UNIVERSUMS HISTORIA ENLIGT RELATERAD FYSIK OCH MATEMATIK · Senast uppdaterade version: 2014-10-30 · Planets reguljära indelning · snabba resultat med kraftfull metod ·

WebbTest · Katastrof i Windows Vista · Atomkärnans Härledning · Planckringen h=mcr utklassar den moderna akademins teori · Energiproblemets Lösning? · nu eller aldrig ·

ORIGINALET PÅ BellDharmaPASSAGENhemsidan [2009] — med länkad anpassning för UniversumsHistoria samt vidare utvecklad för anpassad MAXIMAL användning (som INTE PassagenDomänen medger [‡]) Universums Historia — 2008IV9 | © BellDharma Copyright hem.passagen.se/belldharma UNIVERSUMS HISTORIA enligt relaterad fysik och matematik GENERALGENOMGÅNG med detaljerade korsreferenser, analyser och jämförelser med modern akademi • Det tredje alternativet energiproblemets lösning om inget revolutionerande händer på energifronten inom den närmaste framtiden garanterar klimatet tillsammans med den fortsatta världshandeln och därmed koldioxidutsläppen från transporterna samhällenas dödsstöt, i varje fall i den form vi nu är vana vid (jämför de alarmerande miljöartiklarna på DAGENS NYHETER 2009) • särskilda artiklar Webbtest analys, test och genomgång av webbläsarna (från 2008) vad webbläsarna Internet Explorer · Netscape · Firefox · GoogleChrome · Opera · Safari kan och inte kan hemsida på Passagen planets reguljära indelning [‡] 2012X9 Separat överförd kopia (alla HTM-dokument i blocket) till särskilt katalogblock i UniversumsHistoria (AaPassagen/PassagenIndex.htm, ...) från hem.passagen.se/belldharma p.g.a. allmänna länkproblem. JämförandeEXEMPEL — anledningen: Inskriven HTM-kod: http://www.hem.passagen.se/belldharma/index.htm#Planets_reguljära_indelning PassagenKrypterad version: Tillagt/Borttaget: ?k före länktecknet ersätter index.htm RESULTAT: — Länkar INUTI PassagenDokumentet kan INTE nås UTIFRÅN andra webbdokument: — man kommer bara fram till en HELT TOM index-sida. Ingenting visas. — Ersättning index.htm med ?k ger samma resultat: ingenting visas, bara PassagenReklamen överst. Endast följande fungerar — bara själva hemsidan nås, (f.ö. får man LETA särskilt): http://www.hem.passagen.se/belldharma/ http://www.hem.passagen.se/belldharma/index.htm Det innebär i princip att innehållet DÖLJS BAKOM ONÖDIGT besvär för BESÖKAREN. Det var inte uppgiften med DELA DIN KUNSKAP. Det ska vara MAXIMALT LÄTT — enkelt, PieceOfCake — att nå KUNSKAPEN, såvitt den redan finns. Originalen finns kvar på PassagenDomänen för jämförande koll. Men alla länkar dit (om ej annat anges) har anpassats till den nya katalogplatsen http://www.universumshistoria.se/AaPassagen/PassagenIndex.htm.

inledning

Universums Historia — 2008IV9 | © BellDharma Copyright hem.passagen.se/belldharma

— Varför en ny modell av Universum?

— Många människor har upptäckt, och fler strömmar till, att naturbeskrivningen med den moderna akademins och vetenskapens begrepp ibland lämnar stora hål, revor och repor. En del människor har också upplevt sig förnedrade och kränkta i viss samvaro med den moderna akademins regerande uppfattningar, men inte förmått uttrycka den observationen på grund av minoritetsställning.

Så, istället för att slaviskt och lydigt anta den moderna akademins devis som skapades under 1800-talet att det är människan som har skapat matematiken och logiken (alltså ässena i modern akademi), varför inte försöka härleda matematiken utifrån naturen själv? Varför inte verkligen försöka bevisa att människan upptäcker lagarna, inte skapar dem, och att det är på den vägen människan utvecklas i sin civilisation. OM det lyckas bör det också komma fram en mera nyanserad, beskrivande och framförallt förklarande helhetsbild av naturföreteelserna — och på samma gång en rättvis jämförelse mellan det resultatet och vad modern akademi och vetenskap har att visa oss — t.ex. typ Wikipedia. För, VEM bland människorna — i den värld som tydligen HELT präglas av modern akademi — kan föra NATURENS talan? Visa oss det, tack. Naturen står ännu (veterligt) orepresenterad. Arbetet är naturligtvis helt fritt från religiösa och metafysiska aspekter, sådana hör inte hit.

Resultatet av en sådan undersökning finns nu — för den här författarens del — sammanställd i ett första htm-block i Universums Historia (öppnas i separat webbfönster).

Huruvida innehållet motsvarar beskrivningen ovan avgörs av dig som läsare. Arbetet har pågått (nu 2008) i över trettio år med att söka bevis och sammanställa resultat i jämförande korsreferenser med den nu förhärskande uppfattningen i de olika sakfrågorna, i allt inom ämnena matematik och fysik. Sammanställningen går ut på att vara förklarande, inte uteslutande. Målet i stort är att varje läskunnig människa ska kunna ta del av, läsa och studera all befintlig matematisk och fysikalisk litteratur som finns utan hjälp, självständigt, och helt gratis, samt i slutänden också vara kapabel att själv kunna formulera olika naturprocesser med matematikens hjälp. Kunskapen är till för alla, den ska inte kosta något. Grundbeskrivningarna finns redan i Universums Historia för att förverkliga det målet, och mer tillkommer som arbetet fortgår. Det är inte intelligensen det hänger på, utan tiden, viljan och intresset (motivationen) att studera detaljerna.

Tanken från början var att försöka lägga hela kunskapsblocket här på Passagens Hemsida med deras erbjudna utrymme på 20 MB. Det visade sig emellertid krävas minst 50 MB. Lösningen blev då att hyra in sig på ett webbhotell med en egen bekostad webbsida. På den vägen är det nu (härmed) fritt fram för var och en som vill att ta del av innehållet.

Om du vill läsa vidare med en kort beskrivning av innehållet i det här dokumentet, se Inledning till Universums Historia.

Värdet av framställningen (främst): det finns garanterat ingenting liknande i etablerade verk. Dessa ingår — som det har visat sig — som primitiv resurs. Eller, som det alldeles utmärkt heter i Passagens ordningsregler: dela din kunskap. Delad glädje är dubbel glädje.

övriga ämnen

Katastrof i Windows Vista · Någonting är allvarligt fel i Vista — eller så TILLÄMPAR MICROSOFT en medvetet utformad strategi. Kolla den fragmenterade datarektangeln.

WebbTest · WebbLäsarna är (ännu 2008) katastrofalt dåligt utvecklade · BildTest · Webbläsarna matchar inte Hemmadatorn · Hemsida på Passagen · mina tips för nybörjaren

trailers · speciella artiklar som berör matematiken och fysiken

Planets reguljära indelning · snabba resultat med kraftfull metod

författarens datorprofil

Den här Hemsidan är utformad med källkod i Microsoft WORD 2000 version 9.0.4402 SR-1 — sidan skriven i Webblayout, sparad och testad preliminärt i formatet htm, därefter manuella ändringar i scriptet (Visa HTML-källa) allt efter kunskaper, Passagen har bra länkar till grundstudier (se Passagen Hemsidor Hjälp — Webbdesignskolan [se HTML grunder, HTML-editorer-Webbstandards …])

Den här användaren kan nås med e-mail på Webbadressen belldharma@passagen.se

Den här användaren använder operativsystemet Windows Vista Home Premium

Den här användaren använder också operativsystemen Windows XP, Windows 95, och Windows 3.1 (numera i allt mindre utsträckning)

Den här användaren använder FRÄMST WEBBLÄSAREN Internet Explorer 7 — av skäl som redovisas i test på den här sidan, se Webbtest

Den här användaren talar, skriver och studerar löpande Svenska och Engelska

Delphi Den här användaren har grundläggande erfarenhet i bild- och datorkunskap med programmering i assembler från Borland Pascal (Delphi 1, Delphi 4)

Katastrof i Windows Vista | 2008II5

Katastrof i Vista

KATASTROF I WINDOWS VISTA

Var finns kritiken mot MICROSOFT? Nu åker datorn ut snart.

Se även särskilt sammanställt dokument med sammanställda EXEMPEL FRÅN MICROSOFT CORPORATION perioden 1994 - (Juli) 2009

MicrosoftVistas snurrande ring

MicrosoftVista bildUtsmetning

Söka efter text — Microsoft Windows Vista

Exempel på VistaFindTextSökning

Jämför (utanför Microsoft)

Samma fel i XP

MicrosoftVista bildFragmentering

Microsofts reguljära programförstöring

Internet Explorer 8 vandaliserar

RTF-suffixBuggen i WordPad Win95

WORD2007-vandalisering av WORD2000

GoogleDesktop toppar strömligan

Övrigt i Vista — snabbare än XP

MEN NU GÅR VÄL I ALLA FALL SKAMMEN PÅ TORRA LAND:

Det här gör Windows Vista

(skärmdump från VistaDatorn),

a, ytfragmenterad grafisk display, Windows Vista

av det här programoriginalet från Windows XP

(skärmdump från XP-datorn):

b, fullständig grafisk display, Windows XP, Windows 95

— Jag accepterar inte den föregående typen. Finns inte en chans.

OCKSÅ Windows XP KAN uppvisa samma typ av fragmenterad displayremsa (remsan är från ett grafritande program) — OM man samtidigt med exempelprogrammet kör en DVD-film på datorn; DVD-funktionen tar (i Windows XP) huvuddelen av processortiden — och lämnar en fragmenterad del åt övriga program. Men DET är helt OK eftersom INGEN (vettig) person sysslar med något direkt produktionsarbete samtidigt som man tittar på film.

Men hur är det i Windows Vista?

Jag kör VistaDatorn på normalt sätt, alltså utan DVD samtidigt: TILL ATT BÖRJA MED märkte jag ingenting, utöver den fragmenterade datarektangeln, övre delen a ovan. Programmet till datarektangeln fungerar i övrigt utan anmärkningar, så, jag såg ingen anledning att fästa något vidare avseende vid saken än bara konstatera att Windows Vista HAR Fasoner för sig. Jag har under de senaste runda tio åren, så gott som dagligen, använt datorn för ritarbeten med en stor mängd bildbehandling. Arbetet har utvecklats från Windows 3.1 (från 1994 för min del), över till Windows 95, sedan vidare till Windows XP — och nu sist till Windows Vista.

Först nu upptäcker jag felet på Vistadatorn (2008-02-04, Vistadatorn inköptes hösten 2007, felet visar sig sedan jag börjat testa en del olika bildbehandlingsprogram mera ingående, t.ex. det enkla gamla hederliga PAINTBRUSH från Windows 3.1 som också fungerar utmärkt på Windows 95, Windows XP — och nu även Windows Vista, trodde vi):

· PLÖTSLIGT ÄR STRECKREKTANGELN I BILDFLYTTEN TOM — bara ett högst korrumperat operativsysten kan klara en sådan förstörande, sönderhackande bedrift; Det händer inte alltid, men då och då. Nu blir jag ledsen.

· PLÖTSLIGT FÅR JAG IN EN TOM BILDREKTANGEL FRÅN EN EXPORTERAD BILD TILL URKLIPP — lika korrumperat som ovan.

· PLÖTSLIGT KOMMER EN HELSVART MÄRKREKTANGEL UPP PÅ BILDYTAN NÄR JAG SKA FLYTTA EN REDAN MARKERAD DEL — det är tydligt att Vista INTE fungerar riktigt som det ska. (Nu är det, tydligen, krig som gäller).

VistaDatorn är f.ö. omsorgsfullt virustestad (löpande). Operativsystem, Register eller övrigt innehåller (för tillfället) inga potentiella hot eller rapporterade defekter. VistaDatorn arbetar f.ö. snabbt (snabbare än samma program i XP).

Jag får ta om det. Igen. Inte hela tiden, jämt och ständigt. Bara lite då och då. Tilltäckligt för att tappa sugen. KÖP INTE WINDOWS VISTA!

Därmed är förklaringen given till den fragmenterade datarektangeln (a ovan); Rätta mig om jag har fel:

Vistas operativsystem bygger på en MULTIPLEXFUNKTION (som möjligen delar på två processorer) och med den förnämliga funktionen att köra över, strunta, i VISS programvara. VI KAN SE MULTIPLEXTILLFÄLLENA genom Vistasystemets timglas (den snurrande ringen) som syns med jämna mellanrum, och som skvallrar om att ”Nu är Vista upptaget”.

Normalt sett är en sådan ordning INTE ett problem, eftersom alla operativsystem bygger på en KÖ: det som inte hinns med NU, tas sedan. Inget program fibblas bort, allt tas med. Men här är det tydligt att Vista bara kör över funktionerna! Rakt på bara. Struntar fullständigt i den underliggande programstrukturen. Varför då?

FELET är tillräckligt uppseendeväckande för att föranleda i varje fall mig att konstatera följande:

Antingen saknar MICROSOFTs programmerande personal kunskaper för att programmera vettiga funktioner, fragmenteringen är en BUGG, ett systematiskt FEL som Microsoft bär ansvaret för.

Eller så är funktionen med den ytrelaterade bildfragmenteringen medvetet utformad av MICROSOFTs programmerande personal — för att till exempel HINDRA GAMLA ANVÄNDARE från att använda MICROSOFTS NYARE PRODUKTER på »gamla program», eller något i den tarvliga stilen.

Säg att jag har fel på den punkten.

Det vore det mest hoppfulla för mänskligheten.

Jag är på väg att kasta ut datorn om det ska fortsätta på det här sättet.

Utvecklingen skulle gå framåt. Inte bakåt. Det skulle bli enklare. Inte svårare.

Tillägg/Infogning 2008IX18 — i fortsättning från Katastrof i Vista

Vartefter arbetet fortskred på den nya Vistadatorn (den inhandlades hösten 2007 på OnOff) visade sig allt flera olustigheter. Den främsta den här:

Plötsligt kan en markerad rektangel för flytt i ett ritprogram visa sig på ovanstående dokumenterade sätt: hela bildobjektet smetas ut över bildskärmen då man genomför flytten. Ibland kan streckrektangeln också, som nyligen omnämndes, bli helt svart, eller helt tom. Även importerade objekt från Urklipp kan bli tomma eller svarta. Flera (många) olika typer förekommer.

Felet sammanhänger (helt säkert) med den nyligen omnämnda multiplexrutinen som Vista-systemet bygger på: »kommer man in i otakt», struntar Vista i att ta reda på KOMMANDOKÖN som SKULLE ha utfört kommandot i kö korrekt, men som nu TYDLIGEN inte fungerar beroende på Microsofts programmeringsgenier. Företagets personal har tydligen inte ens brytt sig om att kolla.

Jag har på annat ställe i den här cyberlokalen (se FinishingTouch) talat i något berömmande ordalag om att man UTMÄRKT KAN använda gamla hederliga väl fungerande program OCKSÅ på Windows Vista. Det var i början det, innan det ovanstående upptäcktes. Och mer ändå har kommit sedan dess.

Det får stå som ett dokument över datorhistorien — för min del. Deprimerande nog, och i slutsumman skulle jag bara vilja rekommendera: det du gör i Windows Vista gör du på egen risk. Det största hotet verkar inte komma utifrån, utan inifrån. Du får räkna med att program som du VET fungerar OK på Vista idag, plötsligt har upphört att fungera SÅ i samband med en uppdatering från Microsoft — från det ena ögonblicket till det andra, rakt framför dina ögon. Personalen tar inget ansvar. Man KÖR med dig. Och DET är garanterat obehagligt.

Ytterligare jämförelse

Ytterligare jämförelse som utmärker nuvarande MICROSOFTs PROGRAMMERANDE PERSONAL till kategorin:

JORDENS MEST SLARVIGA — eller möjligen mest utstuderat skickliga — PROGRAMMERARE;

Ber om ursäkt om jag verkar STÖDDIG på den punkten, men fakta är fakta — ingen SERIÖS programmerare gör så här:

Det här presenterar MICROSOFT WORD 2007

a, Skärmdump från VistaDatorn inköpt 2007, demolerat original

av dokumentoriginalet från MICROSOFT WORD 2000

b, Skärmdump från XPDatorn inköpt 2002, reliefad text

Koncensus: Microsoft WORD 2007 FÖRSTÖR original i Word 2000.

Det går inte att använda WORD 2007 — utom om man 1. börjar med det förstås och struntar i att Microsoft HAR en historia tillsammans med många människor som hunnit åldras tillsammans med företagets utveckling, och 2. INTE sysslar med ovanstående typ av bläckbesparande PrintOuts i WORD — originalet i b.

(Det verkar som om Microsoft, med exemplen ovan, menar sig vara LEDANDE PÅ JORDEN på något område? Vilket skulle det området vara? Gör mig glad. Visa).

Ytterligare jämförelse

Har Microsoft (efter Windows XP) HELT glömt av att det finns något som heter TANGENTBORD?

Ergonomi?

Jag är själv högerhänt — men insåg redan från minut 1 det här, med datorn på bordet framför mig:

a, det naturliga alternativet: naturlig arbetsställning

Musens kontrolltangenter till vänster, tangentbordets kontrolltangenter naturligt till höger

bestämmer den ergonomiska SYMMETRISKA grunden för allt datorarbete med mus OCH tangentbord;

snabbt, effektivt, naturlig kroppsställning, kan hålla på hur länge som helst, blir ALDRIG trött.

Kortkommandon med tangenter är en FRÖJD. Datorarbetet flyter supersnabbt. Speciellt i bildbaserade (matematiska, grafiska) program.

Musen till vänster, tangentbordets primära funktionstangenter till höger: piltangenter, kontrolltangenter, numeriska tangenter. Självklart.

Därför att med den här arbetsergonomiska modellen

b, det Onaturliga alternativet: synnerligen onaturlig arbetsställning

Jobbigt. Tråkigt. Onaturligt. Ska vi titta på Bio istället?

är det klart att man snabbt blir TRÖTT.

Då är frågan den: Hur arbetar Microsofts programmerande personal i själva IDÈN bakom utformningen av till exempel UTFORSKAREN I WINDOWS VISTA och möjligheten att navigera ENKELT OCH SNABBT med datorns tillgängliga kontrolltangenter I FÖRHÅLLANDE TILL DEN SMIDIGA LÖSNINGEN I WINDOWS XP?

Är det enligt alternativ a eller alternativ b?

Vad har hänt?

Varför har Microsoft HELT SKIPPAT de enkla korttangentfunktionerna i Vista?

Att navigera bland mappar och filer i Vista är enormt knöligt, klumpigt och jobbigt jämfört med Windows XP som i den jämförelsen är en ren fröjd — om man försöker använda tangentbordet i Vista.

Det verkar som om Microsoft har resonerat så här (nämligen i utformningen av Vista):

— Vi skiter i snabbtangenterna och löser det hela med MUSKLICK istället.

Det är nämligen så att man i Vista, inte alls över huvud taget, kan fälla ut ett markerat mappinnehåll utan att FÖRST klicka på mappen — eller alternativt att trycka ENTER — samt sedan för att komma in dit till mappens fillista FÖRSTA GÅNGEN tvingas trycka TRE GÅNGER PÅ TABBTANGENTEN (därefter räcker det om man trycker EN gång …), och sedan för att komma ut igen tvingas trycka Shift+TAB. Eller, skippa hela tangentvalsen och bara klicka sig fram och därmed missa hela finessen i datorarbetet: flytet.

I Windows XP sköts alla utfällningar och infällningar via piltangenterna (höger hand) plus TAB-tangenten (vänster hand). Enkelt, snabbt, suveränt.

Med andra ord:

Det finns en speciell olägenhet i Vistas Utforskare genom att mappinnehållet inte fälls ut automatiskt på markerad mapp: Säg att du vill skapa en ny mapp: Hur vet du vilken föräldramappen är? I Windows XP VET man det därför att föräldramappen är den som står markerad. Hur är det i Vista? Om du har associativt fokus på den markerade mappen, och spontant naturligt tänker att det är DEN som är föräldermapp för tillfället, BLIR DET FEL: Vista fungerar med den senast utfällda mappen som föräldramapp, inte den som faktiskt står markerad. För att hamna rätt, måste man FÖRST trycka ENTER på den markerade mappen i Vista ELLER musklicka på den. Då först hamnar man rätt med den nya undermappen.

Varför, Microsoft, denna utstuderat omständliga, uppenbara tillbakagång i tankeverksamheten?

Datorarbetet skulle bli enklare. Inte svårare. I Vista är det rent kaos som gäller: navigera bland resterna efter någon typ sprängning.

Dessutom: kolla på Vistas mappikoner: urvattnade, maximalt fula.

Jämför mappikonerna i Windows XP: snygga, tydliga. Lite värme i mörkret.

Det går associativt långsamt i Vista, därför att visuell musflyttning tar upp mera tankeutrymme, mera TID — letande med blickpunkt över hela skärmen efter HotSpots — än ihågkomsten av en speciell tangent som används ofta och återkommande i en redan väl känd rutin (testa hur snabbt du kan knappa in ditt personnummer på nummertangenterna jämfört med motsvarande musklickningar: det är ren utklassning): Ensidigt arbetande med MusKlick blir (ytterst) jobbigt i längden, man tappar tråden, och den associativa farten i ens arbete reduceras betydligt. Det är min uppfattning.

Testa det här (ritprogram):

1. Använd piltangenterna med högerhanden för att placera markören på önskat ställe: exakt pixelposition.

2. Tryck (t.ex.) INSERT med högerhanden för att låsa insättningspunkten; härifrån kan markören sedan flyttas fritt;

3. Tryck ned MusKnappVänster; markören hoppar till insättningspunkten;

4. Dra markörrektangeln med musen (och avsluta ev. men en ytterligare INSERT för exakt precision).

5. UPPREPADE SÅDANA OPERATIONER, musen till vänster och kontrollen till höger, gör ritarbetet ypperligt snabbgående. Man blir aldrig trött i armarna, eller på annat obehagligt sätt. Det är min erfarenhet efter mer än tio års dagligt ritarbete vid datorn. Arbetsställningen är naturligt avkopplande. Man arbetar hela tiden med EXAKT datorprecision.

Men var finns programmen som fungerar så (frånsett de jag själv utformat, men de gäller ju bara för mig …)?

Jag blir häpen.

Många (senare tidens) ritprogram tycks inte ens ha fungerande piltangenter som kopplar till markörflytten! PAINT, som följer med Windows Vista, har det till exempel INTE, medan det äldre PAINTBRUSH från Windows 3.1 hade det.

Varför togs det bort? Därför att programfolket inte känner till, aldrig har arbetat med, den optimala datortekniken: musen till vänster, tangentbordet till höger. Jag är övertygad om att det är förklaringen; Microsofts personal blir allt SÄMRE på datorer och logik, helt klart (många bra uppslag kom fram i datorålderns början, men hur är det nu?) — men anser att folk i allmänhet ska anpassa sig efter deras nymodigheter och uppfinningar. Man löser inte problemen (Microsofts bildbehandlingsteknik, Internet Explorer), utan uppfinner ny fräck (fruktansvärt ful) design istället (runda fönsterhörn? Det är innehållet som räknas. Inte ramen. Ta innehållet först, så ska vi nog kunna fixa ramen också vad det lider). Det är hela felet, enligt min mening.

Exemplen som getts här talar sina egna språk.

Hemsida på Passagen | 2007

Hemsida På Passagen

DU SOM har Microsoft WORD 2000 (eller motsvarande) och TYCKER DET VERKAR HOPPLÖST ATT SKAPA EN EGEN HEMSIDA PÅ PASSAGEN. Ge inte upp (än). Testa det här:

1. Vi förutsätter att du har fått din hemsidesplats av Passagenteamet.

2. Gå till www.uppslaget.se och Downloada CoffeCup Free FTP.

3. Vi förutsätter (sedan) att du överlever att fylla i rutorna i CoffeCup-installationen — ditt användarnamn, lösenord och ftp.passagen.se

4. Mitt exempel: Ordbehandlingsprogrammet Microsoft WORD 2000: Skapa ett nytt Webbdokument från ArkivMenyn; skriv in något, vad som helst, t.ex. TestSida text ... Det går att ändra sedan längre fram.

5. Lägg in en bild i dokumentet, bara för test (vi utgår ifrån att du vet hur man gör, vet du inte, kan det ordnas också)

6. Spara Webbdokumentet som index.htm, DET ÄR HELT AVGÖRANDE VIKTIGT: du MÅSTE.

7. Ta en paus.

8. I CoffeCup-programmet finns en Filutforskare där kan du bläddra fram till stället där Webbdokumentet index.htm sparades: markera den filen.

9. I CoffeCup-programmet finns längst upp till vänster en stor knapp som det står Servers på. Tryck på den: Upp kommer då ServerBoxen med en redan markerad knapp nere till höger som det står Connect på. Tryck på den. TRYCK SEDAN PÅ DEN STORA KNAPPEN SOM DET STÅR UPLOAD PÅ. Det är den som fixar den kritiska överflyttningen. Nu händer det saker: CoffeCup-programmet skickar nu iväg index.htm-filen till WebbServern. Om allt fungerar, ska nu en kopia av ditt sparade Webbdokument index.htm dyka upp på Din PassagenHemsida. Men Bilden, vad blev av den?

10. I samma katalog som index.htm-filen sparades, skapade WORD automatiskt också en MAPP med namnet index-filer; Om du tittar efter i KODEN till WebbWord-dokumentet (se menyn på Visa, HTML-källa) kan du (längst ner) hitta litet insiderInfo: WORD skapar automatiskt en allmän separat katalog till HTM-dokumentet där t.ex. alla bilddata lagras och som står internt i WebbKoden. Gör på samma sätt med hela den katalogen:

11. Markera index-filer i CoffeCup-programmets Filutforskare; tryck återigen på knappen Servers; och sedan återigen på Connect i den dialogruta som kommer upp. TRYCK SEDAN PÅ DEN STORA KNAPPEN SOM DET STÅR UPLOAD PÅ.

12. Gå sedan till Hemsidan igen: Nu ska allt vara med. Jepp. Nu kom bilden med också, minsann! Tack så mycket.

Börja i WORD (2000)

OBS! Spara sidan (som en Webbsida) med namnet »index.htm».

Exempel

Detalj ur Akvarell 1993V31, efter fri fantasi. Författarens arkiv

Exempel

Resten av den här sidan tillägnas exempel med tester, analyser och utvärderingar för att komma underfund med hur Webben fungerar. Se även separat sammanställning i MICROSOFT EXEMPEL. Det finns (nämligen) FLERA OLIKA WEBBLÄSARE — som dels individuellt och dels i jämförelse sinsemellan INTE uppför sig på sätt som är tillägnat ett lovprisande av LOGIKEN. Ett annat ord (stundtals) är: bedrövligt, för att inte säga direkt ELÄNDE. (Jag har noterat att det finns personer därute som kopplat ungefär samma tanke).

Internet Explorer för exakt bildvisning

OBSERVERA att DEN VISUELLA REFERENSEN till följande beskrivning, och där annat ej explicit anges, förutsätter att webbläsaren Internet Explorer används (senaste versionen Internet Explorer 8 uppvisar dock en del otrevligheter, se IE8 vandaliserar) — enbart av skäl som berör bildpresentationen och som kommer att beskrivas här framöver, se Webbtest. Andra webbläsares egenskaper kommer också att beröras (Netscape, Mozilla Firefox, Opera, Safari …), men det är viktigt att vi håller oss till DEN referens med vars hjälp resultaten i varje fall kan VISAS PER BILD utan förvanskningar. För text explicit gäller andra ordningar, se WebbText.

Bildexempel

FÖRST stavningen: Passagenteamet använder (genomgående) den engelska stavningen typ web- med olika svenska ändelser. Här används genomgående den försvenskade typen webb- (med fonetisk tonvikt på de två bena [jämför »weeb» med »webb»] som motsvarar engelskans enklare fonetik). Om mina språkforskliga skäl är mindre upphetsande, ska jag ändra inställningen på den punkten.

För att reducera uppladdningstid (främst på webben) för bilder som ska finnas med på en webbsida finns olika standard för att reducera de annars så minnesdryga RGB-bilderna (24bit). En enkel standardkonvertering från RGB är den »gamla hederliga» 256-färgers bitmap:en (8bit). Men det finns också två andra typer, PNG och JPG. Bilderna nedan visar ett NOGGRANT exempel på hur de olika formaten ser ut relativt RGB-originalet.

Observera: Om vi tittar på bilderna nedan i någon ANNAN webbläsare än Internet Explorer, tillkommer pixelvrängningar som gör analysen värdelös. 2007X29. Se Webbtest.

originalet med blotta ögat syns knappast någon skillnad . . .

BMP-bild (24bit) 68 KB PNG-bild 44KB BMP-bild (8bit) 23KB JPG-bild 5KB

Originalet på Kopian (pixelO OCH pixelK) visar den relativa ändringen:

ingen ändring ingen ändring märkbar ändring (PNG-kopia) märkbar ändring (PNG-kopia)

Förstorad detalj som visar pixeländringens typ (JPGkopior av RGBoriginal).

Observera: Om vi tittar på bilderna ovan i någon ANNAN webbläsare än Internet Explorer, tillkommer pixelvrängningar som gör analysen värdelös. 2007X29. Se Webbtest.

Vi ser att JPG-bilden mycket väl kan användas här istället för originalet om INTE EXAKT pixelvisning är avgörande — en lagringseffektivisering med 93%.

· PNG-formatet bibehåller ursprungsfärgerna och tar upp allt mindre plats ju mera enfärgad en bild är: testa vid konverteringen genom att läsa av lagringsytan och jämför med originalet, bygg på den vägen upp en erfarenhet för de olika formaten. Se även bildexemplet nedan.

· JPG-formatet bibehåller inte ursprungsfärgerna (men så nära som möjligt): bilder med mycket färger blir utmärkta, medan bilder med få färger får ”färgdimmor” runt figurkanterna, se exemplet nedan.

Bildexempel PNG kontra JPG

Bildexemplet nedan visar hur PNG och JPG fungerar för en utpräglad linjefigur (här en fjärilsform ritad i polära koordinater av författarens grafprogram, r = 20cos[x+(sin4x)³] i PREFIXxSIN)

PNG-bild 2KB JPG-bild 3KB

originalet i RGB 42KB »färgdimman» kring linjen framskymtar tydligt

*

Microsofts Oförutsägbara BildbehandlingsTeknik

2007X29

Nu börjar det blir komplicerat: Betrakta först de bägge första paren bilder i högerkolumnen nedan; De första två paren är bildkopior av bildskärmen som den ser ut i WORD 2000 i htm-dokumentet, alltså det som författaren SER i praktiken (och som BÖR komma ut vid en PrintOut). Det tredje paret är den motsvarande bild som visas i webbläsaren Internet Explorer (på samma dator som WORD 2000), och som (i Internet Explorer) bör se ut som andra paret (längst ner) i vänsterkolumnen.

FÖRFATTARENS OKULÄRBILD

layout: fast bildplacering

aktuellt utseende i webbläsaren skärmbild WORD 2000 original, JPG-kopierad

JPG-kopia

layout: flytande bildplacering

aktuellt utseende i webbläsaren skärmbild WORD 2000 original, JPG-kopierad

text

JPG-kopia

layout: flytande bildplacering skärmbild Internet Explorer, JPG-kopierad

JPG-kopia, vänster originalskärpa höger, tydligt uppkommen oskärpa

Internet Explorer

Bilderna ovan: Här finns flera detaljer i ett bild- (och text-) arbete som kan göra en normal människa NÄRA (halvt) galen — OM man försöker placera BILD BAKOM TEXT (alltså typen flytande bild): Sedan man gjort vad man TROR blir som det ser ut — därför att man kan SE det på bildskärmen som man jobbar med, pixel för pixel — gäller I WEBBVÄRLDEN I SJÄLVA VERKET följande i praktiken:

· bilderna glider isär

· oskärpa adderas till bilden beroende på position och på helt oförutsägbart sätt, under helt oförutsägbara betingelser

· positioner ändras

Det går alltså att placera en bild under text OCH behålla bildens originalskärpa i Internet Explorer från WORD 2000 — men utan exakt förutsägbarhet: »det beror på bildens storlek och placering» om det går eller inte går. Något annat »vad är det som gäller?» går inte att få fram. Lotteri alltså. Positionerna i bild-text nedan stämmer garanterat INTE med originalet!

Flytande Text över bild:

y = ò y’ dx

(a+b)ⁿ = aⁿ[1+ _m=0®nå [(b/a)(n–m)]_m![(m+1)!]^–1]

Andra webbläsare

VISSA WEBBLÄSARE (Opera) uppvisar ingen oskärpa i bilden likt ovanstående exempel i Internet Explorer. Se dock efterföljande separata Webbtest som även innefattar Opera.

Varför finns det här knäppa, försmädliga bild/positionsfelet?

DÄRFÖR ATT PROGRAMMERINGSPERSONALEN ÄR SLARVIG — inte tillräckligt motiverad för att göra ett noggrant arbete.

Bevis (här enbart i beskrivande text):

Om vi studerar föregående skärmdumpar i FÖRFATTARENS OKULÄRBILD ser vi att positionen mellan startmarginaler i htm-dokumentet i WORD 2000 och Internet ExplorerFönstret skiljer sig på EN pixel. Det är också precis den principiella, och den bildmässiga anledningen/förklaringen till oskärpan (dubblerade linjer från originalets enda syns tydligt). Frånsett den tydligt flyttade högerbilden, krävs TRE (3) stycken offsetjusteringar för att matcha ihop bild för sig och text för sig med originalet. Det bevisar att programfolket bakom felet och i slutänden frånser grundläggande noggrann kontroll.

förklaring:

REKTANGELFUNKTIONERNA I Windows API (för personer som programmerar grundrutiner) skiljer mellan visuella och datortekniska rektanglar; Skillnaden är, precis, en pixel uppåt-neråt (datorrektangeln lägger till en pixelenhet i bredd och höjd). Missar man det — i någon minsta programdetalj — är det (alltså) läge för FEL.

En annan möjlig felkälla är att programfolket använder olika måttsenheter: WORD (2000) är MÄSTERLIG på att fixa och trixa med importerade bilder; i vissa fall är det t.o.m. omöjligt att få in sitt original utan att ändra dess pixelmått. Och då är det ju inte något original längre! Förnedrande. Även text i WORD (2000) är föremål för (hejdlöst) trixande och som resulterar i stundtals ytterst svårbemästrade, i grunden enkla, synkroniseringsproblem. Se vidare nedan.

*

Testsida PassagenHemsida — Test och analys av Webben

Bildtest 2007X21

Something is Wrong with the WebBrowser Reading Capability in general

Något är fel med WebbBläddrarLäsningsFörmågan, generellt

BILD MED TEXT SER DESSUTOM OLIKA UT I OLIKA WEBBLÄSARE — vilket i princip gör den här beskrivningen värdelös! StorBilden nedan (en PNG-bild på 101+32 KB) är sammanställd på skärmdumpar tillsammans med bildtest från de tre vanligaste Webbläsarna: Internet Explorer, Netscape och Firefox. (Försök att presentera Resultatet i slutänden ”ute på Webben” KAN ändå bli suddigt OM »bilden är för stor». Uppdelning i två mindre ger bättre resultat [men KAN visa en glipa emellan …]). Fönsterbredden bör vara (minst) 27 cM för att de bägge delarna ska bilda en sammanhängande bild.

Både Firefox och Netscape separerar (tydligen) kombinationer mellan överlagrad text på underliggande bild. Dessutom klarar inte Firefox och Netscape av tecken i Symbol, se exemplen ovan till höger. Ingen av de tre Webbläsarna klarar successiva upphöjt-nedsänkt¹. Dessutom (beroende på bildens storlek) bevaras inte originalbildens skärpa² i försöken att visa de olika alternativen (vilket gör att en presentation av materialet försvåras avsevärt). Det är kusligt dåligt!

¹Jodå. Men det beror på VARIFRÅN originalformateringen har kommit, och HUR originalet har formaterats. Det här är »ett gammalt problem» som samlar flera problem i samma korg. Se vidare i WebbText.

²Jo, Opera gör det DELVIS. Men även den Webbläsaren uppför sig med text, och delvis även text/bild, som Netscape-Firefox ovan.

DET ÄR INTE SANT så dålig standarden är på INTERNET-läsarna.

Så här ser textoriginalet till höger ovan ut i den här Webbläsaren:

7 1231932032132232332432532632732832933033133239410511612713814815816117218345670

*

Föregående noteringen 1 ovan . . .

WebbText

Upphöjt-Nedsänkt-Problemet

Så här var det:

Med Datorernas Kommersiella Frammarsch i mitten på 1990-talet fick bland annat ordbehandlingsprogrammet Microsoft WORKS För Windows stor spridning. Det följde med min första dator (1994), en COMPAC PRESARIO — 33 MHz CPU med integrerad matematikprocessor. 207 MB hårddisk. Det ordbehandlingsprogrammet blev (för mig och många andra) en standard som visade sig fungera BRA (frånsett den berömda gamla 64KB-buggen …): man fick ut det som syntes på skärmen. Längre fram (för min del 2002) medföljde ordbehandlingsprogrammet Microsoft WORD på en del nyare datorer (Packard Bell). Och därmed började PROBLEMEN. Anledningen, främst, att ”köpa ny dator” (efter 3-5 år) var den hägrande hastigheten (och lagringskapaciteten). På den vägen stod det snart flera datorer på bordet — med olika grundprogram: WORKS och WORD. Men WORKS och WORD fungerar inte på samma sätt. Medan WORD är ”Microsofts flaggskepp” och WORKS ”bara en mindre kalkylversion med ordbehandlare” uppkom flera olyckliga konflikter i användarens försök att jämka ihop det mångfunktionella WORD med det stabila WORKS. WORD (version 2000, min referens), nämligen, har en URUSEL programgrund i det här utbudet: Vad du ser (från WORKS) är vad du HAR (WYSIWAVE). WORKS (min senaste version 4.0 från Windows 95 eran) å andra sidan är EXAKT på den punkten — men har inte RGB-färgerna, inte länkar, kan inte placera flytande text över bild, m.m., men har å andra sidan vad WORD saknar: ett kalkylblad med alla matematiska, trigonometriska och logiska operatorer. I övrigt går det utmärkt att importera-exportera text mellan de olika programmen, samt infoga WORKS kalkylblad via OLE i WORD. Därmed till saken:

Skärmen:

skärmbild av textoriginal i WORKS 4.0,

(1)

importerat direkt till WORD 2000 via Urklipp,

(2)

justerat med Ctrl|++ (UpphöjtTill-funktionen i WORD):

(3)

Frånsett att upphöjt och nedsänkt skiljer sig med en pixel i nivå: Samma utseende. Samma PrintOut.

Webben:

Men hur ser det ut i en webbläsare?

Svar: (1):an är orepresenterad. (2):an och (3):an i Internet Explorer ser ut så här:

I andra webbläsare funkar (ännu 2007) inte SymbolFonten: istället visas ASCII-tecknen ®å för Internet Explorers ®å

[2]:an

[3]:an

Och så var det med den glädjen. Med andra ord: Den arbetsbara, läsbara, versionen, (3):an, fungerar inte i en webbläsare. Inte alls över huvud taget. Inte i någon av de testade webbläsarna (Internet Explorer, Netscape Navigator, Mozilla Firefox, Safari, samt Opera). Upphöjt-Nedsänkt kommer bort. Plain fact.

I Internet Explorer separeras dessutom vanliga tecken från SymbolTecken om man ZOOMAR, alltså visar webbsidan i annat än 100%: kolla textoriginalet nedan, testa själv med Zoom och olika webbläsare.

(a+b)ⁿ = aⁿ[1+ _m=0®nå [(b/a)(n–m)]_m![(m+1)!]^–1]

För att få med Upphöjt-Nedsänkt på webben direkt från ordbehandlaren i WORD 2000 — något som i varje fall LIKNAR originalet i (1):an — är det bara en modifierad version av (2):an som kan komma ifråga:

Vi studerar den detaljen nedan.

Typformen 9⁹₉ i följande resultatsammanställning har innebörden

normaltext^{textstorlekUpphöjt}_{textstorlekNedsänkt};

Enda sättet att presentera resultaten nedan är att göra det i EN kolumn: Webbläsaren tenderar (annars) att sprida ut tabbarna (tabuleringarna) efter en här ej känd ordning (resultatet blir rena röran).

WORD 2000 2007X28: det gäller här att försöka finna arbetsharmoni mellan WORD 2000 displayen och Internet Explorer dito:

9⁷₈:

12^{3nabcdefghijklmopqrstuvwxyz}_{19nabcdefghijlkmopqrstuvwxyz}

WORD2000 displays: PNG-picture

InternetExplorer displays: PNG-picture

9⁹₉:

12^{3nabcdefghijklmopqrstuvwxyz}_{19nabcdefghijlkmopqrstuvwxyz}

WORD2000 displays: PNG-picture

InternetExplorer displays: PNG-picture

9¹⁰₁₀:

12^{3nabcdefghijklmopqrstuvwxyz}_{19nabcdefghijlkmopqrstuvwxyz}

WORD2000 displays: PNG-picture

InternetExplorer displays: PNG-picture

9^10/11_10/11: 10 för siffror, 11 för text

12^{3nabcdefghijklmopqrstuvwxyz}_{19nabcdefghijlkmopqrstuvwxyz}

WORD2000 displays: PNG-picture

InternetExplorer displays: PNG-picture

Som vi ser: ungefär som att välja mellan magont och ont i magen.

För att komma någonvart i den här utvärderingen måste DET sätt man väljer också besitta en vettig läsbarhet för författaren, alternativet WORD2000 displays. Men, som vi ser, blir det SVÅRT med det: alternativet ovan är det närmaste man kan komma. Nästa steg — för att försöka lösa problemet — är att skriva dokumentet i läge ZOOM;

Med 125% zoom får då författaren läsbarheten

WORD2000toEditorAt125% displays: PNG-picture.

Detta resultat är (så när som på siffrorna) precis WORKS-originalets teckenform enligt (PNG-picture)

Det går alltså. Men kolla böket!

Kort sagt:

En rättvis presentation — med författarens arbetsmiljö integrerad, på enkla och direkta sätt — av något så simpelt som ett Text OCH Bildoriginal på INTERNET år 2007?

Nej.

Glöm det.

Det krävs djupa datorengagemang för att komma någonvart.

BILD för sig — med enkel TEXT för sig — går dock utmärkt. Men det var inte vårt problem.

exempel

WORD 2000: upphöjt Ctrl|+ · nedsänkt Ctrl+Shift|= · Symbol Ctrl+Shift|Q teckenstorlek

F = k(Q/d)²=k([Q/(n®¥)]/[d/(n®¥)])² = k(Q/d)² bästa minsta (9p)

F = k(Q/d)²=k([Q/(n®¥)]/[d/(n®¥)])² = k(Q/d)² mindre bra (10p)

F = k(Q/d)²=k([Q/(n®¥)]/[d/(n®¥)])² = k(Q/d)² mindre bra (11p)

F = k(Q/d)²=k([Q/(n®¥)]/[d/(n®¥)])² = k(Q/d)² mindre bra (12p)

F = k(Q/d)²=k([Q/(n®¥)]/[d/(n®¥)])² = k(Q/d)² mindre bra (13p)

F = k(Q/d)²=k([Q/(n®¥)]/[d/(n®¥)])² = k(Q/d)² fruktansvärd mix (14p)

F = k(Q/d)²=k([Q/(n®¥)]/[d/(n®¥)])² = k(Q/d)² fruktansvärd mix (15p)

F = k(Q/d)²=k([Q/(n®¥)]/[d/(n®¥)])² = k(Q/d)² perfekt (dock inte i editMode) (16p)

Riktigt snyggt (frånsett upphöjt-nedsänkt i EditMode) blir det (alltså) först på teckenstorlek 16p.

För utvärdering ges nedanstående direkttext med efterföljande PNG-bild på htm-originalet i WORD 2000:

9⁸₇:

7 12³₁₉³₂₀³₂₁³₂₂³₂₃³₂₄³₂₅³₂₆³₂₇³₂₈³₂₉³₃₀³₃₁³₃₂³₉⁴₁₀⁵₁₁⁶₁₂⁷₁₃⁸₁₄⁸₁₅⁸₁₆¹₁₇²₁₈345670 2-8-18-32-32-18-8

PNG-bild (avkortad) av originalet i WORD 2000:

9⁹₈:

7 12³₁₉³₂₀³₂₁³₂₂³₂₃³₂₄³₂₅³₂₆³₂₇³₂₈³₂₉³₃₀³₃₁³₃₂³₉⁴₁₀⁵₁₁⁶₁₂⁷₁₃⁸₁₄⁸₁₅⁸₁₆¹₁₇²₁₈345670 2-8-18-32-32-18-8

PNG-bild (avkortad) av originalet i WORD 2000:

9⁹₉:

7 12³₁₉³₂₀³₂₁³₂₂³₂₃³₂₄³₂₅³₂₆³₂₇³₂₈³₂₉³₃₀³₃₁³₃₂³₉⁴₁₀⁵₁₁⁶₁₂⁷₁₃⁸₁₄⁸₁₅⁸₁₆¹₁₇²₁₈345670 2-8-18-32-32-18-8

PNG-bild (avkortad) av originalet i WORD 2000:

9¹⁰₉:

7 12³₁₉³₂₀³₂₁³₂₂³₂₃³₂₄³₂₅³₂₆³₂₇³₂₈³₂₉³₃₀³₃₁³₃₂³₉⁴₁₀⁵₁₁⁶₁₂⁷₁₃⁸₁₄⁸₁₅⁸₁₆¹₁₇²₁₈345670 2-8-18-32-32-18-8

PNG-bild (avkortad) av originalet i WORD 2000:

9¹⁰₁₀:

7 12³₁₉³₂₀³₂₁³₂₂³₂₃³₂₄³₂₅³₂₆³₂₇³₂₈³₂₉³₃₀³₃₁³₃₂³₉⁴₁₀⁵₁₁⁶₁₂⁷₁₃⁸₁₄⁸₁₅⁸₁₆¹₁₇²₁₈345670 2-8-18-32-32-18-8

PNG-bild (avkortad) av originalet i WORD 2000:

9^10,5_10,5:

7 12³₁₉³₂₀³₂₁³₂₂³₂₃³₂₄³₂₅³₂₆³₂₇³₂₈³₂₉³₃₀³₃₁³₃₂³₉⁴₁₀⁵₁₁⁶₁₂⁷₁₃⁸₁₄⁸₁₅⁸₁₆¹₁₇²₁₈345670 2-8-18-32-32-18-8

PNG-bild (avkortad) av originalet i WORD 2000:

9¹¹₁₁:

7 12³₁₉³₂₀³₂₁³₂₂³₂₃³₂₄³₂₅³₂₆³₂₇³₂₈³₂₉³₃₀³₃₁³₃₂³₉⁴₁₀⁵₁₁⁶₁₂⁷₁₃⁸₁₄⁸₁₅⁸₁₆¹₁₇²₁₈345670 2-8-18-32-32-18-8

PNG-bild (avkortad) av originalet i WORD 2000:

Här avslutar vi WebbAnalysen av textdelen — för den här gången.

*

Webbtest — testa den webbläsare som gäller för tillfället — avgörande test som bevisar Internet Explorers BILDMÄSSIGA överlägsenhet

Vet du vilken status i visning webbläsaren X har?

Hur väl kan webbläsaren återge DITT original?

Vet du?

Se senaste webbtest tillsammans med webbnykomlingen Google Chrome

(i det här testet från 18 December 2008)

— av de sex testade webbläsarna finns ingen som klarar att visa originalet.

Varför klarar programgenierna inte av det här? Snälla: blända oss.

Från föregående tester — med början från 2007

Webbläsarnas pixelhantering generellt 2007

Nedan: Till jämförelse (okulär skärpekontroll) en (RGB-inverterad) skärmdump från PassagenSidans överdel (2007-10-23).

Stämmer bilden nedan (frånsett att färgerna blått/orange har bytt plats, samt ev. annan annons)

överens med Passagensidans överdel? Kolla noga.

testbild

OM webbläsaren är NÅGOT ANNAT än Internet Explorer, ses partier i bilden ovan delvis ”smutsiga”. Skärmdumparna nedan visar detaljerna i förstoring.

Test (2007-10-23) på Internet Explorer, Netscape Navigator, Mozilla Firefox, Safari, samt Opera visar att endast Internet Explorer har REN bild — övriga SLASKAR I BILDEN (man ser spår av pixelsmuts). Koll (preliminärt) på andra WEBBSIDESTESTER via GoogleSearch visar att preferenserna sätts olika för olika test — och så är också resultaten därefter. (Det här är rena cirkusen …).

Helt rent bildoriginal endast i Internet Explorer

Pixelsmuts

Se även BildWebbTest.

*

Markör för länkar saknas

En av olägenheterna man snabbt upptäcker med Webben, är att ställen man hoppar till saknar markör (blink vid målet):

De länkadresser (målet) man är van vid att SE från sitt ordbehandlingsprogram (här WORD 2000) direkt via textmarkören efter ett KLICK finns inte i webbläsarna. Det syns ingenting. Tomt. Det enda som händer — OM hoppstället ligger utanför aktuell skärmbild — är att bilden skrollar (rullar) dit, till exempel till en rubrik. Men länkar kan ju användas till annat än (stora, feta) rubriker, till exempel hoppställen till detaljer i en ritning inom den aktuella skärmbilden (som KAN vara STOR i dagens läge) eller annat, som visar och förklarar. Tyvärr verkar det som att dagens webbläsare helt saknar en sådan funktion.

Internet är (våldsamt) UNDERUTVECKLAT i förhållande till den (för en vanlig datoranvändare) TILLGÄNGLIGA tekniken. Se Bildtest · Webbtest · WebbText

*

Planets reguljära indelning
Är det bara Maurits Eschers fiskar och fåglar som duger i planets reguljära ytutfyllnad?
Undersökning visar att ämnet inrymmer många (otaliga, fantastiska) figurer.
Denna artikel beskriver hur man når snabba resultat — se illustrerade exempel.

En Hälsning från Maurits Escher?

PLANETS REGULJÄRA INDELNING — en vidareutveckling från grundarbetena av M. C. Escher. 2007X21

Webbsidan med Eschers arbeten finns på [http://www.mcescher.com/]. Eller klicka direkt på

ESCHER

för att komma dit (Visas i separat Internet ExplorerFönster).

V

i alla som har fascinerats av Maurits Eschers fantastiska grafik (planets reguljära indelning), har också möjligen fastnat i föreställningen att det är bara Eschers fiskar och fåglar som duger. Min upptäckt (för nu mer än tio år sedan) visade att så INTE är fallet, se exempel nedan. Men det tog sin modiga tid att gå igenom Eschers arbeten för att komma fram till målet!

Vänster: Dra två linjer. De bägge linjerna ovan till vänster är mycket snabbt dragna, inom mindre än en sekund. Kopiera bägge linjerna och spegelvänd kopian. För ihop den spegelvända kopian med maken.

Mitten: Låt de så fyra sammanförda linjerna som nu har bildat ett par få samma höjdlängd (läs: samma period) och för sedan ihop dem på någon godtycklig beröringspunkt.

Höger: Figurkroppen kan nu kopieras och sammanlänkas med kopiorna till en helt reguljärt ytutfyllande figurkropp av spegelvända inskjutna likadana figurer. Med varannan fylld svart framträder mönstret tydligare.

Porträttet ovan till höger är en kontrasterad kopia av Självporträtt i litografi 1943 från Grafik och teckningar av M. C. Escher (1959). Ytfyllnaden med figurkroppen till vänster (Robin Hoods Stövel …) visar, bland annat, alldeles tydligt en stiliserad, mustasch-skäggprydd gentleman i stormhatt med onekligt påfallande stiliserade drag av porträttets figurdelar. Jag upptäckte det först sedan jag tagit en paus för att koka te: Men herregud, det är ju Escher i stormhatt!

Genom att vända och vrida på »figurinen» kan man (efter en stund) i allmänhet upptäcka flera typformer.

exempel

Upprepade försök med tekniken med speglingsfigurerna, enligt den ovan beskrivna metoden, visade sig ha en närmast enorm figurativ tydlighet (inte sällan med fotografisk skärpa). Exemplen nedan visar några resultat.

Huvud

¯

Väst ®

¬Skjortarm

Folkmassa Västmannen

Simmande änder-måsar Mera skor (med association till typ skyltfönster)

— och skor

Det påfallande inslaget av SKOR är möjligen specifikt för min personligt datorstödda musritning. Jag vet inte närmare anledningen till det.

Porträttkollage: Barnansikte Cowboyman A Fäktande seriefigur Cowboyman B

Pröva själv! Ritprogrammet Paint duger utmärkt, eller gamla hederliga enkla PaintBrush från Windows 3.1 som också fungerar galant på Windows 95, Windows XP och Windows Vista.

*

Webbläsaren

Den Fullständiga Webbläsarens Beståndsdelar

2007X29: Säg att du vill presentera — visa, inte sälja — ett ämne på INTERNET, säg ”en enkel härledning till grundämnenas periodiska system” för att ta ett konkret fullständigt exempel. För att ge läsaren fullständig inblick, vill du dessutom skicka med HELA tabellen till periodiska systemet, en lagom liten rektangel bara som läsaren själv kan klicka i och aktivera, så att läsaren SJÄLV kan kontrollera, studera, och undersöka allt, in i minsta detalj om så önskas. Du vill DESSUTOM råda bot på Mänsklighetens Nuvarande Underutvecklade Matematiska Kunskaper genom att skicka med ett grafritande program som läsaren med största säkerhet kommer att JUBLA över därför att det inte går att göra FEL i det, och man ALLTID får VETA hur en ekvation verkligen ser ut, den kunskapen är ovärderlig: skriv in vilken rappakalja du vill, bara det finns någon variabel ”x” med. Resten sköter programmet. Studera resultatet i Rektangulära eller Polära koordinater. Bara som ett exempel. Men hur var det nu då? På Internet? Skicka med redan författat? På Internet? Webben? VidaVågVärlden? Nej. Tror jag inte. Glöm det. Med den här utvecklingstakten som finns nu, sker Det möjligen år 9073. Detaljerna nedan beskriver vad varje datorägare idag verkligen KAN ha, och som en del redan har, faktiskt, framför sig på sitt eget skrivbord, men som dessvärre det INTE går att ”skicka till Internet” — enbart för tillfället att få dela med sig av skaparglädjen till andra. Helt gratis. Det är en stor skam.

den fullständiga webbläsaren . . .

· 1. grafritande program med enkel matematisk inmatning

· 2. interaktiva kalkylceller

· 3. skarp och tydlig grafikpresentation

· 4. fullständig font- och länkbaserad texteditor i grundsnitten Times New Roman och Symbol, samt övriga, med upphöjt-nedsänkt som fungerar med bra arbetsmiljö även för författaren — så att vanliga hemmamänniskor kan skriva tecknen på en vanlig rad, precis som på en gammal hederlig skrivmaskin, fast snyggare, utan konstiga koder och specialformat (som ändå i slutänden ser för grymma ut) . . .

Textoriginalet till matematikleden i bilden ovan ser ut så här i den här Webbläsaren

y = ò y’ dx

(a+b)n = an[1+ m=0®nå [(b/a)(n–m)]m![(m+1)!]–1]

1231932032132232332432532632732832933033133239410511612713814815816117218345670

Testa även med att zooma in och ut [CTRL+NUMPAD± på Internet Explorer]; Internet Explorer klarar INTE det utan att förskjuta textdelarna mellan Symbol och Times New Roman.

facit:

I dagens läge (2007-10-25) finns inte en enda Webbläsare som klarar av ENS textdelen. Se ovanstående test.

Av de testade Webbläsarna Internet Explorer, Netscape, Mozilla Firefox, Opera och Safari är det bara Explorer som visar en ren PNG-bild utan pixelsmuts. Alla övriga ”skitar ner originalet”. Se testbilden ovan. Testa gärna med olika Webbläsare själv.

Att Webbläsarna på Internet bara tycks bli allt mer fulla av ALLA MÖJLIGA ANDRA Finesser gör ingenting åt grundproblemet: Exakt grafik, exakt text. Så som DU vill ha den. Det fungerar redan, hemma på Datorn.

Alternativ till Webbläsarna?

Jaha, INTERNET. Vad finns det då för några alternativ — om man vill VISA sitt alster: det som redan finns på datorn, utan att tvingas skriva om allting?

1. PDF:

OM DU KAN KOMPROMISSA BORT LÄNKAR — vilket jag är övertygad om att INGEN vill i dagens läge (länkarna är det som gör själva flytet i framställningen) — kan presentationen omvandlas (gratisversioner finns) till PDF (Portable Document Format). Resultatet i text (med bilder och illustrationer även) KAN bli (enormt) snyggt.

Men … Omvandlig till PDF medför att

· länkar försvinner; PDF tillåter (ännu) ingen länkning

· texten blir snygg — om den baseras på typ Times New Roman (teckenstorlek 9p, se illustrerade extrakt nedan) och läses förstorad (minst 150%), tecknen med mindre teckenstorlekar tenderar att flyta ut och bli mer eller mindre oläsliga

· bilder blir bra endast med PDF-anpassade bildformat (vektorgrafik), annars bara ”hyfsat bra” eller rent ut sagt oacceptabelt.

exempel:

Den som känner grunderna i Windows API känner igen anledningen till att bilderna ovan blir förvrängda: programmerarna bakom PDF-standarden har bekvämat sig med att använda funktionen typ ”StretchDraw” istället för en mera avancerad bildrutin.

Slutsats PDF:

PDF i slutänden blir (med dagens urval 2007), och trots allt, ”bara en vanlig bok”. Man kan söka i PDF:en, men varken ange eller hoppa på länkar. (Tråkigt, men kan bli snyggt; lättläst, utmärkt att zooma in på text).

EXEMPEL på hur rejält snyggt ett PDF-dokument kan bli, speciellt med utnyttjande av zoomfunktioner, finns på @INTERNET (2007-10-30), ämne: PERIODISKA SYSTEMET, på webbadressen

[http://www.ecse.rpi.edu/~schubert/Light-Emitting-Diodes-dot-org/PeriodictableofelementsVG.pdf]

2. SKIPPA INTERNET HELT OCH HÅLLET

— som exakt textpresentatör. Använd Internet endast som ”bildbaserat annonsblad med ytterst enkel text med många jätteavancerade finesser”: Gör en allmän presentation PER BILD i Internet Explorer (se testbilden ovan som klargör varför Internet Explorer är bäst här), och som kan visa alla detaljer utan förvanskningar; lägg in lämpliga brytningar med förklarande-beskrivande text; Skicka med hela katalogblock (*.zip-filer) som läsaren kan tanka ner och plocka upp på sin dator (du behöver en webbvärd som kan ta emot minst säg 100 MB, men det verkar inte vara något problem idag); ange (noga) vilka program som krävs, samt övrigt med fonter och annat för att läsaren ska kunna ta del av DITT verk. Visa, illustrera, berätta i annons. Det är väl Det som Internet är bra på?

Men också det alternativet är krävande:

Jämför: För att läsa en fullständig presentation enligt alternativ 2 ovan (med mina referenser som exempel): Du ska ha installerat (till exempel)

· Microsoft WORD 2000 (ej gratis), grunden för länkade dokument, (eller motsvarande som kan läsa det utan förvanskningar, WORD 2007 kan det INTE),

· Microsoft WORKS 4.0 (ej gratis) som klarar ObjectLinkingandEmbedding kalkylceller i WORD, samt dessutom

· versioner 1 och 4 av Delphi (dessa versioner av Delphi är gratis) för att kunna studera matematiken fullt ut

· Windows XP (inte Windows Vista), där alla dessa program KAN köras:
DELPHI 1 och 4, till exempel, fungerar INTE på Windows Vista [‡]: De kan visserligen installeras där utan problem, men Delphi-kompileringen (Ctrl+F9) fungerar inte. Delphi vägrar.

Ovanstående berör alltså en WINDOWS-baserad operativ systembas. Vad som gäller för andra operativsystem är här inte känt. Med andra ord och totalt sett: långt ifrån någon tillfredsställande lösning.

Deprimerande.

————— ‡

TILLÄGG 29Okt2014:

— DELPHI4 VISADE DET SIG SENARE kan visst fås att fungera också på Windows Vista.

— Haken visade sig vara den (berömda) ytterst krångliga (och irriterande) Microsofts AdminTerrorn: tvånget att ange ”administratörsbehörighet” för snart sagt varje särskild tangentnedtryckning som bär Microsofts SoftWare-stämpel.

— Min Vistadator gav nyligen (sommaren 2014) upp andan efter sju år, och det operativsystemet kan inte testas längre för ändamålet med en vidare prövning av Delphi 1. Delphi 1 är dessutom ett 16-bitars program som KANSKE skulle fungera på Windows Vista, men definitivt inte på Windows 7.

Windows 7 operativsystem säger ifrån direkt vid blotta försöket att installera Delphi 1. Windows 7 accepterar dock försök att installera Delphi 4, men avbrott sker i installationen om man följer den ursprungliga installationsanvisningen. Dessa trixigheter har (möjligen) lett till uppfattningen [allmänt på webben i de olika Delphi-fora] att Delphi 4 (kanske) inte heller kan installeras på 64-bitarssystem typ Windows 7.

*

TESTING DOWNLOAD …

[<ahref="http://www.universumshistoria.se/AaPassagen/FTOUCH.zip">FinishingTouch</a>]:

FinishingTouch

beskrivning:

Finish(ing)Touch är ett enkelt bildbehandlingsprogram från datoreran runt Windows 3.1 — som den verkligt bildintresserade nybörjaren kommer att tycka om, mycket. Jag är övertygad. Det fungerar utmärkt även på alla senare Windows system; Windows 95, Windows XP, Windows Vista (övriga mellanliggande har jag inte testat). Jag håller för närvarande på att fråga runt på Internet om FinishTouch får användas gratis av vem som helst (programmet är minst 12 år gammalt), men det verkar svårt att få tag på folk som ens kommer ihåg att det programmet alls har funnits!

Mera ingående beskrivning följer …

FTOUCH-ZIP-filen nekas åtkomst på universumshistoria-domänen, men inte på passagendomänen;

WebbTeknologin blir bara mer och mer Intressant. Orsak okänd.

Editor2012XII2

— Efter radering och omkopiering av zip-filen fungerar allt som det ska igen (lösning på minuten).

— Det KAN tydligen vara känsligt med kopiering (av zip-filer) i FT-protokollen.

OBSERVERA DOCK FÖLJANDE — deprimerande datorstandard:

— Windows 7-systemet (och efterföljande) accepterar inte äldre programvaror (32-bitars system) — som fungerar fint i t.ex. Windows Vista och tidigare.

— FinishingTouch-programmet kan inte köras i Windows 7 (enligt mina egna datortester): Operativsystemet W7 (och senare) vägrar öppna programmet.

VÄRLDENS BÄSTA ENKLA BILDHANTERINGSPROGRAM FÖR NYBÖRJARE som vill veta grunderna

FTOUCH.zip (781 KB) är en komprimerad filmapp som innehåller hela FinishTouch-programmet med underkataloger, totalt 1,76 MB.

FinishTouch är »första generationens bildprogram» (från början av 1990-talet) med förvånansvärt många ytterst användbara och framför allt ENKLA verktyg:

· exempel: bild finns i Urklipp. Ta in den i FinishTouch genom: Alt+F+N+C, Enter, Shift+Insert. Därefter Alt+F+N, Enter, Shift+Insert. Exportera med Ctrl+Insert.

· toningsverktyg (Ctrl+T)

· färgändringsverktyg (F5) med alternativ RGB eller HSB (F7), helt suveränt för nybörjaren

· kontrastverktyg (F6)

· invertering (F8)

· precisionsinställningar för färgnivåer (F9)

· horisontell, vertikal, fri rotation med eller utan siffervärden

· konvertering till RGB, Grayscale, 256 Color med inre flera alternativ, 16 Color, Black&White, TIF, TGA, BMP, EPS, PCX och JPG-format

· specialeffekter som Average, Blur, Sharpen, Emphasize Edges, Find Edges, Mosaic, Emboss

· med mera (det går även att rita i FinishTouch, samt genomföra pixelbaserade ändringar av enklare typ)

Sådana, enormt fina program, görs bara inte numera!

FinishTouch-programmet är ett BildBasprogram för den som sysslar mycket med bildhantering, och FinishTouch fyller väl sin funktion tillsammans med andra, mera avancerade bild och ritprogram. FinishTouch följde med min första scanner, av typen handhållen (Primax), nu för tolv år sedan (1995). Sedan dess (Windows 3.1) har FinishTouch visat sig fungera utmärkt, oklanderligt, utan buggar eller avbrott på Windows 95, Windows XP och nu även på Windows Vista — Se emellertid Tillägg till Vista

(Windows Vista kan inte läsa hjälpfiler från tidigare Windowsversioner. Det finns dock ett installationsprogram från Microsoft som avhjälper det problemet; Om man är Internetansluten, förstås: Försök öppna FinishTouch-hjälpfilen; följ alla anvisningar, man kopplas till Microsoft Download där det finns två Hämtfiler att välja på. Hämta bägge, och testa sedan vilken av dem som fungerar, kassera sedan den andra. När hjälpprogrammet är installerat, ser det precis ut i Windows Vista som ”i gamla tiders Windows!”. Wao …).

FinishTouch kan installeras precis var som helst på hårddisken. Programmet har fungerat oklanderligt för min del — så gott som dagligen — under nu drygt 12 års tid; Programmet har aldrig visat en enda bugg, eller någon tendens till låsning eller annat tråkigt i datorsammanhang. Enda nackdelen: piltangenterna som precisionsverktyg fungerar bara för vissa funktioner, inte alla. Man måste placera ansättningspixeln manuellt (vilket med de snabbare datorernas intåg betyder att när man klickar, hoppar markören iväg, ibland flera pixels, speciellt försmädligt övre-vänster: fönsterändringsrutinen aktiveras; med viss försiktighet lär man sig dock hantera svårigheten). Tyvärr verkar inte heller andra nyare, betydligt mera avancerade ritprogram, utnyttja piltangenternas funktioner. Det enda program som gör det genomgående är »det gamla hederliga» PAINTBRUSH från Windows 3.1.

SENARE TILLÄGG 2008-12-18 — se även särskild artikel i Tillägg till Vista

Microsoft Corporation har med min dator sedan den inköptes hösten 2007 dels infört, via löpande uppdateringar, ändringar i tidigare fungerande äldre Microsoftprogram (MsWORKS 4.0) och dels via löpande uppdaganden i samband med datorarbetet uppvisat en mindre upphetsande meny; Jag börjar mer och mer inse att FinishTouch KANSKE inte (alls) fungerar på andra datorer än min OM man inte samtidigt använder det äldre PAINTBRUSH från Windows 3.1 som mellanlagringsbildyta för klippa-klistra; Vista-systemet visar ibland skyltar som säger att ”bildformatet stöds inte”; det går inte att importera något — beroende på VARIFRÅN Ctrl+C gjordes till Urklipp.

Jag vet inte vad man ska göra åt det här ”världssyndromet”: GLÄDJEN att ha VÄL fungerande program — som plötsligt bara körs över av TYP ProgramJätten Microsoft, och med en personal som till att börja med verkar välvilligt inställd — men senare (förskräckt) backar ur då det visar sig hur djup och omfattande sprickbildningen är. Det verkar — på sätt och vis — som att datorhanteringen överlag är väldigt »centralstyrd» av typ Microsoft, och att det företaget i princip gör som det vill: mänskligheten ska använda datorerna så att det passar Microsofts vinstintressen. Inget annat.

Det är naturligtvis ett förskräckligt scenario, men hur är det då? Varför kan inte Microsoft låta mig (och andra människor) få ha mina gamla väl fungerande program i fred och som fungerade bra från början på Vistadatorn när den köptes? Varför meddelas jag (och andra människor) inte om någon övergripande ändring är på gång? Varför respekteras inte min (och andra människors) integritet? Varför körs integriteten bara över — utan möjlighet att återställa något: Microsofts personal (den aktuella historien med MsWORKS som ändrades mitt framför mina ögon efter en uppdatering från Microsoft) vägrar kommunicera i den frågan per skriftlig sakinformation om hur man tar bort uppdateringar som inte kan återställas manuellt (alla återställningar kunde tas bort, utom två, vad är det? Microsofts personal vill inte ge något skriftligt svar på den frågan). Det ser ut som ett slags gisslandrama.

EXEMPEL: se ovan.

INLEDNING TILL UNIVERSUMS HISTORIA

Från ingressen överst på den här webbsidan

INLEDNING TILL UNIVERSUMS HISTORIA

från Spegellagen till Atomkärnans upplösning

Innehåll:

matematikdelen

fysikdelen

En motsvarande beskrivning med kortare artikelbeskrivningar (ämnesTrailers) finns också i

Huvudrubriker i Inledning till Universums Historia.

matematikdelen

Spegellagen visar oss grundbegreppen inom matematiken och fysiken: punkten, linjen, planet, volymen, tillsammans med reflexionslagen och impulslagen som är synonymer till spegellagen. Därmed har vi automatiskt introducerats och presenterats inför hela vektorpaketet (av lat. ve´ctor, dragare, bärare) i matematiken och fysiken — storheterna och deras riktningar — speciellt beträffande grunderna i ljusets fysik; Och det utan en enda stavelse, bara genom att se. Men var står det i läroböckerna? Visa.

Jämför (redan här):

”Människan har skapat matematiken, därom är alla lärde överens”,

Sveriges Radio Vetandets Värld 25 mars 1988.
”matematik Enligt en etablerad uppfattning är matematiken läran om tal, om rummet, och de många generaliseringar av dessa begrepp, som skapats av det mänskliga intellektet.”,

MATEMATIKLEXIKON W&W 1991 s278sp2ö.

Lägg märke till ”skapats” — inte ”upptäckts”. Jämför (återigen) hur matematikens enhetssystem framträder inför den intresserade människan, inte skapas av henne, hur det ena leder till det andra:

Planytans begrepp med bildningen av enhetssystemet som definierar det matematiska xy-planet bildar sedan grundvalen för framträdandet av matematikens fem grundlagar. Här börjar den formella matematikens lärosystem med algebra, aritmetik och geometri, helt grundat på motsvarande »rutat papper».

Vi lär oss upptäcka hur man kan SE och BESKRIVA dessa grundlagar — enbart i mönsterformen — utan egentlig hjälp av några tecken eller symboler alls. Dessa grundlagar kommer sedan att följa oss genom hela matematiken — garanterat från början till slut alltid. Alltid lika roligt och fruktansvärt intressant.

Den symboliska algebran (men inte de fem operatorerna som ovan) är resultatet av en (ytterst) långvarig mänsklig kulturhistoria (flera tusen år minst: det går så långsamt att det nästan inte är sant). Här visas grunderna komprimerat och översiktligt med utförliga förklaringar och exempel från de allra enklaste förutsättningar — och som garanterat alla kan förstå: ingen enda ska hamna utanför.

Vi studerar HUR teckenlagarna, parenteslagen, distributiva lagen, addition och multiplikation med subtraktion och division, samt överflyttningslagarna framträder ur mönsterformerna, samt hur faktorlagen bildar syntes för alla dessa. Därmed kan vi härleda potenslagarna och logaritmlagarna med binomialteoremet samt härleda talsystemen med positionssystemet, samt vidare den viktiga och centrala divisionsalgoritmen som är helt avgörande för den mera avancerade ekvationsläran.

Därmed har vi genomgått det som kan kallas för den elementära matematiken: räknelagarna, matematikens fem grundlagar, rummets grundbegrepp.

Den elementära matematiken förgrenas naturligt genom geometrin och aritmetiken i många speciella avsnitt. Tillsammans mede ovanstående elementära grunder, bildar dessa förgreningar vad vi kan kalla för GRUNDMATEMATIKEN. Den främsta förgreningen berör trigonometrin med begreppen sin|cos|tan och deras motsvarande arcusfunktioner. I den här presentationen ges en genomgång av grunderna tillsammans med en mera utförligt beskrivning av de viktiga delar som berör vinkelsummateoremet och den komplexa algebran — Med mina personliga referenser är den sistnämnda representerad i det nu tillgängliga kunskapsstoffet (även under hela 1900-talet) av i stort sett helt abstrakta (urtråkiga) avhandlingar. Relaterad matematik belyser ämnet från en mera praktiskt fattningsbar synvinkel: de harmoniska trianglarna. Här definieras den komplexa enheten exakt.

Kombinatoriken (konv. linjär algebra, här strukturalgebra) ingår inte. Beskrivningen av Universums Historia har ingenting med ”statistik” eller ”lösning av linjära ekvationssystem” (konv. matriser och determinanter) att göra. Dessa områden i matematiken finns därför heller inte representerade i Universums Historia. En mera heltäckande RELATERAD matematikbeskrivning — med (en för den vanliga användaren begriplig) tillämpning på till exempel datorstödd 3D-geometri — kräver dock att även dessa avsnitt behandlas (eller vidrörs). Men det är i så fall en annan historia. Detta sagt för att ingen läsare (eventuellt) ska inbilla sig att den här presentationen ”innehåller allt möjligt”. Det gör den inte. Det är bara de allra mest nödvändiga — och därmed de allra mest angelägna — grunderna som berörs. (Det där med LOTTO kan vi ta sen).

— Varför måste vi veta något om derivata?

— Hela fysiken betingas av ständig, oupphörlig variation. Att beskriva naturprocesserna genom variation så att vi människor begriper något av innehållet är derivatans uppgift, och utan den kan vi inte formulera själva byggnaden för den process som naturen visar oss. Därför är det av den största vikt att derivatans begrepp — av dig — kan uppfattas precis så upplysande som Solen över Jorden.

I relaterad matematik härleds derivatan som ett entydigt punktbegrepp. I den moderna akademins lärosystem definieras derivatan genom en (långt mera omständlig) gränsvärdesprocess — som omöjliggör den relaterade matematikens definition av begreppet enhet eller integral, vilket är anledningen varför ingen enda person i modern akademi kan varken förklara, beskriva eller klargöra ämnet i någon som helst begriplig mening; Ingen förstår — kan förklara för andra — innehållet.

[(P)^Q]’ = (P)^Q[Q(P)’/(P) + Q’ln(P)] ..... Allmänna PotensDerivatan

differential och differens · enhet och integral · den integrala aritmetikens grunder · derivata · formlagar · integralkalkyl · exempel

Analysen. Den elementära matematikens begrepp har försett oss med de grundläggande verktyg som behövs för att genomtränga analysen. Här djupdyker vi in, tillbaka till spegellagens grundbegrepp och studerar dessa begrepps analytiska aspekter i nollformsalgebran och atomtriangeln genom begreppen differens och differential, derivata och integral. Hur den relaterade matematiken beskriver dessa begrepp i jämförande referenser till de motsvarande konventionella idéerna, genomgås särskilt noggrant. Målet är att läsaren ska få fullständig klarhet i vad som gäller. Speciellt kommer läsaren att finna det som inte finns i den redan etablerade lärolitteraturen: en helt säker metod för att förstå begreppet integral (se även i Enkla Integrala Exempel i ATOMTRIANGELN).

Notera Allmänna Potensderivatan ovan som ett exempel: den finns — mig veterligt — inte upptagen, inte omnämnd, inte refererad i modern akademisk vetenskaplig litteratur. Helt rent. Referenser har eftersökts men inte hittats. Potensderivatan sammanfattar emellertid samtliga redan kända huvudderivator (Dn synkoperar Derivatan till/för, i modern akademi används bara D:et):

logaritmderivatan Dn ln(P) = Dn(P)/(P),

exponentialderivatan Dn (P)^a = a(P)^a-1Dn(P), kallas i engelsk litteratur ”power derivative”

exponentderivatan Dn e^(P) = e^(P)Dn(P), e är naturliga logaritmbasen.

a betecknar en koefficientform (konstantvärde), (P) betecknar funktionsbas av godtycklig sammansättning.

Inte ens dessa finns mig veterligt utskrivna på det ovanstående ytterst enkla och klargörande sättet i den nu (av mig Juli 2008) kända litteraturen, webben (@INTERNET) inkluderat. Webben är å andra sidan stor, och möjligheten finns att jag kan ha fel på den punkten. I varje fall syns ingenting längst fram. En sammanställning av det tillgängliga utbudet finns t.ex. på @INTERNET Wikipedia Derivative.

Avsnittet om formlagarna (se Utvecklingsexempel) visar f.ö. ingående genom tydliga exempel hur potensderivatan härleds och hur den används.

P och Q kan vara vilka som helst uttryck, konstanter eller funktioner.

Notera dock att typen trigonometriska funktioner i potensderivatan inte explicit är självutvecklande — man kan t.ex. få det föga upplysande men helt korrekta svaret att tangens’=tangens’. [De trigonometriska (cykliska) funktionerna har (således) generellt sina egna speciella formlagar].

Efter avsnittet om nollformsalgebran och atomtriangeln (formellt grunderna i differential-, derivata- och integralkalkyl) följer så den högre analysen. På grund av att denna också innefattar ekvationsläran är den delen (mycket, nej extremt) omfattade. Den finns för närvarande (2008VII) i WORD-original, men inte inkluderad som htm-dokument i Universums Historia. Avsikten är dock att också så småningom få med den delen.

— Avsnittet Den Högre Analysen finns nu (2009) färdigställt i 8 separata htm-dokument (från UniversumsHistoria.se/MatematikenAnalys.htm).

Därmed är matematikens beskrivning fullständigad — det som behövs för att förstå fysikdelen i Universums Historia (och litet till). Notera att ingenting i det sagda innefattar den traditionella högskolematematiken: den här framställningen går helt utanför denna. Den moderna akademins högskolematematik har ingen funktion att fylla i beskrivningen av Universums Historia. De facto. Det finns också en speciell anledning till det som redovisas närmare i magnetismen (se även vidare i fysikdelen).

Den läsare som har tillgodogjort sig innehållet skisserat ovan (eller motsvarande) behöver sedan (garanterat, min uppfattning) inte fråga någon utomstående om läshjälp för att studera vad andra skrivit i ämnet matematik — oavsett svårighetsgrad, oavsett referenser. Därmed inte sagt att det är lätt att fatta innehållet. Det är det aldrig — i början.

fysikdelen

Med grund i ytterst enkla och elementära experiment som man kan göra själv hemma i köket och som ansluter till den elementära impulslagen (samma som Spegellagen, se ovan) eller reflexionslagen, framgår de elementära grunderna i vågmekaniken. Till denna del hör ett elementärt studium av ljusbrytningen i vatten, inkluderat en generell bestämning av brytningsindex för de olika färgerna. Denna del föreligger färdig i WORD-form (på engelska) men finns f.n. (2008VII) inte i htm-form. Avsikten är dock att så småningom även få med denna del. Sök gärna under tiden på webben för att hitta motsvarande: jag har inte hittat något, men det behöver inte utesluta att det inte finns. En (löjligt liten) del av den enkla grundfysikens experiment finns dock redan i htm-form i Fysikaliska Grundbegrepp — och mer är på väg. Tyvärr — måste man säga — finns inga motsvarande enkla beskrivningar i den traditionella allmänna akademiska bibliotekslitteratur som jag letat igenom. Där är det mera regel än undantag att man använder (onödigt) dyra instrumentella specialinstrument då det finns betydligt enklare hjälpmedel runt närmaste naturbuske.

Ett helt enastående exempel på hur den relaterade matematiken och fysiken kan klargöra verkligt avancerade naturbegrepp — som ”normalt” bara är förunnat ett fåtal människor att kunna uttrycka sig något om alls — är HÄRLEDNINGEN TILL GRUNDÄMNENAS PERIODISKA SYSTEM; Grunderna klargörs genom ett ytterst enkelt (primitivt) köksexperiment med vatten som beskriver grundprincipen med resonanser eller stående vågor. Dessa, tillsammans med Keplers andra lag (Keplermomentet), ger en fullständigt uttömmande härledning med atomernas exakta elektronkonfigurationer inkluderat. Faktiskt.

Speciellt härledningen till den elektriska laddningen (Q) tilldrar sig stort centralt intresse i Universums Historia: en motsvarande härledning i modern akademi och vetenskap finns — tydligen — inte. Du kan leta hur mycket du vill på webben: rent. Existerar inte. Jag brukar upprepa mitt letande regelbundet på webben efter någon härledning till elektriska laddningen. Ständigt med samma resultat: noll. Ingenting. Det finns också en förklarande anledning till det.

Därmed visar sig Planckekvivalenterna enligt följande upplysande syntes (vyn nedan endast i bild):

Tydliga, uttömmande exempel ges i GcQ-teoremet med GPS-exemplet och Beviset för multipla c, med flera. Enkelt (snällt) sagt: vi säger inte att den moderna vetenskapen har fel, men vi säger definitivt att den är (ytterst) primitiv: du får inget (egentligt) felfacit, bara en mera fullständig fysikbeskrivning. Relativitetsteorins grundmatematik beskrivs utförligt genom enkelt exempel (som inte heller finns upptaget i modern litteratur), så att läsaren kan få fullständig klarhet i vad som gäller — och därmed kan bilda sig en egen uppfattning.

Atomkärnans härledning genom Planckringen (h=mcr, neutronmassan gånger ljushastigheten gånger neutronradien, bildar Plancks konstant 6,626 t34 JS — t för tio upphöjt till minus förenklar skrivsättet, T för tio upphöjt till plus, används genomgående i hela den här presentationen). Resultat leder till neutronkvadraten med kärnradierna och atomvikterna:

En jämförelse med motsvarande teoretiska resultat enligt kärnfysikens modeller i modern akademi och vetenskap (Weizäckerekvationen) vägt mot experimentellt uppmätta atomvikter (tabell i HANDBOOK OF PHYSICS McGraw-Hill) påvisar utklassning: neutronkvadratens resultatvärden (bilden ovan vänster) håller sig tätt till de experimentellt uppmätta värdena, medan den moderna akademins resultat (bilden ovan höger, svarta punkterna) avviker så mycket att varje noggrann jämförelse är utesluten. Ytterligare jämförelser med experimentella observationer (allmänna spridningsexperiment, speciellt kollisioner mellan spinnpolariserade protoner, särskild redovisning genom artiklar i Scientific American) endast befäster och bekräftar resultaten från neutronkvadraten: det finns en fast mönstergeometri för kärnfysiken likt Pythagoras sats för matematiken i geometrin. Men den är helt okänd i modern akademi och vetenskap. Den kan i själva verket inte alls härledas av den moderna akademins lärosystem. Förklaringen till det framgår också: atomär massdefekt (relaterad fysik, atomen som en enhet) och nukleär massdefekt (modern akademi, atomens enhet beaktas inte) uttrycker inte samma sak. Se vidare från atomkärnans härledning.

Därmed ställer sig beskrivningen av hela kosmologin helt annorlunda, jämfört med den bild som mänskligheten matats med från modern akademi under grovt sett två hundra år — om inga allvarliga felslut gjorts i härledningarna (GUD ska veta ATT sådant också har förekommit i historien — det är tur att man själv inte har makten att avgöra allt). Den blir i själva verket så helt annorlunda att beröringspunkter helt saknas. Jämför vyn närmast ovan — som illustrerande exempel (Einstein). Planckekvivalenternas giltighet anställer ett första systematiskt beräkningsfel i modern vetenskap till påseende beträffande värdet för galaxernas rödförskjutning: Einsteins formel gäller inte.

Jämför:

”den extragalaktiska astronomin plågas förvisso svårt av problem som har att göra med tolkningen av rödförskjutningarna och arbetet med att mäta utbredda objekt”

BONNIERS ASTRONOMI 1978 Det internationella standardverket om universum s361sp1ö

Tack för det klargörandet. Ja. Det tror jag det.

Med den extrapolering som ges av fysikbeskrivningen enligt Planckekvivalenterna, blir hastighetsvärdena (v) märkbart lägre är Einsteins vR-värden med växande avstånd; Det entydiga, överväldigande tydliga resultatet blir — enligt Planckekvivalenternas fysikbeskrivning, med förutsättningen att galaxerna inte expanderar som följd av elektrisk acceleration i ett slutet elektriskt system, utan helt på mekaniska kraftgrunder — att: universums expansion befinner sig i ett klart inbromsande skede. Det vänder tillbaka. Då vet vi.

v för Planckfysikens resultat, vR för modern akademi. Resten kan man (nu, i princip) räkna ut själv.

Genom enhetliga energisamband — allmänna kosmiska tillståndsekvationen tillsammans med kärnreaktionslagen — förklaras universum genom existensen av en grundläggande kropp av obegränsad massa (c0-kroppen) med en central periodiskt pulserande kosmisk centralcell, K-cellen, med massan 4,14 T53 KG med den synliga massan som en del på 355 och perioden 672 miljarder år — i exakta beräkningar från K-cellens värmefysik och Solfysiken enligt relaterad fysik, inkluderat uppmätta kosmiska Planckstrålningen på 2,73 °K, medelrödförskjutningen (K=1,5) och medeltätheten (en väteatom per 10 kubikmeter rymd) i den synliga delen av universum (grovt 1000 Mpc med hänsyn till K-värdet). Ren enkel elementär kärnfysik — enligt Planckringen.

”BigBang-händelsen” blir också (dramatiskt) annorlunda, dvs., själva detonationsögonblicket i varje ny cykel: himlakropparna ENLIGT RELATERAD FYSIK (Planckekvivalenterna) i ett expanderande universum bildas INTE som följd av att materialet först sprids ut över stora områden för att sedan samlas upp genom ”gravitationell sammandragning” i stora kosmiska gas- och stoftmoln — en teori som f.ö. är ypperligt full av problem och svårigheter som dessutom ingen förstår detaljerna i. Denna teori är emellertid den enda som modern akademi känner till. Enligt relaterad fysik bildas istället himlakropparna utifrån ett maximalt tätt tillstånd, omedelbart från detonationstillfället: neutronkallplasma med elektromagnetismen som styrs lokalt av ljusets gravitella beroende (jämför även Einsteins graf ovan). Himlakropparna börjar på max täthet (1,82 T17 KG/M³) i regioner med nollvärde för ljushastigheten, frånsett K-cellens allra innersta centrum, och ”tänder” sedan successivt utåt efter detonationen då en triggande ljuständningsvåg sveper expanderande över K-cellen inifrån med konstant ljushastighet. Därmed bildas också grundämnena genom en fördelningsalgoritm (nuklidseparationen) som beror av en neutronkvot (Ø) för just den himlakroppen — snabbt, det är över på under sekunden, genom en enorm energiutveckling som vräker på med max då tändzonen triggar (se även CGRO);

Alla himlakroppar indelas dels i stenkroppar (lättare) och gaskroppar (tyngre), och dels i stjärnor (fusionsproducenter) och planeter (fusionskonsumenter), allt utifrån en optimal fusionsgränsmassa där balansen mellan g-kraft och Coulombkraft är exakt med hänsyn till atomkärnans geometri. Vad tror du det kan vara för någon typmassa? Gissa. Just. Med avyttringen 12% från 6,80016 T24 KG finns bara en aspirant att välja på: Jorden, nuvarande massa 5,975 T24 KG. Det är bara med hjälp av noggrann kännedom om atomkärnans geofysik med grund i härledningarna från Planckringen som räkningen håller. Därmed är, tydligen, modern akademi och vetenskap distanserade, definitivt.

Totalt beskrivs himlakropparna enligt relaterad fysik av Jordens 5 Ekvationer: 1. termogravitella jämviktstrycket, 2. fusionsgränsmassan (Jordkroppens massa), 3. resonansserien för massavyttringarna (samma som Solsystemets uppkomst), 4. grundämnesfördelningen i himlakropparna (diakvadraten med Jorden som preferenskropp) och som enligt exotermiska kärnreaktionslagen förklarar varför alla himlakroppar börjar på Järnkärna — du måste se det (nuklidbildningarna, udda och jämna nuklidserierna), det är helt fantastiskt — 5. himlakropparnas primärmassor (primärbildningen med den häftiga divergenständningen medför att visst material kastas ut).

Tillsammans med dessa härleds i Solfysiken Solens 3 Ekvationer som grundlägger hela den övriga stjärnfysikens beskrivning — till noggrann jämförelse med redan välkända observationer.

Så härleds enligt relaterad fysik till exempel ur Solmassan och neutronmassan Solens gravitella radie (6,97 T8 M; den är större än fotometriska Solradien med ca 1000 KM), Solcykeln (den börjar på 11,44 år och slutar på drygt 9 år vid Solens död), Solens allmänna vågekvation (mekaniska vågenergin är lika med elektromagnetiska energin, men den förra kommer aldrig utanför Solkroppen utan stannar kvar där), Solmagnetiska fältets växling på dubbla Solcykeln med kvantitativa resultatvärden, samt Solens 4+1 värmegrader (bara en av dessa är känd av modern vetenskap: Planckvärmet) med Koronafysiken speciellt tydligt till jämförande exempel: de motsvarande uppmätta jonisationsvärdena stämmer utomordentligt. Dessutom ingår en noggrann beskrivning av uppkomst och verkningssätt för solfläckarnas fysik — till jämförelse med redan kända observationer.

Bekräftelser på teorins riktighet ges i särskilt dokument (Experimentella Bekräftelser). Här genomgås till jämförelse alla de experimentella observationer som tidigare använts av folk i relativitetsteorins kretsar för att framhäva den teorins förmenta företräden. Här får vi mera exakta besked speciellt beträffande beviset för multipla ljushastigheter: exakt samma matematiska formalia men utifrån två helt väsensskilt resultathävdande teorier: Den ena anser att sambandet med experimentella resultat bevisar den s.k. tidsdilationen i relativitetsteorin; Den andra anser att exakt samma samband med exakt samma observerade resultat bevisar multipla ljushastigheten genom helt enkla impulsekvivalenter mv = mRvR i ljuset av Planckekvivalenternas ställning och deras allmänna, helt överlägsna förklaring, beskrivning och uttömmande härledning av massändringseffekten inom elektrofysiken. Det är bara att jämföra och välja själv.

Ytterligare bekräftelser på teorins riktighet, speciellt i ljuset av resultaten från spektrum och kvanttalen, ges i Elektronens Bubbelkammarspår (där också redan etablerade motsvarande beskrivningar efterfrågas, men ännu utan resultat) samt Ljusets Reflexion, Brytning och Polarisation.

Där ingår ett enkelt köksexperiment som visar polarisationsfenomenet ur ett perspektiv som tydligen inte finns upptaget i den moderna akademins läroverk. Förklaringen till den detaljen framgår också. Traditionellt måste man använda omväxlande partikelteorin, vågteorin och/eller kvantmekaniken för att förklara ljusfysikens alla aspekter. Relaterad fysik genom Planckringen och Planckekvivalenterna däremot klarar hela uppgiften ensam med sina elektronmassans komponenter: man antog också dessa från början i modern akademi (från 1925), verkligen, men de förkastades redan 1927 med hänvisning till relativitetsteorin. En del bedrifter i modern akademi är särskilt lysande.

Blixturladdningens fysik TYCKS ge ytterligare belägg för teorins riktighet — men det finns ännu inte tillräckligt med mätdata för att kunna avgöra den relaterade fysikens ställning och resultat på denna punkt. Det krävs mera experimentunderlag. Dock kan — verkligen, noga — samtliga detaljer förklaras (galant) av den relaterade fysikens bidrag enligt Planckringens härledning. Modern akademi däremot står fullkomligt som fallen från skyarna inför flertalet av dessa detaljer. Ingen tycks förstå ett dugg av hur det fungerar — och man medger det också öppet. Flera citatkällor finns med i den här presentationen — som bygger på en stor mängd experimentella observationer under hela 1900-talet.

Även här seglar kärnfysiken enligt relaterad fysik in på scenen med helt andra förutsättningar än de vi är vana vid i moderna kvarter. Speciellt den observerade gammastrålningen i samband med (vissa) blixturladdningar är av avgörande betydelse för att (slutligt) fastställa teorins riktighet.

I ett tidigare skede av utvecklingarna tänkte jag så här: nu är det kört: Teorin kräver ett påvisande av gammastrålning från blixturladdning, men jag kände inte just då till att man redan hade upptäckt sådan, och inte heller visste jag hur man skulle kunna påvisa det experimentellt med mina förutsättningar. Deprimerande. Först från år 2006 gjordes jag uppmärksam på att man, visst, hade upptäckt gammastrålning i samband med blixturladdningar — så tidigt som redan i början av 1990-talet. Därmed ordnade sig saken automatiskt: det kom, oväntat, hjälp. Observera dock att ingenting därmed ännu (Juli 2008) är avgjort. Betydligt mera precisa mätdetaljer krävs.

Intensiv forskning pågår.

Atomkärnans fullständiga upplösning är slutkapitlet i Universums Historia.

Min mening: Kommer man inte (snart och snabbt) på någon helt revolutionerade lösning på mänsklighetens (växande) energiproblem, är det KÖRT nu:

— Den fria världshandeln bygger helt på transportenergi (MAT), och de bränsleslag som finns att välja på idag 2008 är i stort sett bara Olja1 och Olja2; I vilket fall är kaos redan faktum. Vi — mänskligheten — MÅSTE alltså greja det här. Nu. Inte sen. Sekunderna tickar iväg.

MED OVANSTÅENDE EMINENTA REPERTOAR tycker man att det BORDE finnas något mera avancerat under stjärnorna för Mänskligheten än en kärnkraftsteknologi vars grunder ingen ens vet något UTSEENDE för och som inte har annat att erbjuda mänskligheten än konstant elände. Jämna plågor. Finns det inget annat? Något mer »avancerat»?

Det finns ett (synnerligen) enkelt experiment som visar vägen. MEN: Eftersom allting som kommer i dess väg fragmenterar, förångas och i princip försvinner i plasmaångor, finns — likväl — flera olika fenomendetaljer som måste undersökas mera ingående för att få fram säkra belägg OM det går eller OM det inte går. Relaterad fysik ger CAT till öppet påseende — (Kapacitiv transmission, det ansluter till blixturladdningens fysik och kärnfysiken enligt Planckringens härledning: atomkärnan innefattar en sin egen strömfälla. Ekvivalenter är ekvivalenter. Finns inte en chans att smita från den energiräkningen. Men HERREGUD vilket svårt ämne!).

OM det fungerar, utlovas — ja, det garanteras — en helt avfallsfri fullständig energiutvinning från materien (i princip vilka sopor som helst kan användas). Avfallsprodukter existerar inte. Energivinsten — förhållandet mellan utgiven energi och den som behövs för att underhålla verksamheten — är dessutom närmast enorm. Kolla gärna energiräkningen i det aktuella CAT-experimentet — som tydligen heller aldrig ens genomförts i moderna kvarter, trots dess enkelhet. Vi vet nu redan, emellertid, anledning till det och annat liknande vid det här laget. Se från Planckringen.

OM CAT håller streck återstår fortfarande dock huvudproblemet: att få en sådan funktion att fungera kontinuerligt. Den är i experimentformen extremt självstrypande, och jag har för tillfället själv ingen som helst uppfattning om hur man skulle kunna omsätta funktionen rent tekniskt (nåja, en liten skiss har jag i all fall, men den är också förfärligt liten).

Möjligheten att lyckas blir (naturligtvis) större om det blir flera som intresserar sig för ämnet — och förutsatt att ämnet också verkligen håller vad det lovar. Men vadå? Vi har allt att vinna, inget att förlora. Alla (fungerande) bidrag är välkomna.

Presentationen i Universums Historia

är uppdelad i matematik och fysik — liktydigt med tillämpad matematik. Vilket vill säga: Vi (som PRAKTISKA människor) läser bara — enbart — matematiken för att kunna fatta fysiken. Ingenting annat. Ett perfekt nybörjarexempel är Spegellagen — det första som barnet ser och som introducerar begreppen punkt, linje och plan som matematikens grundelement.

Man kan börja HELT från början med matematiken om man känner för det i Matematiken från Början.

Meningen är att man (därigenom, om inte redan bekant) ska kunna läsa själva fysikbeskrivningen — eftersom den i princip helt och hållet bygger på matematiken; Den matematiska fysiken är naturligtvis alltid huvudämnet i den naturvetenskapliga beskrivningen.

Med huvuddelarna i stora drag färdigställda enligt Universums Historia är fysikbeskrivningen, liksom matematikdelen, alltid under utformning i det glödande intresset från i varje fall denne författare för att bredda, fördjupa och förtydliga detaljer och begrepp. Presentationen är skriven med tanke på att man när som helst ska kunna hoppa till ett förklarande och beskrivande avsnitt, om det är någon detalj man inte minns eller har dålig koll på — för att sedan lika enkelt kunna ta upp tråden där man hoppade ur. Presentationen är (med andra ord, eller ska i varje fall vara, var det tänkt) rejält befolkad av länkar och korsreferenser så att alla kan hänga med, var och en utifrån sin speciella utkikspunkt.

Hela fysikbeskrivningen är också (tydligt) riktad mot en avgörande huvudfråga: mänsklighetens framtida energiförsörjning. Fattar vi inte naturgrunderna, fattar vi heller inte svaret på energifrågan, naturligtvis. Vi får inte stå som stumma fån inför blixturladdningens fysik. Vi måste klara den biten, galant dessutom, om vi ska greja det här. Samma med Solfysiken. Vi måste ha koll på den i detalj, annars kan vi lika gärna packa ihop och gå hem med en gång. Det måste stämma det här — INNAN vi framgångsrikt kan avancera mot energiproblemets lösning. Fysikbeskrivningen i Universums Historia, som det får förstås, utpekar alldeles bestämt att en sådan lösning ska finnas.

Vilket vill säga:

Det finns tydligen avgörande detaljer i naturboken som helt undgått den moderna akademins skarpsinnen. Börja med Q — om inte annat.

© BellDharma Copyright — för ordningens skull

POLICY © BellDharma Copyright

Så länge läsaren anger källan, får han eller hon använda materialet efter eget SERIÖST gottfinnande: Alltså INTE med syfte att profitera, kränka eller utnyttja någon eller något för egen vinning. Materialet bygger på en strävan efter förklaring (kunskap), inte en uteslutning. Framställningen och alla dess förgreningar är, ska vara, och förbli gratis, tillgängliga för alla utan åtskillnad.

Observera att presentationen med Copyright BellDharma också innehåller många referenser till andra verk (som både kan och inte kan ha egna angivna Copyright).

I den mån sådana förekommer i den här framställningen, har jag i görligaste mån försökt ange mina källor så noggrant som möjligt, dels för att få ordning på varifrån källuppgifter kommer generellt, och dels för att uppvisa en allmänt god sedvänja i erkännandet av det unika värdet i andras arbeten — som dock är värdelösa om ingen får se dem eller vet om att de finns. Ett bra sätt är att tala om varifrån man fått uppslaget eller källkoden till det egna arbetet. Det ger läsaren en bra och trygg historisk överblick. Det behöver (som här) inte vara kopplat till någon särskild person, det viktiga är lokalen, domänen eller adressen som verket är associerat till, så att man kan referera till den källan (det kan t.ex. vara flera personer som gått ihop under en gemensam akronym och som vill synas just på deras sätt).

En bra svensk allmän information om vad Copyright betyder generellt finns på webbsidan @INTERNET javascript.nu/copy.shtml.

Länkarna härifrån till Universums Historia

(mina anteckningar — textblocket nedan berör endast författaren)

För att koppla länkar till Universums Historia som finns på domänen

http://www.universumshistoria.se

till det här dokumentet som finns på domänen

http://www.hem.passagen.se/belldharma

införs tillägget

http://www.universumshistoria.se/

framför varje ordinär bokmärkeslänk

<htm-fil>.htm#<bokmärkesnamn>

Alltså:

»Vanlig länkning», sedan

http://www.universumshistoria.se/

framför varje.

;

Med tillgång till HTM-editor kan man förenkla tillvägagångssättet genom att skriva in någon skräpkod (UHSE) framför länknamnet

— och sist enklare köra Sök-ErsättMed, alla på en gång.

(Länkar i HTM-kod skrivs … href=”<htm-fil>#<bokmärkesnamn>”).

Alltså (typ):

SÖK »href=”UHSE»

ERSÄTT MED »href=”http://www.universumshistoria.se/»

Done 2008-07-25. 114 förekomster ersatta.

Senast uppdaterade version: 2014-10-30

*END.

Stavningskontrollerat 2008-07-23 | 2009-08-11.

rester

*