ämne atomfysik — Energiproblemets Lösning | sammanställt 2009IX1 | Senast uppdaterade version: 2012-10-09 ·

sammanfattning CAT — CAT-motorn

Det Tredje Alternativet

— Frånsett den allmänna Naturstatistiken som visar att mänsklighetens samlade EL-användning (ref. webbkällor med bilder|diagram på »electricity consumption») bara befinner sig i växande, och därför också fortsättningsvis kommer att uppvisa samma trend (därför att den trenden främst kommer att gynna världens fattiga folk och därmed ge en högre allmän standard åt hela mänskligheten, marknaden inkluderat), vilket i så fall skulle betyda att verkligt kraftfulla och effektiva lösningar i ersättning av fossila bränslen är på inkommande …

ENERGI ÅT ALLA

— Misströsta inte. Det finns hopp. Vänta bara ska du få se:

EN VIDARE NATURVETENSKAPLIG GRUNDVAL

— aspekter på basfysiken som inte kan upptäckas i det traditionella akademiska lärosystemet

Inledning

I den nu kända basfysiken finns bara två kända sätt att utvinna »ren» energi direkt ur materien — fusion och fission. Vi vet idag att ingen av dessa är realistiska ersättare för typ fossilbränslebaserade lastbilsmotorer som driver bananfrakterna mellan de olika kontinenterna. Enda chansen är (alltså) en hittills oupptäckt basfysik — det tredje alternativet. I annat fall återstår — här veterligt — dödsdömda samhällen, i varje fall i den form vi nu är vana vid att se dem. Vidare i Beskrivning. Närmast nedan genomgås först kortfattat de kända alternativen.

1. Fusionsenergi

Fusionsenergin har Solen som främsta exempel.

Här utvinns energin som värme och ljus från en massdestruktion (m®g) enligt kärnreaktionslagens enkla typform

K1+K2–(m®g)=K.

Massans struktur och form förintas enligt typformen

e^– + e⁺ = 0 ................................................... laddning

s_e– + s_e+ = 0 ................................................... spinn (rörelse)

m_e– + m_e+ = 2m_e ............................................... massa

Massans inneboende rörelseenergi frigörs-överförs masslöst på andra elektriskt laddade massor genom induktionen

[COEI Conservation of energy by induction, U_ind=E=^UQ/Q_s=L(di/dt)k=Lk=mc²/Q_s].

Huvudfunktion: När normalt positivt laddade inbördes repellerande atomkärnor i allmänhet tangerar varandras nuklidbarriärer (ytan på omskrivna kärnsfären) — antingen genom höga hastigheter eller genom starka g-tryck — stöter kärnorna inte längre bort varandra utan förenas istället. Föreningen sker automatiskt om kärnornas balansräkning medger det, annars inte. Så förenas t.ex. inte två Helium-4-kärnor, men tre i samma tag går utmärkt.

Naturlig förekomst: Fusionsenergin är avgörande i den allmänna grundämnesbildningen som förutsättning för stjärnornas energiomsättning. Exempel: Solens ljus.

(Tekniken är [ypperligt] komplicerad och är inte ett realistiskt alternativ till konventionella förbränningsmotorer).

1.1 Myonfusionsenergi

Kallfusionerna eller Myonfusionerna fungerar i princip enligt figuren nedan. I det verkliga fallet går det inte så enkelt till (men nästan).

Huvudfunktion: Myonen (µ^–) — den bildas naturligt i den övre Jordatmosfären från den kosmiska strålningen — binds tillfälligt till endera parten (Deuterium [1H2] eller Tritium [1H3]). Vartefter myonen roterar kring D eller T, varv efter varv, dras den andra (T eller D) dit. När — och om — komponenterna kommer tillräckligt nära varandra, och förutsatt gynnsamt läge, drar myonen iväg, komponenterna förenas med utgivning av ljus och värme, och myonen kan trigga en eller flera liknade fall innan den till slut droppar av från scenen (den sönderfaller i slutänden till en restelektronmassa).

Processen kräver inga höga temperaturer, den kan ske helt kallt.

Naturlig förekomst: Naturlig bieffekt i Jordens övre atmosfär från inkommande kosmisk strålning, bidrar till Jordens naturliga biokemiska-termonukleära balans.

(Tekniken är [ypperligt] komplicerad och är inte ett realistiskt alternativ till konventionella förbränningsmotorer).

2. Fissionsenergi

Fissionsenergin beskrivs i grunden på samma matematiska form som fusionsenergin enligt kärnreaktionslagen

K1+K2–(m®g)=K. Enda skillnaden är att K uppdelas på flera separata komponenter. Istället för att förenas, sönderfaller produkten i två eller flera delkärnor (tillsammans med frigjorda neutroner).

Huvudfunktion: Stora, tungt radioaktiva atomkärnor påtvingas en snabb och spontan klyvning genom förening med en fri neutron. Klyvningen frigör värme och ljus genom att komponenterna gör sig av med överskottsmassa.

Naturlig förekomst: Sekundära värmegivare — termiska stabilisatorer, utspridda över stora volymer och långa tidrymder i alla planetkroppar. Ringa ytmineralogisk förekomst. Förorsakar svåra organiska missbildningar i lokalt starka koncentrationer.

(Tekniken är [ypperligt] komplicerad och är inte ett realistiskt alternativ till konventionella förbränningsmotorer).

Det tredje alternativet

CAT — kapacitiv transmission (motsv. eng. Capacitive Autonomic Transmission, sv. kapacitiv autonomisk [självstyrd] transmission)

ATOMKÄRNANS FULLSTÄNDIGA UPPLÖSNING

Helt okänd naturfysik i modern akademi

— atomkärnans härledning med resultat i atomvikterna visar på en grundlig utklassning av modern akademi

Figuren ovan visar de inre tre toppringarna i atomkärnan från grundformen N3m20 enligt TNED. Normalt sett är dessa dolda av ett övergripande toppspinn som visar atomkärnan i formen av en trång topptoroid. Typbilden ovan kan bara ”ses” på kärnnivå av atomkärnor som stöter ihop med motsvarande grymt höga kollisionsenergier.

Atomkärnan består, från Neutronen genom Plancks konstant h=m_nc₀r_n enligt TNED, av positiv och negativ elektronmassan med summan ±e=0 med fördelningen via elektronmassan 0,000548598u genom neutronmassan 1,0086652u enligt (1818+18+k)e med k=2,624e. Huvuddelen av laddningarna döljs och endast en liten del framträder genom kärnstrukturens laddningsdeplacement som exponerar atomkärnans positiva laddning (Ze), alltid exakt lika stor som den kärnan omgivande elektronmassans laddning. Atomkärnan enligt TNED beskrivs och härleds utförligt från Planckringen.

— Finns det någon förhållandevis enkelt sammanfattande — begriplig — grundmatematik som en normal människa kan studera för att bilda sig en säker uppfattning om vad det hela går ut på?

— Ja, absolut.

— LQ²=Et²=konstant, utförligt nedan. Finns bara två sätt att välja på. Solen står för den ena delen, den med avtagande Q. CAT står för den andra delen, den med ökande Q — helt orepresenterat i modern akademi på grund av dess uppfunna, inte härledda, atommodell.

— Men varifrån kommer Q?

— Atomkärnan. Kolla:

I utdrag från Nuklidradierna Del II, laddningsdeplacementet — se även i Neutronens Nolladning

LADDNINGSDEPLACEMENTET — se även delvis mera utförligt i Laddningsdeplacementet, och Kärnstrukturen — grundlägger kärnfysiken i TNED genom en laddningssumma noll genom ±e i atomkärnan med ett karaktäristiskt utskjutande positivt laddningsdeplacement som garanterar neutronens negativa kärnmagnetiska moment, och vilket ändras till ett positivt dito med neutronens sönderfall till en väteatom, se utförligt från NEUTRONENS SÖNDERFALL, illustrationen nedan.

protonens kärnyta

Med protonens kärnyta som exempel enligt TNED ges en direkt kvantitativ relationsbild för storleken hos laddningsdeplacementet (utskjutningen) med grund i förhållandet mellan kärnladdningen Z=1 och totalladdningen 1838,624 elektronmassor i protonaggregatet N3m20 utspritt på den inre ringkroppens grovlek r₀/20; Om i grovt orienterande termer kärnladdningens Z=1 står för ett deplacement på 1/1838 inom dimensionen r₀/20, ges totalt ett mönsterdjup på runt

r₀/20/1838 = r₀/36760

= (0,0000272034)r₀ ............. deplacementets strukturdjup i atomkärnans yta, r₀=1,37 t15 M

Värdet ger tydligen en djupform på i storleksordningen några hundratusendelar av kärnradien — för oss betyder det i jämförelsen via en millimeterstor stålkula en helt spegelblank, »fullkomligt slät» yta. Proportionsfelet ovan, som ligger en decimal längre ner, har därmed ingen som helst praktisk betydelse; Mönsterfelet göms effektivt av kärnstrukturen och dess naturligt fluktuerande variationer.

— Atomkärnan GÖMMER via en huvuddel ±e den huvudsakliga laddningsmassan (±A909e) så att den utåt sett framstår som NOLL — ingenting, »finns inte, existerar inte». Ekvivalenter är ekvivalenter. Det är bara det svagt utskjutande deplacementets laddningsdel som syns utåt: Ze, atomens elektron|protonladdning.

— De elektriska och magnetiska krafterna garanterar tillsammans med spinnets bevarande att den täta ±e-strukturen bevaras utan att kollapsa — förutsatt att e-strömmarna internt i atomen håller sig under nukleära strömgränsvärdet vilket markerar gränsformen för atomkärnans upplösning enligt CAT. Så sker också naturligt, i alla sammanhang, utom under de exceptionella förhållanden som ibland kan ses i samband med blixturladdning — och vilken fenomenform i renodlad mening tydligen bara kan vidareutvecklas genom människans kultur i råvaruförädlingen med produktion av goda elektriska ledare och kompakta elektriska laddningsbehållare (kondensatorer). Det finns, här veterligt, inga andra fysiskt möjliga tillämpningsområden. Ämnet är med andra ord och i det ljusets beskrivning alldeles helt klart som klippt och skuret för en Människans Tekniska Civilisation, alldeles tydligt. Det är omöjligt att undkomma den reflexionen.

— Laddningsdeplacementet (således) inte bara garanterar atomkärnans sammanhållande ekvivalenta ±e-struktur med spinnets, laddningens och massans bevarande utan även den resterande nettoladdning som atomkärnan uppvisar utåt, Ze — och som är det enda man ser experimentellt av atomkärnan sett utifrån, och också den enda uppfattning modern akademi har av atomkärnan. Att den relaterade fysikens beskrivning (TNED) av atomkärnans struktur på denna punkt verkligen ÄR relevant framgår först av resultaten från hela atomkärnans härledning (se från Planckringen) tillämpat på de teoretiskt framräknade atomvikterna och som visar en praktiskt taget klockren fullträff, ända från noll — till skillnad från modern akademi som i det sammanhanget befinner sig långt ifrån ens i närheten. Det finns i denna skrivande stund i författarens referens inte en enda punkt av tvivel eller ifrågasättanden som under arbetets gång har utvecklats på något ANNAT sätt i den kritiska granskningen av TNED än att modellen enbart har vuxit sig starkare, förklarat mera, speciellt beträffande den moderna akademins förehavanden, slopat frågetecken och komprimerat ämnesbeskrivningen — på ibland synbart chockerande galanta sätt dessutom. Just sådana svaga punkter måste ständigt eftersökas för tillfället att (eventuellt) avfärda|avslöja TNED som en felaktig|ohållbar teori. Atomvikterna är ett tveklöst upplysande exempel på tillförlitligheten, med (närmast) vidare fördjupningar i t.ex. Solfysiken där bl.a. Solens magnetism, dess cykel och period tydligen kan beräknas och förklaras i detalj — och som därmed ytterligare distanserar TNED och modern akademi: de olika åskådningssätten har inga som helst djupgående beröringspunkter.

— CAT innefattar dynamiken som beskriver HUR +e-delen separerar från –e-delen och vilken ekvivalenta matematiska fysik, tydligen, sammanhänger intimt med blixturladdningens fysik, samma ämne. Detaljerna ser alltså ut att kommunicera väl, utan mystiska eller obegripliga kopplingar. Allt förklaras, ingenting lämnas utanför. (Jag skulle inte nöja mig med mindre. Men det är bara min mening).

— Den matematiska fysiken till CAT har i den relaterade fysikens framställda ljus (TNED) direkt koppling till den matematiska energifysiken för Solenergin (se fusionsenergin ovan) — laddningsmassa (elektroner [Q]) som omvandlas till värme och ljus med en motsvarande induktansökning (L, se nedan) i bevarande av konstant energi;

energigrunder

LQ²/t²=E=konstant — se även mera utförligt från energigrunderna i atomkärnans totala energitransferering

ENDAST TVÅ MÖJLIGA FALL FINNS TYDLIGEN med LQ²=Et²=konstant, se det gråmarkerade ENERGI-blocket längre ner:
1. Avtagande Q medför växande L — gäller i Solens fall
2. Ökande Q (Q skapas inte, märk väl, se atomkärnan nedan enligt relaterad fysik) medför avtagande L — gäller för CAT, men den matematiken kan inte härledas (förankras praktiskt) i modern akademi eftersom den moderna akademins uppfunna atommodell utesluter L-balansen, se vidare från atomkärnans härledning i relaterad fysik

beskrivning

Induktansen reduceras i CAT i det andra alternativet med utvecklingen av Q från atomkärnan: LQ²=Et²=konstant

Matematiken är densamma som för K-cellens allmänna värmefysik

Försvinner Q via massförintelsen (m®g) — vilket fall gäller för Solen, se fusionsenergin, se även allmänt och mera ingående enligt relaterad fysik från Solfysiken — måste makroinduktansen öka (massan överförs masslöst på andra massystem genom värme och ljus);

Utvecklas Q ur atomkärnans normalt dolda Q-bank (centralmassivet 1818e), måste makroinduktansen på något ställe istället minska. Produkten bevaras konstant enligt energilagen.

Induktansen förknippad med kondensatorns initierande strömrusning från T=0 och vilken ledningsväg praktiskt omedelbart bränns av, REDUCERAS av Q-bildningen i urladdningsstammen ENLIGT ENERGILAGEN. Således: inga som helst matematisk-fysikaliska konstigheter. Helt (hutlöst) enkla grejer.

CAT-principen, alternativ 2 ovan, är själva omvändningen av Solfallet: frigörandet av atomkärnans inre normalt sett dolda (se från Planckringen) laddningsmängd (±e) av vilken bara en liten bråkdel (Ze) syns på ytan, kräver för energiräkningens giltighet en motsvarande induktansminskning i bevarandet av konstant energi.

— Därmed ges en helt säker grund för energiräkningen — vare sig CAT kan realiseras tekniskt eller inte, gäller energiräkningen absolut: det finns en möjlighet för atomkärnan att upplösas helt och hållet i värme och ljus enligt E=mc², helt säkert. Ekvivalenter är ekvivalenter. Misströsta (alltså) inte för att det ser mörkt ut för tillfället: det finns alltid hopp.

En mera utförlig redovisning av den relaterade fysikens energimatematik finns i Innebörden av LQ² i K-cellens värmefysik i avsnittet om K-cellens värmefysik, avsnittet i grått nedan är ett utdrag därifrån.

ENERGI uttrycks i storheterna

E=mad=U·Q=U·IT=PT=RIQ=RT·I²=RT(Q/t)²=LQ²/t² med centralenheterna

KG(M/S²)M=(KG·M²)S^–2=J=WS. Sambandet mellan energi (E) och effekt (P) i elektriska system beräknas generellt genom

E=PT.

I ett system där massa och laddning kontinuerligt förintas, överförs massans inneboende energi [(m®g)] på andra massystem enligt relaterad fysik genom (COEI Conservation of energy by induction, energins bevarande genom induktionen, se COEI)

U_ind=E^=UQ/Q_s=L(di/dt)k=Lk. Massans kvalitativa struktur förintas, men energin bevaras genom en proportionellt växande induktans L med avtagande Q-yta (A), analogt växande L med avtagande m, genom E=LQ²/t² så att LQ²=konstant=L(m/R)(A/dT) bevaras.

Konstanten ger formellt

k = LQ² = L(m/R)(A/dT) = Lm (A/d[RT]) = Lm · (k_RT); (nL)(m/n)=k_Lm.

Laddningen förintas tydligen via sin kvadrat proportionellt mot den med laddningen associerade massan. Därmed tillväxer induktansen så att produkten LQ² hålls konstant. Det betyder att massförstörelsen på Q ändar på rymdinduktansen µs=L=[R₀/c₀]s=[R₀dt/ds](s=ds)=[R₀dt], analogt

([m=0 Û 1/¥]/R)([A=0 Û 1/¥]/dT) = (1/¥)(1/dRT) = 1/RT.

Därmed är den induktiva primärformen i Q återförd på exakt samma allmänna bas som den som används av de omgivande Q-systemen i deras reaktion på den masslöst överförda energin. Hur den tillgängliga energin utnyttjas beror inte på energikällan utan på den mottagande parten (Q_s): dess fysik. (Detaljerna beskrivs f.ö. utomordentligt i PEFECT Photoelectric Effect, fotoelektriska effekten).

Principen bakom CAT är i ovanstående ljus således (extremt) väl relaterbar i den matematiska fysikens mest elementära termer och därmed på intet sätt magisk eller mystisk — vilket kanske ligger närmast till hands att tro för den vanliga trottoarbefolkning som observerat att ämnet saknar representation i modern akademi.

Atomkärnan är en strömstyrd komponent: Den innehåller en sin egen STRÖMFÄLLA.

En illustrerad sammanställning av atomkärnans upplösning i CAT enligt relaterad fysik finns i kort resumé av blixturladdningens fysik.

En utförlig genomgång finns i särskilt dokument i Universums Historia, se från Atomens totala energitransferering (öppnas i separat webbfönster). Atomkärnan kan omöjligen undkomma sin egen energimatematik: den utpekar entydigt inte bara att det finns en atomkärnans fullständiga upplösning i rent värme och ljus, utan att den processen även utgör hela förklaringen bakom blixturladdningens fysik. Alla framställningar är relaterade med korsreferenser och utförliga jämförelser.

Den enkla experimentella genomgången visar att energiräkningen bara kan förklaras med hjälp av grundmatematiken i ovanstående modell. Därmed är den rent teoretisk-tekniska detaljen i saken klar: vi kommer alldeles tydligt och helt säkert att klara det här (galant, dessutom). MEN: Det finns emellertid (särskilt) svåra detaljer som först måste granskas av en vidare besättning (enbart författarens bidrag räcker inte) innan något definitivt besked kan ges.

(Tekniken för CAT är i princip urenkel [se även energiräkningen i experimentanordningen], och på samma gång fruktansvärt komplicerad eftersom fenomenformen är extremt självstrypande [naturen värnar tydligen, naturligt, om vår säkerhet]; vi vet ännu ingenting mera precist om de rent tekniska möjligheterna i vidare mening, bara att dessa i den enkla experimentkopplingens ljus i detta beskrivande skede mycket väl INTE BARA kan vara ett realistiskt alternativ till konventionella förbränningsmotorer utan väl till en enorm mängd ytterligare energianordningar typ superkompakta batterier med enorma kapaciteter, analogt handhållna verktyg med enorma kraftpotentialer [typ Ironman], det är i varje fall det uppenbara scenario som energiräkningen i CAT ställer upp åt oss — om vi sedan klarar uppgiften att omsätta naturgrunderna i praktisk teknik [utan att förgöra varandra genom destruktiv användning, det är ytterst du själv som bestämmer det] är en annan fråga).

Beskrivning

Se även i

Den globala uppvärmningen under 1900-talet

Hur NASA-temperaturkurvan innehåller beviset för AGW tillsammans med kurvorna för koldioxid och fossila kolutsläpp (AGW, Anthropogenic Global Warming, antropogen [av människan förorsakad] global uppvärmning).

Beskrivning

Nedan följer en enklare översikt. För en mera ingående analys och genomgång, se Den globala uppvärmningen under 1900-talet i separat dokument.

Det globala energiproblem som på kort tid seglat upp inom några få decennier grundas tydligen på en balans mellan olika naturgaser: naturens förmåga att skapa återväxt i balans med den del som förbränns (kol, olja, ved), samt hur den samlade delen reflekterar eller innestänger värmen och ljuset från Solen; Solen skickar högfrekvent ljus till Jorden som lätt passerar glasfönster; Innanför fönstret ger Solljuset liv åt växter som i naturlig förbränning producerar typ koloxid (i luften koldioxid); koldioxiden har egenskapen att likt ett glas hindra Jordvärmen från att läcka ut i den omgivande rymden; glas|Jordatmosfärens koldioxid är en utmärkt värmeisolator: släpper lätt igenom mera högfrekvent Solljus, bevarar mera lågfrekvent värmestrålning. Jordytan tvingas i andra ord obönhörligt utveckla innestängd värme i takt med växande mängd koldioxid. Med användning av fossila bränslen står naturen helt chanslös i den balansräkningen eftersom de fossila bränsledepåerna har upplagrats under lång tid i olika bergrum och därmed helt saknar en naturlig dynamisk återväxtmekanism: naturen kan inte skapa en motsvarande återväxt. Därmed har den fossila förbränningen mer eller mindre lett mänskligheten in i en naturfälla, enbart genom marknadens naturliga transportmedel och tekniken att använda fossila bränslen för transportmedlens framdrivning: koldioxidmängden från den fossila förbränningen bildar en termisk skärm på Jordytan vilket leder till att Solljusets värmeenergi stannar kvar mer än det läcker ut i den omgivande rymden. Resultatet blir att Jordytan blir varmare, med tillhörande katastrofala följder för den övergripande biodiversiteten. Se exv. miljöartiklarna på Dagens Nyheter (speciellt den om den Sibiriska permafrosten: en tickande koldioxidbomb med stubintråd i form av enskilda globala temperaturgrader som visar att det verkligen är allvar). Många exempel finns.

Den viktigaste åtgärden är alltså att så snabbt som möjligt avbryta — inställa — all fossil förbränning. Men varifrån ska motsvarande transportenergi tas? Om transportparken inte ska drivas med bensin och diesel, vad ska den då drivas med? Det är den svåra och plågsamma fråga som har dykt upp, och som gör sig allt mera påmind. De mänskliga samhällena har utvecklats till veritabla varuhus som bygger på en omfattande global handel, och, veterligt, ingen enda av oss vill att det ska vara på något annat sätt heller. Vi vill snarare att handel och utbyte ska tillväxa, bli vidare och rikare, inte avta.

Om vi utesluter energiutvinning på kemisk väg, alltså allt utom bensin och diesel, finns i den nu kända basfysiken bara två kända sätt att utvinna »ren» energi direkt ur materien — fusion och fission. Fissionstekniken känner vi som »traditionell kärnkraft». Men den traditionella kärnkraften är för det första utesluten för allmänna transportmedel (främst på grund av strålrisken och den komplicerade teknik som krävs för att säkra den), och för det andra så obehaglig och kontroversiell i konsekvenser generellt att ingen, helst, vill ha den, inte alls överhuvudtaget. Fusionstekniken (typ tokamak-reaktorer) såg till en början lovande ut, men stötte på resonansproblem (runt millenniumskiftet) som först på senare tid lösts (med mikrovågskanoner). Men tekniken har fortfarande (stora) problem, och ingen varken enkel eller omedelbar alternativ teknisk form finns som kan ersätta den fossila bränsleanvändningen, definitivt ingen mobil anläggning som skulle kunna konkurrera med typ en konventionell lastbilsmotor som fraktar bananer mellan Nordafrika och Belgien.

Med de enda kända alternativen fusion och fission som, så, uteslutna aspiranter för att ersätta den fossila bränsleparken, är det tydligt att det inte finns någon rent teknisk möjlighet att lösa det övergripande globala energiproblemet, inte under någon närmast överskådlig tidrymd. Eller med andra ord: det är — i ljuset av den nu kända basfysiken — kört.

— Det går inte att lösa energiproblemet, som tydligen främst är ett TransportEnergiProblem — med de kunskaper om fysiken man har idag i modern akademi.

— Det finns med andra ord inget alternativ till det följande, inte ens en ynka aspirant:

— Mänskligheten måste förbereda sig på att avveckla transportindustrin i nuvarande omfattning, den är i vilket fall dödsdömd — i ljuset av den nu kända tekniken; Att den omställningen tvunget måste innebära en ytterst plågsam process, särskilt för de s.k. rika ländernas innevånare och i den mån man inte redan anpassat sig, är alldeles uppenbart — samhällsstrukturen måste omorganiseras, radikalt; Genomför inte människorna själva den omställningen frivilligt, kommer naturen att göra det åt dem, med desto större plåga.

— Så, det gäller att börja verkställa omställningen nu. Inte sen. Inte skjuta problemet framför sig. Det är NU det gäller. Men alla vet redan att någon sådan omfattande organisation för »allmän FossilTransport evakuering» inte existerar, inte i något enda land, med all tillbörlig respekt för alla positiva förslag [dessa är, alla utan undantag, i praktiken orealistiska eftersom de bygger på en FIKTIV allmän global folkvilja som inte existerar (ännu) men som på något mystiskt sätt måste komma fram, ingen vet hur]. Ingen vet hur man ska organisera något sådant då det mer eller mindre bygger på tvång: ingen vill det, men alla måste det. Så, vem ska bestämma om »lagarna för det globala undantagstillståndet»? Det är läge för djupa trätor och motsättningar, och därmed öppet krig. Ingen vill ha det. Vi vill se världen utvecklas i fred, med massor av häftiga nya filmer och datorer från Japan och äpplen från Sydamerika och Te från Indien och varor och utbyten och resor som innefattar alla människor i alla länder. Vi vill utvecklas, inte gå bakåt.

Idealet skulle (alltså) vara det följande:

IDEALET:

— En hittills oupptäckt (gömd) naturprocess som beskriver HUR materien — i princip vilken sopa som helst — kan omvandlas till ljus och värme UTAN någon restmassa: inga avfallsprodukter, icke en prick, bara värme och ljus för hela slanten. Ingen fusion. Ingen fission. Bara rent E=mcc. Varje minsta materiekorn vet vi, i så fall, skulle ge upphov till närmast enorma energimängder, och med lämpligt utvecklad teknik skulle hela energifrågan vara löst i ett enda slag. Förutsatt tekniskt möjliga lösningar, vilket vi självklart utgår ifrån, skulle t.ex. en bilmotor kunna ersättas av direkt hjulmonterade, långt mera kompakta och effektiva drivanordningar (under en övergångsperiod, tills det luftburna nya trafiksystemet tagit över).

— Den nya tekniken skulle (lätt) kunna användas för att omvandla tidigare atomsopor till mera nyttigt material (t.ex. guld och kalcium), och därmed (främst) eliminera den tråkiga traditionella kärnkraftens restmassor ur mänsklighetens historia för gott.

Och så kommer det då, det som människor i den här tiden har så svårt med: idealet finns, tydligen (CAT), men inte i försorg av den moderna akademins lärosystem — som säger att matematiken är människoskapad. Grundvalen som ställt fram CAT är istället den att kunskap är grundad på fridsamhet (se från sanningsbegreppet), föregiven människan, något som människan upptäcker, inte skapar: en allmän existensfilosofi som bygger på fred och harmoni, inte på krig och kaos. Och därmed är vi tillbaka till »den nervösa motsättningen» mellan typ läkare (garanterad A-student i modern akademi) och våldsvägrare (garanterat helt orepresenterad i de etablerade samhällsskikten, helt rent) som utvecklats från den moderna akademins födelse under 1800-talet — dock här i nytt ljus: STATEN (modern akademi) harmonierar helt klart inte med kunskapen sådan den framkommer i TNED. Om det är korrekt uppfattat, är det givet vem som måste böja sig för vem.

IDEALET I PRAKTIKEN

Med atomkärnans härledning från Planckringen ser det alltså ut som att idealet (CAT) också — verkligen — finns. Men det lämnar, som nyligen påpekats, den moderna akademins lärosystem i spillror — dessa ingår parallellt med framställningen i jämförande korsreferenser, ingenting går förlorat. Vi får tydligen se och förstå den moderna akademins lärosatser som en primitiv resurs, oförmögna att omfatta fysikens elementära grunder. Det är i varje fall den bild som den relaterade fysiken och matematiken (TNED) ställer upp till påseende. Framställningen bygger på utförliga korsreferenser med detaljerade jämförelser och som visar att modern akademi är föremål för utklassning (se särskilt från atomvikterna) — av en urgammal kunskapsgrund som den moderna akademin tydligen aldrig brydde sig om att undersöka: kunskapen är fridsamhetsgrundad, inte människoskapad. Den är — tydligen — föregiven, inte påkommen.

SAMMANFATTNING CAT

Energiräkningen stämmer med den uppvisade fenomenformen (se energiräkningen och experimentanordningen). Om inga feluppfattningar finns som grund till det resultatet — finns sådana fel ska framställningen kasseras, den ska då inte finnas här, se vidare i grundläggande policy — är tydligen ämnets ekvivalenta beskrivande, förklarande och härledande fysik stadfäst. Se även i POSITRONBOLLEN (av en del kallad »eldsklot», eng. fireball, se t.ex. @WIKIPEDIA Ball lightning 2009-09-05, där ges en samlad översikt) — naturfenomenet som förhållandevis få (men genom historien ändå relativt många) människor har sett men som hittills (i den moderna akademins försorg) undandragit sig en tillfredsställande förklaring. Därmed återstår en teknisk lösning.

CAT-motorn

2009IX2

Eftersom principen bakom funktionssättet är given i CAT och knappast kan ha någon annan grundform än den som visas av den enkla experimentanordningen, blir det (efter visst arbete) relativt enkelt att ställa upp en grundskiss för hur en stationär motor enligt CAT måste se ut, i varje fall i princip. Skissen nedan visar de olika detaljerna med beskrivning.

Grundskiss till teknisk anordning

för utvinning av energin i atomens kontinuerliga upplösning enligt CAT

Funktionen blir, tydligen, i princip densamma som i en vanlig förbränningsmotor, enda skillnaden är att rörliga kolvar och cylindrar ersätts med fasta elektroder (anod[+] och katod[–]) och ventiler med typ hålkatoder. Kraftutvecklingen blir dock betydligt högre:

1. Gränsspänningen (UG) katod-anod, överst i illustrationen ovan, åstadkommer enligt CAT en initierande urladdning, en sådan sker sedan upprepat periodiskt;

2. Förloppet genom CAT garanterar positronbildning från anodmaterialet (den röda vertikalstaven i mitten) som bildar hela anordningens funktionscentrum:

3. Positronstocken måste, snabbt, dras bort från urladdningsområdet av en hålkatod (–), annars omsätts energin bara i anodens toppunkt och hela effekten uteblir; hålkatoden leder positronmassan till anordningens centrala panna där positroner får rekombinera med elektroner i en befintlig central (»atomkokare») motsvarande en konventionell parannihilation ±e; balansen i elimineringen av e–-stocken garanteras av e–-överskottet som bildas i 1 och som (ej explicit utritat) leds tillbaka till pannmassan vars atommassa därmed på nytt, om och om igen, kan figurera i parannihilation;

4. Värmebildningen från ±e-förintelsen i den centrala pannan kopplas (i den teknisk-mekaniska lösningen) till en konventionell centralturbin med tillhörande elektrisk generator, slutet system självklart;

5. Anordningen matas med material (i princip vad material som helst) via ett intag (input, illustrationens nedre del ovan);

6. Energiuttaget regleras av en konventionell potentiometer (POWER i illustrationen ovan) som reglerar styrkan i CAT, se separat redovisad energiräkning i CAT.

7. Det finns inga restprodukter. Nollavfall gäller, exakt. Pannans atommassa återanvänds hur länge som helst (med minimal påfyllning i input); införseln av +e bildar primära pannvärmen via förintelsen med atommassans –e, underskottet –e fylls automatiskt på (ej utritat) från överskottet från separationen ±e i urladdningscylindern; atommassan förmedlar således endast ett centrum för ±e-annihilationerna, analogt energi|värmebildningen. Inget annat. Restprodukter existerar inte.

Under förutsättning att den centrala positronmassans upptagning (e+) kan lösas rent tekniskt — vilket tydligen är hela anordningens centrala springande absoluta svårighet, missar man här blir förlusterna katastrofalt stora och man vinner ingenting alls i slutänden — är det tydligt att de rent tekniska tillämpningsaspekterna på typen av anordningens lösning i princip är otaliga: hur många olika typlösningar som helst kan komma ifråga (mekaniska och elektriska med kombinationer). Det är bara uppfinningsrikedomen som sätter gränser. Notera dock för CAT att även den allra minsta materialmängd ger enorma energibidrag, och anordningen som sådan därför garanterat INTE är någon lösning på kommunernas allmänna sopbergsproblem. Materialåtgången till varje typ av CAT-anordning är helt enkelt alldeles för liten för det — även räknat för hela mänskligheten med nuvarande energikonsumtion omsatt på flera hundratusentals år.

Det är alldeles tydligt, att CAT-anordningen som ovan i skiss KAN göras ypperligt liten (och helt fri från rörliga delar), och det förefaller därför tanken helt naturligt att vi (här) kan se tekniska lösningar i mikro- och nanoskala, alltså extremt små enheter med extremt stor kraftkapacitet — om grundtekniken kan lösas, och förutsatt att CAT också verkligen håller streck.

NOTERING. CAT-motorn kan i princip startas med konventionell kick (initiell kondensatoruppladdning med muskelkraft).

TNED — relaterad fysik och matematik

TNED (Toroid Nuclear Electromechanical Dynamics), eller Toroidnukleära Elektromekaniska Dynamiken är den dynamiskt ekvivalenta resultatbeskrivning som följer av härledningarna i Planckringen h=m_nc₀r_n, analogt Atomkärnans Härledning. Beskrivningen enligt TNED är relaterad, vilket innebär: alla, samtliga, detaljer gör anspråk på att vara fullständigt logiskt förklarbara och begripliga, eller så inte alls. Med TNED förstås (således) också

RELATERAD FYSIK OCH MATEMATIK. Se även uppkomsten av termen TNED i Atomkärnans Härledning.

*

Senast uppdaterade version: 2012-10-09

*END.

Stavningskontrollerat 2009-09-01 | 2009-09-02 | 2009-09-03.

åter till portalsidan · portalsidan är www.universumshistoria.se/AaPassagen/PassagenIndex.htm