvallande.
— Alternativet nedan visar hur en (möjligen, delvis) något bättre
överensstämmelse kan anställas på en mera sammansatt trigonometri:
I detta fall framträder bara en enda totalperiod (62 år) — men
uppdelad i tre olika »skikt»:
— Huvudformen (svart grafdel) är i princip samma som i
föregående alternativ, den är här »bara kvadrerad» (på exponenten 3.5) för att
få en hårdare spetsighet för matchningen mot NASA-kurvan.
— Vid sidan av denna finns två mindre och betydligt kortare
»ythavstoppar», den ena står för en relativ värmegivare (grön grafdel), den
andra för en relativ värmesänkare (orange grafdel), bägge med samma period
(62år) som huvudgrafen.
Resultatet (ljusviolett grafdel nedan överlagd på NASA-kurvan)
[med en liten justering för …+0.11… till …+0.13] blir tillsammans med t-ENERGI-kurvan
— Det finns (alldeles tydligt) en del detaljer som avslöjas i
jämförelsen ovan: tolkningen är i princip korrekt (frånsett perioden före ca
1880, den är mera komplicerad), men det förekommer flera komponenter
(djupströmningsdelar med längre perioder men inte så övergripande i styrka),
komponenterna varierar dessutom i amplitud på sätt som (garanterat) inte är
enkelt att beräkna (men som vi redan kunde förvänta beroende på samverkande
faktorer som introducerar oss för ytterligare en mängd klimatparametrar i
gruppen växelverkan hav-atmosfär).
— Vi avslutar dock genomgången här då den i vilket fall bara är
anställd för syftet att klargöra det mest övergripande, det faktum ATT det
(tydligen) förekommer en aktivt verksam ythavsperiod, och att den redan (till
viss del) är identifierad och välkänd i form av polaroceanernas
vattencirkulation, se föregående citat
från FOCUS MATERIEN.
Tillägg 2009-10-21|24
|
|
Ythavsperioderna på webben
Webbreferenser som förklarar den inre sammansättningen hos t(PERIODythav) finns (bl.a.) på
http://icecap.us/docs/change/OceanMultidecadalCyclesTemps.pdf
ICECAP
(International
Climate and Environmental Change Assessment Project 2007-2008),
Ocean
Multi-Decadal Changes and Temperatures, Joseph D'Aleo;
Webbsidans
författarreferenser finns på
http://icecap.us/index.php/go/experts
samt
http://www.realclimate.org/index.php/archives/2004/11/atlantic-multidecadal-oscillation-amo/
Climate science from climate scientists — Atlantic Multidecadal
Oscillation
D’Aleo (2008) beskriver komponentupplösningen i t(PERIODythav)
detaljerat via polaroceanernas sammanknutna (Thermohaline-) kopplingar till AMO
och PDO [se exv. sv. Wikipedia på Termohalina cirkulationen],
AMO (Atlantic Multidecadal Oscillation), Atlantisk multidekadisk
svängning resp.
PDO (Pacific Decadal Oscillation), Stillahavsdekadisk svängning.
Källorna (Real Climate ovan) anger perioden ungefärligt 50-80 år
[medelvärde 65 år].
Nedan följer en kort (ej översatt) genomgång/sammanställning.
Ythavsperioden på 62år
genom AMO och PDO
AMO (Atlantic Multidecadal Oscillation), Atlantisk multidekadisk
svängning
PDO (Pacific Decadal Oscillation),
Stillahavsdekadisk svängning
Bägge ”ventilerar” (utbyter vatten) genom
resp. polaroceaner.
Med vidare webbsökning har en del
korresponderande material framkommit som just behandlar komponenten t(PERIODythav)
i NASA-temperaturkurvan.
Ämnet finns relativt noggrant beskrivet i
webbkällan
http://icecap.us/docs/change/OceanMultidecadalCyclesTemps.pdf
ICECAP (International Climate and Environmental Change
Assessment Project 2007-2008),
Ocean Multi-Decadal Changes and
Temperatures, Joseph D'Aleo;
Webbsidans författarreferenser finns på
http://icecap.us/index.php/go/experts
Uppgifter som korresponderar med NASA-kurvans
ythavsperiod finns bl.a. på s10 källan ovan (diagram 1856-2006):
— Annual Atlantic MultiDecadal Oscillation
(AMO),
s10:
”Figure 9: Atlantic Multidecadal Oscillation
(NOAA CDC) – the mean ocean temperatures from 0
to 70 degrees north latitude. Note the approximate 70 year cycle.”,
På källsidan 12 finns en sammanställd graf med PDO och
AMO tillsammans.
Perioden stämmer, fast dess form är inte
(helt) fullständig mot ythavsperiodens form i NASA-kurvan
eftersom endast en del av norra hemisfären räknats (0-70°Nordlig).
s11n:
”Indeed when we plot and add the two indices
(after normalizing them) we see a suggestion of global cooling from the 1880s
to 1920s, global warming from the late 1920s to early 1950, a global cooling
from the late 1950s to late 1970s and then a global warming.”.
s9n:
”Like the Pacific, the Atlantic undergoes
decadal scale changes in ocean temperatures with a period that averages 60 -70
years or so. It can be seen to extend back to at least the 1850s in figure 9.”
Det är alldeles
resultatet för NASA-kurvan.
— Därmed är t(PERIODythav)
på 62(+3)år i NASA-kurvan helt säkert
identifierad.
— I DEN MENINGEN kan alltså t(PERIODythav)
förstås vara sammansatt av just en del PDO (Pacific Decadal Oscillation) och en
del AMO (Atlantic Multidecadal Oscillation). Observera dock att grafen ovan
(från D’Aleo 2008) inte direkt kan jämföras med t(PERIODythav) i NASA-kurvan då
den senare omfattar mätningar över hela Jorden medan ovanstående endast avser
en del av norra hemisfären.
Här finns ytterligare uppgifter som ansluter
till t(PERIODythav) från NASA-kurvan på 62(+3)år;
Webbkällan Real Climate skriver om AMO,
http://www.realclimate.org/index.php/archives/2004/11/atlantic-multidecadal-oscillation-amo/
”Atlantic Multidecadal Oscillation (”AMO”)
Filed under: Glossary— group @ 28 November
2004 - ()
A multidecadal (50-80 year timescale)
pattern of North Atlantic ocean-atmosphere variability whose existence has been
argued for based on statistical analyses of observational and proxy climate
data, and coupled Atmosphere-Ocean General Circulation Model (”AOGCM”)
simulations. This pattern is believed to describe some of the observed early
20th century (1920s-1930s) high-latitude Northern Hemisphere warming and some,
but not all, of the high-latitude warming observed in the late 20th century.
The term was introduced in a summary by Kerr (2000) of a study by Delworth and
Mann (2000).”
Proxy Data,
http://www.ncdc.noaa.gov/paleo/globalwarming/proxydata.html
”Proxy Data
Proxy data is data that paleoclimatologists
gather from natural recorders of climate variability, e.g., tree rings, ice cores, fossil pollen, ocean
sediments, coral and historical data. By analyzing records taken from
these and other proxy sources, scientists can extend our understanding of
climate far beyond the 140 year instrumental record.”
Observera att kvantiteterna är
PRELIMINÄRA enbart för tillfället att bevisa den övergripande överensstämmelsen
— värdena är (ännu Okt2009) inte exakta (mera trigonometriska
termer krävs), men nära, se den streckade t-kurvan
i sammanställningen
t(NASA) = t(ENERGI) + t(PERIODythav);
t(NASA) =
6[1–1/(1+[x/10]^4)] + 0,222(0,9[(2cos pi x/1,48)+0,5(cos 3pi[x-0,1]/1,48)])
— Efter
mellanräkningar med skalomvandlingar ges t(ENERGI)-kurvan som en medelform för
t i
t(ENERGI)
= (1,765)[1–1/(1+[x/212,7]^4)]
— x i antal år
tidigast från ca 1815 (havsperioden från lägst 1860) och t i °C från
NASA-referensnivån –0,4°C.
Motsvarande för
t(PERIODythav) blir
t(PERIODythav) =
–0,4 + 0,222(0,9[(2cos pi x/1,48)+0,5(cos 3pi[x-0,1]/1,48)])/3,4
t(PERIODythav) =
–0,4 + 0,222(0,9[(2cos pi (ÅR–1880)/[21,27·1,48])+0,5(cos
3pi[ÅR–1880-0,1]/[21,27·1,48])])/3,4
— Efter
mellanräkningar fås motsvarande för havsperioden
t(PERIODythav)
= –0,4 + 0,222(0,9[(2cos pi (ÅR–1880)/31,48)+0,5(cos
3pi[ÅR–1880-0,1]/31,48)])/3,4
TOTALSAMBANDET
°C på samma skala som NASA-skalan och ÅR tidigast från
1860 för havsperioden
— Totalt för t i °C
på samma skala som NASA-skalan och ÅR (tidigast från 1860 för havsperioden) i
vanlig kronologisk ordning,
t
= –0,4 + (1,765)[1–1/(1+[(ÅR–1815)/212,7]^4)] + 0,0653(0,9[(2cos pi
(ÅR–1880)/31,48)+0,5(cos 3pi[ÅR–1880-0,1]/31,48)])
noteringar
1. Sambandet har
kontrollerats 8Okt2009 i OpenOffice-kalkylblad via stickprov och fungerar i
överensstämmelse med graferna.
2. OBS. pi i
kalkylblad skrivs pi() för den som vill pröva själv i OpenOffice Kalkylblad.
3. Havsperioden
t(PERIODythav) ser ut att vara i avtagande från 1880 bakåt i tiden, ingen
analys finns (ännu) här på den formen — samt växande in i framtiden med ca
62(+3) år. Dessa delar är alltså (ännu) helt preliminära i den här mycket
förenklade översikten.
*END
Editor2009X10
NASA-kurvans fullständiga upplösning
16 Oktober 2009
NASA-kurvans fullständiga upplösning
Det fullständiga grafiska beviset för den globala
medeltemperaturens ökning under 1900-talet
*
Den globala
medeltemperaturens ökning
som funktion av
en elementär styrfunktion (E)
som kopplar direkt till
kolemissionerna och (E-integralen) atmosfärens koldioxidhalt
Beviset för ythavsperioden i NASA-kurvan:
En kortare beskrivning finns med förminskade
illustrationer i KORTBESKRIVNING.
Vad de allra flesta människor redan tycks ha
uppfattat SPONTANT — utan vidare matematiska utläggningar (vilket är ett gott
betyg åt människan som sådan: hon fattar vettet i princip utan särskild
»utbildning») — är att NASA-temperaturkurvan
visar en tydligt uppåtgående trend (E)
Se härledningen i t(ENERGI)
— och att det är DEN uppåtgående trenden som
hela det uppmärksammade klimatkomplexet handlar om — INTE den naturligt överlagrade
periodiska ythavsfunktionen t(PERIODythav) (tidigast från 1860, här approximerad,
se vidare sammanställningen nedan mot NASA-kurvan)
se även i ythavsperiodens grafiska analys
som TILLSAMMANS med E-trenden i t(E),
konstituerar — definierar, tydligt, entydigt
— NASA-temperaturkurvan enligt
sammanställningen (t)
Den observerade temperaturökningen avser
naturligtvis INTE explicit de naturliga variationerna i ythavsperioden 62(+3)år från ca
1880 (1880|1942|2004|2066…) utan naturligtvis istället TRENDEN lika med
E-kurvan ovan figur
2, den som den naturliga variationen ligger överlagrad PÅ. Se
även mera utförligt från t från Fossil Carbon.
— Ythavsperioden med E-kurvan är — tydligen
— vad NASA-temperaturkurvan visar.
— Det vore verkligen illa om en majoritet av
mänsklighetens enskilda individer INTE uppfattat den delen, spontant — trots
att den etablerade litteraturen (av här ännu Oktober 2009 ej känd anledning)
inte tycks ha observerat den ENKLA upplösningen med t(PERIODythav).
NASA-kurvans fullständiga upplösning
NASA-kurvans fullständiga upplösning
Det fullständiga grafiska beviset för den globala
medeltemperaturens ökning under 1900-talet
*
Den globala
medeltemperaturens ökning
som funktion av
en elementär styrfunktion (E)
som kopplar direkt till
kolemissionerna och (E-integralen) atmosfärens koldioxidhalt
Beviset för ythavsperioden i NASA-kurvan:
Samma beskrivning finns i HUVUDTEXTEN med
illustrationerna i originalstorlek.
|
NASA-kurvans fullständiga
upplösning
— Det vore verkligen illa om en majoritet av mänsklighetens
enskilda individer INTE uppfattat att hela klimatfrågan handlar om den
uppåtgående trenden i figur 2. Se utförligt från t från Fossil Carbon. |
NASA-kurvans fullständiga upplösning VänsterKlicka på bilderna för att se större original. Den etablerade litteraturen tycks inte ha
observerat den ENKLA upplösningen (av här ej känd anledning, mig veterligt
ännu Oktober 2009). Vi studerar den. Vad de allra flesta människor redan tycks
ha uppfattat SPONTANT — utan vidare matematiska utläggningar (vilket är ett
gott betyg åt människan som sådan: hon fattar vettet i princip utan särskild
»utbildning») — är att NASA-temperaturkurvan i figur 1 här
till vänster visar en tydligt uppåtgående trend (E) figur 2 — och att det är DEN uppåtgående trenden
som hela det uppmärksammade klimatkomplexet handlar om — INTE den
naturligt överlagrade periodiska ythavsfunktionen t(PERIODythav)
figur 3 period 62(+3)år
från ca 1880 (1880|1942|2004|2066…) (tidigast från 1860, här approximerad, se
vidare sammanställningen nedan mot NASA-kurvan) som TILLSAMMANS, figurerna 2 + 3, figur 4, tydligen konstituerar — definierar,
entydigt — NASA-temperaturkurvan enligt sammanställningen (t, streckad) i
figur 5. Den observerade temperaturökningen avser
naturligtvis inte explicit de naturliga variationerna i ythavsperioden, figur
3, 62(+3)år från ca 1880 (1880|1942|2004|2066…); TRENDEN är naturligtvis
E-kurvan figur 2, den som den naturliga variationen i figur 3 ligger
överlagrad PÅ. — Se mera utförligt från mtEC-kurvornas härledning i t från Fossil Carbon. — Ythavsperioden med E-kurvan är — således
och tydligen — vad NASA-temperaturkurvan visar. VänsterKlicka på bilderna för att se större original. |
Den uppåtgående
trenden (E-kurvan figur 2 ovan) är samma som den allmänna
styrfunktionen för mänsklighetens tekniska
utveckling (från Ørstedts revolutionerande upptäckt år 1820) — och därmed också
mänsklighetens totala energianvändning, vare sig den utvecklas på
kol-olja-naturgas eller annat.
Olyckan att den utvecklats på
kol-olja-naturgas är med andra ord (utförligt från t från Fossil Carbon) anledningen till
temperaturökningen (se även från Energihärledningen). Vi återfinner samma
typkurva (E) i all energistatistik som presenterar ett industrilands
elektro-mekanisk-tekniska utveckling (främst under 1900-talet).
— Därmed är den
globala medeltemperaturens ökning identifierad enligt E-kurvan. Se vidare från t från Fossil Carbon med Energihärledningen.
Energihärledningen
med
beräkningen av den öppna klimatlokalens luftmassa (M) och höjd (h) över Jordytan
Uppkomsten av den
globala uppvärmningen från kol-olja-naturgasförbränningen
I den avgränsade luftgenomströmmade
klimatlokalen K med den medelmässiga atmosfäriska genomflödesmassan M på
medelhöjden h meter över Jordytan finns en naturlig medelmässig atmosfärisk
globalmedeltemperatur Tglobal. Om i M införs ett extra massutflöde m via
kolutsläpp Fossil Carbon Emission från en
förbränningstemperatur T, ges ett temperaturtillskott t till Tglobal med summan
T0 från energiekvivalenterna i den redan välkända allmänna gaslagen E=kT=pV=(F/A)V = (F/A)Ad = Fd enligt
m/m = M/M; mv²/2m = Mv²/2M = e/m = E/M =
kT0/m = kT/M;
T0/m = T/M;
T0 = T(m/M) = t + Tglobal
Temperaturökningen t från normalnivån
Tglobal därmed direkt i °C
M klimatlokalens
medelmässiga atmosfäriska genomflödesmassa, KG
m kolutsläppet,
KG/år
Tglobal normala
naturliga globala medeltemperaturen
T förbränningstemperaturen vid
utsläppet för m, °K
t temperaturökningen
som resultat av T från m, °C från Tglobal
Med hänsyn till värmeisolationen a eller absorptionskoefficienten (1-a=albedo) i M, högst
1 för noll värmeläckage, lägst 0 för nollatmosfär motsvarande 100% värmeläckage
analogt 100% död Jordbiosfär, kan t skrivas mera fullständigt
t = T·a·(m/M)
Solens
inverkan— Solekvivalenta Radiansen (SER)
MedelLjusAbsorptionskoefficienten
(a) från SolIN-SolUT (1-a=albedo):
Största: (250 W/M²)/(1336 W/M²) = 0,1871257
Effektiva: (250 W/M²)/(1000 W/M²) = 0,2500000
ref. @INTERNET
Wikipedia 2009-09-30 Insolation
Solen kan formellt ersättas med dess
energiekvivalent på Jorden. Vi kan kalla den »Solekvivalenta radiansen», SER.
SER kan då förstås som motsvarande
markmonterade ”SER-pixelradiatorer” som strålar ut i M;
SER strålar ut i atmosfären från markytan,
från havsytan inkluderat, och med medeleffekten samma som solära instrålningens
ytjordära effektmedelvärde på ca 250W/M², se grunddata ovan (Wikipedia,
Insolation).
På samma sätt som föremål uppvisar motstånd
mot absolut positionsändring i mekaniken (mv²) och i elektrofysiken uppvisar elektromotorisk induktion med
elektriska motströmmar (LI²), tvingas naturligtvis också termofysikens värmemotstånd (t)
såsom sammansatt av mekaniska och elektriska krafter uppvisa motsvarande
flödesinduktiva fenomen.
— Med uppkomsten av t från m i M via T
enligt energigrundformen som ovan t/m=T/M bryts tydligen det konstanta
värmeflödet i SER;
Det högre värmeflödesmotstånd som SER
tydligen tvingas möta via t i M måste — tydligen och tvunget — bromsa SER med
samma belopp t, i annat fall skulle SER fortsätta stråla ut i M som om t inte
funnes. Värmeinduktiva gensvaret i SER från t (via värmeverkan på m i formen av
atmosfäriskt koldioxid) blir alltså ett lika stort tillskott t(SER) som i t. Om
detta är korrekt formulerat i termer av elementär naturvetenskap blir totala
värmegradens tillskott i M därmed via
t = t(SER) tydligen lika med
=
T·a·(m/M) + T·a·(m/M)
=
2T·a·(m/M)
t(AGW) = 2T·a·(m/M)
AGW, Anthropogenic Global Warming,
antropogen (av människan förorsakad) global uppvärmning,
ref. @INTERNET
sv.Wikipedia 2009-10-13 Global uppvärmning, Terminologi.
— Därmed är —
tydligen — temperaturökningen enligt NASA-kurvan entydigt
härledd som direkt proportionell mot den fossila kolemissionen (m) och den
energi som m förs ut på, samt därmed den extra värmeisolerande verkan som det
extra införda kolet i atmosfären tydligen bidrar med i växelverkan med havsytan
tillsammans med Solinstrålningen.
— Se även särskild
del med mätkurvan (Carbon Dioxide Concentration) som visar atmosfärens koldioxidhalt, tydligt med SPECIELL
början från samma uppsats som t(ENERGI)-kurvan från ca år
1860.
Beräkningen av M
Energihärledningen för den — tydligen
i fortsättning från ovanstående resultat — av människan förorsakade globala
uppvärmningen t(ENERGI) leder direkt på
möjligheten att beräkna den genomströmningsmassa (M) som — tydligen — NASA-temperaturkurvan anställt på den
öppna klimatlokalens räkning. Vi studerar det.
China air pollution — PhotoEverywhere,
Shutterstock images
http://www.photoeverywhere.co.uk
Eftersom t (NASA-kurvan) och m (Fossil Carbon Emissions) är direkt proportionella kan tydligen M
beräknas via m/t om också T och a är kända enligt
M = 2Ta·m/t(AGW)
m/t(AGW) fås direkt ungefärligt via
skalförhållandet mellan t i NASA-kurvan och m i Fossil Carbon-kurvan enligt
7 T12 KG
———————————— = 10,17094 T12 KG/°C
[0,6 + 0,1(1–2/17)]°C
m = t(10,17094 T12 KG/°C)
(Fossil Carbon-kurvan anger kolemissionen
i tusental miljoner metriska ton per år, analogt n·1000·1000 000·1000 KG/år = n
T12 KG/år).
Gängse fackverk brukar använda albedo 0,3
för (den marknära) Jordatmosfären, analogt a=0,7;
ref. Pierrhumbert
s116n Principles
of Planetary Climate 2009.
Generellt får vi (emellertid) räkna med att
a-värdet fluktuerar tillsammans med det sätt på vilket det utsläppta kolet (som
bildar koldioxid i slutänden) associeras med havet/luften i M.
För havets roll, vet man redan att det både
kan absorbera och emittera koldioxid,
http://www.mb-soft.com/public3/disaster.html
C Johnson, Chicago University (2007-) 2009;
http://www.atmosphere.mpg.de/enid/basics/1__Oceans_and_climate_1v9.html
The Oceans, 2003-2009;
http://www.aip.org/history/climate/oceans.htm
The Discovery of Global Warming, 2003-2009
Spencer Weart & American Institute of
Physics;
http://oceanworld.tamu.edu/resources/oceanography-book/oceansandclimate.htm
Our Ocean Planet, Department of
Oceanography, Texas A&M University, Robert R. Stewart 4Aug2009;
m.fl.
Men vi behöver explicit inte beakta den
delen, vi ser den integrerad i T (och a) eftersom ämnet bara berör den
utsläppta kolbasen m i M, inte koldioxidhalten totalt.
Uppgifterna för T i kolutsläppet via
kol-olja-naturgasförbränningen är
T(Kol) » 2200 °C, T(Olja) » 2150 °C,
T(Naturgas) » 2000 °C;
ref. @INTERNET
Wikipedia 2009-09-30 Combustion, Temperature.
China air pollution — PhotoEverywhere,
Shutterstock images, undre RGB-omvänd
http://www.photoeverywhere.co.uk
M = 3,52138 T16 KG
Med medelvärdet a=0,7 och T=(2200°C + 273°K
= 2473°K) blir M via t=1°C lika med
M =
2(2473°K)(0,7)(10,17094 T12 KG/°C)
=
3,52138 T16 KG.
Luftens täthet
vid Jordytan (STP, Standard Temperature and Pressure, 0°C vid havsytan och
lufttrycket 1 atm)
ref. @INTERNET
Wikipedia 2009-10-13 Density of air, Temperature and
pressure
är ca D = 1,3 KG/M³ (D avtar med högre
temperatur, D=1,225 KG/M³ vid 15°C).
Ett markskikt med höjden 1 meter får då
massan via Jordradien (ekvatorn)
R = 6,378 T6 M och D=1,3 KG/M³ som
M(luftJordytan) = D·(4·pi·R²) = 6,6 T14
KG/höjdmeter avrundat
Grovt räknat ges då klimatlokalens höjd i
Meter
h = M/M(luftJordytan) = 53,35 meter avrundat
vilket tydligen blir maxhöjden för
genomströmningsmassan M i den öppna klimatlokalen K, NASA-temperaturkurvan. Dvs, NASA-kurvan gäller
från och med alla fasta/flytande markområden på Jordytan plus grovt max 50
meter upp och med havsytans klimatdynamik innefattat:
— 50 meter ovanför allt fast och flytande.
Det är i varje fall den ekvivalenta klimatlokal som NASA-temperaturkurvan avser
i energiekvivalenter mot kolutsläppen enligt ovanstående energihärledning.
Sammanställning av
mtEC-kurvorna
Sammanställning
av mtEC-kurvorna
Gemensam nollreferens vid
NASA-temperaturkurvans –0,4°C och (lägst) år 1815 (nom. år 1820).
mtE är proportionella, C är E-integralen
Följande
sammanställning visar att alla kurvformer mtEC (nedan) i hela det observerade
klimatkomplexet ingår i samma matematiska fysik med grund i en entydig energihärledning som helt baseras på
de fossila kolutsläppen. Se även direkt från t från Fossil Carbon.
m årliga
kolutsläppet (Global Fossil Carbon-kurvan) (m inte särskilt markerat nedan)
t globala
luftmarina medeltemperaturen vid Jordytan (NASA-temperaturkurvan)
E energikurvan för t, direkt
proportionell mot kolutsläppet m
C motsvarar integralkurvan för E, analogt
atmosfärens samlade koldioxidhalt (Carbon Dioxide Concentration-kurvan)
Carbon Dioxide Concentration-kurvan har
storleksjusterats så (125% x) att dess brantaste stigning sammanfaller med
integralkurvan för E för att därmed bevisa identiteten i den integrala
variationens matematiska fysik — och därmed entydigheten i samtliga kurvformer
mtEC i hela klimatkomplexet.
— Speciellt den integrala samhörigheten
mellan C och E stadfäster därmed den direkta proportionaliteten mellan m (från
C) och t (från E), och sammanbinder därmed slutgiltigt och entydigt alla fyra
kurvformerna inom ett och samma matematisk fysikaliska naturkomplex:
mänsklighetens (den rika världens) klimatpåverkan under 1900-talet framstår
därmed som ett obestridligt faktum.
— Det faktum att
koldioxidhalten alls kan ha en integral E-korrelation understryker endast dess
otvetydiga samhörighet med t-kurvan analogt med NASA-temperaturkurvans
energihärledning. Därmed råder inte längre minsta
tvivel om att den observerade globala t-kurvans ökning helt och hållet
sammanhänger med de fossila kolutsläppen, tydligen in till sista atomen.
t(NASA) =
6[1-1/(1+[x/10]^4)] + 0.222(0.9[(2cos pi x/1.48) + 0.5(cos 3pi[x-0.1]/1.48)])
t(NASA) =
–0.4 + (1.765)[1–1/(1+[(ÅR–1815)/212.7]^4)] + 0.0653(0.9[(2cos pi
(ÅR–1880)/31.48)+0.5(cos 3pi[ÅR–1880-0.1]/31.48)])
— Totalt för t i
°C på samma skala som NASA-skalan och ÅR (tidigast från 1860 för havsperioden)
i vanlig kronologisk ordning
t(ENERGI) =
6[1-1/(1+[x/10]^4)]
t(ENERGI) =
(1.765)[1–1/(1+[(ÅR–1815)/212.7]^4)]
— ÅR i antal år
tidigast från ca 1815 (havsperioden från lägst 1860) och t i °C från
NASA-referensnivån –0,4°C.
t(PERIODythav) = 0.222(0.9[(2cos pi x/1.48) + 0.5(cos 3pi[x-0.1]/1.48)])
t(PERIODythav) = –0.4
+ 0.222(0.9[(2cos pi (ÅR–1880)/31.48)+0.5(cos 3pi[ÅR–1880-0.1]/31.48)])/3.4
— ÅR i antal år
tidigast från ca 1880 och t i °C från NASA-referensnivån –0,4°C.
m(ENERGI) =
6[1-1/(1+[x/10]^4)] = t(ENERGI)(10.17094 T12 KG/°C)
m(ENERGI) =
(1.765)[1–1/(1+[(ÅR–1815)/212.7]^4)](10.17094 T12 KG)
— ÅR i antal år
tidigast från 1815 med m i KG.
C =
0.74[(x/5.7)^4.25],
atmosfärens koldioxidhalt
C =
(12.7576)[([År-1815]/121.41)^4.25], i ppmv (n t6 = n miljondelar)
— ÅR i antal år
tidigast från 1815 med C i ppmv av totala atmosfärens volym.
m Global Fossil Carbon-kurvan t NASA-temperaturkurvan E energikurvan för t C integralkurvan för E [ref. Carbon Dioxide
Concentration]
se även t(PERIODythav)
Upptäckt |
Rättad felskrivning 2009-12-21: Föregående 125%x 156%y ändrat till 125%y 156%x från
originalets Carbon Dioxide
Concentration
(separat metrisk kontroll i OpenOffice certifierar att ändringen ger identiskt
resultat med ovanstående bild — kontrollerat genom överlagda bilder).
Tusentalsskalan Million Metric Tons of
Carbon/Year i Global Fossil Carbon-kurvan ger motsvarande
entalssiffror i T12 KG infört Kol (T för 10^+);
Omvandlingsfaktorn mellan Kol till Koldioxid ges av faktorn
44/12 = 11/3 » 3,67 (atomvikten för CO2 vs Kol):
m(CO2) = m(C)·(3,67)
NOTERING. Kolemissionen ger den årliga
kolemissionen, inte den totalt samlade, för den sistnämnda se C.
Omvandlingen från ppmm
(PartsPerMillionByMass) till ppmv (PartsPerMillionByVolume) ges via 44/28,8 » 1,528,
medelatomvikterna för koldioxid (44) och luft (28,8),
CO2(ppmm) =
CO2(ppmv)·(1,528)
Källreferens
med utförliga räkneexempel: Se PUBLIC SERVICES HOME PAGE
[http://www.mb-soft.com/public3/disaster.html]
Jordatmosfärens
totalmassa grovberäknas [vi frånser alla berg och högre landområden] ur
normaltrycket vid havsytan
p=1atm=101325Pa=F/A=Mg/A; g=9,81 M/S²,
A=4piR², medelRekv.pol=ca637mil=6,37 T6 M, T för 10^+;
M = pA/g = ca 5,3 T18 KG
C-mätkurvan avviker märkbart från ideala C-kurvan (E-kurvans integral) med början från ca
1860 upp till 1940|1960. Först från ca 1960 ges med integralkurvan analoga
ppmv-värden.
— Den i princip linjära ökningen 1860-1940|1960, och förutsatt inga
systematiska mätfel finns, kan veterligt bara förklaras med inverkan från havet:
det finns tydligen ett växelspel mellan hav och atmosfär som uppenbarligen
inbegriper både emission och absorption av kolmassa med referens till början av
t(ENERGI)-kurvans märkbara uppsats omkring ca 1860. I annat fall kan
C-mätkurvans linjära stigning knappast förklaras.
— En linjär stegring från 1860 skulle normalt sett motsvaras av en
konstant t(ENERGI)-nivå under samma period, tangens ca 0,5.
— Havsabsorptionen-emissionen (tillsammans med den egentliga
kolemissionen, som dock i början är helt försumbar mot havsbidraget från 1860)
har tydligen ”parkerat” på en konstant kolemission under perioden
1860-1940|1960, och som tydligen också överlappar den annars förväntade
avvikelsen i t-kurvans energibas från ca 1918.
— Eftersom någon motsvarande variation inte går att se i
[t(ENERGI)+t(PERIODythav)]-kurvan, som till exempel en plötslig nivåhöjning
direkt och abrupt omkring 1860, är det tydligt att hela dynamiken ligger
utanför det rent atmosfäriska mät- och observationsområdet — och som därmed
orsaksmässigt och tydligen är att finna förklaringen till i havsytans (in till
ett visst närdjup) växelverkan med atmosfären.
— Den dynamiken struntar tydligen helt i avbräcket för kolemissionerna
från ca 1918: C-gradienten bara fortsätter, rakt upp till 1940|1960, som om
inget hänt. Tydligen bara något STORT och TUNGT kan åstadkomma en sådan
kraftfysik, knappast något annat än havet, och då tydligen på den uppkomna
värmeinduktionens dynamiska bas: havets initiella uppvärmning fram till
avbrottet runt 1918.
I vilket fall är
data för kolemissionerna och koldioxidhalterna DÄRMED samstämmiga: upptakten
ges tydligt från ca 1860. Därmed råder heller inte längre något som helst
tvivel om att det är de fossila kolemissionerna som bär ansvaret för
temperaturökningen. Alla kurvor mtEC följer ur varandra och sammanhänger med
grund i energihärledningen.
Carbon Dioxide
Concentration-kurvan
http://en.wikipedia.org/wiki/Greenhouse_gas
INTEGRALKURVAN
FÖR E
Integralkurvan
för det globala kolutsläppet — GLOBALA
UPPVÄRMNINGSENERGINS INTEGRALKURVA
Se
även INTEGRALKURVAN
I PRAKTIKEN.
Från sammanställningen av mtEC-kurvorna med C-kurvan explicit som idealformen för atmosfärens koldioxidhalt
Sammanfattning
Integralkurvan till t(ENERGI)
y =
6[1-1/(1+[x/10]^4)]
.................... t(ENERGI)-integranden
kan ersättas approximativt (t.o.m. x=10 motsv. ca
år 2028) med
y = 0.85[(x/6)^4.4] | y =
0.74[(x/5.7)'4.25]
Det har visat
sig nära OMÖJLIGT att få fram t(ENERGI)-integralkurvan med hjälp av
OnLineWebbIntegrallösare.
Ingen av de tre
referenskällorna (se nedan) ger relevant resultat.
— y-formen har
utprovats optimalt via separat numerisk lösning av diskreta punktvärden för
t(ENERGI)-integranden.
— Felmarginalen i approximationskurvan täcks av Carbon Dioxide
Concentration-grafen, tjockleken på
presentationsgrafen över C.
beskrivning
Samband:
6[1–1/(1+[x/10]^4)] = 6[1–(10^4)/(10^4 +
x^4)]
6(òdx – a4ò[a4+x4]–1 dx)
= 6(x – a4ò[a4+x4]–1 dx)
— Vi söker först lösningar via allmän
bibliotekslitteratur (stadsbibliotek) samt till jämförelse webbens
OnLineIntegralLösare [vi söker då enklast på integranden 1/(a^4 + x^4), resten
görs manuellt].
integrand 6[1-1/(1+[x/10]^4)]
Gråmarkerat fält
betyder att ekvationsdelen saknar praktisk grafisk betydelse (ingen skillnad
syns med|utan)
1.
MATHEMATICAL HANDBOOK McGraw-Hill 1968 s936No94
ò (a4+x4)–1 dx = (4a3Ö2)–1 ln([a2 + axÖ2 + x2]/[a2 – axÖ2 + x2]) + (2a3Ö2)–1 · atan([axÖ2]/[a2 – x2])
(10'4)(0.000177·ln[(100+14x+x'2)/(100–14x+x'2)]+[0.00035atan(14x/[100–x'2])])
; x– ger
Kurvformen stämmer inte. Något är fel. Ännu
värre med 6[.
2. WolframMath
http://integrals.wolfram.com/index.jsp
ò (a4+x4)–1 dx = (4a3Ö2)–1( ln([a2 + axÖ2 + x2]/[a2 – axÖ2 + x2]) + 2atan[1 + a–1xÖ2] – 2atan[1 – a–1xÖ2])
1.77[ln[(100+14x+x'2)/(100–14x+x'2)]+[2atan(1+0.14x)]–[2atan(1–0.14x)]], multiplicerad med 10^4
; x– ger
Bättre än MH, men fortfarande (gruvligt)
fel. Ännu värre med 6[.
3. The Number
Empire
http://www.numberempire.com/integralcalculator.php
The Number Empire — © 2006-2008 Vitalii Vanovschi
ò (a4+x4)–1 dx = (Ö2)[ln([a2 + axÖ2 + x2]/[a2 – axÖ2 + x2]) + 2atan[1 + 2x/aÖ2] – 2atan[–1 + 2x/aÖ2]]/8a3
felformulerad i källan, – 2atan[–1 + 2x/aÖ2] ska vara – 2atan[1
– 2x/aÖ2]
ger då samma resultat som Wolframresultatet ovan,
1.77[ln[(100+14x+x'2)/(100–14x+x'2)]+[2atan(1+x/7)]–[2atan(1-x/7)]], multiplicerad med 10^4
annars helt galet
förminskad skärmdump av källans
originalresultat:
Notera NumberEmpire:s felskrivning, … 2x– i slutet ska
vara –2x … OM resultatet ska vara lika WolframMath.
— Generellt (min erfarenhet):
— OnLineIntegralLösare är AVANCERADE verktyg
(maskinlösningar som kollas på olika internationella preferensdatorer, samt
korsreferenser och i en del fall statistik [och iteration]). Men avancerat är
också integralkalkylen som ämnesområde (inte allt som glimmar är guld).
— »I allmänhet» ges korrekta OnLineResultat.
Men i särskilda fall, som här, har det tydligen kackat sig rejält: ingen av
OnLineLösarna klarar uppgiften (ännu Oktober 2009, om jag själv inte missat
någon detalj: gudarna ska veta att det har hänt det också).
— Ursäkta: Var noga med att pröva resultaten
på ENKLA grundbegrepp — kolla derivator och ytor först med enkel huvudräkning.
På den vägen: Ovanstående stämmer INTE. Lösning, se nedan.
Korrekt grafisk form är approximationen
(till x=10) kring
y = 0.74[(x/5.7)^4.25]
Grovformen fås genom att »gå tillbaka till
barnstadiet»: räkna först ytenheterna för integrandkurvan
y = 6[1-1/(1+[x/10]^4)]
antingen genom huvudräkning eller mera exakt
med finrutindelning och manuell räkning, pricka in de ungefärliga ytvärdena för
varje x-värde, efterkolla kurvan med motsvarande tangensvärden
(integrandkurvans y-värde).
(En van kurvlösare grovutför dessa
beräkningar direkt i huvudet).
— I efterhand kan olika verktyg för numerisk
integrallösning användas, typ Simpsons
Formel (eller en mera rudimentär »hyposerie», men det kräver ett
masterprogram typ Delphi där man kan skriva egen programkod).
— När tillräckligt antal värdepunkter
prickats in, används ett grafritande program (tillsammans med en van person som
kan hantera kurvmatematiken) för att söka en närmaste approximation som kan
användas.
Editor2009X16
2009-12-21 — INTEGRALKURVAN I PRAKTIKEN
Jämförande tabellvärden från AGW-bevisets teoretiska
matematik med uppmätta koldioxidhalter från US South Pole Research
År 1970 var totala kolutsläppet (Fossil
Carbon Emission) ca
m = 4,18 T12 KG (drygt 4000 billion metric
tons) enligt t(ENERGI)-kurvan, vilket motsvarar det statistiskt givna globala
utsläppsvärdet (avläsning kan göras direkt på Fossil Carbon-kurvan i
Wikipedia, eller se tabellen nedan
för år 1970).
Tabelldatat i ppmm från
US South Pole Research anger
CO2ppmv(1970)
= 324,32; uppmätt värde 1970
CO2-integralvärdet (se sambandet nedan) från AGW-beviset
ger
CO2ppmv(1970)
= 322,02; beräknat värde 1970 enligt
AGW-beviset
Förhållandet AGW-beviset/SouthPoleData ger
0,993.
För att beräkna den samlade (ackumulerade)
koldioxidmängden (idealt) via uppgifterna från kolutförseln, analogt och idealt
via t(ENERGI)-kurvan
(original) måste
t(ENERGI)-kurvans integral användas. Denna är emellertid (t.o.m.) SÅ besvärlig
att även etablerade referenser uppvisar svårigheter att få ihop det med kurvformen
(jag har tre källor, alla uppvisar sin version, ingen stämmer, se från Integralkurvan för E). Inom ett
begränsat intervall (minst upp till år 2015) kan man (lyckligtvis) använda en
starkt förenklad matematisk form — dock utan
att tulla på den grafiska precisionen alltför mycket enligt (samma
pixelUnit50),
y = 0.74[(x/5.7)^4.25]
y-formen har utprovats optimalt via separat
numerisk lösning av diskreta punktvärden (separat programrutin från integranden
6[1-1/(1+[x/10]^4)], här utan redovisning) för t(ENERGI)-integranden.
(Felmarginalen täcks av Carbon Dioxide
Concentration-presentationsgrafens tjocklek — vissa justeringsmarginaler finns
beroende på havsytans minsta [marginal-]offset på ca 5 år, se citat från FOCUS MATERIEN med vidare).
Vi behöver dock först skalanpassa
sambandsformen;
C-integralens
anpassning för tidsanaloga värden
Från de första preliminära (grova [125%y])
grafiska jämförelserna (här utan vidare referenser):
(2,9pixels)/ppmv =
377/130; 50/2,9=17,241379ppmv/Unit
x offseträknas från 1815, samma som t(ENERGI)-offset:en,
men mera praktiskt/egentligt från 1860, se Carbon Dioxide Concentration-kurvan.
xUnit50 (2,35p/år) 50/2,35 = 21,276595år » 21,3
Från referensnivån år 1860 ([grovt] 268ppmv)
och y-formen ovan ges
C = (17.24)(0.74)[([År-1815]/5.7/21.3)^4.25]
= (12.7576)[([År-1815]/121.41)^4.25]
...................... C-integralens
tidsanaloga värde (till max år 2030)
Med denna form ges nedanstående tabellvärden till jämförelse med
uppmätta CO2-halter, se även efterföljande tabellens förklaringar till
respektive kolumner.
Tabellvärden med
koldioxidhalter (CO2) i jämförelse för kontroll av AGW-bevisets numeriska
precision
Värdena i kolumn7 från
C-sambandet (ovan) till jämförelse med de uppmätta koldioxidhalterna (US South
Pole Research, se länk efter tabellen).
Överensstämmelsen
understryker den integrala samhörigheten mellan mätvärden och teoretiskt
beräknade dito från AGW-beviset.
|
|
mätvärden |
t(AGW) |
kol6/kol2 |
AGW-beviset |
kol7/kol3 |
||
|
År |
CO2ppmv |
T9tonCO2 |
t°C |
num |
CO2ppmv |
T9tonCO2 |
num |
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|
1900 |
296,00 |
2324 |
0,04 |
0,976 |
288,80 |
2324,14 |
1,000 |
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
1958 |
314,78 |
2472 |
0,30 |
0,990 |
311,58 |
2507,42 |
1,014 |
|
1959 |
315,64 |
2479 |
0,31 |
0,990 |
312,35 |
2513,60 |
1,014 |
|
1960 |
316,45 |
2485 |
0,31 |
0,990 |
313,13 |
2519,93 |
1,014 |
|
1961 |
317,08 |
2490 |
0,32 |
0,990 |
313,94 |
2526,40 |
1,015 |
|
1962 |
317,62 |
2494 |
0,33 |
0,991 |
314,76 |
2533,02 |
1,016 |
|
1963 |
318,35 |
2500 |
0,34 |
0,991 |
315,60 |
2539,79 |
1,016 |
|
1964 |
318,68 |
2503 |
0,34 |
0,993 |
316,46 |
2546,70 |
1,017 |
|
1965 |
319,42 |
2509 |
0,35 |
0,993 |
317,34 |
2553,77 |
1,018 |
|
1966 |
320,72 |
2519 |
0,36 |
0,992 |
318,24 |
2561,00 |
1,017 |
|
1967 |
321,32 |
2524 |
0,37 |
0,993 |
319,15 |
2568,38 |
1,018 |
|
1968 |
321,91 |
2529 |
0,37 |
0,994 |
320,09 |
2575,92 |
1,019 |
|
1969 |
323,12 |
2538 |
0,38 |
0,994 |
321,05 |
2583,62 |
1,018 |
|
1970 |
324,32 |
2547 |
0,39 |
0,993 |
322,02 |
2591,48 |
1,017 |
|
1971 |
325,12 |
2553 |
0,40 |
0,994 |
323,02 |
2599,52 |
1,018 |
|
1972 |
326,00 |
2560 |
0,40 |
0,994 |
324,04 |
2607,72 |
1,019 |
|
1973 |
327,62 |
2573 |
0,41 |
0,992 |
325,08 |
2616,09 |
1,017 |
|
1974 |
328,49 |
2580 |
0,42 |
0,993 |
326,14 |
2624,64 |
1,017 |
|
1975 |
329,50 |
2588 |
0,43 |
0,993 |
327,23 |
2633,36 |
1,018 |
|
1976 |
330,60 |
2597 |
0,44 |
0,993 |
328,33 |
2642,27 |
1,017 |
|
1977 |
332,03 |
2608 |
0,44 |
0,992 |
329,46 |
2651,35 |
1,017 |
|
1978 |
333,69 |
2621 |
0,45 |
0,991 |
330,62 |
2660,62 |
1,015 |
|
1979 |
335,03 |
2631 |
0,46 |
0,990 |
331,79 |
2670,07 |
1,015 |
|
1980 |
336,98 |
2646 |
0,47 |
0,988 |
332,99 |
2679,72 |
1,013 |
|
1981 |
338,26 |
2656 |
0,48 |
0,988 |
334,21 |
2689,56 |
1,013 |
|
1982 |
339,39 |
2665 |
0,49 |
0,988 |
335,46 |
2699,59 |
1,013 |
|
1983 |
341,17 |
2679 |
0,49 |
0,987 |
336,73 |
2709,81 |
1,012 |
|
1984 |
342,58 |
2690 |
0,50 |
0,987 |
338,02 |
2720,24 |
1,011 |
|
1985 |
343,82 |
2700 |
0,51 |
0,987 |
339,35 |
2730,87 |
1,011 |
|
1986 |
345,32 |
2712 |
0,52 |
0,987 |
340,69 |
2741,71 |
1,011 |
|
1987 |
346,99 |
2725 |
0,53 |
0,986 |
342,06 |
2752,75 |
1,010 |
|
1988 |
348,95 |
2740 |
0,54 |
0,984 |
343,46 |
2764,01 |
1,009 |
|
1989 |
350,44 |
2752 |
0,55 |
0,984 |
344,89 |
2775,47 |
1,009 |
|
1990 |
351,77 |
2762 |
0,55 |
0,985 |
346,34 |
2787,16 |
1,009 |
|
1991 |
353,12 |
2773 |
0,56 |
0,985 |
347,82 |
2799,06 |
1,009 |
|
1992 |
354,24 |
2782 |
0,57 |
0,986 |
349,32 |
2811,18 |
|